Podcasts about njae

Det svänger om våra ranks och kan man lita på lagen än så länge? Njae... Är Fesshaie nåt att blicka mot? Ska man tänka kortsiktigt eller långsiktigt inför frikort innan dubbelomgången? Den som spar den har sina transfers kvar. Är det vägen att gå inför omgång 4 av Allsvenskan Fantasy?

NTRO: [00:00:00] I sann PXL POD-anda drar vi igång utan musikaliskt intro, men tro fasen att vi snackar musik i alla fall inledningsvis, då frågan ställs om och vad man lyssnar på om man inte lyssnar på ljudet från spelet man spelar, vilket triggar igång Mikaels nostalgi av att farm:a i WoW till tonerna av The Offspring! Spännande också när duon konstaterar att Mikael och Peters självaste mamma har samma favoritlåt med Orange County-bandet! Otippat? Njae kanske inte! SPELRELATERAT: [00:09:14] Senaste statusen i Mikaels färd från Zero To Hero kan du så klart få en liten uppdatering om i denna podd, men bäst koll får du så klart genom att hänga med i streamen på twitch.tv/pxlproductions eller genom att titta på de ihopklippta sammandragen på YouTube (sök på PXL Powerup) mästerligt editerade av Alvin aka EditTron. Hör gärna av dig också med förslag på vad Mikael ska ge sig på härnäst spelmässigt! Ett förslag kanske kan vara skräckspels-genren - och med en kommande remake på Silent Hill 2 i görningen [00:11:35] så berättar Mikael om förväntningarna han har på upp-putsningen av enligt honom det bästa spelet i serien. Dessutom får du som PXL-lyssnare som bonus även ett breaking news-scoop gällande status för bandet Plan Three som Peter spelar (icke-slapping) bas i [00:13:53]. Efter detta slappa sidospår återvänder diskussionen till Silent Hill [00:18:00] och förväntningarna på remaken, den kommande nya filmatiseringen och… ah skit samma i resten! DRAKSKÅDNING: [00:24:47] Efterspelet post-Viserys i Westeros analyseras och även om serien i stort fortsätter att briljera så innehål avsnittet The Green Council några skavanker och precis som flera gånger förut så är det när drakarna åker fram som det blir mest ointressant. De behövs liksom inte och likaså den bokstavliga plot armor som Rhaenys hinner dra på sig i lugn och ro. Men peppen är ändå stor inför säsongsavslutningen! NYNÖRDAT: [00:34:04] Hyllningståget fortsätter att blåsa på som på räls gällande Star Wars-serien Andor som går från klarhet till klarhet och kanske förhoppningsvis hela vägen fram til en skymt av Darth Vader tids nog…? När det gäller She-Hulk [00:44:11] så har säsongsavslutningen lämnat intryck av förvisso rolig meta och spännande namedrops (X-Men…?) men även en porträttering av Skaar Son of Hulk som lämnade mer att önska. Men kanske kan K.E.V.I.N. reda ut detta på sikt. Tråkigt bara om detta var vad vi fick, en off-screen-referens till World War/Planet Hulk. Oh well… Snabbt kommenteras även senaste tidens cast:ing-rykten [00:53:37] om att Harrison Ford tar över rollen som Thaddeus Ross i MCU efter William Hurt som ju gått bort, samt att det ryktas om att Sasha Baron Cohen ska porträttera Mephisto! OMRÖSTNING: [01:02:03] Som hastigast resultatredovisas också omröstningen vi haft i en Instagram Story där frågan var om det känns bra eller anus med Chris Pratt som Super Mario i kommande filmen. 80% var för det hela och i framtiden ska vi självklart diskutera röstcast:ing när det kommer till andra ikoniska karaktärer från TV-spel och liknande! PEPP ELLER NEPP: [01:02:49] Vi tar även tempen på förväntningarna på nya serien The Peripheral med Chloe Grace-Moretz i huvudrollen, med paralleller till Westworld, Tenet, Interstellar, Inception mm. med tanke på kopplingen till Nolan, då Chris-brorsan Jonathan är inblandad. CASTING CALL: [01:12:56] Slutligen koras en ny casting då vi tittar närmare på X-Men-karaktären Storm och hittar en skådis som får axla manteln i en versus mot Emma Frost aka The White Queen, spelad av Nathalie Dormer - så håll utkik på våra Insta-stories för att vara med i omröstningen! Skål och köp gärna PXL på pxlpowerup.se 

Tänk om vi som är intresserade av ekonomi ibland gör ekonomi tråkigt för andra? Tänk om vårt uppgift är att uppmuntra de små otillräckliga stegen, även de som vi själva kanske inte hade tagit? Dagens avsnitt är en fristående fortsättning på diskussionen i avsnitt #231 "Tänk om ekonomi är penseln att måla ditt liv med". I början av december fick jag förmånen att bli inbjuden av @HanaPee till att lajva ekonomiexpert i serie intervjuer Hanna gjorde med sina kompisar. Det var på många sätt en ögonöppnare. I normala fall umgås jag nästan bara med människor som också är ekonomiintresserade, i de flesta fall betydligt bättre än vad jag är. I dessa sammanhang blir vissa saker så självklara att man till slut slutar tänka på dem eller till och med får en skev verklighetsuppfattning. Att hänga med Hanna tog mig ur sitt sammanhang och in i en annan verklighet. Plötsligt kunde jag från ett annat perspektiv se hur t.ex. vissa råd jag själv gett är direkt kontraproduktiva. Att t.ex. spara till en buffert och sedan i en fondrobot - som är min goto-rekommendation - kan vara totalfel för någon som egentligen hade behövt ett ekonomiskt självförtroende mer än en buffert. Det blev väldigt tydligt i ett fall med en tjej, Julia, som beskrev sig själv strulig med pengar. Hon hade t.ex. fått en betalningsanmärkning, hade haft en skatteskuld på 150 000 SEK till Skatteverket och så vidare. Men ju mer jag lyssnade så insåg jag hon inte alls var dålig på att hantera pengar. Hon hade bara inte något ekonomiskt självförtroende. För det första så har väldigt få av oss fått någon ekonomisk utbildning och det vi får höra om pengar när vi är små är oftast helt meningslöst. För det andra hade hon gjort rätt för sig och betalat av en skuld till SKV på 150 tkr. Som jag sa till henne, jag kan inte komma på något mer oinspirerande mål att arbeta mot än att tjäna pengar till Skatteverket och hon hade klarat det med. När något har varit tillräckligt viktigt för henne så hade hon alltid löst. Tänk om det egentligen bara handlade om hon var uttråkad kring sin ekonomi - och såg saker som många av oss som är "frälsta" redan ser om X som kan vara möjligt i framtiden. Det var då hon utbrast hon ville spara till en Rolex-klocka. Min första tanke var; "Njae, det var ju kanske inte det jag hade rekommenderat..." Men jag hann fånga mig själv eftersom jag insåg att ett Rolex-sparande är det bästa hon kunde göra. Det var något som skulle motivera ett sparande, det var inspirerande, något som betydde mycket och framförallt skulle skapa stolthet inför sig själv. Precis som andra mål som t.ex. FIRE kan vara för oss andra. Tricket tror jag är att inte döma eller propsa på buffert/fondrobot, utan i en sådan situation snarare fokusera på att vinna kriget hellre än slaget. Kan man spara ihop till en Rolex så kan man spara ihop även till andra saker. Dessa två avsnitt har satt igång en hel del tankar. T.ex. pratar vi avsnittet även om ett antal tips som jag så här i efterhand inser att de är också bara bra under vissa förutsättningar. Det är inte omöjligt att det blir ett stort omtag under 2022. Att börja tänka i principer och frågor snarare än verktyg och metoder. To be continued. Tack för att du hänger med oss och God Jul! Hälsningar, Jan och Caroline Innehållsförteckning 00:04:21 - Tänk om ekonomi är penseln du målar ditt liv med 00:07:35 - Sitter du i baksätet av din ekonomi? 00:14:15 - 40/60 portfölj med vad? 00:18:35 - Motivation och Hotivation 00:21:31 - 1000 kronor extra i månaden i resten av livet 00:25:24 - Var nyfiken som förälder 00:28:40 - Vad drömmer du om? 00:35:21 - Skillnaden mellan lätt och svårt är strukturen 00:39:25 - Välj ett område du drar ner kostnaderna inom 00:42:39 - Skilj på hundra- och hundratusenkronors frågan 00:50:22 - Skaffa dig ett drömjobb 00:57:48 - Skaffa dig en extra inkomst 01:04:31 - Investera lätt och rätt 01:11:00 - Din ekonomiska situation är en följd av ditt beteende

