Podcasts about pojken

Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque, har aldrig fått en framträdande plats i den svenska litteraturen. Men hon är en av våra stora stilister, tycker Ulrika Knutson som hyllar Pella-böckernas skapare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Varför är det så svårt att tala om det som betytt allra mest, också böcker? Därför att man är rädd att avslöja sitt innersta, förstås, och finna det banalt. Men om det skulle vara så, så är det inte Anna-Lisa Wärnlöfs fel. Någon sa häromdagen att om Anna-Lisa Wärnlöf, med signaturen Claque, hade varit karl, så hade hon stått ordentligt synlig på klassikerhyllan: avdelningen stilister, mellan Per Rådström och Claes Hylinger. Visst skulle det vara så! Men förklädd till flickbok och kåseri är Claque för alltid utstraffad från den riktiga litteraturen. Ha. På ofattbara sju år, 1958-1965 skriver hon de fyra romanerna om Pella, tre om den buttra Fredrike och hennes krets, och så den märkliga barndomsbiografin ”Boken om Agnes”, 1963. Detta är Claques litterära verk och värld, som nu alltså lever ett rikt liv under klassikerhyllan, under radarn, och älskas hett i hemlighet. Hon går som ett mycel genom bibiotek och antikvariat. Varhelst du minst anar det kan du hitta en läsare flaskmatad med Pella-sentenser. De sitter som slaktstämplar, går aldrig ur. Den som först kom ut ur garderoben som Pella-beroende var Gun-Britt Sundström, ett stilistiskt barn av Sören Kirkegaard – och Claque. Anna-Lisa Wärnlöf – född 1911, död 1987 – var som mest verksam under det tidiga sextiotalet, samtida med miljonprogrammet. Hennes ton gycklar med det andliga rivningsraseriet, den snabba nivelleringen i demokratins namn; en estetisk protest besläktad med Olle Adolphsons visor. Hos Claque finns samma ironiska melankoli, och sinne för ordens poesi. Hos Olle var det "nedisad Volvo med släp", och "kokt kummel med äggsås". Anna-Lisa har samma blick för det konkreta. Majorskan sitter i skymningen och "njuter av att ha två tummar", Pella kräks i duffelkragen vid tanken på att trassla till altaret i tolv meter organza. I fyrtio år övade hon sig som kåsör i Svenska Dagbladet, uppskattad men skygg. På fyrtio år satte hon inte sin fot på redaktionen. Men lilla Pella och farmor Majorskan och tant Signhild levde redan och verkade för fullt i tidningen när Wärnlöf romandebuterade med ”Pellas bok” 1958. När jag mötte Pella i början av sjuttiotalet var de här böckerna bara tio-femton år gamla, ändå speglade de en försvunnen värld, med exotiska inslag av flickskolor, hembiträden och bostadsbrist. Och spridda skurar av borgerlig bildning, som om det hade varit något fullt normalt och ingenting att oroa sig över. Pella själv läste böcker av Proust, Dickens och Cora Sandel – och hon gjorde det med ett självklart välbehag, utan känslor av skam. Detta var inte förenligt med min tonårskultur i början av sjuttiotalet, som utspelade sig i en atmosfär av V-jeans, tristess och symfonisk rock. Om jag hade velat spegla den atmosfären i litteratur så gav Kerstin Thorvall, Sven Wernström och Max Lundgren utmärkta möjligheter, i ungdomsromanens guldålder. Men böckerna om Pella ägnar sig inte bara åt spegling, utan gläntar på kommande liv. De kan man – till stora delar – läsa om, och växa med. Anna-Lisa Wärnlöf låter tonåringens världsbild möta riktigt gamla människors, och mycket små barns. En åtta månaders baby kan vara en stark personlighet hos Claque, som kan väcka dina antipatier också. Att föräldrar och barn, särskilt mödrar och barn, inte självklart finner varandra är en del av Claqueböckernas tidlösa innehåll. Och oavsett ålder får alla inblandade behålla sin integritet – och sina passioner. Passion kan uttryckas av också av det lilla barnet. Som i ”Boken om Agnes”, när småflickorna har skiljts åt och katastrofen ligger i öppen dager. Om hjärtat är krossat spelar det ingen roll om man är sex eller sextio år. Så här uttrycker sig den lilla Anna-Lisa: "Jag var Agneslös, och inte mer med det. Hur gör man när man hänger sig? Jag hade en pilbåge. Kanalen." Humor kan vara hjärtskärande, om den paras med livsinsikt. Att våra personligheter är så oföränderliga, att vi liknar oss själva som barn, är också en drabbande insikt. Inte särskilt behaglig. Det borde vi tänka lite mer på i vår tid, när vi vuxna är så stressade att vi inte står ut med att se barnen ha tråkigt. Eller ens tanken på att de har tråkigt! Hur de egentligen har det orkar vi inte ta reda på. Läste nyss en rubrik om att folk minutplanerar barnkalasen för att för död och pina inte riskera att barnen ser sin egen leda i vitögat. Vad skulle inte Claque kunna ha gjort av det ämnet? Vissa ämnen har hon klokt avstått ifrån – sexualiteten till exempel. Det bidrar till den goda tidlösheten. Erotiken uttrycks mer genom längtan och bilder som man inte glömmer: som Älskar du mig? sa Ulf Jacob. Obetydligt, sa jag, och tänderna mjuknade i min mun. Jag kan inte minnas att jag saknade explicit erotik – den fanns ju att tillgå överallt annars, för den som var läskunnig. Nej, Pella tillfredsställde andra behov. De två avgörande var den moralfilosofiska diskussionen, och stilens narkomani. Anna-Lisa Wärnlöfs stil är beroendeframkallande. Och smittsam. En pretentiös hållning ser jag automatiskt som "ett öde stort som en mössa". Att det inte är min egen bild ha jag glömt för länge sedan. Men ingen når Claques avvägda blandning av under- och överdrifter, och utförda aforismer, som kan rymma en världsbild: "Om ett barn ber om ett snöre, avfärda det inte med en kyss. Ge det ett snöre". Punktens placering är också viktig. Den surt förvärvade slutsatsens markering. Ge det ett snöre. Claque strör gärna ut små hälsningar till egna inspirationskällor. Den märkligaste möter vi i Pellas andra bok, där hon just har blivit kär i Ulf Jacob. På artonårsdagen ger han henne en nött gammal bok: "Läs den tös, du får den. Den är skriven för sådana som du och jag." Den repliken är lömsk, riktad till intellektuella flickstackare med garden nere – den går via trosorna, kan man säga. Men om man ska sublimera den boken får man jobba duktigt. Boken är ”En drömmares dagbok”, av den schweiziske artonhundratalsförfattaren Henri Frederic Amiel. Det blir en ganska rolig effekt när Pella och Ulf Jacob står och smusslar med Amiel, samtidigt som deras kompisar diggar Sinatra och Bill Haley på skivspelaren i rummet intill. Amiels ”En drömmares dagbok” blev på sin tid kult bland hyperkänsliga esteter i hela Europa, kärleksfullt översatt av en av den svenska litteraturens mest ömhudade kritiker, nämligen Klara Johanson; hon som recenserade allt, som inte kunde låta bli att recensera solnedgången. Ett nytt drama varje kväl. Klara Johansons andra stora idol var för övrigt Fredrika Bremer, vars spetsprydliga feminism viftar fram överallt i Pellas farmor Majorskans referenser. Klara Johanson är en av Claques viktiga förebilder bland estetiska ironiker – Oscar Wilde en annan – och så förstås Cora Sandel och Marcel Proust. Anna-Lisa Wärnlöf bakar också Madeleinekakor, med kärlek och smör, och psykiska trauman. En bild som återkommer i flera av böckerna, troligen självupplevd, är när några några clowner fallit i vattnet, och människorna på stranden skrattar av hjärtans lust, men tystnar när en av clownerna bärs bort, drunknad. Barnet grips av en förlamande ödslighet, identiteten brister. Som det står i ”Boken om Agnes”: "Det slog mig att jag kanske inte var någon liten flicka. Kanske var jag en pojke. Kanske var jag ett troll eller möjligen något slags djur." Det är det som alla Claques texter handlar om. Att skrapa ihop de spridda bitarna av sig själv, till ett slags mönster. Ulrika Knutson, journalist och författare Anna Lisa Wärnlöfs bibliografi Kåserier1949 Mans gamman (Bonnier)1954 För läsarens skull (Rabén & Sjögren/Vi, under signaturen Claque)1957 Om Ni behagar (Bonnier, under signaturen Claque)1958 Skaffa julgran (Bonnier, under signaturen Claque)Ungdomsböcker1958 Pellas bok (Svensk läraretidning)1959 Pellas andra bok1960 Pella i praktiken1961 Pojken en trappa upp1962 Fredrikes barn1963 Boken om Agnes1964 Ingkvist1965 Lennerboms: den fjärde boken om PellaÖvrigt"En diktare, en prins och Aldebaran". I: Något att lära av varandra (Relationskonsult, 1974)ÖversättningarElisabeth Janet Gray: Tomi i Tokyo (The cheerful heart) (Svensk läraretidning, 1962)Margaretha Shemin: De små ryttarna (The little riders) (Svensk läraretidning, 1965)Elaine L. Konigsburg: Jennifer och jag (Jennifer, Hecate, Macbeth, William McKinley, and me, Elizabeth) (Svensk läraretidning, 1968)Källa: Wikipedia

