Podcasts about i peru

”För mig är det ett måste” Över hela världen går unga längst fram i kampen mot klimatkrisen och miljöförstöringar. I Peru såg 17-åriga Ada och hennes vänner hur den en gång vackra floden förvandlats till en skräphög och de bestämde sig för att agera. För 16-åriga Eisha från Pakistan är det enkelt: I kampen för ett bättre klimat är alla lika viktiga. Hör även Yolande Wright från Rädda Barnen prata om hur klimatkrisen blivit ett existentiellt hot mot barns rättigheter.

Vad händer när man ständigt väver samman historik och skönlitteratur? Dan Jönsson reflekterar i dagens essä över Jorge Baradits bok Diktaturen, och över Chiles många historiemutationer ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna Tänk dig att du en dag när du är ute och går på stan plötsligt blir omringad av ett par poliser. Utan förklaring bara står de där och spärrar vägen. Vad du vet har du inte gjort något olagligt. Men kanske kan det vara något du har sagt. Kanske något en vän har gjort, eller en släkting. Medan du försöker förstå vad det handlar om börjar de släpa iväg med dig, bort från gatan, in på en bakgård av något slag, och i samma ögonblick som skräcken bryter fram får du en spark i ryggen som fäller dig till marken. Sedan kommer nästa spark, och nästa, och medan du försöker skydda huvudet med händerna får du något blött över dig: du känner igen lukten, det är bensin. Du ser upp, vad är det som händer? En av poliserna står där med en tändsticksask i handen och du tänker att det måste vara som de försöker skrämmas, snart kommer de att brista i skratt åt ett lyckat skämt. Men nej, polisen stryker faktiskt eld på tändstickan och slänger den på dig. Lågorna flammar upp på ett ögonblick. Försök föreställa dig detta: dina kläder som fattar eld och brinner upp på ett par sekunder. Huden som börjar smälta. Skräcken och den vansinniga smärtan. Du förstår fortfarande ingenting. Den här inlevelseövningen är en av många som den chilenske författaren Jorge Baradit inbjuder till i sin bok La dictadura Diktaturen den fjärde och sista delen i hans projekt Historia secreta de Chile. Chiles hemliga historia, alltså som om rättslösheten och brutaliteten under Pinochetdiktaturen inte skulle vara allmänt känd? Som om inte hela världen visste vad som pågick? Episoden med tändstickan inträffade i verkligheten 1986; de båda ungdomar, nitton och tjugo år gamla, som råkade ut för den forslades svårt brännskadade ut ur Santiago och dumpades på en åker. Den ena dog av sina skador, den andra överlevde. I Chile under Pinochet var sådana händelser om inte vardag direkt, så något man fick räkna med om man hade ens en omedveten beröring med oppositionen. Och ändå för många chilenare kom sanningen, när den väl uppdagades, som en chock. Baradit berättar att hans mamma en gång i slutet på åttiotalet, i samband med folkomröstningen som till slut blev Pinochets fall, försökte övertyga sina arbetskamrater om att morden och tortyren var verklighet. De trodde henne inte. Inte förrän en av kollegorna, själv gift med en marinsoldat, intygade att vartenda ord var sant. Och det blev alldeles dödstyst i fikarummet. Jorge Baradits fyra böcker har blivit det senaste decenniets stora kioskvältare i Chile. Första delen, som kom ut 2015, är en underhållande och fascinerande samling exempel på vilken central roll just vissa hemliga sällskap och ockulta idéer har spelat i landets historia, inte minst kring självständigheten på 1820-talet. Som att nationalflaggans stjärna i själva verket är en frimurarsymbol eller att Arturo Prat, en av hjältarna från Stillahavskriget på 1870-talet, var en övertygad spiritist som trodde på själavandring och brukade föra samtal med sina avlidna släktingar. I de följande delarna fortsätter Baradit att krossa patriotiska myter och lyfta fram glömda och undanträngda berättelser. Den om Salvador Allendes hemliga och visionära internetprojekt SYNCO till exempel; eller den om den ockulta utbrytarmonarkin i södra Chile, där