Podcasts about prinsessan diana

I den efterlängtade säsongstarten hugger vi tag i en av 90-talets största och älskade barn/ungdoms-serier i form av "Eva & Adam".  Till vår hjälp har vi seriens "Hasse", nämligen Fredrik Af Trampe! Utöver sidospår till "Jafar", Prinsessan Diana, "Glädjetåget", "Ondskan" och snapsvisor bjuder han  på minnen och historier om inspelningen och mycket annat.

Från 2018. När Prinsessan Diana omkommer i en bilolycka i Paris 1997 är hon världens mest kända kvinna och ständigt omgiven av paparazzi-fotografer. Nu börjar jakten på en syndabock. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. En dokumentär av: Robin Jonsson.Producent: Lasse Truedson/Tredje Statsmakten.Exekutiv producent: Jon Jordås/SR.Dokumentären är producerad 2018.

Prinsessan Diana blev bara 36 år, men hon fängslade en värld och skakade om en monarki. Anna Hellsten funderar på hur Dianas liv och dö förebådade vår tids varumärkesbyggande och offentliga sörjande. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2017-08-31.Jag var 24, jag bodde i andra hand på Götgatan i Stockholm, det var så sent på sensommaren att det önästan var höst. Mina föräldrar var i stan för att hälsa på. Vi hade lagat mat, gått på museer, ömsom trivts och ömsom nött på varandra. På lördagskvällen hade jag skippat vår middag för att umgås med en kille. Jag började anade att han inte gillade mig lika mycket som jag gillade honom, och det där satt jag och funderade på i tantköket med väggfasta kryddburkar och demenslarm ovanför spisen när mamma ringde på söndagsmorgonen. ”Har du lyssnat på radion idag?”, sa hon. Ett typiskt nittonhundranittiotalsögonblick skulle man kunna säga – att exakt kunna återge var man var och vad man gjorde den där augustimorgonen 1997 när man fick veta att Diana dött. Under den direktsända begravningen veckan därpå satt jag framför tjockteven i andrahandstantens vardagsrum och hulkade tills jag såg ut som en bakpotatis i fejset. Jag minns att jag skämdes lite. För det var ju inte min förlust, inte egentligen, inte alls. Och ändå satt jag där och vältrade mig i vad som bäst kan beskrivas som… ja, sorgporr kanske?Kändisindustrin är numera en högst vital del av samtiden, och för någon som inte var med på den tiden kan det kanske vara svårt att förstå vad det var med Diana som var så vansinnigt fascinerande: en ung kvinna som gillade barn, mode och träning och som först trasslade in sig i ett olyckligt äktenskap och sedan ut ur detsamma. De erfarenheterna delar hon ju med alla från dina före detta grannar till Kim Kardashian. Men i och med Dianas död transfomerades hon till något större och mycket mer laddat: dels till en symbol och en brytpunkt för det moderna Storbritannien och dess statsskick, men framför allt till en projektionsyta för miljontals människors egna förhoppningar och sorger. Idag utbryter det närmast masshysteri på sociala medier när en känd person dör: vi postar allt från kors och snyftande emojis till gråtmilda bekännelser om hur mycket personen betytt för mig, just mig. Den utdragna dödsmässan i medierna över Diana förebådade allt det där: människor ville få gråta och förenas i sina tårar, men i en sorg de egentligen inte hade särskilt mycket med att göra.Döden är förvisso demokratisk, och flera andra fixstjärnor från den där eran har ryckts bort, från Whitney Houston och George Michael till Prince och Michael Jackson. Ändå är det något med Dianas frånfälle som, såhär tjugo år efteråt, fortfarande övertrumfar alla andras. Hela inramningen kring olyckan framstår som ett mäktigt stegrande drama mot det ödesdigra slutet: hennes väldokumenterade konflikt med Buckingham Palace; hennes allt högre profil som välgörenhetsstjärna; att hon hittat en åtminstone hyfsat schyst pojkvän; att hon befann sig i stan som brukar kallas kärlekens huvudstad; att det var kallhamrade paparazzi som jagade hennes bil mot kraschen. Och, förstås, de två små pojkarna som med slokande axlar vandrade efter kistan och dess lilla vita rosenbukett som det stod ”Mummy” på. Som tragedi betraktat är det så välkomponerat att det kunnat vara en Shakespearepjäs, och det med en huvudperson som lyckades med det absurda konststycket att trots sina helt unika levnadsvillkor framstå