POPULARITY
The Amerikazentrum Hamburg commemorates Kurt Vonnegut's 100th birthday with a special podcast about his seminal novel Slaughterhouse-Five. The Amerikazentrum will also be hosting a Virtual Vonnegut Birthday Celebration live on ZOOM on Saturday Nov. 19 from 6 p.m. to 7.30 p.m. CET. The expert panel includes Dr. Wieland Schwanebeck, Vonnegut biographer Charles J. Shields, and Jan-Christian Petersen. Please visit our website to register for the event: amerikazentrum.de.
John Williams stora genombrott kom långt efter att hans död. Men då blev det desto större. Mikael Timm reflekterar över storheten i hans romankonst i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.Författaren John Williams skrev bara fyra romaner men åtminstone en av dem har kallats för den perfekta romanen. Den heter Stoner och utkom 1965. Titeln är namnet på romanens huvudperson, en anspråkslös lärare i litteratur vid ett obetydligt universitet någonstans mellan den lärda östkusten och den vilda västkusten. Som nog alla läsare gissat finns det stora beröringsytor mellan huvudperson och författare med ett par viktiga undantag: John Williams var inte anspråkslös, varken i klädsel eller debatter och heller inte utan framgång. Med tiden blev han något av en stjärna på Denvers universitet. Han var poet, tidskriftsredaktör och essäist och flitig i alla yrkesroller på vad som kallades Västerns Harvard. Och så var han då romanförfattare. Stoner vann respekt bland kolleger men nådde inte många läsare. Augustus, 1972, belönades med ett ansett pris, National Book Award, men blev ändå bortglömd eftersom priset för första och enda gången delades mellan två böcker det året. Och när John Williams avled 1994 var han en fotnot i det förflutna för att ett par decennier senare var tokhyllad bästsäljare. En modern klassiker i nivå med Hemingway och Faulkner.Williams och Stoner hade bägge lite otur i livet. I likhet med sin huvudperson levde Williams ett lugnt liv vid ett fridfullt universitet. Eller? Nja, det var lugnt till det yttre. Williams hade visserligen samma arbete i många år och reste föga och liknar i det sin huvudperson. Men Williams liv var fyllt av konflikter med kolleger, agenter, förlag, fruar och barn. Allt utspelat till ackompagnemang av klirret i cocktailglasen.Charles J Shields biografi Mannen som skrev den perfekta romanen arbetar sig igenom Williams liv med pedantisk nit och en stil som är lika konventionell som Williams är originell. Början av biografin är faktiskt rätt svår att tugga sig igenom, men även om Shields är en förskräckligt tråkig är hans huvudperson fascinerande: full at motsägelser, skaparkraft och destruktivitet.Williams lever i marginalen av USA:s kulturella scen och kanske är den placeringen både en förbannelse och en välsignelse. Hade han utvecklat sin egendomligt genomskinliga prosastil i New York där litteraturdebatten var en annan?Det är svårt att sätta fingret på det originella i Williams prosa denna svårighet gäller alla romaner. Han har inget återkommande berättargrepp som panoreringar över ett rum eller användande av inre monolog. Han berättar det mesta i löpande text den är neutral, också hans dialog är nedslipad.Så, vad är det som gör honom så märklig? Kanske att hans berättar-jag på något subtilt sätt befinner sig på samma nivå som läsaren.Shields djupläser inte Williams texter utan håller sig till det yttre hans arbete på universitetet, vilka han umgicks med, familjerelationer. Och det är nog bra, risken för övertolkningar av verk är påtaglig.Men ändå. Medan John Williams poesi förefaller tidstypisk akademisk är hans prosa motvalls, påtagligt egensinnig. Mest fascinerande är hans andra roman, Butchers Crossing som kom 1960. Titeln är namnet på en liten by i Västern på 1870-talet. Bokens huvudperson Andrews kommer från Boston och drivs till Vilda Västern av en vag med pockande längtan. Han vill något annat. Men vad?Det borde vara lätt att svara på Butchers Crossing