Podcast appearances and mentions of Johan Hilton

Med Twin Peaks fick han hela världen att undra vem som mördade Laura Palmer. Det här är berättelsen om regissören som fångade allt det skeva med USA. Nya avsnitt från P3 ID hittar du först i Sveriges Radio Play. I början av 2025, när skoningslösa bränder härjar i Los Angeles, kommer ännu en svart rubrik: Kungen av LA, filmskaparen och konstnären David Lynch, har gått bort 78 år gammal. En hel värld sörjer visionären som kallades för den sista surrealisten.Med filmen ”Eraserhead” slår Lynch igenom i de smalare filmkretsarna i slutet av 70-talet. Men den märkliga svartvita filmen ska snart öppna dörren till Hollywood och den breda publiken. Mot bättre vetande tackar David Lynch ja till att axla rollen som regissör för science fiction-eposet ”Dune”. Fiaskot som följer hade kunnat sänka vilken gryende filmskaparkarriär som helst, men misslyckandet blir en språngbräda för Lynch att visa sitt sanna jag som berättare. I den följande filmen ”Blue velvet” gestaltar han det sömniga villa-amerika han växte upp i, och i vad som blir kännetecknande för hans stil låter han nattsvart ondska och psykosexuella begär krocka med bländvita staket och kromade motorhuvar. Med den epokgörande tv-serien ”Twin peaks” trollbinder han och medskaparen Mark Frost tittarna, som samlas i fikarum världen över för att diskutera svaret på frågan ”Vem mördade Laura Palmer?”.Men studiosystemets rigida ramar skulle gång på gång visa sig vara en för trång kostym för Lynch, som alltid gick sin egen väg för att inte kompromissa med sin vision. Trots det, eller tack vare det, hyllades han av sina kollegor som minns honom med värme som en iögonfallande kalufs höljd i ett moln av cigarettrök.Medverkande: Gunnar Bolin, kulturjournalist och författare, Alexandra Pascalidou, journalist och programledare, Johan Hilton, författare och kulturchef på Göteborgs-Posten, Jesper Ganslandt, regissör.Ljudklipp i avsnittet är hämtade från dokumentären ”The art life”, Bryn Mawr Film Institute, KGSM Mediacache, Hudson Union Society, BAFTA, Toby Keelers Youtubekanal, Alan Lopez youtubekanal, W Magazine, NPR, Siskel & Ebert At The Movies, Overheard with Evan Smith, BBC Global, Bob's Big Boy's Milkshakes, Palme d'Or Cannes, BBC Scene by Scene, The Golden Globes, The David Lynch Foundation samt verk ur Lynchs filmografi.

Kalle Berg snackar denna löneonsdag om hur Iran ”attackerat” Sverige medelst sms. I alla fall har runt 15 000 sms skickats ut till olika mottagare i Sverige om att de som brände koranen förra året skulle få ”sota för” sina tilltag. Han snackar också om att Island tycks plågas av ett gäng från Trollhättan.Ina pratar om en ny bok som kommit ut där Donald Trumps affärssinne synas i sömmarna. Slutsatsen verkar vara att presidentkandidaten inte alls är en särskilt duktig affärsman, utan snarare en person med ett fett arv och riktig röta.Sedan gästade GP:s kulturchef Johan Hilton studion och berättade allt som man behöver veta om årets bokmässa som drar igång på torsdag.Dessutom: Aftonbladets Anders Lindberg har INTE fingret i luften efter Svenska kyrkans Tiktok-succé, engelska folkhälsotipset: minska storleken på en pint, bullsäljande tant har hamnat i finkan, därför betalar Isabella Löwengrip aldrig notan och så äter indie-artister. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi blickar tillbaka och minns några av Marie Lundströms författarmöten i vår. Vi hör Anna Labba, Annika Norlin, Johan Hilton, Bengt Berg och Ingela Strandberg. Presentatör: Maria Askerfjord Sundeby. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi återvänder till några av Marie Lundströms intervjuer från våren, och de författare som tagit plats i studion. Först ut, från vårsäsongens första avsnitt, Elin Anna Labba, som i januari kom med sin debutroman ”Far inte till havet”. Vi hör även poeten Bengt Berg, som under våren firade 50 år som poet och kom med den nya diktsamlingen ”Allt tar vägen”, och Annika Norlin, som vann Sveriges Radio Romanpris 2024. Andra författare på besök i Lundströms-studion var journalisten Johan Hilton som kom med sin biografi om Benny Fredriksson, ”den siste teaterdirektören”, samt poeten Ingela Strandberg, som berättade om hur hon skriver med Grimeton i Halland som utgångspunkt och hur hennes dikterrader blir till. Hennes senaste diktsamling heter ”När jag var snö”.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell Presentatör/ljuddesign: Maria Askerfjord Sundeby

Demi Moore och Pamela Anderson har gjort storstilad comeback. Och det genom att medvetet använda sig av mode och skönhet som en sorts PR-strategi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Demi Moore och Pamela Anderson är förvisso väldigt olika sinsemellan, men båda har blivit enormt uppmärksammade för sin stil, på olika vis. De har skapat rubriker som: ”Så blev Demi Moore en ny modeälskling vid 61 års ålder” och ”Pamela Anderson har en ny signaturlook – ingen makeup”. Det har gett resultat. I år har båda dessa kvinnor gjort succé i modevärlden och har använt uppmärksamheten för att få fart på sina karriärer – som går som smort just nu.Spaltkilometer av hyllande texter har skrivits om Pamela Andersons mod att under modeveckorna i vintras visa upp sitt osminkade fejs och ingen verkar idag kunna få nog av att titta på Demi Moore i det ena eleganta designerplagget efter det andra.I veckans program pratar vi med Göteborgs-Postens kulturchef Johan Hilton om den satiriska komediserien The Comeback från 2005, en samtida klassiker. I den spelar Lisa Kudrow den avdankade sitcom-stjärnan Valerie Cherish. Hon har inte haft en framgångsrik roll på många år, men nu ska hon göra comeback i en ny sitcom. Det går sådär...Vi pratar också med musikjournalisten Tina Mehrafzoon om den brittiska artisten Raye, som efter år att motgångar nu har fått sitt stora genombrott. Så sent som i mars i år slog hon rekord i antalet vunna priser på Brit Awards och men hennes genombrott har kallats för en av pophistoriens allra bästa comeback-berättelser. Och så pratar vi med den australiensiska filmkritikern Michael Adams om hur dålig en dålig film egentligen kan bli.Veckans gäst är Hedvig von Mentzer, journalist specialiserad på skönhet.

Internationell författarscen 3 oktober 2012.

Journalisten Fredrik Virtanen, skådespelaren Marika Lagercrantz och Ola Wong diskuterar metoo och boken ”Den siste teaterdirektören” av Johan Hilton. I mars 2018 begår Benny Fredriksson självmord under en resa i Australien. Hans fru Anne Sofie von Otter ska senare berätta att han hellre valde att ta livet av sig än att återvända och möta svenska journalister.

Den omtalade och verklighetsbaserade miniserien Baby Reindeer på Netflix kretsar kring sexuella övergrepp och stalking. Men hur bra är den, egentligen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Baby Reindeer” på Netflix är den mest omtalade och sedda serien på tjänsten just nu och bygger på verkliga händelser. Den handlar om en ung manlig komiker som utsätts för sexuella övergrepp och som senare i livet jagas av en kvinnlig stalker. Serien bygger på en teaterföreställning skapad av Richard Gadd som även har skrivit manus till TV-serien och spelar sitt alter ego. I samtalet medverkar film och TV-kritikern Caroline Hainer som även skrivit boken ”Män visar kuken för mig” och Johan Hilton, kulturchef på Göteborgsposten.KONSTNÄREN JONATAN PIHLGREN OM VARDAGEN SOM KONST Konstnären Jonatan Pihlgren är aktuell med utställningen ”Vargtimme” på Göteborgs Konsthall. Emma Engström har träffat honom och frågat varför han behöver skydda sig mot verkligheten med en rustning.SKYMNINGSMÅLAREN VERA FRISÉN TAR PLATS PÅ VÄSTERBOTTENS MUSEUM Mer konst. Vera Frisén gjorde succé med sin debututställning, jämfördes med Helene Schjerfbeck och spåddes en lysande målarkarriär. Sedan försvann hon och först strax före sin död 1990 gjorde Vera Frisén comeback i konstlivet. För sluta måla hade hon aldrig gjort. Nu har Västerbottens museum i Umeå tagit emot en stor donation med Vera Friséns teckningar. Mårten Arndtzén har träffat konstnärens släktingar som berättar mer om hennes liv och öde.KLASSIKERN OM LJUDEFFEKTEN AUTOTUNE Veckans klassiker handlar INTE om ett verk, utan om något som hörs i flera olika verk.Saman Bakhtiari har lyssnat på en kontroversiell ljudeffekt, AUTOTUNE, som både hånats och dödförklarats men som trots det lyckats hänga kvar.Programledare: Jenny TelemanProducent: Nina Asarnoj

En festkväll år 2016 på gayklubben Pulse förvandlas till en blodig massaker när en 29-årig man plötsligt börjar skjuta mitt på dansgolvet. 50 personer dödas inne på klubben. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. 29-åriga Omar Mateen sitter i en anonym hyrbil som åker runt på Orlandos gator. Han rekar olika ställen och folksamlingar som kan bli hans måltavla.I hyrbilen har han med sig ett halvautomatiskt gevär och i bakluckan ligger en pistol. Omar börjar ”downtown clubs Orlando”. Men när Omar kör till en klubb han hittar möts han av vakter. Han kör vidare och hittar till sitt slutliga mål. Klubben Pulse.Här inne står 20-åriga Patience Murray och dansar med sina vänner, lyckligt ovetandes om att den här kvällen snart kommer likna en krigszon.– Literally sitting in your own blood, sitting in other peoples blood and seeing people dying around you, säger PatienceSkjutningen inne på nattklubben Pulse är den då dödligaste skjutningen i USA.Medverkande:Orlando Torres, överlevare.Johan Hilton, journalist och författare bakom boken ”Vi är Orlando: en amerikansk strategi”.Mohammad Malik, bekant till förövaren Omar Mateen.Patience Murray, överlevare.Palmira Koukkari Mbenga, journalist på plats.En dokumentär av: Simon Sarnecki.Producent: Jon Jordås / produktionsbolaget Filt.Exekutiv producent: Hanna Frelin / SR.Dokumentären gjordes år 2024.