Den 7 november 1980 vinkar Anna-Clara av sin 11-årige son Johan för sista gången. Han sitter i sängen med en serietidning, ovetande om att han snart ska bli huvudperson i ett av Sveriges mest omtalade försvinnanden.Johans öde leder till en rättsprocess utan motstycke, där två män vid olika tillfällen döms för hans död - bara för att senare frias helt. Hur kunde rättsväsendet gå så fel, och vad hände egentligen med pojken från Sundsvall?Manusförfattare: Tove VahlneKlippare: Oliver BergmanKällor:JK.se (Justitiekanslern)Åklagare.seSVTLagen.nuKalender-365.seDokument inifrån - Thomas Quick del 1 & del 2Debatt om fallet Thomas Quick - Nyhetsmorgon (TV4)FOF.seP3 Dokumentär - Fallet Thomas QuickSVDFeminaAftonbladetSvtPlay - Seriemördaren Thomas QuickVeckans brott - Mordet på Johan Asplund 1980 (SVT 2014)Kallafallsverige.se

Ikonofag? Författaren Patrik Svensson berättar om begäret att äta bilder och varför det inte är så udda som det låter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I en intervju i maj 2012, bara några månader innan han dog, berättade författaren och illustratören Maurice Sendak om hur han en gång fått ett brev. Brevet var från en liten pojke, kanske fyra eller fem år gammal, och innehöll en teckning. Pojken, han hette Jim, hade blivit så förtjust i Sendaks bok ”Till vildingarnas land” att han inspirerats att rita en egen bild. Pojkens mor hade skickat teckningen till Sendak.Och Maurice Sendak i sin tur blev minst lika förtjust. Rörd av gesten ritade han en egen liten teckning, av en av sina vildingar, och skickade i retur.Ett Maurice Sendak-original alltså. Bara för pojken. Något att rama in och i framtiden sälja på auktion.Några veckor senare fick Sendak ett nytt brev. Det var från pojkens mor. Hon tackade och förklarade, kanske lite förläget, att Jim hade älskat teckningen. Ja, han hade älskat teckningen så mycket att han, innan hon hann ingripa, hade stoppat den i munnen och ätit upp den.Det, förklarade Maurice Sendak, var det finaste beröm han någonsin fått. Pojken Jim hade alltså öppnat kuvertet, tagit upp teckningen, betraktat den och så instinktivt och förbehållslöst älskat den att han omedelbart stoppat den i munnen.Han såg den. Han älskade den. Han åt upp den.Varför gör man så?I boken ”Vitön” berättar Bea Uusma om hur hon vid ett tillfälle, ensam i en lässal på Kungliga biblioteket, sätter i sig en del av ett gammalt brev från Nils Strindberg. En bit papper som Nordpolenresenären en gång haft i sina händer och varsamt ritat sina tecken på. Den doftar salt och bränt. Hon försöker inte ens i efterhand förklara sin handling. Bara stoppar pappersbiten i munnen och sväljer.Varför gör man så?Vi skulle kunna kalla dem ikonofager. Pojken Jim och Bea Uusma. Det är väl egentligen inte ett ord, inte i ordböckernas värld i alla fall. Men det är den benämningen konsthistorikern Jeremie Koering använder i sin bok Iconophages. A history of ingesting images. En historik över att äta bilder.Den handlar alltså om denna besynnerliga sedvänja, att bokstavligen sätta i sig bilder. Avbildningar och representationer. Att äta upp teckningar, skulpturer, målningar, ikoner, fresker.Historien börjar i det gamla Egypten och rör sig genom antikens Grekland och det nykristna Europa, med pepparkakor och marsipangrisar som färdkost. Det är en märklig och rätt knepig historia men den som vill hitta någon slags röd tråd ser att det till stor del handlar om religion. Religiösa fresker och skulpturer som man kysst eller slickat på för att bli frisk från en åkomma, eller för att bara komma lite närmre Gud. Man har velat få i sig något heligt, velat inkorporera det i sin kropp, för att på så sätt bli ett med detta heliga. Det ser måhända märkligt ut men är inte så svårt att förstå. Jesus, för att ta ett av många gudomliga exempel, dog för våra synder, han upplät sin kropp åt oss, offrade den åt oss. Den som tar emot hans frälsning tar också på något sätt emot hans kropp, förenas med den. Kyrkans oblater. Jesu kött. Vinet som egentligen är blod. Man vill in i såret, man vill in i Jesu kropp, för att, som PO Enquist skrev, hans kärlek är fylld av blodets ljuva smak. Man vill smaka på Jesus, bokstavligen. Det är väl begripligt.Men riktigt intressant blir det kanske först när vi rör oss utanför den religiösa sfären. När någon stoppar i sig en bild enbart för att den är så oemotståndligt vacker eller sublim, när man gör det inte för att bli ett med något gudomligt, utan för att förenas med konsten själv.Det är då bildätandet blir ett uttryck för ett slags inlevelse. Ett försök att bli ett med konsten. Att uppleva den med alla sina sinnen. Att förenas med den. Sven Lindqvist skrev om det i boken ”Myten om Wu Tao-tzu”. Om hur det handlar om att låta fiktion och verklighet förenas. Konsten, hävdade han, ”är bara ett guldstoft penslat över verkligheten för att fixera den.” Därunder finns alltid en verklig människa, där finns kött och blod. Och man kan ju tänka sig att den som på riktigt vill uppleva ett konstverk, på djupet förstå det, vill komma nära detta kött och blod. Vill smaka på det, förenas med det. Man äter en bild. Man uppgår i den. Man blir konst själv. Det är ett begär som går bortom förstånd och rationalitet.”Bara riktigt små barn”, skrev Sven Lindqvist, ”brukar förstå vad det gäller.”Och barnsligheten i det hela, det instinktiva orala begäret, är också något Jeremie Koering är inne på. Den som stoppar i sig en bild anammar barnets sätt att förhålla sig till världen. Barnet som är oförmöget att kritiskt reflektera kring sina egna handlingar. Barnet som är ett offer för sina instinkter, som gör utan att tänka.Och det kan väl vara sant, men jag tänker att det kanske också handlar om ett försök att nå ett slags förhöjt medvetande. Om medvetandet, som filosofen Thomas Nagel menade, först och främst är ett tillstånd, den subjektiva upplevelsen av det som omger oss. Om medvetandet är ett slags utbyte mellan våra sinnen, ja, då är det kanske inte så konstigt om vi ibland vill uppleva världen med så många sinnen som möjligt. När vi verkligen berörs, då räcker det inte med att bara se, eller höra, man vill också lukta, känna, smaka. Man vill nå en medvetandets fullkomlighet.Ja, det är väl i alla fall en vacker tanke. Möjligen naiv. Att det handlar om ett slags värdering av de konstnärliga tingen som går bortom det monetära eller intellektuella. Att konsten tillåts utlösa rent kroppsliga behov. Som om vi behövde den för att leva.Man kan ju fundera över vad den där Maurice Sendak-teckningen som pojken Jim satte i sig hade varit värd idag. Jag efterforskar saken lite och ser att auktionsfirman Christies år 2025 sålde en enkel blyertsteckning av Sendak, på ett gulnat och delvis sönderrivet papper. Den gick för drygt sjuttontusen dollar.Jag tittar på teckningen. Den föreställer två vildingar. Den ene sitter och läser en bok. Den andre sitter bredvid med en hel boktrave framför sig, armarna höjda med en kniv och en gaffel i varje hand, tungan hungrigt utstickande ur mungipan, redo att sätta i sig hela högen.Det är en otroligt charmig bild. Väldigt typisk Maurice Sendak.Man undrar hur den smakar.Patrik Svenssonförfattare

Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens sal. När jag var i tonåren lyssnade jag på det stycket om och om igen, på en skiva mina föräldrar hade. Det är något med hur det stegras och stegras och avslutas med smällar som jag tolkade som dörrar som slår igen, och i mitt huvud byggdes en hel värld bakom dem.En liten pojke smyger in genom en hålighet i ett berg och hamnar mitt i Bergakungens sal. Där dansar troll runt en flammande eld, gåtfulla varelser med långt hår och en lukt som inte går att värja sig mot. Det är inte såna där sagotroll med svamphattar och röda kinder. Pojken har hamnat mitt i Bergakungens sal. Han har med sig sin lillasyster. Trots att musiken är så hög vågar de knappt andas.Syskonen ser att längst bort, på en uthuggen trätron, sitter själve Bergakungen med klarblå ögon, guldkrona och en stor svart hund vid sin sida. Runt om den ligger det högar med skatter. Lillasyster råkar nysa och allt blir tyst. Trollen spanar åt alla håll. Bergakungen reser sig upp, lägger sin hand på den stora svarta hunden och tittar rakt på barnen.Visst hade det varit roligare att leva i en värld där troll fanns? Om jag fick välja skulle jag hellre existera i en värld där det finns troll, än tvärt om. Jag pratade med Harriet om att när hon var liten köpte jag leksaker och godis och slog in dem i folie. Jag sa att det var ett troll som hette Tripp som hade snott dem och sen lagt dem i skogen. Det är så speciellt att prata med sitt barn som idag är tonåring om hennes barndom.Man ska vara försiktig med att prata om vad som är verkligt, för att det är upp till varje människa. Sov gott.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Möt Kathrine Nedrejord i samtal med Mats Jonsson på Internationell författarscen. Med den prisbelönta romanen "Sameproblemet" har den samiska författaren Kathrine Nedrejord skrivit en upprorisk familjeberättelse om samisk kultur, identitet och ett liv präglat av förtryck. Vinnare av Bragepriset 2024. Kathrine Nedrejord (född 1987) är en samisk författare och dramatiker med rötter i Kjøllefjord i norska Finnmark, men är sedan 2011 bosatt i Paris. I sitt författarskap har hon utforskat frågor om identitet, tillhörighet och trauma, ofta med kvinnliga berättare och ett feministiskt perspektiv. "Sameproblemet" är hennes femte bok och belönades med Bragepriset för bästa norska roman 2024 och Per Olov Enquists pris 2025. Mats Jonsson är serietecknare och författare, född 1973 i Kramfors. Han är känd för sina självbiografiska serieromaner, däribland "Hey Princess" och "Pojken i skogen". I "När vi var samer" skriver han om sin egen samiska historia och den svenska statens utplånande av skogssamerna, vilken blev den första serieromanen någonsin att nomineras till Augustpriset i skönlitteratur. I samarbete med Bokförlaget Tranan. Från 23 april 2026 Jingel: Lucas Brar

En augustikväll 2025 hörs en mycket kraftig smäll i Östberga i södra Stockholm, en 15-årig pojke som tagit ett uppdrag att spränga en port för 5 000 kronor råkar i stället spränga sig själv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Saknaden och sorgen efter deras son och bror är fortfarande som ett öppet sår för den här familjen, säger målsägandebiträdet Nooshi Aknooni Ficks. Just nu pågår en unik rättegång, det har inte tidigare prövats om det är straffbart att förmedla ett uppdrag där utföraren dör. Men det här inträffade i slutet av augusti 2025. En 15-årig pojke, som vi kallar Adam, hade tagit ett uppdrag att spränga en port till ett bostadshus i Östberga i södra Stockholm. Pojken observeras av en granne som reagerar på något han gör. Grannen visslar på pojken som då försvinner runt husknuten – kort efter det hörs en kraftig smäll. Senare ska kvarlevor hittas över 50 meter från detonationsplatsen. – Det lät jävligt starkt men det var inte så mycket skakningar, lägenheten skakade inte jättemycket jämfört med själva ljudet, berättar Sami som besökte sin mamma som bor i huset. En 15-årig pojke och en 22-årig man står nu åtalade misstänkta för grovt vållande till annans död, båda nekar till brott. – Om man uppdrar åt en sådan här ung person att utföra den här typen av sprängning, och när det sedan får den här konsekvensen, så menar jag att man straffrättsligt kan hållas ansvarig för det, säger åklagaren Lukas Tigerstrand.I avsnittet medverkar också Christian Krigström Gentile, verksamhetschef Djurgården IF, Susan Friberg, lokalpolisområdeschef i Skärholmen och områdespolisen Danny. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlLjud: Fredrik NilssonReporter: Josefin LodenmoProducent: Jenny HellströmKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Två attentat mot israeliska ambassaden i Stockholm respektive Köpenhamn samt ett mord i Hallstahammar. Bara 16 år gammal misstänks en pojke från Stockholmsområdet varit ute på en våldsturné som spänt över flera veckor och två länder. Allting på uppdrag av Foxtrotnätverket I veckans Aftonbladet Krim pratar vi om dåden, och pojken – och om hur han blev rekryterad till gängmiljön när han var så ung som 11 år. Reporter: Marcus Ulvsand & Beri Zangana Producent: Marcus Ulvsand Tips & kontakt beri.zangana@aftonbladet.se marcus.ulvsand@aftonbladet.se Ansvarig utgivare: Lotta Folcker

Fall 1:“Kan du hjälpa mig?” Pojken stannar mitt i ett steg. Bilen som just rullat upp bredvid honom står stilla nu, motorn går på tomgång. Bakom ratten sitter en man som vevat ner rutan och nu lutar sig fram. Pojken har aldrig sett honom förut. Men mannen ser snäll ut. Som en helt vanlig granne. Han ser inte ut som ett monster. Och pojken, som har lärt sig att alltid vara hjälpsam, tvekar inte länge. Snart hoppar han in i bilen. En sekund. Det är allt som krävs för att ett barn ska försvinna.Fall 2:När mamma Ruth kommer hem från jobbet den där dagen i mars 1976, förväntar hon sig att hennes tre döttrar ska vara hemma från skolan. Men 12-åriga Abby är inte där. Först avfärdar Ruth det. Kanske är Abby hos en vän. Men när tiden går utan att Abby dyker upp så börjar en kall oro växa i Ruths mage. Snart inser hon det otänkbara – hennes dotter är försvunnen. Och det dröjer inte länge innan sanningen blir ännu mer skrämmande. Abby är kidnappad. Och medan timmarna tickar blir en sak allt tydligare. Faran är närmare än någon kunnat ana. Mycket närmare.Spöktimmen är tillbaka med en helt ny säsong. Först ut är temat kidnappningar.Fall: Paul Martin Andrews & Abby Drover[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKällor: https://www.spoktimmen.se/217[REKLAM] Länkar till förhandsvisning av Lee Cronin's The Mummy:Förhandsvisning StockholmFörhandsvisning GöteborgFörhandsvisning MalmöKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Köp inte grisen i säcken, utan läs beskrivningen av avsnittet innan du lyssnar. Förhoppningsvis ger den en bild av vad avsnittet handlar om, och känns inte helt god dag yxskaft. Denna vecka fördjupar sig podden nämligen i ordstäv och uttryck som har ursprung i sagor. Men det blir också lite att koka soppa på en spik, då Jack slänger in några repris-sagor.SagorAtt göra en björntjänst – från Trädgårdsmästaren och björnen - https://en.wikipedia.org/wiki/The_Bear_and_the_Gardener där anges den ha antikt, indiskt, ursprung men i nyare tid vara mest känd under La Fontaines franska variant.God dag yxskaft – hittat av mig i läseboken sörgården av Anna Maria Roos. (tidigare varit med i annan version i avsnitt 8 - tokar)Koka soppa på en spik hittad av mig i Svensk folksagor VI (där återberättad av Jöran Sahlgren, upptecknad av Gabriel Djurklou, sagan kommer från Närke) (tidigara varit med i annan version i avsnitt 7 - klassiker)Att ta lejonparten – lejonet, räven och åsnan – hittat av mig i Aisopos fabler. (tidigare varit med i avsnitt 108 - djur IX)Surt, sa räven om rönnbären – räven och druovorna – hittad av mig i Aisopos fabler. Fabeln är grekisk Ropa varg – Pojken och vargen – hittad av mig i Aisopos fabler där den anges vara grekisk (tidigare varit med i annan version i avsnitt 76 - stå för det du sagt)Ulv i fårakläder – hittad av mig i Aisopos fabler. Sagan är grekisk. (tidigare varit med i annan version i avsnitt 78 - påskens djur)

Det är en slaskig vinter-eftermiddag i början av december och den 7 år gamla Steven Stayner är på väg hem från skolan. Hans mamma Kay skulle egentligen ha hämtat honom idag, men då hon inte dykt upp på avsatt tid bestämde sig Steven för att promenera den korta sträckan hem själv istället. Men hem, kommer han aldrig. Manusförfattare: Tove Vahlne Källor: Law Justia SfGate LaTimes Mecedsun Star AbcNews CrimeandInvestigation UK CBS News Captive audience - A real American Horror story - docuseries Hulu

Pojken som kan flyga. Ön där ingen blir vuxen. Äventyret som aldrig tar slut. Men i J.M. Barries originalbok från 1911 är Peter Pan inte den lekfulla hjälte vi minns. Han glömmer dem han älskar. Han förstår inte död. Och när barn börjar växa upp… försvinner de. I det här avsnittet av Universums hemligheter går vi tillbaka till källan och undersöker den mörkare versionen av berättelsen kopplingarna till Barries barndomstrauma, symboliken kring evig barndom och teorin om Neverland som en plats mellan liv och död. Är Peter Pan en symbol för frihet? Eller är han barnet som frystes i tiden?