är tydlig på gränsen till övertydlig, öppen på gränsen till vidöppen. Williams verkar utgå från klichéer från västernfilmer. Här finns den kapitalistiske företagaren, den prostituerade kvinnan, den tuffe vildmarskännaren, den råe slaktaren, den försiktige nybyggaren. Ändå ter sig var och en av dem annorlunda än figurer jag mött i andra berättelser. Varje detalj i västernhålan, varje människa huvudpersonen träffar gestaltas - inte beskrivs. Allt är igenkännbart och gör samtidigt motstånd. Man sitter som under en Hitchcockfilm och undrar när det hemska ska hända.Den saknar praktiskt taget handling och skildrar fyra män som ger sig ut på buffeljakt, hittar dem, slaktar dem och överraskas av sträng kyla[berättelsen] rör sig framåt som om en snigel släpade den genom en damm av sirap. Man kan lägga ifrån sig den när som helst, det kommer många att göra.Så sammanfattade New York Times kritiker Butchers Crossing i en förödande recension. Läst idag är det tydligt att Butchers Crossing mer handlar om något som inte finns än något som finns. Det som saknas är berättarens avsikt. Nästan alla historiska romaner förmedlar känslan av att berättaren vet vad som ska hända. Läsaren är i trygga händer, vad texten än säger. Men Williams roman Butcher's Crossing förmedlar känslan av att allt händer i samma ögonblick jag läser texten. Allt är fritt. Och därmed svårt att tolka. Dess ytlighet är dess djup. Butchers Crossing sluter sig om sig själv.Detsamma kan sägas om personen Stoner som älskar att undervisa i litteratur, som är omutlig och därför går under. Litteraturen är hans religion. Men vad vill författaren säga?"Hoppet om framtiden gör oss otacksamma för de välgärningar vi fått mottaga", säger romaren Silanus i Maeterlincks pjäs om Maria Magdalena.Men tacksamhet var inte Williams bästa gren om man får tro vittnesmål från närstående och studenter. Och framtiden slutade han hoppas på. Inte ens framgången för Augustus 1972, en fullständigt lysande roman som hade lättare att nå en bredare publik genom sin klara struktur, beredde honom någon större glädje.Williams tycks ha blivit alltmer excentrisk med åren och framgångarna. Han slarvade med lektionerna, uppträdde berusad och förefaller nästan medvetet ha spelat ut sin lynnighet. Hans insatser som lärare i kreativt skrivande blev stilbildande vid amerikanska universitet men hans egen forskning var mest ansatser och han lyckades aldrig fullfölja sin sista roman som han arbetade med i åratal och ibland läste högt ur.Många har uppfattat Williams som en olycklig kollega till Stoner. Men budskapet i Stoner kan sägas vara: släpp fram livet. Augustus skulle säga: acceptera det. Men det verkar inte Williams ha gjort. Ändå undrar jag om det inte i hans loser-roll fanns ett inslag av revansch: Williams kunde till skillnad från sin romanhjälte Stoner ta klivet in i det excentriska. Han krävde uppmärksamhet och han fick det. Han var inte lycklig men han var sedd.1800-talsförfattaren Chateaubriand kallade sina memoarer Minnen från andra sidan graven eftersom han var övertygad om att bli förstådd först av eftervärlden. Att bli kallad Mannen som skrev den perfekta romanen borde ju framkalla sarkastiska kommentarer av litteraturälskare, för vem kan säga vad en perfekt roman är? Ändå framstår Williams tre romaner som närmast perfekta, var och en i sin genre.Därmed också sagt att de knappast kan vara förebilder. Williams insåg att tiderna förändrats men kunde inte ansluta sig till beatnikgenerationen, Hemingways hårdkokthet, Faulkners expressionism eller något annat litterärt mode. Han var klassicist, nästan mot sin vilja.Vår egen tid kan svårligen skildras med denna stilkonst men nog var Williams i nivå med Flaubert, en annan snarstucken, petnoga och hårt arbetande författare.Inte illa för en deppig lärare i Denver.Mikael Timm LitteraturCharles J Shields: John Williams mannen som skrev den perfekta romanen. Översättning: Ragnar Strömberg. Natur & kultur, 2018.