Metoo-hösten 2017 riktade Aftonbladet hård kritik mot teaterchefen Benny Fredrikssons ledarskap. Några månader senare avslutade han sitt liv på ett hotellrum i Sydney. Nu skriver Johan Hilton berättelsen om Benny Fredriksson ett ödesdrama där slutet är inbyggt i begynnelsen. Samtal med teaterkritiker Jenny Teleman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. FÖRFATTAREN MARYSE CONDÉ ÄR DÖDFörfattaren, akademikern och journalisten Maryse Condé har sedan debuten 1976 undersökt teman som hierarkier, rasism och kolonialism. Länge var hon nobelpristippad. Samtal med kulturredaktionens Cecilia Blomberg.PÅ JAKT EFTER STADENS SJÄL – BILDNINGSRESAN GÅR TILL DELHII serien Bildningresan guidar kulturredaktionen till kulturens huvudstäder och de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Idag visar kulturjournalisten Lars Hermansson och hans guide, resejournalisten Per J Andersson, vägen genom myllrande gator i Indiens huvudstad Delhi.ESSÄ: ÄR DET VÄNSTER HJÄRNHALVA SOM FÖRDÄRVAT VÄRLDEN?Kan du känna dig lite tudelad ibland? Som att det inom dig utspelas en kamp mellan olika sätt att betrakta världen? Tja, något sådant är just vad som pågår mellan den vänstra och högra hjärnhalvans processer. Och om det verkar som att kampen blir alltmer ojämn, menar Helena Granström i dagens essä, så är det kanske ingen slump.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson

Gäster: Johan Hilton, författare och kulturchef Göteborgsposten, Torbjörn Elensky, författare och skribent i Fokus, Mikael Timm, författare och skribent i Fokus. Programledare: Nina Solomin. Hur gick det till när en medierna slängde sedvanliga publicistiska principer över bord och hängav sig åt metoo-jakten? Benny Fredriksson var vd för Kulturhuset Stadsteatern. Under den ödesdigra hösten 2017 lyckades personer han kommit på kant med koppla hans ledarskap till vågen av anklagelser om sexuella trakasserier i teatervärlden. Detta trots att Fredriksson inte gjort sig skyldig till något sådant. Aftonbladet publicerade anonyma andrahandsuppgifter, flera av dem falska. Det fick Fredriksson att lämna VD-posten. Ingen trädde ut till hans försvar. Inte lång tid senare tog han livet av sig. Är majoriteten av oss flockmänniskor som inte vågar säga ifrån under ett drev? Och vad fick medelålders kulturkvinnor att älska raseriet och vädra blod under metoo? Dessutom diskuterar kulturpanelen klimataktivism som drabbar klassisk konst, kultursidornas förfall och medelklassens köksrenoveringar.     

I veckans program samtalar vi med journalisten Johan Hilton som kommer med boken om Benny Fredriksson. I Den siste teaterdirektören skriver han om vem Benny Fredriksson var, om teatermannen, Aftonbladets publiceringar och varför det gick som det gick. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Benny Fredriksson, född 1959, blev chef för Stockholms Stadsteater 2012, därefter VD för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. I december 2017 avgår han efter tidningen Aftonbladets publicering av ett flertal artiklar som granskade honom som chef. Några månader senare avlider Benny Fredriksson under en resa i Australien och snart framkommer det att han tagit sitt liv. Han blev 58 år. I programmet hör vi bland annat Johan Hilton berätta om Benny Fredrikssons barndom i ett fattigt arbetarhem, om hur han upptäckte teatern och bestämde sig för att viga sitt liv åt scenen. Men också om hans väg ner, från framgångarna på Stockholms stadsteater under dess guldålder, till tidningsdrev, uppsägning och en bråd död.– Min tolkning av Benny Fredrikssons ledarskap i stort är att det var oerhört passionerat och att han var en oerhört dominant ledare. Det står bortom allt tvivel, säger Johan Hilton i Lundströms Bokradio.Johan Hilton, född 1977, är författare, journalist och teaterkritiker. Han har tidigare skrivit böckerna No tears for queers, Monster i garderoben och Vi är Orlando. Sedan 2022 är han kulturchef på Göteborgs-Posten.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell Ljuddesign: Maria Askerfjord Sundeby

Kalle Berg summerar Oscarsgalan 2024 där Christopher Nolans ”Oppenheimer” som väntat blev kvällens stora vinnare.Han pratar också om att ett ”hemligt” land är den största köparen av svenska vapen under 2023.Linnea Rönnqvist pratar om den sista tidens explosioner och bomblarm i Göteborg. Vad är det som har hänt och vad vet vi i nuläget?GP:s kulturchef Johan Hilton gästar studion för att prata om sin nya bok ”Den siste teaterdirektören: Berättelsen om Benny Fredriksson”.Dessutom i bakvagnen: Kalle Berg och Jimmie Åkessons brödraskap, fulla norrmän i skogen och kängurupanik i Australien. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Publiken vill se mer politisk satir: det visade en rapport som Riksteatern släppte i veckan. Och som på beställning ger Östgötateatern förvaltningsrevyn Superkontoret om den kulturpolitiska situationen i regionen. Teaterchefen Nils Poletti kommer till studion. Dessutom, efter debatten om sagoberättande dragqueens: nu kliver queerkonsten fram på institutionerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SÅ BRA ÄR QUEERKONSTEN JUST NUFlera av vårens utställningar utgår från ”queera” perspektiv och i P1 Kultur diskuterar Tobias Dunér-Axelsson (Arbetet) och Cecilia Blomberg (SR) en av de första: ”Jag kysser dina ögon” av Conny Karlsson Lundgren på Bonniers konsthall i Stockholm. Vi talar också om Andrew Haighs hyllade film All of us strangers: ”en av de sannaste skildringarna av att vara homosexuell, medelålders man” enligt GP:s kulturchef Johan Hilton.XAVIER VEILHAN OCH KONSTEN ATT SEGLAKonstbranschen bränner mycket koldioxid på att frakta konstverk kors och tvärs över jorden. Nu testar den franske konstnären Xavier Veilhan en annan metod, och transporterar både sig själv och sin konst med segelbåt till Stockholm där han just öppnat en utställning. P1 Kulturs Cecilia Blomberg klev ombord på konstbåten.NATTENS SYSTRAR FÅR MEDALJI veckan fick Karin, Linnea och Märta Nylund medalj av kungen för sina insatser för kulturlivet i Tornedalen - däribland arbetet med Nattfestivalen i Korpilombolo. Vår reporter Mattias Berg träffade systrarna Nylund på ett vandrarhem i Stockholm.Programledare: Lisa BergströmProducent: Mårten Arndtzén

En korrespondens i etern om musikaler, sång som sista utväg och Barbra Streisand. Med Johan Hilton och Annika Lantz. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En korrespondens i etern om vuxenkonfirmation, skådespelardrömmar och musikalen Pappa som gjorde succé i Sätrakyrkan 1985. Inspelat inför publik på Stadsteatern i Borås. Med Johan Hilton och Annika Lantz. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sarit Monastyrski och Nadim Ghazale mot Kalle Berg och Johan Hilton Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Äntligen är Lantzkampen i Borås! Vi sänder från Borås stadsteater den här veckan som en del av ”En kväll med Sveriges radio”.Vad är egentligen grejen med Saras domarklädsel? Har två av tre boråsare haft page? Och vem förvandlande en retorisk kastad handske till snusk i budgetdebatten? Eventuellt får du svar i veckans omgång av Lantzkampen i P1.Tävlar gör lag ”Boråsambassadörerna” med programledarstjärnan Sarit Monastyrski och polisstjärnan Nadim Ghazale mot lag ”Göteborgsposten” med Kalle Berg och Johan Hilton. Det blir alltså ett västsvenskt derby i form av Borås mot Göteborg! Lantzkampen är den perfekta blandningen av nyheter och underhållning. Du får till exempel reda på Ulf Kristerssons instagramvanor i form av snabbfrågor om vad fotbollsspelare skickar för videor till statsministern, men också en ny låt av Hoojas lillasyster vid namn ”finns det kängor och underställ åt alla?”. Programledare: Annika LantzDomare: Sara Lövestam Tekniker: Nils LudwigsonProducent: Rickard Nerbe Redaktör: Anton Jordås

