Podcasts about bokens

Den italienska 1300-talsförfattaren Francesco Petrarca levde i en brytningstid, med en fot i medeltiden och en i renässansen. Latinforskaren Anna Blennow följer honom under några av hans många resor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-06-08.”Jag befinner mig mycket långt från alla böcker för tillfället, och det är mitt enda bekymmer på den här resan.” Orden är Francesco Petrarcas, hämtade ur ett brev till en vän som frågat om var Thule egentligen låg, platsen som utpekades av antika författare som världens ände. Petrarca beklagar att han inte kan svara utförligt, eftersom han är på resande fot och inte omges av de böcker han brukar samtala med. Och eftersom ingen talar latin där han befinner sig, har han inte ens någon att prata med: ”Mitt enda sällskap är mitt minne”, skriver han. Året är 1337.Brevet ingår i boken ”Överallt främling”, åtta brev av Petrarca på temat resor, nyöversatta från latin till svenska av Lars-Håkan Svensson. Petrarcas latin kan vara invecklat och en aning uppstyltat, men Svenssons översättning är elegant och lättläst. Bokens titel anspelar på de latinska ord, peregrinus ubique, som Petrarca använder för att beskriva sig själv. Alltsedan familjens tidiga exil från Florens, följd av uppväxt i Avignon och vistelser i bland annat Bologna, Vaucluse och Parma, hade han en känsla av att varken höra hemma i tid eller rum. ”Jag har till och med rest mer än Odysseus”, skriver han.Petrarca föddes 1304, och är främst känd för sin italienska poesi och sin sonettkonst, men han författade under sitt 70-åriga liv också en hel del på latin, inklusive en mängd brev till vänner och bekanta. Han var djupt influerad av den klassiska antiken, och på alla resor han företog var det först och främst det förgångna han sökte. Många resor hade som mål att spåra upp antika handskrifter i bibliotek och arkiv, som länge fallit i glömska men som nu, under den begynnande renässansen, skulle återfinnas, beundras och noggrant kopieras.Petrarca ses ofta som en av de första humanisterna. Men tydliga gränsdragningar mellan epoker är bedrägliga i övergångsperioder som 1300-talet. Petrarca är snarare ett slags tvehövdad Janus-gestalt med ansiktet vänt både mot medeltiden och den stundande renässansen. Samtidigt är han i resebreven märkligt frånvarande i sin egen samtid. Detaljerade beskrivningar av 1300-talets Europa skymtar sporadiskt. Petrarca befinner sig oftast någon helt annanstans: i böckerna och i historien.Och det var Petrarca som i Verona 1345 hittade en handskrift med Ciceros sedan länge förlorade brev, något som skulle inspirera honom att själv samla sin korrespondens enligt antikt mönster. Nu kunde han som den förste på sekler läsa Ciceros brev till Atticus, Brutus och Quintus. Han blev djupt besviken. Hur kunde Cicero, som han föreställt sig som en upphöjd, vis filosof, blotta så mycket tvivel och tvekan i sina brev?Också på det praktiska planet vållade fyndet problem i denna tid före boktryckarkonstens revolution. Petrarca skrev själv av de omfångsrika brevvolymerna, eftersom han hyste en ständig misstro mot samtidens senfärdiga kopister. I ett brev till poeten Boccaccio beklagar han att det gått tio år sedan han utlovade ett exemplar av sin senaste bok till en vän, men att han ännu inte fått den kopierad. En kopia av Iliaden som han får med posten måste han först skriva av och sedan returnera till avsändaren.Petrarcas nära förhållande till antiken genomsyrar brevet till mecenaten och vännen Giovanni Colonna, där han erinrar sig deras gemensamma vandringar i Rom. ”Vi strövade tillsammans runt i denna stora stad som i förhållande till sin utsträckning förefaller folktom”, skriver han. 1300-talets Rom måste ha varit en ödslig syn. Påven residerade i Avignon och i Rom rasade maktstrider mellan adelssläkter, som omvandlat de antika monumenten till fästningar medan staden förföll. Roms alltför stora antika kostym föll samman runt den lilla återstoden av liv i staden. Giovanni Colonna tillhörde just en av dessa släkter, som nyligen byggt in sig i Augustus mausoleum.Men Rom självt är knappast synligt i Petrarcas beskrivning, trots att han redogör för varje steg han tar: ”Här tog sig Remus över muren – här störtade sig Lucretia på svärdet – här triumferade Caesar.” Det låter som om Petrarca läser ur en historiebok snarare än beskriver verkligheten, vilket är typiskt för medeltidens anekdotiska topografi – vilken ruin som helst kan bli bärare av de antika historierna, som alltmer förvandlas till legender. Kontakten med antiken hade nu ovillkorligen brutits, såväl fysiskt som kunskapsmässigt. ”Vem är nuförtiden okunnigare om romersk historia än romerska medborgare? Ingenstans vet man mindre om Rom än i Rom,” klagar Petrarca.Men plötsligt bränner närvaron till när han påminner vännen om hur de ofta brukade stanna till vid Diocletianus termer, trötta efter sina vandringar. Där klättrade de upp på de höga ruinvalven i det jättelika antika badhuset, och luften var frisk och sikten fri. Men istället för att begrunda och beskriva utsikten över 1300-talsstaden, försjunker de genast i historiska drömmerier. Renässansens noggranna måttstudium av antikens fysiska lämningar är ännu inte här. Blicken vänds inåt, bortåt.Det berömda brevet till Petrarcas biktfader Dionigi erbjuder också ett ögonblick av direktkontakt. Han skriver: ”Idag besteg jag, enbart av lust att se en plats berömd för sin exceptionella höjd, traktens högsta berg.” Berget är franska Mont Ventoux, antikens Mons Ventosus, ”det blåsiga berget”. För stunden glömsk av historia bestämmer han sig för att tillsammans med sin bror bestiga berget som han så ofta sett på avstånd under uppväxten i Avignon. Den mödosamma vandringen, den lätta luften och den vida utblicken på bergets topp gör Petrarca bedövad av sinnesupplevelse: molnen långt därnere, Italiens himmel långt därborta.Men så slås han av existentiella betänkligheter, och plågas av det förgångnas felsteg och framtidens ovisshet. Och Petrarca söker svar där han brukar – i en bok som han bär med sig. Han hade lämnat överflödiga persedlar hos en herde halvvägs upp på berget, men kopian av Augustinus ”Bekännelser” var för viktig för att vara utan. I boken beskriver Augustinus hur han i ett centralt ögonblick slår upp Bibeln på måfå, och finner de vägledande orden för sin religiösa omvändelse. Och tusen år senare söker Petrarca efter råd genom att slå upp Augustinus bok. Och han hittar dessa ord: ”Men människorna går ut för att förundras över bergstoppar … sig själva lämnar de.” Omvärlden och samtiden försvinner åter. Petrarca besteg berget med renässansens upptäckarlust, men nedstigningen blir ett återfall i medeltidens tankevärld, där verkligheten blott är allegori för det andliga, och svaren finns i det inre, inte i det yttre.Är det verkligen resebrev som Petrarca skriver? Han förflyttar sig visserligen i geografin, till Paris, Aachen, Köln. Men hans verklighet består av böcker, tankar och förgångenhet. ”En lång resa berövar oss den tröst som böckerna ger”, skriver han. Ständigt längtar han till sitt bibliotek, och det är till böckerna hans tanke alltid vandrar, vad han än upplever. Och hur var det nu med frågan om Thule? Petrarca svarar: ”Låt oss inte lägga ner för mycket möda på att söka denna plats som vi kanske skulle vilja lämna så fort vi hittade den.”Anna Blennow, doktor i latin och skribent LitteraturFrancesco Petrarca: Överallt främling – åtta brev om resor. Översättning Lars-Håkan Svensson. Bokförlaget Faethon, 2017.

Omsorg och moderlighet värderas högt när vi tänker på barn, men hur är det med samhället? Eva-Lotta Hultén hittar radikal potential i skönlitteraturen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Under ett krig för länge sedan dödades alla män och när det bergiga området strax därpå skars av från omvärlden av ett jordskred lämnades kvinnorna att ensamma bygga upp nationen igen. Som genom ett mirakel uppstod en mutation hos en av dem, som gjorde att hon kunde föröka sig utan inblandning av någon man. Från henne härstammar nu landets hela befolkning, som uteslutande består av kvinnor förmögna till självbefruktning.Tre unga, amerikanska män får höra talas om det avskilda riket och lyckas ta sig dit med flygplan. Ett för utopigenren typiskt upplägg som ger författaren Charlotte Perkins Gilman chans att i skönlitterär dräkt presentera ett idealsamhälle: ett land där kultur och samhällsstruktur helt skiljer sig från det vi tar för givet.Boken ”Kvinnoland” skrevs 1915 och hör, som många av dåtidens utopiskildringar, hemma i den socialistiska traditionen med sin betoning på gemenskap, solidaritet och jämlikhet. Men den anknyter också till den mindre omfattande feministiska utopitraditionen, och det som gör den verkligt originell är hur den lyfter fram moderskapet som något heligt. Kvinnan ska inte frigöras genom att slippa ta hand om sina barn – och inte heller genom att slippa allt samhällsansvar – utan genom att omsorgen om barnen lyfts fram som samhällets högsta uppgift. Bokens berättarjag Van noterar skillnaden mot hur föräldrarollen gestaltar sig i dåtidens USA. I hans hemland bryr sig varje mor mest bara om sitt eget barn men i det rike han nu hamnat är alla invånare engagerade i alla barn och jobbar tillsammans för deras väl.Perkins Gilman tycks både anknyta till och polemisera mot Ellen Keys idéer om moderlighet. De var samtida med varandra och framhåller båda hur viktigt värnandet om barnet är, för dess egen skull och för att forma ett gott samhälle. Men Key var särartsfeminist. Rösträtt åt alla kvinnor, javisst, men bara barnfria kvinnor eller de vars barn vuxit upp skulle ställa sina speciella kvinnliga krafter till samhällets förfogande. Andra har kallat dessa ståndpunkter för ”samhällsmoderlighet”.Var finns samhällsmoderligheten idag, när unga kvinnor drömmer om att bli hemmafruar och ”momfluencers” som lever på reklamintäkter för att blotta sig själva och sina familjer för alla som vill titta? Det går sannerligen att ha synpunkter på vad det gör med relationen mellan förälder och barn, och hur exponeringen påverkar de små. Men ta bort kameran ur ekvationen så har företeelsen likheter med det Ellen Key förespråkade för kvinnor som hade yngre barn: ett engagemang helt vigt åt familjelivet. I den tidskrift som Charlotte Perkins Gilman drev och själv skrev alla texter till, kommenterar hon Keys ”Barnets århundrade” i följande ordalag:Kvinnor förändras som människor: de är inte längre bara en sak – kvinnor, mödrar och ingenting annat […], de är också personer av vitt skilda slag, med intressen och förmågor som gör dem lämpade för att delta i samhället på många sätt.”Hennes egen samhällsmoderlighet var radikal. Hon visade fram kvinnor som fullt kapabla att ta ledarroller, driva och utveckla ett samhälle och klara såväl intellektuella uppgifter som hårt kroppsarbete, även som mödrar. Det var en moderlighet som lika gärna kan utövas av män: ett sätt att förhålla sig till vad som är verkligt viktigt.När jag själv var höggravid med mitt första barn fick jag från flera kvinnor höra att jag skulle komma att gå in i en bebisbubbla. Världen därutanför skulle bli mindre viktig. Jag protesterade: omvärlden hade blivit viktigare för mig när jag blev gravid och jag trodde inte att det skulle förändras av att barnet föddes.Både de andra kvinnorna och jag själv fick rätt. Jag blev mer påverkad av alla nyheter som kunde innebära fara för mitt eget och alla andras barn. Men jag fick lägre förmåga att delta i världen under ett antal år. Bubblan var inget jag valde utan en effekt av bristande tid och energi. Det var heller inte bara min egen ork jag fick kämpa med. Starka kommersiella krafter vill få oss att tro att ett gott föräldraskap i första hand är en prylsport som kräver stora inkomster. Det individualistiska idealet säger oss samtidigt att vår främsta plikt är att lägga mycket tid på att våra barn ska bli framgångsrika: ekonomiskt, musikaliskt, idrottsligt. Mina ambitioner fanns emellertid kvar. Jag ville påverka världen och jag ville att mina barn skulle se mig påverka världen – för att förstå att det går och att man bör.Medan barnen i de tre unga männens USA växer upp i relativt slutna familjer där man gör allt för att avskärma dem från en omvärld som ses som farlig, lärs barnen i Kvinnoland redan från början att vara delaktiga och att ta ansvar för samhället. Läraren Somel förklarar att de under sin utbildning lär sig att älska intellektuella utmaningar, vilket förvirrar berättarjaget Van. Vad gör lärandet för nytta om eleverna tycker om att lära? Det blir tydligt att han fostrats i ett inlärningssystem där lydnad och underkastelse är viktiga mål i sig för skolan. Det ska helt enkelt vara tråkigt att lära. I det avskilda landet bland bergen är målet utöver kunskap i stället självständighet, solidaritet och gemenskap och både kropp och intellekt ska stimuleras. Man eftersträvar visdom och en handlingsförmåga som brukas för det gemensamma bästa.”Kvinnoland” kan ses som en stridsskrift för omsorgens centrala roll för ett gott liv. Att ge omsorg betraktas som samhällets viktigaste uppgift och ett privilegium som också ger en stark livstillfredsställelse. Detta är ett exempel på det som filosofen Kate Soper kallar ”alternativ hedonism”: ett begrepp för nya vägar till självförverkligande och lycka. Den alternativa hedonismen handlar om ett skifte bort från destruktiv överkonsumtion och statusjakt, till en strävan efter tillräcklighet och en tillfredsställelse som kan uppnås inom planetens gränser.Jag minns mitt ändlösa vankande runt i huset med en kolikbebis i sele på magen och en frustrerad treåring i hasorna. På samma gång utmattad och färdig att explodera – av frustration och av kärlek. Jag kände mig söndertrasad av den smärta mitt minsta barn upplevde och den längtan som jag inte förmådde svara mot hos mitt äldre barn.Det finns ingen självklar samhällslösning på sådana dilemman. Inte heller något personligt förhållningssätt som på ett enkelt sätt kan ta udden av det känslomässiga kaos det innebär att vara förälder. Det är helt enkelt ofta svårt att njuta av privilegiet att få ge omsorg. Charlotte Perkins Gilman drabbades själv av förlossningsdepression och lämnade senare sin enda dotter hos sin exman och hans nya hustru. Men jag undrar vad som skulle kunna hända om vi lät moderlighet bli den ledande politiska princip som vi inrättade samhället som helhet efter. Eller om vi började se den mänskliga tillväxt som omsorgen syftar till som ens hälften så viktig som den ekonomiska tillväxt som vi ständigt curlar och daltar med.Eva-Lotta Hulténjournalist och författareLitteraturCharlotte Perkins Gilman: Kvinnoland. Översättning Emilia Fjeld, Ovipositor Press 2022Charlotte Perkins Gilman: Families, marriages and children, redaktör Michael R. Hill, Routledge 2017Ellen Key: Barnets århundrade. Skriftserien, Bildningsförlaget 2011Ellen Key: Missbrukad kvinnokraft och naturenliga arbetsområden för kvinnan. Bonniers 1914Kate Soper: ”The Mainstreaming of Counter-Consumerist Concern” i The Politics and Pleasures of Consuming Differently, Palgrave Mcmillan, 2008