Biographer Charles J. Shields joins Don to talk about his book "Mockingbird: A Portrait of Harper Lee"
Charles Shields is a biographer of mid-century American novelists and writers. After a career teaching, and writing histories and biographies for young people, Shields has written several biographies of American authors, the most recent of which is about playwright Lorraine Hansberry, author of Raisin in the Sun. Show notes: Charles J. Shields (https://charlesjshields.net/author) Lorraine Hansberry: The Life Behind A Raisin in the Sun (https://charlesjshields.net/product/lorraine-hansberry) The Many Visions of Lorraine Hansberry (New Yorker) (https://www.newyorker.com/magazine/2022/01/24/the-many-visions-of-lorraine-hansberry) Organize Your Scrivener Project with the Corkboard (https://www.literatureandlatte.com/blog/organize-your-scrivener-project-with-the-corkboard) The History of the Decline and Fall of the Roman Empire (https://en.wikipedia.org/wiki/The_History_of_the_Decline_and_Fall_of_the_Roman_Empire) Mary Beard, Women & Power (https://profilebooks.com/work/women-power/) Learn more about Scrivener (https://www.literatureandlatte.com/scrivener/overview), and check out the ebook Take Control of Scrivener (https://www.literatureandlatte.com/store). If you like the podcast, please follow it in Apple Podcasts (https://podcasts.apple.com/us/podcast/write-now-with-scrivener/id1568550068) or your favorite podcast app. Leave a rating or review, and tell your friends. And check out past episodes of Write Now with Scrivener (https://podcast.scrivenerapp.com).
Discover American author John Edward Williams, who wrote Stoner , critically described as the "perfect novel." Yet, both Williams and this book remain largely obscure to American readers. On this episode, we interview renowned literary biographer Charles J. Shields. Shield's book , The Perfect Novel: John Williams, Stoner, and the Writing Life published by The University of Texas Press is a detailed account of John William's life and explores how William's seminal novel Stoner remains largely unknown in the United States, while finding a wide, popular audience in Europe. Quote from book The subject of a biography should be the person's search for identity. Answering the question "Who am I?" is the great work of life, and all of a person's efforts are, in some way, responses to that unvoiced question, which begins to be heard in childhood as soon as children perceive themselves as different and apart from everyone else. . . John William's discovery at age nine that he was someone else-
Earlier this month, Harper Lee’s To Kill a Mockingbird was banned from public schools in Biloxi, Miss., for making people “uncomfortable.” Yup, you read that right. Uncomfortable. Banned. Yikes. Your faithful Re:Readers can’t lie: taking another look at Lee’s masterpiece made us a little uncomfy, too. Difference is, we don’t want to ban it; we want everyone to read it so we can start up a thoughtful, ongoing conversation about race, childhood, and belonging-and-othering in the American South and beyond. We also want to talk about why Jessica let her own personal Boo Radley into her home as a young child. So much to discuss.Say it with us: We Read (And Re:Read) Banned Books!To reread this particular banned book with us, grab a copy of To Kill a Mockingbird at your local bookstore or neighborhood library, or download it from your favorite digital book space.Beyond Re:Read In 2015, Harper Lee published her second novel, Go Set a Watchman, which was an early draft of Mockingbird. The publication--and content--generated much controversy. We think it’s worth a look, if only for the historical perspective it offers when trying to understand Lee and the context in which she dreamt the story for To Kill a Mockingbird. For more on Harper Lee’s life and the story behind the publication of Mockingbird and Watchman, check out the biography Mockingbird: A Portrait of Harper Lee by Charles J. Shields. After all the reading, if you’re in search of some screen time, watch Gregory Peck take on the role of Atticus Finch in the beloved film version of To Kill a Mockingbird, currently streaming on Netflix.Fun FactsDill, best childhood pal of Jem and Scout Finch, was based on Harper Lee’s real-life next door neighbor: Truman Capote. Best literary besties ever? We think so, too.Lee was finally able to turn to writing full time when some friends gave her enough money to serve as a salary for one year while she worked on Mockingbird.Lee wanted Atticus to be played by Spencer Tracey on the silver screen, but the role ultimately went to Gregory Peck. We think he did it justice, and the Academy of Motion Picture Arts and Sciences apparently did, too: He was nominated for--and won--the Oscar for Best Actor in 1962.
