Podcasts about raskens

Idag hugger vi tag i Jan Troells filmatiseringar av Vilhelm Mobergs älskade böcker "Utvandrarna" från 1971 och "Nybyggarna" från 1972.  Det blir inte helt oväntat jämförelser med "Raskens" och utöver det pratar vi tidelag och framför ett epos till radioteater. 

Idag drar vi till den senare hälften av 1800-talet när vi ska snacka om filmatiseringen av Vilhelm Mobergs klassiker "Raskens".  Hur ser våran relation till serien ut? Hur mycket kostar ett kräk?, Har "Klangen" tagit lördagsfyllan?, Vet Gustav vilket håll han går åt?, Hur många ungar orkar Ida föda? Hur skulle en nyspelning se ut?, Vad betalade Nergårds-Anna för Skara-knallens granna tyg? Det mesta får ni svar på i vårat längsta avsnitt hittills!

Glad alla hjärtans dag! Det är dag två i kärleksveckan och det firar vi med att reprisera avsnitt 67 av Dumma Människor som handlar om vilka beteenden som ger tydliga signaler på om en relation kommer hålla länge eller inte. För den amerikanske matematikern och psykologiforskaren John Gottman påstår sig kunna förutse om en relation kommer hålla eller inte efter att bara ha träffat paret i fråga under några få minuter. I sitt "love lab" har Gottman under två decennier studerat kärlekspar och utifrån det skapat modeller som förutsäger parets sannolikhet att hålla ihop eller bryta upp.Klipp och musik:RaskensJimmy Kimmel Live - Can Dads Answer Questions About Their Kids?Fred Astaire - Cheek to cheekBreakfast At Tiffany'sJerry MaguireWedding SingerUnder solenJunoNat King Cole - This Will Be (An Everlasting Love)mail: dummamanniskor@gmail.comredigering: Peter Malmqvistproducent: Clara Wallin Stötta oss och lyssna reklamfritt via https://plus.acast.com/s/dummamanniskor. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att tid är något relativt har vi vetat länge - i teorin. Kan skönlitteraturen göra sanningen mer konkret för oss? Anna Axfors undersöker tiden för kvinnorna i Vilhelm Mobergs författarskap. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. "Det är synd om människorna", säger guden Indras dotter när hon i Strindbergs "Ett drömspel" stiger ner till jorden för att se hur människorna har det, men när jag stiger ner i Vilhelm Mobergs böcker är meningen som kommer för mig "det är synd om kvinnorna". Mobergs 1800-talsskildringar är det som kanske mer än något annat format svenskarnas bild av sitt eget förflutna: De fyra böckerna i Utvandrar-eposet är bland de mest lästa i Sverige under 1900-talet, och Raskens, som handlar om folket som stannade kvar i fattigdomens Sverige, sändes som tv-serie 1976 och sågs av fem miljoner. I trendiga designaffärer som drömmer sig tillbaka till randiga förkläden och soppslevar av trä så hittar jag Novellix lilla käcka utgåva av "Raskens efterleverska", det appendix till "Raskens" som utspelar sig under änkan Idas sista dag i livet, då hon ska tas till fattighuset. Filmatiseringen av Utvandrarna 1971 sågs och ses såklart av många men sedan 90-talet har berättelsen fått draghjälp av musikalen Kristina från Duvemåla med den klassiska låten "Du måste finnas", där Kristina genom Helen Sjöholms stora röst anklagar Gud för sina missfall. Och producenten till 2021 års filmatisering av "Utvandrarna" säger att "jag kände att man borde göra en film med Kristina som huvudperson". Det är onekligen något med Mobergs bondekvinnor som fascinerar. De föder barn efter barn, och vet inte om de ska kunna ge dem mat, de vet inte om barnet de håller i sin famn kommer leva eller dö. Det känns nästan sensationslystet, som att Moberg velat vältra sig i tragik, men är en tillvaro som kvinnor haft i hela mänsklighetens tvåhundratusenåriga historia: genom Mobergs kvinnor påminns i alla fall jag om min fasansfulla, grymma biologi, och att jag på grund av teknologi och sociala framsteg lever i en förskonad tid, på en förskonad plats. Att blicka ner i biologins avgrundsdjup, att ana att jag är ett djur, gör mig skräckblandat förtjust. Denna biologi är hennes öde och hon förlikar sig med med det, hon förlikar sig med att dö av det. Kristina i Utvandrarna gifter sig och föder sitt första barn som tjugoåring, hon utvandrar motvilligt till en annan kontinent efter att ett av hennes barn, Anna, dött av gröt som svällt i magen. Efter att ha fött sex barn önskar Kristina att hon ska bli infertil, trots att hon ser det som så syndigt att hon knappt vågar erkänna det för sig själv. Då är hon tjugoåtta år, har precis börjat tappa tänderna och är helt slut, och sjuk, av ett decenniums konstant graviditet, barnsängar och amning. Denna biologi är hennes öde och hon förlikar sig med med det, hon förlikar sig med att dö av det. Och hon dör av det - hon dör i barnsäng. Ida i "Raskens" svettas för allas dagliga överlevnad, och sköter skörden vare sig hon är höggravid eller ej. Ett av barnen föder hon ensam