Fanny Wijk pratar om att den brittiske komikern, skådespelaren och numera wellnessinfluencern Russell Brand anklagas för övergrepp av flera olika kvinnor.Hon berättar också om att den franska matvarujätten Carrefour nu börjat märka ut varor i affärer som blivit mindre i inflationens spår.Linnea Rönnqvist går igenom nya turer gällande den spanska damlandslaget i fotboll. 15 spelare har blivit uttagna till Nations League-matchen mot Sverige på fredag, trots att de sagt att de planerar att bojkotta matchen.Och så kommer GP:s kulturchef Johan Hilton och berättar varför han gjort gemensam sak med fem andra kulturchefer i ett upprop mot läskrisen bland unga.Dessutom: Försvunnet stridsplan efterlyst, mystiskt hål var inte meteorit, tonårs-AI depressiv och narcissistisk efter TikTok-konsumtion. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kalle Berg pratar om att man nu upptäckt afrikansk svinpest hos vildsvin i Sverige. En sjukdom som inte drabbar människor med som bland annat kan påverka grisuppfödare – och svampplockare.Han tar också upp Svenska Dagbladets granskning om att gängkriminella kan ha använt köpta streams på Spotify för att tvätta pengar.Fanny Wijk pratar om att en del av en utställning med betongskulpturer i slöja på kulturhuset i Borås stoppas av säkerhetsskäl. Beslutet har mötts av stark kritik, bland annat GPs kulturchef Johan Hilton som kallar beslutet för “en skamfläck”.Och så kommer matskribenten Anja Jelinek som driver kontot @enmatinsta och pratar om hur hopplöst efter vi i Göteborg är som pratar om potatistrenden nu när det var trendigt förra året.Dessutom: Faxdödarprojekt, Indien vill byta namn och svenskarnas drömjobb. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kalle Berg pratar om oroligheterna kring koranbränningen i Malmö i helgen och om varför det är så mycket getingar just nu.Fanny Wijk har läst på om knarkets vara eller inte vara i Christiania.Programmet gästas av GPs kulturchef Johan Hilton som pratar om debatten kring Nobelstiftelsen inbjudningar av bl.a. Rysslands ambassadör.Dessutom i bakvagnen: Gammal bas ska hittas, Jättesvamp hittad och hundparad i drottningens ära. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Konstverket Drömmarnas monument i Göteborg har väckt kontrovers i hela landet. Det har smetats bajs på verket och många är upprörda över dess existens. Samtidigt, ställer upphovspersonerna bakom verket frågan, finns det plats för drömmar i Göteborg? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Parallellt med de kontroverser som omgärdar ”Drömmarnas monument” pågår en diskussion om konstens plats i staden. Hör Johan Hilton, Göteborgspostens kulturchef, och Petra Johansson, konstnärlig ledare vid Göteborgs konsthall.NY ROMAN OM ATT SÄLJA SEX I KÖPENHAMNHan skriver om en ung man som sökt sig till Köpenhamn för att sälja sex till vita, medelålders kvinnor. Vi pratar med Malmödebutanten Karl Kofi Ahlqvist som gästar P1 Kultur.GÅR DET ATT FÖRÄNDRA VÄRLDEN GENOM ATT VANDRA?För en månad sedan startade den i Älvdalen i Dalarna, nu på lördag når den fram till Vadstena i Östergötland. På vägen kan den som vill vandra och sjunga tillsammans med några av landets främsta folkmusiker, som på uppdrag av Svenska Kyrkan har tonsatt pilgrimsvandringen.Programledare: Eskil LarssonProducent: Esfar Ahmad

Sverige fyller 500 år, räknat från när Gustav Vasa blev kung. P1 Kultur bad fem litteraturexperter välja varsitt verk på svenska från varje sekel. Här är deras val hopflätade till en midsommarkrans. P1 Kultur gjorde detta galna experiment inför nationaldagen 6 juni. Nu till midsommarafton har vi bundit en blomsterkrans - eller en sammanvävd gobeläng - av de fem specialisters litteraturval. Vissa av bokvalen är djupt personliga, andra lika djupt principiella i hur just den boken byggde Sverige som nation. Flera är uppbyggliga och trösterika. Någon kan läsas som förebild, underhållning och skräckexempel. Samtidigt.Först hör vi litteraturvetaren Ingrid Elam samtala med Kulturredaktionens Mattias Berg om sitt val från perioden 1523-1623: Gustav Vasas Bibel, som kom 1541. Sedan författaren och nyblivna Akademiledamoten Anna-Karin, som berättar för vår reporter Jenny Teleman hur viktig 1600-talspoeten Lasse Lucidor blev för henne - både som lyriker och gestalt där under gravstenen. Därefter väljer Johan Hilton, Kulturchef på Göteborgs-Posten, Erik Johan Stagnelius dikt "Vän i förödelsens stund" från perioden 1723-1823, som varit hans stöd och tröst under två speciella perioder i livet. Reporter här är Lina Kalmteg.Näst sist ut är författaren Gabriella Håkansson, som väljer August Strindbergs roman "En dåres försvarstal". Den skrevs först på franska, på slutet av 1800-talet - och kom ut på svenska först efter Strindbergs död. En ung kvinna av i dag kan absolut känna igen sig i den här underhållande skräckskildringen av en mans psykopatologi, på gott och ont, berättar Håkansson för vår reporter Jesper Cederstrand.Den som avslutar tidslinjen är Expressens kulturchef Victor Malm. Han har, från det senaste seklet av Sveriges moderna historia, valt Willy Kyrklunds roman "Mästaren Ma". Den kom ut 1952 och gav Malm ett helt nytt sätt att se på vad svensk litteratur kan göra. Reporter här är Maria Askerfjord Sundeby.Till sist får litteraturvetaren Ingrid Elam även avsluta programmet, med en titt på alla valen. Vad ger de för bild av svensk litteratur? Hur rättvisande är den? Och, i detta extremt snäva urval - vad är det viktigaste av allt som inte kom med?Uppläsare i programmet är Nina Asarnoj. Musiken är hämtad ur Ture Rangströms Symfoni Nummer 1 i C-moll och Franz Berwalds Symfoni nr 3 i C-dur.Producent: Mattias Bergmattias.berg@sr.se

Sverige fyller 500 år, räknat från när Gustav Vasa blev kung. P1 Kultur bad fem litteraturexperter välja varsitt verk på svenska från varje sekel. Här är deras val hopflätade till en midsommarkrans. P1 Kultur gjorde detta galna experiment inför nationaldagen 6 juni. Nu till midsommarafton har vi bundit en blomsterkrans - eller en sammanvävd gobeläng - av de fem specialisters litteraturval. Vissa av bokvalen är djupt personliga, andra lika djupt principiella i hur just den boken byggde Sverige som nation. Flera är uppbyggliga och trösterika. Någon kan läsas som förebild, underhållning och skräckexempel. Samtidigt.Först hör vi litteraturvetaren Ingrid Elam samtala med Kulturredaktionens Mattias Berg om sitt val från perioden 1523-1623: Gustav Vasas Bibel, som kom 1541. Sedan författaren och nyblivna Akademiledamoten Anna-Karin, som berättar för vår reporter Jenny Teleman hur viktig 1600-talspoeten Lasse Lucidor blev för henne - både som lyriker och gestalt där under gravstenen. Därefter väljer Johan Hilton, Kulturchef på Göteborgs-Posten, Erik Johan Stagnelius dikt "Vän i förödelsens stund" från perioden 1723-1823, som varit hans stöd och tröst under två speciella perioder i livet. Reporter här är Lina Kalmteg.Näst sist ut är författaren Gabriella Håkansson, som väljer August Strindbergs roman "En dåres försvarstal". Den skrevs först på franska, på slutet av 1800-talet - och kom ut på svenska först efter Strindbergs död. En ung kvinna av i dag kan absolut känna igen sig i den här underhållande skräckskildringen av en mans psykopatologi, på gott och ont, berättar Håkansson för vår reporter Jesper Cederstrand.Den som avslutar tidslinjen är Expressens kulturchef Victor Malm. Han har, från det senaste seklet av Sveriges moderna historia, valt Willy Kyrklunds roman "Mästaren Ma". Den kom ut 1952 och gav Malm ett helt nytt sätt att se på vad svensk litteratur kan göra. Reporter här är Maria Askerfjord Sundeby.Till sist får litteraturvetaren Ingrid Elam även avsluta programmet, med en titt på alla valen. Vad ger de för bild av svensk litteratur? Hur rättvisande är den? Och, i detta extremt snäva urval - vad är det viktigaste av allt som inte kom med?Uppläsare i programmet är Nina Asarnoj. Musiken är hämtad ur Ture Rangströms Symfoni Nummer 1 i C-moll och Franz Berwalds Symfoni nr 3 i C-dur.Producent: Mattias Bergmattias.berg@sr.se

En radiobrevväxling om prydparaden, skinnjollar och två vilsna skepp på väg i kvav. Med Annika Lantz och Johan Hilton.

På nationaldagen fyller Sverige 500 år räknat från när Gustav Vasa valdes till kung. Vi bad fem litteratursjälar välja varsitt verk på svenska från varje sekel. Författaren, teaterkritikern och nyblivna kulturchefen på Göteborgs-Posten, Johan Hilton, återvänder till Stagnelius. 1723- 1823: Sveriges stormaktstid är till ända och Frihetstiden har tagit vid. Mycket av det som präglar vårt samhälle i dag blir till.1766 är det till exempel dags för den världsunika Tryckfrihetsförordningen, alltså rätten att uttrycka sig fritt i tryckt text.Det är också under det här seklet som Carl von Linné börjar gruppera djur och natur i sitt verk "Systema naturae" och som vispoeten Carl Michael Bellman föds och dör.Så, 1772 gör Gustav III en statskupp - och Frihetstiden är över.Mycket inskränks under hans tid vid makten, men han driver en aktiv kulturpolitk, med inspiration från Frankrike.Mitt i det här, 1793 i Gärdslösa på Öland, föds det som kommer att bli en av Sveriges största poeter: Erik Johan Stagnelius, som i år dog för exakt 200 år sedan och som bland annat skrev dikten "Vän! i förödelsens stund".Det är en dikt som nästan har varit till "löjligt stor tröst" för Johan Hilton, författare, teaterkritiker och ny kulturchef på Göteborgsposten.Reporter: Lina Kalmteg. Uppläsare: Nina Asarnoj. Musiken är tagen ur Ture Rangströms Symfoni Nr 1 i Ciss Moll – och ur låten "Way to blue" av Nick Drake.

P1 Kultur blickar mot Italien: I TV-serien "The Good Mothers" är det kvinnorna i maffian som berättar och i romanen "Den fördömda flickan" handlar det om kvinnlig vänskap under fascismen. Är det möjligen Elena Ferrante som banat väg för en ny våg av kvinnliga italienska författare? Vi pratar om den litterära sensationen Beatrice Salvionis roman "Den fördömda flickan" som nu kommer på svenska och så har vi sett en TV-serie om den italienska maffians kvinnor "The Good Mothers" på Disney+. Gäster är Cecilia Schwartz, docent i italienska på Stockholms universitet, Lina Kalmteg och Mattias Berg, kritiker på Kulturredaktionen i P1.SVERIGE FYLLER 500 ÅR. PERIODEN 1723-1823: STAGNELIUSI år firar Sverige 500 år som Sverige om vi räknar från den dag Gustav Vasa blev kung 1523. Men vad har vi läst dessa år egentligen? Vi har redan tidigare fått höra litteraturkritikern Ingrid Elam prata om Gustav Vasas bibel, författaren Anna-Karin Palm valde Lasse Lucidors vers "Skulle jag sörja vore jag tokot". Och idag när vi kommit fram till tiden 1723 -1823, så har Johan Hilton som är kulturchef på Göteborgsposten valt "Vän! i förödelsens stund" av Erik Johan Stagnelius.ESSÄ OM VARFÖR STAFFAN WESTERBERG PLATSAR I KULTURKANONDen här veckan fördjupar sig Obs i frågan om en litterär kanon, och idag konstaterar författaren Torbjörn Elensky att kanon inte är någon lista med böcker att pricka av, eller ett källarförråd med gammalt bråte. Utan det är något som vi måste arbeta med hela livet - och något som ger tillvaron mening.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Nina Asarnoj

Johan Hilton är kulturchef på Göteborgs-Posten, författare och dessutom innehavare av en På spåret-buckla. I P4 Extra Gästen pratar han med programledare Erik Blix bland annat om hatet och kulturdebatten om dragqueens.

