JENNEBORADiO -räcker långt!

Mellandagsrea. Sug på det. I ett drygt år har vi väntat på den stora utförsäljningen. Äntligen räcker mina surt förvärvade slantar till både en teve och två par strumpor till lille lille bror. Om det inte vore för att de tog slut, slantarna alltså, redan vid ”midsommar sale”, ”skolstartsrean” eller ”Black Friday”, ”Cyber Monday” eller … Fortsätt läsa 28 januari. Mellandagsrea. →

Årets kortaste och mörkaste dag. Med andra ord så går vi mot ljusare tider igen. Men det är ju inget som märks. I alla fall inte till en början. Så i väntan på ljusets återkomst firar vi jul. Varför inte med julmusik som inte spelats förut. I alla fall inte på den här kanalen. Dags … Fortsätt läsa 21 december. Ospelat. →

Ingen vet säkert när det började men nu är den etablerad. Snösmockan. Å precis som vanligt är den oberäknelig. Kan komma från vilket håll som helst, när som helst och hur som helst. Ungefär som innehållet i det här programmet. Inge vet riktigt hur det började. Eller vart det tog vägen. Typ som en snösmocka.

En klickraket. Så benämns ibland rubriker vars främsta syfte är att du ska klicka på dem för att komma till själva artikeln. Ibland kommer du verkligen till något intressant men oftast så leder ditt klick bara till ännu en märklig artikel om något som en b-kändis på andra sidan Atlanten råkat ut för på en … Fortsätt läsa 30 november. En helt vanlig timme. →

I brist på bröd, får man äta limpa. Så uttryckte sig ofta min kompis Benga, back in the days. Vi var väl 14-15 år och i den åldern vill man gärna slänga sig med uttryck som visar att man hänger med i svängarna. Jag använder det fortfarande. Bara för att det låter snyggt. För övrigt … Fortsätt läsa 23 november. November! →

Inget har hänt. Allt är som vanligt. En tämligen lugn onsdagkväll i november med andra ord. I alla fall lokalt. I studion i Hampetorp.

Ibland måste man bara göra det. Plocka fram de ospelade låtarna från sina dammiga gömmor någonstans på hårddisken. Vilket alltså skedde i det här programmet. Som också innehöll Siljas nattlåt för hundrade gången! Även den tidigare ospelad…

Romarna gav månaden namnet ”den nionde”. Sedan flyttade de på nyårsafton så att den nionde blev den elfte. Metereologerna kallar den 3D-månaden. Dimma, dis och duggregn. Själva säger vi ÄNTLIGEN!

Tillbaka på banan igen efter en tids radiotystnad. I det här programmet spelas musik från Rwanda, signerad Mecky Kayiranga. Förutom att han jobbar som journalist och videoproducent, håller han på en del del med musik. Två låtar finns med här, tillsammans med den vanliga blandningen av såväl sjyssta kopior som oväntade radiohits. Och så Siljas … Fortsätt läsa 26 oktober. Tillbaka. →

En gång, vi kan säga för ganska länge sedan, skulle vi få se på film istället för att ha svenska, eller vad det nu stod på schemat. I filmen fick man följa en person som klev av ett tåg, i samband med att det gjorde ett uppehåll vid någon liten gudsförgäten station. Eller om det … Fortsätt läsa 21 september. Innan uppehållet. →

En, två, tio… många. Nu är det färdigräknat. Sverige har fått ett nytt regeringsunderlag och inom några dagar ska ett nytt lag formeras för att styra Sverige de kommande fyra åren. Samtidigt höjer Ikea priset på varmkorven. Va? Får de göra så när några av Sveriges mest korvintresserade människor just ska till att bestiga regeringskansliets … Fortsätt läsa 14 september. Nu då? →

En säger si, en säger så. Någon är absolut säker på att den är osäker samtidigt som någon annan försäkrar att ingenting är säkert. Förutom att det kommer att bli sämre. Eller bättre. Tryggheten har kommit för att stanna en bit bort och ingen ska tjäna på att förlora. Valet är ditt men framtiden är … Fortsätt läsa 7 september. Val -et -en →

Inte riktigt natt. Men nära nog. Inte riktigt en nattmössa men bra ändå. Inte riktigt sant men ändå lite relevant. I alla fall om man bortser från fakta. Och vem har bestämt det? Inte vet jag. Kanske för att jag har nattmössan på mig. Bredvid mig. Nattmössan?

