Podcasts about tove janssons

I denne live-innspillingen fra biblioteket i Bergen snakker Heidi med Hanne Rømsing og Helle Ulrikke Fjelldal om hvordan Tove Janssons verker fortolkes i andre medier, fra film til spill. Hvilke muligheter åpner seg, og hva blir borte på veien?Hanne og Helle er begge litteraturformidlere og jobber på biblioteket. Hanne har ansvaret for bibliotekets filmvisninger, mens Helle jobber i spillteamet. Episodens utvalgte verk er animasjonsklassikeren "Kometen kommer" fra 1992, filmatiseringen av "Sommerboken", og dessuten "Tove" fra 2020, som er basert på Tove Janssons liv. Vi rekker også innom dataspillet "Snusmumrikken: Melodien i Mummidalen". I samtalen er vi inne på alt fra atomprøvesprengninger og Lars von Trier til flaue skandinaviske aksenter og stormen som forløsende motiv hos Tove Jansson – og vi spør: Kan det bli for mye kjærlighet på film?OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med Hilde Østby og Anna Fiske om Tove Janssons andre bildebok, Hvem skal trøste knøttet? I boken møter vi et knøtt som bor alene i det store huset sitt og er så ensom at han en dag ikke greier det lenger. Han løper ut i den store verden for å lete etter en venn, men hvordan skal han bli kjent med noen når han er så redd?Hilde er forfatter, journalist og idéhistoriker, mens Anna er illustratør, bildebokskaper og forfatter. Hilde har dessuten skrevet en bok om ensomhet der knøttet spiller en viktig rolle, så i samtalen forteller hun om hva Janssons bildebokklassiker kan lære oss om tilknytning. Anna åpner opp det visuelle språket for oss, og kommer med eksempler på hvordan et bilde kan tolkes på mange forskjellige måter – uten at det finnes en fasit. Vi får også høre om den gangen Anna møtte Hufsa i form av en sveitsisk ølbil, og finner dessuten ut hva rom og sylteagurker har med Tove Jansson å gjøre!OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med Ingrid Rognstad om "Den ansvarsfulle familien Mummi" og "Slomsedyret forlover seg", to tegneseriehistorier fra slutten av Tove Janssons mummitegneseriekarriere. I begge historier dukker det opp fremmedelementer i Mummidalen, og vi får vi høre om hvordan det går når man prøver å være en man ikke er.Ingrid er illustratør, veggmaler og rettstegner. Ingrid og Heidi snakker om lytehumor og slapstick i mummitegneseriene, selvhjelpslitteraturens fallgruver, og hvordan gleden kan forsvinne ut av det man liker så fort det blir en plikt. Dessuten får vi høre om freudiansk symbolikk, fortrengning og samlemani, og underveis forteller Heidi om hvilke unevneligheter som kom opp av vesken hennes den gangen hun nesten ble tatt i billettkontroll.OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

Tove Jansson skapade sina mest älskade karaktärer mitt under brinnande världskrig. Hur präglades böckerna av tiden? Och varför berör de oss än idag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 19/5-2025. Mumintrollets födelse och andra världskrigetMumintrollen förknippas ofta med trygghet, nostalgi och barndomens sagovärld. Men Tove Jansson skapade sina mest älskade karaktärer mitt under andra världskrigets mörker, i en tid av oro, bombningar och flykt. Trots sin popularitet som barnböcker är Muminvärlden laddad med filosofiska och existentiella frågor som speglar världens tillstånd under och efter kriget.Mumintrollet fyller 80 – men fortsätter vara aktuellDet är 80 år sedan Mumintrollen såg dagens ljus, men berättelserna fortsätter att beröra. Vad är det i Muminböckerna som gör dem så tidlösa? Och varför speglar de kanske vår egen tid mer än någonsin?Muminvärlden genom forskarens ögonI Vetenskapsradion besöker vi Boel Westin, professor i litteraturvetenskap och en ledande expert på Tove Jansson och Mumintrollen. Hon förklarar hur krig, sorg och existentiella frågor genomsyrar Muminböckerna, och blandas med äventyr och sagor. Westin ger oss en djupare förståelse för hur Muminvärlden speglar Tove Janssons tidens oro, och varför dessa berättelser fortsätter att fascinera både forskare och läsare.Reporter: Emelie Bredmaremelie.bredmar@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Muminskaparen Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson kommer med sin självbiografi Tre öar, en bok om en både trasig och lycklig barndom. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sophia Jansson är ordförande och majoritetsägare i Moomin Characters som äger rättigheterna till Muminfigurerna som skapades av författaren Tove Jansson. I år fyller Mumin 80 år, det var 1945 som första boken kom, Småtrollen och den stora översvämningen. En bok som sålde i bara 219 exemplar. I dag omsätter Moomin Characters globalt flera miljarder kronor årligen.I Tre öar skriver Sophia Jansson personligt om sin familj: om sin uppväxt, om pappan Lasse Jansson som var bror till Tove, och mamman och sångartisten Nita Lesch, som dog bara 38 år gammal. Boken bygger delvis på Tove Janssons och andra släktingars tidigare okända brev.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

I denne episoden snakker Heidi med Øyvind Torseter om "Hvordan gikk det?", Tove Janssons første bildebok. Den utkom på svensk i 1952, og ble gjendiktet til norsk av André Bjerke i 1957. I historien reiser Mummitrollet og Mymlen gjennom underlige og skumle tablåer, på leting etter både Lille My og veien hjem. På hver bokside er det utstansede hull som samarbeider med bildet på neste oppslag.Øyvind er tegnekunstner, illustratør og forfatter. Øyvind og Heidi snakker om bokens begrensede palett, som takket være hullene slett ikke virker begrenset, hvordan leseren oppfordres til å medvirke, og hvilken rolle perspektivforandring spiller i kreativt arbeid. Vi får også høre om Øyvinds egen erfaring med bruk av hull i bøker. Underveis rasles det raust med papir i bakgrunnen, som seg hør og bør når det er snakk om en såpass taktil bok! OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

Jag började prata om Flingan. Du vet hur det är — han jamar, han vill in, han vill ut, han stryker sig och sedan vill han absolut inte bli klappad. Han är som ett fästingburet mysterium i pälsform. Och som vanligt väcker han i mig alla känslor som får mig att fundera över relation, ansvar, skuld, och… reklam. Ja, för mitt i kattmatskletet halkar jag rakt in i ett samtal om varför vissa blir så arga när jag gör min podd som ett företag. Jag försöker bena i det där: var går gränsen mellan människa och varumärke? Och varför gör vissa lyssnare uppror när jag säger “Bianca”?Sedan kommer regnet, och med det: längtan efter barndom, vattenfyllda fantasihus, Tove Janssons hattar och trollkarlar, och slutligen står jag där — 14 år och hoppas på ett nytt skolår. Ett bättre. Det där randiga livet, där man både skrattar och vill försvinna. Jag pratar om att vara barn, om att känna sig ful, och om vad jag skulle vilja säga till honom – den lilla versionen av mig.Det här är ett avsnitt med många växlar, men alla leder till samma plats: den där du och jag kan sitta still en stund tillsammans. Och som alltid:Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Murens fall 1989 innebar slutet för de kommunistiska regimerna i Europa, men spåren finns fortfarande kvar vilken betydelse har de i dag? Journalisten och författaren Peter Kadhammar har skrivit Den europeiska kommunismens uppgång och fall. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peter Kadhammar har i flera böcker och reportage skildrat kommunismen i Europa, allt ifrån dess början till sönderfall och kollaps, ofta berättat ur den enskilda människans perspektiv. Hans nya bok "Den europeiska kommunismens uppgång och fall" rymmer två tidigare utgivna böcker, "Vi som var så lyckliga" och "Fru Anna och generalen", men också en tidigare opublicerad text om Stalins mönsterstad Magnitogorsk – vilka slutsatser drar han när han tittar på sin rapportering i backspegeln? Vad finns kvar i dag och hur påverkar det den europeiska samtiden? Peter Kadhammar gästar dagens P1 Kultur.KLASSIKERN OM TOVE JANSSONS "FARLIG MIDSOMMAR"I år är det 80 år sedan Mumintrollen mötte världen i Tove Janssons allra första bok. Sedan dess har Mumintrollen blivit världskändisar men stämningen i de olika böckerna skiljer sig åt rejält. En sticker särskilt ut, med sina tvära kast, långa ljusa nätter och rappa repliker. Det är "Farlig midsommar" och i dagens Klassiker tar sig Hedvig Weibull an Janssons märkvärdiga bok från 1954.PÅ SPANING EFTER KJELL HÖGLUNDVem är egentligen Kjell Höglund? Och vilka är vi som lyssnar på hans musik? För snart 20 år sedan aviserade artisten bakom moderna klassiker som ”Man vänjer sig” och ”Genesarets sjö” att han var klar med musiken. Frilansjournalisten Richard Dinter är en hängiven entusiast och i sitt reportage söker han svaret på vad Kjell Höglunds texter och musik betyder för lyssnarna – hur tolkar de det de hör och vad bär de med sig?Programledare Fredrik WadströmProducent Maria Götselius

