Podcasts about greiders

Lars Trägårdh tackade först nej till uppdraget som ordförande för den statliga kommitté som ska ta fram en svensk kulturkanon. Han berättar om sitt nya uppdrag och sin höga tröskel för att alls arbeta för staten. Trots programledarens försök att tala om klassikerlistor tycks Trägårdh mer inne på ett nationellt kompendium. Chang Frick tycker att kurderna och iranierna måste vara med i en svensk kulturkanon. Han håller också med vänstermannen Göran Greider om att ÖB är sugen på krig. Anna Nachman förklarar varför hon använde begreppet Tjej-Hitler i en krönika som startade ett bråk. Detta och mycket mer avhandlas i detta avsnitts kulturpanel. Programledare Nina Solomin.

Andrés & Karl Oskar samtalar om Göran Greiders kritik mot Överbefälhavare Micael Bydén. Vad är det egentligen för olika världsåskådningar som krockar i debatten?

Vi skärskådar Göran Greiders känsla för vers. Nalle Knutssons mingelegenskaper och så undrar vi vad som händer om ryssen invaderar Gotland.Stötta Fyra meter genom att gå in på www.patreon.com/fyrameter och bli patron. Du väljer själv hur mycket du vill bidra med!Följ Anders Sparring: Twitter: @AndersSparring, Instagram: @anderstorssonsparringFölj Fritte Fritzson: Twitter & Instagram: @frittefritzson See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Göran Greider om dödsångest, aversionen mot Succession och den oväntade kärleken för en av Margret Tatchers ståndpunkter.Felix gör tjejnytt och har läst dagarna dagarna dagarna och tycker kvinnoporträttet är för komplext för att vara realistiskt men ger tips till killar hur man ska prata om boken för att imponera på coola tjejer.Eftersnack för 100 kronors-patrons.Stort grepp på löntagarfonder, uppväxt och konspirationsteoretiker.Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad sker i psyket när en människa drabbas av sjukdom? Man börjar ofta minnas barndomen, uppväxten och i Göran Greiders fall en ganska typisk arbetarklassuppväxt. Under hösten 2019 blev han sjuk och kring nyår fick han en cancerdiagnos som ledde till sjukhusvistelser. Under hela sjukdomstiden har han skrivit ner texter och minnen, ofta i sjuksängen, som format sig till en historia om sjukdom och minne i brutna rader. Medarrangör Ordfront förlag

Vad sker i psyket när en människa drabbas av sjukdom? Man börjar ofta minnas barndomen, uppväxten och i Göran Greiders fall en ganska typisk arbetarklassuppväxt. Under hösten 2019 blev han sjuk och kring nyår fick han en cancerdiagnos som ledde till sjukhusvistelser. Under hela sjukdomstiden har han skrivit ner texter och minnen, ofta i sjuksängen, som format sig till en historia om sjukdom och minne i brutna rader. Medarrangör Ordfront förlag

Karin Olsson och Magnus Alselind om kulturchefernas muskelskryt och Ivar Arpis inkomst. Succéförfattaren Jens Liljestrand gästar mediepodden och avslöjar sitt värsta minne från Bokmässan.