I Nyfors börjar ett namn spridas – ett barn ska ha sett mordet. En 14-årig pojke som sägs ha stått bara meter från skotten. Men när polisen hittar honom nekar han till att han bevittnat mordet. Flera år senare dyker hans namn upp igen – i ett helt annat mordärende. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur för man vidare ett arv som består av ruiner? Sanjin Pejkovi tar med sin son till Bosnien, där lager av minnen staplas på varandra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Jag älskar de bosniska bergen” utbrister han. ”Jag med”, säger jag. Han tar upp sin mobil, börjar filma och kommentera topparna, så höga att man inte ser dem när man åker bil genom ravinerna. Vi är nära. Vi är i hans pappas hemland, på väg till hemstaden Jajce.Jag ljuger inte. De bosniska bergen har jag med tiden lärt mig att älska så innerligt och rent. Gröna, ståtliga. Hotfulla när de spottar ur sig stora stenar som då och då blockar bilvägarna som slingrar sig genom deras inre skugga. Oändliga köer på den virvlande vägen som bor granne med skog, flod, sten. Den porösa vardagen här.Slumprouletten gjorde att pojkens mamma och jag hamnade bredvid varandra på en fest 2500 kilometer från vår födelseort. Uppvuxna som grannar i en sömnig stad hittade vi vårt sammanhang en kväll i Sverige. Blev ihop, fick en son.I Jajce bor pojken och jag i den lägenhet som hans mamma växte upp i. Hon tvingades lämna den i krigets gryning, elva år gammal. Vår avkomma är elva år nu och traskar på samma golvparkett som hon för trettiotre år sedan. Tanken att pojken faktiskt kunde ha fötts och bott i staden vi nu besöker, om inte kriget brutit ut, är svindlande och slår mig med full kraft när jag ber honom posera vid ett björkträd som står vid håligheten som en gång i tiden varit min skola. För trettio år sedan en oskyddad och smal björk som darrade i vinden. Nu en mäktig påminnelse om tidens envetna gång.Som barn brukade vi besöka guden Mithras tempel. Man skulle, på grund av gamla vidskepelser, absolut inte röra statyn som visade Mithras muskulösa kropp brottandes med en tjur och en orm. Vi gjorde det ändå. En flygplansraket jämnade hela gatan med marken 1992. Gatan är återställd, det romerska templet från 300-talet inglasat med våra fingeravtryck kvar på Mithras och tjurens kroppar.Vi är omgivna av ruiner, fysiska och föreställda. I Jajce flyter tid och rum samman.Många har skrivit om de olika roller som ruiner kan spela i vår senkapitalistiska samtid. Medan jag guidar min son mellan olika tidsepoker och känner fantomsmärtor av de små spåren jag lämnat i stadens vrår, tänker jag på litteraturvetaren Andreas Huyssens tankar om nostalgi för ruiner. Huyssen menar att vår tids fascination för ruiner egentligen bär på en stilla längtan efter en dåtid som ännu inte hade förlorat sin förmåga att föreställa sig andra framtider. Att blicka tillbaka mot ruiner kan vara ett sätt att ifrågasätta den linjära idén om ständig utveckling. Berlin är för Huyssen ett slags “urban palimpsest” – en stad där historien ligger lager på lager, aldrig helt utplånade men heller aldrig helt intakta. Jajce är min palimpsest.Till vänster ett nytt tidshopp. En söndersprängd stugruin lutar sig mot ett mycket större nybygge på två våningar som i sin tur ligger ett par meter från den medeltida fästningenNär vi var små brukade vi stå på fästningens murar och kasta ner vattenfyllda ballonger. På bilar, folk. Man försökte jaga bort oss, få ifatt oss men vi var som små apor, just tillräckligt snabba och skickliga för att fly undan. Stadens historia var vår lekplats. Vi lekte jage och kurragömma i medeltida torn som använts ömsom för religion, ömsom för tortyr.På plätten inuti själva fästningen anordnades det fredskonserter före kriget. Vi stod på det eviga gräset, väntandes medan 1990-talets folkmusik ekade och studsade gentemot dess medeltida väggar. Varje armé som hade ockuperat Jajce under dess historia brukade hänga upp sin segerflagga. Även under 1990-talet. Under fästningen bodde vi som smekte dess stenar och klättrade på dess väggar i tron att vår framtid skulle vara annorlunda än den som fanns före oss. Vattenballonger ersattes av granater, vattenpölar på gatan färgades röda.Pojken vill höra allt. Ställer många frågor. Om kriget, om livet, släktingarna. Och jag svarar, förklarar, berättar. Han lyssnar mer koncentrerat än vad jag någonsin hade kunnat vänta mig. Och ett abstrakt provisorium som efter flykten har varit mitt liv får verkliga konturer på ett annat sätt än tidigare. Jag förkroppsligas framför pojkens ögon. Mitt liv är inte muttrande sammanfattningar längre. Berättelserna har fått en fysisk inramning. Där spelade vi basketen, nu dribblar han framför den skeva korgen. Där satt vi på trapporna, rädda för de äldre. Nu sitter han på det översta trappsteget. En liten konung i sin pappas minnesrike. Dåtiden har materialiserats och fått samtida beklädnad.Skisser får liv. Det jag antytt när jag pratat om min barndom för honom i Göteborg får här verkliga konsekvenser. Här är spåren efter granatsplitter, här sköt krypskytten. Där föll de mäktiga raketerna som slog ut alla fönster i hela grannskapet. Här är gatan som såg ut som Hiroshima. Där fastnade jag med mitt stora huvud i balkongräcket. Där, på balkongräcket, klättrade min granne Edhem från balkongen under för att skjuta till mig en choklad eller kexförpackning.Vi hittar ett peacemärke som hans pappa sprayat på en smutsig vägg, precis innan kriget skulle bryta ut. En futtig detalj på en av stadens fula fasader, för mig ett litet vittnesmålsärr om att jag funnits här. Han går på mina gator, gör dem till sina. På bosniska heter det ”srce mi je puno”, mitt hjärta är fullt.Och ja, parallellt som jag berättar för sonen om hur det kom sig att vi sprayade olika symboler, tänker jag på den pojken, något år äldre än vad sonen är idag, som inte ens kunde föreställa sig den framtiden som väntar på honom bakom hörnet. Minnets ruiner reser sig som spökstäder var vi än befinner oss i Jajce.Under vår sista dag i Bosnien besöker vi kyrkogården i staden Banja Luka, där min mormor, hennes syster och deras föräldrar ligger begravda. Min mammas aska är sedan nio år tillbaka omfamnad av Uddevallas blöta jord. Mammas systers aska ligger i Vancouver. En evigt pågående utspriddhet, som fortsätter även i döden.Bodil Malmsten skriver i dikten Sorg: Före - efteråt. Det enda som finns är det obeskrivliga avståndet mellan innan det hände och när det har hänt. Är det någonting jag kan göra? Vi som blev skonade - ska vi känna lättnad? Vi är här.Och vi är här. En son och en pappa, ett arv byggt på ruiner, det enda beständiga i mänsklighetens historia.Sanjin Pejković filmvetareProducent: Karin Arbsjö