Farlig midsommar är Tove Janssons femte bok om Mumintrollen, utgiven 1954. Det är en kvillrande berättelse om att kunna välja en annan roll i världen än den man brukar ha. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När hela världen översvämmas av en flodvåg tar familjen med vänner sin tillflykt till en flytande teater. Men teatern skrämmer: inget är vad det verkar vara och familjen finner sig inte till rätta förrän de själva bestämmer sig för att sätta upp en teaterföreställning.Med en peruk blir Misan en primadonna. Med ett svärd blir Homsan en Hamlet. Och vill man att någon ska ta en på allvar – ja då är det bäst att tala på hexameter. Farlig midsommar är samtidigt en bok om att möta stor fara och stor lycka.Ulrika Milles, litteraturkritiker som gör ”Milles & Marcus Muminpodd” med Claude Marcus, berättar om hur sagan kommenterar den politiska verkligheten som Tove Jansson verkade i. Skådespelaren Ana-Yrsa Falenius ger röst åt ett par av invånarna i Mumindalen.En Klassiker av Hedvig Weibull.

Fredrik och Kristoffer rapporterar från konferenserna Myconf och Open infra forum, diskuterar skisser, och när idéer springer ifrån sin upphovsperson och får sitt eget liv. På Myconf fanns tydliga teman av att hantera komplexitet - Fredrik ser som vanligt kopplingar till Barry O'Reilly - och boken Thinking, fast and slow. På Open infra forum diskuterades digital självständighet och trenden att gå från åtminstone amerikanska molntjänster. Har molntanken kanske lite spelat ut sin roll, och finns det en vinst utöver självständigheten att se över om man faktiskt behöver molnet? En förändringsfast som är av godo på sikt? Fler meetups och mer hobprogrammering i världen! Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Kafferävens koffeinfria bönor Den schweiziska vattenmetoden för att få bort koffein ur kaffe Kafferosteriet Koppar Råttfångaren från Hamelin Kristoffers Spreadshop Leonardo da Vincis skisser Skissernas museum John Siracusas blogg Inläggen Apple turnover och Apple turnaround Raniz var med i avsnitt 639 Umedev Fredriks tal på Umedev Myconf Varbergs stadshotell Barry O'Reilly Sarah Freiesleben Komplexitetsforskning Thinking, fast and slow Aslam Khan Kognitiva fördomar TDD Beth Andres-Beck Kent Beck Øredevsnacket om skogen och öknen Conways lag Mjukvarupatterns Christopher Alexander-videon A pattern language Kent Becks och Ward Cunninghams första paper om patterns i mjukvara Ian Cooper om hur TDD i praktiken inte har så mycket med originaltanken att göra Agila manifestet Scrum SAFe Stöd oss på Ko-fi Bio Skandia i Stockholm Stockholms filmfestival Open infra forum Daniel Byström pratade Open infra forum i avsnitt 633 Daniel Stenberg Emiel Brok från Nederländerna och Suse som pratade på Open infra forum Daniel Stenbergs krig mot AI-genererade buggrapporter Tove Janssons illustrationer av Bilbo Titlar Sommarfest på förskolan “Choklad” är väldigt generöst Dryck med chokladkaraktär Cargokulta toscansk solnedgång Stöter i mina begränsningar Där berikar de varandra Mellan andra och tredje rutan Songs of guilt Det personliga Vad pratar jag om egentligen? Från öknen till skogen Conways lag säger att det är dödsdömt Kapa Conways lag Hammarens metod Kämpa för sin idé En skarp idé En fladdrig, generell abstraktion En blöt svamp Gustav III står på balkongen Själv är bäste dräng Vår egen äggakorg Mer som en dans För mig och mina kompisar Kul med mikrokonferens Pubkväll för programmerare Brittisk pubkultur Hobbit software Lokalodlad programmering Mer hobprogrammering Tove Janssons hober Nintendos långa tentakler

I denne episoden snakker Heidi med Marie Aubert og Linda Fisher-Høyrem om "Det usynlige barnet", Tove Janssons eneste novellesamling om mummitrollene. Tittelnovellen handler om et barn som har blitt så skremt at hun har blitt usynlig. I andre historier møter vi en hemul som lengter etter stillhet, en filifjonke som tror på katastrofer, og et lite dyr som ønsker seg et navn – for å nevne noe.Marie er journalist og forfatter, mens Linda er filosof og forfatter. I samtalen får vi høre om tyngende forventninger, sunt raseri, hattifnattenes (og Mummipappas?) tomhet og jag etter vind, og Snusmumrikken som møter seg selv i døren. Hemulene får sitt pass påskrevet som verdens verste å være på hyttetur med (samtidig som Heidi egentlig kjenner seg litt igjen i dem). Dessuten får vi vite hvem i Mummidalen som ifølge Marie ligner på Betty Draper fra "Mad Men", og helt til slutt gir Linda oss en hurtigleksjon i aristotelisk metafysikk! OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

Tove Jansson skapade sina mest älskade karaktärer mitt under brinnande världskrig. Hur präglades böckerna av tiden? Och varför berör de oss än idag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mumintrollets födelse och andra världskrigetMumintrollen förknippas ofta med trygghet, nostalgi och barndomens sagovärld. Men Tove Jansson skapade sina mest älskade karaktärer mitt under andra världskrigets mörker, i en tid av oro, bombningar och flykt. Trots sin popularitet som barnböcker är Muminvärlden laddad med filosofiska och existentiella frågor som speglar världens tillstånd under och efter kriget.Mumintrollet fyller 80 – men fortsätter vara aktuellDet är 80 år sedan Mumintrollen såg dagens ljus, men berättelserna fortsätter att beröra. Vad är det i Muminböckerna som gör dem så tidlösa? Och varför speglar de kanske vår egen tid mer än någonsin?Muminvärlden genom forskarens ögonI Vetenskapsradion besöker vi Boel Westin, professor i litteraturvetenskap och en ledande expert på Tove Jansson och Mumintrollen. Hon förklarar hur krig, sorg och existentiella frågor genomsyrar Muminböckerna, och blandas med äventyr och sagor. Westin ger oss en djupare förståelse för hur Muminvärlden speglar Tove Janssons tidens oro, och varför dessa berättelser fortsätter att fascinera både forskare och läsare.Reporter: Emelie Bredmaremelie.bredmar@sr.se Producent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Kretschmer, Svenja www.deutschlandfunk.de, Büchermarkt

I denne episoden snakker Heidi med Jens K. Styve om "Mummitrollet på Rivieraen" og "Mummitrollet setter seil", to tegneseriehistorier fra henholdsvis starten og slutten av Tove Janssons mummitegneseriekarriere. De er ganske forskjellige i både strek og stil, og Toves bror, Lars, skrev manus på den siste. Begge handler om mummifamilien på reise til fjerne kyster.Jens K. Styve er tegneserieskaper, illustratør og forfatter. Jens og Heidi snakker om stripetegnerens hektiske liv og mengdetreningen det gir, hvilke konsekvenser det kan ha å bryte den fjerde veggen, og om hvordan Lars muligens var en mer dreven manusforfatter enn Tove. Samtalen kretser også rundt vanskene med å forstå sosiale spilleregler på ferie, og det evige problemet i mummiverdenen: Hvordan bli kvitt plagsomme gjester? Dessuten melder spørsmålet seg: Har Snorkfrøken konstant løpetid?OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

Tove Jansson var en oändligt begåvad författare, konstnär och serieskapare, men hennes musikaliska talang är inte lika känd. Vilken roll hade musiken egentligen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tove Janssons konstnärskap var mångsidigt och omfattande en mängd böcker, serier, illustrationer, bildkonst – bland annat – och hennes produktion har varit föremål för både biografier och akademiska arbeten. Hittills har det dock funnits mycket lite att läsa om Tove Janssons känsla för musik och vilken roll den spelade för hennes arbete och liv. Nu kommer ”Detta är min målarsång – Tove Jansson och musiken” av sångaren och skådespelaren Emma Klingenberg. Boken handlar om musiken Tove Jansson lyssnade på, vistexterna hon skrev och en unik kassettsamling som tillhört henne och Tuulikki Pietilä. Emma Klingenberg medverkar i P1 Kultur.Programledare: Thella Johnson.

