Podcasts about populismens

Varför präglas vår tid av förenklade, associationsstyrda och fragmenterade format liksom fenomen som trumpism, förtalskampanjer och cancelkultur? Populismens spöke förgiftar oss, skriver Klas A M Eriksson, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Inläsare: Staffan Dopping

Ett samtal med Anna W. Gustafsson, docent i svenska vid Språk- och litteraturcentrum, om hur populistiska partiers anhängare uttrycker sig i sociala medier. Anna är författare, tillsammans med Charlotta Seiler Brylla, av ett kapitel i den nya boken “Voices of Supporters – Populist parties, social media and the 2019 European elections”, som undersöker populistiska partiers sympatisörers språkbruk med utgångspunkt i EU-valet 2019. Läs mer om boken här: https://benjamins.com/catalog/dapsac.101 En podcast från Humanistiska och teologiska fakulteterna vid Lunds universitet: https://www.ht.lu.se/ Inspelat i Studio 206. Producent: Martin Degrell. Musik: "Phases (Instrumental)" av HoliznaRAPS (CC BY 4.0).

Trots sexskandaler, korruptionsanklagelser och vänskapen med Rysslands president Vladimir Putin var han en konstant figur i italiensk politik. Hör Europapoddens sommarserie om personerna som format, och formar, Europa. Idag om Silvio Berlusconi. Samtalet spelades in några dagar innan Silvio Berlusconi dog och avsnittet publicerades som podd den 12 juni.Silvio Berlusconi inledde sin karriär som underhållare på kryssningsfartyg men skulle så småningom bli en av Italiens rikaste och mäktigaste män. Under sin drygt 60 år långa karriär hann han bland annat göra fotbollsklubben AC Milan till en av landets största, omdefiniera hela det italienska medielandskapet, grunda det konservativa partiet Forza Italia och vara landets premiärminister tre gånger om. Vad var det egentligen som drev Silvio Berlusconi? Och vad har han betytt för italiensk politik?SkandalernaRedan år 2009 påstod Berlusconi själv att han hade framträtt i rättssalar hela 2500 gånger, och det var ett uttalande som kom innan de uppmärksammade bunga bunga-rättegångarna och den så kallade Rubygate som slutade med en dom för sexköp av minderårig och maktmissbruk. Trots det studsade Berlusconi ständigt tillbaka till maktens centrum. Hur kom det sig att anklagelser som skulle knäcka de flesta inte verkade röra Silvio Berlusconi märkbart i ryggen? Och fanns det något tillfälle när till och med de mest hängivna anhängarna kände att droppen rann över?AvtrycketDen 12 juni 2023 dog entreprenören, mediemogulen och politikern Silvio Berlusconi efter en tids sjukdom. Vilket blir hans avtryck i Italien, och i Europa? Och hur kommer man att minnas Silvio Berlusconi?Medverkande: Alice Petrén, tidigare Sydeuropakorrespondent för Sveriges radio, Kristina Kappelin, mångårig korrespondent i Italien för bland andra SVT och Bruno Tiozzo (M), politiskt sakkunnig i EU-departementet i Silvio Berlusconis koalitionsregering mellan 2008 och 2011.Programledare: Caroline SalzingerProducent: Felicia Hassan

Extrapodd. Silvio Berlusconi har avlidit, 86 år gammal. Trots sexskandaler, korruptionsanklagelser och vänskap med Rysslands president Vladimir Putin har han varit en konstant i italiensk politik. Hör ett samtal med Italienkännarna Alice Petrén och Kristina Kappelin om hur Berlusconi format dagens Europa. Samtalet spelades in dagar innan Berlusconi gick bort. Programeldare: Caroline SalzingerProducent: Felicia Hassan