En radiobrevväxling om två trätande städer, nattöppna apotek och hotade tivoliattraktioner. Med Annika Lantz och Johan Hilton.

Fanny Wijk pratar om att en 17-åring som dömts för mord är på rymmen efter en fritagning igår när han var på väg till ett tandläkarbesök.Kalle Berg berättar om den 21-åriga mannen, som är anställd inom amerikanska flygvapnet, och som gripits misstänkt för att ligga bakom Pentagonläckan.Och så blir det fredagsquiz med Fanny och GPs nytillträdda kulturchef Johan Hilton. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Barn-influencerns försvarstal i Lilla Aktuellt, Johan Hilton ny kulturchef på GP, demonstrationer i Kina, uppehållstillstånd för rysk journalist, och Balenciaga flirtar med pedofili i ny kampanj. Nanna Olasdotter Hallberg och Kristofer Andersson går igenom det senaste i kulturvärlden.

Fem personer dödades när en man stormade in på en gayklubb i Colorado Springs och sköt mot klubbesökarna. Attacken utreds som ett hatbrott, men det här är inte första dödliga attentatet mot en mötesplats för hbtq-personer. I Studio DN berättar DN:s Johan Hilton om attacken i Colorado – och vad den kan innebära för hbtq-personer runtom i världen. Programledare: Evelyn Jones. Producent: Madeleine Longo. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Ansvarig utgivare: Peter Wolodarski.

En radiobrevväxling om Göteborg, John Biden och frågesport som intellektuell skenavrättning. Bakom pennorna: Annika Lantz och Johan Hilton.

En radiobrevväxling om Jennifer Anistons näsa, teater och hemligheten bakom Thomas G:sons schlagers. Bakom pennorna: Annika Lantz och Johan Hilton.

Vilka är de hetaste scenföreställningarna i höst? Och vågar man lita på att teatrarna kommer att hållas öppna med tanke på restriktionerna? "Jag skulle inte sätta min morsa i pant", säger DN:s scenredaktör Johan Hilton – som i dagens avsnitt guidar dig genom föreställningar att se fram emot under hösten. Programledare: Ülkü Holago. Producent: Sabina Marmullakaj. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Tekniker: Oliver Bergman, Bauer Media.