I denne episoden snakker Heidi med Andreas Cappelen om "Mummipappa på eventyr", Tove Janssons fjerde bok om mummitrollene. Her forteller mummipappa om sine ville ungdomsår på seilas med husbåten Haffsårkestret.Andreas Cappelen er skuespiller for scene, skjerm og lerret, og driver dessuten den uavhengige bokhandelen Cappelens Forslag. Andreas og Heidi sammenligner "Mummipappa på eventyr" med både "Odysseen" og sagalitteraturen, drøfter den påtagelige amoralen i historien, og finner ut hva den har til felles med improvisasjonsteater. Underveis oppstår det betydelig forvirring rundt flere hendelser – det viser seg nemlig at samtalen er basert på to litt forskjellige utgaver av samme bok. I tillegg er praten full av digresjoner og sidespor. Allerede i starten får vi høre om hvordan det er å spille inn på film at man får en ishakke i hodet!OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

USA:s president Donald Trump har utsett sig själv till ordförande för en av USA:s mest anrika kulturinstitutioner - Kennedy Center. Hör Sveriges Radios korrespondent i Washington, Ginna Lindberg, om Trumps offensiv i det amerikanska kulturlivet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. FÖLJ MED TILL VÅRSALONGEN PÅ LILJEVALCHSVårsalongen 2025 slår upp dörrarna på fredagen på Liljevalchs skulpturhall på Djurgården i Stockholm. Från starten 1921 har vårsalongen växt till ett evenemang med en publik på runt 100.000 personer. Sveriges Radios konstkritiker Mårten Arndtzén guidar i årets utbud.BRIDGET BIT FÖR BIT – HUR FUNKAR BRIDGET JONES COMEBACK PÅ BIODUKEN?Bridget Jones är tillbaka på bioduken. Ett populärkulturellt fenomen i sig. Hör filmkritikerna Nina Asarnoj, Sveriges Radio, och Fredrik Sahlin, Dagens Nyheter, om nya filmen ”Bridget Jones: Mad about the boy”.”SOMMARBOKEN” NÅR BIODUKEN – VAD LOCKAR MED TOVE JANSSONS BERÄTTELSE?I helgen är det premiär för den internationella filmatiseringen av Tove Janssons vuxenbok ”Sommarboken” - med Glenn Close i huvudrollen. Historien kretsar kring flickan Sophias sommar med sin farmor på en liten ö i Finska viken - efter att hennes mamma gått bort. Är det en berättelse om krishantering och hur vi lär oss hantera förluster? P1 Kulturs Katarina Wikars ringde upp författaren Monika Fagerholm, som skrev förordet till nyutgåvan av ”Sommarboken”, för att höra vad berättelsen betytt för henne.KLASSIKERN: ”IN THE MOOD FÖR LOVE” AV WONG KAR-WAISå här på Alla Hjärtans Dag återvänder Katarina Wikars till ”In the mood for love” från 2000. En film om den oförverkligade kärleken, vars ledmotiv har ätit sig in i det kollektiva omedvetna.FILMTIPSET: VÄNSKAP FÖRE ROMANTIK I ”THE BALCONETTES”Kanske inte den perfekta dejtfilmen, men vi måste tala om bioaktuella ”The Balconettes” av och med franska Noémie Merlant. Under en brännande värmebölja i Marseille spanar tre rumskamrater in grannen från sin balkong. En oskyldig flirt leder till begär och slutar med blodig hämnd. P1 Kulturs Emma Engström berättar mer. Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Många ugglor fångar sitt byte med enbart hörseln. Aase Berg reflekterar över en annorlunda fågel, domesticerade djur och vilda människor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag vaknar av gny och krafs vid sängkanten. Det är hundvalpen som vill ut. Klockan är fem på morgonen. Vi smyger ut på tomten. Det är sommar och solen har börjat värma bort daggen i gräset, men det brukar ändå kännas som natt vid den här tiden, eftersom det är så overkligt lugnt.Men så är det inte nu: en koltrast smattrar fram sitt ettriga varningsläte, det bara pågår, den vägrar sluta. Åsynen av mig och hunden brukar sällan utlösa sådan hysteri. Nej, det aggressiva tjattret betyder att kattugglan är här. Jag tittar upp mot gästhusets tak och där sitter den alldeles stilla under skorstenskåpan. Den får precis plats, och plåtens rundning följer ugglans huvud. Där slipper den attackerna ovanifrån, inga utfall från irriterande trastar, även om själva lätet ändå måste vara plågsamt för den här tysta aristokraten bland rovfåglar.Att ugglor kallas för The wolves of the sky är inte taget ur luften. De är ulvar i fårakläder, bland annat på grund av sättet att flyga. De smeker sig fram mellan träden, passerar som skuggor bara, ljudlöst fluff. Andra fåglars fjädrar har hullingar som ger friktion, det är därför flaxandet låter. Gamarna är värst, de väsnas till och med när de glidflyger. Det gör inte ugglor, eftersom deras fjädrar är specialkonstruerade för att motverka vingturbulensen.Dessutom har de närmast öververklig ljudkänslighet, eller, om man så vill: musikalitet. Hela ugglans ansikte är uppbyggt som ett öra, en parabol, med upp till sju sorters fjädrar av olika textur som får ljudet att passera på specifika sätt, och många ugglor fångar sitt byte med hjälp av enbart hörseln.Att ugglorna är så olika alla andra fåglar är nog skälet till att vi ser dem som något mer än fjäderfän, som nåt slags mystiska nattspöken som smyger genom luften på vingar av tyst sammet.Men samtidigt ser de så absurda ut, rentav löjliga, med sina stora, stirrande ögon. Ugglorna roar oss med sin gravallvarliga humor, med sin bistra uppsyn, eller ibland ett förvånat ansiktsuttryck. Särskilt hornugglan har en kronisk min av att bli tagen på bar gärning med förbjudet fuffens.Min hundvalp är också på sätt och vis en ulv i fårakläder. Fast ändå inte – på en skala där man genetiskt rangordnat vilka hundraser som står närmast vargen, ligger min hund nästan längst bort. Svårdresserade hundar som vägrar fjäska och har hög integritet, de liknar vargen mest.Den här forskningen är väl inte hundraprocentigt belagd, men om den stämmer är den överraskande. Det är alltså inte de innerstadsinavlade soffpotatisarna med platt tryne eller såna där pomeranier som man nästan kan köpa i leksaksaffären som är mest avlägsna från sina vargsläktingar. Istället kan min mini-aussie placeras som vargens motpol, troligen på grund av vallhundsgenerna: hon är av en arbetande ras som blixtsnabbt fattar det jag lär henne, och det är enkelt att möta hennes blick i samförstånd eftersom hon har ljusa, blå ögon. Kommunikationen med hundföraren, den har avlats fram genom generationer, mer eller mindre hos olika hundraser. Att samarbeta med människor, det fixar ingen varg.Vallhundar kan verka milda till sinnet, men deras nippriga impulsivitet är farlig på sitt sätt. Man ska passa sig för att avla fram blandrasvalpar mellan till exempel bordercollie, som är superhispigt signalkänsliga, och stora men jämförelsevis trögtänkta vakthundar typ rottweiler. Överreaktioner och oförutsägbara aggressioner är det sista man vill ha. I de banorna tänker jag också när jag tittar på fotot av författaren Jennifer Ackerman och den gigantiska lappugglan Percy. Det finns i slutet av Ackermans bok What an Owl Knows, en som trots titeln handlar mer om vad forskarna inte vet om ugglor. Bilden är tagen av fotografen Sofia Runarsdotter, och mötet inträffade på Skansen, vilket ger fotot ett drag av oskuld. Jennifer ler lyckligt och Percy poserar med outgrundlig uppsyn vid hennes sida, och här blir hans storlek uppenbar – hans ansikte är betydligt större än hennes, hans axlar – eller vad man ska kalla dem – är nästan lika breda som en människas. Visserligen är det en illusion, ugglor väger inte särskilt mycket, det är fjädrarna som får dem att se stora ut. Men ändå. Och Percy har nästan ett mänskligt ansikte, med sina för fåglar så unika, framåtvinklade ögon och sin lilla, näsliknande näbb. Percy ser relativt beskedlig ut på fotot, men Ackerman iakttar hur hans pupiller vidgas till svarta avgrundshål när skötaren matar honom med möss.Det mesta är fortfarande okänt om ugglornas varseblivning, och mystiken har gjort dem till symboler för visdom, men också för död och onda förebud. Plus att de ofta infantiliseras, som motiv på bebisfiltar och i barnböcker. Min personliga favorit fjällugglan, eller snöuggla eller harfång som den kallades förr, den påminner inte så lite om Tove Janssons hatifnattar, en vit svampliknande plopp som gärna befinner sig på marken.Ugglor är både söta, konstiga och skrämmande. Deras beteenden är ovanligt svåra att avläsa. Ackerman skriver om en forskare som får se ett filmklipp med ett barn som kramar en påstått tam fjälluggla. Forskaren studerar fågelns stillsamma och subtila kroppsspråk och säger förskräckt: ”Den där ugglan är såhär nära att slita ansiktet av barnet”. Förgulligandet är ett sätt att avdramatisera det oroande draget hos ugglan.Men när den blodtörstiga varelsen inte längre behöver tänka på att överleva – vad händer då? Skansenugglan Percy har faktiskt en rätt avancerad historia – det var han som rymde ur voljären år 2022, men fångades in igen efter en vecka. Eller lät hans sig fångas? Bytte han tillbaka friheten mot bekvämlighet? Det var förvånansvärt enkelt att locka hem honom. Han var tränad på att komma på kommandot av en visselpipa.Djurarter kan domesticeras, enskilda djurindivider kan tämjas. Även om min hundvalp jagar myror och vårtbitare med stor entusiasm, så kommer hon, när hon växer på sig, troligen inte att käka upp mina hönor. Ett lojalt flockdjur äter ingenting som tillhör familjen.Åtminstone inte när flockledaren tittar på. Ulven i fårakläder är granne med ögontjänaren, och i grunden är min hundvalp fortfarande ett rovdjur. Som det heter i sången: Dina blåa blåa ögon/ och din svarta lilla själ/ jag gick på en nit igen/ fast jag kände dig så väl.” Kan jag lita på vallhundens oskyldigt ljusblå blick? Människosläktet har i alla fall aldrig helt litat på ugglan. I tidiga Mellanösternreligioner associeras hon med Lilith, Adams första fru, som lämnade Paradiset och enligt vissa myter slog sig ihop med ängeln Samael, även känd som mörkrets furste. Och varför skulle man lita på ett djur när man inte ens kan lita på sig själv? Människan är människans varg, vacker men bedräglig. Det som lurar i botten på Percys svarta pupiller kan mycket väl vara min egen spegelbild. Aase Bergförfattare och kritikerLitteraturJennifer Ackerman: Waht an owl knows. Center Point, 2023.