på vinden. Ett annat barn får inte i sig tillräckligt med bröstmjölk och skriker konstant av hunger. Ida bär honom om nätterna tills armarna domnar bort för att hålla honom kvar i livet. Hon vågar inte sätta sig av rädsla för att somna, och när hon ändå en natt gör det så är barnet dött när hon vaknar. De följande nätterna gråter hon sig rödögd, men tröstar sig med att pojken i alla fall inte levt tillräckligt länge för att göra sig förtjänt av helvetet. Både Raskens Ida och Utvandrar-Kristina är rädda för den eviga plågan i helvetet. Det är mot helvetet de mäter allt. Men lika svårt som de har att föreställa sig det, har jag att föreställa mig plågan i deras liv. "De föder barn efter barn" säger jag, och sådana ord är lätta att säga, men hur är det att föda barn efter barn? Det är något som inte ens Moberg riktigt lyckas skildra, så bra berättare han är. Inom akademien har man då och då frågat sig vad som händer om man ser tiden som könad eller queer, det vill säga om kronologi och händelser kan variera eller hamna i ett annat ljus beroende på till exempel kön. Kanske kan vi komma närmare Mobergs kvinnor med det perspektivet? Då skulle vi kunna få syn på att Kristinas stormiga resa över till Nordamerika sammanfaller med de tre första månaderna i hennes graviditet. Den första trimesterns pina kände Moberg till, då han på ett senare senare ställe i eposet beskriver det: "En kvinna var inte mer än en halv människa under de första månaderna av detta tillstånd; både smak och lukt och matlust var som förvända hos henne". När han gjorde Kristina gravid strax innan avgång så måste han alltså lömskt nog vetat vad han gjorde. Så förstår vi också att lilla Annas död inte kan vara glömd bara för att månader gått sedan den inträffade, och vi tycker det är märkligt att den så sällan nämns. För oss, idag, är ett barns död det värsta som kan hända och därför är tanken på att det hände så ofta för bara några generationer sedan, märklig, ja svindlande. Det finns föreställningar om att förindustriella föräldrar inte hade lika starka känslor för sina barn som vi har idag, men kanske är det bara vår fantasi som famlar i mörkret, för senare forskning har inte kunnat belägga att det skulle vara så. Jag tycker att Moberg, som själv förlorade nästan alla sina syskon innan de blivit vuxna, kunde bjudit på att gestalta detta tragiska bättre och göra det begripligt för oss. Men kanske var det inte begripligt för honom heller. Hon vill ta ner spegeln, tycker inte att dess prydnadsrosor ska omsluta ett så skröpligt ansikte. Jan Troell hade behövt det könstemporala perspektivet när han gjorde Utvandrar-filmerna, eftersom kvinnan åldras av barnafödslar. Varje barn sliter på kropp och sinne. Kroppen blir stel. Hullet lagrar sig. Men Liv Ullman, som spelar Kristina, är lika vacker filmen igenom. Det kan tyckas trivialt men för bokens Kristina är förfallet hemskt. Hon är lite över trettio år när hon tittar sig i spegeln och ser ett ansikte som "redan var härjat av åldern". "Dessa avfallna, rynkade kinder, denna gråbleka hy, denna vassa, kantiga haka, dessa trötta, matta ögon utan stråle, denna insjunkna mun med felande tänder - detta var hon själv, det var vad som återstod av den granna flickan Kristina från Duvemåla!". Och det är antagligen ingen dysmorfofobi, alltså upplevd fulhet, vi har att göra med här. Hon konstaterar att hon är mera medfaren än sin make, "Barnafödslarnas lott föll på kvinnan; det var det som gjorde skillnaden". Hon vill ta ner spegeln, tycker inte att dess prydnadsrosor ska omsluta ett så skröpligt ansikte. En given orsak till att Utvandrarna inte blir omodern är att fler och fler människor i världen är på flykt. Och att läsa Mobergs böcker med könstemporala glasögon gör inte eländet direkt mindre: tvärtom utgör hans 1800-talskvinnor en bra bild för vad jag inte kan förstå: de väcker frågan hos mig hur man står ut med det som inte går att stå ut med, och varför det är människans, i det här fallet kvinnans, lott. Tyvärr ger de mig inget svar, utan jag står om möjligt ännu mer frågandes kring människans och kvinnans livsvillkor efter att ha dykt ner i Mobergs fattigsverige. Om Mobergs verk skrev Stephen Farran-Lee i Bonniers Litterära Magasin 1995 att "hela kvinnor är det ont om". Och jag kan bara hålla med. Männen får oftare vara komplexa medan kvinnorna hamnar i hora eller madonna-facket. Men när jag åker i en bil där en hitradiostation spelas och jag hör Kristinas klagan i R&B-artisten Newkids tolkning av "Du måste finnas", så tänker jag att i en tid då det inte längre är obligatoriskt att läsa Moberg i skolan lyckas hans berättelser ändå sippra ut i den absoluta nutiden, och det verkar vara på grund av hans kvinnoskildringar. Kanske för att han förmedlade en avgrundsdjup och universell sanning: det är synd om kvinnorna. Anna Axfors