Nedan följer en något kortad transkribering av samtalet jag hade med Ilan Sadé, som alltså är partiledare för Medborgerlig samling.Välkommen till Rak höger, Ilan Sadé!– Tack!Du var en av dem som kritiserade reklamkampanjen för Försvarsmakten som de hade på förstasidan på Svenska Dagbladet med regnbågsflaggan där det stod ”En flagga värd att försvara”. Det var två delar i din kritik, det ena var att myndigheter inte ska driva opinion, de ska inte vara politiska skrev du. Och den andra delen rörde hur symbolen har förändrats över tid. Du får gärna lägga ut texten om båda punkterna egentligen.– Jag har ju en grundinställning, och Medborglig Samling har en grundinställning, att myndigheter inte ska driva opinion, det är inte deras roll. Punkt slut. Om en myndighet är ute efter att till exempel rekrytera kompetent folk och så vidare, så kan man ju naturligtvis göra det i viss mån, men den här annonsen handlade inte så mycket om det. Om man läser den innantill så ser man att det handlar rätt mycket om opinionsbildning och det är inte myndigheternas roll. Den svenska demokratin har kommit att bli lite bakvänd nästan så att det är kommunikatörer, PR-avdelningar på myndigheter, till och med hela myndigheter vars främsta syfte är opinionsbildning, som ska lära folket vad folk ska tycka och tänka i stället för att maskineriet ska gå åt andra hållet, som det borde göra. Det vill säga att civilsamhället, det fria föreningslivet, i medierna – det är där opinionsbildning ska ske. Och sen kan folkvalda ta intryck av det. Jag tror att det är svårt att försvara det här. Om man nu har den principiella hållningen så ska den gälla, även om man i något fall inte tycker att det var något större fel på budskapet.Ibland vid sådana här kampanjer från företag och liknande så är det som att de slänger in en brandfackla och lämnar den, men här var ändå Försvarsmakten varit ganska aktiva med att svara folk som har varit kritiska på deras Facebooksida. Då har den kommunikatören, eller vem det nu är som sitter och svarar, skrivit att ”svenska flaggan försvarar vi 365 dagar om året och den är inte hotad av den här av regnbågsflaggan. Det här är ett sätt att markera att grupper som tidigare har varit diskriminerade, eller är diskriminerade eller har svårare att komma in i gemenskapen, att de är inkluderade i Försvarsmakten och att det är någonting som vi verkligen slår vakt om”.– Men det är nog ingen som ifrågasätter att Försvarsmakten skulle ha övergivit den svenska flaggan. Jag tror att man måste tänka igenom det här bland myndigheter. Det har betydelse när man tar en symbol och sätter den på en flaggstång, som i det här fallet, och låter den här gruppen soldater gå efter den symbolen. Vad vill man ha sagt med det? Är det att signalera att vi är arbetsplats, och för all del, det finns i grunden en pliktlagstiftning även om den inte riktigt är satt i verket just nu. Men det är klart att Försvarsmakten ska vara en trygg plats för personer med en sexuell läggning som inte tillhör mainstream – det är ju jättebra. Det kanske man kan signalera och historiskt har det ju självklart varit ett problem – har man en organisation som Försvarsmakten, där så många män har varit skyldiga att göra tjänst och där det dessutom självklart finns en väldigt manlig jargon, en manlig kultur, är det klart att det förekommit en hel del mindre trevliga bemötande, skämt och jargon kring homosexuella. Där finns det kanske en del att jobba på men då är det en HR-fråga, en fråga som man kan hantera på ett annat sätt. För det var inte det som stod i annonsen riktigt – där stod ju att vi står för och försvarar just den här flaggan.Det stod ordagrant: “Vi försvarar mänskliga rättigheter, allas lika värde och vår rätt att leva som vi själva väljer”.– Detta gäckande begrepp ”Allas lika värde”. När man väl analyserar det är det inte alls så himla oproblematiskt. Det verkar ibland vara ett kodord för vänstern och vänsterliberala att dänga i huvudet på allt till höger om Liberalerna. Det är inte så himla enkelt när man håller på med sådana här politiserade uttryck och symboler. Kombinationen kan göra att folk nog uppfattar att det finns ett mer begränsande politiskt ställningstagande.Jag tror att det där är en viktig del i det här. Du skrev en uppdatering till på Facebook för några dagar sedan att just att du fått stort gensvar men du har inte fått så många homofobiska kommentarer?– Knappt någonting alls i min tråd.Jag tänkte på det, just i det här fallet, att man har en känsla av att det här är en ideologi som kommer med ett paket. Det är som en fälla och jag gick i den när jag skrev på Twitter och en krönika i Svenska Dagbladet. (Jag vet ju att det är en fälla men jag skrev om det ändå.) Om man framför åsikten, som du gjort, att man inte tycker att Försvarsmakten ska ägna sig åt politiserande. Då får man kritiken: ”Har du problem med HBTQ-personer? Har du problem med alla människors lika värde? Varför är du så reaktionär? Varför står du i vägen för framsteg och inkludering?”– Där kommer du in på min andra huvudinvändning – utöver att myndigheter inte ska driva opinion. Nämligen att om man tittar på själva sakfrågan, så är regnbågsflaggan en symbol som har kommit att förändras i hur man använder den i samhället och också, tror jag, vilka associationer folk gör. Går man tillbaka tio, femton år så var det så att om jag gick ute på stan och såg en regnbågsflagga utanför ett café eller en badstrand så tolkar jag det som att det här är ett ställe där de hänger många bögar och flator. Det är lite öppen stämning, det kanske jobbar folk där som hör till den gruppen – det är så kallat gayvänligt. Det är helt enkelt en symbol som står för homo-, bi- och transpersoner och med det så är saken klar – oavsett vad de här personerna kan tänkas ha för uppfattningar i samhällsfrågor. Det som har hänt i Sverige framför allt är att flaggan verkligen har – för att använda ett annat modeuttryck – approprierats av det allmänna, inte minst kommuner. Man flaggar överallt, den dyker upp på förskolor, badhus, längs hela Malmös badstrand. Där har det nu i flera månader varit regnbågsflaggor. Och det betyder ju inte att hela Malmös badstrand nu är en gaystrand. Det betyder någonting annat verkar det som. – Jag blir inte glad längre när jag ser regnbågsflaggan tyvärr, på offentliga institutioner eller andra ställen. För jag vet att det inte är en markering av att ”Det jobbar många homosexuella på det här kommunkontoret” utan det betyder att de i all välvilja vill manifestera, givetvis ingår HBT-personer i paketet, men även någonting annat. Biblioteket till exempel, när de flaggar där verkar det handla om att man numera är HBTQ-certifierad. Det betyder väl inte att man har ställt fram E. M Forsters böcker nära till hands utan det betyder tydligen då att man har gått kurs i hur man ska bemöta sådana som jag.Nu måste vi nästan säga att du är den enda öppet homosexuella partiledaren i Sverige vad jag vet, i alla fall för något parti som jag känner till.– Det är möjligt. Jag vet inte om det finns någon annan, kanske i något riktigt litet parti, men det kanske är så att jag är det.Det blir lite intressant också för när Medborglig Samling ville gå i Stockholm Pride så förbjöds ni att göra det. Det blir väldigt ironiskt i det avseendet för här har vi då en öppet homosexuell partiledare, men du och ditt parti ska inte få gå i Stockholm Pride.– Vi hade ambitionen att vara på utställningsområdet, det är minsann inte gratis heller så vi skulle betala för att det och ha ett tält där, men vi fick nej till slut. Det ansågs att jag hade skrivit några saker 2016 i en krönika som inte gillades, det var liksom den officiella versionen. Den inofficiella orsaken tror jag snarare handlade om någon form av allmän misstro mot en ny rörelse på högersidan och att man på något sätt tycker att det är skumt och helt enkelt ville markera mot oss av den anledningen. Jag tror inte att de kan vara så dumma att de hänger upp sig på några rader från 2016 som dessutom förvrängdes å det grövsta.Nej, det var ju ni och Sverigedemokraterna som fick nej och det ser ut som en tanke.– Jo, Sverigedemokraterna blir så småningom en uppblåst elefant i den där famösa partiledardebatten som hölls samma år. Bland annat fick alla närvarande partiledare frågan om de någonsin skulle kunna tänka sig att ta i Sverigedemokraterna ens med tång och då viftade alla med flaggan som signalerade att de inte skulle kunna tänka sig att göra det. Sen går det något år och vi vet nu att det inte var så allvarligt menat.Den här regnbågsflaggan och Pride har gått från att vara en manifestation för homosexuellas rätt: ”Vi finns, vi syns och vi tänker inte gömma oss”, till att bli någonting där du som företag eller politiskt parti eller myndighet på något sätt kan vinna en poäng. Det finns sådana här memes som man kan tolka från två håll. När det är Pride Month i USA då har man memes där man säger att ”You know, I'm somewhat of a homosexual myself”. Att företag blir så varje år när det är Pride Month och när den är över så slänger man regnbågsflaggan. Man byter ut sin företagslogga mot en regnbågsversion och det här gör man i västländer, men samma företag gör det inte i Saudiarabien eller Pakistan eller så. På ett sätt kan man tolka det som att det här är någonting väldigt positivt, att vi har förändrats så att vi har blivit mer inkluderande, mer toleranta eller vilket ord man vill använda. Å andra sidan kan man tolka det som att det egentligen inte har skett en sådan förändring utan att det bara är en godhetssignalering.– Ja. Och det förekommer för all del en viss kritik från vänsterhåll gällande det där. Jag har läst några artiklar på några kultursidor från identitetsvänstern i Sverige som tycker att försvarsmaktsgrejen kanske inte var så bra ur deras perspektiv därför att de tycker att Försvarsmakten handlar om att försvara gränser och då tycker man att det är lite pinkwashing – att utnyttja att man minsann står upp för en minoritet för att legitimera sin verksamhet – samma sak med polisen. De kan komma från en helt annan vinkel och tycka att det här är konstigt. – Pride har gått från att vara en synlighetsmarsch för att visa att man skäms inte, man är stolt, rak i ryggen, karnevalsstämning, absolut dominans i det här tåget av personer som är homosexuella, bisexuella, transpersoner. Till att det idag nästan är dominans från myndighetshåll, från stora organisationer och föreningar som inte har så mycket att göra med homosexuella och transpersoner till vardags.Det blir nästan som när Socialdemokraterna demonstrerar mot sig själva på första maj då man sitter på regeringsmakten. Vad är det man demonstrerar mot? Då är det väl egentligen Medborgerlig Samling och Sverigedemokraterna man är emot kanske.– Folk som är med där är de som har rätt värdegrund och det tycker jag är lite tragiskt på något sätt. Men det kan bli så här också med frågorna som kunde förena homosexuella, bisexuella och transpersoner fram till för tio år sedan kanske, de fanns ju där. Det var ganska stora olikheter och viss diskriminering i lagstiftningen. Där har förändringar skett och i takt med att det inte finns så många sådana frågor kvar – vi är ju trots allt väldigt långt komna nu när det gäller lika rättigheter – så börjar man gripa efter annat. Då fylls det hela lätt med ett annat innehåll. Identitetspolitiken har blivit starkare och starkare de senaste åren, där det inte längre handlar så mycket om att få samma rättigheter och inkluderas i ett gemensamt kollektivt utan snarare att markera särart och gå åt andra hållet: Att dela in samhället i olika undergrupper som aldrig någonsin kommer att ha sammanfallande intressen. Det är så man jobbar med identitetspolitik och det är egentligen motsatsen till lika rättigheter.Det finns parodiska inslag i det här också. En nära vän till mig som är lika gammal som jag, 38 år, har kommit ut som homosexuell. Han har levt som heterosexuell länge och då blir det viktigt såklart att veta var man har andra homosexuella. På en arbetsplats han var på så var det en av kollegorna som hade en pin med regnbågsflaggan. Då sa han ”Jag måste bara fråga: Are you one of the tribe så att säga?” Och fick svaret att ”Nej, jag tror bara på allas lika värde och tycker det är viktigt”.– Han blev besviken?Ja, men han var kluven. För å ena sidan tänkte han att det var fint. Å andra sidan kände han att den kollegan hade approprierat symbolen på något sätt. Samma sak när han har gått ut alltmer på gayklubbar. För varje homosexuell kille som man kan närma sig så står det ett stim av heterosexuella tjejer runt. Han beskrev det som stora fiskar i havet som har ett gäng parasitfiskar runt. Man kan inte mötas för man är omgärdad av så många heterotjejer. Jag tror att det var Andrew Sullivan, som har en substack han också, The Weekly Dish, han sa det i sin senaste podd att det är nästan dags nu när så många har appropierat den här symbolen, att det kanske är dags att man på en gayklubb säger: ”Är du inte gay – så f**k off”.– I och för sig har heterotjejer hängt på gayklubbar tidigare, men det kanske har ökat, vad vet jag. Nu kanske det nästan är en obligatorisk grej man ska göra för att visa sig vidsynt. Jag tror att det har funnits två anledningar till det: Den ena anledningen har varit att för många tjejer som bara vill ut och festa och inte är intresserade av att bli raggade på den kvällen, eller inte alls, där är gayklubben en ganska schysst miljö. Det andra skälet kan vara att vi har den här klassikern, den här bögen som blir bästa vän med sin ”fag hag”, alltså en heterosexuell kvinna som man kan spegla sig i, byta intressen med. Den stereotypen finns ju, eller fanns i alla fall på den tiden när jag var ute och rumlade. Och nu låter jag jättegammal. Men jag vet inte hur det är på bögklubbar nuförtiden, det var längesen nu, jag skulle säkert märka många förändringar om jag var ute en sväng.Jag har ett väldigt dåligt tvärsnitt av HBTQ-rörelsen. Jag känner i princip bara H:et där och då homosexuella män. Jag är ingen fag hag men jag har en del…– Har du analyserat detta på något sätt?Jag har inte det, jag borde kanske gå i analys? Det finns kanske en garderob där...Men i alla fall, flera av de främsta kritikerna av den här regnbågsexplosionen som skett är homosexuella män. Jag säger inte att de är representativa men du har personer som Douglas Murray, som skrev The Madness of Crowds, som är homosexuell. Du har Andrew Sullivan, som också är en skarp kritiker av det här och är en självidentifierad ”bear”. Du är en kritiker och sen har jag andra vänner, som Torbjörn Elensky, som jag pratat med om det här. Som Torbjörn sa till mig igår när vi pratade om de här sakerna: Han vet inte om han är vänster-identitetspolitisk eller högerkonservativ när han säger det, men han tycker att folk inkräktar lite på hans område.Jag drar mig till minnes att jag hade en kritik – det här är tio år sedan nu – det var Uppsala Pride och de var väldigt vänsterradikala och jag kritiserade det på Twitter och sa i princip att jag tycker att alla borde inkluderas. Då svarade Johan Hilton, som nu är på DN kultur, ungefär att: ”Ja, du kan tycka det, men det är inte för dig det finns och vi är inte homosexuella för att heterosexuella ska kunna känna sig inkluderade och jag tycker att det är bra att det finns utrymmen som är separatistiska helt enkelt, som är våra utrymmen”. Min motkritik var att ”Ja, det håller jag med om men det här handlar om politik”.– Precis, det är inte som att de drar sig undan till något enskilt rum utan det är ju att gå på paradgatan. Det är det som är syftet med Pride tror jag, att det ska vara en inkluderingsakt. Jag känner stor sympati för behovet av att ha egna rum när man är homosexuell. Jag har också svängt vad det gäller att det kan finnas behov för kvinnor av olika skäl. Men det är annan sak. Det kanske inte är en slump att det har uppkommit kritik från bögar som är höger.