Ukas gjest elsker strikking, matlaging, Forglemmegei, nord-Italia, iskaffe, jordbær, ordet «skeiv», popkorn-fjell, film, venner og familie. Ta vel imot forfatter, historieforteller, illustratør, tegneserieskaper og spillentusiast NORA DÅSNES! ✍

I denne episoden snakker Heidi med Tyra Tronstad om «Den ærlige bedrageren», Tove Janssons sjette bok for voksne. Den handler om to kvinner med svært ulik bakgrunn, som både speiler og bedrar hverandre i et finurlig spill om penger og makt.Tyra Tronstad er forfatter av bøker for barn, ungdom og voksne. Tyra og Heidi snakker om klasseperspektiver, hvem som kan ha råd til å synes at pengesnakk er vulgært, hvordan alle følelser og konflikter skjerpes når vi snør inne, og om en hund som ikke helt er en hund. Tyra fastslår dessuten at hovedpersonen faktisk er som ChatGPT, og blir såpass ivrig at det klikker og knaker litt ekstra i stolen hennes. (Det er nemlig den lyden som innimellom høres i bakgrunnen!)OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

Årets julespesial er klar! I denne episoden snakker Heidi med Anders Kvammen om tegneseriehistorien "Mummi-vinter", som utkom i 1959. Den handler blant annet om noe som er svært aktuelt nå som julen banker på – nemlig det å ha gjester. Oppi denne julestrømpen av en episode ligger også et par julerelaterte tv-klipp fra to forskjellige mummiserier, og et radiokåseri som Tove en gang holdt i førjulstiden.Anders Kvammen er tegneserieskaper og illustratør. Anders og Heidi snakker om barndommens tv-minner om Mummidalen, mummifamilien som ufrivillig vertskap, irriterende gjester, og hva man gjør i juleselskapet når den yngre eller eldre garde sier at man har mistet håret, blitt for tykk eller tynn, eller drikker sitt femte glass. Anders bekjenner dessuten at han er svært konfliktsky, noe som har ført ham inn i rollen som vert mer enn én gang (med ymse resultater).Relevante linker:Tove Janssons radiokåseri: https://yle.fi/a/7-884291Juleepisoden fra den japanske animasjonsserien: https://www.youtube.com/watch?v=HEsQsxreT0oJuleepisoden fra den polske animasjonsserien: https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=LHN4JT6ZXR0OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid. Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

I nattens djupaste timme tar Henrik oss med på en resa genom det han kallar "den grå timmen" - den mystiska tiden strax innan gryningen där allt tycks stå stilla. Genom personliga minnen från en svår period i Vårby gård, där World of Warcraft och Buffy the Vampire Slayer blev hans följeslagare, väver Henrik samman sina egna erfarenheter med Tove Janssons visdom från Mumindalen.Med värme och sårbarhet delar han tankar om hur vi kan omfamna våra mörkaste stunder istället för att fly från dem. Henrik reflekterar över hur Mumintrollets uppvaknande en vinter kan lära oss att se det befolkade och levande i det som först verkar öde och tomt.Ett avsnitt som handlar om att våga stanna kvar i det svåra, om att se det vackra i mellanrummen, och om hoppet som alltid finns där - även när världen känns som allra gråast.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Bli medlem i Somna med Henrik PLUS här: https://plus.acast.com/s/somna-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dag har vi snakka om Tove Janssons forfatterskap. Hva er egentlig greia med mummi? Er det en barnebok eller en voksenbok? Har Mummi litt for mye fremmedfrykt? Var de bare romkamerater? Vi snakker også om Hobbiten-illustrasjonene, og om novellesamlingen/romanen Rent spel. Her må Sunniva gå inn i seg selv. God lytt!