Populismen har tagit sig in i det politiska vardagsrummet. Vad är det populismen utmanar och är den ett hot mot demokratin? Filosofiska rummet byter skepnad till Politiska rummet i åtta program inför valet. Gapet mellan folket och eliten, stad och land används allt oftare i den politiska retoriken. Folkets inflytande kontra elitens styre har varit en fråga sedan antiken. De klassiska politiska ideologierna har på olika sätt närmat sig frågan om folket och eliten och hur makten ska fördelas i samhället. I alla partier hittar vi mer eller mindre drag av populism, men vi talar oftast om vänster- och högerpopulism. Hur utmärker sig populismen och är den en egen ideologi?Populismens och demokratins historia och plats i svensk politikDet som kännetecknar populismen är att den pekar på en klyfta mellan folket och eliten, där den politiska eliten inte representerar folkets intressen. Populistiska ledare påstår att de talar med folkets röst. Populism har olika betydelser. En är att populismen är en rörelse som strävar efter ett homogent samhälle där det inte finns plats för oenigheter. En annan betydelse av populismen är att den är ett retoriskt grepp som innehåller förenklade budskap. Hotar populismen demokratin? Hur märks den i svensk politik? Och vilka är då folket och vem tillhör eliten?  Medverkande: Katarina Barrling, docent i statsvetenskap, Folke Tersman, professor i praktisk filosofi och Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap. Programledare: Cecilia Strömberg Wallin Producent: Marie Liljedahl 