En timme blandad radio från roten. Några nya skivsläpp, en påminnelse om sånt som varit och så en idé som kanske kan bli nåt. Inget egentligt tema alltså. Så här lät det:

Augustikvällarna är fortfarande sommarljumma. Men långtifrån lika ljusa som för bara ett par veckor sedan. Redan börjar vissa sommarfåglar rada upp sig inför flytten söderut. Kanske har de bara väntat på just den här tiden, då stjärnorna åter börjar synas på himlen. Stjärnklart var ordet.

Innan de lata dagarna är här, måste raden av inte fullt så lata dagar klaras av. Det här programmet markerar slutet på det senaste verksamhetsåret. När vi hörs igen har det blivit augusti. Då börjar vi på ny kula. Så varsågod; årets sista Tjutvå.

Sedan 1953 infaller midsommaraftonen någon gång mellan den 19 och 25 juni. Dock alltid på en fredag. Till och med 1952 inföll alltid midsommarafton den 23 juni. Oavsett veckodag. Eftersom det här programmet ursprungligen sändes den 22 juni från kl 22 till midnatt, så fick temat bli midsommarvaka. Hur en sådan låter, hör du här:

Efter en tid med annan utsikt, annat väder och en helt annan vardag, är det dags att återgå till den vanliga lunken igen. Vilket är lättare sagt än gjort. För det går ju som bekant inte att kliva ner i samma flod två gånger. Det är sedan gammalt. Nu kör vi!

Sommar, sol och lata dagar. Men först en galen räcka av tillfällen som alla överlappar varandra i sin strävan att verka verkligt viktiga. Så när sedan den verkliga ledigheten och vilan infaller, är det för jobbigt att slappna av och först när det är dags att åter kliva in i ekorrhjulet, börjar det kännas bra … Fortsätt läsa 25 maj. Pausvila →

"Oändligt är vårt stora äventyr" så skrev Karin Boye i sin kanske mest kända dikt "I rörelse". Det här radioäventuret är varken oändligt eller på annat sätt epokgörande. En timme blandad radio från roten med musik och insprängda funderingar. Med underrubriken "äventyret fortsätter..."

Ett mål måste man ha. Det måste dessutom uppfylla vissa kriterier, om det ska vara nåt med det. Mätbart måste det vara. Uppnåeligt, är ett annat kriterium. Om det inte går att uppnå, är det meningslöst att kalla det för ett mål, då är det bara en from förhoppning. Och en sådan är per definition … Fortsätt läsa 11 maj. Blandad kompott. →

Det börjar och slutar med kossor. Däremellan blir det såväl radiohits som gamla skivobekanta och sjyssta kopior. I Siljas nattlåt sjungs det good night för ovanlighetens skull och så blir det något om rökt kolja. Samt lite annat smått och gott.

Den småluriga vårmånaden april går mot sitt slut. Sädesärlor och vitsippor trängs om varandra och över alltihopa lyser moder sol. Allt skulle med andra ord kunna vara helt perfekt, om det inte vore för__ __ __ (fyll i valfritt ord/namn). Början till slutet, slutet på början. Håll ut, snart kan vi gå barfota igen.

En rubrik som saknar täckning i texten, kallas ofta för ett clickbait. Eller klickbete på svenska. Någonting som ska lock den läsare att klicka på en länk. När man gjort det, så drar oftast en massa reklam igång och först efter någon minut kommer själva artikeln/inslaget upp. Men inte alls lika spännande som rubriken utlovat. … Fortsätt läsa 20 april. En rökare i krysset. →

Dymmelonsdagen kallas onsdagen före påsk, vilken infaller under stilla veckan, och är dagen då påskfriden inleds. Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag med trästavar, dymblar eller dymlar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det är stilla veckan och att långfredagen är … Fortsätt läsa 13 april. Dymmeln. →

