Podcasts about george oppen

Tyler and Erika hear from an artist who uses composted deer bodies in her work, plus a hunter-artist making deep connections between herself, her audience, and the animals she kills. And then we find a connection of our own by scraping the flesh from a deer hide in Erika's backyard. Along the way: deer stories, poetry, and more. Show Notes: The Age of Deer: Trouble and Kinship with our Wild Neighbors is available through books.catapult.co/books/the- age-of-deer/. The poet Mike Sikkema is at grcc.edu/faculty-staff/directory/michael-sikkema. The artist Madison Creech is at madisoncreech.com. More info about Madison's collaboration with Erika is at wayback.archive-it.org/org- 2034/20230517015736/https://uncw.edu/cabartgallery/exhibitions/madisoncree ch__pressrelease.pdf. Lots more recordings of the poet George Oppen are at writing.upenn.edu/pennsound/x/Oppen.php. The artist, writer, and hunter Christie Green is at christiegreen.net. The book Erika used to learn how to tan deer hides is Deerskins into Buckskins: How to Tan with Brains, Soap or Eggs, by Matt Richards. The Virginia Audio Collective is at virginiaaudio.org.

Why might a poet set poetry aside for more than two decades and then return to it? What would the return sound like? When, as a young man, George Oppen stopped writing poetry, it was because, in his words, "I couldn't make the art I wanted to make while also pursuing the politics I wanted to pursue." David Hobbs joins the podcast to discuss "Ballad," one of the poems Oppen wrote upon his return to poetry. David B. Hobbs is an assistant professor of English at the University of Lethbridge in Alberta, where he is working on his first monograph, What Can You Do Alone?: Lyric Sociality & the Global Depression. He is also the editor of George Oppen's 21 Poems (New Direcitions, 2017). You can read David's introduction to that volume in The New York Review of Books and his scholarly article on Oppen in Modernism/modernity. Please remember to follow the podcast, and, if you like what you hear, leave a rating and review. Share an episode with a friend! And follow my Substack, where you'll get occasional updates on the podcast and my other work.

Avec Dara Barnat, Norman Finkelstein, Stephen Fredman, Andrea Inglese, Jena Osman, Ariel Resnikoff, Sarug Sarano, Carlos Soto Roman, Mark Scroggins & Frank Smith Rencontre animée par Xavier Kalck, Fiona McMahon & Naomi Toth J'aime cette promenade secrète dans le brouillard ; ni vu ni entendu, au milieu des buissons couverts de gouttes ; le sentier solide et invisible à cinq ou six mètres — et seul l'étroit présent est vivant. Charles Reznikoff, Going To and Fro and Walking Up and Down, Futuro Press, 1941 – Inscriptions: 1944-1956, 1959. Charles Reznikoff (1894-1976), poète américain considéré comme l'une des figures du mouvement « objectiviste », avec George Oppen, Lorine Niedecker, Carl Rakosi et Louis Zukofsky, est resté largement inconnu de son vivant, mais son héritage est revendiqué aujourd'hui par nombre de poètes dans la poésie expérimentale contemporaine. Pour la Maison de la Poésie, nous nous réunissons autant pour lire Reznikoff que pour faire entendre les résonances que son œuvre continue à produire aussi bien dans l'aire anglophone que francophone et hispanophone. En savoir plus – colloque international, « Charles Reznikoff : Inscriptions (1894-1976) », Université Paris Nanterre,du 1er au 3 juin 2023. « Nos rencontres ont été si brèves qu'il vaudrait mieux les appeler séparations, et de toutes nos paroles je me souviens surtout des “au revoir” » La Jérusalem d'or, Charles Reznikoff À lire – Charles Reznikoff, Inscriptions, précédé de Ça et là, trad. de l'anglais (États-Unis) par Thierry Gillyboeuf, éd. Nous, 2018. Publications en anglais : Going To and Fro and Walking Up and Down, 1941 – Inscriptions : 1944-1956, 1959.