En framgångsrik populist måste ha förmågan att piska upp opinioner med hjälp av effektfull propaganda. Men den som slår dövörat till gör det på egen risk, menar litteraturvetaren Jimmy Vulovic. Det finns nog få uttalanden Hillary Clinton ångrar lika mycket som att hälften av Donald Trumps väljare kan placeras i the basket of deplorables. Presidentvalet 2016 slutade illa för henne. Naturligtvis inte enbart på grund av det uttalandet men hennes ord bör ha spelat stor roll för att mobilisera Trumpväljare. Åtminstone efter att hans populistiska kampanj gjort sitt med det Hillary Clinton sa den 9 september 2016. En vecka senare intog han scenen på ett massmöte i Miami, Florida. Entrén skedde till tonerna av Do you hear the people sing från musikalen Les Misérables efter Victor Hugos roman från 1862. Det var en propagandistisk iscensättning av saker, händelser och tider som egentligen inte hör ihop. Sångens militäriska trummor dundrade. Bakom honom projicerades en storslagen revolutionsbild med USA:s fana centralt placerad, tillsammans med bland annat den franska trikoloren och den egna kampanjflaggan. Les Deplorables stod skrivet med stora bokstäver över den revolutionära folkmassan. Publikens jubel visste inga gränser. Publikens jubel visste inga gränser. Skickliga propagandister är alltid också opportunister, alltså den sortens människor som tar tillfället i akt så fort minsta möjlighet till påverkan ges. När nya medieteknologier dyker upp är de bland de första att ta dem till sig. Handskrift, tryckpress, fotografi, film, radio, ja, säg de teknologier som de inte snabbt har lyckats göra till effektiva propagandainstrument. I vår tid har den digitala tekniken med alla sociala medier och globala distributionsvägar förvandlats till både den politiska och kommersiella propagandans viktigaste redskap. Men det räcker såklart inte att bara vara snabb. Skickliga propagandister vet också att precision är viktigt i kampen om människornas känslor och åsikter, till exempel genom att dra nytta av växande trender och opinioner eller att som i Trumps fall effektivt vända en motståndares ord till sin fördel. När publiken lugnat ner sig lite sa han Welcome to all of you deplorables. Jubel igen. Därmed var ett i den politiska debatten nytt, slagkraftigt och långvarigt begrepp skapat. Sedan dess har det varit exempelvis den politiske strategen och rådgivaren Steve Bannons favoritbegrepp. En våg av memes och videos taggade med bland annat Les Deplorables och Deplorables Unite växte snabbt i styrka. Tack vare Hillary Clinton fick Trumps budskap om att återerövra USA från en arrogant och självtjänande elit mycket stor spridning i sociala medier och på videosajter. Propagandamaterialet ljudsattes ofta med Do you hear the people sing, i vilken ett nedtryckt folk stiger mot ljuset efter en avgörande strid. Sången är ett perfekt soundtrack till Donald Trumps populistiska strategi. Alla politiker i demokratier måste väl egentligen, för sin politiska överlevnads skull, vara någon form av populister. Samtidigt är den ideologiska populismen något mer än att bara försöka tilltala så många väljare som möjligt. Det finns alltså allmänna populister och sedan finns det populister med ett mer specifikt uppdrag. De senare bygger i princip all sin politik på föreställningen om ett ofta vagt definierat folks rätt att styra sitt öde. Det är en politisk strategi med lång historia och alla populiströrelser, såväl höger- som vänsterrörelser, när en idé om att det i kontrast till folkets vilja finns en korrupt och självtjänande elit som måste besegras, eller åtminstone regleras och regeras. Federico Finchelstein berättar i sin bok From fascism to populism från 2019 att den moderna populismen är starkt förknippad med fascism, eftersom det var den väg många fasciströrelser valde efter det andra världskrigets slut, alltså efter det totala ideologiska sammanbrott som krigsslutet innebar för dem. Antiliberalism och antielitism, fortsätter han, är två av de idéer som förenar fascismens och populismens retorik, liksom ofta främlingsfientlighet i de fall det rör sig om högerpopulism. Ändå är det enligt honom viktigt att skilja på begreppen. Populismen är inte detsamma som fascism eftersom den i regel inte bejakar våld som politisk strategi. Populister bejakar istället demokratin ledsagad av folkviljan. Den demokratiska idén om folkets självbestämmanderätt är drivande och kampen står för dem därför om att få definiera vem som tillhör respektive inte tillhör folket, samt som en följd av det vilka the enemy of the people är, för att låna Donald Trumps ord om liberal press och väl också om Hillary Clinton och hennes politiska klass. Och på spelplanens andra sida, så som den tog sig uttryck i exempelvis Occupy Wall Street och Bernie Sanders kampanjer, pekas folkfiendefingret istället mot till exempel big banks and businesses. Oavsett sida är risken för en majoritetens tyranni uppenbar, om inte individens rätt till liv, friheter och egendom säkerställs. Uttalandet om the basket of deplorables slog en bro genom tiden. Även om ideologisk populism brukar betraktas som ett modernt efterkrigsfenomen lades grunden för dess diskurs, alltså sättet att tala om och förstå det politiska livet, under 1700-talets amerikanska och franska revolutioner. Det var då de breda demokratiska idealen och idén om ett folk som ett subjekt med suverän rätt till självbestämmande föddes. Cas Mudde och Cristobal Rovira Kaltwasser påminner oss i boken Populism: A very short introduction från 2017 om att omvälvningen i Frankrike skedde på den aristokratiska elitens bekostnad. Ett argument för den blodiga uppgörelsen var den då nya idén om ett folk och en folkvilja som krävde sin rätt. Under efterföljande århundraden har sedan många andra eliter, både verkliga och rena konspirationsteoretiska fantasiprodukter, ställts mot påstådda folkviljor: kapitalister, världsjudendomens konspiratörer, socialister, militarister, globalister och nu alltså även liberal press och politiker som exempelvis Hillary Clinton. Uttalandet om the basket of deplorables slog en bro genom tiden. De nedsättande orden och det Donald Trump gjorde med dem skapade ett retoriskt associativt samband mellan franska revolutionen, dess förlorade ideal som i Les Misérables och valet 2016. Givet den öppet populistiska rörelse han leder är det lätt att förstå varför han så snabbt utnyttjade uttalandet. En maning till uppror mot det folkförakt hans anhängare såg i Hillary Clinton låg ju plötsligt bara där, precis som i en liten ask. Det var bara att öppna den. Svårare att förstå är varför Hillary Clinton bjöd på möjligheten. Kanske därför att hon behövde någonstans att placera alla de rasister, sexister, homofober, xenofober och islamofober hon såg i hans led. De finns ju onekligen där, precis som överallt annars. Men frågan är om det i huvudsak är just det hatet som nu driver denna populiströrelse, där röstandelen för Donald Trump bland flera minoriteter faktiskt ökade 2020. Och om det nu inte är det hatet som driver rörelsen just nu, säger då inte detta exempel något viktigt om faran i att hellre vilja se det man tror sig se än att se det uppenbara rakt framför en, faran med att se världen ur en snäv och död vinkel någonstans snett uppifrån. Jimmy Vulovic

I antologin "Populismens idéer - från antikens Rom till idag" tacklas frågor om makt och vanmakt, elit och folk, pluralism och enhetlighet från igår till idag. Peter Santesson, opinionschef på Demoskop, talar om folk och elit i svensk politik med programledarna Mats Wiklund och Katarina O'Nils Franke.