Text och bokstäver är mycket äldre, ändå känns det som att de är förenade med boken. Men när uppfinningen boken anlände var det faktiskt en revolutionerande behändig teknik som förändrade mycket för människan. Den var förstås länge extremt dyr, men i det här avsnittet (346) från 2021 följer vi boken från dess födelse via boktryckarkonsten som gör den billigare - till de digitala efterföljarna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Boken heter "Arbetslivet" och gäst är författaren Lisa Björk.De flesta människor ägnar en stor del av sina liv åt sina jobb. Arbetet och arbetsvillkoren påverkar individens fysiska och psykisk hälsa, livskvalitet och arbetsglädje. Hur individen påverkas hänger samman med bland annat klassposition, kön, ålder och härkomst. Ambitionen med denna bok är att belysa och besvara många av de frågeställningar som dagens arbetsliv ger upphov till. Bokens 21 kapitel är skrivna av forskare som är ledande inom sina områden och ger en unik översikt över de förhållanden som råder i det svenska arbetslivet.Frågor som diskuteras i programmet är bl.a: Hur högt värderar svenskarna vårt arbetsliv i förhållande till annat? Hur har utvecklingen på arbetsmarknaden sett ut de senaste åren? Vad gör politiken för att påverka arbetsmarknaden? Och vad kännetecknar den svenska arbetsmarknaden? Läs mer om alla avsnitt och sök i arkivet på hemsidan: https://larafranlarda.com/Instagram: https://www.instagram.com/larafranlarda/Support till showen http://supporter.acast.com/larafranlarda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Läkaren och författaren Fanny Nilsson besöker Wille och Jacob i veckans avsnitt av Tyngre Träningssnack. I avsnittet fokuserar vi på Fannys bok Åk till akuten som släpptes tidigare i år där hon tittar på hur svensk sjukvård fungerar samtidigt som hon jämför hur den är uppbyggd med andra länder i Europa. Både för att försöka få inspiration kring saker som fungerar bra på andra platser och för att få exempel på vad som möjligen kan komma att ske i fall den svenska vården inte börjar styras på ett bättre vis. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack (00:04:40) Veckans gäst, Fanny Nilsson (00:06:24) Hur Fanny blev bra på att skriva (00:09:17) Varför Fanny valde att titta på den svenska vården genom att jämföra med utvecklingen i andra länder (00:12:23) Kort om hur det fungerar i Spanien (00:19:12) Det finns många orsaker till att primärvården fungerar knackigt i Sverige (00:22:40) I Storbritannien har det försämrats mycket på senare år (00:32:37) Det finns flera former av privata företag och utförande där en del kan vara bra (00:40:03) Hur mycket pengar ska vi lägga på vården och vad ska vi säga att vården ska erbjuda? (00:45:42) Hur mycket ska vi lägga på att förlänga människors liv några enstaka veckor eller månader? (00:52:12) Vi har för få läkare som har koll på helheten hos patienterna (00:55:33) Folk fastnar för mycket i studier och glömmer bort vad det innebär i praktiken (01:01:46) Bokens tre huvudbudskap och Fannys upplevelse av att det är för lite debatt kring innehållet (01:11:05) Tror Fanny att det finns någon förhoppning om förändringar? (01:15:37) Har människor för höga förväntningar på vad sjukvården kan eller bör göra?

Dette er en samtale på Litteratur på Blå fra 23. september i anledning lanseringen av den roste oversettelsen av Nobelprisvinner Olga Tokarczuks mesterverk Jakobsbøkene, eller Den store reisen over syv grenser, gjennom fem språk og tre store religioner, ikke medregnet de små, fortalt av de døde, ferdigstilt av forfatteren ved hjelp av konjekturer, beriket av mangehånde bøker, romanen Svenska Akademien kalte hennes magnum opus. Bokens oversetter Julia Wiedlocha, anmelder Trygve Riiser Gundersen og professor ved UiO Knut Andreas Grimstad var i samtale om boken med Mehek Rashid fra Litteratur på Blå. Om boken: I noens øyne er han er en vis mann, en frelser. Andre ser på ham som en kjetter og bedrager. På midten av 1700-tallet, i et område som den gangen var polsk, men som nå er en del av Ukraina, splitter den unge Jakob Frank det jødiske samfunnet med sine nye, visjonære ideer. Han er karismatisk og kontroversiell, en messiansk skikkelse som sammen med sine tilhengere danner en bevegelse, frankismen, som nærmer seg både kristendommen og islam, ispedd kontroversielle ideer om seksualitet. Bevegelsen blir bannlyst flere steder, og Jakob Frank får like mange tilhengere som mektige fiender.