Är det omöjligt att kombinera dikt och politik? Med författarparet George och Mary Oppen som exempel reflekterar David Zimmerman över relationen mellan liv och konst. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den 11 juni 1950 passerar det amerikanska författarparet Mary och George Oppen gränsen mot Mexiko. De är oroliga. Sonoraöknen är så här års otroligt het, omkring 50 grader. Inte bara deras dobermann och papegoja ser vissna ut inne i bilen, mest ängslas de för sin tioåriga dotter Linda. De frågar varandra: vad ska ske med oss nu? Hur länge ska vi bo i Mexiko? Kommer FBI att lämna oss ifred?Väl i Mexiko blir Linda och Mary matförgiftade och familjen tvingas dela på sig. En vecka senare ses de igen i ett hotellrum i Mexico City. Alla somnar omedelbart, Mary och Linda i sängen, George i badkaret. De klarade sig, den här gången.George och Mary Oppen var beredda att offra ovanligt mycket för sina konstnärliga och politiska övertygelser. Denna typ av heroism har jag själv aldrig varit i närheten av, vilket nog gäller många av oss som grunnar på hur man egentligen bör leva ett liv med skapardrömmar. Av någon anledning hamnar nämligen idén om att ”leva gott eller rättfärdigt” ofta i konflikt med ”att skapa konst”. Så var det också för makarna Oppen, innan de mot slutet av sitt liv faktiskt verkade hitta en lösning. Kanske kan deras historia därför lära oss något om relationen mellan liv och konst. Under sin exil tänker nog varken George eller Mary Oppen på att skapa. De är 42 år, har övergett konsten för politiken och förklarats vara nationens fiender. Det har gått sexton år sedan George publicerade en kort diktsamling och det ska dröja innan han blir en storfavorit både hos avantgardepoeter och mer traditionella lyriker som Louise Glück. Det dröjer också innan Mary återupptar sitt måleri och skriver den rafflande självbiografin Meaning a Life, som kommer att göra berättelsen om parets liv till en amerikansk legend.Det är en berättelse som börjar romantiskt. De träffas på college och bestämmer sig som artonåringar för att bryta upp tillsammans. De liftar genom USA och gifter sig hux flux på vägen, för att slippa polisens misstänksamma frågor.I Michigan skaffar de sig en segelbåt och seglar mot Manhattan. Så fort de hoppat i land rusar de oanmälda in i en spirande litterär sammanslutning kring poeterna Charles Reznikoff och Louis Zukofsky. Gruppen kallar sig för ”objektivister” och upprättar stränga krav på poesins saklighet. De vill att dikten i någon mån ska vara sann mot poetens konkreta erfarenhet av världen. I en källare trycker de böcker, bland annat Georges debutbok Diskret serie. George Oppen förklarar sin strävan på följande sätt: ”Om ingen utmanade mig, skulle jag kalla poesin ett prov på sanning. Om någon ändå gjorde det, skulle jag säga: ett prov på uppriktighet”.Det är kanske denna empiriska poetik som tvingar makarna Oppen att omvärdera sina liv radikalt i början på 30-talet, när världen hastigt förändras och den konstnärsbubbla som de lever i spricker. Bestörta bevittnar de hur människor omkring dem plötsligt saknar bostad och arbete, och hur fascismen vinner mark. Att ställa konsten i politikens tjänst strider mot deras stränga estetiska krav. De förstår att de skulle behöva ta till retoriska knep och förenklingar för att bli hörda på ett politiskt möte. Är det möjligt att i detta skede i stället ägna sig åt en apolitisk konst? Nej. De lägger ned