Att ta bladet från munnen är ett uttryck som funnits länge på många språk. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I höjd med sin 90-årsdag gav författaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, Bladet från munnen, sände en chockvåg av förväntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som läsare på dagens bokmarknad älskar så mycket som löften om kommande indiskretioner. Inte så konstigt att kritikerna sedan fick svårt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit någon skandalbok med smaskiga avslöjanden Ingenting närgånget om moget sex, partnerbyten, sorger och oförrätter. Inget om att ge betalt för gammal ost, inga påhopp på namngivna kändisar. Tvärtom är Bladet från munnen en förtjusande men ganska splittrad klippbok. Den känns mer som hopkok på gamla rester från tidigare romanprojekt än ett självständigt verk. Och om Elsie Johansson själv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, blåvita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i så många tidigare romaner, får vi inte veta mycket. Tji fick vi! Den moderna biografin är en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Förr brukade biografiformen användas för att servera en respektfull allmänhet tillrättalagda versioner av framgångsrika liv. Den moderna biografin är något annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Många samtida författare väljer att kalla sina biografier för romaner, kanske för att läsarnas förmåga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer opålitlig. Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetslöst med läsarnas hunger efter verklighet och ger dem i stället dimridåer och speglar. I hennes romanbiografi Grand final i skojarfabriken kallas författarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad författare på ett av landets största förlag. Hon är elegant och slagfärdig, uppträder gärna på galor såväl som i televisionen. Vad ingen vet är att Lillemor inte har skrivit de böcker hon hyllas för. Konstnärlig motor bakom de många och tjocka romanerna är Barbro Babba Andersson, vulgär och frispråkig, och knappast någon som släpps in i de fina salongerna. Under alla år har Lillemor bara renskrivit Babbas böcker. Hon har fungerat som sköld och tjusigt skyltfönster medan det stökiga konstnärliga geniet kunnat skapa i lugn och ro. Snabbt listar läsaren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening är Kerstin Ekman. De är båda uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman själv levt ett ganska konsekvent författarliv, är Lillemor Troj ängslig medelklass med stark dragning till fina titlar och ärvt porslin. Babba, däremot, är rättfram arbetarklass på ett sätt som Kerstin Ekman aldrig framstått som. Hon står med båda fötterna i myllan, snapsar och spottar snus. Somliga läsare är kanske desperata nog att vilja bena ut vad som är sant och vad som är falskt i Grand final i skojarfabriken. Jag är det inte. Dessutom tycker jag alldeles för mycket om romanen för att vilja hacka sönder den i småbitar. Viktigare för mig är att Ekman med den skildringen av två separata kvinnoöden lyckas gestalta hela efterkrigstidens litterära offentlighet. Av den förmodade självbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan mäta sig med Ekmans mest älskade böcker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet. Men att ta bladet från munnen, vad betyder det egentligen? Är det vi säger när vi gjort oss fria från sociala konventioner och känslomässiga band sannare än det vi säger när vi fortfarande befinner oss i deras nät? I Bladet från munnen skriver Elsie Johansson: Den för mig huvudsakliga poängen med detta mitt förmodligen avslutande livsprojekt, är att jag vågar vara den jag vill vara, och i själ och hjärta också är, utan undanflykter och ängsliga sidoblickar. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Vi är nog många som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar förberedelsen inför att lägga korten på bordet, än handlingen i sig. Själva avslöjandet, det skamlösa, oförbehållna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt författarskap; här blir hon snarare kokett och undvikande. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos två andra memoarförfattare, Niklas Rådström och Göran Greider. Rådströms Som har inget redan hänt är en självbiografisk essä, påbörjad efter det cancerbesked som författaren mottog någon tid innan coronapandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga. Han läggs in. Under morgonronden nästa dag får att veta att han drabbats av akut leukemi. Det som följer är ett år full av fysiskt och psykiskt påfrestande behandlingar, men också av stillsam reflexion och öppenhet. Patienten bestämmer sig för att föra cancerjournal. Som läsare anar jag den där lusten, lik en klåda, att lägga korten på bordet. Att äntligen få sjunga ut, även om det fula och svåra! Men inte heller Rådström lyckas med det. Han börjar snart  darra på manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental. I stället för att utmana och lägga under lupp vill han förlåta och stryka medhårs, till och med förlåta den bortgångna modern som svek honom när han var barn. Det är fint, men är det ärligt? Även den kroniskt kritiske debattören Göran Greider börjar, när han drabbas av svår sjukdom, låta som en gemytlig prelat. Han börjar fundera över livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och kåserier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men även i Greiders motsvarighet till Rådströms och Johanssons självbiografier, en prosadiktbok med titeln Barndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader. Inte heller den bjuder på några direkta överraskningar eller sanningar. Nej, oftast är det inte till biografierna utan till dikten man måste vända sig om man vill veta något om en enskilds författares innersta liv. Skönlitteraturen är den snabbaste och pålitligaste vägen, helt enkelt för att fiktionen ger författaren tillräckligt med skydd för att våga berätta om det allra naknaste och mest intxima. Det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Det verkar nämligen som om författare, precis som andra människor, ljuger som mest när de svurit att tala klarspråk. Inte medvetet, och absolut inte med uppsåt. Jag tror snarare att det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Nästan alla författare och konstnärer använder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att hämta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varför de är så viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men nästan jämt är, som Agneta Pleijel brukar hävda, det skönlitterära skrivandet ett försök att svara på en fråga. Vet man svaret från början, som ju den som föresatt sig att berätta en fastlagd sanning tror sig göra, är det ingen idé att ens sätta sig vid datorn. Ulrika Kärnborg

Att ta bladet från munnen är ett uttryck som funnits länge på många språk. Men vilket blad talar vi om? På äldre tiders tyska hette det "kein blatt vornehmen", alltså: att inte hålla något blad för. Kanske var det fikonlöven i Paradiset som åsyftades? Men i våra dagar är det från munnen bladet ska tas, för att ge fri passage åt den nakna sanningen, hjärtats ocensurerade mening. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I höjd med sin 90-årsdag gav författaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, Bladet från munnen, sände en chockvåg av förväntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som läsare på dagens bokmarknad älskar så mycket som löften om kommande indiskretioner. Inte så konstigt att kritikerna sedan fick svårt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit någon skandalbok med smaskiga avslöjanden Ingenting närgånget om moget sex, partnerbyten, sorger och oförrätter. Inget om att ge betalt för gammal ost, inga påhopp på namngivna kändisar. Tvärtom är Bladet från munnen en förtjusande men ganska splittrad klippbok. Den känns mer som hopkok på gamla rester från tidigare romanprojekt än ett självständigt verk. Och om Elsie Johansson själv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, blåvita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i så många tidigare romaner, får vi inte veta mycket. Tji fick vi! Den moderna biografin är en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Förr brukade biografiformen användas för att servera en respektfull allmänhet tillrättalagda versioner av framgångsrika liv. Den moderna biografin är något annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Många samtida författare väljer att kalla sina biografier för romaner, kanske för att läsarnas förmåga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer opålitlig. Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetslöst med läsarnas hunger efter verklighet och ger dem i stället dimridåer och speglar. I hennes romanbiografi Grand final i skojarfabriken kallas författarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad författare på ett av landets största förlag. Hon är elegant och slagfärdig, uppträder gärna på galor såväl som i televisionen. Vad ingen vet är att Lillemor inte har skrivit de böcker hon hyllas för. Konstnärlig motor bakom de många och tjocka romanerna är Barbro Babba Andersson, vulgär och frispråkig, och knappast någon som släpps in i de fina salongerna. Under alla år har Lillemor bara renskrivit Babbas böcker. Hon har fungerat som sköld och tjusigt skyltfönster medan det stökiga konstnärliga geniet kunnat skapa i lugn och ro. Snabbt listar läsaren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening är Kerstin Ekman. De är båda uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman själv levt ett ganska konsekvent författarliv, är Lillemor Troj ängslig medelklass med stark dragning till fina titlar och ärvt porslin. Babba, däremot, är rättfram arbetarklass på ett sätt som Kerstin Ekman aldrig framstått som. Hon står med båda fötterna i myllan, snapsar och spottar snus. Somliga läsare är kanske desperata nog att vilja bena ut vad som är sant och vad som är falskt i Grand final i skojarfabriken. Jag är det inte. Dessutom tycker jag alldeles för mycket om romanen för att vilja hacka sönder den i småbitar. Viktigare för mig är att Ekman med den skildringen av två separata kvinnoöden lyckas gestalta hela efterkrigstidens litterära offentlighet. Av den förmodade självbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan mäta sig med Ekmans mest älskade böcker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet. Men att ta bladet från munnen, vad betyder det egentligen? Är det vi säger när vi gjort oss fria från sociala konventioner och känslomässiga band sannare än det vi säger när vi fortfarande befinner oss i deras nät? I Bladet från munnen skriver Elsie Johansson: Den för mig huvudsakliga poängen med detta mitt förmodligen avslutande livsprojekt, är att jag vågar vara den jag vill vara, och i själ och hjärta också är, utan undanflykter och ängsliga sidoblickar. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Vi är nog många som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar förberedelsen inför att lägga korten på bordet, än handlingen i sig. Själva avslöjandet, det skamlösa, oförbehållna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt författarskap; här blir hon snarare kokett och undvikande. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos två andra memoarförfattare, Niklas Rådström och Göran Greider. Rådströms Som har inget redan hänt är en självbiografisk essä, påbörjad efter det cancerbesked som författaren mottog någon tid innan coronapandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga. Han läggs in. Under morgonronden nästa dag får att veta att han drabbats av akut leukemi. Det som följer är ett år full av fysiskt och psykiskt påfrestande behandlingar, men också av stillsam reflexion och öppenhet. Patienten bestämmer sig för att föra cancerjournal. Som läsare anar jag den där lusten, lik en klåda, att lägga korten på bordet. Att äntligen få sjunga ut, även om det fula och svåra! Men inte heller Rådström lyckas med det. Han börjar snart  darra på manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental. I stället för att utmana och lägga under lupp vill han förlåta och stryka medhårs, till och med förlåta den bortgångna modern som svek honom när han var barn. Det är fint, men är det ärligt? Även den kroniskt kritiske debattören Göran Greider börjar, när han drabbas av svår sjukdom, låta som en gemytlig prelat. Han börjar fundera över livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och kåserier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men även i Greiders motsvarighet till Rådströms och Johanssons självbiografier, en prosadiktbok med titeln Barndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader. Inte heller den bjuder på några direkta överraskningar eller sanningar. Nej, oftast är det inte till biografierna utan till dikten man måste vända sig om man vill veta något om en enskilds författares innersta liv. Skönlitteraturen är den snabbaste och pålitligaste vägen, helt enkelt för att fiktionen ger författaren tillräckligt med skydd för att våga berätta om det allra naknaste och mest intxima. Det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Det verkar nämligen som om författare, precis som andra människor, ljuger som mest när de svurit att tala klarspråk. Inte medvetet, och absolut inte med uppsåt. Jag tror snarare att det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Nästan alla författare och konstnärer använder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att hämta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varför de är så viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men nästan jämt är, som Agneta Pleijel brukar hävda, det skönlitterära skrivandet ett försök att svara på en fråga. Vet man svaret från början, som ju den som föresatt sig att berätta en fastlagd sanning tror sig göra, är det ingen idé att ens sätta sig vid datorn. Ulrika Kärnborg

Peter Wolodarskis märkliga ordval efter Göran Greiders cancerbesked.Det blir STORT grepp på SD:s nya Youtube satsning Riks. Tobak: Stark.Folk skiter (bokstavligen) i afghanska konsulatet på Lidingö. Praktikant-Micke gav sig ut för att höra vad Lidingöborna tycker om detta.Jesper är övertygad om att han skulle bli en bra psykolog. Medhållet i studion är inte jättestort.Dagens sidekick Julia Lyskova sprider sin charm och värme och pratar bland annat om sårbarheten i att vara naken, hennes av misstag första porrsurfning och Pamela Anderssons sjätte äktenskap.Tik-Tok-torsdag med Hannes Järnblad om ​alla vändningar i kalabaliken kring den mediokra youtubern tillika bebishjärnan Vlad Reiser.Dundermysiga Anton och Robin från podden Bögministeriet om:Bastuklubbar, Gott Snack-studions potentialitet som darkroom, Folk med stora penisars lathet, Kända personers kukstorlek, Antons bisarra inredning i den palatsliknande lägenheten. Hur många dockor med desorienterad anknytning kan man ha egentligen? Och blir det en bög som nya Ica-Stig?Dessutom: Stort Straightquiz! Vet killarna vilka två verktyg som är viktigast när man byter däck? Vad är egentligen en “Blue Waffle” och vad gör Mia Malkova till vardags?Bing! Bong! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Göran Greiders fascination för Dan Andersson började redan som barn, när hans mamma sjöng finnmarkspoetens sånger som godnattvisor. Sedan dess har han gång på gång återkommit till hans livsöde – nu senast i dokumentärromanen Hon vars hjärta var som mitt … Continue reading →

Göran Greiders 94-åriga mamma har fått corona. Vad är priset för social distans? Det är en av frågorna vi ställer oss i Malous filosofiska salong som även gästas av skribenten och poddaren Anna Björklund. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Dagens människa avsnitt 106 möter vi journalisten, debattören och författaren Åsa Linderborg. Vi talar om den märkliga upplevelsen då  Åsas två barn en helt vanlig dag blev som en altartavla, vi pratar om hur Marx inte alltid räcker och om saknaden efter en tro på Gud. Om Göran Greiders råd när Åsa var i blåsväder, om svidande kritik och om den ovillkorliga kärleken. 

Dikt: "2015" Uppläsning: Göran Greider  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" (Bonniers, 2019) MUSIK Dan Gisen Malmquist: Utresan EXEKUTÖR Dan Gisen Malmquist, samtliga instrument

Folkets dikt: "Samvetets trädgård" Önskad av: Solveig Johansson, Karlstad  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "I trädgården hörs andra ekon", Ordfront, 2017 MUSIK Martin Hederos: Draisine song EXEKUTÖR Tonbruket

Dikt: ur "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" 1a rad: En människa går bort  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" , Bonniers, 2019 MUSIK Hans Kennemark: Släkt EXEKUTÖR Hans Kennemark, fiol

Dikt: ur "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" 1:a rad: Den som vill tukta Uppläsning: Göran Greider  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" (Bonniers, 2019) MUSIK Gabriel Fauré: Après un rêve EXEKUTÖR Göran Söllscher, gitarr, Jian Wang, cello

Dikt: ur "Ombyggd Volvo " 1:a rad: Han förstärkte golvet Uppläsning: Göran Greider  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "Ombyggd Volvo" (Bonniers, 1992) MUSIK Bob Belden: Zanzibar EXEKUTÖR Lou Marini, altflöjt, Zach Danziger, slagverk

Dikt: ur "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" 1a rad: Det finns på våra liv en vattenstämpel  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungandes" , Bonniers, 2019 MUSIK Esbjörn Svensson: Dream EXEKUTÖR Esbjörn Svensson, piano

Idag pratar Elinor, Clara och Moa om Sara Skyttedals flyguppoffring, hur yrkeskriminella ska sluta skjuta och så blir det skandalskola om krishantering vid skandaler. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande: Clara Kristiansen, Elinor Svensson, Moa LundqvistProducent: Rickard Nerbe

Idag pratar Elinor, Clara och Moa om Sara Skyttedals flyguppoffring, hur yrkeskriminella ska sluta skjuta och så blir det skandalskola om krishantering vid skandaler. Medverkande: Clara Kristiansen, Elinor Svensson, Moa Lundqvist Producent: Rickard Nerbe

Författaren Göran Greiders väg till Luther gick via Engels. Om Luther skulle verka idag skulle det vara som en politisk röst med nytt budskap och slagkraftiga formuleringar.

Nytt dubbelavsnitt av Göran Greiders och Gustaf Noréns podd Brännässlor. Den andra sidan – del 1 http://pod.mittmedia.se/pod/filer/denandrasidan1.mp3 Inlägget Brännässlor 4: Den andra sidan – del 1 dök först upp på Brännässlor.

Nytt dubbelavsnitt av Göran Greiders och Gustat Noréns podd Brännässlor. Den andra sidan – del 2 http://pod.mittmedia.se/pod/filer/denandrasidan2.mp3 Inlägget Brännässlor 5: Den andra sidan – del 2 dök först upp på Brännässlor.

Lilla drevet avsnitt 19 är precis som moderaternas valkampanj: Det innehåller 900 000 samtal med hög kvalité. Liv Strömquist gör genus- och klassanalys av barnprogrammen hon tvingas se. Kringlan Svensson funderar på varför det är så svårt att få Rumänien att ta emot gratis pengar för att hjälpa sina romer. Ola Söderholm tycker att ett lämpligt straff för människor som retweetar beröm är skenavrättning. Dessutom samtalas det om åsiktspersonen Göran Greiders bråk med Feministiskt initiativ, klimatpanelens svårigheter att nå ut och Kent Perssons Stefan Löfven-imitation See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den 28 februari är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Hur minns vi honom? Och varför har han varit så frånvarande i kulturen och kulturdebatten? I Nya Vågen den 22 februari diskuterar kulturjournalisten Dan Jönsson, genusvetaren Tiina Rosenberg och historikern Håkan Arvidsson den senaste Palme-biografin av Göran Greider. Hur skiljer sig Greiders porträtt från till exempel Henrik Berggrens storsäljande Palmebok? Biografier är numera bestsellers, trots en ibland undermålig litterär kvalitet. Men det som nästan inte säljer alls är lyriken. Har poesin blivit som finporslinet: nåt gammalt som vi bara drar fram vid bröllop och dop, eller hittar den andra vägar till läsaren? Kan man lära fler att läsa poesi? Och är det en slump att en rad poeter i vår lämnar poesin för att i stället ge ut prosa? Poeterna Hanna Nordenhök och Khashayar Naderehvandi gästar studion. Dessutom: Veckans panel med serietecknaren Liv Strömquist, författaren Torbjörn Flygt och Anna Storåkers från musikklubben Debaser. Programmet sänds från Malmö och leds av Lena Birgersdotter