En mild borgerlig intellektuell psykiatriker och en militant ideolog som glorifierade revolutionära bönder. Farshid Jalalvand funderar över Frantz Fanons motsägelser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är ramadan i maj 1955 i Algeriet, och Frantz Fanon, överläkare i psykiatri vid Blida-Joinville-sjukhuset. sitter i sin bil och tänder en cigarett. Samtidigt som han drar sitt första bloss märker han hur en okänd man närmar sig bilen. ”Släck ciggen om du inte vill få allvarliga problem”, varnar främlingen på arabiska. Den algeriska självständighetsrörelsen FLN hade nyligen uppmanat till bojkott av tobaksvaror producerade i kolonialmakten Frankrike. Den som bröt mot det riskerade att få näsan avskuren – eller något ännu värre.Man skulle kunna tro att en sådan brysk tillrättavisning skulle uppfattas som hotfull eller kränkande. Men för Fanon, en kulturellt fransk västindisk läkare som hade sökt sig till Algeriet på grund av bristande karriärmöjligheter i Frankrike, blev den istället en livsomvälvande positiv vändpunkt. Den främmande mannen hade misstagit den svarte Fanon för en av sina – det var nämligen bara algerier som omfattades av cigarettförbudet. För en vän berättade han senare: ”Jag kände att jag hade blivit tilltalad som en av de egna”. För en person som under hela sitt vuxna liv hade känt sig alienerad från samhället blev detta inlemmande i en gemenskap ett huvudskäl till att han strax därefter anslöt sig till den algeriska självständighetsrörelsen.Det är otroligt vad den Andres blick kan göra med en.Frantz Fanon var född och uppvuxen i en välbärgad borgerlig familj i den franska kolonin Martinique. Under andra världskriget for den unge idealisten över Atlanten och anslöt han sig som volontär till den franska befrielsearmén för att kämpa mot nazisterna. Han blev allvarligt sårad i strid, mottog medalj för uppvisat mod, och fick som belöning för sin krigstjänstgöring studera valfri utbildning i Frankrike efter kriget. Han bestämde sig för att plugga till läkare vid det framstående universitetet i Lyon. Men studietiden blev inte som förväntad. Den inskränkthet och rasism han mötte i Frankrike utgjorde bakgrund till hans klassiska studie i rasismens psykologi – ”Svart hud, vita masker”. Ett av flera tongivande verk han författade under sitt korta men händelsefulla liv, innan han dog i leukemi, bara 36 år gammal.Det mest inflytelserika av dessa verk – ”Jordens fördömda”, med förord av Sartre – är ett stridsrop för de koloniserades väpnade kamp mot kolonialmakter världen över. Boken färdigställdes i exil i Tunis, delvis genom diktamen av den svårt cancersjuke Fanon. Då hade han sedan länge tvingats lämna Algeriet, efter att ha kritiserat kolonialmaktens förtryck av araber och berber. Han hade blivit FLN:s internationella talesperson och redaktör för rörelsens tidning. Hans liv kan på många sätt betraktas som en serie av motsägelser: den milda psykiatrikern som var en militant ideolog, den karibiske fransmannen som blev en talesperson för en arabisk revolutionär rörelse, den borgerliga intellektuelle som framförallt glorifierade revolutionära bönder.Men det är en annan motsägelse jag fastnar för. Eller kanske ingen motsägelse, men en händelse som kan ses som den raka motsatsen till incidenten med cigaretten, men som på samma sätt kom att prägla honom i grunden.William Shatz berättar i biografin ”The Rebels Clinic” hur Fanon som ung läkarstudent blev utpekad av en liten, vit pojke på tåget i Lyon. “Titta mamma, en négre. Mamma, mamma, le négre kommer att äta upp mig!” Pojken – genomsyrad av alla de koloniala fördomarna om vilda kannibaler – skakade av rädsla. Fanon skrev om händelsen i ”Svart hud, vita masker”: “Jag fick tillbaka min kropp utfläkt, sönderdelad […] All denna vithet som förbränner mig. Jag slår mig ner vid elden och upptäcker min hud. Jag hade inte sett den förut.” När barnets mamma försökte släta över situationen genom att högt säga “titta vilken vacker négre”, svarade Fanon trotsigt: “den vackra négren ber er dra åt helvete, madame!” För någon som längtade efter att bli sedd som en medborgare bland andra, blev den tvångsmässiga fixeringen vid hans hud ett ständigt blödande sår; beviset på att han aldrig skulle kunna undfly stigmat av sin pigmentering.Jean Paul Sartre, en av Fanons främsta inspirationskällor, hade tidigare skrivit om hur juden först blir varse sin judenhet – i bemärkelsen något negativt utmärkande – i mötet med antisemiten. Simone de Beauvoir hade skrivit de kända orden: “man föds inte till kvinna, man blir det”. Nu kunde Fanon addera den koloniala upplevelsen till existentialismens teoribygge: Den svarta människan, berövad sin mänsklighet och individualitet, blir först “svart” i mötet med den icke-svarta blicken, reducerad till en ansiktslös medlem av en flock vildar.Ett sätt att sammanfatta dessa betraktelser är att ens identitet skapas i förhållande till den Andre.Vem är algerier? Vem är svart? Vem är kvinna? Vem är svensk?Om vi ska tro existentialisterna handlar inte identitet om hur någon känner sig inombords, utan om hur hon blir sedd av andra. Individen står maktlös inför sin egen identitet, och i förlängningen därmed sin egen plats på jorden. Det är en fruktansvärd sanning. En sanning som lägger ett stort ansvar på oss som medmänniskor.Idén har sitt ursprung i Hegels herre-slav-dialektik. I “Andens fenomenologi” skriver den tyska filosofen att ett självmedvetande endast uppstår i relation till ett annat. När två medvetande möts uppstår en maktkamp, där den ena till slut blir herre och den andra slav. Eftersom det är bättre att vara något än inget, finner sig slaven i uppgörelsen. Herren och slaven ställs i en ömsesidig beroenderelation – de behöver varandras blickar för att på ett plan ens existera.Det är en mer fundamental form av alienering än vad man finner i den mer social- och samhällstillvända filosofin hos Sartre, de Beauvoir och Fanon. Men vår beroendeställning till den Andres blick är intakt.”Helvetet, det är de andra”, som det konstateras i en av Sartres pjäser.För det är en blick som kan fläka sönder, bränna och förringa, som i fallet med pojken på tåget. Men det är också en blick som kan lyfta, stärka och inkludera som i berättelsen om den varnande algeriern. Både alienation – och dess ljuva motsats, gemenskap – är relationella fenomen. Alla blir vi till genom hur vi ses i kärleksrelationer, hur vi uppfattas av våra närstående, och hur vi blir betraktade i offentligheten.Existentialisternas idéer om individens ansvar har sedan länge sprungits om av strukturalistiska och poststrukturalistiska förklaringsmodeller. Men det finns i min mening all anledning att återvända till dem. En välvillig blick är förvisso det första steget även i en strukturell förvandling. Men ännu viktigare: Varje människa har – genom sin blick – makt, och därmed ett moraliskt ansvar. Hur vi väljer att använda det kan förändra ett liv, en plats, en värld.Farshid Jalalvandmikrobiolog, skribent och författareLitteraturAdam Shatz: The Rebel's Clinic: The Revolutionary Lives of Frantz Fanon. Farrar, Straus and Giroux, 2024.Frantz Fanon: Svart hud – vita masker. Översättning: Stefan Jordebrandt. Bokförlaget Daidalos, 1997.Frantz Fanon 1925–1961Född: Fort-de-France, Martinique (då fransk koloni).Verksam som: Psykiater, filosof, antikolonial teoretiker, författare, redaktör och ideolog. Kända teman: Kolonialismens psykologi, rasism, våld och befrielsekamp, nationell kultur och dekolonisering Aktivism: Stödde och arbetade för den algeriska befrielsefronten (FLN) under det algeriska självständighetskriget. Död: Leukemi, 1961 (USA), begravd i Algeriet.På svenska: ”Svart hud – vita masker” samt ”Jordens fördömda” finns i ett flertal översättningar och utgåvor på svenska, från 1962 och framåt.

En 15-åring från Östergötland har erkänt att han tog sig till Lagersberg i Eskilstuna den 9 september i år för att hämta en handgranat. Pojken och handgranaten åkte sedan taxi till järnvägsstationen för att därefter ta tåget till Katrineholm. Där kastade 15-åringen handgranaten mot ett bostadshus där den exploderade. EK Krim tar sig an den växande vågen av potentiellt explosivt dödligt våld. Rapporterna om unga utförare som utan koppling till brottsoffren tar på sig uppdrag att detonera termosbomber eller kasta handgranater blir allt fler och det sker inte längre bara i storstäderna. EK Krims Robin Folkö och Peter Larsson avhandlar några av de attacker som skett i Eskilstuna i år, och åklagaren Adolf Moberg Oleszkiewicz, som åtalat 15-åringen som hämtade en handgranat i Lagersberg, ger sin syn på samhällsutvecklingen. I avsnittet tar vi även upp fallet med en misshandelsdömd ordningsvakt som är anställd vid Eskilstuna tingsrätt. Mannens chef, lagmannen Lars-Åke Johansson, har ännu inte tagit ställning till ordningsvaktens eventuella fortsättning. Han uppger dock att händelsen kan skada allmänhetens förtroende för domstolen.

Trots att polisen har gott om vittnesmål och tekniska bevis förblir mordet på Tristan Brübach olöst. Fallet omges av en rad troliga - och mindre troliga - teorier som Dan Hörning kommer att redogöra för i detta avsnitt, del två om pojken i tunneln. Skrivet av Sofie Karlsson. Klippt av David Oscarsson. Berättat av Dan Hörning. Vill du att Olösta mord ska fortsätta att komma ut varje vecka? Du kan påverka genom att dela podden med alla du känner som kan tänkas vara intresserade och/eller sponsra via Patreon; https://www.patreon.com/olostamordHar du teorier om vad som hänt i fallen som vi tagit upp i podden? Skicka dem till: zimwaypodcast@gmail.com så kommer vi ta upp dem i kommande avsnitt.Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4Mail: zimwaypodcast@gmail.comFacebook: https://www.facebook.com/Olostamord/Det här är en podd av Dan Hörning och David Oscarsson.Följ Dan Hörning här:X: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

13-årige Tristan Brübach är en ensam och blyg kille som längtar efter att få ett socialt sammanhang. Han tillbringar mycket tid med att vandra runt planlöst, så även den 26 mars 1998. Den här dagen kommer han dock aldrig hem. Han blir överfallen när han är på väg in i en tunnel, där hans svårt sargade kropp hittas senare samma dag av några förskolebarn. Skrivet av Sofie Karlsson. Klippt av David Oscarsson. Berättat av Dan Hörning. Vill du att Olösta mord ska fortsätta att komma ut varje vecka? Du kan påverka genom att dela podden med alla du känner som kan tänkas vara intresserade och/eller sponsra via Patreon; https://www.patreon.com/olostamordHar du teorier om vad som hänt i fallen som vi tagit upp i podden? Skicka dem till: zimwaypodcast@gmail.com så kommer vi ta upp dem i kommande avsnitt.Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4Mail: zimwaypodcast@gmail.comFacebook: https://www.facebook.com/Olostamord/Det här är en podd av Dan Hörning och David Oscarsson.Följ Dan Hörning här:X: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Han är känd för sin värme och nyfikenhet. Varför grubblar Mauri Hermundsson då över om han är ett cyniskt litet as? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mauri Hermundsson har på kort tid blivit en av Sveriges största mediepersonligheter. Med miljoner visningar på sina YouTube-videor, en maktbas i sociala medier och flera programledaruppdrag i ”gammel-tv”, har han blivit något så ovanligt som ett ansikte som går hem i alla generationer.Pojken som växte upp utan skärmar i ett antroposofhem i Järna har blivit kung i uppmärksamhets-ekonomins värld. Men vad händer med självkänslan när man värderar sin prestation i antalet klick?”Ett experiment vi gör”I den här Söndagsintervjun berättar han om vilken gåva det var att han inte fick titta på tv under sina första 15 år och varför han inte skulle tillåta sina egna barn att ha en skärm.Dessutom blir det en jakt på ett ”inre rum”, och så en hypnotisk vägg som ställer till problem.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Vem har inte hört eller sett Simon Lundman? Pojken som är född med guldsked i mun. Eller? I detta avsnittet utav Lastbilspodden så tar vi reda på vem Simon är och hur det kommer sig att han blev den han är idag. Vi pratar om Svenska Truckers, relationer pärlplattor, och att förlora en förälder. Självklart blir det lite lastbils-snack också, detta vill ni inte missa!