Edith Södergrans postuma diktsamling fyllde 100 år 2025. Maria Küchen läser om en klassiker där själen fattar eld. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Flickrumsdikt, fnös någon föraktfullt när jag i tonåren utnämnde Edith Södergran till världens största poet genom tiderna. Det var en lite äldre kille, så där överlägset beläst och världsvan som bara lite äldre killar kunde vara när jag var sjutton år.Flickrummet sågs av de flesta som något att förakta. Idag, flera decennier senare, har det fått upprättelse. Det erkänns som en plats där identitet och uttryck kan växa, en subkulturell praktik för att citera genusvetenskapen.Men läser någon Edith Södergrans dikter i nutida flickrum? Och var står hennes poesi i samtidens unga litterära landskap? Jag är inte säker på att jag vill veta. Kanske avfärdas hon idag som alltför patetisk, överhettad och daterad. Men inte av mig. Aldrig. Jag förblir Edith Södergran trogen.Forskare som Ebba Witt-Brattström och Agneta Rahikainen har gjort upp med myten om modernisten Södergran som naturbarn och ensamt missförstått geni. Visst dog hon i tuberkulos – alldeles för tidigt, hon var bara 31 år – , men hennes dikter var inga feberfantasier. De ingick i ett sammanhang. Deras former och teman speglade ett nytt europeiskt litteraturklimat och bröt mark för det i Norden.Edith Södergran gick i skola i S:t Petersburg, hon behärskade flera språk och hennes Raivola på Karelska näset i Finland var ingen avkrok ute i skogen. Myterna om henne berättar inte mycket om vem hon egentligen var, och det är som det ska. ”Konstnären arbetar alltid i mörker och varje ljusstråle faller på hans arbete”, skrev hennes vän författaren Hagar Olsson 1925, två år efter Södergrans död, i förordet till samlingen ”Landet som icke är”.Varje gång jag läser om den boken, som innehåller Södergrans efterlämnade dikter från 1916 och framåt, tänker jag att den där lite äldre killen hade rätt. Detta är flickrumsdikt. I bästa tänkbara bemärkelse. I kontrast till en värld där lite äldre killar – eller, om man så vill, patriarkatet – hade föreskrivit allt, skapade Södergran en autonom plats.”Landet som icke är”, rymmer prinsessor, krossade hjärtan och en brud vars ring är hennes tankar. ”Min krets är trång”, börjar dikten om henne, men ”det ligger något varmt på grunden av allt det / främmande omkring mig.”Bruden beskrivs som en fånge på en plats där hon inte hör hemma. När flickor blir kvinnor, ”blir de utestängda från ljuset / och kastade i ett mörkt rum”, skriver Södergran. I ett sådant mörkt rum, som i en fängelsecell, befinner sig bruden. Men det är kanske inte Eros som är grundproblemet, när barnet växer upp och måste överge flickrummets frihet, utan maktordningar som spärrar in hennes sexualitet?”Din kärlek förmörkar min stjärna” står det i Landet som icke är. ”Min hand är ej hemma i din. / Din hand är lusta – / min hand är längtan.” Diktens ”du” kan vara en älskare som vill något annat än diktjaget, en människa som för in ett mörker i hennes liv – men kanske finns här också en Gudslängtan som är hopplös eftersom den är erotisk.Många med mig har sett det mystika draget i Södergrans dikt. Gunnar Ekelöf, en annan mystiker i den svenskspråkiga 1900-talslyriken, skrev i sina efterlämnade anteckningar att ”Södergran och jag är lika, parallella. Vi har sett något av samma vision”.Lusta och längtan är inte samma sak. Det är inte bara kroppen som fattar eld när flickebarn blir kvinnor, utan också själen. En olyckligt förälskad tonåring kanske i grund och botten inte alltid trånar efter någon specifik lite äldre kille utan efter överskridande, ett passionerat och hängivet uppgående i något eller Någon bortom allt mänskligt. Flickrummet kan med andra ord vara ett rum för mystik.Mystik litteratur inom religionernas ramar betingas alltför ofta av religiösa dogmer som låser språket, och därmed min läsning och mina tankar. Språkliga schabloner beskriver själens förening med Gud som en prestation, en seger att vinna genom att sökaren följer en bana snitslad av auktoriteter. I kontrast till det, blir dikterna i ”Landet som icke är” uppenbarande följeslagare, eftersom de inte säger hur mystiken borde vara utan enbart speglar vad den kan vara, och vad den faktiskt är.Icke-vetandets totala tids- och rumsupplösning är en kärnpunkt i mystik erfarenhet. Det blir brutalt påtagligt och sant i beskrivningen av en dag som ska komma, när ”helvetet är tomt / och himlen stänges / och allt står stilla – / intet finns då kvar än en sländas kropp i vecket / av ett blad. / Men ingen vet det mer.”Kanske ska en andligt sökande människa inte ta för givet att hon vill uppleva den dagen. Det innebär utmaningar och själsliga risker. För, som det står i Bibeln, ingen kan se Guds ansikte och leva.Genom ”Landet som icke är”, rör sig sagoaktigt arketypiska flickor och kvinnor. Bokens prinsessa är en varelse ”utan nycker, / utan hårdhet, utan slöjor och utan list.” Sådan oförställd nakenhet innebär en utsatthet, mellanmänskligt och själsligt, som jag tror att många kan känna igen. De flesta av oss lyckas dölja den, och kanske kväva den, bakom sociala masker. Men i Edith Södergrans dikt behöver den inte förklä sig. Det sårbara allvaret får en fristad.Flickan i den långa dikten ”Under” möter en nunna, klädd i en dräkt där ”allvaret blickar ur den mörka vecken”, och utbrister: ”Jag blev så glad, då jag såg dig, o syster.” Nunnan leder henne till en kyrka där Gudsmoder är den högsta, en fruktansvärd gestalt, full av nåd men onåbar.Modersmystik avfärdas ibland med samma förakt som flickrummet, men Edith Södergran väjer inte för den. Det är inte moderskapet som stänger in kvinnan på en mörk plats, i en trång krets. I dikten Nattlig madonna får det tvärtom världen att växa ”ut i alla vidder”. Moderskapets mystik beskrivs högstämt och samtidigt konkret: svarta moln drar över himlen, en mor är vaken, ett barn sover, och i nattens tystnad sjunger änglar ”alla världars lov” – en lovsång vars eko den unga modern hör djupast i sitt inre.Patetiskt, skulle nog den där lite äldre killen ha sagt. Men dikten speglar min egen erfarenhet som ung förstagångsmamma: Världen blir inte bara större. Den blir oändlig.Modersmystiken från gärna upprättas, och för min del kan den gärna få definieras som en subkulturell praktik. Och i samtidspoesin hoppas och tror jag på en renässans för begåvad högstämdhet i Edith Södergrans anda – dikt som avsöker existentiella utmarker och bråddjup och menar allvar på liv och död.Maria Küchenförfattare och kritiker __________________ Böcker av Edith Södergran 1916 – Dikter1918 – Septemberlyran1919 – Rosenaltaret1919 – Brokiga iakttagelser (aforismer)1920 – Framtidens skugga1925 – Landet som icke är (postum). Redigerades av vännen och författaren Hagar Olsson och firade alltså 100 år 2025. Övriga källorAgneta Rahikainen: Kampen om Edith – biografi och myt om Edith SödergranEbba Witt-Brattström: Ediths jag – Edith Södergran och modernismens födelseAnders Olsson: ”Du skall vara min åra!” – Gunnar Ekelöfs sena dialog med Edith Södergran Landet som icke är (ur samlingen med samma namn, 1925)Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är jag trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom landet som icke är.Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka vår sargade pannai månens dagg.Mitt liv var en het villa.Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –vägen till landet som icke är.I landet som icke ärdär går min älskade med gnistrande krona.Vem är min älskade? Natten är mörkoch stjärnorna dallra till svar.Vem är min älskade? Vad är hans namn?Himlarna välva sig högre och högre,och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmoroch vet intet svar.Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Boken heter "Kinas historia" och gäst är författaren Hans Hägerdal.Bokens fokus är det moderna Kina, men skildringen rör sig från forntiden till våra dagar. Hans Hägerdal börjar i de äldsta kinesiska civilisationerna, riksenandet 221 f Kr, de sju huvudepokerna i det kejserliga Kina och går vidare med den imperialistiska framryckningen på 1800-talet med förlorade krig, upprorsrörelser och uppluckring av det gamla samhället. Revolutionen 1911-12 blev starten på en borgerlig republik. 1949 tog Mao Zedong över makten vilket inledde en kontroversiell period med en kommunistisk folkrepublik.Några av frågorna som diskuteras i programmet är: Vilka typer av styren har känntetecknat Kina genom dess historia? När blev Kinas det stora enade landet som vi känner igen från idag? När och hur har andra länder haft stort inflytande på Kinas utveckling? Och när var Kina på sin topp?Support till showen http://supporter.acast.com/larafranlarda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Natalia Ginzburgs familjelexikon är en vindlande självbiografisk skildring av hennes uppväxt i norra Italien från 1930-tal och framåt. Familjens vänsterideal samt delvis judiska bakgrund gör detta till en viktig skildring från krigstiden i Italien. Bokens behållning är det stora persongalleriet där många av den tidens kända Italienska författare och entreprenörer far förbi, även om vi verkligen får skärpa oss för att hålla ordning på dem alla och hur de hänger ihop.

Britta Marakatt-Labbas konst har hyllats världen över, nu är hon aktuell på Moderna museet i Stockholm och P1 Kulturs kritiker rekommenderar ett besök. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Där varje stygn andas/Juohke sákkaldat vuoigŋá" heter den nyöppnade, retrospektiva utställningen med Britta Marakatt-Labbas konst på Moderna museet. Hon arbetar med broderi, grafik, installationer och skulptur som skildrar samiskt liv, historia och kultur. Verket ”Historjá" – ett 24 meter långt broderi – blev Marakatt-Labbas internationella genombrott och är ett av de centrala verken på utställningen, P1 Kulturs Måns Hirschfeldt har varit där.BRUNO LILJEFORS I HELFIGURBruno Liljefors - det är väl han med rävarna? Det är väl på den nivån mångas kunskap om - och intresse för - konstnären Bruno Liljefors befinner sig idag. Men kanske går han en ny vår till mötes? I vintras ägnades hans måleri en uppmärksammad utställning i Paris och i våras kom en ny kritikerrosad Liljeforsbiografi av författaren och kritikern Fredrik Sjöberg, känd för sina personliga essäer - om bortglömda konstnärer, bland annat. P1 Kulturs Mårten Arndtzén stämde träff med författaren på 100-årsjubilerande Thielska galleriet i Stockholm, där Liljefors vän och välgörare Ernest Thiel en gång bodde - och samlade på sig både rävar och annat av Bruno Liljefors.NY BOK OM ARTS & CRAFTFormgivaren, naturmannen och socialisten William Morris, grundade Arts & Crafts-rörelsen på 1860-talet i Storbritannien. Hans karriär, inspirationskällor och mönstertankar skildras i den nya boken ”Arts & Crafts. Idéer som formade världen”. Bokens huvudredaktörer är Suzanne Fagence Cooper och Elisabeth Svalin Gunnarsson, som P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat i hennes Morrismönster-fyllda arbetsrum i Vaxholm.KLASSIKERN OM PRINS EUGENS "MOLNET"Gång på gång återkom Prins Eugen till samma motiv: ett stort moln. På hans mest berömda tavla från 1895 finns molnet på en blå himmel över en väg som slingrar sig fram mellan två kullar. I dagens Klassikern berättar Mikael Timm om Prins Eugens favoritmotiv.Programledare Thella JohnsonProducent Maria Götselius

Kan AI göra oss mer mänskliga? När Arash Gilan gästade Copycommunity blev det en timme om teknikens möjligheter och begränsningar, mänsklig intuition och hur vi kan använda AI utan att tappa det otippade och helt egna.Människan vs. AI – vad är skillnaden?Arash slog fast en viktig insikt:✔ Människan är konstanten, AI är variabeln – tekniken förändras, men vi förblir vi.✔ Intuition, känsla och kreativitet kan inte kodas – AI kan analysera, men inte drömma.✔ Teknik ska tjäna människan, inte tvärtom – vi ska styra AI, inte låta den styra oss.AI i skrivandet – hjälpmedel, inte ersättareI sin bok I Love AI använde Arash AI som stöd, men aldrig som författare:

Kvinnen på Wildfell Hall (1848) er en knyttneve av en bok, med temaer og en tone som er langt forut sin tid. Anne Brontë var søsteren til mer berømte Emily og Charlotte Brontë, men forfatterskapet hennes står ikke tilbake for deres. Sølvbergets Tomas Gustafsson og Nina Bachke har lest Kvinnen på Wildfell Hall. Lån den på biblioteket! --- (00:00) Brontë-søstrene (04:32) Hva slags bok er dette? (14:57) Bokens tema (42:32) Feriespesialistene og trivselsfamilien (49:00) TO umulige lesesirkler på Sølvberget (51:53) Et Dag Solstad-løfte

