Podcasts about utbildningsradions

Fanny Wijk pratar om en tysk entreprenör i Varberg som haft stora brister i skyltning ock omledning under ett vägarbete. Bland annat så har cyklister kunnat cykla ner i ett schakt samt skyltats ut på motorvägen.Hon pratar också om att den ungerska regeringen har surnat till efter ett avsnitt av Utbildningsradions serie “EU i fokus”, där Ungern beskrivs som ett land med bristande demokrati.Kalle Berg tar oss igenom tidslinjen för den senaste veckans våldsspiral där det kriminella nätverket Foxtrot står i fokus.Sedan blir det ett rafflande fredagsquiz med legenden från Västnytt Kristina Petersen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

DETTA ÄR INTE HELA AVSNITTET. Vill du se höra hela avsnittet, eller se det i full HD-kvalitet? Bli stödprenumerant på https://www.svegot.se/plus och kolla sedan in programmet på https://www.svegot.se/ur-propagandaBalázs Orbán, som är politisk chef för Viktor Orbáns regering, har hittat till Utbildningsradions arkiv och fått sig en liten smak av hur svensk propaganda fungerar. Vi kommer kolla in programmet som fått honom att gå i taket, och det lärarmaterial som hör till programmet — hur fungerar den tvångsfinansierade "utbildningsradion" egentligen?

Balázs Orbán, som är politisk chef för Viktor Orbáns regering, har hittat till Utbildningsradions arkiv och fått sig en liten smak av hur svensk propaganda fungerar. Vi kommer kolla in programmet som fått honom att gå i taket, och det lärarmaterial som hör till programmet — hur fungerar den tvångsfinansierade "utbildningsradion" egentligen? Inlägget Propaganda från UR rör upp känslor i Ungern dök först upp på Svegot.

”Att lära, att se människor växa och förflytta sig, det är en oerhört djup grundläggande tillfredsställelse.” – Sofia Wadensjö Karén Sofia Wadensjö Karén, vd på UR, Utbildningsradion, gästar denna vecka skolpodden. Hon berättar bland mycket annat om UR:s princip ”frihet genom kunskap för de många och de få”, om UR:s unika uppdrag som bildande public service-kanal, och om hur uppdraget ställdes till sin spets under pandemivåren då klassrummen flyttade till hemmen. Och om hoten mot public service och att nå ut till minoriteter.   “Vad som händer när man höjer nivån på samtalet är alltid spännande” – Sofia Wadensjö Karén     Programledare: Ingela Netz och Per Kornhall.  Om du vill kommentera, ställa frågor eller föreslå ämnen och intervjupersoner är du välkommen att mejla per(a)kornhall.se eller ingela.netz(a)gmail.com. Läs mer om podden Kornhall & Netz och programledarna på Arena Idés webbsajt, https://arenaide.se/kornhall-netz/   Arena Idé är en progressiv, partipolitiskt obunden tankesmedja med fokus på arbetsmarknad, ekonomisk politik, välfärd och demokrati. Vi är en ideell förening och finansieras av fackföreningsrörelsen. En del av Arenagruppen.

