Podcasts about jungfru maria

Midsommarafton har kallats för Sveriges egentliga nationaldag. Men utan konstnärernas vurm för Dalarna vid förra sekelskiftet hade vi inte firat som vi gör, menar Ulrika Knutson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2021-06-23.Midsommar och Dalarna är evigt förenade, i en doft av björklöv, brännvin och bensin. Mycket av detta kan skyllas på konsten. Frågan är om vi alls hade firat midsommar utan nationalromantikens konstnärer.Hur Dalarna blev en angelägenhet för skönandarna i storstaden går att följa nästan dag för dag. 1872 hade Artur Hazelius rest i landskapet, och upptäckt att de traditionsbundna masarna moderniserade! Nya idéer spreds. Man måste skyndsamt ingripa, skrev Hazelius, om man åt forskningen ville rädda "de gamla boningar, som revs, dessa bohag, som ringaktades, dessa dräkter, som bortlades."Han lyckades över förväntan. Allmogen stod i kö för att pracka på honom gamla skaklar, slädar, färdtäcken och rosenmålade fästmögåvor.Hazelius fyllde Nordiska museet med grejer, men nöjde sig inte med skaklarna, utan började samla hus. 1891 öppnades Skansen, med äkta dalkullor i biljettkassan. Skansen blev en succé, det internationella begreppet för friluftsmuseum, och kullorna blev reklamskyltar i det Nationella svenska projektet, med kulmen i Stockholmsutställningen 1897. Där sålde man allt med hjälp av Rättvikskullor: ättika, kameror, öl, karameller och skor.Snart hade konstnärerna enrollerats i reklamindustrin för Dalarna och den svenska sommaren. Amalia Lindegren var först med Lillans sista bädd, en tablå med en sörjande Rättviksfamilj framför sitt döda barn. Detta dystra motiv blev mycket populärt och reproducerades snart i tidningar, på bonader och tallrikar. Muntrare var hennes Söndagsafton i dalstuga, där samma familj tar en svängom till fiol.Snart drar en omvänd Stora daldansen från söder upp mot Siljan. På sjuttonhundratalet gick arga dalkarlar till huvudstaden för att säga ifrån, nu är det stockholmarna som blivit nyfikna på Dalarna, konstnärer och författare inte minst. I täten Morasonen Zorn, följd av Larssons i Sundborn och Karlfeldt i Sång. Tonsättarna hängde på, både Hugo Alfvén och Moses Pergament blev fritidsmasar.Anders Zorn var ju barnfödd i Mora, en oäkting som tog revansch. Som framgångsrik målare köpte han gård, startade folkhögskola, och målade folket i helg och söcken.I sin roliga bok Dalarna som svenskt ideal, från 1937, skriver Gustav Näsström att "De nakna kullorna ha säkert spelat en större roll utrikes än här hemma som stimulans för dalaintresset."Zorn själv var i alla fall medveten om att han skapade helt nya ideal. 1897 målar han Midsommardansen, en tavla som fortfarande fungerar som turistbild. Påhejad av prins Eugen målar han de dansande paren, i den långa sommarskymningen, efter solnedgången i juni och juli. "Jag är glad att ha gjort den", skriver han. "Jag hade just då gett Morkarlby en ny lång majstång. Den målades röd varje midsommar och jag ansåg och anser fortfarande som min heliga plikt att närvara och leda klädningen av densamma."Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också.Moraborna hade inte haft majstång på sextio år. Prästerna gillade inte hedniska seder, och bönderna tyckte att det var barnsligt. Men Zorn ville ha majstång, och beställde en stång av lokala snickare, som en regissör väljer sin rekvisita. Majstången accepterades, men Zorns vurm för dans och folkmusik väckte ont blod. När han kallade till "Tävlan på oxhorn, bockhorn samt fiol, bara gamla låtar" fick han kritik i pressen och anklagades för att "försöka skaffa sig ryktbarhet". Som om han inte var ryktbar nog! Och idag är Zornmärket i silver och guld den finaste utmärkelsen en spelman kan få.Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också. Det var inte roligt, inte för honom, och inte för Emma heller. Kanske kommer Carin Larsson och försöker trösta. Hon och Carl Larsson har också gjort sitt för rekvisitan runt midsommar, även om jag inte hittar någon majstång. Men lövruskor och kransar överallt. Larssons vadar i björklöv, med paradnumret "Ute blåser sommarvind" - en fresk för Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, där ungdomar släpar löv och syrener, prästkragar och aklejor till skolavslutningen.1897, midsommarens märkesår, lämnar Carl Larsson också sin första skiss till Nationalmuseums trapphall, Gustav Vasa till häst. Prisnämnden hade redan bestämt sig för Ansgar som predikar kristendomen, men Larsson får hedersomnämnande. I tio år pysslar han sedan med Gustav Vasa, den svarta hästen blir vit, färgerna allt mer ljusa och klara, girlanger av björklöv, maskros och prästkrage upphäver tyngdlagen och skruvar sig mot sommarhimlen. 1906 är det klart. Kung Gösta rider in i Stockholm på midsommarafton 1523. Hästen har en plym av blåklint i manen. Bilden är inte riktigt klok. Carl David af Wirssén fick blodstörtning, men kritikern August Brunius lyste upp. Denna kung kommer "aldrig att uppfattas som en tråkig och akademisk historielektion... nej, som en frisk vårfläkt... till ungdomen." Ja, det är Gustav Vasa som postmodern sagobokskung. Inte klok, men kul.Det spårade ur även på andra sätt.Carl Larsson visste hur man virade löv som grönskar i hundra år. Med sin lätta Sundbornstil i grönt och rött och blont slog Carl och Karin Larsson käftarna i publiken, och bettet har inte släppt ännu. Vännerna var också trollbundna. Så länge Strindberg fortfarande var vän med Larssons bad han om råd för scenografin till pjäsen Kronbruden, med härbren och majstång. Inte ens August gick fri från smittan från Dalarna. Senare skulle han förstås bli arg på Calle, skylla honom för hycklare, och kalla hans hustru för dj-l.Till vänkretsen hörde också poeten Erik Axel Karlfeldt. Precis som Hazelius inventerade han allmogens Dalarna och fyllde skåp och lådor med ålderdomliga ord och uttryck. Inte bara namn på skaklar, utan framför allt på blommor - och könsorgan, gärna i samma fras, ord som doftar i midsommarskymningen: "Nattviol, veneris blomma, nosserot."Också Karlfeldts reklam för Dalarna med Fridolins lustgård och Jungfru Maria från Sjugareby betydde mycket. Hade Dalarna rentav blivit för populärt?"Sjurberg har blivit Dalarnas Djursholm, en avlägsen förstad till Stockholm", gnydde författaren Karl-Erik Forsslund. Han hade ju sökt sig dit för att slippa det själlösa storstadslivet, som han skrev i kultboken Storgården, 1901. Karlfeldt höll med. Kärleken till Dalarna höll på att spåra ur, i "ett sentimentalt kelande med detta landskap, varav vi infödingar äro föga tilltalade."Det spårade ur även på andra sätt.Vän med Forsslund och Karlfeldt var konstnären Gustaf Ankarcrona. Han grundande Leksands förträffliga hemslöjd, och som nykterhetsman och folktalare samlade han ungdomar i tusental när han lät retoriken flöda i Tällberg. I dikten Demagogisk söndag driver Karlfeldt med Ankarcronas - Adrian Brushanes - guldskägg och "sköna ben" - han var lite för tjusig för sitt eget bästa. Men han kompenserade med mindre tjusiga ideal. Mot slutet av sitt liv kallade han sig "frän antisemit" och hade Hitlers porträtt på skrivbordet när han gick ur tiden 1933.Det är inte utan att dalahästarna från Nusnäs knäar under en sådan ryttares tyngd.På 1990-talet vred konstnären Peter Johansson verktygen ur de gamla mästarnas händer; skrudad i Zorns röda rock och Ancarcronas knätofsar lade han hela Dalarna på analyssoffan, och sågade upp dalahästarna i skivor, paketerade i plast och placerade dem i kyldisken. Men bäst före datum går visst aldrig ut. Och nu är det midsommar igen.Ulrika Knutson

I det allra sista avsnittet av Kära Annika brevväxlar Sara Lövestam och Annika Lantz om ordet fejk, Jungfru Maria-komplex och Den blomstertid nu kommer-gnol. Tack till alla som lyssnat genom åren! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Helena Cankalp tillhör St Gabriels församling i Göteborg och berättar om vad Jungfru Maria betyder för henne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:”Varje gång min dotter som nyfödd var helt otröstlig var det enda som hjälpte att jag sjöng Shlom Lekh Maryam (Hell dig Maria) för henne. Så fort hon hörde mig sjunga den hymnen blev hon helt stilla och tittade med stora ögon och log. Därför var det en självklarhet för mig att döpa min dotter till Maria på jungfru Maria dagen den femtonde augusti.”Andakten är en repris från 2022. Text:Johannesevangeliet 2:1-11Musik:Shlom Lekh Maryam (Hell dig Maria) med Soryany MaronProducent:Neta Norrmoljudmix: Frida Claesson Johansson
Bearbetning: Susanna Némethliv@sverigesradio.se

NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN! Denna gång ska vi prata om en game changer i den västerländska konsthistorien, som har skrivits fram som renässansens första betydelsefulla målare, då han utvecklade måleriet mot en större individualism, naturalism och rumsligt djup. Vi ska prata om Giottos di Bondones fresker i Scrovegnikapellet (även kallat Arenakapellet) i Padua och fokuserar på hans berömda “Kristi begråtelse” (1303-10). De 36 fresker som täcker kapellets interiör är en av de första och mest omfattande freskcyklerna från den tidiga renässansen och är nuförtiden synonyma med Giotto. I dessa bilder berättar han i tre bildserier om Jungfru Maria och hennes föräldrar Annas och Joakims liv och inte minst Jesus liv och död. Hans fresker ingår i ett komplext program, där bilderna i serien syftar på varandra. Vi fastnade speciellt för “Kristi begråtelse”, då vi var eniga att de små förtvivlade änglarna som svävar i himlen ovanför scenen och är utom sig av sorg, är för bedårande i sina individuella känslouttryck. "Bilder formade av hans pensel följer naturens konturer så nära", skrev den florentinska krönikören Filippo Villani på 1300-talet om Giotto, "att de för betraktaren verkar leva och andas och till och med utföra vissa rörelser och gester så realistiskt att de verkar tala, gråta, göra en glad och andra saker."I poddavsnittet tittar vi närmare på Giottos livsberättelse som baserar sig i mångt och mycket på myter och osäkra källor, när det skrivs fram hur hans lärare Cimabue blev uppmärksam på den talangfulle 12-åringen och hur Giotto så småningom gick om sin läromästare. Vi berättar om Giottos innovationer i bildkonsten och hur han bröt med bildtraditioner; hur han vände sig ifrån den italienska bysantinism med dess strängt formaliserade bildspråk till en färgstark bildkonst som skulle basera sig på studier av naturen och som tillät individuella drag i helgonens uttryck. Vi berättar om hur Giotto inspirerades av gester som han hade sett i andra sammanhang, i rättsväsendet och i kyrkliga ritualer och hur han skapade ett nytt symboliskt teckenspråk av dessa. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi hör Birgitta Ekman och om hur hon som aktiv i en karismatisk frikyrka närmade sig och upptäckte den katolska tron genom den heliga Birgitta och Jungfru Maria. Vi talar också om kongressen som just är över och om hur vi kan be Rosenkransen med unga under oktober. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kristoffer Helle och Daniel Johansson, lektor i NT på FFG, samtalar om jungfru Maria i biblisk belysning. Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”)

Fem unga kvinnor med färgglada rånarluvor sjunger en protestsång mot Putin i Moskvas största katedral. De ställs inför rätta och blir symboler för motståndet mot den auktoritäre presidenten. Det är i februari 2012. Gruppen som tillhör Pussy sjunger: Jungfru Maria, fräls oss från Putin. Deras sång i den stora Frälsarkatedralen leder till en internationellt uppmärksammad rättegång och dom, när tre av medlemmarna döms till hårda straff i Rysslands straffkolonier. Trots förtrycket fortsätter de att protestera med både liv och frihet på spel. Medverkandelista: Lusine Djanyan, Pussy Riot-medlem. Aleksej Knedljakovskij, Pussy Riot-medlem. Fredrik Wadström, kulturjournalist och fd Rysslandskorrespondent, SR.Rebecca Haimi, kulturjournalist SVT. Michael Hjälm, expert på ortodox kristendom. Viktoria Naraxsa, Pussy Riot-medlem. En dokumentär av: Joanna Górecka. Producent: Gustav Asplund / Filt. Exekutiv producent: Jon Jordås / SR. Publicerad: 2022.

Det kan vara svårt att neka sin mamma det hon ber om, så var det även för Jesus. Den syrisk ortodoxa kristna kyrkans historia går tillbaka till biblisk tid. Idag är medlemmarna, ett par miljoner, spridda över världen. Helena Cankalp tillhör St Gabriels församling i Göteborg och berättar om vad Jungfru Maria betyder för henne. Varje gång min dotter som nyfödd var helt otröstlig var det enda som hjälpte att jag sjöng Shlom Lekh Maryam (Hell dig Maria) för henne. Så fort hon hörde mig sjunga den hymnen blev hon helt stilla och tittade med stora ögon och log. Därför var det en självklarhet för mig att döpa min dotter till Maria på jungfru Maria dagen den femtonde augusti.TextJohannesevangeliet 2:1-11 MusikShlom Lekh Maryam(Hell dig Maria) med Soryany Maron Producent Neta Norrmo ljudmix Frida Claesson Johansson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se 

Fascism - tänkta sagoriken med hierarki, myter, manschauvinism, våld, stela yrkes- och könsroller. Manliga, hemliga ordnars myter, riter, symboler. Förnämast är Orden av Det gyllene skinnet. Putins och Dugins vision: Ryssland, som andligt imperium, pånyttföds genom krig och våld för att styra världen. Påven i Rom har just vigt Ryssland & Ukraina till Jungfru Maria, grundat på tre portugisiska barns berättelse 1917. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I mitten av 1980-talet påstår en kvinna i Vingåker att hon är Jungfru Maria återfödd och har direktkontakt med Gud. För sina följare blir hon den älskade andliga ledaren. Men gemenskapen liknar allt mer en sekt. Lilly och hennes lärjungar bildar rörelsen World Light Center som kommer att kallas en av Sveriges märkligaste sekter. Lilly påstår sig vara världsfrälsare men avhoppare vittnar om att hon under tjugo år styr med hot och våld. Barnen är särskilt utsatta.När ska samhället kliva in? Var går gränsen mellan religionsfrihet och fri vilja? Här är berättelsen om Gudmodern och hennes lärjungar som skakade Sverige strax före millennieskiftet.Medverkande:"Susanna", en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Jonas Bernholm, en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Pether Öhlén, journalist på SR som även hjälper avhoppare från sekter.Ingmar Haglund, journalist på Katrineholmskuriren.Helena Löfgren, psykoterapeut.Anders Haag, författare och journalist.En dokumentär av: Joanna Górecka.Producent: Gustav Asplund.Exekutiv producent: Jon Jordås.Dokumentären är gjord av produktionsbolaget Filt, för Sveriges Radio.Publicerad: 2022.

I mitten av 1980-talet påstår en kvinna i Vingåker att hon är Jungfru Maria återfödd och har direktkontakt med Gud. För sina följare blir hon den älskade andliga ledaren. Men gemenskapen liknar allt mer en sekt. Lilly och hennes lärjungar bildar rörelsen World Light Center som kommer att kallas en av Sveriges märkligaste sekter. Lilly påstår sig vara världsfrälsare men avhoppare vittnar om att hon under tjugo år styr med hot och våld. Barnen är särskilt utsatta.När ska samhället kliva in? Var går gränsen mellan religionsfrihet och fri vilja? Här är berättelsen om Gudmodern och hennes lärjungar som skakade Sverige strax före millennieskiftet.Medverkande:"Susanna", en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Jonas Bernholm, en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Pether Öhlén, journalist på SR som även hjälper avhoppare från sekter.Ingmar Haglund, journalist på Katrineholmskuriren.Helena Löfgren, psykoterapeut.Anders Haag, författare och journalist.En dokumentär av: Joanna Górecka.Producent: Gustav Asplund.Exekutiv producent: Jon Jordås.Dokumentären är gjord av produktionsbolaget Filt, för Sveriges Radio.Publicerad: 2022.

I mitten av 1980-talet påstår en kvinna i Vingåker att hon är Jungfru Maria återfödd och har direktkontakt med Gud. För sina följare blir hon den älskade andliga ledaren. Men gemenskapen liknar allt mer en sekt. Lilly och hennes lärjungar bildar rörelsen World Light Center som kommer att kallas en av Sveriges märkligaste sekter. Lilly påstår sig vara världsfrälsare men avhoppare vittnar om att hon under tjugo år styr med hot och våld. Barnen är särskilt utsatta.När ska samhället kliva in? Var går gränsen mellan religionsfrihet och fri vilja? Här är berättelsen om Gudmodern och hennes lärjungar som skakade Sverige strax före millennieskiftet.Medverkande:"Susanna", en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Jonas Bernholm, en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Pether Öhlén, journalist på SR som även hjälper avhoppare från sekter.Ingmar Haglund, journalist på Katrineholmskuriren.Helena Löfgren, psykoterapeut.Anders Haag, författare och journalist.En dokumentär av: Joanna Górecka.Producent: Gustav Asplund.Exekutiv producent: Jon Jordås.Dokumentären är gjord av produktionsbolaget Filt, för Sveriges Radio.Publicerad: 2022.

I mitten av 1980-talet påstår en kvinna i Vingåker att hon är Jungfru Maria återfödd och har direktkontakt med Gud. För sina följare blir hon den älskade andliga ledaren. Men gemenskapen liknar allt mer en sekt. Lilly och hennes lärjungar bildar rörelsen World Light Center som kommer att kallas en av Sveriges märkligaste sekter. Lilly påstår sig vara världsfrälsare men avhoppare vittnar om att hon under tjugo år styr med hot och våld. Barnen är särskilt utsatta.När ska samhället kliva in? Var går gränsen mellan religionsfrihet och fri vilja? Här är berättelsen om Gudmodern och hennes lärjungar som skakade Sverige strax före millennieskiftet.Medverkande:"Susanna", en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Jonas Bernholm, en av Mor Lillys f.d. lärjungar.Pether Öhlén, journalist på SR som även hjälper avhoppare från sekter.Ingmar Haglund, journalist på Katrineholmskuriren.Helena Löfgren, psykoterapeut.Anders Haag, författare och journalist.En dokumentär av: Joanna Górecka.Producent: Gustav Asplund.Exekutiv producent: Jon Jordås.Dokumentären är gjord av produktionsbolaget Filt, för Sveriges Radio.Publicerad: 2022.

Predikan av Karin Högstrand om Jungfru Maria, Herrens moder. 

Fader Mikael predikar över dagens högtid: Gudaföderskans avsomnande. Vem var den heliga Jungfrun, och varför vördar vi henne? Av flera anledningar, men bland annat för att hon är porten mellan det gamla förbundet och det nya som är Kristi Kyrka. Men också för att hon, genom sitt "ja" till Gud, är porten mellan evigheten och nuet.

I ortodox gudstjänst tilltalar vi Maria som Theotokos (Gudaföderska), ständig jungfru, allra heligaste och helt rena. Vad betyder det? Hur hänger Maria ihop med Kristus Frälsaren och Gud Sonen? Detta och mer handlar avsnittet om.