– Dels kan det ha att göra med att man känner att man snart blir ihjälkramad: ”Sluta, ni är inte kloka!”. Samma typ av känslor tror jag ibland finns hos den judiska minoriteten till exempel. En del försöker utnyttja historien för politiska syften och dra den i flera varv. Till slut blir det absurda följder. Vänstern har börjat manifestera på Kristallnattens årsdag, men vid en sådan manifestation, jag tror det var i Umeå, var det nästan en anti-Israel-demonstration. En annan aspekt, vilket också knyter an till det judiska, det är det här klassiska avsnittet i Seinfeld med läkaren som konverterar till judendomen för att han ska kunna dra judeskämt. Och det är kanske lättare för personer ”in the tribe” att gå ut och kritisera det här om det går för långt därför att man åtminstone inte kan beskylla mig och Douglas Murray och andra för att vara homofober.Det går men det kräver mer ansträngningar. Det finns den här tanken om “internaliserad homofobi” man hör om ibland.– Men kanske framför allt den första förklaringsmodellen, att till slut så känner man inte riktigt att man vill bli så ihjälkramad och få en symbol som tidigare kunde tolkas som en ganska enkel och avgränsad symbol för en sexuell läggning, eller för all del könsidentitet, nu i stället har blivit någonting annat för den har kidnappats lite av etablissemanget. När det gäller Försvarsmakten så tycker jag att det blir lite konstigt eller fel oavsett hur man ser på det: Är det en symbol för HBT-personer? Då blir det konstigt för försvaret ska vi försvara alla och vara en bra arbetsplats för alla. Men är den är den symbol som har mer långtgående eller abstrakta betydelser, vilket Försvarsmakten verkar tycka när man skriver som man gör i den annonsen, då blir det också fel för då är de inne på att driva politik.Om någon som lyssnar här nu ännu inte är på Twitter och funderar på att börja med Twitter så avråder jag bestämt. Själv kan jag inte sluta vid det här laget. Men i alla fall: Nästan alla politiska gräl där kokar ner till semantik. Jag skrev en fråga: ”Kan man vara för tolerans av HBTQ-personer, eller om jag skrev homosexuella, men ändå tycka att Försvarsmakten inte borde ha regnbågsflaggan?– Och fick du det i huvudet: Hur kan du skriva tolerans?Exakt. Det finns en rörelse inom framför allt bland vänsterintellektuella där tolerans var det finaste man kunde känna, det var det finaste ledordet under 1980, 1990-talet och en bit in på 2000-talet. Då var tolerans det stora värdet. Nu har man gått vidare till att använda andra ord – till exempel inkludering – i stället för tolerans. En anledning är man menar att i toleransbegreppet så ligger det att du kan ogilla någonting som du tolererar men du kan inte inkludera om du ogillar. – Okej, inkludering är mer något slags omfamnande eller godkännande? Men det är sant, man kan tolerera saker som man inte gillar. Det är en del av det liberala samhället som jag ser det.När jag skrev Genusdoktrinen intervjuade jag människor som varit med på HBTQ-certifieringar. Jag fick också höra på inspelningar från kurserna, bland annat från en läkare på ett universitetssjukhus. För det första så brukar utbildningsdagar på sjukhus vara någonting man anmäler sig till frivilligt att gå på i mån av tid men när det gäller HBTQ-certifiering så var det obligatoriskt så redan där var det annorlunda. Läkaren ställde frågan: Hur vet ni att den här HBTQ-diplomeringen leder till det utfall som ni önskar? Hur har ni utvärderat det ni gör? Han fortsätter att ställa kritiska frågor, det var inga konstiga frågor, och till slut blir de arga. Utbildaren svarade att ”Utbildning är evidensbaserat”. Det här ledde till att de som skulle HBTQ-certifiera inte ville komma tillbaka till den här mottagningen. Det skulle leda till att en del av sjukhuset inte blev HBTQ-certifierad och hur skulle det se ut? Cheferna mejlade och smsade och skrev ”Sluta ställa kritiska frågor, håll käften, sitt ner och lyssna bara”. När utbildarna hade lockats tillbaka så var det en av dem som sa ”Är det någon som har några frågor?” Då var det en av läkarna som sa att ”Vi får inte ställa några frågor för vår chef har förbjudit oss”. Men de är nu HBTQ-certifierade. Det här innebär att du ska inte bara acceptera, du ska inte bara tolerera, utan du måste också förändra ditt språk, du ska förändra hur du beter dig, du ska förändra dina tankar och passar det inte så kanske du blir av med jobbet eller så blir det andra obehagliga konsekvenser för dig. Nu har vi rört oss bort från frågan om Försvarsmakten men jag tänker att det finns en sådan skillnad här: att vi rört oss från att man ska tolerera, till att du inte bara ska acceptera utan att du också ska tänka rätt.– Jo. Något mellanting mellan tolerans och inkludering skulle kanske vara någon form av god uppförandekod.Acceptans kanske?– Ja. Låt oss säga att jag har en arbetskamrat som är djupt troende, och som exempelvis inte tycker att ett äktenskap mellan två av samma kön är ett riktigt äktenskap. Men den personen kan ju uppföra sig vänligt och korrekt på alla sätt och vis, till och med bli en god vän, utan att för den sakens skull bli övertygad om att ett äktenskap kan vara mellan personer av samma kön. Givetvis underlättar det om man har en värdegemenskap och tittar man på vad som har hänt i Sverige och i många andra europeiska länder och i USA så har det skett ett väldigt värderingsskifte när det gäller just synen på homosexuella. Det är naturligtvis välkommet. Men när det går till språket kommer den postmoderna synen på språket som verklighetsskapande in i bilden, kryddat med föreställningen om att vissa ord är tabu, att vissa ord kan vara hädelse. Det kommer från ett kristet arv. Sverige är ju grunden är ett väldigt lutheranskt land, även om lutherismen har övergivits finns tankemönstren där, de försvinner inte så lätt. En nackdel med att man gett upp så mycket av religionen är att mycket av den förs över på politiken. Säger man då ett felaktigt ord som var helt korrekt för två år sedan men som nu är hädelse så får man sådana där reaktioner.Det finns absurda ord även på engelska, att kalla folk för ”colored” är rasistiskt men att kalla dem för ”person of color”, det är rätt.Men du är ju inte bara homosexuell utan du är partiledare för Medborgerlig Samling. – Kan man tänka sig!Så du har många strängar på din lyra! Det är valår nästa år. Hur ser det ut för er? Hur ser era chanser ut tycker du? Och hur förbereder ni er?– Partiet föddes som en följd av decemberöverenskommelsen 2014 och en borgerlighet som helt tappat markkontakten och svikit många väljare. Sedan har det förändrats som bekant. Samtidigt gör vi analysen att vissa av de här förändringarna inte räcker. Det sker på ytan. Den största förändringen är ju Moderaternas och KD:s förändring, att man gått, från vårt perspektiv, i en mer vettig inriktning i en del sakfrågor. Men om jag ska komma in lite på att det som jag menar att vi kan tillföra så är det inget parti som på allvar lyfter skattepolitiken och frågan om skatteslöseri. Det finns inget parti som på allvar tar kampen när det gäller mycket av det som vi nuddat vid här, nämligen identitetspolitiken. Och det finns ett stort behov av reformer av vår svenska demokrati.– Vi ser ett samband mellan de här frågorna. Vårt demokratiska system i Sverige har kommit mer och mer att domineras av kollektiv, som är ganska små numera, nämligen partierna. Men det är ändå ett slags kollektivt styre där det finns för lite personligt ledarskap och ansvar. Det är ett system som har blivit som en politisk adel med personer som inte har gjort något annat i sina liv än att hålla på med politik från det att de blivit byxmyndiga. Det skapar ett samhälle som inte är bra – syftet med demokrati var ju att få en folklig förankring och se till att vi har politiker som inte bara är beroende av sina partier utan som faktiskt kan säga att ”Om jag blir bortröstad har jag ett yrkesliv att falla tillbaka på”.Och det har du?Det har jag. Det är jag väldigt nöjd med att jag har skaffat mig. Jag kan ju säga att i forntiden varit en sådan där ungdomsförbundare, i Centerpartiets ungdomsförbund och i studentförbundet också. Så småningom kom jag att glida ifrån Centerpartiet, eller det var snarare Centerpartiet som gled ifrån mig. Men jag var på väg att bli en sådan där politisk tjänsteman. Jag fick frågan om jag skulle jobba på riksdagskansliet.När var det här?– Jag var studentförbundets ordförande fram till 2006 och sen hade jag en roll som miljönämndens ordförande i Lunds kommun i tre år därefter. Så jag avslutade lite med det uppdraget.Det är intressant för Centerpartiet har ju förflyttat sig mer än något annat parti. Om man tittar på sådana där fyrfältare som statsvetare älskar, där man både har vänster och höger och GAL-TAN, så har Centerpartiet rört sig högerut i ekonomiska frågor och blivit mycket mer GAL, alltså grön, alternativ, liberal. Det är intressant för Alexander Bard var också engagerad i Centerpartiet en gång i tiden?– En kort vända. Han blev anlitad för att hjälpa dem att ta fram ett idéprogram.Och nu är han med i Medborgerlig Samling. En annan person som var centerpartist var Dick Erixon, som nu är sverigedemokrat. Ibland säger man att Moderaterna har förändrats så mycket men ett parti som verkligen har förändrats är Centerpartiet.– Ja, och nu byter man ut sina väljare mot en annan typ av väljare. Det var någon mätning som publicerades för någon månad sedan där man kunde se hur partiers väljare svarade på en klassisk borgerlig vs. socialismfråga. ”Tror man att det är företagsamhet som skapat det svenska välståndet i första hand eller tror man att det är politikerna genom att man har infört ett statligt välfärdssystem?” Där är det jättestora skillnader på hur vänsterväljare och högerväljare svarar. Det som stack ut var Centerpartiet, detta klassiska småföretagare- och småbrukarparti. Jag har för mig att nästan 40 % av väljarna som nu sympatiserar med Centerpartiet menar att det välfärdssystem som politiker har byggt upp är det som skapar välståndet.Jag undrar hur bekväm Ayn Rand-läsaren Annie Lööf är med det. Partier förändras till det nya politiska läget men samma personer finns ofta kvar i partiet. Annie Lööf och flera av de andra topparna är vad deras politiska motståndare skulle kalla för nyliberaler.– Hon hade Ayn Rand som husgud. På den tiden läste jag hennes böcker och för lyssnarna som inte känner till Ayn Rand så är det en filosof som i princip förespråkar en nattväktarstat. Det finns en del i hennes tankegods som inte riktigt stämmer med verkligheten, hon är ju lite fanatisk. Men jag kan bara gissa vad Ayn Rand skulle tycka om Centerpartiets nuvarande politiska vägval.I Atlas Shrugged tar hon väldigt hård strid mot dem som korrumperar, som är ”rentseekers” så att säga.– Köttet som suger ut de produktiva människorna i hennes värld.Ja, och det är ju de dåliga entreprenörerna. Man skulle kunna säga att vissa välfärdsföretagare kanske skulle passa in på det där. Ibland blir det bara som ett skällsord men det är i alla fall lite samma sak med Moderaterna på ett sätt. Många som var Reinfeldts närmaste är nu de som ska lämna det bakom sig. Det finns ironier här.– Det är samma personer. Det är just därför jag drar slutsatsen att partisystemet som Sverige har inte är bra. Samma människor som nu står och kritiserar Socialdemokraterna för att inte föra en tillräckligt bra migrationspolitisk, var de som under 2006-2014 öppnat Sveriges gränser mer än något annat parti. Det vore en sak om partierna rör sig för att de får nya företrädare men det är ju inte det, inte mer än marginellt. Då har jag dragit slutsatsen att det här är människor som är där för att det är deras liv. Partiet är deras karriär, deras sociala liv, deras allt. De träffar sin fru eller man, de gör allt i partiet.Här finns det också korruption som kanske inte skulle kategoriseras som korruption enligt internationella mätningar. Men där tycker jag att vänstern och vad vi kan kalla för skol-Twitter har haft en poäng. När du har en karriär – den politiska karriären – var går du sen? Jo, du går till välfärdsföretag och liknande, där det finns tidigare politiker. Så först skapar du systemet med friskolor och välfärdsföretag. Sen blir du anställd för att arbeta där och få skyhöga löner för det. Och det är samma människor – alla känner varandra.– Jag tog upp det i en annan podd att jag tycker att både vänstern och den etablerade borgerligheten har detta. Socialdemokratin är i en klass för sig förstås, med ett helt ekosystem av organisationer där man kan hoppa runt. Men man ska inte glömma att den etablerade borgerligheten också har skapat sig en hel del sådana platser.Kakburkar som man kan gå till sen när man lämnat politiken.– Och sen hoppa in i politiken igen. Om det skulle gå dåligt i valet så att man ska inte frivilligt lämnar Riksdagen, då har vi PR-byråer som får uppdrag från politiska kompisar som betalar med skattepengar, intresseorganisationer av olika slag. Väljarna vill inte ha det så här, alltså man vill inte ha den här typen av vinst inom skolsektorn till exempel. Och många företrädare vet det, men om de skulle börja driva frågan så skulle de göra sig själva omöjliga i sina sociala kretsar och stänga karriärvägar.– Man gjorde ju en friskolereform som inte var riktigt genomtänkt. Pengarna går med eleverna men betygssättning och rättning blir inte kontrollerat statligt så du skapar incitament för betygsinflation. Där håller jag med dig om att det funnits en naivitet ifrån den etablerade borgerligheten när det gäller sådana här hybridlösningar. Man tror att bara för att man inför någon form av peng så löser man problemet. Grejen är att skolan och i viss mån äldreomsorg och hemtjänst, men framför allt skolan, kan aldrig bli en sådan marknad. För ”kunderna” betalar inte själva och har inte verktygen alla gånger att stå upp för sin rätt och kvalitet. Man tar bort en del av det som gör att marknaden fungerar. Du kan inte betala lite mer för att få högre kvalitet. Skolpengen är liksom fast. I dagens system kan skolorna tjäna på att skära på kostnaderna. De kan inte säga ”Här kostar det lite mer, men då får du detta och detta”. Det skapar ett problem.En sista fråga innan jag släpper dig. Om man ska vara lite elak, så är ni i Medborgerlig samling bra människor med bra idéer, men vad fyller ni egentligen för tomrum? Varför ska man rösta på er och inte på till exempel Moderaterna eller Sverigedemokraterna?– Jag la ut texten om det tidigare. Det är framför allt tre sakområden. Ett handlar om reformer inom det demokratiska systemet, vi vill ta bort partistöd, stärka personvalet, vi borde kanske pröva på att ha direktval om borgmästare i kommunerna, bryta upp partikartellerna. Där finns det både ett politiskt innehåll men sen är det också så att det svenska demokratiska systemet i sig behöver få in nya krafter på den borgerliga sidan för att driva den här typen av politik. De gamla partierna är för insyltade, de kommer aldrig kunna förändra det systemet. Det är vårt kärnområde. Det jag tror är vår utmaning är att vi har varit lite för spretiga i vår kommunikation. Vi behöver fokusera mer på vad vi kan tillföra så att väljarna inte ska behöva gå med frågan ”Vad tillför Medborgerlig Samling egentligen i jämförelse med Moderaterna och Sverigedemokraterna?”Stort tack Ilan Sadé för att du var med i Rak höger!Tack ska du ha!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Hetsigt och härligt när pressekreterarstjärnan Kristin Lundell och DN-stjärnan Johan Hilton möter författarstjärnan Elaf Ali och polisenstjärnan Nadim Ghazale! I dagens Lantzkampen bjuder vi på en trerätters frågemiddag inspirerad av mat! Dessutom glosförhör och Ja, Nej eller Annat. I poddexklusiva Lantzkampen Revanschen blir det Hur slutar det - titlar på diktsamlingar utgivna på eget förlag presenterade av Lena Hallengren. Programledare: Annika Lantz Domare: Sara Lövestam

