Podcasts about nazityskland

Tysk-österrikiske Daniel Kehlmanns nya roman Ljusspel handlar om en framgångsrik regissör i Nazityskland och skildrar hur det är att verka som konstnär i en diktatur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När han hade skrivit klart boken insåg han att det finns många paralleller till nutiden. ”Det är en relevans som jag gärna hade sluppit”, säger Daniel Kehlmann under ett Stockholmsbesök.Kehlmann fick ett stort genombrott även internationellt med sin roman ”Världens mått”, som kom 2005. Reporter: Lina Kalmteg.

Efter framgångarna med Färjan, Hemmet och Konferensen är Mats Strandberg tillbaka med romanen Musan där han återigen kombinerar skräck med samtidsobservationer och nu står kultureliten i fokus. Möt författaren i P1 Kultur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DANIEL KEHLMANNS ROMAN OM TREDJE RIKET KOM FÖR NÄRA SAMTIDENDen tysk-österrikiske författaren Daniel Kehlmanns nya roman ”Ljusspel” handlar om en framgångsrik regissör i Nazityskland – och skildrar hur det är att verka som konstnär i en diktatur. När han hade skrivit klart boken insåg han att det finns många paralleller till nutiden. ”Det är en relevans som jag gärna hade sluppit”, säger Daniel Kehlmann under ett Stockholmsbesök, då vår litteraturredaktör Lina Kalmteg träffade honom.HÄR ÄR TRÄDGÅRDSBÖCKERNA DU INTE FÅR MISSA!P1 Kulturs reporter, kritiker och trädgårdsfantast Nina Asarnoj har kastat sig över vårens trädgårdslitteratur och hon har plockat med sig följande fem böcker in i studion: ”En trädgårdsmästares handbok” av Linnéa Dickson, ”Rätt växt på rätt plats” av Eva Robild, ”Odla maten” av Hanna Hofman Bang och Mimmi Staaf, ”Drömplantor” av Piet Oudolf och Henk Gerritsen, samt ”Pansies” av Brenna Estrada.ESSÄ: MARIA KÜCHEN OM MYSTIKERN HJALMAR EKSTRÖMHjalmar Ekström rymdes inte inom kyrkans ramar. Författaren och kritikern Maria Küchen reflekterar över mystikerns kamp mellan djupaste djup och högsta höjd – i säsongens sista radioessä från OBS.Programledare: Gunnar BolinProducent: Henrik Arvidsson

Begreppet propaganda för tankarna till lögner och manipulation, men det började som ett heligt uppdrag att försvara den katolska tron gentemot reformationen. Under världskrigens totalmobilisering på 1900-talet fick propagandan sin moderna karaktär. Radio och film skapade helt nya möjligheter för masspåverkan.Totalitära regimer som Nazityskland och Stalins Sovjet förfinade propagandans estetik och metodik. Affischer, parader, tal och slogans blev verktyg för att forma både verklighetsbild och folkvilja. Och i Sverige och Finland har propagandans verktyg använts för att få oss att dricka mjölk.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Mats Bergman, professor i kommunikation vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet och aktuell med skriften Propaganda. Detta är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.Enligt en etablerad definition är propaganda en avsiktlig, systematisk ansats att utforma perceptioner, manipulera kognitioner och styra handlingar i syfte att gynna sändarens mål. Det centrala är alltså inte nödvändigtvis lögnen, utan ensidigheten och manipulativiteten. Propagandan är inte dialogisk utan monologisk – inte inriktad på att främja förståelse, utan lydnad.Vissa forskare har dock menat att denna syn är för snäv. De menar att propaganda inte bara handlar om vilseledning, utan om att konstruera verklighet – att forma identiteter, offentligheter och hela samhällsnarrativ. Med denna förståelse rör sig propaganda inte bara i informationssfären utan i själva ontologin. Den bygger inte bara falska bilder, utan formar själva det som uppfattas som verkligt.På 1600-talet inrättade påven Gregorius XV myndigheten Sacra Congregatio de Propaganda Fide – en institution med syfte att sprida katolicismen och bekämpa reformationen. Det latinska propagare betyder att sprida, alstra eller utvidga – ett uttryck med både agrikulturella och militära undertoner.Men redan i det antika Egypten och Rom användes reliefer, mynt och texter för att förstärka makthavares legitimitet och militära triumfer. Caesar själv agerade propagandist i sina krigskrönikor, och även Bayeuxtapeten kan ses som ett ideologiskt verk som berättigar en erövring.Propagandans dystopiska potential blev tydlig, inte minst i George Orwells 1984, där språket i sig förvandlades till ett kontrollinstrument. Även efterkrigstidens kalla krig innebar ett ideologiskt mediekrig mellan öst och väst, där inte bara bomber utan också budskap var avgörande vapen.Men propaganda är inte alltid lögn. Flera