sina pennor och går med i kommunistpartiet. Nu inleds ett mångårigt socialt arbete, och när kriget kommer tar George värvning och reser till Frankrike. Som jude och kommunist ser han det som sin plikt att slåss mot fascisterna.Många av oss hade tänkt och gjort annorlunda. Är det verkligen omöjligt att kombinera poesi och politik? Nej, vill jag protestera. Inte minst med tanke på att den poesi George Oppen senare skrev i mångt och mycket kan kallas politisk. Parets drastiska beslut kastar ändå ljus över en fråga som jag i vanliga fall försöker förtränga – är inte konsten ibland blott en undanflykt?Kort före krigsslutet letar sig en tysk granat in i det rävgryt där George Oppen gömmer sig tillsammans med två kamrater. Han är den enda som klarar sig och återvänder hem, skadad och traumatiserad. Där har den så kallade McCarthy-eran börjat, vilket innebar att FBI vänder på varje sten i jakt på misstänkta kommunistsympatisörer. De knackar på hos makarna Oppen. Ställer frågor. Söker upp grannar och släktingar. Var familjen än går följer agenterna efter, alltmer påträngande, hotfulla. När kamrater fängslas ser familjen ingen annan utväg än att fly landet. De bor i Mexiko i åtta år, umgås med andra radikaler i exil och brödjobbar. George arbetar exempelvis med att bygga hus. Men snart börjar det krypa i dem, det är något som saknas. En psykiatriker får dem att inse: de behöver konsten! Nu genast. Raskt flyttar de till Brooklyn och George publicerar den ena diktsamlingen efter den andra. Mary målar och tar upp skrivandet. De håller fast vid sitt ideal att konsten ska vara grundad i egna erfarenheter. Och nu har de fått ett rikt register av upplevelser att ösa ur. George Oppens bok Of Being Numerous får Pulitzerpriset 1969. Denna exceptionellt märkliga och känsliga anti-krigsdikt inleds just med orden: Det finns saker som omger våra liv, och ”att se dem är att känna oss själva”. Förtrogenheten med det praktiska livet är en av styrkorna i såväl Georges poesi som Marys memoar. Sakerna och människorna omkring dem var avgörande byggstenar i konstverken. I en central passage skriver Mary Oppen att ”vi sökte efter en estetik enligt vilken vi kunde leva”. Att leva, oavsett om det är ett konstnärligt eller politiskt liv, är alltså en estetisk fråga.Kanske kommer sig min egen skuldkänsla av en fixering vid det färdiga konstverket. Jag tänker mig att en konstnär i första hand ska producera något. Men vad som framgår när jag läser makarna Oppens texter är att den konstnärliga slutprodukten aldrig varit deras huvudsakliga mål. Det är det livslånga skapandet av mening som är poängen med ett estetiskt liv. Dessutom har människan ”valt meningen / i att vara talrika”, som George skriver i Of Being Numerous. Det innebär att vi måste förhålla oss till det gemensammas bästa.Till sist tycks makarna Oppen landa i att liv, politik och konst inte är åtskilda, trots allt. Estetik handlade för dem inte bara om att iaktta världen noggrant, utan också om att våga dra slutsatser av vad de såg. Insikter som flera gånger krävde obekväma uppoffringar. På så vis blir estetiken en fråga som innefattar alla livets aspekter, inte bara dem som utspelar sig vid skrivbordet. Jag tvivlar på att de själva skulle rekommendera alla att leva på exakt samma sätt, men finner ändå något djupt uppfordrande i Oppens livsestetik. Lev genom konsten, inte för den. David Zimmerman, poet och redaktör för tidskriften Lyrikvännen