I denne episoden snakker Heidi med Marte Qvenild om "Solbyen", en av Tove Janssons mindre kjente romaner for voksne. Den henter handling fra en solskinnsby i Florida på starten av 70-tallet, der rike pensjonister lever sine rolige, tilrettelagte liv og venter på å dø.   Marte er forfatter, aktuell i år med romanen «Edens hus». Marte og Heidi snakker om den skremmende alderdommen, komikken i bokens mange tragiske scener,  og hva det er som gjør at «Solbyen» skiller seg slik fra Tove Janssons øvrige bøker. Episoden rommer også en øm innrømmelse: Martes første kjærlighet var Snusmumrikken!OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med Nora Dåsnes om "Kometen kommer", Tove Janssons andre mummibok og kanskje den mest dramatiske av dem alle. En komet er på vei mot jorden og skal slå ned i selve Mummidalen. Mummitrollet og Sniff legger ut på en farefull ferd for å finne ut mer, og møter flere av de kjente karakterene i mummiverdenen for første gang.Nora er forfatter, illustratør og tegneserieskaper. Nora og Heidi snakker om koblingen mellom kometer og klimakrise, hvor viktig det er å tåle irriterende typer (som bisamrotten og hemulen) om man skal være inkluderende på ordentlig, og innrømmer for hverandre at de begge har en hang til prepping. Mot slutten er Kristin innom og lanserer enda en dommedagsbekymring.OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker vi med Guro Slåstad om Tove Janssons selvbiografiske bok “Notater fra en øy”. Her forteller Tove om livet på en karrig øy i Finskebukta, og om hvordan hun bygget en hytte der sammen med partneren Tuulikki, som også har illustrert boken. Notater fra håndverkeren Brunström er med som en nøktern motvekt til Toves kunstneriske refleksjoner.Guro er litteraturviter, skribent, bibliotekar og ivrig formidler av Janssons forfatterskap. Hun har dessuten vært på Klovharun, øya i Toves bok. Med dette som bakteppe snakker vi om fyrvokterdrømmen, om det å rulle steiner ned i sjøen bare for gøy, og om Toves og Tuulikkis øyliv i valgt ensomhet – en idyll tidvis sabotert av aggressive hekkefugler og nysgjerrige mummifans. Dessuten får vi høre om en hemmelig skatt som kanskje fortsatt er å finne på øya.(Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm har oversatt utdraget i begynnelsen av episoden fra svensk.)OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi og Kristin med Tobias Bøksle og Mariken Lauvstad om "Farlig midtsommer", Tove Janssons femte bok om mummitrollene. Her rammes dalen av en oversvømmelse, noe som gjør at mummifamilien må evakuere huset og redde seg om bord i det som skal vise seg å være et flytende teater. Mariken er teaterkritiker og dramaturg, mens Tobias er musiker og komponist. Begge har spilt teater store deler av livet, og på videregående gikk de på musikk, dans, drama sammen med Heidi. I episoden får vi høre om Shakespeare-referanser hos Tove Jansson, hva bokens katastrofemotiver sier om etterkrigstidens verden, og om hva som skjer når man plystrer på teater. I tillegg blir det litt mimring om en ganske kaotisk oppsetning av skuespillet Mariken skrev i andre klasse på videregående.OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med Marius Renberg om "Pappaen og havet",  Tove Janssons åttende bok om mummitrollene. Her tar mummipappa familien med seg langt til havs, for å leve ut drømmen om å være fyrvokter – og kanskje finne svar på livets store spørsmål.Marius er illustratør og designer med lang fartstid og et livslangt forhold til Tove Jansson. Marius og Heidi snakker om mummipappas nevroser og tvangstanker, mummimammas stille opprør mot sin vante rolle, og om hva to overfladiske sjøhester har til felles med moderne influensere. I tillegg snakker de om hvordan Tove muligens var blind for sine egne største kunstneriske bragder.OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med Susanne Mørk om "Den lyttende",  Tove Janssons første novellesamling for voksne. Susanne er sanger og forfatter, og debuterte nylig med novellesamlingen "Det fraværende". Susanne og Heidi snakker om Toves avslørende, men empatiske portretter av vanlige mennesker, ubehaget som lurer under de mest hverdagslige scener, og om hvordan det å lage kaffe kan være en heltemodig handling – i visse situasjoner. Dessuten trekkes det paralleller til kultklassikeren "Pulp Fiction"! OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

Det var först i vuxen ålder som journalisten Magnus Palm föll pladask för Tove Janssons värld. Under åren har han byggt upp rena mumindalen av eftertraktade rariteter. Nu säljer han allt på auktion – men varför? I det här avsnittet pratar Lotta med Magnus om kärleken till vackra föremål och språk och om hans hemulska samlartendenser. Hör om den muminpryl som han själv värderar högst, om vilken muminmugg han dricker sitt morgonkaffe ur och vad han anser vara det ultimata loppisfyndet - kanske värt flera hundratusen kronor?Retrorundan görs av Lotta Reberg och Tredje Statsmakten Media.Följ oss på instagram.com/retrorundan, facebook där vi också heter Retrorundan eller maila retrorundan@tredjestatsmakten.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I denne episoden snakker Heidi med Gina Fjelde Klaastad om "Trollmannens hatt", Tove Janssons tredje mummibok. Mens de to første bøkene preges av store reiser og voldsomme katastrofer, henter denne boken handling fra den vennlige Mummidalen om sommeren, og er full av morsomme og passe skumle eventyr.Gina er lærer og bokinfluenser, og deler leseopplevelser på Instagram under navnet @readingwiizard. Gina og Heidi snakker om mummitrollets bromance med  Snusmumrikken, en påfallende voldelig scene, farene ved å ville eie for mye, og om at det i grunnen er litt synd på både maurløven og Hufsa. Mot slutten får Gina en overraskelse – kanskje fra selveste trollmannen?OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med Siri Lindstad om "Rent spill", Tove Janssons niende bok for voksne. Boken handler om det aldrende kunstnerparet Mari og Jonna – som ligner på Tove selv og hennes livspartner, Tuulikki Pietilä. Siri Lindstad er journalist, sakprosaforfatter og kritiker med store kunnskaper om Toves liv. Siri og Heidi snakker om de biografiske innfallsvinklene til Tove Janssons verker, hva synlighet betyr i et skeivt perspektiv, og om Toves livsmotto: Arbeide og elske. Til slutt kommer en brannfakkel: Siri har et anstrengt forhold til mummikopper!OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

– Hun behandlet meg aldri som et barn, sier Sophia Jansson om sin berømte tante. Hele 97 % av oss nordmenn har et forhold til Mummitrollet. Sophia Jansson er niesen til Tove Jansson, og forvalter i dag den kunstneriske arven etter sin tante og Mummitrollets mamma. Hvem er hennes favorittkarakter, hvilken mummikopp drikker hun helst av og hva ville Tove Jansson syntes om tiden vi lever i? Hør Sophia Jansson i prat med programleder Knut Gørvell. Opptaket er gjort på arrangementet Boktips LIVE i Cappelen Damm-huset høsten 2023.

I denne episoden snakker Heidi med Tiril Valeur om "Billedhuggerens datter". Dette er Tove Janssons første bok for voksne, som også er kjent som en selvbiografi. Tove selv brukte aldri denne betegnelsen, men har uttalt at dette er historier fra barndommen som er noe “snekret” til. Tiril Valeur er illustratør, forfatter og grafisk designer – og kvinnen bak Kristiansands – og Norges?! – første Tove Jansson-festival. Tiril og Heidi snakker om apekatter og fruer, rangling og krigstraumer, flydrømmer og farskomplekser – og  blir enige om at det går jo faktisk an å bare legge seg under juletreet og se hva som skjer. Kanskje blir det til en skog?(Ida-Louise Eikås var med på å lage denne episoden.)OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

I denne episoden snakker Heidi med  Anna Fiske om Sommerboken, Tove Janssons tredje bok for voksne, som utkom på svensk i 1972 og på norsk året etter. I boken følger vi farmoren og lille Sophia gjennom skiftende årstider i havgapet, og vi tar del i deres små og store funderinger om både livet på en øy og livet generelt.Anna Fiske er en prisvinnende forfatter og illustratør med flere titalls bøker bak seg. I samtale med Heidi forteller Anna om barndommens adventskalendre med Tove-tema, forklarer hvordan man skal te seg på stranden, og minner om at det faktisk er lov å fortsette å leke – selv om man er voksen.   (Ida-Louise Eikås var med på å lage denne episoden.)OPPDAG: Tove Jansson er produsert av Heidi Sævareid og Kristin Linnesholm. I hver sesong dykker vi ned i verkene til en av Nordens fremste forfattere.Musikk ved Andreas Opstad Larsen.Følg gjerne @oppdagtovejansson på Instagram og Facebook for oppdateringer og annet innhold!