I dagens avsnitt bland annat: Fredsavtal stoppar kriget i Nagorno-Karabach, osäkert men utvecklande läge i efterspelet till USA:s presidentval, skådespelaren Sven Wollter avlider, platonisk familjebildning, EU-kommissionen vill ha jakt- och fiskeförbud på 10% av EU:s yta, Sveriges eftergifter till Nazityskland under andra världskriget, Friedrich Engels socialistiska vision samt regeringsutspel mot HBTQ-rörelsen i Polen och Ungern https://radio.bubb.la/torsdag-12-november-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Kriget i Nagorno-Karabach kan vara över i och med fredsavtal slutet efter rysk medling, Armenien tvingas till långtgående eftergifter och återbördar ockuperade områden till Azerbajdzjan, våldsamma protester i Jerevan mot premiärminister Nikol Pasjinjan som beskriver undertecknandet av avtalet som ofattbart smärtsamt Skådespelaren Sven Wollter avlider vid 86 års ålder i sviterna av covid-19, den stolte kommunisten blev känd bland annat för roller i Hemsöborna, Raskens och Mannen på taket Personer som vill ha barn men inte romantiska relationer träffas via särskilda hemsidor och bildar platoniska föräldrapar, fenomenet sägs ha fått stort uppsving i samband med pandeminedstängningar Jakt och fiske ska förbjudas på 10% av EU:s yta enligt förslag från EU-kommissionen, kan omfatta en större andel av Sveriges yta då landet har större skyddsvärda områden, del av strategi för att få biologisk månfald att återhämta sig, Svenska Jägareförbundet menar att förslaget visar på total okunskap då gruvdrift och jakt jämställs som skadliga verksamheter Johan Romin: Aron Flam har fel gällande Nazityskland och Sverige, ett motstånd på moralisk grund hade lett till invasion och katastrof för landet där judar deporterats och Andra världskriget sannolikt förlängts Tristram Hunt: Friedrich Engels socialistiska vision mer relevant för samtiden än den som formulerades av Karl Marx, förebådade vänsterns nutida fokus på jämlikhet mellan könen, kolonialismens avigsidor och hedonistiska livsstilar Tre polska kvinnor riskerar fängelse för affischer där Jungfru Maria avbildas med regnbågsfärgad gloria, inrikesminister Joachim Brudziński menar att frihet inte omfattar rättighet att kränka troendes känslor Ungerska barn ska uppfostras i enlighet med kristna könsroller enligt förslag till konstitutionellt tillägg framlagt av regeringen, förändringen sägs behövas för att skydda barn från moderna ideologiska trender som hotar deras hälsosamma utveckling