Om dessa väggar kunde tala… Njae, det räcker att luftrenaren gör det. För övrigt handlar inte det här programmet om något speciellt. Förutom Järnvägshotell och brist på handstil då. Och lite annat…

Det snackas mest om vad vi måste offra i omställningen. Inte flyga, inte äta kött, inte shoppa loss. Peppigt? Njae. Det behövs fler positiva visioner av framtiden och livet efter omställningen om vi ska få med oss den stora massan i det här.I detta bonusavsnitt låter vi Listan ta all plats i avsnittet. Vi listar 10 bra (eller rättare sagt JÄTTEBRA) saker med att ställa om, och gör vårt bästa för att dra igång reklamslingan för det göttigt hållbara livet. Det finns så klart ännu fler skäl än dessa 10, men två fulla händer med goda anledningar kanske räcker som morot?I Plan B-podden vill vi utforska hur livet 2.0 kan bli. Det göttiga livet efter omställningen, som håller sig inom planetens gränser och där normer och status bygger på helt andra värden än pengar, flashiga prylar och flotta yrkestitlar. Om vi fabriksåterställer världen och börjar om, vad ska vi då satsa på för att plan B-livet inte bara ska bli hållbart utan till och med bättre än det fossilstinkande plan A-livet?I bonusavsnittet 10 bra saker med att ställa om listar vi fördelarna med ett liv inom planetens gränser!PODDARE Emma Sundh & Maria SoxboKONTAKT Mail, Facebook & Instagram.MUSIK Elias Åkesson (från Elias & the Wizzkids) Get bonus content on Patreon See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet samtalar jag med Akbar Abdul Rasul som vuxit upp i det östafrikanska landet Burundi. Det arabiska namnet till trots tillhör Akbar och hans familj de cirka tre miljoner indier som idag hör hemma lite här och var i Afrika, i den så kallade diasporan. Många av dem, inklusive Akbars familj, tillhör en privilegierad samhällsklass som i generationer ägnat sig åt handel. För Akbars del komplicerades dock tillvaron då hans arbetskamrater "hängde ut honom" som homosexuell. Därför flydde han till Sverige. Han är vad man skulle kalla en rätt så osvensk typ, en afrikansk indier och muslim. Om man nu ska tala om ursprung. För han är också en otypisk flykting med vana att vara uppassad av betjänter och en svensk akademiker som talar minst sex språk flytande samtidigt som han är en mycket engagerad samhällsmedborgare – som trots att han bott i Sverige i drygt 15 år har svårt att kunna ta ut lön för det han är utbildat till. Är han arg och bitter? Njae ... Han ser sig hellre som profeten Mohammeds trogne tjänare. Här är vårt samtal - som blev långt och intressant - speciellt för oss med näst intill noll koll på Burundi och islam. Välkommen till Osvenskheter. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Medverkande: Håkan Södergren, Rickard Wallin, Erik Granqvist och Niklas Jihde. 1min Mr Handy-man 2020 6min JVM, Sveriges lagbygge synas. 9min Osäkert ännu om det ens blir ett JVM! 14min William Eklund sjuk, men inte Corona. 16min Sveriges anfallssida – svagaste länken. 19min Njae, ingen Foppa/Näslund-nivå på Holtz/Eklund, givetvis. 21min Sveriges backsida – fyra dunderbackar. 27min Albert Johansson har drag av Nicklas Lidström. 30min Steget från talang till ”bra” spelare – hur långt är det? 41min Suveräna målvaktsparet. 42min Intervju med Förbundskapten, Tomas Montén. 49min Diskussion om Sveriges misslyckande när det gäller. 53min Monténs styrkor som coach för Juniorkronorna. 58min Kommer stjärnorna till JVM? JA! 1h02min Nyhetssvep i hockeyvärlden. 1h08min Wallins köttfärssåsrecept. Håll i Er! God lyssning! //Niklas

Jodi dibilang penyiar gak berkualitas! ada apa nih? Mau Bikin content yang bagus atau sampah tapi viral? Sebuah pertanyaan yang menarik dan susah untuk dijawab. Simak dong yuk obrolan trisam kali dan kira-kira pendapat mereka kayak gimana di episode kali ini.

En trailer för avsnitt åtta av mediepodden MurvelMarko. Ska ännu ett påhopp på en journalist avslöjas? Njae. Men däremot har Emma "Emmon" Nylén svävat med sanningen för journalister. Emma arbetar med mediebevakning på Retriever och kan plocka fram intressanta analyser om vad det skrivs om i svensk media. Men som synthartisten Emmon har hon också skapat musiken till MurvelMarko. Sista augusti läggs poddavsnittet ut.

Seger! Men är all oro borta nu? Njae. Vi synar det vi såg mot Sirius och jämför det med insatserna vi sett dessförinnan. Vart har vi AIK då? Och vad väntar på söndag? Kort, rappt avsnitt med Svanemar och Kviborg i studion. 