som en ganska vanlig person.I Sverige har vi alltid gillat sådant – det är liksom inte för inte som Victoria och Daniel, med sin trivsamt tillgängliga aura av skogspromenader och falukorvsmiddagar, är vårt kungahus populäraste medlemmar – men i Storbritannien har hovet historiskt inte sett det som sin huvuduppgift att nedlåta sig till folkligt bjäfs. Tvärtom, faktiskt: statsöverhuvudet har fått sin uppgift från Gud, tror man, och kungahuset ska följaktligen inte gegga ner sitt ämbete med privatsaker. Diana bröt med allt det där – första gången när hon lät journalisten Andrew Morton beskriva hennes äktenskapselände i bokform; andra gången vid en tv-intervju när hon delade med sig av både vänsterprassel och självmordsförsök. ”She won't go quietly, that's the problem”, sade hon och bligade sorgset ovanför tjocka svarta kajalstreck när hon refererade till sig själv i tredje person – ett närmast narcissistiskt grepp, ett som bara någon med en medfödd feeling för det där som på modernt reklamspråk brukar kallas ”storytelling” skulle våga sig på.Åren direkt efter att den offentliga gråtfesten lagt sig var det många som distanserade sig från Englands ros. Journalisten Tina Browns biografi ”The Diana Chronicles” möttes av avmätta gäspningar vid utgivningen 2007, och i samma veva publicerade den engelska tidningen Guardian en analys av tiden post-Diana där man dels hävdade att unga människor knappt skulle känna igen henne på ett foto, dels att hon var föga mer betydelsefull än stjärnan i en tv-såpa, någon man visserligen saknade när hon var borta men snabbt hittade nya ersättare för.De ofta förekommande jämförelserna med Marilyn Monroe och Elvis Presley viftades bort. De hade gjort klassiska filmer och album, men vad hade Diana egentligen uträttat? Välgörenhet, brukar det sägas – Tina Brown sade i en intervju i somras att hon är övertygad om att en levande Diana hade varit världens största humanitär, som en supersize-portion av Melinda Gates och Angelina Jolie. Och kanske det. Men jag tror framför allt att Dianas mäktiga eftermäle beror på att hon var någon som förstod värdet av att styra berättelsen om sig själv. Diana var berömd i en tid före internet, före sociala medier, före mobilkameror. Det var fortfarande paparazzi och tidningsredaktörer som hade makten över en känd persons image. Så det Diana helt enkelt gjorde var att försöka kontrollera hur hon skildrades och avbildades i offentligheten. Mediemanipulation kallade man det då, idag går det under betydligt mer rumsrena etiketter. Som krishantering – eller kort och gott varumärkesbyggande.Diana hade redan skapat sig det perfekta varumärket: hon var ung, vacker, glamourös, god och alldeles lagom sorgsen. Olyckan bara cementerade den statusen, gav hennes persona det magiska filter som bara döden kan ge. I en intervju med tidningen Vulture i somras berättade mångårige tv-kritikern Matt Zoller Seitz om hur Dianas död konkret faktiskt bidragit till en ökad sentimentalisering av nyhetsförmedling, hur känslor blivit hårdvaluta för att fånga tv-tittarna som blivit mindre intresserade av fakta och mer av att få gråta, av att få fritt utlopp för sina egna olyckor och fantasier, ackompanjerat av slowmotionfoton, tända ljus och ödesmättad musik.Och fantasierna om Diana bara fortsätter. På tjugoårsdagen av olyckan släpps till exempel Diane Clehanes roman ”Imagining Diana”, en bok som föreställer sig prinsessan anno 2017. I en artikel i New York Times beskrev man häromveckan inledningen: hur den 56-åriga Diana är ute och äter lunch på Manhattan, hur hon på sig en snygg dräkt av Oscar de la Renta, hur hon kindpussas med Barbara Walters och slutligen slår sig ner på sin välgymmade stjärt och beställer in en gravlax. Fånigt? Säkert. Banalt? Absolut. Men på något sätt också obegripligt kittlande. Som människa kommer Diana aldrig tillbaka, men hennes PR-geni fortsätter lysa från graven.Anna Hellsten, kulturjournalist

Från 2018. När Prinsessan Diana omkommer i en bilolycka i Paris 1997 är hon världens mest kända kvinna och ständigt omgiven av paparazzi-fotografer. Nu börjar jakten på en syndabock. En dokumentär av: Robin Jonsson. Producent: Lasse Truedson/Tredje Statsmakten. Exekutiv producent: Jon Jordås/SR. År: 2018.