Baklänges i tiden längs en linje, det är temat för de reseböcker som Katarina Wikars har grottat ner sig i. Följ hennes färd på och utanför kartan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det var min mamma som ritade Uppsalas stadskarta på fyrtiotalet. I basker och dräktjacka med hårt stoppade axlar drog hon upp konturerna av Övre Slottsgatan på stadsingenjörskontoret innan hon tog bussen hem till tant Berta i Eriksberg där hon hyrde ett rum på övervåningen. Det tog lång tid att rita hela Uppsala, vartenda kvarter, varenda sevärdhet skulle prickas ut. Det fick inte råda någon tvekan. Hur många steg från Gustav Vasas grav till domkyrkans utgång, hur många meter till botten av Fyrisån? Mamma doppade ritstiftet i kolsvart bläck. Hon sa: Vart du än går, flicka, så släpp aldrig taget om kartan. Då kommer du bort.Och jag vågade aldrig släppa taget om kartorna. När jag var barn lekte jag resebyrå och ritade egna öar med berg, skogar, floder och städer, var det dit jag skulle? I tonåren samlade jag kartorna på hög för framtida bruk: Kairos. Berlins. Dom södra förorternas. Och när jag väl började resa såg jag ingenting av omvärlden och medmänskorna, men älskade dom prickade strecken för svårorienterade gångstigar, tänkte ofta på mamma och undrade: Har jag kommit till Bort nu?Hur ska man egentligen resa? Längre ut eller bara längre ner? Hur gör de andra?Den danska författaren Dorthe Nors reser längs en enda linje i ett helt år. I periferin, utmed Nordsjökusten, Skagen, västra Jylland och längs Frisiska öarna. En enslig Toyotatripp längs sanddynerna med några surfare och sälar i fonden. Boken som blev heter till och med ”En linje i världen”. Sandens flyktighet gör det är svårt att dra upp en beständig yttre linje men den halvt imaginära är också Dorthe Nors egen linje, för den är en del av barndomen. Och trots att hon inser att det aldrig går att återvända till samma landskap som man minns bestämmer hon sig för tråckla ihop resan med just sina föräldrars sönderfallande kaffefläckiga vägkarta som ciceron.En annan människas linje, tänker hon, skulle kunna sträcka sig från Alaska till Mexiko, eller från Gibraltar till Godahoppsudden. Jag med mitt mikroperspektiv och mamma för ögonen kommer att tänka på det gamla mastodontverket Med Dalälven från källorna till havet. Som jag lusläste som barn och där det stod angående min badsjö ”att Gimmen vill inte ha folk.” Det betydde att ingen någonsin drunknat där till skillnad från älven som gärna ville ha folk.Vad finns det då på Dorthe Nors linje? Det som hon där ute i världen alltid längtat tillbaka till. Hård kuling. Träd som tar stryk så de kravlar utefter marken. Salt på huden och av kråkris sönderrivna vader. Man måste gå i sidled utmed hennes linje. Till och med husen hukar. Allt mals ner till salt och sand. Grå horisont men också något hon kallar sund ensamhet.Hur många berättelser kan det finnas på en linje? Det finns inga gränser för dem, man måste bara gå in på linjen, snitta upp den varsamt med en skalpell och se efter, skriver hon i det inledande kapitlet. En metod hon själv inte riktigt lever upp till då hon reser mer i minnet än att hon slår sig i slang med lokalbefolkningen. Men kanske är det om platsens kraft hon ska berätta. Om minnesfragmenten som ligger kvar, som vid återkomsten lyfter som damm och dansar i ljuset. Alla ögonblicken som undsluppit en, kan de ligga kvar vid Hirthals fyr? Eller vid föräldrarnas pyttelilla sommarstuga mittemot kemifabriken vid Limfjorden?Jag är den perfekta läsaren för såna här intentioner, för jag vill tro att under speciella ljusförhållanden börjar de döda röra på sig, kan man se dem hasta runt där i sin tid.Hon hittar stigar. Stigar har alltid en anledning, har hon lärt av Kerstin Ekman, de är landskapets minnesarbete. Hon ser turister, men hon söker de åldrade badmödrarna hon minns från sin egen barndom, de tatuerade hårdhudade som ägde vattnet. Farmor förstås, brorsorna, sommarlovet. Vinthundarnas andar vid badhotellet. Det är som hela resan till slut blir några utfrätta diabilder.I På vägen till Babadag, den polska författaren Andrej Stasiuks reseskildring från mitten av 00-talet valde han också konsekvent bort storstäderna för byarna, spriten, flugorna. På hans hackiga tidslinje finns de rumänska, moldaviska och ungerska byarna, de i gränstrakterna som har namn på flera språk. Det är som om han söker universum i en lastbilshytt, eller snarare som vägen till självinsikt går genom stillaståendet, det är som om han vill hitta en värld som påminner om hans barndoms sommarlov. Ibland frågar han sig: Varför reser jag? När det är nästan likadant hemma i min by i Polen.Min favorit i genren resa baklänges i tiden längs linjen är den motvilliga resenären Jenny Diski. Hon var ständigt på resa, i bok efter bok: I ”På tunn is” sökte hon intigheten på Antarktis tillsammans med en grupp uppspelta amerikanska änkor och brittiska fågelskådare men tänkte mest på sin kylslagna mamma. På Nya Zeeland tänkte hon: ”Det enda trygga avståndet till ens hem är det mycket stora”. Hon blev oroad av inplanerade framtida händelser, bäst om det påminde en om en annan upplevelse man redan haft.Finns det en slutsats att dra av detta. Är en resa bara en halvt igenvuxen stig till den ursprungliga ensamheten? Om så bland gamla Mercor och lervällingar? Eller genom saltängar, förbi horder av surfare? Att bland valrossarna på Antarktis skymtar alltid mamma? Går alla stigar bakåt? Min pappa som hade varit en skicklig orienterare i sin ungdom lämnade ändå efter sig lådor fulla av kompasser. Det är väl lite av en ödets ironi att jag som produkten av en kartriterska och en orienterare är kroniskt förvirrad av en verklighet som inte ville passa ihop med kartorna. Kan det vara dags att ta ett kliv över kartans kant?Det är väl inte försent att tillämpa Tove Janssons råd, hon är ändå alla farliga resors urmamma. Och skrev så här: Att det viktigaste är att lära sig att bemästra en och annan farlighet. Och att det allra farligaste kanske inte ens syns. Det kan bara anas, som en skälvning, som en skugga, som ett stråk av frost i fjolårsgräset och om man träffar nån därute som om möjligt är ännu räddare än en själv, så tvingas man kanske bli den modigaste, bita Mårran i svansen. Så. Släppa taget om kartan, det finns faktiskt helt obemärkta platser, dit inget stadsingenjörskontor i världen kommer att hitta. Så slå av GPS:en. Avvik äntligen från rutten. Katarina Wikars, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturDorthe Nors: En linje i världen – Ett år på Nordsjökusten. Översättare: Ninni Holmqvist. Ordfront förlag, 2023.Andrzej Stasiuk: På vägen till Babadag. Översättare: Tomas Håkanson. Ersatz förlag, 2015.Jenny Diski: På tunn is – en resa till Antarktis. Översättning: Meta Ottosson. Alfabeta, 2004.Främling på tåg – hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika. Översättare: Meta Ottosson. Alfabeta, 2005.Den motvilliga resenären. Översättning: Cecilia Franklin. Alfabeta, 2007.

Kære lytter Vi er nået til slutningen af juli måned på årshjulet, og her mens jeg lægger denne episode op, så trækker det op med tunge, grå skyer, og et tordenvejr er på vej. Ret typisk, omskiftelig dansk sommervejr.  Denne episode har jeg kaldt 'Sommerbogen' (inspireret af Tove Janssons smukke bog fra 1972), og den er reminiscenser af min sommer. Jeg taler om, hvordan det er igen at samles som familie og lande i sommerferien sammen. Jeg taler om de bøger, jeg har læst, og som 'tilfældigvis' giver mig en række interessante punktnedslag i kvinders vilkår gennem tiden. Jeg hopper for en stund helt tilbage til middelalderen i form af Hildegard af Bingen, og så bevæger jeg mig en del i tiden omkring det morderne gennebrud ( omkring 1870'erne og frem). Jeg taler om at føde i dølgsmål, om korsetter, om sædelighedsfejden, om barselspotter, og om at kvinden er født svag og skrøpelig?! Jeg taler om, at menstruation forårsages af, at kraniet flækker, om befrugtningsteorier og om det maskuline og feminine. God lyttelyst.  Kærlig hilsen Mette    Jeg henviser i denne episode til: Min Patreonplatform: https://www.patreon.com/Cykluspodcast Min kvindecirkel: http://mettehyldgaard.dk/kvinde-cirkel/ Kontakt: kontakt@mettehyldgaard.dk "Lillys danmarkshistorie" af Pia Fris Laneth, 2009 "Hildegaard" af Anne Lise Marstrand-Jørgensen, 2001 "Sommerbogen" af Tove Jansson, 1972  

Kender du til det at føle sig usynlig? I en omgangskreds? På arbejdspladsen? I familien? Måske lidt hele tiden? Nattens emne er inspireret af Tove Janssons mummitroldene og den usynlige pige Ninni.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kender du til det at føle sig usynlig? I en omgangskreds? På arbejdspladsen? I familien? Måske lidt hele tiden? Nattens emne er inspireret af Tove Janssons mummitroldene og den usynlige pige Ninni. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Sara har fått med seg gjestene Frida og Maria for å svare på spørsmålet; hva er gay panic? Samtalen tar deg med gjennom en historie om å manifestere et liv sammen på Sims, kjendiscrush, ridder-twinks og Tove Janssons illustrasjon av Hobbiten. Alt som trengs for å hjelpe oss med å overkomme den uendelige skeive angsten.