Nyheterna Radio 17.00

Klockan halv nio på kvällen den 10 januari 2020 faller en tonårspojke ihop på altangolvet hos en familj i Björklinge, norr om Uppsala. Han är blodig om magen. Samtidigt som den första polispatrullen kommer fram till radhuset ringer en annan tonårspojke till 112 och berättar att han blivit angripen av två killar. Polisen inser direkt att händelserna hänger ihop. Pojken som ligger blödande på altangolvet heter Carl Fredrikson och är 16 år gammal. Han har vid den här tidpunkten mindre än en timme kvar i livet. Källor: Polisens förundersökningsprotokoll. Stämningsansökan (åtalet) vid Uppsala tingsrätt. Domen i Uppsala tingsrätt. Domen i Svea hovrätt. Beslut i Högsta Domstolen. Författarens intervju med Carl Fredriksons mamma. Författarens besök på brottsplatsen och kyrkogården i Björklinge. Statistiska centralbyrån. Expressen. Uppsala Nya Tidning. Programledare i detta avsnitt är Christopher Holmberg. Manusförfattare är Per Johansson, och redaktör är Saga Wadensjö. Producent är Andreas Jamsheree. Svenska Mordhistorier görs av podcastbolaget Creedcast, exklusivt för Podme. * Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. *

En fyraårig pojke försvinner spårlöst från sin gård i British Columbia. Dagar senare hittas han död, högt uppe i bergen –på en plats dit han aldrig borde ha kunnat nå. Och över honom ligger en tung gren, placerad som ett lock. Vad hände egentligen med Sammy?

När Peter Barlach är 11 år dör hans mamma i en bilolycka. Händelsen förföljer honom och han undrar om det är försent att bearbeta ett barndomstrauma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I januari 1980, på värmländska vintervägar, får Peters mamma sladd på sin bil. Hon kanar in i fronten på en mötande Volvo och dör omedelbart. Peters mormor dör i sviterna av olyckan några dagar senare och hans moster skadas svårt men överlever.I den andra bilen är samtliga passagerare i det närmaste oskadda.I den här dokumentären träffar Peter för första gången flickan som satt i baksätet på den mötande Volvon. Anette var sju år gammal och det visar sig att bilolyckan har förföljt även henne och hon minns varenda sekund från den.I Pojken, kraschen och flickan i baksätet möts Peter och Anette för första gången någonsin och kan fylla i detaljer i varandras livskatastrof. Peter träffar även Malin Kan, barnpsykiater på Erikastiftelsen.Hur bearbetar man ett barndomstrauma 43 år senare?En dokumentär från 2023.Reporter: Peter BarlachProducent: Håkan EngströmSlutmix: Elin Hagman

Yle Areenasta löytyy tuore televisiosarja Naapurin poika (Pojken i grannhuset), joka käsittelee lapsiin ja nuoriin kohdistuvaa seksuaalista halua. Teatterin politiikkaa -podcastin syyskauden ensimmäisen jakson vieraana ovat sarjan kirjoittaja Eva-Maria Koskinen, ohjaaja Hannaleena Hauru ja siinä näyttelevä Rasmus Slätis. Jaksossa pohdimme muun muassa sitä, mitä taiteen näkökulma voi tuoda pedofilian (ja televisosarjassa kuvatun hebefilian) taustatekijöiden ymmärtämiseen ja miten vaativaa aiheen käsittely on myös elokuvissa ja teatterissa.

År 1938 försvinner fyraårige Alfred Beilhartz under en familjeutflykt i Rocky Mountain National Park. Han går bara några meter framför sin pappa och på några sekunder är han borta. Trots hundratals sökare, blodhundar och vittnesmål om en liten pojke på en avlägsen klipphylla, hittas han aldrig. Det är ett av de mest gåtfulla fallen inom fenomenet 411 Missing, fyllt av märkliga detaljer, oförklarliga spår och en känsla av att Alfred inte bara försvann ur synhåll utan ur själva verkligheten.

Lars Noréns dagböcker röstades nyligen fram som 2000-talets viktigaste bok, och hans pjäser spelas över hela världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Expressen samlade kritiker, författare och litteraturvetare för att utse 2000-talets viktigaste svenska bok, så var det författaren och dramatikern Lars Noréns dagböcker som knep förstaplatsen. Och hans betydelse som dramatiker är minst lika stor. Han spelas på teaterscener världen över. Björn Jansson, träffade honom en dag ute i Hallunda, på Riksteatern där han under en period var konstnärlig ledare. Och vi pratade om skrivandet, vad som drev honom och var han hittade lyckan i tillvaron. Lars Norén avled 2019, och intervjun från Sveriges Radios arkiv gjordes 2007.

En kylig dag i slutet av februari 1957 hittas en pojke död i en kartong i utkanten av Philadelphia. Ärren och blåmärkena på hans kropp vittnar om en våldsam uppväxt – innan han till slut slogs ihjäl. Ingen vet vem pojken är eller vem som mördat honom, och trots att polisen går ut med flera efterlysningar kommer utredningen ingen vart.Pojken i lådan förblir ett olöst mysterium i över 60 år. Tills nu.Det är dags för Spöksommar – och i år blickar vi tillbaka. Vi följer upp gamla fall, och först ut är mysteriet med Pojken i lådan. Nu får vi äntligen veta vem han var.Fall: Pojken i lådan[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenMusik”Come out and play” av DesperateMeasurezcreativecommons.org/licenses/by/3.0/KontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mia har fotograferats och Hampus skapar stämning med Fäbopsalm. Busspecialför dig som jobbar med matlåda. Nya kläder skapar blygsel och en i gruppen är tydligen gräshoppa i sommar.Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldSkäringer & Nessvold klipps av: Micke Solkulle & Anna SpolanderProduktionsbolag: Polpo Playwww.polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mia har fotograferats och Hampus skapar stämning med Fäbopsalm. Busspecialför dig som jobbar med matlåda. Nya kläder skapar blygsel och en i gruppen är tydligen gräshoppa i sommar.Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldSkäringer & Nessvold klipps av: Micke Solkulle & Anna SpolanderProduktionsbolag: Polpo Playwww.polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

------------------------------------- Avsnittsguide: Avsnitt 405 - Pojken och Fäbojäntan Maila in till: kontakt@hallflabben.se Hemsidan: www.hallflabben.se Håll Flabben Merchandise Youtube Nytt avsnitt släpps varje lördag kl. 09.00. ----------------------------------------

Avamerikanisering och jakten på den perfekta webbstacken. Fredrik och Kristoffer börjar med kaffesnack för att sedan diskutera mönster för fönsterhantering och livet i övrigt. Ett universalmönster: Saker ska inte ändra på sig om inte jag ber om det. Sedan diskuteras Kristoffers jakt på en bra webbstack. Och varför blir inte fler projekt och stackar bara klara och slutar ändras hela tiden? Att av-amerikanisera sitt liv: svårt, men kanske givande. Kristoffer har funderat över det mesta i mjukvaruväg, från e-post till backup och servrar, inklusive webbläsare. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Aeropress Bartek och Kompilator Jura ENA 8 Fransk press Hario switch Chemex Hayao Miyazaki Dokumentären om skapandet av Pojken och hägern Patterns och Christopher Alexander Lazyvim The nature of order - efter patterns Next.js Strapi Axum Deno Opentelemetry Prometheus Bun Zig Peter Thiel uv BETH-stacken Elysia - ramverk ovanpå Bun Turso HTMX Carson Gross ORM Vercel Prisma - ORM Elysia-dokumentationen Common lisp Hunchentoot Clojure Elm Stöd oss på Ko-fi! Peertube Ecosia - tysk webbläsare Bing Zen browser Arc Firefox Vivaldi - den enda webbläsaren som är kraftfull nog för dig … ? Chromium Startpage - blandar Google och Bing Glesys Fastmail Tuta Infomaniak Protonmail Openstreetmap Here wego Osmand Waze Tomtom Pixelfed Codeberg Thomas Boerger Gitlab Coolify Gogs Gitea Forgejo Tailscale Wireguard Mullvad Proton pass 1Password Bitwarden Backblaze Rogue amoeba Obsidian Ladybird Caddy cloud-init Fail2ban Hugo Antirez Redis We are destroying software Web components Titlar En elefant som badade i Loch Ness In i franska pressen Jag är en enkel man En film gjord om honom, för honom Mönster i ditt liv Den perfekta webbstacken Problemet med Deno är att det inte fungerar Slideware VC-fundat av världens sämsta människor Galna hästen bakom HTMX Fungerar det? Troligtvis inte Vercelfällan BEH-stacken Allting är fossilerat Det är färdigt Standarden är färdig Jag kan inte bli av med Apple Svaret är nej Vi planterar träd när du tittar på reklam Jag bor där jag inte bor Bygga sin egen karttjänst Jira för Git Monsterbackup på Hetzner