Den italienska filosofen Giorgio Agamben har skrivit en mycket annorlunda självbiografi där hans vänner står i fokus. Lars Hermansson funderar på vad är för sorts självframställan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Skrivbordet i arbetsrummet på vicolo del Giglio i Rom består av en skiva lagd över två bockar. Mitt på bordet inskjuten mot väggen står en liten låda av trä som fungerar som dokumentsamlare. Bredvid den en burk med pennor, och till höger ett tiotal anteckningsböcker i olika färger, röda, svarta, gröna. I sin självbiografi, Autoritratto nello studio, Självporträtt i ateljén, eller arbetsrummet, det är samma ord på italienska, utgår Agamben från foton av olika arbetsrum han haft under sin karriär, för att ge ett porträtt av, inte så mycket sig själv, som sin verksamhet, genom att berätta om de minnen några av de ting som syns på fotona väcker hos honom. Metoden påminner lite grand om skvallerpressens hemma-hos-reportage som ju ofta porträtterar människor via deras soffor, designlampor och kök. Men de ting Agamben väljer att tala om foton, vykort, målningar, böcker pekar ofta bort från honom själv, mot de vänner och kulturella kontexter som formade honom som tänkare, i förlängningen alltså den epok i europeisk kulturhistoria hans vänner i många fall var med och skapade: Heidegger, Calvino, Morante och många, många fler ägnas älskvärda miniporträtt. Det första föremål Agamben berättar om i boken är ett inbjudningskort till en födelsedagsmiddag för den franske filosofen Jean Beaufret. Inbjudningskortet står längst fram i den där dokumentsamlaren, det är daterat den 22 maj 1977, och bär på ett citat av den franske filosofen Simone Weil som lyder så här i Gunnel Vallquists översättning: En människa som har något nytt att säga ty för gamla slagord behövs ingen uppmärksamhet kan till en början göra sig hörd endast av dem som älskar henne. Att detta inbjudningskort är det första föremål som omtalas i boken är ingen slump. Det är om Simone Weils tänkande Agamben skriver sin avhandling i rättsfilosofi i mitten av 1960-talet. Släktskapet mellan Weils religiöst mystiska begrepp Avskapelse som förekommer i bland annat Tyngden och nåden, och Agambens biopolitiska begrepp Det nakna livet, centralt i hans kanske mest kända verk Homo Sacer, blir tydligt i det avsnitt där Agamben talar om vänskapen med den spanske poeten José Bergamin, via sitt eget i Paris inköpta, men av Bergamin fullklottrade, exemplar av Weils brev och sista anteckningar från London. Det är vackert hur Agamben visar att Bergamin genom sin person fick honom att förstå de djupare implikationerna av hennes filosofi. Och minst lika vacker är den kärlek som strålar från de två fotografier där en åldrad Bergamin och en stjärnögd, ung Agamben viskar saker i varandras öron. Men inbjudningskortet är också väl valt för att citatet av Weil sätter ord på den atmosfär som tycks ha omgivit Agamben under hans karriär, i alla fall så som han väljer att framställa den, och som också genomsyrar denna bok en genuint generös atmosfär där vännen alltid kommer i första rummet. Det här är en bok som lika gärna skulle kunna ha haft titeln Vänporträtt, eller Självporträtt med vänner. Om och om igen visar Agamben hur det är vännerna som har lett honom fram till det han har tänkt och skrivit. Att det omvända också skulle kunna ha varit fallet är inget som tycks föresväva honom. Hans ödmjukhet känns helt uppriktig. Och liksom lycklig. Men också som en integrerad del av hans tänkande. Med Simone Weil menar Agamben att bara människor som förlorat all social prestige kan säga sanningen, alla andra ljuger. Därför, skriver han, försöker vi, när vi skriver, göra oss anonyma, okända till och med för oss själva. Det där vi:et är en smula gåtfullt. Men jag tänker att det syftar på vännerna, alla de som nämns i boken, inklusive, förstås, författaren själv. I "När vi talar om oss själva", nedslag i subjektivitetens historia från Montaigne till Norén, urskiljer litteraturvetaren Carin Franzén två huvudstråk i självframställningens konst: den antika traditionen med kyrkofadern Augustinus Bekännelser från tidigt 400-tal som mest känt exempel, handlar ytterst om att framställa sig som förebildlig, ett dygdemönster. Och det sysslar nog fortfarande mången självframställare med, även om dygdemönstren idag ser annorlunda ut. För från och med upplysningsfilosofen Jean Jacques Rousseaus Bekännelser som kom ut 1782, fyra år efter författarens död, tillkom en komponent i självbildsproduktionen, som få idag vill vara utan, nämligen den unika individualiteten, eller om man så vill: konsten att framstå som förebildlig genom att vara speciell, och att vara speciell genom att vara helt och hållet sig själv. Den kan tyckas som om Agamben försöker undvika bägge dessa självframställningsknep genom att tala om sitt arbetsrum och sina vänner snarare än sig själv. Men kanske inte ändå.  När jag under läsningen inser att denna självbiografi handlar mer om upphovsmannens vänner än om honom själv, kommer jag på att jag i bokhyllan har ett litet häfte av Agamben, antagligen en föreläsning från början, nitton sidor bara, som heter just Vännen, eller L´amico på italienska. Jag plockar fram och läser. Vännen är därför ett annat själv, ett hetero autos. Alltså på latin Alter ego. Och vidare: Vänskapen är det delande, som föregår varje uppdelning, eftersom det den ska fördela är livet självt, själva faktumet att existera. Och det är denna fördelning utan objekt, detta ursprungliga sam-kännande, som utgör politiken. Slut citat. Vänskap som politikens förutsättning. Låter det utopiskt? Kanske en smula. Låter det som Agamben? Njae, inte riktigt. Agamben har ju i flera av sina böcker pekat ut politiken som ett fält i permanent kris, och staten i de moderna västerländska demokratierna som en institution mer intresserad av att skydda sig själv än sina medborgare. Men av politik ser man inte mycket i den här självframställningen, inte heller av det som brukar kallas privatliv. Det är en mycket diskret bok, kärleken till vännerna är påtaglig, men aldrig påträngande, detaljerad. Vi får aldrig höra om några komplikationer, svek eller svinhugg. Agamben skriver att han alltid föredragit komedin framför tragedin. För att den är rörligare, lättare, friare. Och därför mer moraliskt uppfodrande. Huvudpersonen är inte bunden av sitt öde som i tragedin, utan kan välja. Och i den här självframställningen är det kanske så att Agamben har valt den antika traditionen, där huvudpersonen framställer sig som dygdemönster, snarare än unik individ. Och att dygden framför andra i så fall heter vänskap. Och beroende. Agamben skriver: En sak vill jag ändå ska framgå med all tydlighet: att jag är en epigon i ordets bokstavliga bemärkelse, en varelse som förnyar sig bara med hjälp av andra människor, och som aldrig förnekar detta beroende, som lever i en pågående och lycklig stegvis utveckling. Lars Hermansson, författare och kritiker