Skivbolaget Universal har Taylor Swift att tacka för framgången, självförtroende och glädje väntar i Drag Race Sverige, tavla såld för nästan en halv miljard och en av Tove Janssons böcker blir film Programledare: Nina SjömanProducent: Andrea Valderrama

Högern har en lång tradition av att stjäla från vänstern. Finns det något av värde att stjäla från högern? Vi går från Weimarrepubliken via Tove Janssons kök till Guy Debord, Den osynliga kommittén och Christopher Lasch i en referenspackad timme med Mathias Wåg, redaktör för tidningen Brand, chefspoddare på Apans Anatomi och generell nestor. Delar av Mathias skrivprojekt på temat kan du läsa här: http://flamman.se/a/antifascisten-i-mumindalen http://flamman.se/a/pa-flykt-undan-yxhogern http://www.tidskriftenordobild.se/ordoblogg/category/kritik-mathias-wg-om-sent-i-november-av-tove-jansson https://guldfiske.se/2018/06/05/ressentimentsvanstern http://flamman.se/a/bland-haschtomtar-och-nattroll Tack till GRK North-East för introt. Outro var Gösta Ekman - Sången om alltings värde. linktr.ee/kominternpodd

I en unik inspelning från mitten av 80-talet, läser Tove Jansson sin självbiografiska barndomsskildring Bildhuggarens dotter Tove Jansson läser Bildhuggarens dotterBerättelsen rör sig mellan konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors och sommarlivet i skärgården, och för den som vill leka detektiv och spåra tidiga förebilder för alla de figurer som senare kom att befolka Mumindalen, finns här mycket stoff.Pappan är inte bara i Muminserierna en central figur, Tove Janssons egen pappa, skulptören och tecknaren Viktor Jansson, är central också i hennes barndomsvärld liksom den bohemiska livsstilen. Mamman, Signe Hammarsten, var också konstnär.I den självbiografiska Bildhuggarens dotter får vi ur barnets perspektiv vara med om en barndom där det mystiska och det magiska finns mitt i vardagen. Spänningen mellan trygghet och skräck är ständigt närvarande och fantasin har inga gränser. Allt detta blev senare i livet byggstenar i hela Tove Janssons konstnärs- och författarskap. Hon var drygt 50 år när hon skrev "Bildhuggarens dotter" men lyckas på ett förunderligt sätt flytta sig bakåt i tiden och återigen bli det lilla barnet Tove.Inspelningen med Tove Jansson gjordes på Yles radio i mitten av 1980-talet då ett initiativ togs till att låta Tove Jansson läsa in samtliga sina verk.Bengt Packalén, som då var chef på Finlands radios svenskspråkiga samhälls och kulturredaktion, berättar i en intervju om inspelningen av Bildhuggarens dotter.Av och med: Tove JanssonProducent: Bengt Packalén/Kerstin WixeMusik: Jazz på ryska av Jan JohanssonFörlag: Bonniers förlag

Det hemsökta huset är en vanlig kuliss för berättelser om sorg och tragedier. Men vad händer med det hemsökta huset i en tid av öppna planlösningar och glasväggar? Det undrar Petter Lindblad Ehnborg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Säg hemsökt hus och de flesta ser nog samma kråkslott i fritt förfall, med eller utan sommarjobbande tonåringar. Samma damm och spindelväv. Samma dystra sniderier och vittrande stenansikten. Samma övermått av historia. Det är en bild med anor, för alltsedan den gotiska litteraturens startskott, Horace Walpoles Borgen i Otranto från 1764, har ord och arkitektur varit nära förbundna. Många senare verk har namngivits efter den byggnad i vilken de utspelas: medeltida slott eller herresäten bebodda av urartad adel. Efterhand syns ett allt större amerikanskt inslag med kolonialvillor i New England, sydstatspalats byggda på slavarbete, eller herrgårdar uppförda av den förgyllda ålderns rövarbaroner.Med tiden skiftar den gotiska litteraturens hus skepnad. Från att ha varit sublima kulisser tar de rollen som medspelare, samtidigt som de formar sig till speglar av invånarnas oroliga inre liv. I Edgar Allan Poes novell Huset Ushers undergång tar sig avgrunden mellan ett godsägande syskonpar fysisk gestalt i form av sprickan som öppnar sig i fasaden i deras gemensamma hem. Huset görs omänskligt mänskligt genom de tomma, ögonlika fönster till vilka Poe genom novellen återvänder. Byggnadens betraktande blick ska bli en stapelvara inom genren: drygt ett århundrade senare gestaltar Shirley Jackson det hemsökta Hill House som ett ansikte, med tomma vaksamma fönster under taklisters skadeglada ögonbryn. Mången kioskroman har också prytts av samma omslag: en skräckslagen människa med ryggen mot en hotfull fasad på vilken ett eller två ensamma fönsterögon lyser. Den gotiska litteraturen vet att utnyttja människans tendens till pareidoli: det vill säga att se mönster och mening i vaga intryck, ansikten där inga ansikten finns.Kanske kan ögon rentav skönjas på fasader av glas och stål? Arkitekturteoretikern Anthony Vidler anar en kuslig potential i det sena 1900-talets seende väggar, vilket särskilt filmmakare tagit fasta på i kriminaldramat, tonårsslashern eller den samtidsnära science fiction-dystopin. Ändå fortsätter 1800-talets arkitektur vara ohotad också bland sentida litterära skildrare av hemsökta hus. En möjlig förklaring ges i Anne Rivers Siddons roman The House Next Door, där en modernistisk villa tycks trasa sönder såväl innehavarnas liv som grannskapsandan i en välbärgad villaförort i den djupa amerikanska södern. Kan en ondsint intelligens verkligen leva i ett hus som är mindre än ett år gammalt, frågar sig grannen Walter vantroget. I horisontella hus med öppen planlösning finns ju varken källare eller vind där kedjor kan rasslas. Den modernistiska estetikens strävan att göra rent hus med historien tycks ha haft en antiseptisk verkan också mot spöken.Men som så ofta inom den gotiska traditionen finns det andra hemsökelser än gengångare. Essäisten Brian Dillon minns hur hans mor då han var barn insisterade på att radhuset där han växte upp bar på en förbannelse, och han brukade föreställa sig att en tidigare invånare möjligen avlidit under oklara former. Som vuxen såg han något annat: hur husets tragedi inte strömmade ur dess dolda historia så mycket som ur livet mellan väggarna: en familj som likt hos en viktoriansk studiofotograf frusit fast i smärtsamma poser, ett gemensamt liv invecklat i smärta, under tyngden av moderns långsamt förtärande sjukdom.Kanske bor den största fasan i det mellanmänskliga? Så är åtminstone fallet i Tove Janssons novell Svart-vitt. Novellen är dedikerad illustratören Edward Gorey och delvis inspirerad av hans traditionella spökhus i bilderboken Västra flygeln. Även om Jansson ersatt spökena med scener ur ett äktenskap visar hon sig väl förtrogen med den gotiska litteraturens grammatik. Stella är inredningsarkitekt och har ritat den modernistiska mästervilla i vilken hon lever samman med sin make illustratören. Huset beskrivs som en väldig öppenhet av glas och omålat trä och man förstår att stor omsorg har givits åt detaljerna. Enorma fönster speglar natten men håller den på avstånd, och i trädgården suddar strålkastare ut det vackra folkets skuggor medan de minglar genom sommarnatten.Det är fulländat. Ingenting kan förändras. Så beskriver illustratören sitt hem, och man förstår att detta skrämmer honom behövs han, kan han verkligen tillföra något? Kanske omöjliggör huset andra rörelser än de som redan är inskrivna i ritningarnas underförstådda scenanvisning? Han vill gräva in ansiktet i det svarta skinnet på golvet och rulla sig som en hund men vågar inte, för i ett hus utan dörrar finns ingenstans att gömma sig från hustruns blick, i hemmet hon ritat till sin avbild, öppet inför världen men omgärdat av murar. Huset var som [Stella], tänker han, det hade vidöppna ögon.Hemlivet ställs på sin spets då mannen får i uppdrag att bildsätta en skräckantologi. I Stellas ljusa hus är det omöjligt att arbeta, för allt blir bara grått, ingenstans finns den svärta som uppdraget kräver. Först då han för en tid flyttar till ett hus av traditionellt gotiskt snitt lättar skaparvåndan. Paradoxalt nog tar tryggheten här gestalt av en fallfärdig, lutande kåk med svart vatten i källaren och baksidan täckt av en vall av bråte, liksom utspydd av huset självt. I ett hus med dörrar kan man iallafall stänga om sig, och därmed slippa oron att bli sedd. Men kanske undflyr han inte hustruns öga så mycket som sitt eget, möjligheten att bli synlig inför sig själv, insikten om att avståndet också till den närmaste är svårt att överbrygga. Han dröjer i veckor med att illustrera antologins enda verkligt kusliga berättelse, den där författaren har utsatt dagsljuset för sin rädsla och mot alla regler stängt in den i ett vanligt, vackert rum. Det fruktansvärda han till slut ser framför sig är Stellas vardagsrum, det fulländade rummet där de levde med varandra, och med insikten kollapsar såväl text som byggnad: en klyfta ekande av släkten Ushers hus öppnar sig i golvet, alltmedan fönsterväggens väldiga glasskiva tycks sprängas av trycket inifrån.Låt oss dröja vid glasrutan en stund: kanske är det just i denna som den gotiska litteraturens sammansmältning av hus och människa, av oroliga yttre och inre rum oväntat nog når sin fulländning? Om natten förvandlas fönstret till en spegel och utsikten därmed till insyn och insikt. Genom rutan kan man betraktas utifrån, samtidigt som det enda man själv ser är det egna ansiktets skuggor, de otyglade känslornas spel, en gryende oro.Man behöver ej vara en kammare för att vara hemsökt man behöver ej vara ett hus, diktar Emily Dickinson. Vad är väl midnattsmöten med spöken, kusliga kloster eller lönnmördare gömda i vår lägenhet, vill hon säga, jämfört med att möta det som göms i hjärnans vindlande korridorer, att på en ensam plats oväntat överraskas av det egna inre livet, Självet bakom självet, dolt?Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