Acclaimed Harper Lee biographer, Charles J. Shields, is turning his attention from 20th century novelists to a contemporary storyteller of different sort. He joins us live to discuss his process and for a rare preview of his upcoming work, Imagine: The Story of a Song. In his new biography he views the life of Beatles front man, John Lennon, through the lens of one of his most iconic songs.
The literary world would be a much poorer place without the works of Kurt Vonnegut, but few know about the life story of the author himself. On this program, Charles J. Shields discussed the life and times of Kurt Vonnegut.
The public image of Kurt Vonnegut is that of a crusty, irascible old man. Someone with whom one would want to drink, but never ever fall in love. The Vonnegut we meet in Charles J. Shields’s insightful new biography, And So It Goes. Kurt Vonnegut: A Life (Henry Holt, 2011), is much the same. However, in Shields’s capable hands, Vonnegut’s crustiness is cast in a new light, and his black humor is leavened by the humanist sensibilities it cloaked. With the icon stripped away, we’re left to confront a real human being, and a life that was provocative in ways one might not imagine. There are nearly 1,900 citations in And So It Goes, a fact that belies the book’s incredible readability. As a rave review in The New York Times noted, this is not a stodgy affair, but “an incisive, gossipy page-turner of a biography.” Shields eloquently tracks the soap operatic elements in the iconoclastic writer’s life, while also offering acute analysis on his private self and celebrity persona. And So It Goes is full of memorable snapshots, but my favorite is this: “At home, [Kurt] secretly pored over an unabridged dictionary from his parents’ large library because he ‘suspected that there were dirty words hidden in there’ and puzzled over illustrations of the ‘trammel wheel, the arbalest, and the dugong.'” You can just see him–the man who bucked twentieth-century literary tradition–a curly-haired kid, canvassing the dictionary for words that were forbidden. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
The public image of Kurt Vonnegut is that of a crusty, irascible old man. Someone with whom one would want to drink, but never ever fall in love. The Vonnegut we meet in Charles J. Shields’s insightful new biography, And So It Goes. Kurt Vonnegut: A Life (Henry Holt, 2011), is much the same. However, in Shields’s capable hands, Vonnegut’s crustiness is cast in a new light, and his black humor is leavened by the humanist sensibilities it cloaked. With the icon stripped away, we’re left to confront a real human being, and a life that was provocative in ways one might not imagine. There are nearly 1,900 citations in And So It Goes, a fact that belies the book’s incredible readability. As a rave review in The New York Times noted, this is not a stodgy affair, but “an incisive, gossipy page-turner of a biography.” Shields eloquently tracks the soap operatic elements in the iconoclastic writer’s life, while also offering acute analysis on his private self and celebrity persona. And So It Goes is full of memorable snapshots, but my favorite is this: “At home, [Kurt] secretly pored over an unabridged dictionary from his parents’ large library because he ‘suspected that there were dirty words hidden in there’ and puzzled over illustrations of the ‘trammel wheel, the arbalest, and the dugong.'” You can just see him–the man who bucked twentieth-century literary tradition–a curly-haired kid, canvassing the dictionary for words that were forbidden. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