I århundraden har kloka gubbar och gummor varit en viktig del av folktraditionen. De var landsbygdens botare och siare – människor som besatt kunskap om örter, läkekonst och magiska ritualer. Men vilka var de egentligen? I det här 3,5 timmar långa avsnittet utforskar vi deras fascinerande historia. Hur kunde kloka bota sjukdomar med växter och viskningar? Vad hade de för metoder, och var gick gränsen mellan läkekonst och trolldom? Vi tittar också på hur de bemöttes av sin samtid – respekterade av många samtidigt som de var misstänkliggjorda av andra. Genom arkivens material och uppteckningar får möta mängder av personer som utövade sin klokskap ute i landet. Vilka var de egentligen? Vi får även besök av två fantastiska gäster. Karolina Kouvola, fil.dr. i religionsvetenskap, som lär oss Österbottens kloka gubbar och gummor och av Maria Svartberg, fil.mag i historia, som har skrivit om Kloka Anna från Småland. Följ med på en resa in i folktrons värld där mystik och gammal kunskap vävs samman. Lyssna på berättelser om de kloka som en gång var en självklar del av det gamla allmogesamhället!   Patreon för den som vill stödja oss i vårt poddarbete och ta del av spännande bonusavsnitt: www.patreon.com/narmantalaromtrollen. Vi har även Swish för en valfri donation: 073-801 64 49 Intromusiken är producerad av Marc Jungermann   KAPITEL 00:00:00 Intro 00:10:29 Vilka var de kloka? 00:17:23 Klokas olika namn 00:21:59 Kött-Greta 00:33:51 Rydströmskan 00:51:40 Kloka flickan från Vallåkra 00:58:30 Hur kloka blir kloka? 01:05:28 Bettleri 01:14:20 Doktorn i Olsberg 01:18:58 Pojken med det onda knät 01:24:59 Annika a.k.a. Munebacka-kärringa 01:27:43 Finska Göta-Lena 01:37:33 Kloka gubben Wahlström 01:41:48 INTERVJU: Kloka Anna med Maria Svartberg 02:10:27 Prästfruns barn 02:21:21 Samuli Paulaharjus texter 02:28:09 INTERVJU: Kloka i Österbotten med Karolina Kouvola 02:48:55 Kloka Bölen i Halland 02:52:34 Troll-Ingrid 02:55:56 Finnskottekärringa 03:00:32 Alkoholiserade kloka 03:04:22 Kloka vs. Häxor 03:11:57 Den försvunna väven 03:17:57 Den kloke och Carl von Linné 03:22:09 Sammanfattning och vi ses i nästa avsnitt!

Warszawaupproret mot de tyska ockupanterna startade den 1 augusti år 1944 efter nästan fem år av brutal ockupation. Den illa beväpnade polska hemmaarméns uppror var baserad på önsketänkande och politiska förhoppningar om att kunna bevara sin självständighet gentemot Sovjetunionen om de själva befriade sin huvudstad.Upproret slogs ner på 63 dagar med våldsexcesser som gränsade till pervers sadism. Nazitysklands värsta förband Dirlwanger fick fritt spelrum att våldta, mörda sjukhuspersonal och andra civila samt avrätta sårade hemmaarmésoldater. Runt 200 000 människor tros ha dödats i upproret.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Artur Szulc som är aktuell med boken Warszawaupproret 1944.Polen delades upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen i ett hemligt tillägg i Molotov-Ribbentrop-pakten redan före utbrottet av Andra världskriget. När Tysklands sedan anföll Polen besegrade landets ansenliga militärmakt på några veckor. Ockupationen blev mycket brutal med fördrivning av polacker och folkmord på judar.Den polska hemmaarméns ledning hade räknat med att polska styrkor kunde driva ut tyskarna och ta kontroll över Warszawa inför Röda arméns ankomst. Polackerna räknade med hjälp från de västallierade, men hjälpen i form av utrustning släppt från flygplan kom för sent och var allt för begränsad för att göra någon skillnad.Tyskarna kände dessutom till upprorsplanerna och kunde sätta in 20 000 poliser, SS-trupper och armésoldater samt en ansenlig mängd stridsvagnar, olika typer av stridsfordon, artilleripjäser och flygplan. Stalin hade kunnat ingripa på upprorsmännens sida, men ville inte ge polska nationalister någon möjlighet att självständighet efter att Tysklands besegrats.Den polska hemmaarmén slogs tappert, men de hade egentligen aldrig någon chans mot tyskarna när varken Röda armén eller Västmakterna ingrep. Den materiella förstörelsen blev enorm och 200 000 människor dig i upproret. Utöver 15 000 stupade polska hemmaarmésoldater och motståndskämpar ur andra rörelser dödades minst 180 000 civila, varav cirka 65 000 i rena massakrer utförda av tyska förband och deras hjälptrupper.Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades, på Hitlers och SS-chefen Heinrich Himmlers order, med marken.Bild: Scout-oldater från "Radosław -regementet" efter flera timmars marschering genom avlopp från Krasińskitorget till Wareckagatan i Śródmieściedistriktet, tidig morgon den 2 september 1944. Pojken i hjälm är Tadeusz "Maszynka" Rajszczak från Miotłabataljonen. Wikipedia, Public DomainLyssna också på Myterna och sanningarna om Tysklands anfall på Polen 1939 samt Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rekordpoddande vännerna (2 gånger på en vecka!) väntar på en öl-leverans och undrar var runda magar kommer ifrån. Det hintas om annans maginnehåll och tidningarna är snart över podden som hökar. Nisse har säkert svettats bort flera kilo under het tv-inspelning. När Christopher juckar mot träbordet i Nisses nya kontor så knarrar det massor. Men det låter också lite atmosfär-mysigt genom hela podden. Andra kulturkrockar - bara som försmak - har skett i kryddhyllan + kylskåpet och snart har Kina tagit över rubbet. Detta enligt tankesmedjan "Nisse å den där äldre”. Bli Patreon:https://patreon.com/nisseadendaraldre?utm_medium=clipboard_copy&utm_source=copyLink&utm_campaign=creatorshare_fan&utm_content=join_link Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pojken kallar sig för Rambo och finns inte på polisens gängradar. Men under vårterminen i nionde klass blir han handelsresande i våld. Ett av våldsdåden sker en eftermiddag i maj 2023. Då går han in på torget i Hagalund, maskerad och iförd mörka kläder. I händerna håller han en Kalasjnikov utan kolv. Av misstag skjuter han först sin medgärningsman innan han ögonblicket senare fullgör sitt morduppdrag och skjuter ihjäl en annan gängman under avrättningsliknande former. Domstol ska så småningom slå fast att för ”Rambo” räcker inte sluten ungdomsvård som straff. Nu har han blivit en av de första 16-åringarna någonsin som döms till fängelse i Sverige. Gäst: Pontus Bark som var polisens utredningsledare i det här fallet. Idag är han gruppchef på grova brott i Stockholm syd. Producent: Anna Westman Swantesson

En varm försommarkväll i juni förvandlas plötsligt till kaos när en ung kille avlossar över tjugo skott rakt in mot torget i Farsta centrum, en 15-årig pojke och en 43-årig man dör och flera skadas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den 10 juni 2023. Klockan är lite över sex på kvällen och butikerna i Farsta centrum har precis stängt för dagen, det är varmt i luften och mycket folk i rörelse. En orange BMW stannar på vändplanen vid tunnelbanan, en 19-årig kille med automatvapen hoppar ur och skjuter in mot torget. ”Det sticks och bränns, det känns som att muskeln liksom kollapsar”, säger Airi som fick en kula rakt genom benet när hon stod och låste upp sin cykel. Folk skriker och är stressade, en liten flicka är en hårsmån från att träffas och snart är torget fullt av blåljus. ”Jag åkte fram och såg den unga killen som var död, och som jag kände igen direkt”, säger Farstaprofilen Geir Stakset. Pojken som är död är 15 år, även en 43-årig man träffas allvarligt av skotten – senare på kvällen dör även han. Idag startar rättegången mot fyra killar i 20-årsåldern efter masskjutningen i Farsta. Killarna är åtalade för mord, mordförsök och medhjälpsbrott. Programledare: Linus Lindahl och Mariela Quintana MelinProducent: Jenny HellströmReporter: Naimi Lundegård Ljudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. * Klockan halv nio på kvällen den 10 januari 2020 faller en tonårspojke ihop på altangolvet hos en familj i Björklinge, norr om Uppsala. Han är blodig om magen. Samtidigt som den första polispatrullen kommer fram till radhuset ringer en annan tonårspojke till 112 och berättar att han blivit angripen av två killar. Polisen inser direkt att händelserna hänger ihop. Pojken som ligger blödande på altangolvet heter Carl Fredrikson och är 16 år gammal. Han har vid den här tidpunkten mindre än en timme kvar i livet. Källor: Polisens förundersökningsprotokoll. Stämningsansökan (åtalet) vid Uppsala tingsrätt. Domen i Uppsala tingsrätt. Domen i Svea hovrätt. Beslut i Högsta Domstolen. Författarens intervju med Carl Fredriksons mamma. Författarens besök på brottsplatsen och kyrkogården i Björklinge. Statistiska centralbyrån. Expressen. Uppsala Nya Tidning. Programledare i detta avsnitt är Christopher Holmberg. Manusförfattare är Per Johansson, och redaktör är Saga Wadensjö. Producent är Andreas Jamsheree. Svenska Mordhistorier görs av podcastbolaget Creedcast, exklusivt för PodMe.