Midsommarafton har kallats för Sveriges egentliga nationaldag. Men utan konstnärernas vurm för Dalarna vid förra sekelskiftet hade vi inte firat som vi gör, menar Ulrika Knutson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Midsommar och Dalarna är evigt förenade, i en doft av björklöv, brännvin och bensin. Mycket av detta kan skyllas på konsten. Frågan är om vi alls hade firat midsommar utan nationalromantikens konstnärer. Hur Dalarna blev en angelägenhet för skönandarna i storstaden går att följa nästan dag för dag. 1872 hade Artur Hazelius rest i landskapet, och upptäckt att de traditionsbundna masarna moderniserade! Nya idéer spreds. Man måste skyndsamt ingripa, skrev Hazelius, om man åt forskningen ville rädda "de gamla boningar, som revs, dessa bohag, som ringaktades, dessa dräkter, som bortlades." Han lyckades över förväntan. Allmogen stod i kö för att pracka på honom gamla skaklar, slädar, färdtäcken och rosenmålade fästmögåvor. Hazelius fyllde Nordiska museet med grejer, men nöjde sig inte med skaklarna, utan började samla hus. 1891 öppnades Skansen, med äkta dalkullor i biljettkassan. Skansen blev en succé, det internationella begreppet för friluftsmuseum, och kullorna blev reklamskyltar i det Nationella svenska projektet, med kulmen i Stockholmsutställningen 1897. Där sålde man allt med hjälp av Rättvikskullor: ättika, kameror, öl, karameller och skor. Snart hade konstnärerna enrollerats i reklamindustrin för Dalarna och den svenska sommaren. Amalia Lindegren var först med Lillans sista bädd, en tablå med en sörjande Rättviksfamilj framför sitt döda barn. Detta dystra motiv blev mycket populärt och reproducerades snart i tidningar, på bonader och tallrikar. Muntrare var hennes Söndagsafton i dalstuga, där samma familj tar en svängom till fiol. Snart drar en omvänd Stora daldansen från söder upp mot Siljan. På sjuttonhundratalet gick arga dalkarlar till huvudstaden för att säga ifrån, nu är det stockholmarna som blivit nyfikna på Dalarna, konstnärer och författare inte minst. I täten Morasonen Zorn, följd av Larssons i Sundborn och Karlfeldt i Sång. Tonsättarna hängde på, både Hugo Alfvén och Moses Pergament blev fritidsmasar. Anders Zorn var ju barnfödd i Mora, en oäkting som tog revansch. Som framgångsrik målare köpte han gård, startade folkhögskola, och målade folket i helg och söcken. I sin roliga bok Dalarna som svenskt ideal, från 1937, skriver Gustav Näsström att "De nakna kullorna ha säkert spelat en större roll utrikes än här hemma som stimulans för dalaintresset." Zorn själv var i alla fall medveten om att han skapade helt nya ideal. 1897 målar han Midsommardansen, en tavla som fortfarande fungerar som turistbild. Påhejad av prins Eugen målar han de dansande paren, i den långa sommarskymningen, efter solnedgången i juni och juli. "Jag är glad att ha gjort den", skriver han. "Jag hade just då gett Morkarlby en ny lång majstång. Den målades röd varje midsommar och jag ansåg och anser fortfarande som min heliga plikt att närvara och leda klädningen av densamma." Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också. Moraborna hade inte haft majstång på sextio år. Prästerna gillade inte hedniska seder, och bönderna tyckte att det var barnsligt. Men Zorn ville ha majstång, och beställde en stång av lokala snickare, som en regissör väljer sin rekvisita. Majstången accepterades, men Zorns vurm för dans och folkmusik väckte ont blod. När han kallade till "Tävlan på oxhorn, bockhorn samt fiol, bara gamla låtar" fick han kritik i pressen och anklagades för att "försöka skaffa sig ryktbarhet". Som om han inte var ryktbar nog! Och idag är Zornmärket i silver och guld den finaste utmärkelsen en spelman kan få. Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också. Det var inte roligt, inte för honom, och inte för Emma heller. Kanske kommer Carin Larsson och försöker trösta. Hon och Carl Larsson har också gjort sitt för rekvisitan runt midsommar, även om jag inte hittar någon majstång. Men lövruskor och kransar överallt. Larssons vadar i björklöv, med paradnumret "Ute blåser sommarvind" - en fresk för Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, där ungdomar släpar löv och syrener, prästkragar och aklejor till skolavslutningen. 1897, midsommarens märkesår, lämnar Carl Larsson också sin första skiss till Nationalmuseums trapphall, Gustav Vasa till häst. Prisnämnden hade redan bestämt sig för Ansgar som predikar kristendomen, men Larsson får hedersomnämnande. I tio år pysslar han sedan med Gustav Vasa, den svarta hästen blir vit, färgerna allt mer ljusa och klara, girlanger av björklöv, maskros och prästkrage upphäver tyngdlagen och skruvar sig mot sommarhimlen. 1906 är det klart. Kung Gösta rider in i Stockholm på midsommarafton 1523. Hästen har en plym av blåklint i manen. Bilden är inte riktigt klok. Carl David af Wirssén fick blodstörtning, men kritikern August Brunius lyste upp. Denna kung kommer "aldrig att uppfattas som en tråkig och akademisk historielektion... nej, som en frisk vårfläkt... till ungdomen." Ja, det är Gustav Vasa som postmodern sagobokskung. Inte klok, men kul. Det spårade ur även på andra sätt. Carl Larsson visste hur man virade löv som grönskar i hundra år. Med sin lätta Sundbornstil i grönt och rött och blont slog Carl och Karin Larsson käftarna i publiken, och bettet har inte släppt ännu. Vännerna var också trollbundna. Så länge Strindberg fortfarande var vän med Larssons bad han om råd för scenografin till pjäsen Kronbruden, med härbren och majstång. Inte ens August gick fri från smittan från Dalarna. Senare skulle han förstås  bli arg på Calle, skylla honom för hycklare, och kalla hans hustru för dj-l. Till vänkretsen hörde också poeten Erik Axel Karlfeldt. Precis som Hazelius inventerade han allmogens Dalarna och fyllde skåp och lådor med ålderdomliga ord och uttryck. Inte bara namn på skaklar, utan framför allt på blommor - och könsorgan, gärna i samma fras, ord som doftar i midsommarskymningen: "Nattviol, veneris blomma, nosserot." Också Karlfeldts reklam för Dalarna med Fridolins lustgård och Jungfru Maria från Sjugareby betydde mycket. Hade Dalarna rentav blivit för populärt? "Sjurberg har blivit Dalarnas Djursholm, en avlägsen förstad till Stockholm", gnydde författaren Karl-Erik Forsslund. Han hade ju sökt sig dit för att slippa det själlösa storstadslivet, som han skrev i kultboken  Storgården, 1901. Karlfeldt höll med. Kärleken till Dalarna höll på att spåra ur, i "ett sentimentalt kelande med detta landskap, varav vi infödingar äro föga tilltalade." Det spårade ur även på andra sätt. Vän med Forsslund och Karlfeldt var konstnären Gustaf Ankarcrona. Han grundande Leksands förträffliga hemslöjd, och som nykterhetsman och folktalare samlade han ungdomar i tusental när han lät retoriken flöda i Tällberg. I dikten Demagogisk söndag driver Karlfeldt med Ankarcronas - Adrian Brushanes - guldskägg och "sköna ben" - han var lite för tjusig för sitt eget bästa. Men han kompenserade med mindre tjusiga ideal. Mot slutet av sitt liv kallade han sig "frän antisemit" och hade Hitlers porträtt på skrivbordet när han gick ur tiden 1933. Det är inte utan att dalahästarna från Nusnäs knäar under en sådan ryttares tyngd. På 1990-talet vred konstnären Peter Johansson verktygen ur de gamla mästarnas händer; skrudad i Zorns röda rock och Ancarcronas knätofsar lade han hela Dalarna på analyssoffan, och sågade upp dalahästarna i skivor, paketerade i plast och placerade dem i kyldisken. Men bäst före datum går visst aldrig ut. Och nu är det midsommar igen. Ulrika Knutson

Carin och Eric super äntligen till det och läser från Facebook på fyllan mot bättre vetande. Carin tittar in i Attraktionslagens adjunkter och Eric tittar återigen in i favoritgruppen Portaler och dimensionera besökare där rockstjärnan Mikael får fortsätta briljera. Vi blir så fulla att Carin super bort sitt eget ljud i slutet av avsnittet och för det ber vi om ursäkt.  Jingel och klippning: Calle Rydberg   Stötta oss på patron: www.pateron.com/tackforinslapp

Nu är det i det närmsta nio månader kvar till jul och det är tillfälle att stanna upp inför ett av de största ögonblicken i Jesu liv - stunden då Maria för börja bära sitt barn i sitt inre.

Nu är det i det närmsta nio månader kvar till jul och det är tillfälle att stanna upp inför ett av de största ögonblicken i Jesu liv - stunden då Maria för börja bära sitt barn i sitt inre.

Nu är det i det närmsta nio månader kvar till jul och det är tillfälle att stanna upp inför ett av de största ögonblicken i Jesu liv - stunden då Maria för börja bära sitt barn i sitt inre.

Nu är det i det närmsta nio månader kvar till jul och det är tillfälle att stanna upp inför ett av de största ögonblicken i Jesu liv - stunden då Maria för börja bära sitt barn i sitt inre.