The public image of Kurt Vonnegut is that of a crusty, irascible old man. Someone with whom one would want to drink, but never ever fall in love. The Vonnegut we meet in Charles J. Shields’s insightful new biography, And So It Goes. Kurt Vonnegut: A Life (Henry Holt, 2011), is much the same. However, in Shields’s capable hands, Vonnegut’s crustiness is cast in a new light, and his black humor is leavened by the humanist sensibilities it cloaked. With the icon stripped away, we’re left to confront a real human being, and a life that was provocative in ways one might not imagine. There are nearly 1,900 citations in And So It Goes, a fact that belies the book’s incredible readability. As a rave review in The New York Times noted, this is not a stodgy affair, but “an incisive, gossipy page-turner of a biography.” Shields eloquently tracks the soap operatic elements in the iconoclastic writer’s life, while also offering acute analysis on his private self and celebrity persona. And So It Goes is full of memorable snapshots, but my favorite is this: “At home, [Kurt] secretly pored over an unabridged dictionary from his parents’ large library because he ‘suspected that there were dirty words hidden in there’ and puzzled over illustrations of the ‘trammel wheel, the arbalest, and the dugong.'” You can just see him–the man who bucked twentieth-century literary tradition–a curly-haired kid, canvassing the dictionary for words that were forbidden. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
The public image of Kurt Vonnegut is that of a crusty, irascible old man. Someone with whom one would want to drink, but never ever fall in love. The Vonnegut we meet in Charles J. Shields’s insightful new biography, And So It Goes. Kurt Vonnegut: A Life (Henry Holt, 2011), is much the same. However, in Shields’s capable hands, Vonnegut’s crustiness is cast in a new light, and his black humor is leavened by the humanist sensibilities it cloaked. With the icon stripped away, we’re left to confront a real human being, and a life that was provocative in ways one might not imagine. There are nearly 1,900 citations in And So It Goes, a fact that belies the book’s incredible readability. As a rave review in The New York Times noted, this is not a stodgy affair, but “an incisive, gossipy page-turner of a biography.” Shields eloquently tracks the soap operatic elements in the iconoclastic writer’s life, while also offering acute analysis on his private self and celebrity persona. And So It Goes is full of memorable snapshots, but my favorite is this: “At home, [Kurt] secretly pored over an unabridged dictionary from his parents’ large library because he ‘suspected that there were dirty words hidden in there’ and puzzled over illustrations of the ‘trammel wheel, the arbalest, and the dugong.'” You can just see him–the man who bucked twentieth-century literary tradition–a curly-haired kid, canvassing the dictionary for words that were forbidden. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
The public image of Kurt Vonnegut is that of a crusty, irascible old man. Someone with whom one would want to drink, but never ever fall in love. The Vonnegut we meet in Charles J. Shields’s insightful new biography, And So It Goes. Kurt Vonnegut: A Life (Henry Holt, 2011), is much the same. However, in Shields’s capable hands, Vonnegut’s crustiness is cast in a new light, and his black humor is leavened by the humanist sensibilities it cloaked. With the icon stripped away, we’re left to confront a real human being, and a life that was provocative in ways one might not imagine. There are nearly 1,900 citations in And So It Goes, a fact that belies the book’s incredible readability. As a rave review in The New York Times noted, this is not a stodgy affair, but “an incisive, gossipy page-turner of a biography.” Shields eloquently tracks the soap operatic elements in the iconoclastic writer’s life, while also offering acute analysis on his private self and celebrity persona. And So It Goes is full of memorable snapshots, but my favorite is this: “At home, [Kurt] secretly pored over an unabridged dictionary from his parents’ large library because he ‘suspected that there were dirty words hidden in there’ and puzzled over illustrations of the ‘trammel wheel, the arbalest, and the dugong.'” You can just see him–the man who bucked twentieth-century literary tradition–a curly-haired kid, canvassing the dictionary for words that were forbidden. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
© 2020-2025 Ivy Podcast Discovery LLC