Bokcirkeln fortsätter med Marie Göranzon och Olof Wretling om romanen Styr din plog över de dödas ben av Nobelpristagaren Olga Tokarczuk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Styr din plog över de dödas ben är skriven av den polska författaren Olga Tokarczuk, född 1962. Romanen är från 2009 och utspelar sig i sydvästra Polen på gränsen till Tjeckien. Bokens huvudperson heter Janina vars granne Storfot har hittats död under mystiska omständigheter, han har satt ett rådjursben i halsen och kvävts. Snart visar det sig att även traktens polischef har omkommit, han förolyckats av ett hårt slag mot huvudet och fallit ner i en brunn. Janina misstänker att det är rådjuren som hämnats på männens tjuvjakt. Skådespelaren Marie Göranzon och Olof Wretling, skådespelare, komiker och manusförfattare har läst och samtalar om Styr din plog över de dödas ben med Marie Lundström.Till den andra träffen har Bokcirkeln läst fram till och med sidan 171 (kapitel 11) i pocketutgåvan. Boken är översatt till svenska av Jan Henrik Swahn.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Premiär för bokcirkeln med Marie Göranzon och Olof Wretling tre avsnitt om Nobelpristagaren Olga Tokarczuks roman Styr din plog över de dödas ben. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Styr din plog över de dödas ben är skriven av den polska författaren Olga Tokarczuk, född 1962. Romanen är från 2009 och utspelar sig i sydvästra Polen på gränsen till Tjeckien. Bokens huvudperson och berättare heter Janina, som bor i en liten vindpinad by med ett fåtal hus. Hon är kunnig i astrologi och läser i Efemeriderna, en instruktionsbok som visar när himlafenomen inträffar. En natt blir hon väckt av sin granne Tröger. Det visar sig att en man i byn, Storfot, har dött och det blir inledningen på en mystisk och thrillerartad mordhistoria. Skådespelaren Marie Göranzon och Olof Wretling, skådespelare, komiker och manusförfattare har läst och samtalar om Styr din plog över de dödas ben med Marie Lundström.Till den första träffen har Bokcirkeln läst fram till och med sidan 81 (kapitel 5) i pocketutgåvan. Boken är översatt till svenska av Jan Henrik Swahn.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Välkommen tillbaka till Idrott-och ledarskapspodden! Det är dags för säsongstart av säsong 18 och i det här avsnittet får du lära dig allt du behöver för att få 2025 till ditt bästa år någonsin. Genom podden kommer du nämligen steg för steg att få lära dig hur du bygger upp ett inre lugn och en mental styrka från grunden för att på så vis skapa det välmående och nå de mål som du önskar mest av allt. Det är mycket som händer i vår värld och även i vår närhet och den information vi matas med varje dag ökar också stadigt. Det här är utmanande och det kan skapa rädsla och oro inom oss. Jenny börjar det här avsnittet med att ge dig några råd för att hantera både oro för klimatet och annan stress och oro som kan uppstå. Det finns alltid hopp och goda saker som händer runt omkring oss och nu mer än någonsin är det viktigt att behålla fokus på det. "This too shall pass" och när du läser vår historia så vet du att mörka tider alltid följs av ljusa, att ljuset är starkare än mörkret och att vi människor är många (och blir fler och fler) som vill se och tror på en hoppfull, harmonisk och lugn värld. Så stå stark, tro på det goda och när du hittar det inre lugnet och bygger en mental styrka så kommer du att lära dig hantera allt runt omkring dig utan oro och rädsla. Att bygga upp ett inre lugn och en mental styrka är därför fokus under hela det här året i Idrott - och ledarskapspodden. Jenny går igenom ett kapitel i taget ur hennes nya bok "Whole in one - din resa till inre lugn, mental styrka och frihet" under hela året. Det finns 14 kapitel i boken och Jenny går igenom ett kapitel per månad. Till varje kapitel får du också möta en eller två gäster som delar med sig av sina kunskaper, sin inspiration och sina erfarenheter som berör samma ämne. Bokens kapitel ger dig steg för steg den kunskap och de övningar som forskningen sedan lång tid tillbaka visat ger dig inre och yttre framgång, välmående och prestation i balans, ett inre lugn och en mental styrka från grunden. Du kommer att få lära dig grunderna i den mentala träningen, Mindfulness och Medicinsk Yoga och Jenny delar med sig av både en meditation och en övning i varje avsnitt. I det här första avsnittet, som handlar om kapitel 1 i boken Whole in one, så får du veta bakgrunden till valet av de tre metoderna Mental träning, Mindfulness och Medicinsk Yoga, du får lära dig de 5 steg som gör att du kommer igång och håller i en ny vana och du får en repetition av Mirakelfrågan (finns med i avsnitt 147) och du får en uppgift som handlar om att du väljer ut 1- 5 önskade lägen (Whole in ones) för 2025! Det blir ett spännande avsnitt och vi ser fram emot en mycket inspirerande ny säsong och nytt år tillsammans med dig här i Idrott-och ledarskapspodden! Jenny rekommenderar dig såklart att köpa boken om du inte redan har den och boken innehåller även ljudfiler med mentala träningsprogram, meditationer mm. Du köper den hos Adlibris på följande länk, alternativt köper du den direkt av Jenny på info@jennyhagman.com Köp boken Whole in one här: https://www.adlibris.com/se/bok/whole-in-one-din-resa-till-inre-lugn-mental-styrka-och-frihet-9789198819120 Vi vill också tacka Daily Sports som är sponsor även till säsong 18. Daily Sports tillverkar högkvalitativa outdoor- och golfkläder för kvinnor och vill uppmuntra alla kvinnor till ett aktivt, hälsosamt liv. Du som lyssnar får 15 % rabatt när du går in på www.dailysports.se och då använder du rabattkoden: JENNY15 så får du din rabatt. Mer info om Jenny's verksamhet hittar du på www.jennyhagman.com och där kan du boka personlig coaching, en föreläsning för ditt företag, boka onlinekurser, retreats mm! Varmt välkommen vi önskar dig en fortsatt skön start på 2025! Ta hand om dig och varandra! Kram från Jenny och Team Train for Balance

1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Bokens sanningshalt har genom åren ifrågasatts, idag anser de flesta att varje historia bjuder på mer spänning och äventyr än skall ses som rent dokumentärt material, även om en gnutta ren faktisk historia då och då dyker upp i berättelserna. Under 2023-26 kommer Historier från Hälsingland då och då släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den sjätte delen hör du historierna "Gulli den fagra" och "Rymningen". Tidigare avsnitt hittar du i din podcastapp, via Spotify m.fl.  Vill du, din förening eller företag anlita Historier från Hälsingland för en berättarkväll? Mejla oss på kontakta@historierfranhalsingland.se eller ring 0739937451  Har du en historia du vill ha med i podden eller tips på avsnittstema? Mejla oss på historierfranhalsingland@gmail.com  Vill du stödja vårt arbete med poddarna? SWISH 1235672431 eller bankgiro 5111-9261 

Johann Gutenbergs tryckpress i mitten av 1400-talet gjorde det möjligt för böcker att spridas snabbare, billigare och till en större publik än någonsin tidigare. Resultatet blev en kulturell revolution som bidrog till framväxten av den moderna världen. Boken blev inte bara ett verktyg för individuell kunskapsinhämtning utan också en kraft som formade samhällen, idéströmningar och maktstrukturer.Från reformationens intensiva produktion av pamfletter till 1800-talets sociala rörelser och industrialiseringens accelererade bokflöde fortsatte böcker att spela en central roll i samhällets förändring.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.Johann Gutenbergs tryckpress möjliggjorde snabb och standardiserad reproduktion av text. Genom att skapa rörliga bokstavstyper i metall kunde boksidor komponerade en gång användas om och om igen, vilket gjorde bokproduktionen både effektivare och billigare. Detta gjorde böcker mer tillgängliga och bidrog till spridningen av kunskap och idéer på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt​​.Boktryckarkonsten hade en omedelbar och djupgående effekt på samhället. Under reformationen använde Martin Luther och hans följare tryckpressen för att massproducera skrifter och pamfletter som spreds över hela Europa. Mellan 1518 och 1525 publicerades 1 465 tryckningar av Luthers skrifter – en produktion som var central för reformationens framgång​. Tryckpressen underminerade kyrkans kunskapsmonopol, och boken blev en symbol för individuell frihet och upplysning​.Under upplysningstiden blev böcker tillgängliga för allt fler samhällsgrupper. Läsningens cirklar vidgades från aristokratin och prästerskapet till borgerskapet, och senare till bönder och arbetare. Böcker blev verktyg för spridning av upplysningens ideal och en alltmer global dialog om mänskliga rättigheter och vetenskap​​.Under denna tid utgjorde boken en brygga mellan lokala kulturer och en framväxande nationell identitet. Böcker och pamfletter bidrog till att skapa en gemensam referensram och lade grunden för nya idéer om politiskt deltagande och demokrati​​.Bild: Detta träsnitt från 1568 visar den vänstra skrivaren som tar bort en sida från pressen medan den till höger färgar textblocken. En sådan duo skulle kunna nå 14 000 handrörelser per arbetsdag, trycka ca. 3 600 sidor på gång. Av Jost Amman - Träsnittsillustration i boken "Ständebuch" från 1568, återgiven i "Meggs, Philip B. A History of Graphic Design. John Wiley & Sons, Inc. 1998. (s. 64)". Wikipedia, Public DomainMusik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje läsformat – från papyrus och kodex, till tryckta böcker och skärm – har påverkat både hur vi läser samt hur vi tänker. De tidiga kristna favoriserade kodexen – den första boken – framför de etablerade skriftrullarna. Kodexen, som var en uppskuren bokrulle mellan pärmar, var mer tillgänglig och enklare att hantera än de mera vördade skriftrullarna.Med kodexen kunde kristna texter distribueras snabbare och till fler människor. Detta teknologiska val bidrog inte bara till kristendomens expansion utan också till att etablera kodexen som standardformat för böcker i den västerländska kulturen.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.Under antiken var skriftrullar, ofta tillverkade av papyrus, standardformatet för text. Dessa rullar, som kunde vara flera meter långa, användes både för religiösa och administrativa ändamål. Det var i skriftrullar som de tidiga judiska och kristna texterna bevarades. Jesus själv, enligt evangelierna, läste från rullar i synagogan, och dessa rullar representerade både den heliga lagen och en konkret länk till det judiska folkets historia.Men skriftrullarna hade begränsningar. De var sköra, svåra att navigera och opraktiska för längre texter eller intensiva studier. Den första stora textteknologiska revolutionen inträffade när rullen ersattes av kodexen – ett format som bestod av lösa ark sammanbundna mellan två pärmar. Kodexen var enklare att bläddra i, mer hållbar och möjliggjorde bättre navigering i texten.Den tidiga kristendomen spelade en avgörande roll i spridningen av kodexen. Kyrkan, som var angelägen om att sprida sitt budskap så brett som möjligt, fann kodexen mer lämplig än rullen för sina behov.Efter Västroms fall på 400-talet föll stora delar av Europa in i en period av politisk och social oreda. Mycket av det intellektuella arvet från antiken riskerade att gå förlorat. Det var i detta sammanhang som klostren blev avgörande för att bevara och sprida kunskap. Munkar i klostren tog på sig uppgiften att kopiera antika texter, ofta för hand, på pergament eller papyrus. Klostren blev också centra för lärande och utbildning, där nya generationer kunde studera de texter som bevarats.Bild: Stockholm Codex Aureus, även känd som Codex Aureus of Canterbury och Codex Aureus Holmiensis är en evangeliebok skriven i mitten av 700-talet i Southumbria, troligen i Canterbury. På 1500- och 1600-talen låg den i Spanien, och 1690 köptes den till den svenska kungliga samlingen. Den förvaras numera på Nationalbiblioteket.Musik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Lyssna också till Jesus – en obekväm apokalyptisk profet.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Bokens sanningshalt har genom åren ifrågasatts, idag anser de flesta att varje historia bjuder på mer spänning och äventyr än skall ses som rent dokumentärt material, även om en gnutta ren faktisk historia då och då dyker upp i berättelserna. Under 2023-26 kommer Historier från Hälsingland då och då släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den sjätte delen hör du historierna "Den rådige Enångersklockaren", "Strödda anteckningar" och "Esterna i Forssa och trälarna". Kommande berättarkvällar:  4 nov kl. 18 ”Mäktiga stormän, listiga rövare, och hemsökta platser” – berättarkväll hos Funktionsrätt i Hudiksvall. Pris: 120 kr per person. 21 nov kl. 19 ”Avrättningsplatser, trollkunniga skogsfinnar, farliga väsen” – berättarkväll i Lien, Hammarstrand Jämtland. Pris: 120 kr per person.  Förköp gärna via SWISH 1235672431 Glöm ej förnamn på den/de som kommer + datum i meddelandet. Historier från Hälsingland deltar även i en workshop på Gästis i Torsåker den 28 nov kl. 17:30 Workshopen är gratis och vänder sig främst till dig som är aktiv företagare i Hofors kommun. Mer info via vår samt Entré Hofors fb-sida.  Vill du, din förening eller företag anlita Historier från Hälsingland för en berättarkväll? Mejla oss på kontakta@historierfranhalsingland.se eller ring 0739937451  Stöd gärna podden SWISH 1235672431 