Tänk om Gud har en livmoder som omsveper oss alla, att hon heter Moder jord, Pachamama eller jungfru Maria och att den patriarkala guden bara är en modern konstruktion? Repris från 2019 Dagens Människor och tro handlar idag om Gud som kvinna. Hur skulle det påverka oss existentiellt, i vardagen och framför allt vårt samhälle. Inom den katolska feministteologin börjar man åter diskutera Guds feminina aspekter och till med påven Franciskus har benämnt Gud som modern. En pågående debatt rasar inom Vatikanen som delar hela den katolska världen sen några avbildningar av Pachamama, en urbefolknings gudinna från Sydamerika, hedrades och likställdes med Jungfru Maria. Moder Jord är också en mycket gammal symbol som nu fått en ny renässans, speciellt i mer sekulära samhällen. På några öar utanför Guinea Bissau finns ett starkt matriarkaliskt samhälle där könsrollerna är dem helt omvända till dagens samhälle, ärr det ett jämställt samhälle? I Människor och tro får vi höra dominikansystern och teologen Madeleine Fredell och teologen Irene Nordgren analysera de senaste rönen inom feministteologin. Vi får möta Ulla Fagerås från Linköping som arbetar som reiki, en slags helare som använder sig av kraften från Moder jord. Konstnären Marianne Lindberg De Geer och regissören Leyla Assaf-Tengroth berättar om dokumentärfilmen Min Gud är kvinna som handlar om det matriarkala samhället utanför Guinea Bissau i Västafrika. Programledare och producent: Antonio de la Cruz Reportrar: Edgar Mannheimer och Julia Baylan

Låt det bli ljus över kroppen, templet för livet och Guds heliga ande. Kroppar är sårbara, kroppar är det som vi lever med och känner med. Erik Gyll lyfter fram Jungfru Maria som bar Gud i sin egen kropp och det lilla barnet vars kropp skulle komma att utstå så mycket. I första Korintierbrevet får vi höra: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni fått av Gud? När vi människor i våra kroppar får uppleva och känna saker som vi helst av allt skulle velat slippa är det också någon annan som känner och upplever med oss. Kanske är det något av den kristna berättelsens största sak. Att det gudomliga har tagit boning i kroppen, så som den är. Att Gud valt att uppleva allt som tillhör att leva genom en kropp. Då är också ett övergrepp, ett steg över gränsen på någon annans kropp, ett övergrepp på det gudomliga. Erik Gyll Erik Gyll är präst och arbetar med fokus på mänskliga rättigheter, inkludering och mångfald inom Svenska Kyrkan. Text Första Korintierbrevet 6:19-20 Musik Magnolia/Ana Diaz Producent Neta Norrmo för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

I dagens avsnitt bland annat: Fredsavtal stoppar kriget i Nagorno-Karabach, osäkert men utvecklande läge i efterspelet till USA:s presidentval, skådespelaren Sven Wollter avlider, platonisk familjebildning, EU-kommissionen vill ha jakt- och fiskeförbud på 10% av EU:s yta, Sveriges eftergifter till Nazityskland under andra världskriget, Friedrich Engels socialistiska vision samt regeringsutspel mot HBTQ-rörelsen i Polen och Ungern https://radio.bubb.la/torsdag-12-november-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Kriget i Nagorno-Karabach kan vara över i och med fredsavtal slutet efter rysk medling, Armenien tvingas till långtgående eftergifter och återbördar ockuperade områden till Azerbajdzjan, våldsamma protester i Jerevan mot premiärminister Nikol Pasjinjan som beskriver undertecknandet av avtalet som ofattbart smärtsamt Skådespelaren Sven Wollter avlider vid 86 års ålder i sviterna av covid-19, den stolte kommunisten blev känd bland annat för roller i Hemsöborna, Raskens och Mannen på taket Personer som vill ha barn men inte romantiska relationer träffas via särskilda hemsidor och bildar platoniska föräldrapar, fenomenet sägs ha fått stort uppsving i samband med pandeminedstängningar Jakt och fiske ska förbjudas på 10% av EU:s yta enligt förslag från EU-kommissionen, kan omfatta en större andel av Sveriges yta då landet har större skyddsvärda områden, del av strategi för att få biologisk månfald att återhämta sig, Svenska Jägareförbundet menar att förslaget visar på total okunskap då gruvdrift och jakt jämställs som skadliga verksamheter Johan Romin: Aron Flam har fel gällande Nazityskland och Sverige, ett motstånd på moralisk grund hade lett till invasion och katastrof för landet där judar deporterats och Andra världskriget sannolikt förlängts Tristram Hunt: Friedrich Engels socialistiska vision mer relevant för samtiden än den som formulerades av Karl Marx, förebådade vänsterns nutida fokus på jämlikhet mellan könen, kolonialismens avigsidor och hedonistiska livsstilar Tre polska kvinnor riskerar fängelse för affischer där Jungfru Maria avbildas med regnbågsfärgad gloria, inrikesminister Joachim Brudziński menar att frihet inte omfattar rättighet att kränka troendes känslor Ungerska barn ska uppfostras i enlighet med kristna könsroller enligt förslag till konstitutionellt tillägg framlagt av regeringen, förändringen sägs behövas för att skydda barn från moderna ideologiska trender som hotar deras hälsosamma utveckling

Fader Mikael predikade på Gudaföderskans avsomnandes högtid om hur Jungfru Maria är vår främsta förebild som kristna. Hon utgav sig själv i osjälviskt tjänande för sin Son, vår Frälsare, och för hans kropp som är Kyrkan.

I dagens avsnitt går vi långt tillbaka i tiden och berättar om Jan van Eycks målning ”Rolins Madonna” från ca 1430-34. Vad är det för märkligt möte mellan Nicolas Rolin och Jungfru Maria med Jesusbarnet? Hur hamnade konstverket på Louvren och när började man utomlands få ett större intresse för den flamländska konsten från 1400-talet? Hur kunde van Eyck måla så noggrant? Vi ska också prata om målningens alla stora och små symboler som verket kryllar av, men som kan vara svåra för oss att avläsa och tolka nuförtiden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter ännu en fadäs i Spanien vad gäller restauration av konstverk undrar vi hur det fungerar när man renoverar gamla verk. I spanska staden Borja blev en misslyckad renovering utförd av en äldre kvinna på eget initiativ en riktig turistmagnet när Jesus blev mer lik en apa än något annat. Senaste exemplet från Spanien är ett försök till uppfräschning av en kopia av Bartolomé Esteban Murillos målning föreställande Jungfru Maria där resultatet inte är uppskattat. Ewa Björdell, konservator är med i studion och berättar hur man ska renovera gamla konstverk. Liverpool är ett riktigt favoritlag bland svenskar när det gäller engelsk fotboll. Ikväll kan de för första gången på 30 år vinna engelska ligan, Premier League, men då i kavaj. Varför älskar så många svenskar Liverpool? Anders Bengtsson, magasinet Offside, vet varför. Ett Tintin-omslag kan komma att säljas för omkring 4 miljoner kronor i helgen. Det rör omslaget till Kung Ottokars spira som innehöll en del kritik mot Hitler. Omslaget föreställer hur Tintin drar sitt resesällskap Halambique i skägget Serieskaparen Fabian Göransson menar att Tintin håller än. Och så kommentarer om munskydd, Segway och fruktkorgar. Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Jakob Runevad Kjellmer