-En sak i taget, du kan bara göra en sak i taget. Han var väldigt tydlig när han sa det. Även om begreppet multitasking inte var uppfunnet då, så kände jag att mitt inre, fram till hit, nog hade förberett sig på att jag var tvungen att göra flera saker samtidigt. Men så var det … Fortsätt läsa 6 april. En sak i taget →

En timme, några låtar och en slags plan. Klockan går mot natt, temperaturen sjunker under noll och på en liten väg mellan oändliga rader av dystra granar färdas en bil mot okänt mål. Kanske hem, kanske bort eller bara på väg åt ett annat håll. Ingen vet. Från bilradion hörs inget annat än några låtar … Fortsätt läsa 30 mars. En röst i natten →

Ögonblicket kommer som en snigel, försvinner som en blixt. Bilden på haren och vipan tog jag på Öland en dag i maj för ganska många år sedan. Just som jag tryckte av för den perfekta tofsvipebilden uppfattade jag lite svagt att nånting hände. Det var först senare som jag såg att en hare rusat förbi, … Fortsätt läsa 23 mars. Om siffror, blåsippor och lite annat →

Somliga kallar det för mindfulness. Andra för närvaro i nuet. Carpe Diem, för sjuttsingen! Kärt barn osv… Men det är ju så svårt. För att inte säga omöjligt. Att verkligen leva i nuet. Om man ens vill det, med tanke på hur det ser ut i världen just nu. Allt detta, samt om telefonsamtal (och … Fortsätt läsa 16 mars. Här och nu. →

Det finns inte så mycket att säga om det här programmet. Förutom att innehållet är starkt påverkat av det som sker i Ukraina just nu. Det går inte att värja sig mot mot det faktum att Ryssland skjuter ett europeiskt grannland sönder och samman. Det här programmet innehåller vare sig nyheter, uppdateringar eller analyser. Ger … Fortsätt läsa 9 mars. I skuggan av ett krig. →

När det här programmmet sändes, var det en vecka sedan Putin förklarade krig mot Ukraina. Eller startade en militär operation, som han själv valde att kalla det. Kanoner avfyrar salvor mot bostadshus och järnvägsstationer samtidigt som europeiska politiker och affärspartners gör allt för att strypa penningflödet som möjliggör nya granater. Det är klart att vi … Fortsätt läsa 2 mars. Vad kan vi göra? →

Då var då och nu är nu. Ändå så är det så många likheter. Namnen och gubbarna är utbytta men lusten att demonstrera makt är densamma. Och precis som alltid, är det de utan makt som får betala.

Försök inte läsa mellan raderna, för det står ingenting där. Just den textraden hade en bekant som signatur när hen gjorde inlägg i en speciell intressegrupp på internet, för ett antal år sedan. Det var före Facebooks tid. Intressegruppen dog när Suckerbergs ansiktsbok blev gemene mans nätlekstuga. Förmodligen försvann textraden också. Men den är mer … Fortsätt läsa 16 februari. Blandad kompott. →

Är den över nu, pandemin? Ingen vet säkert. Men restriktioner och förhållningsregler monteras ner och avvecklas på många håll i världen. Viruset sprider inte längre död och förintelse, möjligen hosta, trötthet och något som liknar förkylning. Det kan vi ta. Den 9/2 lyftes restriktionerna i Sverige. Nu är allt som vanligt igen…

Inget speciellt. Bara vardag. Vintergrå kyla, långsam andedräkt och en kamin som ryker in lite. Pandemin på upphällningen liksom pengarna som ska räcka till elräkningar och diesel. Snart är det fettisdag, bokrea och OS i Kina. Om än inte i den ordningen. Och på radion spelas… vaddå? Hör själv hur det lät. Direkt från roten.

Det blir en salig blandning av gammalt och nytt i det här programmet. Gammal musik i nya varianter av gamla musikanter, samsas med helt ny musik av en debutant. Lägg till en önskelåt och en önskekör så har du ringat in hela härligheten.