Kungsholmen i Stockholm har berikats med ett författarmonument ägnat arbetarförfattaren Maria Sandel, framhuggen av skulptören Sam Westerholm. Ett reportage av Karsten Thurfjell. Som allt annat inom kulturlivet blev arbetet och invigningen av Maria Sandelsmonumentet fördröjda av pandemin, men nu är stenen alltså färdig och på plats, i Sankt Göransparken vid Fleminggatans slut. Skulptören Sam Westerholm är född 1947 i Finland men utbildad i Sverige och sedan länge verksam utanför Ösmo på Södertörn, och kanske mest känd för sina huvuden i olika storlekar, ofta humoristiska, som han ställt ut i stora grupperingar, men också kyrkliga skulpturer och stenreliefer, alltså stentavlor med huggna bildmotiv. Han gjorde en Ivar Lo-staty med relieftavla vid Tungelsta station på uppdrag från arbetarrörelsen, och det gjorde han så bra att han från samma håll och från Maria Sandelsällskapet samt Stockholm stad fick uppdraget att göra en stenrelief om Maria Sandel. Karsten Thurfjell har besökt Sam Westerholm ett antal gånger under 1½ år och följt hans arbete med den här stentavlan. Maria Sandel var vår första kvinnliga arbetarförfattare. Hon föddes 1870 i en fattig familj på Kungsholmen. När hon var fyra år dog hennes far och hon måste tidigt börja arbeta. Men hon ville skriva, och vid 18 då hon emigrerat till USA där hon bodde  fyra år, debuterade hon med några dikter i den svenskspråkiga tidningen Nordstjärnan. Tillbaka i Sverige gav hon trots knapp ekonomi, en svår hörselskada och en allt sämre syn ut sin första novellsamling 1908, när hon var 38. Den hette Vid svältgränsen, och beskrev tragiska kvinnoöden. Det blev sedan totalt sex skönlitterära böcker, samtidigt som hon skrev kampdikter och debattartiklar, framför allt i arbetarpressen. Hennes böcker är verkligen realistiska skildringar av hennes vardag bland de fattigaste arbetarfamiljerna, deras sorger och glädjeämnen kring sekelskiftet 1900. Hon väjde inte för något i sina skildringar, som homosexualitet, prostituerade, barnamörderskor eller pedofiler, i vilkas medvetande hon trängde in. Om det är någon man tänker på i texter om och av Maria Sandel så är det Emile Zola, också en som inte väjde för eländet. På sin tid var hon rätt känd, och efter sin död fick hon en gata på Kungsholmen uppkallad efter sig. Men när den nästa "gyllene generationen" arbetarförfattare klev fram på 30-talet, Ivar Lo, Harry Martinsson, Moa Martinsson, Eyvind Johnsson, hamnade hon i skuggan. Maria Sandel är fortfarande en referens för de som gärna läser arbetarförfattare, och några av böckerna trycks om då och då. Virveln och Droppar i folkhavet går att få tag på nu, men de andra hittar man nog enklast på bibliotek eller litteraturbanken.se. Vi börjar reportaget den 22 april 2020, då Sam Westerholm får ett 1,4 ton tungt block av skånsk Bjärlövsgranit levererat till sin ateljé utanför Ösmo på Södertörn. Pandemin är en dryg månad gammal och vi gör intervjun med munskydd på oss. Två veckor senare, den 10 september 2020 är jag hemma hos Sam Westerholm igen, i hans utomhusateljé nära Ösmo, för utomhus måste man vara när man hugger i sten. Stenblocket har nu alltså fått strukturen framhuggen, och från den skrivande Maria Sandel till vänster sträcker sig tre rader med olika scener ur hennes böcker, ungefär som serierutor, om man kan tänka sig serierutor huggna i tung, grå granit. Stenen är täckt av vitt damm, men med lite vattenspolning mörknar den, blir blankare och vackert gråbrun. Man kommer faktiskt att tänka på medeltida kyrkotavlor när man ser Sam Westerhoms scener. En är från romanen Droppar i folkhavet, som delvis utspelar sig bland prostituerade. Vi ser en man på gatan som uppfattar tre hetärer, som dom kallades, samtidigt som en ficktjuv stjäl hans plånbok ur rockfickan. Till vänster om dessa kramar två kvinnor varandra under intimt samspråk. I romanen kommer huvudpersonen hem till en grupp prostituerade där två av dessa kvinnor har en lesbisk förbindelse. Bordellens kvinnor skildras som dom är, utan fördömande, snarare som ett kollektiv där dom solidariskt  hjälper varandra när någon råkar illa ut, vilket dom förstås ofta gör. I romanen Familjen Vinge en otäck beskrivning av en pedofil som är inneboende i en barnfamilj, en roman där Maria Sandel verkligen kunde beskriva den manliga blicken på ett riktigt otäckt sätt. I debuten, novellsamlingen Vid svältgränsen finns annars flera av dom teman som Sam Westerholm valt. Den övergivna kvinnan som föder ensam i hörnet, är en av många smärtsamma scener, precis som det unga kärleksparet i en innerlig kram, där hon drabbats av tuberkulos och snart kommer att dö. Titelnovellen handlar om en kvinna som arbetar på Separator där hon träffar en man som gör henne med barn utan att tala om att han är gift. Som ogift och gravid får hon sparken och kvinnofiguren på tavlan skildras som paria, en utstött ur den stora skara anställda som strax bredvid strömmar ut ur fabriken efter arbetsdagens slut. I slutet av novellen  antyds det att hon i desperation fördriver fostret. Det har gått ytterligare en månad, och när jag kommer ut till Ösmo den 5 oktober 2020 är Sam upptagen med att lösa problemet med dom ytterst få porträttfoton som finns på Maria Sandel Vintern kommer, och när vi går in i 2021 är Sam Westerholm färdig med det mesta på sin stenrelief, men eftersom pandemin ingalunda är över, dröjer det ända till mitten av september innan stenen slutligen når sitt mål, där jag åter träffar Sam och Maria Sandelsällskapets ordförande Ewa Bergdahl. När vi står där och dividerar stannar en förbipasserande kvinna upp och närmar sig med nyfiken blick den nyresta stentavlan. Hon visar sig heta Carin Törner, journalist, illustratör och, förstås, medlem i Maria Sandelsällskapet. Hon råkade bli en av de allra första som såg Sam Westerholms stenrelief över Maria Sandel i Sankt Göransparken på Kungsholmen i Stockholm. Vi kan också rekommendera Utbildningsradions program Bildningsbyrån som förra året presenterade Maria Sandels författarskap i serien Tänka mot strömmen.