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representera allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den som går genom salarna i ett konstmuseum, blir snart varse att ett motiv återkommer oavsett sekel, stil eller period: läsande kvinnor. En medeltida Jungfru Maria, sidenklädda renässanskvinnor, holländska 1600-talsdamer och 1800-talsflickor i salonger alla håller de en bok i handen. Varför har bilden av en läsande kvinna haft en sådan särställning? Hur kommer det sig att motivet lockat konstnärer och betraktare under så många år? Fri konst, så som vi känner den, där konstnärer själva väljer sina motiv och idéer, är ett ganska nytt påfund  Det viktigaste svenska exemplet är Eva Bonniers porträtt av Brita Maria Banck. Hon, som oftast kallades Mussa, var husföreståndarinna hos familjen Bonnier i Stockholm i slutet av 1800-talet. I porträttet möter vi henne i sina arbetskläder: svart klänning och vitt förkläde, då hon tillåtit sig en kort rast från dagens göromål för att sitta ned och kasta ett öga eller två i dagstidningen. För ett ögonblick har hon höjt blicken mot oss och markerar med pekfingret vilken tidningsspalt hon just läste. Tålmodigt iakttar hon oss över kanten på ett par metallbågade glasögon, avbruten i läsandet och, verkar det som, måttligt road av att sitta modell för någon målning. Den här läsande kvinnan är något helt annat än konsthistoriens alla rekorderligt läsande sagoprinsessor och moderna borgerliga flickor, som raka i ryggen lydigt håller diktböcker under näsan. Porträttet målades 1890 av dottern i huset, Eva Bonnier, som just kommit hem efter sex års konstnärsliv i Paris. Där hade hon lärt sig, att konstens motiv finns i vardagen. De gamla bataljmålningarna fick lämna plats åt de unga konstnärernas ögonblicksbilder av morgonsolens blänk i fuktigt gräs, en mor som kärleksfullt flätar dotterns hår eller himlen speglad i en parisisk vattenpöl allt var möjligt i en modern värld, där inget var så obetydligt att det inte kunde avbildas. Inte ens en hushållerska. I Eva Bonniers porträtt ser Mussa mot oss med integritet, utan att verka det minsta smickrad av uppmärksamheten. Som ville hon säga Åh Eva, är du inte klar snart jag vill läsa min tidning! För Eva Bonnier blev porträttet ett sätt att ladda det konsthistoriska motivet läsande kvinna med den moderna tidens grepp: att rikta blicken mot tjänstefolk och vardag, att krydda med tidstypisk modern sysselsättning att läsa dagstidningen. Här finns också en tydlig politisk dimension, för kanske är detta också konsthistoriens första porträtt av en läsande arbetarklasskvinna. Om man inte räknar jungfru Maria, förstås. Såvitt vi vet, var Jesu mor inte högutbildad men har ändå ofta skildrats läsande. Och med tanke på att ingen av konsthistoriens hundratusentals Mariabilder är några dokumentära ögonvittnesskildringar, utan framfantiserade flera sekler efter hennes död måste bilderna av en läsande Maria varit avsiktligt iscensatta. Varför blev hon en läsande kvinna? Professorn emerita i litteraturvetenskap, Lena Kåreland, funderar över frågan i Förbjuden frukt Litterärt, franskt och kvinnligt från 2018. Hon pekar på viljan att framställa jungfrun som andligt lärd, eftersom böcker symboliserar klokhet och kunskap. För en nutida betraktare kan det nog vara så. Men i en målning som exempelvis Simone Martinis Bebådelse från början av 1300-talet, där Maria under en läsestund avbrutits av ärkeängeln Gabriel som berättar om hennes kommande graviditet, har boken en annan betydelse. Under 1300-talet var religiösa bilder fortfarande ganska schematiskt upplagda efter kyrkans krav eftersom det ju i 98 procent av fallen var till kloster, kapell och katedraler som beställde och betalade för konst, styrde religiösa regler också innehållet. Konstmarknaden var köparnas och konstnärerna hade att rätta sig efter deras önskemål. Fri konst, så som vi känner den, där konstnärer själva väljer sina motiv och idéer, är ett ganska nytt påfund från 1800-talet, då Eva Bonnier ju mötte den i Paris. Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av ja, rent av ett viljelöst offer inför böckernas innehåll fungerade både som sedeskildring och kvasipornografi För en 1300-talsbetraktare var därför boken konstnären placerat i Marias händer snarare en elegant hänvisning till att de profetior om en jungfrufödd frälsare som Gamla testamentet berättar om, nu besannas genom henne. Att hon är den som de gamla skrifterna talar om. Simone Martini puffar betraktaren i sidan och liksom viskar Du minns väl Ty så var det var skrivet och allt det där? Nu händer det! Simone Martinis Maria berättar också om dåtidens höviska ideal: en prinsessa, som kyskt och dygdigt sitter inomhus och läser i en bönbok ett dötrist liv förmodligen, men ett sätt att med 1300-talets bildkoder understryka madonnans förfinade karaktär, trots att den verkliga tjejen Maria av allt att döma var en analfabet som levde ett både enkelt och torftigt liv. Faktum är, att en berättelse från 100-talet beskriver hur ängeln kom till Maria vid en brunn, dit hon gått för att hämta vatten förmodligen ett mer sannolikt scenario än mötet i Simone Martinis gyllene läsesal. Motivet läsande kvinna har alltså använts för helt skiftande syften genom historien. Föreställningen om boken som symboliskt laddad kunskap, som Lena Kåreland resonerar om, fungerar bättre i senare tiders läsande kvinnor i konsten. I den franska konstnären Pierre-Antoine Baudouins bild från 1760, där en läsande dam med rosiga kinder och drömmande blick knäppt upp korsetten, kan vi till exempel se dåtidens farhågor om att böcker med upphetsande kärleksbeskrivningar kunde leda kvinnor i samma syndafall som den bibliska Eva först utlöste med sitt obekymrade bett i den förbjudna kunskapens frukt den som ju Kårelands boktitel också alluderar på. Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av ja, rent av ett viljelöst offer inför böckernas innehåll fungerade både som sedeskildring och kvasipornografi. En praktiskt dubbeltydig bild, således, för den man som ville bevisa kvinnors oförmåga att kyligt och vetenskapligt förhålla sig till litteraturens förföriska kraft men i hemlighet förstås njöt av den spännande scenen. Vad läste hon om? Var det nyheten om att Första maj-demonstrationer för första gången genomförts i Sverige, med 150 000 deltagare på 22 platser i landet? När skönlitteraturen under 1800-talet, tack vare förbättrad tryckteknik och distribution, blev ett massmedium gick flodvågen inte längre att stoppa. De borgerliga kvinnor för arbetarkvinnor kunde knappast läsa på den nivån  som dittills hållits utanför de många sociala och offentliga sammanhang som var männens självklara domäner, kunde nu tack vare läsandet förstå hur andra människor upplevde kärlek, sorg, äventyr, yrkesliv, relationer och politik kort sagt livet. Då allt fler arbetarkvinnor lärde sig läsa, blev världen också deras att erövra genom läsande. Som Mussa gjorde, när hon satt vid tidningen en morgon i Stockholm 1890. Vad läste hon om? Var det nyheten om att Första maj-demonstrationer för första gången genomförts i Sverige, med 150 000 deltagare på 22 platser i landet? Eller att Yngsjömörderskan Anna Månsdotter, den sista kvinnan i Sverige som avrättades, hade halshuggits i Kristianstad? Eller läste hon om Wounded Knee-massakern, då amerikanska trupper mördade ursprungsbefolkningen i South Dakota? Den läsande kvinnan har genom konsthistorien fungerat som ett standardmotiv, möjligt att ladda med sin tids föreställningar om vad litteratur och läsande representerar: ibland dygdighet, senare rentav lössläppthet och, som hos Eva Bonnier: en skildring av ett klassamhälle på väg mot omvälvning, en modern vardag dit all världens berättelser når och lägger grunden för en ökad medvetenhet om samhället, en fördjupad förståelse av oss själva, historien och tillvaron. Linda Fagerström, docent i konstvetenskap och kritiker

Vissa kristna kallar henne för en falsk profet och att hon förleder människor i synd. Av feminister och ateister kallas hon för korkad och hjärntvättad. Så vem är pastorn som så många har en åsikt om? Reporter: Shang Imam.

Är Jungfru Maria ett tomt rör som vi kan fylla med vilket trendigt ideologiskt innehåll som helst? En del verkar tro det. Ortodoxa Kyrkans heliga tradition lär något helt annat: Maria vördas där som den främsta människan, hon som sade sitt ”ja” till Gud på ett underbart sätt. Jag belyser detta utifrån Skriften, Kyrkans liturgiska skatt i hymnografin samt genom inonografin.

Efter en vecka fylld av oförutsedda saker kommer här sent om sider veckans avsnitt. Idag har jag med mig Mikael Fälthammar som är ortodox präst här i Göteborg. Vi snackar Maria, skapelseteologi, inkarnation och lite till. Musi är som vanligt The passion hifi med låten Untouchables. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/inforsondag/message

Vid en första anblick kan vi få bilden av att Maria bara gör som hon blir tillsagd. Som att hon bara ger upp och lyder!?Men vid en närmare titt ser vi att Maria faktiskt formulerar sina invändningar.Maria säger först "stopp, min kropp!"Och vi kan beundra både Marias ifrågasättande och hennes lydnad.För så svårt det kan vara att där och då, i stunden att sätta ord på sin tvekan, sin magkänsla och kräva svar på sina frågor innan man är redo att ge sitt ja.Men Gud kan både komma med en stor plan och ta lite mothugg från en kvinna och ta sig tid för samtal. Utan att trycka ner henne på något sätt. Det finns rum för ifrågasättande. Det finns rum att säga emot. Gud kan till och med ändra sig!Och Maria tycks inte alls vara så underdånig som vår tradition gärna gör henne. Hon är också den som visar oss vägen från rädsla till mod.Lisa Svensson och Karin Olofsdotter samtalar om Maria inför Jungfru Maria bebådelsedagKlicka här för att lyssna på samtalet: 137 - Tolkning pågårTexten för samtalet: Lukas 1:26-38Temat för söndagen: Guds mäktiga verkI samtalet följer Lisa och Karin sex frågor från en mycket spännande bok av Anna Carter Florence. Boken heter Preaching as Testimony och frågorna är ungefär såhär:1. What is the moment in the text that gets you? (That is, fascinates you, bothers you, troubles you, thrills you, haunts you, disturbs you, interests you, or otherwise jumps up to meet you?)2. Why does this moment in the text get you? Name this for yourself. Be honest.3. Now change the subject from yourself to God: What do you know about God from this moment in the text that gets you? What do you believe?4. Now move to the community: Why is it important for the community to hear this? Or think of it this way: A sermon is a gift you offer your community. What do you want to give them right now?5. What do you want to say in your sermon?6. What do you hope your sermon will do?

Tänk om Gud har en livmoder som omsveper oss alla, att hon heter Moder jord, Pachamama eller jungfru Maria och att den patriarkala guden bara är en modern konstruktion? Dagens Människor och tro handlar idag om Gud som kvinna. Hur skulle det påverka oss existentiellt, i vardagen och framför allt vårt samhälle. Inom den katolska feministteologin börjar man åter diskutera Guds feminina aspekter och till med påven Franciskus har benämnt Gud som modern. En pågående debatt rasar inom Vatikanen som delar hela den katolska världen sen några avbildningar av Pachamama, en urbefolknings gudinna från Sydamerika, hedrades och likställdes med Jungfru Maria. Moder Jord är också en mycket gammal symbol som nu fått en ny renässans, speciellt i mer sekulära samhällen. På några öar utanför Guinea Bissau finns ett starkt matriarkaliskt samhälle där könsrollerna är dem helt omvända till dagens samhälle, ärr det ett jämställt samhälle? I Människor och tro får vi höra dominikansystern och teologen Madeleine Fredell och teologen Irene Nordgren analysera de senaste rönen inom feministteologin. Vi får möta Ulla Fagerås från Linköping som arbetar som reiki, en slags helare som använder sig av kraften från Moder jord. Konstnären Marianne Lindberg De Geer och regissören Leyla Assaf-Tengroth berättar om dokumentärfilmen Min Gud är kvinna som handlar om det matriarkala samhället utanför Guinea Bissau i Västafrika. Programledare och producent: Antonio de la Cruz Reportrar: Edgar Mannheimer och Julia Baylan

Den 14 november 2018 utsågs Thomas Arentzen till oavlönad docent i kyrkohistoria vid Humanistiska och teologiska fakulteterna, i Lund. Den 12 November 2019 höll Arentzen äntligen sin docent-föreläsning på CTR: "Fromma träd i tidig kristendom." Arentzen beskriver sin tidigare och nutida forskargärning på följande vis:  "Mina forskningsintressen omfattar bysantinsk kristendom och ekologi. Mer allmänt har jag fokuserat på folklig fromhet och litterära uttryck för kristen tro. Monografin The Virgin in Song från 2017 utforskar karaktäriserangar av Jungfru Maria i senantik poesi. Sedan redigerade jag antologin The Reception of the Virgin in Byzantium. Jag leder nu forskningsprojektet Bortom trädgården: En ekokritisk undersökning av tidigbysantinsk kristendom." ------------------------------------------------------------------------------------------ "Religion och Teologi" produceras av Joel Kuhlin, för Centrum för Teologi & Religionsvetenskap.  För kritik eller kommentarer, skriv en rad till religionochteologi@outlook.com.  ------------------------------------------------------------------------------------------ Särskilt tack till gruppen Nous för musiken