I dagens avsnitt av fördjupar vi oss på temat amerikansk sjukvård. Varför ser det amerikanska sjukvårdssystemet ut som det gör? Vad händer med de oförsäkrade om de blir sjuka och vad får bristerna i sjukförsäkringssystemet för konsekvenser för folkhälsan. På vilka sätt är sjukvården i USA både bäst och sämst? Vi pratar också om FBI:s utredningar om inhemsk terrorism som följt stormningen av Kapitolium. Och så gästas vi av Johan Hilton - författare till den kritikerrosade boken Vi är Orlando – en amerikansk tragedi. Missa inte det - eller när Karin pratar om siffrorna 55 och 68 och Dag om nya intressanta lagförslag som är på gång.    

I det sista avsnittet av säsong kastar vi oss hastigt mellan Förintelsens minnesdag och Lars Noréns bortgång till RisiFruttins status som efterrätt och Emilias "Big Big World". Ni får höra Milla tala finska och om varför Makz har raderat The Sims, men framför allt diskuterar vi Akwaeke Emezis fantastiska roman Sötvatten (Freshwater, Tranan).Sötvatten är en av förra årets mest uppmärksammade romaner. Det är en delvis självbiografisk berättelse som rör sig mellan Nigeria och USA, mellan huvudpersonen Adas yttre kropp och kaotiska inre. Ett inre besatt av gudomliga röster, alla med egna viljor och drivkrafter som påverkar Adas uppfattning om sig själv och omvärlden.Verk vi nämner i avsnittet:Khaled Alesmael, En port till havet. Brev från arabiska bögar, 2020.Elin Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz, 2020.Akwaeke Emezi, Sötvatten, 2018Heinz Heger, Männen med rosa triangel, 1972.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi, 2020.Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg, Monster i terapi, 2020.Lyra Koli, Blödningen, 2020.Eli Levén, hur jag skulle vilja försvinna, 2020.Lars Norén, Kaos är granne med gud, 1982.Lars Norén, Natten är dagens mor, 1982.Lydia Sandgren, Samlade verk, 2020.Ocean Vuong, On Earth We're Briefly Gorgeous (En stund är vi vackra på jorden) 2019.Jeanette Winterson, Frankissstein. En kärlekshistoria., 2019.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans avsnitt kikar vi på de nominerade till Gaygalans pris Årets bok och frågat oss hur det kommer sig att queers verkar gilla biografier så mycket.Vi djupdyker i en bok som vi själva skulle vilja nominera till Årets bok - Khaled Alesmael En ort till havet. Brev från arabiska bögar (2020, Leopard förlag). Vårt samtal rör sig kring vikten att ha ett frihetsnarrativ att känna igen sig i, om hur homofobi kan påverka bögars handlade mot varandra och om framställningen kropp, snopp och hår. Verk vi nämner i avsnittet:Khaled Alesmael, Selamlik, 2018.Khaled Alesmael, En port till havet. Brev från arabiska bögar, 2020.Khaled Alesmael, En tygväska med Damaskustryck, 2020.Caroline Farberger, Jag, Caroline, 2020.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi, 2020.Eli Levén, hur jag skulle vilja försvinna, 2020.Mian Lodalen, Lisa och Lilly, 2020.Hasan Namir, God in Pink, 2016. (Omnämns med fel titel i avsnittet).Lotta Schelin, I huvudet på Lotta Schelin, 2020.Lars Wallin, Samuel Åhman, Avklädd, 2020.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vilken otrolig match vi bjuds på denna vecka när det blir ronder som: lokal amerikan! Lantzkampens korttidsminnesmästerskap! Hur slutar det - depp! Stämmer påan! Och massa annat kul! Vi har en rafflande match där vi har debutanterna Per & Lili! Laget består av PR- och Entreprenörsstjärnan Lili Assefa och författar- och entreprenörsstjärnan Per Schlingmann! Deras motståndare är Johan & Kristin som består av författar- och DN-stjärnan Johan Hilton och Moderna Muséet-stjärnan Kristin Lundell! Som vanligt har vi Sara Lövestam som domare och Annika Lantz som styr skutan!