Stina och Anneli är äntligen på riktigt bra platser i skrivlivet och projekten går framåt! Stina redigerar Död för mig, sista delen i Camilla Stensjö-serien som släpps våren 2025 och Anneli (åter)upptäcker guldet i kombinationen att vara glömsk och att skriva med synopsis. Och siktar på att vara klar någon gång det här decenniet ...   Det här är det första "vanliga" avsnittet med input från skrivvänner i Facebookgruppen på väldigt länge och det viker vi åt att prata boktitlar! Är den viktig, när kommer den till en, ändras den flera gånger ... och så vidare.   Podden görs av författarna Stina Flodén och Anneli Olsson. Stina har skrivit Nu dör vi och Släpp mig fri och jobbar med sista delen Död för mig i Camilla Stensjö-serien. www.stinafloden.com Anneli har gett ut Alva Bergman-serien (Fritt fall, Stormsteg och Solkurvor), romanen Tända stjärnor och skriver nu sin första fackbok om egenutgivning och femte romanmanuset. www.storysmedjan.rigel.nu och www.forfattaranneli.se

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) skrev annat än romaner. Men varför? 200 år efter författarens död läser Vincent Flink Amble-Naess hans slagfärdiga opinionsjournalistik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.År 1873 skriver en kolumnist i den ryska tidningen Grazjdanin. Han hetsar till krig.I text efter text återkommer han till hur tiden har kommit för Ryssland – den ortodoxa kristendomens beskyddare – att resa sig mot det Osmanska väldet i Turkiet, och inta Istanbul. När staden är erövrad ska den byta namn till Tsargrad, Tsarens stad, liksom Konstantin den store en gång lät döpa den till Konstantinopel. Många gånger tidigare har Rysslands svärd fått blänka i Östern, påminner skribenten. Han syftar på Peter den stores krig mot turkarna och på det nyligen avslutade Krimkriget. Men den kommande konflikten är annorlunda. Den är inte bara av politiskt intresse. Kriget bär också på löften om ett andligt uppvaknande för det ryska folket, som under decennier har förgiftats av västerlandets cynism och vetenskapstro: Kriget, skriver han, kommer att rensa den luft vi andas.Skribentens namn är Fjodor Dostojevskij. För eftervärlden är han i första hand känd som författaren till romaner som Brott och straff, Onda andar och Idioten. Vad som är mindre känt är att han även verkade som journalist. Under en stor del av sin karriär skrev Dostojevskij för tidskrifterna Vremja och Epocha. Men först från och med 1873 började han skriva mera regelbundet. Varje månad publicerades en av hans kolumner i den nystartade tidningen Grazjdanin, som på ryska betyder ”Medborgaren”. Spalten kallades En författares dagbok, och fick stor spridning i det ryska samhället. Under Dostojevskijs livstid blev hans opinionsjournalistiska arbeten förmodligen mera lästa än hans romaner.Bakom tidningen stod Vladimir Mesjtjerskij, en förmögen furste som beskyddades av tsaren. På ledarsidan drevs en reaktionär linje, som gynnade adelns och hovets intressen. Dostojevskij bidrog i stor utsträckning till detta projekt. Med sina texter företrädde han ett slavofilt program, som syftade till att bevara det ryska samhällets särart. Hans ideologiska fiender var zapadnikerna, en heterogen grupp av mer eller mindre västvänliga ryssar som ville att kejsardömet skulle utvecklas till en republik.Dessa tsarväldets fiender får i Dostojevskijs tidningsartiklar utstå en serie våldsamma angrepp: Jesuiterna är en samling antikristliga bedragare, anarkisterna är kannibaler och brodermördare, socialisterna vill se världen bada i blod.Det är emellertid inte de enskilda personerna som är Dostojevskijs huvudsakliga måltavlor; det är liberalismen, upplysningen och den europeiska moderniteten. Mot dessa företeelser argumenterar han med en iver som för en nutida läsare kan framstå som underlig.Också i författarens romaner återfinns visserligen de reaktionära tankegångarna: Den religiöse grubblaren Sjatov i "Onda andar", som vill att Ryssland ska nå världsherravälde; de antisemitiska fångarna i Döda huset; den namnlöse tjänstemannen i "Anteckningar från källarhålet, som väljer lidandet framför moderniteten och vetenskapstron. I romanerna lägger man emellertid inte märke till den överhettade argumentationen på samma sätt. Delvis beror det förmodligen på mångfalden av röster, det fenomen den ryske litteraturhistorikern Michail Bachtin kallade för Dostojevskijs polyfoni. Dialogformen ger romanerna en form av balans som i de journalistiska texterna lyser med sin frånvaro.Kanske kan tonläget i En författares dagbok i någon mån förklaras av hur texterna kom till. I fembandsverket Dostoevsky: A Writer in his Time ger Dostojevskijs levnadstecknare Joseph Frank en bild av deras tillkomst:Skrivandet äger rum helt och hållet efter mörkrets inbrott. Först vid gryningen går författaren och lägger sig på sin vaxdukssoffa, som vid sidan om det grovhuggna bordet och pinnstolen är arbetsrummets enda möbel. Klockan två på eftermiddagen slår han upp ögonen, drar på sig sin morgonrock och går ut till samovaren i matsalen. Medan han dricker sitt te rullar han sig cigaretter i saffransgult rispapper och skummar igenom dagstidningarna. Vid tretiden intar han en enkel lunch: två skivor svartbröd och ett glas vodka. Efter en promenad genom S:t Petersburg återvänder han till sitt hem för att äta middag med sin familj. Han nattar sina barn. Han återvänder till arbetsrummet. Och skrivandet fortsätter.Med få undantag upprepas proceduren varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.Texterna i "En författares dagbok" är ofta underhållande, och håller generellt en hög stilistisk nivå. Ändå kommer de inte i närheten av den storhet som återfinns i Dostojevskijs skönlitterära verk. Kvalitetsskillnaden är av sådan art att författaren själv måste ha varit medveten om den. Man kan därför fråga sig varför han valde att ödsla tid på sin journalistiska verksamhet, istället för att ägna sig åt det romanbygge som skulle komma att ge honom hans plats i litteraturhistorien.Visst led han av ständiga ekonomiska bekymmer, men forskningen har visat att kolumnerna skrevs mot ett uselt arvode. Vad Dostojevskij däremot krävde var en oinskränkt frihet att uttrycka sig såsom han själv behagade. Kanske lockades han av möjligheten att för en gångs skull få skriva i egen sak, och framträda som Fjodor Dostojevskij, snarare än som en av hans litterära karaktärer. Kanske såg han texterna som ett sätt att råda bot på den ensamhet som hade kommit att prägla hela hans tillvaro – som ett sätt att nå ut.Denna möjlighet tycks utöva samma lockelse på Dostojevskijs sentida yrkesbröder och -systrar som på honom själv. För många av dagens författare tycks opinionsjournalistiken framstå som ett behändigt mellanting mellan ett vanligt, utåtriktat liv och den typ av utanförskap som deras yrke i slutändan kräver. Genom att redogöra för sina åsikter hoppas författaren kunna bilda sig en persona och få tillfälle att spela rollen av respektabel medborgare. På så sätt kan hennes skrivande fås att framstå som en samhällsviktig tjänst som vilken som helst, kanske rentav som en av de mera oumbärliga. Genom debattsidorna får hon möjlighet att lämna sitt elfenbenstorn och träda in i den folkliga gemenskapen. Men manövern är dömd att misslyckas.År 1880 upphörde En författares dagbok att utkomma i Grazjdanin. Till stor del berodde det på att Dostojevskij var upptagen med att skriva på det som skulle komma att bli hans sista roman, Bröderna Karamazov. Bokens handling kretsar kring brödernas far, en opålitlig alkoholist och spelmissbrukare, som förskingrar sönernas arv och förnedrar sig offentligt. Fadern bär namnet Fjodor, vilket är Dostojevskijs eget namn.Namnvalet kan tolkas som en självbekännelse. Romanen publiceras några månader innan Dostojevskij avlider i den lungsjukdom han ådragit sig under sin tid som straffånge i Sibirien. Maskeraden är slut, och författaren avslöjar sitt skrivande som den bisarra verksamhet det alltid har varit:Ett berusat samtal han för med sig själv.Vincent Flink Amble-Naess

Sura al-Ma'idah, Koranens femte kapittel, er et omfattende kapittel som tar for seg ulike aspekter ved islamsk lære og lovgivning. Kapitlet består av 120 vers og tar for seg en rekke emner, deriblant kostholdslover, sosial rettferdighet, juridiske spørsmål og etisk atferd. Et av de sentrale temaene i sura al-Ma'idah er viktigheten av å følge guddommelig veiledning og holde seg til prinsippene om rettferdighet og rettskaffenhet. Kapitlet legger vekt på begrepet ansvarlighet overfor Gud og understreker behovet for at de troende overholder sine forpliktelser og sitt ansvar. Sura al-Ma'idah inneholder også spesifikke retningslinjer for hva som er tillatt og ikke tillatt mat for muslimer. Her skisseres kostholdsrestriksjoner, som forbud mot inntak av svinekjøtt og blod, mens lovlige (halal) matvarer er tillatt. Kapitlet diskuterer betydningen av å oppfylle løfter og pakter, samt viktigheten av å opprettholde rettferdighet i alle forhold. Det oppmuntrer de troende til å stå opp for sannhet og rettferdighet, selv om det går på tvers av deres egne interesser. Sura al-Ma'idah tar også opp spørsmål knyttet til interreligiøse relasjoner og sameksistens. Den fremhever fellestrekkene mellom muslimer og Bokens folk (jøder og kristne) og oppfordrer til gjensidig respekt og forståelse. Sura al-Ma'idah fungerer som en veiledning for muslimer i hvordan de kan leve et rettskaffent liv i samsvar med islamske prinsipper. Den understreker viktigheten av tro, gode gjerninger, etisk oppførsel og overholdelse av guddommelige lover som essensielle komponenter i den troendes liv.

Sura Al-Ma'idah, det femte kapitlet i Koranen, är ett omfattande kapitel som täcker olika aspekter av islamiska läror och lagar. Kapitlet består av 120 verser och tar upp en rad olika ämnen, bland annat kostlagar, social rättvisa, juridiska frågor och etiskt uppförande. Ett av de centrala temana i Surah Al-Ma'idah är vikten av att följa gudomlig vägledning och att följa principerna om rättvisa och rättfärdighet. Kapitlet betonar begreppet ansvarighet inför Gud och understryker behovet av att de troende upprätthåller sina skyldigheter och sitt ansvar. Sura Al-Ma'idah innehåller också specifika riktlinjer om tillåtna och otillåtna livsmedel för muslimer. Här beskrivs kostrestriktioner, t.ex. förbud mot konsumtion av fläskkött och blod, samtidigt som konsumtion av lagliga livsmedel (halal) tillåts. I kapitlet diskuteras betydelsen av att uppfylla löften och förbund samt vikten av att upprätthålla rättvisa i alla sammanhang. Det uppmuntrar de troende att stå upp för sanning och rättvisa, även om det går emot deras egna intressen. Sura Al-Ma'idah tar också upp frågor som rör relationer och samexistens mellan olika religioner. Den lyfter fram de gemensamma nämnarna mellan muslimer och Bokens folk (judar och kristna) och uppmanar till ömsesidig respekt och förståelse. På det hela taget fungerar suran Al-Ma'idah som en vägledning för muslimer om hur man lever ett rättfärdigt liv i enlighet med islamiska principer. Den betonar vikten av tro, goda gärningar, etiskt uppförande och efterlevnad av gudomliga lagar som väsentliga komponenter i en troendes liv.