trollkarlar regerade med hjälp av magiska förbannelser under några årtionden på 1800-talet. Och kanske fortfarande gör det. Succén för Baradits projekt har skapat ringar på vattnet i resten av Latinamerika. I Peru har historikern Fred Rohner skrivit en också mycket framgångsrik Historia secreta del Perú som på ett liknande sätt punkterar gamla sjuka vanföreställningar och ifrågasätter sådant som att alla peruanska nationalhjältar är vita eller den offentliga kulten av historiska reliker med tvivelaktig proveniens. Den här sortens böcker skrivs förstås lite varstans i världen ändå kan man nog säga att just i Latinamerika har historieskrivningen alltid stått skönlitteraturen nära. Faktiskt rentav varit en del av den man kan tänka på en författare som Octavio Paz och hans brottningar med den mexikanska historien i Ensamhetens labyrint; på Eduardo Galeanos väldiga syntes av den sydamerikanska historien i Eldens minne. På diktatorsromanerna av den latinamerikanska boomens stora författare: Jag den högste av Roa Bastos, Patriarkens höst av García Márquez, Alejo Carpentiers Metoden och Mario Vargas Llosas Bockfesten. Och så vidare. I de här romanerna är historisk och litterär sanning svåra att skilja från varandra. Drömmar och myter, skrönor och legender vävs in i den historiska ramen på ett sätt som ofta gör det omöjligt att veta vad som är vad och får hela historien att framstå som en sorts kollektiv hallucination. Denna vision av historien som en gemensam fantasi, ett flöde av parallella sanningar blir, tänker jag mig, särskilt intensiv på en kontinent där de nationella berättelserna gång på gång bytts ut och reviderats i takt med att regimer faller, hemliga arkiv öppnas upp och den kollektiva tystnaden bryts. I Chile har den processen varit mer omständlig och omtumlande än på de flesta håll. Det var inte förrän långt efter diktaturens fall, när kuppgeneralerna själva började berätta och, framför allt, när USA:s hemliga polis CIA äntligen släppte på sekretessen, som det visade sig att den verkliga historien var en helt annan än de flesta hade trott. Att Augusto Pinochet egentligen inte alls stod i spetsen för kuppen, utan gav sitt samtycke högst motvilligt bara några dagar innan allt satte igång. Att det militära maktövertagandet i själva verket började planeras redan innan Salvador Allende hade hunnit tillträda sin första presidentperiod 1970. Hur omsorgsfullt allt förbereddes, och med vilka väldiga resurser, främst från USA, som ekonomin destabiliserades och regeringens reformprogram saboterades i avsikten att skapa det politiska kaos som bäddade för militärkuppen. Chiles hemliga historia är i sin tur en produkt av dessa ständiga historiemutationer. Kanske inte så överraskande då att Jorge Baradit förstås också är romanförfattare bland annat till en kontrafaktisk berättelse om, just, Allendes visionära internetsystem. Och det är alltså inte förrän i den fjärde boken han griper sig an med det som nog hela tiden var projektets verkliga mål, statskuppen 1973. Baradit, som själv växte upp med Pinochetdiktaturen, berättar personligt, sakligt och med återhållen vrede om lögnen, mytologiseringen, förnekelsen; om hur det är möjligt att många år efter diktaturens fall träffa på till synes kultiverade människor som mitt i en konversation säger med ett leende att Pinochets största fel var att han inte gjorde sig av med er allihop. Möjligt eftersom någon riktig uppgörelse med historien aldrig har gjorts, eftersom inga höga militärer har ställts till svars för sina brott, eftersom Pinochets illegala konstitution, införd 1980, är den som fortfarande är i kraft. Eftersom för att citera den berömda inskriften på Santiagos Nationalstadion, där tiotusentals människor fängslades, torterades och mördades hösten 1973: El pueblo sin memoria es el pueblo sin futuro. Ett folk utan minne är ett folk utan framtid Dan Jönsson, författare och kritiker Litteratur: Jorge Baradit, La Dictadura: Historia secreta de Chile, 2018, SUDAMERICANA