I det svåra avsnittet 174 spårar det totalt ur när Thomas tvingar att Tomas titta på sin hatskådespelare Adam Sandler i den nya Netflix-filmen UNCUT GEMS. Adam Sandler har ju ändå blivit hyllad för sin roll som stressad juvelerare i New York som är skyldig alla möjliga gangsters pengar. Kan detta vara filmen som får Tomas att tänka om.Vi tar oss en andra titt på JOKER med Joaquin Phoenix nu när den är släppt på Blu-ray och DVD. Vi såg den på bio och frågan är om den höll för en andra sittning eller om den tappade stjärnglansen?Stifler från American Pie som seriemördare? Njae, men skådisen Sean William Scott gör allt för att skaka av sig den övertaggade karaktären. I BLOODLINE spelar han en kurator som får redan på att eleverna som han pratar med har missförhållanden hemma och väljer att ta saken i egna händer på ett synnerligen brutalt sätt.Dessutom introducerar vi vår nya programpunkt "ÅTERTITTEN" där vi ser om filmer från förr för att se ifall de fortfarande håller nu när vi ser dem med äldre ögon. Först ut är den film som legat överst på IMDB längst : THE SHAWSHANK REDEMPTION eller NYCKELN TILL FRIHET som den heter på svenska. Tim Robbins och Morgan Freeman frontar Frank Darabonts filmatisering av Stephen Kings kortnovell. Filmen floppade på bio men har numera fått kultstatus.Så det finns all anledning att hänge med oss i dryga timmen när vi sparkar igång avsnitt 174. Väl mött.

Medverkande: Erik Granqvist och Niklas Jihde Annorlunda inspelning denna vecka då vi pratar VM och Stanley Cup från en liten koja på ett hotellrum i Slovakien. Erik plockar upp sin gamla detektivbyrå när vi pratar om säkerheten kring VM-festen i Bratislava. Detektivbyrån lades ner rätt kvickt dock... Vi totalsynar Tre Kronors lag och bedömer möjligheterna till ett tredje raka VM-guld. Erik får frågan om Rikard Grönborg isåfall är den största svenska förbundskaptenen genom tiderna. Njae, är svaret. Vi leker vem i Tre Kronor vi helst hade velat vara och pratar om varför det svängt så rejält med NHL-spelare som numera ansluter till landslaget. Vi synar de övriga guldkandidaterna - och Erik reagerar starkt på kritiken Kucherov fått att han ser trött ut. ”Helt fel!”. Avsnittet tar en bred sväng kring Stanley Cup-slutspelet och en hyllning till Tuukka Rask och Marcus MoJo Johansson, efter hans dundersuccé i nya klubben. Vilka vinner av Sharks vs Blues? Avslutningsvis får Ni höra vem Erik hade valt först i draften i sommar, det är en viss lirare från vårt grannland. Mycket nöje, Niklas

Vad gör man om man under ett avsnitt enorm lycka över hur underbart det varit att snacka om ett visst ämne? Och hur gör man om man känner att man har så mycket passion kvar att ösa ur sig i just detta ämne? Man ger avsnittet den uppföljare det förtjänar! Magnus och Florian är tillbaka med sina "Odödliga filmklassiker" i en del 2 som bjuder på en hel del göttigt! För vad är en filmklassiker? Vad är en filmklassiker för dig och vad är en för mig? Är en odödlig filmklassiker en given 5-plus film? Njae, inte enligt oss. Här blandar vi och ger bland mer eller mindre kända filmer som för oss betyder mer än ett sketet betyg. Vi snackar filmer som för alltid kommer leva med oss... filmer som har det där lilla extra. Det blir dessutom lite härligt kuriosa och "visste du att?" till dem. En finfint nyhetsrace utlovas också, så missa inte veckans avsnitt av GeekPodden!  

I detta avsnitt frossar vi i gadgets. Anders, Martin och Jonas älskar digitala prylar. Black Friday är julafton - eller snarare den dag på året då näthandeln omsätter som mest. Dagarna efter går PostNord, Schenker, DHL och FedEx på knäna. Men vad finns i deras tomtesäckar - vad är det som trendar i slutet av 2018? Är det fortfarande mobilt som gäller? Panelen går igenom de populära områdena: Mobiltelefoner: Egentligen har det inte kommit nåt nytt sen Iphone 2007, bara lite mer, lite bättre. Att fingeravtrycksläsaren flyttar in i skärmen är inte viktigt för användaren. Samsungs vikbara mobil kanske kan ta de smarta telefonerna ett steg längre och ersätta tablets/plattor, men det får framtiden utvisa. Hybriderna tablet - laptop: Kan de ta över i businessammanhang? Microsoft Surface Pro försöker och Anders vill gärna se dem på jobbet. Smart watches: nja. Anders hissar, Jonas löser det med en Fitbit i fickan och Martin dissar. VR-headset: Njae, varken tekniken eller koncepten imponerar på panelen. Smart hem-prylar: Ja! Tända lampor, dra ner gardiner. Jonas har gått all in och Martin är på väg. Anders tvekar: Det funkar bäst för ensamhushållet. “Jag kanske gillar att en Barry White-röst väcker mig med en soft röst och lugnar mig med dagens trafikläge, lamporna tänds långsamt osv, men min sambo vill vakna en halvtimme senare och är inte alls pepp på just det upplägget!”. Välj ekosystem, är det Google Home som gäller eller funkar Amazons Alexa, Apples, Philips eller IKEAs lösningar bättre - eller tillsammans? Anders saknar ett större koncept, som bara fungerar. Utan kabeldragning, tidskrävande konfiguration och problemen med kompatibelt mellan befintliga enheter och tjänster. Så vad väljer man? Panelen diskuterar hela spannet från Apple: “enkelt och dyrt” (gällde för tjugo år sedan och stämmer fortfarande) till Raspberry Pi, GitHub och early adopters. Anders avslutar diskussionen med en förmaning om återhållsamhet: “Jag har grejer från förra Black Friday som jag inte har packat upp än…” Anders Hydén, Martin Jönsson, Jonas Jaani (29:03) PRENUMERERA – podcast Effekten iPhone, Android, e-post Digitaliseringens prylar -Martin Jönsson, Jonas Jaani, Anders Hydén www.prisjakt.nu - gäller både för att se trender och rabatter www.theverge.com - de senaste prylnyheterma MKBHD - Marques Brownlee recenserar och kommenterar de senaste inom prylar och teknik Så här använder jag Alexa - Nu lanseras AI-högtalaren Amazon Echo i Sverige 