I detta avsnitt av Humpodd samtalar Anna-Karin Arvidsson och Tommy Gustafsson med Matilda Plöjel, universitetslektor i design, som också är bokformgivare och bokförläggare för förlaget Sailor Press. Det blir ett samtal om gränserna mellan konsten, konstnären och akademin och om facinationen för den fysiska boken. När övergår konst att vara konstnärlig forskning? Hur kan parktikbaserad, … Fortsätt läsa Grafisk design, bokens materialitet och problematiska bilder från Kongo

Lydia Sandgrens tjockroman Samlade verk är inte särskilt spännande, varken i handling eller språk – men längden skymmer bristerna såpass att den tilldelades Augustpriset. Anna Axfors tycker att förlagen behöver lära sig att sila ordbruset. Inläsare: Staffan Dopping

Har vi bygd et lavterskelsamfunn, der alt kommer alt for lett for oss? Når til og med dataspillene har blitt superenkle å lære seg – Hvor mye vanskeligere blir det da ikke å motivere et barn til å mestre fiolinen? Episodens gjest, Joel Halldorf – kirkehistoriker, forfatter, avisskribent (Expressen mfl.) og podkastvert (Läsarpodden) – er aktuell med Bokens folk - en sivilisasjonshistorie fra papyrus til piksler (Verbum). Hvordan vi leser former oss like mye – ja, kanskje mer – enn hva vi leser, hevder Joel Halldorf. Vi tenker på bøker som lagret informasjon, men de er også verktøy for refleksjon og fordypning. Øyeblikkene i dag er så intense at faren for å taper de store linjene av syne er overhengende. Men om vi forstår reisen hit forstår vi også nuet bedre. Til dette står boken i en særstilling. Programleder er Arne Christian Konradsen, forlagssjef i Verbum og Bibelselskapet. I studio sitter også Live Lundh, anmelder og journalist i Morgenbladet, Vinduet mfl. Abonner på Areopagos' nyhetsbrev: https://areopagos.no/bli-med/abonner-nyhetsbrev Musikk: Doydank og Doydank/Kjetil Jerve

1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Under 2023-2024 kommer Historier från Hälsingland då och då att släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den femte delen hör du historierna "Ångersjö", "Vapensmidet", "Överstebostället i Mårdnäs", "Anders Hazelius", "När ryssen hälsade på - Söderhamns förstöring" och "I Hudiksvallstrakten".  Kommande berättarkvällar:  7 feb kl. 14 ”Livsfarliga mördare, trollkunniga skogsfinnar och skogens väsen” – berättarkväll Kupan hos Röda korset i Ytterhogdal. Pris: 110 kr per person. Fika finns till försäljning i pausen. 29 feb kl. 19 ”Livsfarliga mördare, trollkunniga skogsfinnar och skogens väsen” – berättarkväll Ovanmyra Boda kyrkby, Rättviks kommun i Dalarna. Pris: 120 kr per person. Förköp SWISH 1235672431 (glöm ej namn på den/de som kommer samt datum) Mer info www.historierfranhalsingland.se Varmt välkomna!  Vill du boka Historier från Hälsingland för en berättarkväll med ditt företag, din förening eller privat? RIng 0739937451 eller mejla på historierfranhalsingland@gmail.com  Följ oss gärna på Facebook, Instagram samt TikTok.  Köp boken Gåtfulla Hälsingland och få den levererad v. 5 (andra tryckningen) Mer info på vår hemsida samt i våra sociala medier. 

I Bokens folk: en civilisationshistoria från papyrus till pixlar berättar kyrkohistorikern Joel Halldorf om textens och läsningens historia, från de första lertavlorna till dagens digitala pixelmassor. Hur har vårt författande och läsande förändrats oss under tidens gång och är vi nu på väg att överge det skrivna ordet? Erik Jersenius samtalar med Joel Halldorf om hur vi blev bokens folk.

I år är det hundra år sedan den finlandssvenska poeten Edith Södergran dog. Boken Flora Poetica tar fasta på växtligheten i Edith Södergrans poesi och blandar blomsterkonst med Södergrans texter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På midsommardagen den 24:e juni 1923 dog Edith Södergran i sviterna av tuberkulos. Då var hon 31 år gammal och hade publicerat fyra diktsamlingar. En femte kom postumt.Hundraårsminnet av hennes död har uppmärksammats på olika sätt. I våras kom en bildrik bok om Edith Södergran som amatörfotograf av formgivaren Nina Ulmaja och nu kommer en bok om Edith Södergran i växtriket. Bokens titel är FLORA POETICA. Edith Södergran i växtriket” och den är skapad av konstnären och formgivaren Martin Bergström tillsammans med Edith Södergran-experten Agneta Rahikainen. De har fokuserat på växtligheten i Södergrans poesi. Rosorna, hyacinterna och granarna.Nina Asarnoj har talat med litteraturvetaren Agneta Rahikainen och även besökt Martin Bergström i hans ateljé på Södermalm i Stockholm där de botaniska collagen i boken växt fram. Och materialet kommer från urgamla herbarier…Reporter: Nina AsarnojProducent: Anna Tullberg

1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Under 2023-2024 kommer Historier från Hälsingland då och då att släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den fjärde delen hör du historierna "Stigman Hårga från Hanebo", "Kungaättlingar" och "Balskorna".  Kommande berättarkvällar:  8 nov kl. 19 Anundsgården i Iggesund FULLBOKAT  9 nov kl. 19 Anundsgården i Iggesund Platser finns kvar! Förköp via SWISH 1235672431 Pris: 120 kr per person. Skriv i meddelandet datum + namn på den/de som kommer. 11 nov kl. 14 Berättarstund Ländsmuseet i Dalarna, Falun  14 nov kl. 19 Sågtäktens bygdegårdsförening, Strömsbruk OBS! Ej förköp, biljetter inkl  fika köps direkt på plats.  Mer info www.historierfranhalsingland.se Varmt välkomna!  Vill du boka Historier från Hälsingland för en berättarkväll med ditt företag, din förening eller privat? RIng 0739937451 eller mejla på historierfranhalsingland@gmail.com  Följ oss gärna på Facebook, Instagram samt TikTok. 

De senaste åren har vi översköljts av larmrapporter om att vi läser både mindre och sämre. Särskilt ungas läsförmåga oroar. Det är dock en sanning med modifikation för de flesta av oss läser mer än våra förfäder. Läsningen har inte minskat, däremot har den förändrats. Vi läser i andra format: mindre i tryckta böcker och tidningar och mer på våra skärmar. Vi tar emot pushnotiser och sms i våra telefoner där vi också läser sociala medieinlägg, nyhetsartiklar och till och med böcker.Den här förändringen är ingen banal formsak. Den stöper om vår civilisation i grunden, något som bland annat Joel Haldorff påpekat. Han är professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan Stockholm, medarbetare på Expressen Kultur och författare till “Bokens folk: en civilisationshistoria från papyrus till pixlar”, en bok som bäst beskrivs som som kulturhistorisk exposé om läsandets, skrivandets och böckernas betydelse. Den hjälper oss att förstå vilka vi är, och vad den digitala revolution som vi just nu genomlever egentligen betyder.Det blev ett samtal om den tryckta boken som teknologi, om att läsa fort och långsamt, om när läsningen tystnade på medeltiden och vårt förhållande till läsning i stort.Bokrekommendationer:BibelnMörkrets hjärta av Joseph Conrad Sagan om Ringen av J. R. R. Tolkien“Perspektiv” är en podd från Vad Vi Vet, tjänsten som snabbt gör dig mer allmänbildad i aktuella ämnen. Skaffa ett gratiskonto på vadvivet.seProgramledare: Per Grankvist @pergrankvist Redaktör: Sarah Berg. Klippning: Jens Back. Publicering: Sara Lundgren. Mixning: Stray Dog Studios. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I avsnittet får lyssnarna höra mera om Anna-Maja Henrikssons biografi "Makten och ärligheten". Bokens författare Annika Hällsten gästar även programmet och tillsammans med Anna-Maja blickar de tillbaka på skrivprocessen.

Kunde Jesus läsa? Hur kan vår andliga tradition utvecklas i skärmarnas och pixlarnas tid? Med Bokens folk tas läsare med på en resa i läsningens historia. Boken tar avstamp i den första revolutionen – hur de första kristna valde kodexen före rullen – och spänner över hela den bokliga europeiska kulturen. Från antik tid och medeltid till boktryck och digitalisering. Joel Halldorf i samtal med Jakob Wirén, docent i teologi och ärkebiskopens teologiske sekreterare. Medarrangör: Fri Tanke

Larmrapporter och debattartiklar om minskad läsning och sämre läsförståelse avlöser varandra. Leder skärmarna oss till läsningens död? Bör vi vara oroliga över smarta telefoner och beroendeframkallande appar, eller är det bara alarmism och teknikkonservatism? I sin bok ”Bokens folk” tar Joel Halldorf med oss på en resa genom läsningens historia, som spänner över hela den bokliga europeiska kulturen från antik tid, medeltid till boktryck och digitalisering. Medverkande: Joel Halldorf, Essy Klingberg, Elin Cullhed och Eric Schüldt Samtalet var en del av Bokmässan i BK 2023, en serie samtalskvällar under Bokmässan i Göteborg, läs mer på: https://betlehemskyrkan.se/blog/2023/06/07/bokmassan-i-bk-2023/ Detta är en klippt version av kvällen, hela evenemanget finns att se på https://www.youtube.com/@BetlehemskyrkanGoteborg Kvällen arrangerades tillsammans med Studieförbundet Bilda, Kultursamverkan Svenska Kyrkan och Föreningen Valv.

Ett av de varmaste samtalen på Kyrkokonferensen i Helsingborg om Bokens folk, Harry Potter, pixlar, högläsning och en signerad boks betydels.

Helsingminnen avsnitt 3. 1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Under 2023-2024 kommer Historier från Hälsingland då och då att släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den tredje delen hör du historierna "Thorer Helsing", "Faxehus" och "Ryssbruden".  Kommande berättarkvällar  27 sep kl. 18 Mora kulturhus. Under kvällen utlovas historier från både Hälsingland och Dalarna. Två set på ca 45 min var med möjlighet att köpa fika i pausen. Pris: 80 kr för medlemmar i Siljansbygdens trädgårdförening. Övriga 120 kr. OBS! Betalas på plats. Mer info på facebook, instagram och historierfranhalsingland.se Varmt välkomna! 29 sep kl. 19 Rännö bygdegård strax utanför Matfors. Teman ”Trollkunniga skogsfinnar, brutala mördare och farliga väsen”. Under kvällen utlovas historier från både Hälsingland och Medelpad. Två set på cirka 45 min var. Pris: 110 kr per person (upp till 5 år gratis). Fika  finns att köpa före och i pausen. 4 okt kl. 18:30 ”Trollkunniga skogsfinnar, brutala mördare och farliga väsen” – Berättarkväll vid Sörängs Byagård, Bollnäs. Två set på cirka 45 min var. Pris: 110 kr per person (upp till 5 år gratis). Fika samt lättare förtäring finns att köpa före och i pausen. Vill du  boka Historier från Hälsingland för en berättarkväll eller ett event? Ring 0739937451 eller mejla historierfranhalsingland@gmail.com Mer info på www.historierfranhalsingland.se  Historier från Hälsingland produceras av Robert Fors och Fredrik Bäck.  Omslagsbild: Fredrik Winbland von Walter Fotograf okänd  Vill du stödja podden? SWISH 1235672431  

Gäst i veckans podd är Joel Halldorf, författare, kulturskribent och professor i kyrkohistoria. I sin nya bok Bokens folk ger han en kulturhistorisk exposé över läsandets, skrivandets och böckernas betydelse. Hur kan en blick på de litterära formatens historia hjälpa oss förstå vilka vi är, hur vi blivit dem vi blivit, och vad den digitala revolution som vi just nu genomlever egentligen betyder? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

2 maj. Frasen spreds över världen, som symbol för ukrainarnas motståndsvilja. Nu har den också fått namnge en bok, som handlar om just försvarsvilja och hur man bygger upp och vårdar sådan. Bokens redaktörer, Jenny Deschamps-Berger och Patrik Oksanen, båda verksamma vid Försvarshögskolan, intervjuas av Tove Lifvendahl.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seDet finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött. Denna varning får man i Predikaren (12:12) som skrevs några hundra år före Kristus. Hur många kan ha känt sig träffade av den varningen, undrar man. Och hur samma vers hade låtit om den skrevs i dag, med …

Det pågår just nu en läsarrevolution där den tryckta boken allt mer ersätts av telefoner och skärmar. Vad betyder det för vår läsning av romaner och heliga texter? I det här avsnittet samtalar Läsarpodden för första gången om en bok som en i duon har skrivit.