P1 Kultur på plats sänder från gotländska Närsholmen och vänder blicken mot nordost och Tove Janssons övärld i Finska viken. Där skrev hon bland annat Sommarboken som fyller 50 år i år. Sommargotlänningarna Anneli Dufva och Håkan Östlundh medverkar. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Estrid Holm

Ted och Kaj befinner sig i skärgården nära Tove Janssons ö och talar om bekvämligheter och om att vara ett med sin miljö.

Alex, Anna och Pernilla har återigen samlats i Gamla stans bokhandel för att diskutera en bok. Den här gången är det den 50-årsjubilerande Sommarboken som står i fokus, Tove Janssons klassiker som nu kommit i en fin nyutgåva. Dessutom pratar vi om vilka högar av böcker som ska läsas i sommar.Vi hörs igen efter sommaren.Böcker och författare vi pratar om i avsnitt #91Tretton år – Judy Blume (B Wahlströms)Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe (Bonniers)Agnes Cecilia – Maria Gripe (Bonniers)Vända blad – Johanna Schreiber (Norstedts)Hemligheten – Anna Bågstam (Norstedts)Mitt arbete – Olga Ravn (Ellerströms)4321 – Paul Auster (Bonniers)New York-trilogin – Paul Auster (Bonniers)Dårskaper i Brooklyn – Paul Auster (Bonniers)Elementarpartiklarna – Michel Houellebecq (Bonniers)Falsk spegel – Jia Tolentino (Natur & Kultur)Nattfilm – Marisha Pessl (Natur & Kultur)Mot Paradiset – Hanya Yanagihara (Bonniers)Young Mungo / Unge Mungo – Douglas Stuart (Bonniers)Babetta – Nina Wähä (Norstedts)När vargarna kom – Charlotte McConaghy (Lavender Lit)Den sista migrationen – Charlotte McConaghy (Lavender Lit)Vi var lögnare – E Lockhart (Lavender Lit)En familj av lögnare - E Lockhart (Lavender Lit)Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (Lavender Lit)Detaljerna – Ia Genberg (Weyler)Natten – Sara Gordan (Bonniers)Svarta segel – Rebecka Edgren Aldén (Romanus & Selling)Skarp – Helena Dahlgren (Forum)Allt är mitt – Ruth Lillegraven (Sekwa)Murder at Teal´s Pound – David Bushman, Mark T Givens (Thomas & Mercer) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad händer när en forskare med rötter i Kalifornien får tag i Tove Janssons serier om mumintrollen? Det får vi veta i detta avsnitt av HumPodd där språk- och litteraturvetaren Mike Classon Frangos pratar om retro-futurism i spekulativ fiction, postkoloniala genusaspekter på serievärlden och annat väsentligt. Vi får också veta vilka seriefigurer Mike skulle vilja vara om han … Fortsätt läsa Serieanalys

Hva skal de ansatte på Stange bibliotek lese i jula? Dette er en lengre episode der alle vi ansatte på biblioteket tipser om bøker du kan låne på biblioteket, ønske deg til jul, eller kanskje gi bort til noen du er glad i. Dette er bøkene vi snakker om: - Den hellige Birgitta: enken som utfordret Europa av Unn Falkeid - Babylon av Yasmina Reza - Sjelemaleren av Ildefonso Falcones - Ja, vi elsker av Tove Braathen - The Revenant av Michael Punke - Der du kommer fra av Sasa Stanisic - The last night of the earth poems av Charles Bukowski - Leviathan Falls av James S. A. Corey - Stargate av Ingvild Rishøi - Julen kommer til Mummidalen skrevet av Alex Haridi og Cecilia Davidsson, basert på Tove - Janssons novelle Grantreet. (Sigrid) -Til de voksne av Linn Skåber - Det hvite kartet av Cecilie Enger - Jente 1983 av Linn Ullmann - Kleda er gjennomvåte av Erlend Skjetne

Når man siger 'finsk fiktion', tænker de fleste nok på Tove Janssons små mærkelige eventyrskabninger, men der sker heldigvis meget andet på den litterære front i et af Europas nordligste lande! I dagens udgave af Skønlitteratur på P1 tager vært, Nanna Mogensen fat på tre centrale finske værker. Vi skal høre om den helt nye oversættelse af Sirkka Turkkas digtsamling, 'Kom tilbage, lille Sheba'. Det er første gang, at Turkkas forfatterskab udkommer på dansk, og programmets gæst er Martin Glaz Serup. Han er forfatter og litteraturforsker og har skrevet forord til 'Kom tilbage, lille Sheba'. Desuden er han kender af finsk litteratur, og han er også med til at udfolde sidste års vinder af Nordisk Råds Litteraturpris - romanen, 'Hvem slog Bambi ihjel?'. Den er forfattet af finlandsksvenske, Monika Fagerholm og handler om en gruppevoldtægt, der ryster et lille rigmandssamfund. Desuden kan lytteren stifte bekendtskab med finsk litteraturs absolutte bad boy, Pentti Saarikoski. Han døde af druk kun 46 år gammel i 1983 men nåede heldigvis at skrive og oversætte et væld af værker inden for alle genrer. I dagens program slår vi ned på hans rejsebog, 'Det yderste Europa'. Lytterne får fyldige smagsprøver på alle værker. Så kom med til Finland - det er her, det sker! Vært: Nanna Mogensen.