Vi grottar ner oss i utmaningarna för de olika röstassistenterna på marknaden och spår in i framtiden – kommer de att slå igenom stort eller blir det ännu en fotnot i historieböckerna? När får vi egentligen smarta tjänster som förstår svenska fullt ut och vad är det egentligen för fel på Jezpers uttal? Det bjuds på TV-serietips och så har Johan råkat köpa spel på Black Friday-rean. Detta och mycket mer hopkokat till det vi brukar kalla för veckans avsnitt. Varsågod! Ur veckans innehåll Försnack Black Friday-fynd Magnus Chunky blanket Gullivers resor Johan FIFA 18 (provisionslänk) Uncharted: The Lost Legacy The Stanley Parable Feedback Lyssnartips: Self Control hosts-filen Ämnen Om Röstassistenter och styrning Presentationen av Viv Hound by Soundhound Eftersnack TV-tips Mindhunters American Crime Story: The People v. O.J. Simpson Bloodline En podd om teknik Hemsida Skicka feedback Livechatten Köp våra snygga t-shirts med EPOT-tryck Annonsera hos oss Om oss Social media En podd om teknik på Twitter En podd om teknik på Facebook En podd om teknik på Instagram Jezper på Twitter Johan på Twitter Magnus på Twitter

Nederlagstippad amatörradio med rötet underrede – Lester & Co är tillbaka nerifrån Gullans café efter ett på tok för kort sommaruppehåll! Hög tid att käfta loss med råge tillsammans med Hisingsstjärnan Niklas Andersson, dunderkocken Ulf Wagner, trafikpolisen Pipistrello och den alltid lika väldoftande Glenn Hysén. Njae, är du på jakt efter nya buggdojor är det knappast på den […]

Hjärtskärande... Hur annat kan man sammanfatta senaste avsnittet av Game of Thrones som bland annat avhandlas i veckans podcast? Njae... Inte riktigt alla håller med om det! Men panelen som denna vecka innefattas av Peter, Malin & Niklas (och Skye) börjar med att hälsa Orvar Säfström tillbaka till podcasten! Därefter blir det mutant-bonanza då gänget är smått kluvna kring den 9:e installationen i Fox's superhjältefranchise - X-Men: Apocalypse. Mycket fan service, men kan det vara FÖR mycket? I halvtid får vi reda på vad Orvar haft för sig på senaste, hur det gått sedan sist med Äventyrsspel-boken, samt att han avslöjar ett gäng trevliga nyheter om kommande projekt! Mer info hittar du bland annat på Underscore Productions Facebook-sida! Sist ut som vanligt blir det spoileranalys av senaste Game Of Thrones-avsnittet "The Door" i en Westerosrapport som vittnar om den kanske mest emotionella händelsen i seriens historia! Eller? Malin är av en radikalt annan åsikt!Det var allt vi hade att bjuda på denna vecka!Tack och förlåt! Puss Hej!