Valerie Kyeyune Backström i samtal med Johan Hilton och Judith Kiros. I Klassikersalongen samtalar författare, litteraturkritiker och kulturskribenter om moderna klassiker och äldre pärlor. Vid en första anblick verkar de helt väsensskilda. Tennessee Williams (1911–83) är en av 1900-talets stora dramatiker, med familjerelationer i amerikansk sydstatsmiljö som främsta motiv. James Baldwin (1924–87) är medborgarrättsaktivisten som skrev romaner och essäer om diskrimineringen av svarta och homosexuella. Ändå har de mycket gemensamt: De verkade under samma tid; de hade ett komplicerat förhållande till hemlandet USA; de var bägge homosexuella och de blev med tiden nära vänner. Och just nu är intresset för dem större än på mycket länge. Tennessee Williams pjäser har börjat spelas igen. Ett exempel är Dramatens uppsättning av "Linje Lusta" 2019, ett annat "Katt på hett plåttak" som hade premiär i februari 2020 på Maximteatern i ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern och Dramaten. James Baldwins böcker har upptäckts av en ny generation. Det kommer nyutgåvor både på engelska och svenska. Hans roman "If Beale Street Could Talk" filmatiserades 2018 och hans postuma verk "Remember This House" ligger till grund för den Oscarsnominerade dokumentärfilmen "I Am Not Your Negro". Hur kommer det sig att Williams och Baldwin plötsligt ligger rätt i tiden igen? Vi bjöd in Johan Hilton och Judith Kiros för att tillsammans med Valerie Kyeyune Backström diskutera deras författarskap utifrån Williams Katt på hett plåttak och "Linje Lusta" och Baldwins "Giovannis Room" ("Giovannis rum", sv. övers. 1957); "The Fire Next Time" ("Nästa gång elden", Norstedts 2019): "Go Tell It To The Mountain" ("Gå och förkunna det på bergen", sv. övers. 1955). Valerie Kyeyune Backström är kulturjournalist och kritiker på Expressen Kultur och var tidigare chefredaktör för tidskriften Bang. För Internationell författarscen ledde hon i höstas samtalet med Jamaica Kincaid. Johan Hilton är kritiker, krönikör och scenredaktör på DN Kultur. Han har bl.a. skrivit böckerna "No Tears for Queers" (2005) och den Augustprisnominerade "Monster i garderoben". En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates (2015). Tillsammans med Kristin Lundell vann han frågesportsprogrammet På spåret 2017. Judith Kiros är journalist och författare. Hon är en av medgrundarna av den tvärmediala plattformen Kontext Press, hon var programledare för Utbildningsradions program Nationen. Hösten 2019 debuterade hon som skönlitterär författare med boken O. Från 18 februari 2020 Jingel: Lucas Brar