Heraldik, avsnitt 2 av 2 Den heraldiska liljan, Fleur-de-lis, har förekommit som dekoration på spiror och kronor i det som idag är Frankrike sedan 400-talet. Den symboliserar Jungfru Maria och treenigheten, och kopplingen till Frankrike gör att den också kallas fransk lilja. Den associeras också med de franskspråkiga delarna av Kanada och Florens i Italien. När Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen 1907, antog han liljan som symbol, bland annat för att den markerar norr på kompasser och därmed skulle påminna om rätt väg. Det här programmet är också det andra avsnittet om heraldik. Vi tittar närmare på hur vapenkonsten växte fram och konstaterar att våra vägmärken ofta följer heraldikens lagar om färgsättning. Programledare: Tor Billgren och Frida Anund Litteratur: F. Dahlby: De heliga tecknens hemlighet A. C. Fox-Davies: A complete guide to Heraldry M. Bäckmark och J. Wasling: Heraldiken i Sverige

Hur kommer det sig att Josef är mångas favorithelgon? Ger han självuppoffringen ett ansikte, och hur pass överens är de olika trosinriktningarna om hans storhet?  Josef som förebild I går pratade vi om det faktum att Påve Franciskus tycker att Jungfru Maria var den första influencern, och då väcktes frågan om Josef - varför så mycket fokus på Maria och så lite på honom? Hur betraktas han i dag? Gäst: Stephan Borgehammar, professor i praktisk teologi vid Lunds universitet.   När gick det snett i Venezuela - egentligen? Venezuela var en gång Latinamerikas rikaste land, nu råder hungersnöd och över 3 miljoner människor har flytt. Det är ju inte så länge sedan Venezuela hyllades som ett progressivt land som lyfte de fattiga ur slummen och som vågade vara kaxigt mot USA. Hur kunde det gå så här fel och har svenska medier varit okritiska? Gäst: Erik Jennische, ansvarig för Latinamerikaprogrammet hos Civil Rights Defenders.   Mysteriet med de försvunna regalierna I morgon inleds rättegången mot en man i 20-årsåldern som åtalas för att ha stulit ovärderliga svenska regalier - två kungliga kronor och ett riksäpple. Hur gick det till och vad är föremålens historia? Gäst: Magdalena Piotrowska, intendent Livrustkammaren.    Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Amanda Rydman

Att äta djur som dött i trafiken, visst borde det vara ett smart sätt att utnyttja planetens resurser? Alaska har ett speciellt system för att ta hand om älgarna - borde Sverige ta efter? Alaska och de trafikdödade djuren I den amerikanska delstaten Alaska finns det ett väl utbyggt system för att ta tillvara köttet från trafikdödat vilt så att väldigt lite ätbart går till spillo. Frivilliga som anmält sig åker helt enkelt till olycksplatsen och tar hand djuren. Skulle Sverige kunna lära sig något av Alaska? Gäst: Arja Helena Kautto, biolog, veterinär och specialist i veterinärmedicinsk folkhälsa vid Livsmedelsverket. Uppkopplad diskmaskin - hot eller möjlighet? På senare tid har det blivit möjligt att koppla upp allt fler hushållsapparater. Tanken är att livet ska bli enklare med en kaffemaskin som vet hur vi sovit och därför på egen hand kan räkna ut vilken styrka som önskas. Men vad händer med all information apparaterna har om oss? När blir det uppkopplade hemmet en säkerhetsrisk? Gäster: Sinan Akdag, digital expert hos Sveriges konsumenter och konsumentminister Ardalan Shekarabi (S). Gåtfull influencer-tweet från påven Under helgen var påve Franciskus på ungdomskonferens i Panama och då twittrade han att Jungfru Maria var den första influencern eftersom hon genom att säga ja till Gud blev den mest inflytelserika kvinnan i världen. Vilket stöd finns det i den katolska religionen för att Maria kanske var mer betydelsefull än Jesus? Gäst: Joel Halldorf, lektor på Teologiska högskolan och ledarskribent Dagen. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Epstein Producent: Jakob Runevad Kjellmer

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representerar allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i april 2018. Den som går genom salarna i ett konstmuseum, blir snart varse att ett motiv återkommer oavsett sekel, stil eller period: läsande kvinnor. En medeltida Jungfru Maria, sidenklädda renässanskvinnor, holländska 1600-talsdamer och 1800-talsflickor i salonger alla håller de en bok i handen. Varför har bilden av en läsande kvinna haft en sådan särställning? Hur kommer det sig att motivet lockat konstnärer och betraktare under så många år? Fri konst, så som vi känner den, där konstnärer själva väljer sina motiv och idéer, är ett ganska nytt påfund  Det viktigaste svenska exemplet är Eva Bonniers porträtt av Brita Maria Banck. Hon, som oftast kallades Mussa, var husföreståndarinna hos familjen Bonnier i Stockholm i slutet av 1800-talet. I porträttet möter vi henne i sina arbetskläder: svart klänning och vitt förkläde, då hon tillåtit sig en kort rast från dagens göromål för att sitta ned och kasta ett öga eller två i dagstidningen. För ett ögonblick har hon höjt blicken mot oss och markerar med pekfingret vilken tidningsspalt hon just läste. Tålmodigt iakttar hon oss över kanten på ett par metallbågade glasögon, avbruten i läsandet och, verkar det som, måttligt road av att sitta modell för någon målning. Den här läsande kvinnan är något helt annat än konsthistoriens alla rekorderligt läsande sagoprinsessor och moderna borgerliga flickor, som raka i ryggen lydigt håller diktböcker under näsan. Porträttet målades 1890 av dottern i huset, Eva Bonnier, som just kommit hem efter sex års konstnärsliv i Paris. Där hade hon lärt sig, att konstens motiv finns i vardagen. De gamla bataljmålningarna fick lämna plats åt de unga konstnärernas ögonblicksbilder av morgonsolens blänk i fuktigt gräs, en mor som kärleksfullt flätar dotterns hår eller himlen speglad i en parisisk vattenpöl allt var möjligt i en modern värld, där inget var så obetydligt att det inte kunde avbildas. Inte ens en hushållerska. I Eva Bonniers porträtt ser Mussa mot oss med integritet, utan att verka det minsta smickrad av uppmärksamheten. Som ville hon säga Åh Eva, är du inte klar snart jag vill läsa min tidning! För Eva Bonnier blev porträttet ett sätt att ladda det konsthistoriska motivet läsande kvinna med den moderna tidens grepp: att rikta blicken mot tjänstefolk och vardag, att krydda med tidstypisk modern sysselsättning att läsa dagstidningen. Här finns också en tydlig politisk dimension, för kanske är detta också konsthistoriens första porträtt av en läsande arbetarklasskvinna. Om man inte räknar jungfru Maria, förstås. Såvitt vi vet, var Jesu mor inte högutbildad men har ändå ofta skildrats läsande. Och med tanke på att ingen av konsthistoriens hundratusentals Mariabilder är några dokumentära ögonvittnesskildringar, utan framfantiserade flera sekler efter hennes död måste bilderna av en läsande Maria varit avsiktligt iscensatta. Varför blev hon en läsande kvinna? Professorn emerita i litteraturvetenskap, Lena Kåreland, funderar över frågan i Förbjuden frukt Litterärt, franskt och kvinnligt från 2018. Hon pekar på viljan att framställa jungfrun som andligt lärd, eftersom böcker symboliserar klokhet och kunskap. För en nutida betraktare kan det nog vara så. Men i en målning som exempelvis Simone Martinis Bebådelse från början av 1300-talet, där Maria under en läsestund avbrutits av ärkeängeln Gabriel som berättar om hennes kommande graviditet, har boken en annan betydelse. Under 1300-talet var religiösa bilder fortfarande ganska schematiskt upplagda efter kyrkans krav eftersom det ju i 98 procent av fallen var till kloster, kapell och katedraler som beställde och betalade för konst, styrde religiösa regler också innehållet. Konstmarknaden var köparnas och konstnärerna hade att rätta sig efter deras önskemål. Fri konst, så som vi känner den, där konstnärer själva väljer sina motiv och idéer, är ett ganska nytt påfund från 1800-talet, då Eva Bonnier ju mötte den i Paris. Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av ja, rent av ett viljelöst offer inför böckernas innehåll fungerade både som sedeskildring och kvasipornografi För en 1300-talsbetraktare var därför boken konstnären placerat i Marias händer snarare en elegant hänvisning till att de profetior om en jungfrufödd frälsare som Gamla testamentet berättar om, nu besannas genom henne. Att hon är den som de gamla skrifterna talar om. Simone Martini puffar betraktaren i sidan och liksom viskar Du minns väl Ty så var det var skrivet och allt det där? Nu händer det! Simone Martinis Maria berättar också om dåtidens höviska ideal: en prinsessa, som kyskt och dygdigt sitter inomhus och läser i en bönbok ett dötrist liv förmodligen, men ett sätt att med 1300-talets bildkoder understryka madonnans förfinade karaktär, trots att den verkliga tjejen Maria av allt att döma var en analfabet som levde ett både enkelt och torftigt liv. Faktum är, att en berättelse från 100-talet beskriver hur ängeln kom till Maria vid en brunn, dit hon gått för att hämta vatten förmodligen ett mer sannolikt scenario än mötet i Simone Martinis gyllene läsesal. Motivet läsande kvinna har alltså använts för helt skiftande syften genom historien. Föreställningen om boken som symboliskt laddad kunskap, som Lena Kåreland resonerar om, fungerar bättre i senare tiders läsande kvinnor i konsten. I den franska konstnären Pierre-Antoine Baudouins bild från 1760, där en läsande dam med rosiga kinder och drömmande blick knäppt upp korsetten, kan vi till exempel se dåtidens farhågor om att böcker med upphetsande kärleksbeskrivningar kunde leda kvinnor i samma syndafall som den bibliska Eva först utlöste med sitt obekymrade bett i den förbjudna kunskapens frukt den som ju Kårelands boktitel också alluderar på. Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av ja, rent av ett viljelöst offer inför böckernas innehåll fungerade både som sedeskildring och kvasipornografi. En praktiskt dubbeltydig bild, således, för den man som ville bevisa kvinnors oförmåga att kyligt och vetenskapligt förhålla sig till litteraturens förföriska kraft men i hemlighet förstås njöt av den spännande scenen. Vad läste hon om? Var det nyheten om att Första maj-demonstrationer för första gången genomförts i Sverige, med 150 000 deltagare på 22 platser i landet? När skönlitteraturen under 1800-talet, tack vare förbättrad tryckteknik och distribution, blev ett massmedium gick flodvågen inte längre att stoppa. De borgerliga kvinnor för arbetarkvinnor kunde knappast läsa på den nivån  som dittills hållits utanför de många sociala och offentliga sammanhang som var männens självklara domäner, kunde nu tack vare läsandet förstå hur andra människor upplevde kärlek, sorg, äventyr, yrkesliv, relationer och politik kort sagt livet. Då allt fler arbetarkvinnor lärde sig läsa, blev världen också deras att erövra genom läsande. Som Mussa gjorde, när hon satt vid tidningen en morgon i Stockholm 1890. Vad läste hon om? Var det nyheten om att Första maj-demonstrationer för första gången genomförts i Sverige, med 150 000 deltagare på 22 platser i landet? Eller att Yngsjömörderskan Anna Månsdotter, den sista kvinnan i Sverige som avrättades, hade halshuggits i Kristianstad? Eller läste hon om Wounded Knee-massakern, då amerikanska trupper mördade ursprungsbefolkningen i South Dakota? Den läsande kvinnan har genom konsthistorien fungerat som ett standardmotiv, möjligt att ladda med sin tids föreställningar om vad litteratur och läsande representerar: ibland dygdighet, senare rentav lössläppthet och, som hos Eva Bonnier: en skildring av ett klassamhälle på väg mot omvälvning, en modern vardag dit all världens berättelser når och lägger grunden för en ökad medvetenhet om samhället, en fördjupad förståelse av oss själva, historien och tillvaron. Linda Fagerström, docent i konstvetenskap och kritiker