Det var så länge sedan men ändå nyss. En tydlig brytningstid. Världen kom närmare och närmare, samtidigt som alltmer började hänga ihop. Nationer slogs isär och ihop, Sverige slog alla (nästan) i fotboll den där sommaren när solen alltid sken. Och soundtracket till alltsammans, fanns i närmaste radioapparat…

De kommer allt tätare, nuförtiden. Årsskiftena. Eller gör de inte det? Hursomhelst så har vi precis börjat skriva en tvåa sist i årtalsnumreringen. Ettan är historia. Vilket även tvåan blir, om vi får leva och ha hälsan. Allt är precis som vanligt med andra ord. Fast nytt. Som vanligt.

Ännu ett år att lägga till handlingarna. Enligt programmets lyssnare så var 2021 inte det skitår som vissa låter göra gällande. Å lyssnarna har ju alltid rätt!

Bara för att något är omodernt innebär väl inte det att det skulle vara dåligt. Omodernt har inget bäst-före-datum. Bara ett ”inte-så-tjugohundratjuett-datum”. Sånt som hörs i det här programmet alltså. Återfunnet och återvunnet.

Filmen här ovanför är inspelad typ 20 minuter innan sändning och i spelaren här nedanför hör du hur det blev. Och med det vill jag säga tack till de fantastiska rimsmederna och önska en riktigt God Jul!

Denna dagen, ett liv. Ett citat från Farbror Melker i Saltkråkan. I det här programmet nämns för övrigt varken Saltkråkan, farbror Melker eller Astrid Lindgren. Istället kom det att handla om en hel del annat. Kriminell musik t ex. Och om det inte är så att kvällens schyssta kopia, egentligen är originalet. Trots att den … Fortsätt läsa 15 december. en sån dag. →

Det sägs att en människa är alla sina åldrar. Oavsett om vi precis har fyllt fem, femtio eller hundratvå. Alla sina åldrar. Det här avsnittet av Tjutvå, säger inte emot. Även om det verkar som att 60-talet lät bäst. Oavsett ålder…

24 november, även kallad superonsdagen. Det här var dagen som framtida historiker förmodligen kommer att betrakta som den dagen då Sverige förändrades. Åt vilket håll och på vilket sätt, kan ingen säga just nu. Men att någonting hände, som kom att påverkades politiska utvecklingen för lång tid framöver, den saken var alla överens om. Däremot … Fortsätt läsa 24 november. G&B. →

Det är ju helt snurrigt! Ja, ibland är det precis så. Vid en första anblick verkar allt glasklart men så visar det sig att det nog inte är det ändå. Men det hängde ihop från början. Det syntes ju tydligt. Eller var det bara för att vi ville det. Att det skulle finnas en mening … Fortsätt läsa 10 november. Ett par. →

Om november var en film, hur skulle den låta då? För nionde året i rad är det dags att söka soundtracket till årets elfte månad. Ljudet av dis, dimma och i vissa fall underkylt regn. Ljudet av en snabbt fallande skymning ackompanjerad att några oroliga fågelflockar på väg åt ett annat håll. Och allt däremellan. … Fortsätt läsa Om november var en film →

När hösten är ett faktum, när de sista löven börjat singla till marken i slutet av oktober, bjuder Jenneboradio in till Oktoberfest. Knödel, korv och öl står på menyn. Och alla i orkestern har lederhosen…

Om dessa väggar kunde tala… Njae, det räcker att luftrenaren gör det. För övrigt handlar inte det här programmet om något speciellt. Förutom Järnvägshotell och brist på handstil då. Och lite annat…

Mörkare kvällar, krispigare luft. Som gjort för att städa ur garderober och garage och ett litet besök på återvinningsstationen. Här är soundtracket som i takt och ton bildar en lämplig fond för den som ännu inte bestämt sig.

Alla dessa dagar… Raden är inte oändlig. Det bara känns så. Ett tag. Sedan blir det mer och mer uppenbart att det där som nyss var sedan, redan har blivit då. Men det är som det är. Steg läggs till steg och de sorterade bladen sätts i pärmar och rätt vad det är visslar någon … Fortsätt läsa 6 oktober. Inget speciellt. →

Vad finns det att säga om hösten, som inte redan är sagt? Inte mycket. Vilket det inte gör om så mycket annat heller. Det mesta är redan sagt. På ett eller annat sätt, i en eller annan form. Fast aldrig så här, dock. I alla fall inte i det här programmet. Så det så!