Från bokreleasen för Joel Halldorfs bok "Bokens Folk" i Betlehemskyrkan. Ett samtal om bland annat andlig läsning och bokens roll i religion mellan Joel Halldorf och Johannes Anyuru.  Inspelat 27 april 2023 i Betlehemskyrkan.  (I samarbete med Föreningen Valv)  

Helsingminnen avsnitt 2. 1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Under 2023-2024 kommer Historier från Hälsingland då och då att släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den andra delen hör du historierna "Stigman Sote", "Ett stamträd" och "Hörla Svanehvit".  29 april kl. 19 Trollkunniga skogsfinnar, farliga väsen och brutala mördare - berättarkväll i Kölsjölokalen strax väster om Hassela. Biljettpris 100 kr per person (upp till 5 år gratis). Förboka via SWISH 1235672431 Du kan också köpa biljett direkt på plats. Mer info på facebook, instagram och historierfranhalsingland.se Varmt välkomna!  Vill du  boka Historier från Hälsingland för en berättarkväll eller ett event? Ring 0739937451 eller mejla historierfranhalsingland@gmail.com Mer info på www.historierfranhalsingland.se  Historier från Hälsingland produceras av Robert Fors och Fredrik Bäck.  Omslagsbild: Fredrik Winbland von Walter Fotograf okänd  Vill du stödja podden? SWISH 1235672431  

Vad är det egentligen för särskilt med boken? Hoten mot boken tycks bli allt fler: ljudböcker, digitalisering, avtagande läslusta - listan kan göras lång och som ett tecken i en tid när stommen i vår kultur är hotad kommer nu två böcker om bokens historia. Frilansjournalisten Jenny Aschenbrenner har pratat med den spanska författaren och filologen Irene Vallejo som skrivit essäboken "Papyrus" som gjort ett segertåg över världen och religionshistorikern Joel Halldorf som i dagarna kommer ut med "Bokens folk".

På fredag inleds för första gången Europeisk festival i Stockholm - temat i år är den ukrainska kulturen och det är musik, teater och litteratur, film och konst från landet som nu slåss mot den ryska invasionen. P1 Kultur gästas idag av initiativtagaren och konsertpianisten Natalyia Pasichnyk. SILENT ZONE – MÖRKT OPERADRAMA OM INCEST En familj lever sitt liv i ett hus utan väggar på scenen, publiken rör sig fritt utanför. I den nyskrivna operan Silent zone blir åskådarna vittnen till de sexuella övergrepp som sker inom familjen. I Louise Alenius opera Silent zone är inte bara temat ovanligt för en operascen, hela scenografin bryter upp den traditionella tittskåpsscenen och involverar publiken på ett nytt sätt. P1 Kulturs kritiker Kristina Lindquist var på premiären.REPORTAGE: VILKEN ROLL HAR BOKEN SPELAT FÖR VÅR CIVILISATION?I en tid när den fysiska bokens existens allt mer hotas – av digitalisering, ljudböcker, sviktande läslust – undrar vi: vad ska vi med boken till? P1 Kultur har träffat två författare som båda två undersökt bokens roll för vår kultur och civilisation: den spanska författaren och filologen Irene Vallejo som skrivit essäboken "Papyrus" som gjort ett segertåg över världen och religionshistorikern Joel Halldorf som i dagarna kommer ut med "Bokens folk".ESSÄ: DE FRAMGÅNGSRIKA FÖRSÖKER STJÄLA MISSLYCKANDET IFRÅN OSSVarför har det blivit så populärt bland så kallat lyckade människor att berätta om sina misslyckanden? Och går det att se sina fiaskon som något annat än en lärorik process på vägen mot framgången? Litteraturvetaren och skribenten Maja Andreasson vänder sig till litteraturen på jakt efter de genuina motgångarna.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

Var finns "hem" och varför är det så svårt att hitta dit? Hemkomsten är central i vår kulturhistoria, men kanske letar vi på fel platser. Anna Blennow pekar på en väg till våra förlorade världar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-10-22.Jag står på grusgången utanför det som en gång var min farmors hus. Under en idegran ligger en tegelsten kvar. Min syster och jag lekte att idegranen var vårt hus och tegelstenen vår spis. Min farmor finns inte kvar. Barnen som lekte under idegranen finns inte kvar. Det finns inte längre någon anledning att återvända hit, säger jag till mig själv.Att komma hem. Vad är det egentligen? Vi längtar hem. Hemma längtar vi bort. Hemmet romantiseras och förkväver, idealiseras och förkastas. Litteraturhistorien är full av berättelser om hemkomst. Och det första exemplet i den västerländska litteraturen är fortfarande ett av de mest fängslande: Odysseus irrfärder på den långa vägen från det trojanska kriget hem till Ithaka, där hustrun Penélope väntar. Någon har sagt att en litterär klassiker är en bok som ständigt går att återvända till, eftersom den förändras varje gång man läser den. Bokens berättelse vävs om på nytt, figursydd efter våra egna livstrådar, och läsningen blir en återkomst till bokens välkända men ändå föränderliga hem.Längtan hem kan vara längtan bort, till den plats där det måste finnas någon som kan förstå oss, och som är som viFrån Odysséen och framåt förkroppsligas den manliga hemkomsten ofta i en kvinna. Hon som hela tiden varit hemma, och varit hemmet, medan mannen irrat inte bara på kartan utan också på samvetets spelplan. Såväl Peer Gynt som Bibelns förlorade son blir homeriskt heroiska när de som hemvändare lovar bot och bättring. Kanske är det därför det råder brist på hemvändande kvinnor i litteraturen. För den vars traditionella plats funnits i hemmet är det istället resan ut som är av vikt. Och där tjänstgör Virginia Woolf ofta som flygvärdinna. I hennes novell ”Street Haunting – A London Adventure” (”Att strosa omkring på gatorna. Ett londonäventyr”) iscensätts flykten från hemmet genom en banal inköpsrunda, som blir till en brusande odyssé genom London. Vardagliga händelser förvandlas till omvälvande äventyr, och hela världen strömmar genom textens vågor. Men vid hemkomsten är sagan slut och identiteten utsuddad: ”Men när vi närmar oss vår egen tröskel är det ändå betryggande att känna hur de gamla ägodelarna, de gamla fördomarna omsluter oss och hur jaget, som har förgrenat sig i så många gathörn, som har fladdrat som en nattfjäril mot ljuslågan i så många oåtkomliga gatlyktor, nu är skyddat och omgärdat.”Hemmets trygga vrå både beskyddar och bemästrar, lockar och skrämmer. Varje människa bär på en längtan till ett förlorat barndomsparadis, menar John Sjögren i boken ”Återställelsens glädje. En essä om att komma hem” från 2018. Men med denna längtan följer också insikten om att den måste förbli ouppfylld. ”Allt det ljuva, allt det hemlighetsfulla mystiska som livet när vi var barn bar ett löfte om, visade sig endast peka mot och mynna ut i dödens totala tomhet”, skriver han. I Sjögrens idealiserade minne av barndomens hem kan vi sorglöst släppa våra vuxna bekymmer medan någon annan tar hand om disken och befriar oss från vår smärtsamma särart. Men alla barndomar är inte paradis. Alla hem är inte hem. Längtan hem kan vara längtan bort, till den plats där det måste finnas någon som kan förstå oss, och som är som vi: under den fula ankungens skräppeblad eller hos kaninen Pricken som är apart i en helvit kaninfamilj, tills det visar sig att en hel hög prickiga kaniner väntar bara några kullar bort. En roman där hemmets och längtans koordinater ständigt kastas om är Evelyn Waughs ”Brideshead Revisited” (”En förlorad värld” på svenska), kultklassiker för ständigt nya generationer. Författaren själv definierade dess ärende som ”den gudomliga nådens verkningar på en grupp sinsemellan olika men nära förbundna människor”. John Sjögren spinner vidare på den tråden i sin essä, och den karta han ritar över vägen hem till det förlorade paradiset är religionens och återfödelsens. Men den jordiska kärleken är ett lika starkt tema i boken, där huvudpersonerna är på flykt från sig själva och finner tillfälliga hem hos varandra. ”Det är all visdoms begynnelse att känna och älska en annan människa”, konstaterar Charles Ryder, bokens berättarröst. Hans hjärta driver honom på jakt efter ”den där låga porten i muren, som jag visste att andra funnit före mig och som ledde till en omhägnad och förtrollad trädgård”. Porten leder inte bakåt till minnena eller inåt till skyddande undanskymdhet, utan framåt, utåt. Det är dörren till synlighet och tillblivelse. Att komma hem är att komma ut. Att vara sig själv är att komma hem.Boken utgör själva hemkomsten, både i romanens fiktion och i dess verklighetsbakgrund. Den allt överskuggande längtan efter att få vara den man är behandlas mästerligt, återigen av Virginia Woolf, i romanen ”Orlando”, skriven om och till vännen och älskarinnan Vita Sackville-West. Orlando börjar sin livsbana som ung adelsman i 1500-talets England och slutar som pärlbehängd medelålders slottsfru i samtidens 1920-tal. Romanen skapar en regnbågsfärgad kuliss av erfarenheter i tid och rum som en nyckel till Orlandos komplexa natur. Och när hon till sist återvänder till sitt barndomshem, vars arvsrätt hon förlorat på grund av sitt kön, blir hon äntligen hel: ”Hela hon mörknade och samlades, som när man ritar en bakgrund som ger ytan rondör och stadga och gör det grunda djupt och får det som ligger nära att synas långt bort; och allt samlas ihop, som vattnet samlas innanför brunnens stenar. På samma sätt var hon nu mörk och stilla, och [hade] blivit vad som med rätt eller orätt kallas ett enda jag.”Orlandos livscirkel sluts, och boken som hon skrivit på i trehundra år, ”Ode till en ek”, blir publicerad efter århundraden av refuseringar. Boken utgör själva hemkomsten, både i romanens fiktion och i dess verklighetsbakgrund.Var ligger hem? Och varför är det så svårt att hitta dit? Vi söker efter vårt hem på platser det redan flytt ifrån. Den låga porten som leder hem finns varken under en ek i England eller på Ithakas stränder. Den grekiske filosofen Aristoteles skrev i sitt verk ”Om diktkonsten” att grunden för all konst är efterbildning, mímesis. Vi människor älskar att efterbilda och härma vår omgivning, och att känna igen och identifiera det vi ser. Igenkänningen, anagnórisis, är nära besläktad med insikten, och den punkt i ett drama då sammanhang avslöjas, linjerna sammanstrålar och vändpunkten sker. Och på samma sätt blir berättelsen om hemkomsten också till själva hemkomsten, där efterbildning och igenkänning bygger upp det förlorade på nytt. Vi kommer hem när vi känner igen oss.Kanske är det just återkomsterna som skapar hemkomsten, inte tvärtom, skriver Kerstin Ekman i ”Gubbas Hage”, boken som är ett långt ode till människans hemmahörande i den vilda naturen. Den årligt återkommande igenkänningen av återvändande blåsippor och rödhakar skapar hemkänsla djupt i själva den jord där ”förnyelse och upprepning vilar som löften”. Blommorna kommer att överleva civilisationen, skriver Kerstin Ekman förtröstansfullt, blommorna och böckerna och berättelserna. Utanför min farmors hus står idegranen kvar. Och berättelsen om den är det hem som förblir när också den en gång är borta.Anna Blennow, latinforskare och skribent LitteraturVirginia Woolf, ”London”. Översättning Gun R. Bengtsson. Ellerströms 2009.John Sjögren, ”Återställelsens glädje. En essä om att komma hem”. Artos 2018.Evelyn Waugh, ”En förlorad värld”. Översättning Margaretha Odelberg. Bokförlaget Alba 1982.Virginia Woolf, ”Orlando”. Översättning och efterskrift Margareta Ekström. Norstedts 1982.Kerstin Ekman, Gubbas Hage. Albert Bonniers förlag 2018.Kerstin Ekman, Anmälan av Nordens Flora, Dagens Nyheter 1/9 2018.