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representera allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den som går genom salarna i ett konstmuseum, blir snart varse att ett motiv återkommer oavsett sekel, stil eller period: läsande kvinnor. En medeltida Jungfru Maria, sidenklädda renässanskvinnor, holländska 1600-talsdamer och 1800-talsflickor i salonger alla håller de en bok i handen. Varför har bilden av en läsande kvinna haft en sådan särställning? Hur kommer det sig att motivet lockat konstnärer och betraktare under så många år? Fri konst, så som vi känner den, där konstnärer själva väljer sina motiv och idéer, är ett ganska nytt påfund  Det viktigaste svenska exemplet är Eva Bonniers porträtt av Brita Maria Banck. Hon, som oftast kallades Mussa, var husföreståndarinna hos familjen Bonnier i Stockholm i slutet av 1800-talet. I porträttet möter vi henne i sina arbetskläder: svart klänning och vitt förkläde, då hon tillåtit sig en kort rast från dagens göromål för att sitta ned och kasta ett öga eller två i dagstidningen. För ett ögonblick har hon höjt blicken mot oss och markerar med pekfingret vilken tidningsspalt hon just läste. Tålmodigt iakttar hon oss över kanten på ett par metallbågade glasögon, avbruten i läsandet och, verkar det som, måttligt road av att sitta modell för någon målning. Den här läsande kvinnan är något helt annat än konsthistoriens alla rekorderligt läsande sagoprinsessor och moderna borgerliga flickor, som raka i ryggen lydigt håller diktböcker under näsan. Porträttet målades 1890 av dottern i huset, Eva Bonnier, som just kommit hem efter sex års konstnärsliv i Paris. Där hade hon lärt sig, att konstens motiv finns i vardagen. De gamla bataljmålningarna fick lämna plats åt de unga konstnärernas ögonblicksbilder av morgonsolens blänk i fuktigt gräs, en mor som kärleksfullt flätar dotterns hår eller himlen speglad i en parisisk vattenpöl allt var möjligt i en modern värld, där inget var så obetydligt att det inte kunde avbildas. Inte ens en hushållerska. I Eva Bonniers porträtt ser Mussa mot oss med integritet, utan att verka det minsta smickrad av uppmärksamheten. Som ville hon säga Åh Eva, är du inte klar snart jag vill läsa min tidning! För Eva Bonnier blev porträttet ett sätt att ladda det konsthistoriska motivet läsande kvinna med den moderna tidens grepp: att rikta blicken mot tjänstefolk och vardag, att krydda med tidstypisk modern sysselsättning att läsa dagstidningen. Här finns också en tydlig politisk dimension, för kanske är detta också konsthistoriens första porträtt av en läsande arbetarklasskvinna. Om man inte räknar jungfru Maria, förstås. Såvitt vi vet, var Jesu mor inte högutbildad men har ändå ofta skildrats läsande. Och med tanke på att ingen av konsthistoriens hundratusentals Mariabilder är några dokumentära ögonvittnesskildringar, utan framfantiserade flera sekler efter hennes död måste bilderna av en läsande Maria varit avsiktligt iscensatta. Varför blev hon en läsande kvinna? Professorn emerita i litteraturvetenskap, Lena Kåreland, funderar över frågan i Förbjuden frukt Litterärt, franskt och kvinnligt från 2018. Hon pekar på viljan att framställa jungfrun som andligt lärd, eftersom böcker symboliserar klokhet och kunskap. För en nutida betraktare kan det nog vara så. Men i en målning som exempelvis Simone Martinis Bebådelse från början av 1300-talet, där Maria under en läsestund avbrutits av ärkeängeln Gabriel som berättar om hennes kommande graviditet, har boken en annan betydelse. Under 1300-talet var religiösa bilder fortfarande ganska schematiskt upplagda efter kyrkans krav eftersom det ju i 98 procent av fallen var till kloster, kapell och katedraler som beställde och betalade för konst, styrde religiösa regler också innehållet. Konstmarknaden var köparnas och konstnärerna hade att rätta sig efter deras önskemål. Fri konst, så som vi känner den, där konstnärer själva väljer sina motiv och idéer, är ett ganska nytt påfund från 1800-talet, då Eva Bonnier ju mötte den i Paris. Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av ja, rent av ett viljelöst offer inför böckernas innehåll fungerade både som sedeskildring och kvasipornografi För en 1300-talsbetraktare var därför boken konstnären placerat i Marias händer snarare en elegant hänvisning till att de profetior om en jungfrufödd frälsare som Gamla testamentet berättar om, nu besannas genom henne. Att hon är den som de gamla skrifterna talar om. Simone Martini puffar betraktaren i sidan och liksom viskar Du minns väl Ty så var det var skrivet och allt det där? Nu händer det! Simone Martinis Maria berättar också om dåtidens höviska ideal: en prinsessa, som kyskt och dygdigt sitter inomhus och läser i en bönbok ett dötrist liv förmodligen, men ett sätt att med 1300-talets bildkoder understryka madonnans förfinade karaktär, trots att den verkliga tjejen Maria av allt att döma var en analfabet som levde ett både enkelt och torftigt liv. Faktum är, att en berättelse från 100-talet beskriver hur ängeln kom till Maria vid en brunn, dit hon gått för att hämta vatten förmodligen ett mer sannolikt scenario än mötet i Simone Martinis gyllene läsesal. Motivet läsande kvinna har alltså använts för helt skiftande syften genom historien. Föreställningen om boken som symboliskt laddad kunskap, som Lena Kåreland resonerar om, fungerar bättre i senare tiders läsande kvinnor i konsten. I den franska konstnären Pierre-Antoine Baudouins bild från 1760, där en läsande dam med rosiga kinder och drömmande blick knäppt upp korsetten, kan vi till exempel se dåtidens farhågor om att böcker med upphetsande kärleksbeskrivningar kunde leda kvinnor i samma syndafall som den bibliska Eva först utlöste med sitt obekymrade bett i den förbjudna kunskapens frukt den som ju Kårelands boktitel också alluderar på. Bilden av den ensamma kvinnan som passiv mottagare av ja, rent av ett viljelöst offer inför böckernas innehåll fungerade både som sedeskildring och kvasipornografi. En praktiskt dubbeltydig bild, således, för den man som ville bevisa kvinnors oförmåga att kyligt och vetenskapligt förhålla sig till litteraturens förföriska kraft men i hemlighet förstås njöt av den spännande scenen. Vad läste hon om? Var det nyheten om att Första maj-demonstrationer för första gången genomförts i Sverige, med 150 000 deltagare på 22 platser i landet? När skönlitteraturen under 1800-talet, tack vare förbättrad tryckteknik och distribution, blev ett massmedium gick flodvågen inte längre att stoppa. De borgerliga kvinnor för arbetarkvinnor kunde knappast läsa på den nivån  som dittills hållits utanför de många sociala och offentliga sammanhang som var männens självklara domäner, kunde nu tack vare läsandet förstå hur andra människor upplevde kärlek, sorg, äventyr, yrkesliv, relationer och politik kort sagt livet. Då allt fler arbetarkvinnor lärde sig läsa, blev världen också deras att erövra genom läsande. Som Mussa gjorde, när hon satt vid tidningen en morgon i Stockholm 1890. Vad läste hon om? Var det nyheten om att Första maj-demonstrationer för första gången genomförts i Sverige, med 150 000 deltagare på 22 platser i landet? Eller att Yngsjömörderskan Anna Månsdotter, den sista kvinnan i Sverige som avrättades, hade halshuggits i Kristianstad? Eller läste hon om Wounded Knee-massakern, då amerikanska trupper mördade ursprungsbefolkningen i South Dakota? Den läsande kvinnan har genom konsthistorien fungerat som ett standardmotiv, möjligt att ladda med sin tids föreställningar om vad litteratur och läsande representerar: ibland dygdighet, senare rentav lössläppthet och, som hos Eva Bonnier: en skildring av ett klassamhälle på väg mot omvälvning, en modern vardag dit all världens berättelser når och lägger grunden för en ökad medvetenhet om samhället, en fördjupad förståelse av oss själva, historien och tillvaron. Linda Fagerström, docent i konstvetenskap och kritiker

Hallå! Ny vecka med nytt avsnitt!