I am happily spending time on the coast of Maine, and so read poems about Maine and about the ocean by Robert Lowell, Edna St. Vincent Millay, Lillian-Yvonne Bertram, Pam Burr Smith, George Oppen, and Louise Bogan.  I end the program with three of my own poems.

New Directions at 85: The Anniversary Celebration with Forrest Gander as MC and Rosmarie Waldrop, Susan Howe, Nathaniel Tarn, Nathaniel Mackey, Mei-mei Berssenbrugge, Sylvia Legris, Michael Palmer, Will Alexander, Eliot Weinberger, and other surprise guests. This event was originally broadcast live via zoom on Thursday, June 3, 2021 and was introduced by City Lights' Peter Maravelis and hosted by Forrest Gander. New Directions was founded in 1936 by James Laughlin, then a Harvard University sophomore, via advice from Ezra Pound to "do something useful" after finishing his studies at Harvard. The first projects to come out of New Directions were anthologies of new writing, each titled "New Directions in Poetry and Prose" (until 1966's NDPP 19). Early writers incorporated in these anthologies include Dylan Thomas, Marianne Moore, Wallace Stevens, Thomas Merton, Denise Levertov, James Agee, and Lawrence Ferlinghetti. New Directions publishing program includes writing of all genres, representing not only American writing, but also a considerable amount of literature in translation from modernist authors around the world. Among some of the writers they have published are Nobel Prize Winners: Andre Gide, Pablo Neruda, Boris Pasternak, Octavio Paz, Pulitzer Prize Winners: Hilton Als, George Oppen, Gary Snyder, Williams Carlos Williams, National Book Award Winners: Yoko Tawada, Nathaniel Mackey, Man Booker Prize Winner László Krasznahorkai, as well as many others. The current focus of New Directions is threefold: discovering and introducing to the US contemporary international writers; publishing new and experimental American poetry and prose; and reissuing New Directions' classic titles in new editions. Drawing from the tradition of the early anthologies and series, New Directions launched the Pearl series, which presents short works by New Directions writers in slim, minimalist volumes designed by Rodrigo Corral.

As I discussed in my program last week, highways lead us to new destinations and to new discoveries there, so today I reconsider one such recent destination and read poems about Maine and about the ocean by Robert Lowell, Edna St. Vincent Millay, Lillian-Yvonne Bertram, Pam Burr Smith, George Oppen, and Louise Bogan.  I end the program with three of my own poems.

Jake and Phil discuss Jan Kott's "King Lear or Endgame" and George Oppen's "Psalm." The Manifesto: Jan Kott, "King Lear or Endgame" https://t.co/L9FRGoRD3L?amp=1 The Art: George Oppen's "Psalm" https://www.poetryfoundation.org/poetrymagazine/poems/29449/psalm-56d212ff620c5

We're on the roof, so incredibly far apart we were all squinting really hard to see each other and read lips. We talk a bit of current events (Trump had the rona?), get into some George Oppen (NOT J. Robert *****heimer), all sorts of good stuff!

Nous pensions tout connaître de l'oeuvre de George Oppen car en 2011 les éditions Corti avaient publié sa Poésie complète. Aujourd'hui, chez Corti également, paraissent les "Poèmes retrouvés", toujours traduits par Yves di Manno. Et figurez-vous que c'est une excellente nouvelle. Retrouvez tous les épisodes de Mort à la poésie sur https://addict-culture.com/mort-a-la-poesie/

Dominick Knowles joins the podcast to talk about George Oppen, modernism, and marxist poetry past & present. You can read @pastelcathedral's article on George Oppen here. You can read three of their poems here. We also talked a lot about two books: Red Modernism by Mark Steven and the Zukofsky Era by Ruth Jennison. We also talked about this article by Margaret Ronda. As always the music is by @BigProsody. Follow us @MarxistPoetry

Daan Doesborgh gaat in gesprek met Daniël Vis over George Oppen, het waarnemen van je omgeving en de octopus van Gadamer. Lees de besproken gedichten en meer in het begeleidende Vrij Nederlandartikel: https://www.vn.nl/poezie-podcast-doesborgh-spreekt-vis/

Kathleen reads from the sequence "Surveillance" from Moveable TYYPE, discusses collage, George Oppen, and her time spent as a young poet in New York.

Archival recordings of the poet George Oppen, with an introduction to his life and work.

George Oppen at 100