”Det är okej med bögar så länge de inte raggar på mig” är en klassisk homofobisk kommentar. Den uppfattningen har till och med förekommit i ett svenskt rättsfall där domstolen såg våldet mot en homosexuell man som en förmildrande omständighet eftersom han raggat på gärningsmannen. Dagens gäst är DN-journalisten och författaren Johan Hilton och ämnet är hatbrott mot homosexuella. Hilton har i två böcker undersökt brutala mord på homosexuella, i både Sverige och USA. Vi diskuterar ett par uppmärksammade fall, mekanismerna bakom hatbrotten och hur de påverkat homosexuella världen över. Det är ett samtal om urskillningslöst hat och våld, men också om framsteg och förbättrade villkor för HBTQ-personer.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Vi har blivit utsedda till Augustambassadörer. Det innebär att Bögbibblan ska bevaka Augustpriset 2020!Formellt bevakar vi kategorin Årets svenska skönlitterära bok men som de sanna gränsöverskridare vi är kommer vi att ställa in vårt sökarljus mot allt queert vi hittar i samtliga kategorier! I det här avsnittet pratar vi om Augustprisets historia, vilka vi tror har en chans att bli nominerade och ställer oss frågan: Varför finns det litteraturpriser? Verk vi nämner i avsnittet:Anna Ahlund, Ganska nära sanningen, 2020.Fatima Bremmer, Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, 2017.Edith Hammar, Homo Line, 2020.Johan Hilton, Vi är Orlando, 2020.Hanna Johansson, Antiken, 2020.Jenny Jägerfeld, Här ligger jag och blöder, 2010.Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg, Monster i terapi, 2020.Kolbeinn Karlsson, Trollkungen, 2009.Lyra Koli, Blödningen, 2020.Oskar Kroon, Vänta på vind, 2019.Eli Levén, Hur jag skulle vilja försvinna, 2020.Amelie Tottie Matousek, Rött, rött nagellack, 2019.Anna-Karin Palm, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, 2019.Nina Wähä, Testamente, 2019.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet intervjuar vi Johan Hilton, författare till Vi är Orlando. En amerikansk tragedi. (2020). Boken handlar om masskjutningen på gayklubben Pulse i Orlando, Florida, den ditintills dödligaste masskjutningen i USAs historia, där 49 människor miste livet.Det som till en början antogs vara och beskrevs som ett fruktansvärt dåd och angrepp på hbtq-communityt, visade sig vara mer komplext än så. Skjutningen skedde på klubbkvällen Latin Night, så majoriteten av besökarna var latinx, många var svarta, migranter, arbetarklass och papperslösa. Under rättegångarna mot förövarens hustru våren 2018 framkom det att förövarens motiv inte var homofobi, utan vedergällning för USA:s agerande i Syrien.Efterdyningarna av Pulse-skjutningarna blottar orättvisor och ojämlikhet, både inom hbtq-communityt såväl som i staden. Vilka kommer till tals, vilkas röst hörs, vilka får definiera vad Pulse-skjutningen var och hur den ska gå till historien?I det här avsnittet berörs ämnen såsom rasism och homofobi samt det dödliga våldet som masskjutningen innebar.Verk vi nämner i avsnittet:Elin Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz, 2020.Johan Hilton, No Tears for Queers, 2005.Johan Hilton, Monster i garderoben, 2015.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi, 2020.Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg, Monster i tragedi, 2020.Ocean Vuong, On Earth We're Briefly Gorgeous, 2019.Jeanette Winterson, Frankissstein, 2019.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En radiobrevväxling om självförtroende, sjuttiotalssommaren och minnenas labyrint . Bakom pennorna: Annika Lantz och Johan Hilton.

I det fjärde avsnittet pratar vi om "Vi är Orlando: En amerikansk tragedi" av Johan Hilton. Boken handlar om masskjutningen på gayklubben Pulse i Orlando, Florida, den ditintills dödligaste masskjutningen i USAs historia, där 49 människor miste livet.Det som till en början antogs vara och beskrevs som ett fruktansvärt dåd och angrepp på hbtq-communityt, visade sig vara mer komplext än så. Skjutningen skedde på klubbkvällen Latin Night, så majoriteten av besökarna var latinx, många var svarta, migranter, arbetarklass och papperslösa. Under rättegångarna mot förövarens hustru våren 2018 framkom det att förövarens motiv inte var homofobi, utan vedergällning för USA:s agerande i Syrien.Efterdyningarna av Pulse-skjutningarna blottar orättvisor och ojämlikhet, både inom hbtq-communityt såväl som i staden. Vilka kommer till tals, vilkas röst hörs, vilka får definiera vad Pulse-skjutningen var och hur den ska gå till historien?I det här avsnittet berörs ämnen såsom rasism och homofobi samt det dödliga våldet som masskjutningen innebar.I det här avsnittet pratar vi bland annat om en våldtäkt.I avsnittet nämner vi följande titlar:Elin Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz, 2020.Johan Hilton, No Tears for Queers, 2005.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi., 2020.____________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det tredje avsnittet pratar vi om Jeanette Wintersons Frankissstein (2019).Jeanette Winterson är född 1959 i Manchester, England. Hon är uppvuxen i ett strängt kristet hem med fosterföräldrar, ett hem som hon tvingades lämna som 16-åring när hon kom ut som lesbisk för sin mamma. Hennes debut 1985, Det finns en annan frukt än apelsiner, är en delvis självbiografisk bok, och älskad av många. Winterson experimenterar ofta med formen och berättandet i sina böcker, och många av dem innehåller lesbiskhet eller romanpersoner som är könsöverskridande eller icke-binära. Frankissstein: En kärlekshistoria är hennes senaste bok. Den gavs ut på engelska 2019 och på svenska på Wahlström & Widstrand 2020.I det här avsnittet pratar vi bland annat om en våldtäkt.I avsnittet nämner vi följande titlar:Gay's the word, bokhandel i London.Russel T. Davies, Years & Years, 2019.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi., 2020.Lina Neidestam, Zelda, 2009.Prometheus-myten.Mary Shelley, Frankenstein eller den moderne Prometheus, 1818.SVT, Babel, 1 mars 2020.Jeanette Winterson, Oranges Are Not the Only Fruit (Det finns en annan frukt än apelsiner), 1985.Jeanette Winterson, Love: Vintage Minis, 2017.Jeanette Winterson, Frankissstein. En kärlekshistoria., 2019.____________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det första avsnittet av Bögbibblan Podcast får du lära känna dina poddpratare Milla Leskinen och Makz Bjuggfält och hur det kom sig att de startade en podd. Makz berättar om varför han startade Bögbibblan och Milla om sitt sökande efter den perfekta bokcirkeln. Vi diskuterar varför är det viktigt att läsa och prata om queer litteratur och – viktigast av allt – säsongens fyra första böcker presenteras!I det här avsnittet nämner vi följande titlar:Elin Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz, 2020.Ilene Chaiken, The L-Word, 2004-2009.Kristofer Folkhammar, Magisterlekarna, 2015.Jonathan Franzen, Purity (Renhet), 2015.Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, 2012-2013.Johan Hilton, No Tears for Queers, 2005.Johan Hilton, Vi är Orlando. En amerikansk tragedi., 2020.Mary Shelley, Frankenstein eller den moderne Prometheus, 1818.Ocean Vuong, On Earth We're Briefly Gorgeous (En stund är vi vackra på jorden), 2019.Jeanette Winterson, Frankissstein. En kärlekshistoria., 2019.Hanya Yanagihara, A Little Life (Ett litet liv), 2015.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

2016 gick en man gick in på gayklubben Pulse i Orlando och sköt ihjäl 49 människor. Johan Hiltons bok "Vi är Orlando" är ett lyhört och nyanserat körverk, enligt vår recensent Lars Hermansson. Titel: "Vi är Orlando" Författare: Johan Hilton Det finns massor av intressanta saker att säga om innehållet i den här boken, men först lite grand om hur den är gjord. Förutom ett kort för och efterord finns ingenting skrivet av Johan Hilton själv. Hela textmassan på uppemot 400 sidor består uteslutande av stenhårt och skickligt redigerade repliker ur ett cirka hundra timmar långt intervjumaterial. En kör av röster alltså, lite grand i samma anda som hos Svetlana Aleksijevitj eller för den delen Marit Kaplas i fjol Augustbelönade Osebol. Den stora skillnaden är att alla i Hiltons bok talar likadant, de individuella särdrag som förstås måste ha funnits i de amerikanska originalreplikerna är utslätade till förmån för en väl fungerande svensk journalistprosa. I början kände jag mig irriterad på det där, men eftersom replikerna fogas samman till en nästan oupphörligt intressant berättelse bestämmer jag mig snart för att acceptera körledare Hiltons strategi att underordna individen kollektivet. Boken heter ju också Vi är Orlando. Och det där vi:et var inte svårt att vilja ansluta sig till dagarna efter massakern. Vem vill inte vara god och stå upp för kärlek, öppenhet och demokratiska värderingar, och ta avstånd från terror, hat och intolerans. Uppslutningen var total. Stödfonderna till offren slog alla rekord. Flygbolagen tävlade om att få flyga offrens anhöriga gratis till Orlando för att närvara vid begravningar och andra ceremonier. Obama var där, Joe Biden, Hillary Clinton. Talespersoner från hbtq-rörelser intervjuades non-stop i de stora mediekanalerna. Men de var alla vit medelklass och talade bra engelska, trots att merparten av offren hade latinamerikansk bakgrund, talade dålig om ens någon engelska och försörjde sig som daglönare i bygg- och servicesektorn. Några var till och med hemlösa. Varför skulle de företrädas av vit medelklass bara för att de råkade ha liknande sexuell läggning? Där uppstod en ganska stor spricka i det där vi:et. Och när det sedan visade sig att gärningsmannen inte alls hade varit ute efter att döda hbtq-personer, utan valde nattklubben Pulse främst för att där saknades beväpnade vakter, att han egentligen hade velat massmörda på närbelägna Disney World, ja då var det en del som tyckte att regnbågsflaggorna på minnesplatsen borde ersättas av Musse Pigg figurer. Kören av röster i Hiltons bok skildrar denna identitetskris lyhört och nyanserat. Det känns som att alla får komma till tals. Här finns hjärtskärande vittnesmål om liv fullkomligt demolerade av posttraumatiskt stress, här finns en flerstämmig, gastkramade skildring inifrån ett toalettbås där folk ligger huller om buller ovanpå varandra och förblöder medan gärningsmannen går omkring utanför och talar i telefon med media. Här finns bitterhet och sorg, men också hjältemod och civilkurage. Och detaljer som jag aldrig tänkt på, som till exempel att dödsbesked på ett sjukhus helst inte ska lämnas i foajén, utan i ett särskilt rum, och att vandringen genom korridoren bort till detta rum kan kännas oändligt lång och tung, när båda vet och ändå går där, tysta. Det är sådana detaljer som utgör helheten i Vi är Orlando. Och det är mycket bra.

Dessutom upplyst trams på nonsenspoesivandring i Söderköping.

Han har skrivit boken "Vi är Orlando" efter masskjutningen 2016 då 49 människor mördades på en gayklubb i USA. En kärleksförkaring till staden, säger journalisten Johan Hilton och berättar om arbetet bakom. P4 Extra p4extra@sr.se

Den 14 juni får tävlingsidrotten börja igen, meddelade regeringen idag. I USA fortsätter protesterna efter att en svart man dött efter ett polisingripande. Författaren och journalisten Johan Hilton har skrivit bok om masskjutningen i Orlando 2016. P4 Extra p4extra@sr.se