Igår begravdes Storbritanniens drottning Elizabeth och en av många att ta farväl var hennes son och den nya monarken Kung Charles III. Ebba Kleberg von Sydow berättar om Charles resa från århundradets triangeldrama, önskan att vara sin älskares tampong, till att bli konung. Vem är Charles? Vad hände egentligen i triangeldramat mellan Charles, Prinsessan Diana och Camilla, som numera är Charles hustru. Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Linnea Wikblad

EU och de ryska visumen. IAEA och kärnkraftverken. Svår torka i Kenya. Prinsessan Diana dog den 31:a augusti 1997. Partiernas språkpolitik. Kärnkraftsreaktorn Ringhals 4 är trasig och hålls avstängd under hela hösten. Michail Gorbatjov är död. Otrygghet och kriminalitet i Borlänge. E4 aktivister begärs häktade. Sista duellen inför valet av ny Toryledare.

Den 31 augusti 1997 omkommer prinsessan Diana i en bilolycka i Paris. 25 år efter hennes död fortsätter hon att väcka debatt och påverka det brittiska kungahuset. DN:s litteraturredaktör Malin Ullgren om de verkliga händelser, och populärkulturella skildringar, som format arvet efter en ikonförklarad kunglighet. Programledare: Ülkü Holago. Producent: Sabina Marmullakaj. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Tekniker: Oliver Bergman, Bauer Media.

Avslöjade brevväxlingen från 30-talet mellan Greta Garbo och Mimi Pollak en homosexuell relation?Vilken karaktär i böckerna om Mumindalen var inspirerad utav Tove Janssons kvinnliga livskamrat?Hur mycket avtryck lämnar en lesbisk kyss vid sidan utav en fotbollsplan på folk runt omkring?Och ikonernas ikon: Prinsessan Diana. Missförstådd bakom slottets väggar men älskad på utsidan - En ständig kämpe för homosexuellas rättigheter.I detta avsnitt pratar vi om Gayikoner.Credit bakgrundmusik: https://www.youtube.com/watch?v=XCcN-IoYIJACredit intro/outromusik: https://www.youtube.com/watch?v=n-POi2aVmz8

I en intervju med BBC år 1995 berättade prinsessan Diana om otrohetsaffärer och äktenskapsproblem med prins Charles och nu 25 år senare visar en utredning att reportern använde sig av oetiska metoder för att lura till sig intervjun. Kritiken har varit hård, speciellt från Dianas söner. Hör samtal med James Savage, grundare av nättidningen The Local, och författaren och hovexperten Roger Lundgren.

Sju timmars inspelade samtal med prinsessan Diana ska bli ny dokumentär. Vi berättar om två dramatiska händelser som kommer vara med i filmen. Dessutom får du veta allt om den nya dokumentär som ska analysera vartenda ord och varje gest från Harry och Meghan från intervjun med Oprah Winfrey i jakten på lögner. Vi analyserar även de senaste siffrorna om kungahusets popularitet och svarar på lyssnarfrågor. Med: Jenny Alexandersson och Sara Ericsson.

Om prinsessan Dianas liv, med Sara Ericsson, journalist & hovexpert

Oscar och Hanna får besök av Samir Yusufi från Musikguiden som berättar om huvudpersonerna i P3 Musikdokumentärs nya avsnitt - Daft Punk. Vår favorithovreporter Sara Ericsson gästar för att snacka om Princess Diana modeikon, prinsessa och världens mest fotograferade kvinna. Hanna håller dessutom koll på Oscars uttal av alla artister och låtar så det inte blir några fel under sändningen.

Prinsessan Diana var den mest omskrivna och beundrade kvinnan av sin tid. Men den 31 augusti 1997 förlorade hela världen “folkets prinsessa” när bilen Diana färdades in kraschade i en tunnel i Paris. Hon blev bara 36 år gammal. I veckans avsnitt berättar vi allt om olyckan som fick en hel värld att förlamas av sorg - och hur Dianas död kom att skaka om hela det brittiska kungahuset.

Vendela, Ison och David har bjudit in Svensk Dam-journalisten Johanna Lejon för att prata om prinsessan Diana en person som nästan 23 år efter hennes död fortfarande är omåttligt populär.