I dette program dykker vi ned i artiklen 'Romankunsten i populismens tidsalder', der blev trykt i sidste forårs bogtillæg. Artiklen er en samtale mellem den danske forfatter Mikkel Rosengaard og den amerikanske digter Kenneth Goldsmith, hvor de diskuterer romanen og kunstens rolle i en tid præget af populisme, forbrugerisme og flygtig opmærksomhed. Mikkel Rosengaard kom forbi Danmark i december sidste år, og det udnyttede vi til at inviterede ham i studiet til en uddybende snak om artiklen. Vi inviterede også ekstern lektor ved institut for kunst og kulturvidenskab på Københavns Universitet Nicklas Freisleben Lund. Sammen med vært Josefine Maria Hansen diskuterer de fortællingens potentiale og begrænsninger, kunstens strategier til at være relevant, om litteratur skal engagere og om populismen har potentiale i en litterær sammenhæng. B.la. I redaktionen: Josefine Maria Hansen, Astrid Rifbjerg og Nana Kofoed Nielsen. Produktion: Josefine Maria Hansen. Musik: Sanne Dalgaard Møller.

Trumps indsættelsestale kaldes ”populisme i kemisk ren form” i denne udgave af Perspektiv om baggrunden for populisternes succesfulde fremmarch i hele verden.Populistiske partier og politikere skyder på eliten og de fremmede, men peger også på reelle problemer med fx globalisering og arbejdsløshed, som de etablerede partier ikke har kunnet løse. Se lektor i fransk Jørn Boisen og professor i spansk Morten Heiberg diskutere baggrunden for og konsekvenserne af de mange populistiske bevægelser i verden.

Populismens tidevarv by Ordfront Magasin

Lahlum og Lysbakken er på plass, nå i nytt studio! (For Lysbakken har fått nytt og større kontor etter valget.) Gjest denne gangen er forfatter og journalist Simen Ekern, som har snakket med Marine Le Pen og mange av lederne i europeisk høyrepopulisme. Hvorfor er populismen på frammarsj? Hva tenker Lahlum og Lysbakken om den nye utenriksministeren? Og sist, men ikke minst – eller, jo, kanskje egentlig minst: Hva er greien med den slanke bananslørsoppen (Cortinarius mussivus)? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Da Marine Le Pen tapte presidentvalget våren 2017, konkluderte EU-parlamentets president med at «Populismens vekstsesong er over». Men er dette sant? Hør opptak av debatten fra Kulturhuset her ---- I sine nye bok «Folket, det er meg» forklarer Simen Ekern hvorfor det kan være for tidlig å puste lettet ut. Har Ekern rett i at vi kan få en ny oppblomstring? Hva skal til for at populistene nok en gang kan overraske? Hvordan kan andre politikere motvirke populistenes retorikk? Vi spør: – Simen Ekern, journalist, sakprosaforfatter og ekspert på italiensk og europeisk politikk – Anders Jupskås, forsker, Senter for ekstremismeforskning: høyreekstremisme, hatkriminalitet og politisk vold, Universitetet i Oslo – Cathrine Moe Thorleifsson, forsker på nasjonalisme og migrasjon, Universitetet i Oslo – Sylo Taraku, forfatter av boken Innvandringsrealisme og rådgiver i Agenda

De rädda tjejerna, om du misslyckas - skyll på populism, att på prov segregera i samhället och så svarar Sandra på lyssnarfrågor. Medverkande: Elinor Svensson, Sandra Ilar och Fredrik Söderholm. Producent: Filip Orrling