1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Under 2023-2024 kommer Historier från Hälsingland då och då att släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I första delen hör du historierna "Helsingbocken", "Karl XII:s Brandklippare" och "En skidfärd".  Vill du  boka Historier från Hälsingland för en berättarkväll eller ett event? Kontaktuppgifter hittar du på www.historierfranhalsingland.se  Historier från Hälsingland produceras av Robert Fors och Fredrik Bäck.  Omslagsbild: Fredrik Winbland von Walter Fotograf okänd  Vill du stödja podden? SWISH 1235672431  

Passionens gränslöshet öppnar för en nedstigning i djupet. Ulla Gudmundson har läst Annie Ernaux roman "Sinnenas tid" samt hennes dagbok och dragits in i en häxkittel av ångest och extas. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Passé simple är en fransk verbform utan motsvarighet i svenskan. Den betecknar, utan stöd i hjälpverb, en handling som har en bestämd början och ett bestämt slut. Den har, på några bokstäver när, gett titeln åt en bok, Passion simple, av 2022 års Nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux. Bokens svenska titel är, något platt, Sinnenas tid. Den engelska är Simple passion. I det senare fallet går språkvitsen förlorad, men i gengäld uttrycks, liksom på franska, exakt vad boken handlar om: livet koncentrerat i en enda, allt förbrännande passion.Originaltiteln förmedlar också något mer. Den uttrycker det som går som en röd tråd genom Ernauxs  hela författarskap: medvetenheten om tiden, om tidens flykt, om att vi har förmågan att mentalt förflytta oss fram och tillbaka mellan olika epoker i vårt liv som mellan rummen i ett hus. Ernaux återvänder gång på gång till sitt förflutna: gräver ut minnena, frilägger dolda skikt, återupplivar närvaron i texter som rör sig i kraftfältet mellan självbiografi, socialhistoria och essäistik.De verk som framför allt jämnat vägen för Ernaux till Nobelpriset är Min far och Kvinnan, porträtten av föräldrarna och av uppväxten i en halvt proletär, halvt småborgerlig bymiljö i Normandie. Och kanske ännu mer Åren, den brett anlagda, kalejdoskopiska fresken över det franska samhället från 1940, året då Ernaux föddes, och framåt.Fokus i Sinnenas tid är en annan. Här går texten som en laserstråle in i det allra mest privata: förhållandet mellan sexualiteten, döden och det egna skrivandet. Verklighetsbakgrunden är en fjorton månader lång erotisk relation mellan den då fyrtioåttaåriga Ernaux och en yngre man, en sovjetisk diplomat posterad i Paris. Gift naturligtvis.  Förhållandet inleds på en resa, en hotellnatt i Leningrad. Det slutar när älskaren lämnar Paris och återvänder till Moskva.Ernauxs stil beskrivs ofta som, medvetet, torr, knapp och platt. Själv jämför hon sina ord med stenar och knivar. I Sinnenas tid mejslar hon på sjuttiofem sidor fram bilden av erotisk besatthet. Hon vågar inte slå på hårtorken av rädsla att missa ett telefonsamtal. Livet består av mötena med mannen. Allt annat är tomrum och iscensättning: inköp av stringtrosor, whisky, cigarretter. Jag har mätt tiden på ett annat sätt, med hela min kropp, skriver Ernaux.Bokens franska titel förmedlar inte bara passion. Den andas också sorg, över något oåterkalleligt förlorat. För det verbformen passé simple förmedlar är ett utsnitt ur tidens ström, ett skeende som obönhörligen tillhör det förflutna. Den beskriver, koncist och elegant, tidens flykt. I modern franska används formen så gott som bara i skrift, mest i formella eller höglitterära texter. På svenska översätts den oftast med imperfekt, eller preteritum som det nu kallas. Men av ett svenskt imperfekt framgår inte om ett skeende är avslutat eller fortfarande pågår. Franskan är tydlig: där markerar imperfekt alltid något oavslutat.Så varför skrev Ernaux inte sin bok i passé simple? För hon valde på ett tidigt stadium bort den formen, det framgår av hennes arbetsanteckningar. Det handlar enligt henne inte om stilnivå. Passé simple är fortfarande en fullt tillgänglig språklig form för en normal läsare. Sinnenas tid är skriven i imperfekt, inramat av två korta avsnitt i passé composé, på svenska perfekt, den vardagliga formen att uttrycka förfluten tid. För Ernaux markerar den formen ett förflutet som ligger nära det närvarande: en ovilja att ge upp, en vägran att släppa taget.Sinnenas tid publicerades 1992. Annie Ernaux var då väl etablerad på den franska litterära scenen. Barndomsskildringen Min far hade 1987 fått det prestigefyllda Renaudotpriset. Men den här gången blev kritikernas reaktion en axelryckning. Boken avfärdades som en bagatell. Kanske bidrog det till att Ernaux tio år senare, år 2001, beslöt sig för att publicera dagboken hon fört under relationen med den ryske diplomaten. Titeln är Se perdre, att förlora sig själv (boken har inte översatts till svenska).Ernaux har sagt att hon kände ett inre tvång att skildra en annan sanning, råare, mörkare, än den avklarnade i Sinnenas tid. Hon ville borra djupare i treenigheten sexualitet/död/skrivande. Den levda passionen är en annan än den skrivna, säger hon i Latelier noir, den publicerade versionen av arbetsanteckningar som hon fört av och till i fyrtio år. Dagbokens 350 sidor är alltså inte ett råmaterial, som kokats ner till sjuttiofem i skrivprocessen. Ernaux skriver längs flera parallella spår. Den intima dagbok hon fört sedan tonåren, och där hon hämtat texterna som blev Se perdre, den skriver hon för sig själv. Skrivprojekten är vända mot världen, de växer fram på lösa lappar, huller om buller, för att kanske någon gång bli en bok, eller grena ut sig i flera.Författaren Susan Sontag har sagt: att älska är att bli hudlös, och ta risken att den du älskar promenerar iväg ekiperad i din hud som i en snygg kostym. Det är den känslan som infinner sig vid läsningen av Se perdre. Dagboken är skriven i presens. Ofta saknas verben, som det blir i snabba anteckningar. Vi sugs in i en häxkittel av ångest och extas, drömmar, tolkningar och fantasier. Demonerna dansar fritt i en relation utanför alla sammanhang. Kärlek blir, med Ernauxs ord, att känna formen av en mans höfter. Det hindrar henne inte att notera älskarens gigolodrag. Han häller i sig litervis av hennes whisky. Han tar som en självklarhet med sig den öppnade Marlborolimpan hem till frun. Diorkostymen, som han visar upp med en uppkomlings förtjusning, döljer ett par fula sovjetiska kalsonger - likadana som min far hade, skriver Ernaux, med en aning förakt. Komiskt blir det när hon i upphetsningen tappar sin kontaktlins och hittar den på älskarens penis. Det är detaljer som förankrar passionen i verkligheten. Kontrasten gör att den snarast känns starkare.Är det kärlek som Ernaux skildrar i Sinnenas tid och i Se perdre? Den ryske älskaren förblir en skugga. Ernaux kallar honom en princip, en princip som står för det lockande och skrämmande kraftfältet åtrå/död/skrivande. På sista sidan i Le perdre säger hon att hon känt ett behov av att skriva något som är farligt för mig, som en port som öppnar sig till en grotta där jag måste träda in, kosta vad det kosta vill. Gång på gång under berättelsen tycker hon sig konfrontera en namnlös skräck - spädbarnets ursprungliga, paniska känsla av övergivenhet. Passionens gränslöshet öppnar för denna nedstigning i djupet. Skrivandet öppnar för en uppstigning igen. Älskaren blir en ledsagare, som en gång Vergilius för Dante. Det är en kärlek utan ömsesidighet. Men kanske den passionerade kärlekens uppgift inte är gemenskap, utan just att öppna portar till vårt eget inre. Att förlora sitt liv kan vara att vinna det.Ulla Gudmundson, skribent och diplomat 

Mikael Nilsson är historiker och docent i historia sedan 2017. Han forskade under många år om bland annat svenskt militärtekniskt samarbete med USA, samt amerikansk propagandaverksamhet i Sverige under kalla kriget. Sedan 2015 har Mikael kommit att specialisera sig på Hitler och nazismen. Han har forskat och undervisat på bl.a. KTH och Försvarshögskolan, skrivit flertalet böcker och gjort en dokumentär om CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige. Mikael är aktuell med boken Historiemissbrukarna som syftar till att göra upp med felaktigheter inom populärvetenskapliga litteraturen om Sveriges roll, skuld och politik under andra världskriget. Bokens idé kom efter ett Twitterbråk med Aron Flam, författare av Det Här Är en Svensk Tiger. Var Sverige neutralt? Tog Sverige emot stulet guld? Vad säger andra historiker? Och varför är det så viktigt att bemöta, enligt Mikael? Han besvarar alla frågor men stannar inte där. Mikael ger även mig en (inte så liten) känga. P3 Dokumentär: CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige Tingstendebatten i Studio Ett http://tingstendebatten.se/ Aron Flams besök i LoungePodden 2020   Gillar du LoungePodden? Stötta gärna på Patreon: https://www.patreon.com/taimaz Swish: 0761 401 401 ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️ Mer info på https://www.loungepodden.se Följ Taimaz på Instagram Twitter Linkedin Youtube

Ungdomsromanen "Yani" handlar om tre killkompisar som går i nian i Alby utanför Stockholm. Den är skriven av den 25-åriga Nora Khalil, född och uppvuxen i Alby. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj tog tunnelbanan dit för att besöka Grindtorpsskolan, fritidsgården och fotbollsplanen - platser som inspirerat till den Augustprisnominerade boken. Boken "Yani" är nominerad i klassen "Årets svenska barn- och ungdomsbok 2022" och motiveringen står det: "Med poetisk pregnans och förlösande vass humor navigerar författaren skickligt mellan glädje och hudlös sorg".Bokens titel "Yani" är ett uttryck som kommer från arabiskan och betyder "typ" eller "asså".Det här är en bok som kommer att placera förorten Alby på den litterära kartan för gott, spår vår reporter Nina Asarnoj.Producent: Mattias Berg

Konger, slaver, munker og bokhandlere. Alle er medvirkende til bokens historie. Den er fortalt av den spanske forfatteren Irene Vallejo i boken "Evigheten i et siv". Marta Norheim har lest. Hør episoden i appen NRK Radio