Möt mannen bakom de oförglömliga låtarna i tv-succén Fem myror är fler än fyra elefanter, kompositören och jazzmusikern Bengt Ernryd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Fem myror är fler än fyra elefanter” var det första barnprogrammet som lärde ut bokstäver och siffror på ett underhållande sätt, med musiken som ett bärande element.Första avsnittet sändes den 19 november 1973.Här berättar Bengt Ernryd hur han tänkte vad gäller ”O-låten”, varför siffran 14 hakar upp sig, varför han använde dragspel i låten ”Hipp som happ” och hur det kom sig att Magnus Härenstam sjöng i falsett i låten om bokstaven M och mycket mer.Samtidigt är musiken till ”Fem myror ...” bara en mindre del av all musik som Ernryd har skrivit. Under cirka 40 år var han till exempel musikchef på Stockholms stadsteater och vid sidan av det har han skrivit musiken till ett 100-tal teaterpjäser, ett 20-tal spelfilmer och många tv-serier däribland ”Raskens”.Här lär vi också känna Ernryd som jazzmusiker och trumpetare och får höra vad som hände under hans tonsättarstudier på Kungliga musikhögskolan på 60-talet. Vid sidan av Ernryd medverkar konstnären och illustratören Owe Gustafson och tonsättaren och musikern Gunnar Valkare.Programmet är en uppfräschad repris av ett program som sändes första gången den 5 juni 2016.Av Berit Nygren/Sveriges Radio P2.

Möt mannen bakom de oförglömliga låtarna i tv-succén Fem myror är fler än fyra elefanter, kompositören och jazzmusikern Bengt Ernryd. Fem myror är fler än fyra elefanter var det första barnprogrammet som lärde ut bokstäver och siffror på ett underhållande sätt, med musiken som ett bärande element. Bengt Ernryd berättar hur han tänkte vad gäller exempelvis O-låten, varför siffran 14 hakar upp sig, varför han använde dragspel i låten Hipp som happ och hur det kom sig att Magnus Härenstam sjöng i falsett i låten om bokstaven M. Samtidigt är musiken till Fem myror ... bara en mindre del av all musik som Ernryd har skrivit genom åren. Under 40 år var han till exempel musikchef på Stockholms stadsteater och vid sidan av det har han skrivit musiken till ett 100-tal teaterpjäser, ett 20-tal spelfilmer och många tv-serier däribland också Raskens. I den här dokumentären lär vi också känna Ernryd som den jazzmusiker och trumpetare han är och får höra vad som hände under hans tonsättarstudier på Kungliga musikhögskolan på 60-talet. Vid sidan av Ernryd medverkar konstnären och illustratören Owe Gustafson och tonsättaren och musikern Gunnar Valkare. Programmet är en omgjord repris av ett program som sändes första gången den 5 juni 2016. En P2 Dokumentär av Berit Nygren/Sveriges Radio P2.

Från ”Raskens” till ”Solsidan”. Sven Wollter berättar om mer än fem decennier som skådespelare, om vad som gör honom helvetiskt arg, hur han undviker att bli cynisk och om sin nya roll – som författare. I 44 år levde Tidningen Vi:s avdelning Bakvagnen. Allt började med en rapport från en fjällvandrare i ett utedass som blåste omkull. Vi:s redaktionschef Tomas Dur Fläckman berättar om Stora Journalistpriset-vinnaren Lasse Westman och hans förmåga att hitta de oväntade historierna.

Ännu ett avsnitt, ännu mer snack om diverse svenska serier. Se fram emot nästa avsnitt där vi kommer att diskutera ”Raskens” och ”Gymping – Knip med Susanne Lanefelt”! Använd bara hjärnan!…

Simon och Albin avslöjar de nya rutinerna i specialisternaoch Albin pratar om sin favoritscen i Raskens See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Möt mannen bakom de oförglömliga låtarna i tv-succén "Fem myror är fler än fyra elefanter" - kompositören och jazzmusikern Bengt Ernryd. "Fem myror är fler än fyra elefanter" var det första barnprogrammet som lärde ut bokstäver och siffror på ett underhållande sätt, med musiken som ett bärande element. I det här programmet berättar Bengt Ernryd hur han tänkte vad gäller exempelvis "O"-låten, varför siffran 14 hakar upp sig, varför han använde dragspel i låten "Hipp som happ" och hur det kom sig att Magnus Härenstam sjöng i falsett i låten om bokstaven "M". Samtidigt är musiken till "Fem myror ..." bara en mindre del av all musik som Ernryd har skrivit genom åren. Under 40 år var han till exempel musikchef på Stockholms stadsteater och vid sidan av det har han skrivit musiken till ett 100-tal teaterpjäser, ett 20-tal spelfilmer och många tv-serier - däribland också "Raskens". I den här dokumentären lär vi också känna Ernryd som den jazzmusiker och trumpetare han är och får höra vad som hände under hans tonsättarstudier på Kungliga musikhögskolan på 60-talet. Vid sidan av Ernryd medverkar också konstnären, illustratören mm Owe Gustafson och tonsättaren, musikern mm Gunnar Valkare. Det här är en omgjord repris av ett program som sändes första gången den 5 juni 2016. En P2 Dokumentär av Berit Nygren/Sveriges Radio P2.

Möt mannen bakom de oförglömliga låtarna i tv-succén Fem myror är fler än fyra elefanter - kompositören och jazzmusikern Bengt Ernryd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Fem myror är fler än fyra elefanter" var det första barnprogrammet som lärde ut bokstäver och siffror på ett underhållande sätt, med musiken som ett bärande element. I det här programmet berättar Bengt Ernryd hur han tänkte vad gäller exempelvis "O"-låten, varför siffran 14 hakar upp sig, varför han använde dragspel i låten "Hipp som happ" och hur det kom sig att Magnus Härenstam sjöng i falsett i låten om bokstaven "M". Samtidigt är musiken till "Fem myror ..." bara en mindre del av all musik som Ernryd har skrivit genom åren. Under 40 år var han till exempel musikchef på Stockholms stadsteater och vid sidan av det har han skrivit musiken till ett 100-tal teaterpjäser, ett 20-tal spelfilmer och många tv-serier - däribland också "Raskens". I den här dokumentären lär vi också känna Ernryd som den jazzmusiker och trumpetare han är och får höra vad som hände under hans tonsättarstudier på Kungliga musikhögskolan på 60-talet. Vid sidan av Ernryd medverkar också konstnären, illustratören mm Owe Gustafson och tonsättaren, musikern mm Gunnar Valkare. Det här är en omgjord repris av ett program som sändes första gången den 5 juni 2016. En P2 Dokumentär av Berit Nygren/Sveriges Radio P2.

När jag var i tonåren och blev som mest mobbad på höstadiet bad jag ibland till Gud att jag skulle få normala föräldrar med vanliga jobb och tider. Föräldrar som inte visade pitten på film och sålde proletären framför systemet som pappa gjorde eller satt och pluggade på nätterna och gjorde nåt så konstigt som att skriva och recensera böcker som mamma gjorde. Raskens år 1976, tolv år gammal och intet ont anande blev jag något som för alltid skulle prägla mitt liv. Jag blev... Ett kändisbarn. - Stina Wollter I lördagens program gästas Stina av Dan Ekborg, Niclas Wahlgren, Anton Körberg och Emma Tranströmer för att prata om hur det är att växa upp med en känd förälder och hur man skapar en egen identitet. Naturligtvis deltar även Stinas vän i viken, krögaren Dan Lind, på telefon från Gran Canaria. Lyssna klockan 22.05-00.00!

Veckans avsnitt av Kino är ett avstamp i en kärleksförklaring till den svenska tv-serien som varar ända fram till midsommar. Då kommer Kinos lyssnare att ha röstat fram vilken svensk tv-serie som är den bästa genom tiderna. I veckans program plockar Kino-redaktionen fram några heta kandidater till titeln med hjälp av tv-kritikerna Annina Rabe och Leif Furhammar, bland annat "Goda grannar", "Hammarkullen" och "Mäklarna". Kino träffar också tv-legendaren Leif Krantz som stått bakom serier som "Pojken med guldbyxorna", "Ärliga blå ögon" och "Kullamannen". Dessutom berättas historien om den svenska såpans uppgång och fall, och så ger Carin Mannheimer ("Saltön", "Svenska hjärtan") sitt recept på en lyckad tv-serie. Nu ligger bollen hos dig och de andra lyssnarna, som får nominera sina favoritserier till omröstningen. Redan nu kan du skriva in ditt förslag . Och för ge dig lite extra inspiration kommer vi på Kinoredaktionen att fortsätta att utforska den svenska tv-historien och bland annat berätta om hur svenska folket slaviskt följde Raskens äventyr, diskutera äckelfaktorn hos Urcellen Ellen och reda ut de homosexuella inslagen i svenska såpor. Följ med Kino på en spännande resa i den svenska tv-historien! Minns ni de här?