Skolan har aldrig varit så granskad och kontrollerad som idag - men vad är det egentligen som kontrolleras? Och vad händer på en skola när Skolinspektionen kommer på besök? Kaliber - om putsade fasader och lärare på gränsen till utbrändhet. –  Hur kan man tro att en skola ska visa upp en vardag när man fastställer ett datum? Gör flygande inspektioner! Kom när ingen vet! Titta på hur det ser ut i klassrummen. Det är undermåligt allting. –  Det är fascinerande för allting annat läggs på is. Alla andra elever som man är orolig för läggs på is. Åtgärdsprogrammen som man tänker visa upp är de som prioriteras. Våra andra elever som har svårigheter – ja de får lov att vänta. Och här pratar vi om ungdomar som har svårt just nu! Men de får vänta. Det säger lärarna Annika och Latifa, som är förbannade och frustrerade. I ett par år har de jobbat på en skola som de själva beskriver saknar både struktur och vision. Och när Skolinspektionen kommer dit blir det enligt dem bara värre. Det går till slut så långt att Annika tappar förtroendet för hela systemet. Skolinspektionens uppgift är att granska skolor och därigenom verka för alla elevers rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Under fem år har Skolinspektionen haft i uppdrag att besöka alla Sveriges skolor. De flesta skolor som granskas får någon form av anmärkning om brister. De vanligaste bristerna rör särskilt stöd och trygghet och studiero och där är anmärkningarna jämt fördelade mellan kommunala och fristående skolor. Lärarna Annika och Latifa, som vi har intervjuat, berättar om hur de jobbat med att komma tillrätta med bristerna på sina skola efter att Skolinspektionen varit där. Något som enligt dem mest ledde till interna slitningar, ökad arbetsbelastning och många fina pappersprodukter.  De vill inte gå ut med sin identitet eftersom de är.rädda att förlora sina jobb, så Annik aoch Latifa heter egnetligen något annat.  Förra året var det Annika och Latifas skolas tur att bli granskad av Skolinspektionen. Skolan heter Praktiska Södertälje, en gymnasieskola som är en del av utbildningsföretaget Praktiska Sverige AB som driver 34 liknande skolor runt om i landet och ägs av Vindora-koncernen. Som namnet skvallrar om är deras inriktning olika yrkesprogram.  ”Praktiska är skolan mitt i arbetslivet” lyder företagets slogan. De marknadsför sig som en familjär och annorlunda skola med små klasser där varje elev blir sedd. Men det knakar i bänkarna. Skolinspektionen har sen hösten 2013 granskat hela koncernen och kritiken är inte nådig. Samtliga skolor har fått kritik. 7 skolor har hotats med vite, men två av dessa fick häromveckan viteshotet indraget. Å en skola, Praktiska Tumba, har till och med fått stänga efter att Skolinspektionen varit där. Vi sitter på ett bibliotek. Annika och Latifa ser märkbart trötta ut. –  Vår vardag handlar bara om att släcka bränder hela tiden och vi kan inte ägna någon tid åt egentlig undervisning. De berättar om en arbetsmiljö där ingen vågar säga rakt ut vad den tycker, många är frustrerade och rädda för repressalier och att förlora jobbet. Och när de påtalar bristerna menar de att rektorn inte lyssnar. –  Vi golvjobbar och ska rätta oss in i ledet. Vi ska sitta med i den här båten annars är vi illojala. Så vi får ju bara rätta oss eller om vi inte gör det, ja då kan vi få städa vårt skrivbord och gå! Det är så det är. Det går man ut med på våra arbetslagsmöten när vi sitter samlade att det handlar om våra anställningar. Man hotar med att om vi inte tar emot och håller kvar de här eleverna så har vi inga jobb i höst.”  Under samma period som Annika och Latifa beskriver att deras skola blivit allt sämre så har skolan haft flera besök av Skolinspektionen. Det första besöket ledde till en lång lista på saker som behövde åtgärdas. Det rörde sig om allt ifrån avsaknande av skolbibliotek till trygghet och särskilt stöd. Hetsig kamp för att få i ordning dokumenten Och det är nu det som Annika och Latifa beskriver som en hetsig kamp för att så snabbt som möjligt städa undan problemen tar sin början. Personalens veckomöten får med ens ett nytt innehåll.  – När vi startade i augusti, med en ny rektor då, så var det det vi skulle sätta igång och jobba med på alla våra möten, och våra möten ska handla om allt från elevvård till miljön och sådana saker. Men det ströks! Det var bara skolinspektionens kritik vi skulle ägna oss åt. Så, vi har ju jobbat hela hösten med att lösa den här kritiken, skapa fina dokument, fina fasader som vi ska visa upp när Skolinspektionen kommer. Latifa och Annika beskriver hur situationen på skolan blir allt mer ansträngd. Lärarna hinner inte med sitt jobb och rektorn är pressad att snabbt rätta till den långa listan med brister som ska åtgärdas. Elever saknar särskilt stöd Samtidigt som Skolinspektionen håller på att utreda om Södertälje Praktiska kommit tillrätta med sina problem går eleverna Andreas och Emelie sitt sista gymnasieår på skolan. Programmet heter naturbruk med inriktning hund.  – Jaha, du tycker hon ska kasta den nu. Deras schäferhund Kenzo lägger ner en gnagd pinne framför mina fötter och tittar uppfodrande på mig. – Han är jättesnäll, det är bara att han ska leka med allting. Det jag tycker bäst om med hundar det är att de aldrig ljuger. Han kommer tillbaka oavsett vad han gör, säger Andreas. Både Emelie och Andreas har haft det tufft under hela sin skoltid.  Båda har neuropsykiatriska funktionshinder som gör det svårt med koncentrationen och att läsa och skriva.  Under sina grundskoleår har de gått på flera olika skolor.  Men för det mesta har kunskapen om vilka förutsättningar Emelie och Andreas behöver för att klara av skolan saknats. – Mamma har fått bråka hela tiden på lärare, pappa delvis också har fått bråka mycket också. – Varför då, vad var det du behövde hjälp med? – Extra stöd och lärare och sånt där. Jag behöver sitta ensam oftast. När jag läser så kan jag läsa fel. Det behövs kolla så att jag har skrivit rätt, så jag inte lämnar in fel. Sådana saker. – När jag gick ut nian, grundskolan. Då fick jag veta att jag hade dyslexi och ADHD. Och det är ingen som har märkt något. De tyckte bara jag var en stökig elev så jag var ju satt i särklass där också. För jag var bråkig och kunde inte sitta still. Nu har de svaret varför! Vi har satt oss på ett café inne i stan, Emelie och Andreas måste äta en sen lunch.  De träffades i början av gymnasiet och nu bor de tillsammans hemma hos Emelies mamma. Första gymnasieåret gick de på en annan gymnasieskola som gick i konkurs. Så det är i tvåan de kommer till Praktiska Södertälje och rektorn får allt att låta väldigt lovande.  – Då säger han vi har specialpedagoger för elever med dyslexi och ADHD. Jag har ju själv dyslexi och ADHD och helt värdelös på att läsa. Så gick vi ett år och det hände ingenting. Jag skolkade nästan en hel termin för jag kände att jag fick ut mer av det än att vara i skolan. Ibland har det till och med varit så att ”nä, men den här läraren är inte här idag”. Och då har det inte funnits någon som kan täcka upp för den läraren utan ”nä, men ni kan gå hem istället”. Eller så får man sitta och plugga själva! Jag kommer till skolan och säger att ”det går inge bra och det är tufft att läsa”, då säger de ”ah, jag vet hur det känns”.  De har inte en jävla aning om hur det känns att sitta där och benen skakar och man få ett utbrott för att man skriver fel! De ser mig fortfarande som en stökig elev. Det är inte det det handlar om. Vi försöker, men utan hjälp så går det inte. – Hur har det varit för dig, Emelie? – Njae, det har varit lite jobbigt. Jag fick ju veta att jag har biologin kvar för två veckor sen. Så det har varit lite tuffare för mig. Jag har inte godkänt i allt. Jag har inte mått bra alls. Det sociala har inte fungerat över huvud taget. Jag har dragit mig ifrån att vara med folk liksom, i ett hörn. Jag har inte mått bra alls, säger Emelie. I februari kommer Skolinspektionen tillbaka till Andreas och Emelies skola för ett så kallat uppföljningsbesök. Då har rektorn redan lämnat in alla de dokument som inte var i sin ordning sist, men inspektörerna vill också träffa personal och elever för att se att hur åtgärderna fungerar i praktiken. – Det är en väldigt speciell situation att sitta på en intervju med Skolinspektionen eftersom hela skolans framtid ligger i händerna på Skolinspektionen. Fast på ett sätt kan jag ju ändå… de finns ju av en anledning och, ja, som det ser ut så behövs de ju verkligen. Framförallt på en skola som våran där vi inte har någon struktur, där vi inte har koll på sakerna. Det är bara en massa luftslott som har byggts upp. Då är jag tacksam att de finns, men de måste ha det skarpa ögat att se igenom alla de här sakerna, se igenom alla de fina rapporterna som skolledarna skickar in. Vad är det som står och vad är det som stämmer i verkligheten. Prata med lärarna mer. – Rör er inåt så att alla kommer in! Kom in, kom in! Det blir snabbt varmt i klassrummet där rektor Dejan Matic samlat hela årskurs 2 och 3. Elever och lärare trängs på bänkarna och står i flera rader längs väggarna. – Hej Praktiska gymnasiet Södertälje, 2:orna och 3:orna, välkomna hit! Det är skolstart. Hur känns det? Skolan håller till i en gammal fabrikslokal och bakom de fördragna fönstren skymtar Mälaren. – Det jag ska prata lite om det är vilka vi är, för vi är lite nya i personalen. Sen kommer jag säga något om Praktiska gymnasiet och Skolinspektionen. Alla ni som är här ni var ju med om skolinspektionens granskning. Det har hänt grejer kan jag tala om. Dejan balanserar en kaffekopp ovanpå en hög med papper och en bärbar dator samtidigt som han låser upp sitt rum. Och så här höstterminens första skälvande dagar kan han inte gå många meter utan att någon stoppar honom och vill fråga något. – Ni hade besök av Skolinspektionen förra läsåret och fick en ganska lång lista på områden där det fanns brister... – Ja. – Det var undervisning och lärande, grundläggande värden, inflytande, trygghet och studiero, särskilt stöd, bedömning och betygsättning samt omfattning, innehåll och resurstillgång? – Ja, just det. – Hur kände du när hela den här långa listan med brister kom från Skolinspektionen? – Ja det är tudelat kan man ju säga då. Ett: vi är väldigt tacksamma för att bli speglade, och att ha en myndighet som gör oss bättre genom att ställa krav på oss, det är vi väldigt tacksamma för. Den andra sidan av det handlar ju om: okej hur ska vi få det här att hända nu då så att vi får de resultatet som vi behöver ha, vid dags datum då det ska vara klart. Så att vi satte ganska rätt så hög fart på höstterminen, det gjorde vi. Väldigt hög fart. Och förändrade väldigt mycket i vår verksamhet. Min avsikt var att när de kommer hit då ska vi ha kommit så långt som möjligt så att vi kan avhjälpa ett vite längre fram, för det är ju liksom inte aktuellt för egentligen någon skola, utan det ville vi inte ha. – Nu är det ju första skoldagen idag så det går inte att säga så mycket om hur det är här just nu, men om du tänker på vårterminen, de elever som var i behov av särskilt stöd, fick de det på skolan här? – Ja, jag ska säga att jag tycker att de fick det. Vi hade ju en struktur... vi fick en kritik på uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogram, att det måste framgå i åtgärdsprogrammen. Så där fick vi göra om rutinerna i vårat arbete med elever i behov av särskilt stöd och hela den här uppmärksammandeprocessen. Så klart kommer det alltid finnas de här föräldrarna och de här eleverna som vill ha mer stöd och som vill ha ännu mer särskilt stöd. Och det där är ju alltid en avvägningsfråga. Det finns ju inget facit för hur man ska förhålla sig här utan det är ju rektor som beslutar om det ska vara ett åtgärdsprogram eller inte. – Du beskriver att det var väldigt tufft att genomföra det här. Var det värt det, om du förstår vad jag menar, för om det var så tufft så att till och med en del lärare väljer att sluta så kanske allt det här skolinspektionsarbetet gjordes på bekostnad av undervisning eller elevkontakter eller... – Kanske snarare på bekostnad av personalens trivsel då, skulle jag nog säga. Där har du nog... när jag står i korsdraget av att titta på vilka förväntningar hade jag runt mig så... det är en omöjlig ekvation. Någonstans måste man... någon kommer att bli besviken i det här. Det sa alltså rektor Dejan Matic, rektor på Praktiska Södertälje. Förutom Annika och Latifa har vi pratat med fem andra lärare som också jobbade på skolan under tiden före Skolinspektionens uppföljningsbesök och alla bekräftar de Annikas och Latifas bild av en kaotisk tid då personalen på skolan tvingades jobba med att få allt i ordning inför inspektionen, ett arbete som enligt dem gjordes på bekostnad av tid som kunde ägnats åt undervisning och att ge det särskilda stöd som de såg att många av eleverna behövde.  En stor grupp lärare valde också att sluta på skolan vid läsårets slut. Rektor Dejan Matic tillbakavisar lärarnas kritik. Men han håller med om att arbetsbelastningen var ovanligt hög och han har förståelse för att lärarna tyckte att han ställde höga krav på dem. Något hot om att någon skulle riskera sin anställning på grund av bristande lojalitet, det känner han inte till. Vi ville veta hur Skolinspektionens inspektörer själva ser på sina möjligheter att komma åt brister på en skola. 116 inspektörer har svarat på frågan ”tycker du att Skolinspektionens tillsynsarbete som det ser ut idag är ändamålsenligt, det vill säga att det bidrar till att säkra kvaliteten och likvärdigheten i skolan?”. 73 av de inspektörer som har svarat på frågan tycker att tillsynen inte är ändamålsenlig, eller bara delvis ändamålsenlig. Så här skriver några av dem: ”Jag tror att vi bidrar till att utveckla ett systematiskt kvalitetsarbete, men tyvärr tror jag att skolorna i själva verket inte låter kvalitetsarbetet påverka praktiken. Jag har sett alldeles för många exempel på det.” ”För lite fokus på undervisningen. För lite resurser. Vi ser det vi ser och mer kan vi inte göra. Svårt att bedöma hur mycket vi missar.” ”Fortfarande är det klassrumssituationen som vi inte ser.” En inspektör som vi har intervjuat är Eva. Hon heter egentligen något annat och vill inte framträda under sitt riktiga namn. Hon menar att rektor, elever och lärare ibland lämnar motstridiga uppgifter, men att det inte alltid räcker för att hon ska kunna gå till botten med ett problem, eftersom när rektorn sagt att de kommit till rätta med sina brister, så måste hon lita på det, även om hennes magkänsla säger något annat. – Och så pratar man med rektor som säger att nu håller allt på att bli bra, då har vi inte fog för att gå vidare. Vi ges inte möjlighet att utreda vad som ligger bakom att ett problem har uppstått på en skola. Det skulle ta mycket mer tid i anspråk än vad vi hinner med.  Om vi skulle kunna göra det tror jag vi skulle hjälpa skolorna mycket mer. Så jag tror vi missar många brister och att det får fortgå i verksamheten efter att vi varit där. – Hur menar du då? – Jag kanske vet att kvaliteten på en skola är dålig, men så skickar de in nån pappersprodukt som ser bra ut, ja då kan jag inte göra så mycket mer för vi har inte varit där tillräckligt och samlat in tillräckligt många uppgifter så det skulle inte hålla juridiskt. – Vad tänker du om det då? – Jag börjar mer och mer luta åt att det är fel approach som vi har. De är ju rädda för oss. Vi har ju möjlighet att vitesförelägga och då blir det ju att ”hjälp, nu kommer skolinspektionen, nu ska vi se så bra ut som möjligt.   Window-dressing är ett välkänt fenomen  Fenomenet att verksamheter av olika slag vill ge sken av att allt är under kontroll när de ska bli granskade, det kallas inom forskarvärlden för windowdressing. – Man visar upp en verklighet i skyltfönstret, man putsar och tvättar gardinerna och skyltar, men verksamheten pågår som vanligt innanför skyltfönstret. Granskningen förmår inte komma åt det som verkligen sker, utan man visar upp en fasad, säger Linda Rönnberg, statsvetare och lektor på institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet. Linda Rönnberg på Umeå Universitet har haft flera forskningsprojekt om just Skolinspektionen. Window-dressing beskriver hon som en av flera strategier inom området granskning som granskaren måste vara medveten om. Hon menar att det är ett problem som är inbyggt i själva granskningsmodellen.  – Du ska ju visa upp och snygga till dina dokument och planer osv, för att ha något att visa upp för inspektionen. Medan de ju faktiskt inte mäter egentligen hur du faktiskt agerar och om du agerar enligt planerna, och så vidare. Så att till viss del så finns det ju redan i inspektionsmodellen och proceduren ett element av att man ska visa på ett slags yta. Sen är frågan hur man förmår tränga in bakom det här skyltfönstret och se vad som egentligen pågår. Problemet är bara att man kan ju inte mäta allting. Då riskerar man att andra viktiga målsättningar för skola och utbildning blir undanskymda, medan det som är i fokus för just granskningen tar överhanden. Tanken med den svenska granskningsmodellen är att Skolinspektionen ska komma åt skolor som inte ger barn och ungdomar en bra skolgång, skolor som brister i särskilt stöd, skolor som inte tar mobbning på allvar, som inte anställer kompetenta lärare och som bryr sig mer om vinst eller besparingar än om kvalitet – Skolinspektionen ska peka på problemen och få skolorna att skärpa sig. Skolinspektionen generaldirektör svarar Hur förhåller sig myndigheten till risken att det de ser vid en inspektion inte alltid speglar verkligheten? Ann-Marie Begler är generaldirektör på Skolinspektionen, och hon säger att systemet inte kan se allt. För att få veta sanningen krävs ett ömsesidigt förtroende. – Hela det här systemet, det bygger ju på att de vi intervjuar också är intresserade att samtala kring sin skola. Och jag tycker ju att det oftast är väldigt öppna samtal. Men sen möter vi ju också skolor som inte är intresserade av att släppa in Skolinspektionen, som då tycker att skolan är deras egen angelägenhet. Och då är det ju naturligtvis mycket svårare att få det här samtalet som bygger på ett förtroende. – Vad gör ni då, för att komma förbi det där, de som inte känner det där förtroendet? – Ja då lyfter vi fram sådant vi har sett till exempel i de olika enkäterna om vi har sett något där. Men man ska ju också ha klart för sig att det är inget polisförhör vi genomför utan det här är en tillsyn. Och det system som vi har i Sverige det bygger ju på att kommunala och fristående huvudmän har fått ett förtroende att förvalta elevernas framtid, för det är det skolorna handlar om. – Hur kan ni vara säkra på att inte skolan visar upp en putsad fasad? – Vi gör som regel anmälda besök och de inspektörer vi har är ju, många av dem är ju hemskt erfarna och skickliga i de här samtalen. Och det gäller ju att ställa frågor på ett sådant sätt så att vi får ett bra underlag att bedöma utifrån. I vissa fall gör vi, och det har vi gjort ett antal gånger, oanmälda besök, och det är när vi har haft en stark känsla av att här är det en huvudman som inte vill informera oss om hur det ser ut på skolan och vi har också ibland fått anmälningar eller vi har information som gör att vi tycker att det är bra att göra ett oanmält besök. Så det kan vi också göra. – Hur ofta gör ni det? – Jag kan inte minnas exakt i huvudet hur många gånger det är, men det händer då och då. – Varför gör ni inte fler sådana här flygande inspektioner? – Ja det kan man ju naturligtvis alltid fundera kring. Jag tror att det är väldigt viktigt att våra tillsyner över skolorna bygger på ett förtroende gentemot skolorna. Har de ingen tilltro till våra besök överhuvudtaget och vi inte får ett förtroende gentemot vår myndighet då tror jag att det är svårt att få det förändringsarbetet till stånd som måste bedrivas, för skolan måste ju ändå lita på våra bedömningar till syvende och sist. Och därför så tror jag inte att vi ska använda oss av oanmälda besök i alltför stor utsträckning. Att många av de inspektörer som svarat på vår fråga inte tycker att Skolinspektionens tillsynsarbete är ändamålsenligt, eller att det bara delvis är det, det tycker Ann-Marie Begler är svårt att tolka. – Vi gör ju det som våra nuvarande resurser räcker till och jag menar att vi har ett bra beslutsunderlag för de besluten vi tar. Vi lägger om vår tillsynsmodell nu så vi gör betydligt djupare granskningar nu, betydligt mer omfattande granskningar i de 20 % av skolorna som har den svåraste situationen när det gäller bland annat kunskapsresultat och kränkningar. Och på det sättet så kan vi koncentrera oss och få fram ännu mer material. Uppe på en pittoresk kulle i Södertälje trängs ett hundratal nybakade studenter och deras familjer. Det viftas med plakat och blommor och mjukisdjur i blågula band hängs runt de rosiga ungdomarnas halsar. Lättnaden över att skolan nu äntligen är slut är påtaglig. – Här är mina betyg,säger Andreas. – Och? – Jag hade fyra IG. Nej, jag skojar, hahaha! Det står F och N men det är för att den kursen inte är klar en. Det var den här basmaskinkörningen som kommer den 25:e, säger Andreas. – Det blir komplettering där sedan. – Men det är ju för att skolan missat att lägga in den som det var fel. Mitt i hopen står Andreas och ler som en sol ikapp med sin mamma Susanne. – Idag känns som den dag då jag blir insläppt i paradiset, om man jämför med att komma ut ur helvetet. Det är ganska bokstavligt så också, säger Andreas Tappar förtroendet för systemet Hur gick det då för Praktiska gymnasiet i Södertälje och den långa listan med brister som skulle åtgärdas? I juli, när semestern precis kommit igång för de flesta lärarna, alltså över ett år efter att Skolinspektionen kom dit första gången och ett halvår efter uppföljningsbesöket, ja, då kom beskedet. ”Skolinspektionen bedömer att huvudmannen för Praktiska Södertälje har vidtagit sådana åtgärder att de påtalade bristerna i verksamheten har avhjälpts. Skolinspektionen avslutar därmed tillsynsärendet.” – Jag blev väldigt förvånad. Och förbannad.  Om de inte lyckades se de problem som finns på vår skola, se igenom den här bluffen, hur ska man kunna lita på att de gör sitt arbete? Mitt förtroende för inspektionen är faktiskt ganska nere på noll nu, säger Annika lärare på Praktiska Södertälje. Rektor Dejan Matic är däremot nöjd och menar att man visst kommit tillrätta med problemen. Att Annika tappat förtroendet för Skolinspektionen, det tycker Ann-Marie Begler är synd. – Det är ju naturligtvis väldigt viktigt att lärare som kommer jobba i grunden med förändringsarbete har ett förtroende för inspektionen, det är ju självklart på det sättet. Sen kommer det ju alltid finnas enskilda lärare som inte tycker att vi jobbar på ett bra sätt. En del tycker att vi går alldeles för hårt fram, att vi är alldeles för kritiska. Och en del tycker att vi släpper alldeles för lätt. För oss är det ju bra om lärare hör av sig till oss på det tydliga sätt som de gjort till er så att vi får den här informationen för då kan vi komma tillbaka med en ny tillsyn. Vi är beroende alltså av information av de som finns i skolan och föräldrar för att kunna granska. Vi kan inte få fram allt genom intervjuer, säger Skolinspektionens generaldirektör.   Reporter, Karin Andersson UR Producent, Karl Brodin UR Exekutiv producent, Andreas Lindahl SR andreas.lindahl@sverigesradio.se kaliber@sverigesradio.se