Författaren Dave Pelzer är maskrosbarnet som fick den värsta tänkbara uppväxten. Fram till att han var 12år gammal och omhändertogs av myndigheterna var han i sin mammas våld. Han vanvårdades, misshandlades och blev sin mammas slav. Han blev inte kallad vid namn och han var inte en pojke – han var Det. Som vuxen har Dave skrivit om sin uppväxt i den internationella bestsellern ”A Child Called It”, eller ”Pojken som kallades Det”.Dave berättar öppet om hans uppväxt och om de otroliga hemskheter han varit med om. Vi pratar om hur hans pappa och omvärlden tittade bort, och om drömmen om att hitta en familj som älskade honom. Men vi får också höra om hur hans uppväxt blivit en brunn att hämta styrka ifrån, hur Dave varje dag arbetar för att bidra till samhället och varför ditt mående bara är ett beslut bort. Det här är den gripande berättelsen om ett barn som överlevde mot alla odds. Tusen tack för att du lyssnar!________________________________________________________The author Dave Pelzer is the child who had the worst imaginable childhood. Until he was 12 years old and was taken care of by the authorities, he was in his mother's violence. He was neglected, psychically and mentally abused, and became his mother's slave. Han was not called by name and he was not a boy – he was It. As an adult Dave has written about his upbringing in the international bestseller “A Child Called It”. Dave openly talks about his childhood and the unbelievable horrible things he had to endure. We talk about how his father and society looked the other way, and about the dream to find a family who loved him. But we also get to hear how his childhood became a well to draw strength from, how Dave is serving his community every day and why your feelings are always just a decision away. This is the emotional story about a child who survived against all odds. Thank you for listening!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Dave Pelzer - Pojken som kallades DetDave Pelzer - A Child Called ItDave Pelzer - Return to the RiverLyssna på The Dave Pelzer ShowBesök och stöd organisationen Maskrosbarn Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Författaren Dave Pelzer är maskrosbarnet som fick den värsta tänkbara uppväxten. Fram till att han var 12år gammal och omhändertogs av myndigheterna var han i sin mammas våld. Han vanvårdades, misshandlades och blev sin mammas slav. Han blev inte kallad vid namn och han var inte en pojke – han var Det. Som vuxen har Dave skrivit om sin uppväxt i den internationella bestsellern ”A Child Called It”, eller ”Pojken som kallades Det”.Dave berättar öppet om hans uppväxt och om de otroliga hemskheter han varit med om. Vi pratar om hur hans pappa och omvärlden tittade bort, och om drömmen om att hitta en familj som älskade honom. Men vi får också höra om hur hans uppväxt blivit en brunn att hämta styrka ifrån, hur Dave varje dag arbetar för att bidra till samhället och varför ditt mående bara är ett beslut bort. Det här är den gripande berättelsen om ett barn som överlevde mot alla odds. Tusen tack för att du lyssnar!________________________________________________________The author Dave Pelzer is the child who had the worst imaginable childhood. Until he was 12 years old and was taken care of by the authorities, he was in his mother's violence. He was neglected, psychically and mentally abused, and became his mother's slave. Han was not called by name and he was not a boy – he was It. As an adult Dave has written about his upbringing in the international bestseller “A Child Called It”. Dave openly talks about his childhood and the unbelievable horrible things he had to endure. We talk about how his father and society looked the other way, and about the dream to find a family who loved him. But we also get to hear how his childhood became a well to draw strength from, how Dave is serving his community every day and why your feelings are always just a decision away. This is the emotional story about a child who survived against all odds. Thank you for listening!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Dave Pelzer - Pojken som kallades DetDave Pelzer - A Child Called ItDave Pelzer - Return to the RiverLyssna på The Dave Pelzer ShowBesök och stöd organisationen Maskrosbarn Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

”Pojken som aldrig kom hem” är Camilla Läckbergs dokumentärserie om fallet Johan Asplund. Fallet skakade om Sverige och fick ett uppmärksammat efterspel som kom att bli del av en rättsskandal som saknar motstycke. Medverkar gör bland annat Leif G.W. Persson, Kerstin Koorti och Johans föräldrar. Hör alla avsnitt av "Pojken som aldrig kom hem" hos Podme. Besök podme.com och skapa ditt konto. Ladda sedan ner Podmes app i AppStore eller Google Play och börja lyssna.

”Pojken som aldrig kom hem” är Camilla Läckbergs dokumentärserie om fallet Johan Asplund. Fallet skakade om Sverige och fick ett uppmärksammat efterspel som kom att bli del av en rättsskandal som saknar motstycke. Medverkar gör bland annat Leif G.W. Persson, Kerstin Koorti och Johans föräldrar. Hör alla avsnitt av "Pojken som aldrig kom hem" hos Podme. Besök podme.com och skapa ditt konto. Ladda sedan ner Podmes app i AppStore eller Google Play och börja lyssna.

När Peter Barlach är 11 år dör hans mamma i en bilolycka. Händelsen förföljer honom och han frågar sig om det någonsin är försent att bearbeta ett barndomstrauma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I januari 1980, på värmländska vintervägar, får Peters mamma sladd på sin bil. Hon kanar in i fronten på en mötande Volvo och dör omedelbart. Peters mormor dör i sviterna av olyckan några dagar senare och hans moster skadas svårt men överlever.I den andra bilen är samtliga passagerare i det närmaste oskadda.I den här dokumentären träffar Peter för första gången flickan som satt i baksätet på den mötande Volvon. Anette var sju år gammal och det visar sig att bilolyckan har förföljt även henne och hon minns varenda sekund från den.I Pojken, kraschen och flickan i baksätet möts Peter och Anette för första gången någonsin och kan fylla i detaljer i varandras livskatastrof. Peter träffar även Malin Kan, barnpsykiater på Erikastiftelsen.Hur bearbetar man ett barndomstrauma 43 år senare?En dokumentär från 2023.Reporter: Peter BarlachProducent: Håkan EngströmSlutmix: Elin Hagman

LYSSNA PÅ BONUSAVSNITTET HÄR: www.patreon.com/spoktimmenFBI-agent Chris Campion tittar på killen som sitter mitt emot honom i förhörsrummet. Pojken är spinkig och har axellångt hår. Han är klädd som en helt vanlig tonåring i svart t-shirt och mörka byxor men det här är inte vilken kille som helst. Hans röst är lugn och saknar spår av känslor när han berättar om en natt för ungefär två månader sedan – precis som om han berättade om en helt vanlig kväll i tv-soffan. Men det den här killen berättar om är det brutala dubbelmordet han utförde en natt i april samma år. FBI-agent Chris Campion kommer senare beskriva den här killen som en av de farligaste brottslingarna han någonsin träffat och detta trots att killen bara är 16 år gammal. Den här pojken är definitionen av ett ont barn.Fall: Daniel MarshKontaktInstagram:@spoktimmen@linnekFacebook:SpöktimmenMail:spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. Ladda ned i Appstore eller Google Play. * Dags för ett efterlängtat frågebatteri! Hur gör Jocke och Jonna när de har problem i äktenskapet? Vilket program vill Jonna vara programledare för? Lever Picasson? Och hur funkar Jonnas hjärna egentligen när hon drar paralleller mellan ”barnet från Titanic” och Cocain-Bear?

Glenn, Linus och Niklas har en sak att prata om. En enda grej. Årets grej kanske. Zelda - Tears of the Kingdom. Är det bra? Är det som förrut? Har de byggt snoppar, eller räcker det med bilar och matlagning för gänget? Lyssna och lär, varsågoda!

Biljetter till vår Sverigeturné https://spoktimmen.se/forestallningar/På en grynig övervakningskamera syns en pojke, 14 år gammal, ensam i centrala London. Klockan är strax innan 12 på dagen och vid den här tiden så borde pojken egentligen vara i skolan men han har gjort något väldigt ovanligt. Han har skolkat från sina lektioner - men inte bara det. Pojken har även tömt sitt bankkonto och köpt en enkelbiljett till London, för att aldrig mer återvända hem igen.Fall: Rebeca Gabriela Nuno & Andrew GosdenBiljetter Kalmar:https://biljett.kalmarsalen.se/sv/buyingflow/tickets/8373/Biljetter Luleå:https://www.ticketmaster.se/event/617673Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmen KontaktInstagram: @spoktimmen@linnkarolina@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vanz sista avsnitt bjuder på minnen, kärlek och en massa skratt. Mangz obehagliga mustasch. Pojken med den gapande munnen. Psykologitestet Vanz var så nöjd med. Dessutom avslöjar Stellz poddens otroliga framtid. En era går i graven och en fantastisk framtid förutspås. Välkomna!