I Peru har potatis odlats i tusentals år. Men nu börjar vädret bli så oförutsägbart att nya sorter behövs för att bönderna inte ska riskera att skörden går förlorad. Peru är potatisens hemland. I trakterna kring Titicacasjön har knölarna odlats i flera tusen år. Men nya sorter behövs för att bönderna inte ska riskera att hela eller stora delar av skörden går förlorad. Frost som kommer för tidigt, uteblivna eller för kraftiga regn, hagel förstör potatisplantorna, och temperaturökningar leder till att nya insekter och virus angriper grödorna. Även om det går att odla potatis även fortsättningsvis i de här trakterna så kommer det att vara en en sårbar odling. Peru är också ett land där var femte invånare lever i fattigdom, de allra fattigaste är till största delen ursprungsbefolkning. Nu pågår stora insatser vid det internationella potatiscentret i Lima, Cip, för att få fram nya sorter potatis och sötpotatis som fungerar i det föränderliga klimatet. Även i Sverige behövs nya varianter av grödor, berättar Eva Johansson, professor i jordbruksvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Reporter: Lars Mogensen. Programledare: Marie-Louise Kristola.

I Peru finns en majoritet av världens tropiska glaciärer och de håller nu på att smälta, vilket kommer leda till vattenbrist i landet som redan brottas med ett svårt klimat. I ökenstaden Lima regnar det knappt alls och en femtedel av befolkningen saknar säker vattentillgång. I bergstrakterna torkar betesmarker ut och översvämningar hotar på kort sikt när sjöar fylls av smältvatten från glaciärerna.

I Peru finns majoriteten av världens tropiska glaciärer och de håller nu på att smälta. Detta kommer att leda till vattenbrist i ett land som redan brottas med ett svårt klimat. I ökenstaden Lima regnar det knappt alls, och en femtedel av befolkningen saknar säker vattentillgång. I bergstrakterna torkar betesmarker ut, medan översvämningar hotar på kort sikt när sjöar fylls av smältvatten från glaciärerna. Programmet är en del av Musikhjälpen 2015.

P3 Planet reser på höjden! I Peru andas sydamerikakorren Hanna Mi Jakobsson tunn luft i jakt på underverket Machu Picchu och lite närmare Sverige har korren Rebecka Erici, sommaren till trots, bytt bikinin mot pjäxor i Norska Stryn. Precis som i Stryn är det trots sommarvärmen snö också i Kanadensiska Whistler där korren Pernilla Elander firar midsommar. Missa inte heller P3 Planets nya medarbetare Stinas Ivanssons flashbacks från foten av Mount Everest och så får du höra veckans resenärer som sovit svettandes på hustak i Athen!

VR Språket 21 sep 2010 En kampanj för läskunnighet. I Peru pågår just nu en kampanj för att öka läs- och skrivkunnigheten bland landets många vuxna analfabeter. Målet är högst 4% analfabeter nästa år, 2011. Men många av dem som bäst behöver undervisning är svåra att nå och bland landets ursprungsbefolkning är det fyra av tio vuxna som inte kan läsa. I ett reportage i veckans program berättar Josefina Caceres och Evelyn Vilca som undervisar i fattiga områden om bristerna i myndigheternas läs-kampanj: lärarna har lite eller inget betalt, kurserna är alltför korta och regeringen sviker sina löften om glasögon till dem som lärt sig läsa. Dessutom bidrar fattigdomen i städerna till att barnen slutar skolan för att arbeta. Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor.

Språket 21/9 2010 I Peru pågår just nu en kampanj för att öka läs- och skrivkunnigheten bland landets många vuxna analfabeter. Målet är högst 4% analfabeter nästa år, 2011. Men många av dem som bäst behöver undervisning är svåra att nå och bland landets ursprungsbefolkning är det fyra av tio vuxna som inte kan läsa. I ett reportage i veckans program berättar Josefina Caceres och Evelyn Vilca som undervisar i fattiga områden om bristerna i myndigheternas läs-kampanj: lärarna har lite eller inget betalt, kurserna är alltför korta och regeringen sviker sina löften om glasögon till dem som lärt sig läsa. Dessutom bidrar fattigdomen i städerna till att barnen slutar skolan för att arbeta. Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor.

VR Språket 21 sep 2010 En kampanj för läskunnighet. I Peru pågår just nu en kampanj för att öka läs- och skrivkunnigheten bland landets många vuxna analfabeter. Målet är högst 4% analfabeter nästa år, 2011. Men många av dem som bäst behöver undervisning är svåra att nå och bland landets ursprungsbefolkning är det fyra av tio vuxna som inte kan läsa. I ett reportage i veckans program berättar Josefina Caceres och Evelyn Vilca som undervisar i fattiga områden om bristerna i myndigheternas läs-kampanj: lärarna har lite eller inget betalt, kurserna är alltför korta och regeringen sviker sina löften om glasögon till dem som lärt sig läsa. Dessutom bidrar fattigdomen i städerna till att barnen slutar skolan för att arbeta. Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor.