Podcasts about gabbro

Rants about encountering a cool new legume species in the fog deserts and giant cactus landscapes of Baja California, the diversity of perennial raaaaagweeds in the deserts, Gabbro soils, a buckwheat that produces flowers along the ground, Arugula acting invasive as hell in the Arizona Desert, escaping the cultural disease of Southern California, the oils and secondary metabolites of Eriodictyon sessilifolium, a Gymnopilus species that likely contains psilocybin and eats dead Ambrosia chenopodiifolia, etc.Includes a select reading from an old book of railroad stories I wrote ten years ago starting around 1:05:00

Die egalitären Eagles vom Eakpod kämpfen sich, passend zum dieswöchigen Superbowl, in das Football-Team der Philadelphia Eagles, ganz nach dem Vorbild von Marky Mark in Unbesiegbar - Der Traum seines Lebens. Obwohl nicht Headliner unserer Folge, ist der aktuelle Film der Woche die Actionkomödie Argylle, die weswentlich revolutionärer ist als wir gedacht hätten und damit wahrscheinlich einer der ganz großen Filme des Jahres. Deutlich weniger revolutionsfreundlich sind bekanntlich die alten europäischen Monarchien, obgleich ihnen manchmal näher als gedacht. Das englische Königshaus, dargestellt in The Crown, ist hierbei zwar nicht immer weniger toxisch als der französische Hof um Marie Antoinette, jedoch zumindest bisher etwas lebendiger und klarer in seinem akzentfreien Englisch, zumindest solange es sich nicht mit Seeungeheuern anlegt. Für die farbliche Unterhaltung in neuen Küchen dient, falls ihr daran Interesse habt, der erwähnte Gabbro im  Polarisationsmikroskop.

Episode: 2624 John Winthrop, jr. brings Christian Alchemy to an ironworks on the Saugus.  Today, iron and alchemy in the Plymouth Colony.

Lotta Lotass litteratur är en egen motståndsrörelse mot berättelsens hegemoni. Maria Edström läser en författare som upprättar ett äldre språk för att skapa ett nytt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad i en längre version 2014.Övertron på berättelsen är ingenting nytt, såväl politiker som journalister och allsköns experter har i flera år låtit som pr-byråer. Minsta kafé eller hamburgerbar ska ju ha en berättelse som om vi liksom inte begriper någonting om det inte förpackas som i en saga, som ginge vi alla under utan en bärande myt om vad vi ska konsumera, rösta på, tro på. Problemet med dessa "berättelser" är naturligtvis förenklingarna, felaktigheterna och riskerna för ren demagogi. Ju enklare berättelser ju slagkraftigare och det kanske är ett mindre problem om det gäller var vi ska dricka vårt kaffe men definitivt ett större om det handlar om hur vi ska förstå världen.Vad har nu det här med författaren Lotta Lotass författarskap att göra frågar sig vän av ordning? Jo, även inom litteraturen där man ju i och för sig kan tycka att berättelsen har en given plats, så har den även här lyfts fram som ett eftersträvansvärt föredöme och då talar vi om den lättillgängliga, begripliga, episka, händelsedrivna berättelsen. Och det är någonting som skaver runt allt detta ”berättardriv”, där en svårtydd, mångfacetterad och motsägelsefull värld till varje pris måste göras enkel, lätt att tyda och lätt att tillägna sig. Och där kan ett författarskap som Lotta Lotass komma in som en motrörelse med ett helt annat sätt att utöva och att se på litteraturen och dess uppgift.Lotass gav 2007 ut första delen i en trilogi ”Den vita jorden” i en lite ovanlig form, 148 tunna häften i en vit liten papplåda att läsas i valfri ordning. Innan dess hade hon sen debuten 2000 med romanen ”Kallkällan” alltmer kommit att experimenterat med form och distribution och skulle så fortsätta. Nästa bok efter debuten var som en del i ett uppslagsverk ”Band II Från Gabbro till Löväng”, sen följde en förstautgåva i pocket, romaner bestående av en enda lång mening, labyrintiska texter med rumsbeskrivningar, dikter enkom på nätet publicerade tillsammans med bilder av amerikanska redwood-träd, amerikanska sinnessjukhus, cirkuselefanter och en enda lång dikt på en filmad telexremsa.Lotass har skrivit poesi, dramatik och prosa – det har handlat om fattighjon på hemmet, de sovjetiska kosmonauterna, amerikanska seriemördare, bibliska ökenvandringar, första världskrigets skyttegravar, arktiska utfärder. Ofta i en värld som känns som ett parallellt universum eller i en skapad värld, ett slags scenografi, en fantasi i ett grumligt sinne eller som i en av hennes mest ifrågasatta böcker ”Den svarta solen” som kändes som att läsa ett märkligt dataspel, en labyrintisk rumsbeskrivning i 342 numrerade stycken där man ständigt skulle välja väg efter varje och riskerade att bli ”fast” i spelet/texten för evigt. Lotass trilogi om kriget, dess historieskrivning, minnen, krönikor påbörjades 2010 med ”Sparta” och efter ”Mars” avslutades den med ”Örnen”. Små nätta volymer, en vit, en grå och en brun. Alla utgivna i blott 300 exemplar – ungefär så stor som min läsekrets är, har Lotass förklarat och även detta har nog retat upp i ett kulturklimat där masseffekt alltid verkar vilja uppnås.I den första ”Sparta” befinner vi oss i ett slags antikens krigarstat eller är vi i minnet av den?”Stensoldater. Stensoldater. Vi är väntan. Vi är tystnad. Vi är tyngd och stillhet. Vi är ordhållighet, visshet, återstod.” Så blir dessa stensoldater till alla soldater som levt, dött, blivit till historia, till sten. Och så finns W – gamle ”double-w” – kommentator och spelledare, en som raserar gamla världar och bygger nya ”Snart skall inget återstå.” och han fortsätter ”Allt kan brukas till att bygga världen.”I den andra ”Mars” är legionen på marsch i ett landskap likt den röda planeten i titelns dubbelexponering med romerske krigarguden Mars. Den gamla myten om ansikten och spår av liv och kulturer i sten och berg, av forntida hav, kanaler, monument, stenstäder på den främmande planeten handlar också om vår planet och dess lager av tider, förstörelse och glömska.Lotass är på inga vis en modern språkförstörare, tvärtom skulle jag vilja kalla henne för ett slags språkupprättare, i den meningen att hon återupprättar ett gammalt språk, ett ibland närmast bibliskt språk, ett språk där verktyg, fågelarter, adjektiv som skillrande, glanskande, ting som flitter, flisor och flarn, uppräkningar av saker som till slut låter som musik. Lotass språkradikalism ligger kanske snarare i att just undvika alla de ord och uttryck som vår samtid klär sig i. Däremot är hon i allra högsta grad en berättelseförstörare, problematiserar hela idén om en berättelse, frågar sig hela tiden – om vad berättas det, vem berättar, när berättas vad det nu är som berättas?Det finns alltid denna osäkerhet hos Lotass och däri ligger hennes ständiga obstruktion mot en den tidstypiska och tillrättalagda berättelsens idé. Däremot avisar Lotass inte alls ett slags samtidsavkänning – vem är väl den gamle W med alla sina krig, med sitt skapande av nya världar?I den sista delen ”Örnen” så är vi som från början i en artefakt, ett teatralt minnesrum – ”Invid horisonten reser sig bergskedjor av söndermalt papper som blandats med mjöl och vatten. Ståltrådstommen skymtar i enstaka klev, skrevor och rämnor. Stift och klamrar döljs nogsamt av bergssidornas patinering”. Våra hågkomster är alltid en konstruktion, en reproduktion tycks Lotass mena – ”Ridån går upp. Spelet kan börja.” så slutar första kapitlet. Och ”Örnen” den emblematiska titeln där örnen som symbol går igen i de många av världens stora riken; det romerska, det amerikanska, det nazistiska, och där jag möjligtvis tror att bokvolymens bruna färg faktiskt betyder något.Och kanske är alltihop ett barn som leker med sina tennsoldater – ”Mor, var är du?” utropas på en sida och ingen enskild tolkning göras till den bestämmande. ”Örnen” blir också med sin flerskiktiga teknik en på sitt sätt skrämmande förevisning i hur det förflutnas reminiscenser återskapas, ges ny dräkt, inte känns igen utan tolkas som nya.Lotta Lotass är en av våra mest uppfordrande författare, ett slags civilisationskritiker som vår tid inte riktigt verkar ha förmåga att ta till sig annat än i mindre kluster. Men för den som tar sig tiden väntar en sällsam läsupplevelse som för alltid vaccinerar mot förenklade ”berättelser” var de än uppträder.Maria Edström, kritiker och tidigare medarbetare på kulturredaktion

In this episode we rant about the horror of common Southern California horticultural atrocities, having cholla branches thrown at you, the burgeoning native plant movement and convincing home owners to kill their stupid lawns, the endangered Baja Birdbush, Ornithostaphylos oppositifolia, Tecate Cypress, Gabbro soils, eating Psychedelics in the Colorado (Sonoran) Desert, and more.

G's up! Ho's down!  The letter "g" and its guttural nature tends to make words like "geegaw" and "gewgaw" infinitely more fun to say.  We've got a great set of words for you and we hope you take away something on the boards of life....  | GABBAS    | GABBRO    | GABIES  |  | GACHER  | GACHED/GATCHER | GAEING  |  | GAGAKU  |  | GAIJIN  |  | GALAGO  |  | GALIOT  | LATIGO | GALLUS  |  | GALYAC  | GALYAK | GAMBAS  |  | GAMAYS  |  | GAMBIR  | GAMBIA/GAMBIER | GAZABO  |  | GUAIAC  |  | GARDAI  |  | GALEAE  | GALEA | GATEAU  |  | GANJAH  | GANJA | GHALAS  |  | GHAZAL  |  | GAVIAL  |  | GAYALS  |  | GAZARS  |  | GLEBAE  | BEAGLE | GRABEN  | BANGER | GOBANG  |  | GLACIS  |  | GAUNCH  |  | GLUCAN  |  | GLYCAN  |  | GASCON  |  | GIDDAP  |  | GODDAM  |  | GAOLED  | GOALED | GAUMED  |  | GAWPED  |  | GARRED  |  | GASTED  |  | GRADUS  | GUARDS | GOONDA  |  | GEEGAW  | GEWGAW | GALERE  | REGALE | GEMMAE  |  | GENERA  |  | GENEVA  |  | GANGUE  |  | GARGET  |  | GERAHS  | GASHER | GLAIVE  |  | GAWSIE  |  | GALLET  |  | GAOLER  | GALORE | GRAPLE  |  | GRAMME  | GAMMER | GENOAS  | AGONES | GYRASE  | GREASY | GARVEY  |  | GUTTAE  |  | GAYETY  | GAEITY | GALING  | GINGAL | GHARRI  | GHARRY | GHAZIS  |  | GHAUTS  | AUGHTS | GARTHS  |  | GOORAL  | GORAL | GLOSSA  |  | GULARS  |  | GAULTS  |  | GAMMON | GUMMAS  |  | GRANUM  |  | GAZUMP  |  |   |  | GNARRS  |  | GOSSAN  |  | GYOZAS  | AZYGOS | GOBBET  |  | GLOBED  |  | GOBOES  |  | GIBING  |  | GYBING  |  | GHIBLI  |  | GOMBOS  | GUMBOS | GOBONY  |  | GECKED  |  | GEODIC  |  | GESTIC  |  | GLUNCH  |  | GRUTCH  |  | GRIDED  | GIRDED/RIDGED | GENNED  |  | GIRNED  |  | GODETS  |  | GOURDE  | DROGUE | GUNDOG  | DUGONG | GODWIT  |  | GODOWN | GELEES  |  | GEEING  |  | GLEETY  |  | GERMEN  |  | GEMOTE  | GEMOT | GYRENE  | GREENY | GRIFFE  |  | GOFFER  |  | GIGUES  |  | GLEGLY  |  | GOGLET  | TOGGLE | GUGLET  |  | GUNGES  |  | GREGOS  | GORGES/ | GILLIE  | GHILLIE | GIMMIE  |  | GENTIL  |  | GOOLIE

The boys are starting to loathe Muscadet and holy shit does it show. Along with Brian Heiss from Heritage Wines in Fort Greene, the squad plays a game of "musky or corked" where there are no winners. Here's the deal. Gabbro and Clay soils are, if anything, overrated in Muscadet and outclassed by other soil types. Luckily, this episode turns into one of our trademark jeremiads about the fate of natural wine in the USA. If you were wondering, we did cut about 7 minutes of chatter about getting punched in the face that never quite worked. PATREON.com/disgorgeous and go shop w. Brian at Heritage wines /// LIST//Domaine de La Pepiere, Gorges, 2014//Domaine Michel Bregon,Gorges, 2013//Natalie et Michel Delhommeau, Muscadet Sevre et maine sur lie, 'Clos Armand', 2000///Support the show (https://www.patreon.com/Disgorgeous)

Piano Improv w/ Gabbro

Kosmo har tema utvandrarna. I städerna Murcia och Cartagena i södra Spanien öppnade förra helgen den stora samtidskonstbiennalen Manifesta 8. Runt 150 konstnärer från framförallt Europa, Nordafrika och Mellanöstern hade samlats kring temat Spanien i dialog med Norra Afrika. En del av konstnärerna närmar sig ämnet drömskt och poetiskt, med tankar kring resande, avstånd och förflyttningar. Men det finns också de som konkret tar tag i frågan som handlar om migration. Regionen Murcia är idag en av de största mottagarna av flyktingar till Europa. De flesta kommer från Nordafrika och kommer sedan att tillhöra Europas hundratusentals papperslösa flyktingar. I Sydspanien finns en gemensam historia, eftersom araberna var här från 700-talet och ända fram till början av 1500-talet. Då byggdes byggnader som Alhambra som är klassat som världskulturarv, idag används nordafrikanerna som billig arbetskraft i byggindustrin och i jordbruket. Cecilia Blomberg åkte till Sydspanien för att titta på hur konsten tacklade mötet med Sydspaniens politiska verklighet. Författaren Dubravka Ugresic föddes 1949 i dåvarande Jugoslavien. Hon är litteraturvetare och var verksam vid universitetet i Zagreb innan hon och flera andra intellektuella kvinnor i hennes generation, när kriget rasade och den kroatiska nationalismen växte blev utfrysta och motarbetade och till och med kallade häxor. Hon lämnade Kroatien 1993, kom först till Berlin och sedan, via USA, så småningom till Amsterdam, där hon nu sedan 1999 har sin bas. På svenska finns tre av hennes romaner; Den ovillkorliga kapitulationens museum, Rädslans ministerium och Baba Jaga la ett ägg, men hon har också skrivit ett antal essäsamlingar och några romaner till. Hennes texter kretsar ofta kring erfarenheten av uppbrott och nationalismens baksidor. Anneli Dufva åkte till hennes nya hemland Nederländerna för att höra hur hon ser på situationen i landet idag; om Geert Wilders, behovet av syndabockar och hur multikulturalismen kan bli en ideologisk fälla. Och Maria Edström har med hjälp av Lotta Lotass roman Band II: från Gabbro till Löväng tittat närmare på vår egen utvandrarhistoria. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

This track looks at the 'layers' caused from lava-flows, across the North of The Island of Skye and how the processes of erosion are spectacularly displayed here.

Transcript -- This track looks at the 'layers' caused from lava-flows, across the North of The Island of Skye and how the processes of erosion are spectacularly displayed here.

This track looks at the 'layers' caused from lava-flows, across the North of The Island of Skye and how the processes of erosion are spectacularly displayed here.

Transcript -- This track looks at the 'layers' caused from lava-flows, across the North of The Island of Skye and how the processes of erosion are spectacularly displayed here.