Prinsessan Diana har skilt sig från Charles, nu är hon Lady Di med en hel värld. Men bara ett år efter att Diana återfått sin frihet dör hon, 36 år gammal, i en fruktansvärd olycka. Hur var tiden efter skilsmässan och vem var mannen som Diana kallade ”the love of her life”? Det nya avsnittet av Svensk Dam Doku är den andra delen i vår Svensk Dam Doku-serie i tre delar, om prinsessan Diana. Nya avsnitt kommer ut varannan tisdag.Programledare: Johanna LejonRedigering: Johan Söderlund See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Prinsessan Diana och Pussy Riot har framträtt med hans musik. Rachmaninov komponerade aldrig för amatörer och tålde inte megahiten han skrev som tonåring. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Låtlista: Prinsessan Diana i Australien Ur filmen Shine Preludium i ciss-moll – Sylvia Capova piano Der Toteninsel – Royal Concertgebouw Orchestra, Ashkenazy Pianotrio nr 2 d-moll, sats 3. Dmitri Makhtin, Alexander Kniazev & Boris Berezovsky Pianokonsert nr 2. Nikolai Lugansky, Sakari Oramo, City of Birmingham Symphony Orchestra Pianokonsert nr 3- Sergei Rachmaninov piano. Bogoroditse Devo, ur Vespers Op. 37 – Radiokören, Tönu Kaljuste Symfoni nr 2, sats 2 – Valeri Gergiev, London Symphony Orchestra Vocalise – Kiri Te Kanawa, Roger Vignoles

Prinsessan Diana och Pussy Riot har framträtt med hans musik. Rachmaninov komponerade aldrig för amatörer och tålde inte megahiten han skrev som tonåring. Låtlista:  Prinsessan Diana i  Australien Ur filmen Shine Preludium i ciss-moll Sylvia Capova piano Der Toteninsel Royal Concertgebouw Orchestra, Ashkenazy Pianotrio nr 2 d-moll, sats 3.  Dmitri Makhtin, Alexander Kniazev & Boris Berezovsky Pianokonsert nr 2.  Nikolai Lugansky, Sakari Oramo, City of Birmingham Symphony Orchestra Pianokonsert nr 3- Sergei Rachmaninov piano. Bogoroditse Devo, ur Vespers Op. 37 Radiokören, Tönu Kaljuste Symfoni nr 2, sats 2 Valeri Gergiev, London Symphony Orchestra Vocalise Kiri Te Kanawa, Roger Vignoles

I augusti 1997 omkommer Prinsessan Diana i en bilolycka i Paris. Hon är världens mest kända kvinna och ständigt omgiven av paparazzi-fotografer. Nu börjar jakten på en syndabock. En dokumentär av Robin Jonsson. Producent: Lars Truedson, Tredje Statsmakten. Exekutiv producent: Jon Jordås Programmet är från 2018.

Det är 20 år sedan den brittiska prinsessan Diana avled i en bilkrasch i Paris, bara 36 år gammal. Nu ställs hennes kläder ut i London. Många betraktar henne som en modern, om än annorlunda, modeikon. Bidragande till prinsessan Dianas världsberömmelse var just hennes intresse för mode, och sätt att kommunicera med kläder på. Många betraktar henne som en modern stilikon. Om än inte alltid en konventionell sådan. Vid sin död hade prinsessan Diana även blivit en global superkändis. Till begravningen kom skådespelare som Tom Cruise, Tom Hanks, Nicole Kidman och regissören Steven Spielberg. Politiker som Henry Kissinger och USA:s dåvarande First Lady, Hillary Clinton, kom. Det gjorde även artister som Sting, Phil Collins, Diana Ross och Luciano Pavarotti. Och så var förstås modevärlden representerad. På plats var bland annat den italienske designern Valentino Garavani, Donatella Versace, Bruce Oldfield och Catherine Walker, en modeskapare baserad i London som hon kom att jobba nära med. Hon begravdes till och med i en svart klänning av hennes design. Med barnen prins William och Harry ökade prinsessan Dianas popularitet än mer och inte minskade den av att hon handfast engagerade sig i organisationer som hjälpte AIDS-sjuka, hemlösa och cancerdrabbade. Eller att hon länge fortsatte att klä sig enligt det tidiga 80-talets mode med breda axlar, stora mönster och starka färger och därmed bjärt bröt av mot de kungahuset diskreta klädkoder. Än idag har prinsessan Diana en hängiven skara fans, inte minst på Instagram. Hyllningskontona till Lady Di är många och fulla av bilder från hennes liv. Ett av de största Instagramkontona tillägnade Diana heter Princess Diana Forever och har mer än 130 000 följare. I veckans program pratar vi med kvinnan bakom kontot Noura Al Obaidli från Förenade Arabemiraten. Vi tar också en närmare titt på hur kajal och ögonbryn kan rama in ögonen. Och så besöker vi det så kallade Skilsmässoberget i Saltsjöbaden ett bostadsområde som länge varit en plats för nyblivna singlar. Veckans gäst är Cecilia Hagen, journalist och författare.