Vem var egentligen Jesu mor? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Andreas, Mauri och Johan poddar om ishockey i allmänhet men SSK, Södertälje SK, i synnerhet. Ibland live, ibland via länk. Ibland på allvar, ibland inte på allvar. Alltid med glimten i ögat. Nominerad till Årets sportpodd 2016. I detta avsnitt, bland annat: Man blir skadad i både med- och motgång / Hur det vanligtvis brukar låta för SSK:are i november / Klubbens scenförändring / Nyförvärv…? / Malmström till JVM? / Framtiden för juniorverksamheten / Poddens SNUSKIGA förslag till ny spelarentré i Scaniarinken / Kartläggning: Spelarnas släktingar som lurkar i sociala medier / Målvaktsikonens sköna anekdot om Scott Thornton / En dikt till Ulf Lundberg Och mycket, mycket mer….

Jungfru Maria bebådelsedag. Maja Ekström. 26 mars 2017 by EFS-kapellet i Lund

I programmet diskuteras Jérémie Rhorers tolkning av Mozarts Titus, Sjostakovitjs 24 preludier och fugor samt Blomstedt som dirigerar Beethovens nia. Vivaldis årstider i mindre skala samt Svepet. I panelen sitter David Björkman, Kati Raitinen och Sofie Almroth som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: LUDWIG VAN BEETHOVEN Symfoni nr 9 d-moll Simona Saturová, sopran, Mihoko Fujimura, alt, Christian Elsner, tenor och Christian Gerhaher, baryton MDR Radiokör, Gewandhaus Chor & Kinderchor Gewandhausorchester Herbert Blomstedt, dirigent Accentus Music ACC 20381 (DVD) W A MOZART La Clemenza di Tito, Titus mildhet Kurt Streit, Karina Gauvin, Julie Fuchs m.fl. Ensemble Aedes Le Cercle de lHarmonie Jérémie Rhorer, dirigent Alpha Classics ALPHA 270 DMITRI SJOSTAKOVITJ 24 Preludier och fugor Peter Donohoe, piano Signum Classics SIGCD 396 (2 CD) I mindre skala Johanna Paulsson och Alexander Freudenthal skärskådar ett antal arrangemang i stort och smått samt vänder och vrider på exempel ur Vivaldis De fyra årstiderna.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Sjostakovitjs preludier och fugor med Alexander Melnikov på Harmonia Mundi; Tatjana Nikolajeva på Hyperion; Vladimir Ashkenazy på Decca samt med Keith Jarrett på ECM. Sjostakovitjs fjärde stråkkvartett komponerad samtidigt som preludierna och fugorna. Mozarts Titus med solister och Freiburgs barockorkester under ledning av René Jacobs på skivmärke Harmonia Mundi. Beethovens nionde symfoni med Dresdens statskapell under Herbert Blomstedt på skivmärket Brilliant.  Svepet Johan sveper över och spelar valda delar ur två album. Det första innehåller Bachs Goldbergvariationer med pianisten Beatrice Rana på skivmärke Warner Classics. Det andra innehåller Szymanowskis Litania till Jungfru Maria; Stabat Mater samt Symfoni nr 3, Song of the Night i framförande av Warsawas symfoniorkester ledda av Jacek Kaspszyk. Skivmärke Warner Classics.  Referensen Johan refererar till och jämför med Szymanowskis Stabat Mater framförd av Birminghams symfoniorkester under ledning av Simon Rattle i två utgivningar på EMI och Warner Classics.

Följ med till Tranås där man öppnar sina hem för ensamkommande flyktingar, och integrationen är ett vardagsarbete som innehåller både himmel och helvete. Ett reportage av Matilda Ljungkvist.  Sorg och vrede hos de egyptiska kopterna efter bombattentatet mot katedralen i Kairo.25 personer dödades och 49 skadades, mest kvinnor och barn, i självmordsattacken mot den koptiska katedralen i Kairo i söndags. Och besvikelsen är stor över att president al-Sisi inte lyckas skydda den kristna delen av befolkningen. Hör läkaren och aktivisten Mina Magdy. Same och kristen att leva med två religioner samtidigt.I Sverige har kyrkans relation till samerna präglats av övergrepp, och Svenska kyrkan har bett om ursäkt och publicerat en vitbok som ett försök till försoning. Men på Kolahalvön i norra Ryssland finns en fredligare historia att berätta, om hur människor kunnat leva med två religioner samtidigt. Häng med vår reporter Eva Elke ut till sameland på den ryska tundran. Jungfru Maria och den kvinnliga gudomlighetens gåta.I ett helt liv har konstnären Lena Lervik brottats med Jungfru Maria-gestalten. Och nu kommer en bok som tar avstamp i Lerviks konst men som också utforskar andra kvinnor och gudomligheter, Madonna skriven av Ingela Bendt. Åsa Furuhagen har träffat Lervik och Bendt i ett gudomligt inspirerat ateljésamtal.

Vad betyder jungfru Maria för oss idag? Vad är svenska värderingar och hur ser integrationen i Sverige egentligen ut? Pratar politikerna mest om de små problemen istället för att ge de stora bilderna? Kyrkoherde Thomas Wärfman och adjunkt Katarina Wändahl diskuterar, ventilerar, och filosoferar i podden "Vad tycker kyrkan då?". Klicka, lyssna och skriv ner dina egna tankar här i poddens kommentarsfält, på Svenska kyrkan i Norrköpings Facebook-sida eller i andra sociala medier. #vadtyckerkyrkandå

Titeln har sin upprinnelse i de uppenbarelser som tre bondebarn uppgav sig ha haft av Jungfru Maria i Fátima i Portugal år 1917. Lúcia dos Santos uppgav att hon berättades tre hemligheter, vilka troende tar för tre profetior. Men vad säger dessa profetior egentligen? Vad var det som uppenbarade sig där i Portugal och varför försvinner det folk som har information och kunskap om detta moderna mirakel? 

Johan Pettersson

Vi firar Maria, Jesus mamma på Jungfru Marie Bebådelsedag. Vem var hon? Är hon en bra förebild eller en lydig mespropp?

ISIS, den sunnimuslimska jihadistgruppen Islamiska staten i Irak och Syrien, kontrollerar staden Mosul och den omgivande Nineveprovinsen. Vad betyder det för den kristna minoritet som sökt en fristad där? Samtal med Nuri Kino, journalist och assyrisk aktivist och Joel Ahlberg, irakkännare på Folke Bernadotte-akademien. Tensta konsthall visar ny film av konstnären Magnus Bärtås, som tar sin utgångspunkt i det sk miraklet i Tensta, då Jungfru Maria uppenbarade sig för den syrisk ortodoxa församlingen. Vem bestämmer vad en bild föreställer. Reporter Jesper Engström. Islamofobi och antimuslimskt hat ämnen för Europeisk konferens och för muslimer i den svenska vardagen. Reportage om Ramla Abdullahi av Åsa Furuhagen, rapport från rundabordssamtalet och samtal med integrationsminister Erik Ullenhag. Krönika från NY av Fernando Arias. Får Stefan Hartmann fortsätta vara präst i Katolska kyrkan och slippa celibatet trots att han erkänt sin dotter? Reporter: Daniel Alling

- Jag har svårt att minnas min barndom tydligt. Men precis som min syster Malin kommer jag ihåg ett stort utanförskap. Jag minns att jag tittade mig omkring i klassrummet och tänkte att det var så hemskt att de alla skulle dö men att de inte visste om det. Bara jag. Att jag borde varna dem så att de också kunde förbereda sig för undergången. Det berättar Johanna Iggsten som gjort dokumentären och som under 15 år, från 70-talets mitt till slutet av 80-talet, växer upp i utkanten av den amerikanska undergångssekten Summit Lighthouse. Familjen bor i den lilla bruksorten Grycksbo i Dalarna med en mamma som lever efter Summits läror och en pappa som inte alls tror på gud. Undergång är ständigt närvarande, astrala varelser och andliga mästare är en del av vardagen. Mycket är reglerat och styrt, tidningar, musik, mat, kläder och synen på vad den gudomliga människan ska göra. - Att leva i en undergångssekt låter väldigt extremt men mer än något annat är det en vardag. En underlig vardag för den som tittar in i huset där jag växte upp. Altare, rökelse, böner, vegetarisk mat, böcker om chakran och astrala varelser. Planscher med uppfodrande mästare, statyer av Jesus och moder Maria, berättar Johanna. I Min vän undergången pratar Johanna Iggsten med sin mamma Ella, lillasystern Malin och pappan Bosse om tiden i Summit Lighthouse. Det är en personlig historia om utanförskap, om att vara annorlunda och om vad som händer när undergången till slut bli en vän. Johanna återbesöker nyfiket en barndom i bruksorten Grycksbo där hon som barn slits mellan sektlivet och vardagslivet i Grycksbo. Johanna Iggsten jobbar idag som journalist på P4 Sörmland. johanna.iggsten@sverigesradio.se Kort om Summit Lighthouse Teosofisk nyreligiös rörelse influerad av teosofin, grundad i USA 1958. Rörelsen leds av Elizabeth Clare Prophet (född 1940) och kom kom till Sverige i mitten av 1960-talet. Läran är centrerad kring "De uppstigna mästarna i det stora vita brödraskapet", dvs. människor som har uppstigit till Ljuset eller förenats med gudsnärvaron, och som nu anses arbeta för att hjälpa mänskligheten till frälsning. Några av dessa är enligt rörelsen Jesus, Buddha, Jungfru Maria. En viktig övning är att affirmera närvaro av "Den violetta flamman", ett ljus som sägs finnas inom varje människa och som uppfattas som renande. Sedan 1970-talet har rörelsen framhållit att stora katastrofer sannolikt är nära förestående, varför man inför år 1990 bl.a. byggde skyddsrum vid huvudkvarteret i Montana, USA. I Sverige finns ett center bl.a. i Stockholm. Källa: Nationalencyklopedin

Tomas Jarvid predikar i Husaby kyrka på Marie bebådelsedag. Evangeliet handlar om hur ängeln Gabriel kommer till Maria men kanske är likheterna med våra liv större än det kan verka? Det ingår lite körsång av Husaby-Ledsjö kyrkokör i början.

Luk 1:26-38. "Ingenting är omöjligt för Gud"

Serien om vad vi tror på fortsätter utifrån trosbekännelsen.