Efter VD:s avgång, har produktionen påverkats av UR:s omorganisation? Ekot rapporterar mot bättre vetande om SR-profil. Journalisternas upprop #deadline. Får man underteckna och samtidigt rapportera? Krisen på Utbildningsradion får konsekvenser för produktionen I måndags kom beskedet att Utbildningsradions vd Christel Tholse Willers lämnar bolaget. I pressmeddelandet står att styrelsen har fortsatt fullt förtroende för henne. Men vad som inte nämns är att Willers lämnar efter sig stenhård intern kritik mot hur ledningen skött den pågående omorganisationen som ska anpassa bolaget efter dagens digitaliserade medielandskap. Den plötsliga avgången, väcker naturligtvis frågor: Hur allvarligt är egentligen läget på UR? Och i vilken utsträckning har problemen gått ut över den journalistiska produktionen? Reporter: Therese Rosenvinge Ekot förskönade i rapporteringen om anklagad SR-profil Ekot har likt andra nyhetsredaktioner den senaste månaden följt och rapporterat om SR-profilen som utretts för sexuella trakasserier. Men när redaktionen skulle berätta om veckans nyhet, att profilen nu slutar på radion, var deras bakgrundskunskaper i frågan plötsligt som bortblåsta. Ekot namngav programledaren och refererade hennes ord om att hon nu väljer att stiga av eftersom programmet ska förnyas. Inte med ett ord, varken på webben eller i radion, nämns det där andra, om sexuella trakasserier och maktmissbruk som radions egen internutredning slagit fast. Reporter: Erik Petersson Vem rapporterar om deadline när alla är part i målet I tisdags kväll publicerades metoo-uppropet deadline. Ett upprop där runt 4000 journalistkvinnor kräver ett stopp för de sexuella övergrepp, den sexism och den tystnadskultur de upplever i mediebranschen. Inför publicering har uppropet livligt diskuterats i en sluten facebook-grupp. Där har många vittnat om övergrepp, men även en publicistisk diskussion har tagit plats och rört upp starka känslor. Frågan har då gällt om de journalister som skrivit under uppropet också kan rapportera om det. I veckan har det blivit tydligt att redaktioner gjort olika bedömningar. Reporter: Johan Cedersjö.

Ola Söderholm tänker på Utbildningsradions normkritik-arbete som lett till att deras journalister bara får intervjua människor med samma hudfärg som de själva har. Moa Lundqvist förklarar hur SVT ska kunna leva upp till public service-uppdraget bättre i präst-dejtingsåpan, ”Tro, hopp och kärlek” Nanna Johansson bevakar utdelningen av det skojfriska vetenskapliga priset ”Ig-Nobelpriset” och lider med fruarna till pristagarna. Dessutom: Tips till socialdemokraterna om hur man ska behandla sina gamla one night stands. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Karin Nygårds är svenskaläraren som började programmera Kojo med sina mellanstadieelever 2013. I höstas debuterade hon som författare, med boken Koden till digital kompetens. I sommar hennes andra bok, Så funkar internet, och i höst hon programledare i Utbildningsradions, för ett nytt barnprogram om programmering. I Digitalsamtal pratar hon om farorna med “digitalt ytflyt”, om jakten på programmeringens […] The post #027 – Vi kan inte nöja oss med digitalt ytflyt appeared first on Podcasten Digitalsamtal.

Helen Alpstig från Stockholmsidrotten möter Camilla Johansson, idrottskonsulent, från Spånga IS för att prata om föreningens stora värdegrundsarbete som utgår från Idrotten Vill och med Utbildningsradions stora satsning "Idrottens himmel och helvete" samt "Tränarens himmel och helvete", som sändes i våras på SVT och Sveriges Radio, som hjälpmedel under utbildningarna. 

En av de mest centrala valfrågorna i år har varit skolan. På bio går just nu filmerna Franska för nybörjare och På väg till skolan, två dokumentärer som på olika sätt belyser skolans ibland livsavgörande roll för en människas liv. Kino granskar hur skolan skildras i dessa två filmer och har även sett Utbildningsradions serie ”Världens bästa skitskola” och den hyllade brittiska realityserien ”The School”. För skolan kan både vara vägen in i samhället och en mental slutstation. I Biskopsgården i Göteborg satte skolledningen upp övervakningskameror i skolkorridorerna för att få bukt med skadegörelse och bråk, en åtgärd som väckte några elevers politiska kampvilja. Filmen ”Jag är fan en panter” visar hur ungdomarna själva börjar driva kampen för att rusta upp och förändra förorten där de bor. Kino har träffat en av Pantrarna , Amanda Peterson, och två av filmens regissörer - Leo Palmestål och Anders Rundberg. Det blir också ett kritiksamtal om filmen "A most wanted man" där Philip Seymour Hoffman gör en av sina sista roller, kulturredaktionens Gunnar Bolin och Elsa Westerstad, kulturredaktör på tidskriften Fokus, besöker Kinostudion för ett samtal om skådespeleri, spioner och spår av narkotika.      Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Nina Asarnoj