kända propagandister – såsom Nazitysklands Joseph Goebbels – betonade faktiskt vikten av att hålla sig nära sanningen, om än i selektiv eller manipulerad form. Det är därför mer korrekt att tala om propaganda som en teknik för att forma verkligheten snarare än att alltid direkt förvränga den.Med digitaliseringens framväxt har propagandan återigen genomgått en förvandling. I dag är det inte längre enbart stater eller medier som står för påverkan – alla med en internetuppkoppling kan delta i informationskriget. Den nya propagandan är snabb, ofta automatiserad och gränslös.Bild: Beredskapspropaganda som vykort. Kalmar läns museum, Digitaltmuseum. Public Domain.Musik: Strolling Downtown av New Library Sounds. Storyblock Audio.Lyssna också på Från grötmiddag till ensam-sallad framför tv-n på 50 år.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Storbritannien stod ensamt kvar mot Nazityskland efter Frankrikes fall. Adolf Hitler ville egentligen ha fred med Storbritannien, men britterna och premiärminister Winston Churchill valde att fortsätta kämpa.För att kunna invadera Storbritannien behövde Luftwaffe först besegra Royal Air Force (RAF) och etablera luftherravälde. Under flera månader kämpade brittiska jaktflygare i Spitfires och Hurricanes mot det numerärt överlägsna Luftwaffe. Trots svåra förluster lyckades RAF stå emot, och när hösten anlände stod det klart att Tyskland hade misslyckats med att krossa det brittiska försvaret.Detta är det femte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Slaget om Storbritannien 1940.Slaget om Storbritannien blev en vändpunkt i andra världskriget. När Frankrike kapitulerade den 22 juni 1940 blev Storbritanniens situation kritisk. Landet stod nu ensamt, med en krigsmakt som var försvagad efter evakueringen vid Dunkerque. De brittiska styrkorna hade förlorat stora mängder tung materiel, inklusive stridsvagnar, artilleri och transportfordon.Churchills beslutsamhet blev avgörande för Storbritanniens motstånd. Trots att vissa inom regeringen, inklusive utrikesminister Lord Halifax, övervägde en fredsuppgörelse, stod Churchill fast vid sin linje. Han ansåg att fred med Hitler endast skulle vara en kortsiktig lösning som på sikt skulle leda till att Storbritannien tvingades leva under Nazitysklands dominans. Hans beslutsamhet stärkte den brittiska moralen och bidrog till att landet stod emot trycket från Tyskland.Tysklands invasionsplan, Operation Seelöwe, byggde på att Hermann Görings Luftwaffe först behövde besegra RAF och neutralisera den brittiska flottan genom flyganfall. Planen var ambitiös men riskabel – transportfartygen var långsamma och sårbara, och utan luftherravälde skulle de bli lätta mål för brittiska bombflyg och örlogsfartyg.Luftwaffes inledande offensiv började i juli 1940 med attacker mot brittiska hamnar och fartyg i Engelska kanalen. Dessa anfall syftade till att locka ut RAF:s jaktflyg och försvaga det brittiska försvaret innan den stora offensiven tog vid. I augusti gick tyskarna vidare till nästa fas: systematiska anfall mot RAF:s flygbaser, radarsystem och logistik. Under dessa veckor var RAF hårt pressat och förlorade många flygplan och piloter. Trots detta lyckades britterna hålla sina radaranläggningar intakta, vilket var avgörande för att kunna förutse de tyska anfallen.Bild: En formation av Supermarine Spitfire Mk I från No. 610 Squadron, baserad på Biggin Hill, under ett uppdrag den 24 juli 1940. Flygplanen, inklusive N3289 ('DW-K') och R6595 ('DW-O'), flyger i den karakteristiska "vic"-formationen som användes av Royal Air Force under Slaget om Storbritannien. Fotografi taget av Daventry B.J. (F/O), Royal Air Force, och tillhör Imperial War Museums samlingar. Wikipedia. Public Domain.Musik: Wir fahren gegen Engeland av Musikkorpt eines Infanterieregimentes - leitung: B. Ahlers "Wir fahren gegen Engeland" är en tysk marschsång från andra världskriget, känd för sin användning i propagandasyfte. Sången skrevs 1939 av Herms Niel, en av de mest produktiva kompositörerna av tysk marschmusik under det nazistiska Tredje riket. Den användes i samband med Tysklands planer på en invasion av Storbritannien, Operation Seelöwe, men blev även en del av den bredare propagandakulturen inom Wehrmacht. Källa: Internet Archive (Public Domain).Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 10 maj 1940 gick Nazityskland till anfall mot Nederländerna och Belgien. Fem veckor senare undertecknade Frankrike ett vapenstillestånd med Tyskland, som då ockuperade två tredjedelar av landet.Adolf Hitler hade spelat högt igen – och vunnit. Den åldrande franska militära ledningen var inte förberedd på ett modernt, rörligt krig. I stället var de fast i ett defensivt tänkande, samtidigt som tyskarna rusade fram i Europa med sina pansarkolonner, radiosamband och anfallsflyg.Detta är det fjärde avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om orsakerna bakom Frankrikes nederlag 1940. Hur kunde en av Europas mäktigaste arméer lamslås på så kort tid? Vilka militära misstag begicks, och vilken roll spelade politisk instabilitet och defaitism?Våren 1940 betraktades Frankrike fortfarande som en av Europas starkaste militärmakter, och dess allians med Storbritannien skulle fungera som en motvikt mot Nazityskland. Men mellan den 10 maj och den 22 juni föll landet samman under den tyska blixtkrigstaktiken.Fransmännen förlitade sig på defensiva strategier med Maginotlinjen, en rad fortifikationer längs gränsen mot Tyskland. Man antog att om tyskarna anföll skulle det ske genom Belgien, vilket gjorde att huvuddelen av den franska armén placerades där.Den tyska offensiven – Fall Gelb – överraskade dock de allierade genom att fokusera på ett blixtsnabbt pansaranfall genom Ardennerna, en terräng som de franska generalerna trodde var omöjlig att passera med stora mekaniserade förband. När tyskarna bröt igenom vid Sedan den 13–15 maj blev den franska armén snabbt demoraliserad och splittrad.Den franska arméns sammanbrott var inte enbart militärt. Landet led av djup politisk splittring, och defaitismen var utbredd bland både politiker och militärer. Det franska ledarskapet, under premiärminister Paul Reynaud, var osäkert på hur det skulle agera. När situationen blev ohållbar avgick Reynaud den 16 juni och ersattes av marskalk Philippe Pétain, som omedelbart inledde förhandlingar med Tyskland.Efter kapitulationen delades Frankrike in i två zoner: den norra delen ockuperades av Tyskland, medan den södra delen, med Vichy som huvudstad, styrdes av den nya Vichyregimen under Pétain. Formellt var Vichyfrankrike en självständig stat, men i praktiken var det en vasallstat som samarbetade med Nazityskland. Regimen införde hårda restriktioner, anpassade sig till tysk antisemitisk politik och deltog aktivt i deportationer av judar till koncentrationsläger.Pétains beslut att samarbeta med Tyskland vilade på tron att det var det enda sättet att bevara viss fransk autonomi och undvika ytterligare lidande. För många fransmän sågs detta dock som förräderi, och Vichyregimen har kommit att symbolisera en skamfylld period i landets historia.Bild: Tyska Panzer I och Panzer II i en skog i maj 1940. Källa: Wikipedia, Bundesarchiv, Bild 101I-382-0248-33A / Böcker / CC-BY-SA 3.0Musik: Le Chant des Partisans (Motståndssången) – sången om befrielsen av M. Druon och J. Kessel; Anna Marly; Guy Luypaerts Le Chant Du Monde (1523). Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Det spektakulära anfallet på Eben Emael.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de Allierade ville förhindra samma export.Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.Detta är tredje delen av sju om andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av den norska kustförsvar vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.Vid samma tidpunkt beslutade de allierade att genomföra en plan utarbetad av Winston Churchill för att minera norska vatten inom tre-milsgränsen. Den 8 april 1940 inleddes minläggningen (i Vestfjorden nära Narvik), och den 9 april kom det tyska angreppet.Ett nattligt ultimatum till den norska regeringen om att samarbeta med de tyska styrkorna avvisades. Under loppet av 9 april lyckades tyskarna erövra de viktigaste hamnstäderna, inklusive Oslo, Bergen, Trondheim och Narvik. Dock försenade sänkningen av den tyska kryssaren Blücher av den norska kustförsvar vid Oscarsborg i inloppet till Oslo erövringen av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att avgå med extratåg till norr.Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne BjørnsonUnited States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia CommonsLyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra världskriget startade tidigt på morgonen den 1 september 1939 när Nazityskland anföll Polen. Polens öde hade beseglats några dagar tidigare när Sovjetunionen och Nazityskland ingick en ohelig allians och i ett hemligt protokoll delade upp landet mellan sig.Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland den 3 september, men deras insatser var symboliska. Trots de polska styrkornas heroiska motstånd ledde Nazitysklands tekniska och numerära överlägsenhet till att den polska armén kollapsade inom tre veckor. Den 17 september 1939 gick Röda armén in i östra Polen.Detta är det första avsnittet i en serie av sju om andra världskriget, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om anfallet på Polen och krigets början.Trots en numerärt stor armé lyckades Polen inte stå emot den tyska krigsmaskinen, som med sin blixtkrigstaktik revolutionerade modern krigföring. Tysklands kombination av snabba pansaranfall, flygvapenstöd och välkoordinerade operationer krossade det polska försvaret.Den polska armén saknade både modern utrustning och förmåga att möta den nya tidens mobila krigföring. Dessutom var landets försvarsstrategi, som byggde på att skydda gränserna, ineffektiv mot Tysklands framryckningar vilka snabbt splittrade och omringade de polska styrkorna. Polens utsatta läge förvärrades ytterligare när Sovjetunionen invaderade från öster den 17 september, vilket tvingade Polen att slåss på två fronter.Storbritannien och Frankrike, som hade försvarsfördrag med Polen, förklarade krig mot Tyskland den 3 september men kunde inte erbjuda något konkret militärt stöd. Polens isolering och den övermäktiga fienden ledde till landets fall på bara fem veckor.Efter erövringen av Polen började Tyskland och Sovjetunionen genomföra systematiska åtgärder för att eliminera den polska nationen. Västra Polen annekterades direkt av Nazityskland, medan centrala delar organiserades som Generalguvernementet. Nazisterna inledde omedelbart en brutal politik av germanisering, där polsk kultur systematiskt undertrycktes. Miljontals polacker fördrevs från sina hem för att skapa plats åt tyska bosättare, medan hundratusentals polacker tvångsrekryterades som slavarbetare i Tyskland.Den nazistiska Generalplan Ost föreslog en etnisk rensning och germanisering av Polen. Miljontals polska judar fördes till getton, och utrotningsläger som Auschwitz och Treblinka etablerades. Dessa blev centrala för Förintelsen, där cirka tre miljoner polska judar och ytterligare tre miljoner polska medborgare dödades. Samtidigt deporterade Sovjetunionen hundratusentals polacker till Sibirien, och i Katynmassakern 1940 avrättade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD över 20 000 polska officerare och intellektuella.Bild: Möte mellan tyska och sovjetiska soldater i Polen, 20 september 1939. I ett hemligt protokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten delades Polen upp mellan Nazityskland och det kommunistiska Sovjetunionen.Källa: Bundesarchiv, Bild 101I-121-0008-25, Ehlert, Max, Wikipedia, CC-BY-SA 3.0Musik: Mazurek Dąbrowskiego ("Än är Polen ej förlorat") av Józef Wybicki; Wikimedia, Public DomainLyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur hanterar man ett land i fullkomlig kollaps, ockuperat av tre militära stormakter och dessutom skyldigt till omänskliga brott mot mänskligheten?Perioden efter Hitlers död och den tyska kapitulationen var på intet sätt enkel. Redan i fredsförhandlingarna kan man ana de konfliktytor som, inom loppet av bara några år, skulle växa till en ny global stormaktskonflikt. Vad skulle det bli av Tyskland, och hur skulle Europas framtid se ut?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt krigsslutet 1945 och perioden fram till kalla krigets utbrott.Det största problemet efter 1945 var det faktum att den allians som slutligen hade besegrat Nazityskland egentligen hade mycket lite gemensamt – förutom fiendskapen mot Hitler. När Hitler avslutade sitt liv i Berlin och Tyskland till sist hade kapitulerat, accentuerades omedelbart skillnaderna i stormakternas syn på framtiden. En kärnfråga var särskilt de ockuperade folkens suveränitet och deras rätt att bestämma sin egen framtid genom fria val.Medan USA och Storbritannien kunde enas om att denna princip skulle gälla, var Sovjetunionen inte särskilt intresserad av att låta de nyförvärvade landområdena i Östeuropa själva forma sin framtid. Det hjälpte förstås inte heller att de tre stormakterna representerade helt olika samhällsideologier, som i grunden var antagonistiska gentemot varandra.Trots försöken att etablera samsyn under Potsdamkonferensen 1945 och bildandet av Förenta Nationerna samma höst, fördjupades konflikten snabbt. Misstänksamhet präglade relationen mellan parterna, och snart föll järnridån. Sovjetunionen förhindrade att Marshallhjälpen nådde de ockuperade staterna i Östeuropa, blockerade Berlin och organiserade en kupp i Tjeckoslovakien för att säkra ett Sovjetvänligt styre. Samtidigt understödde Sovjetunionen revolutionära grupper i Grekland i syfte att även där vända utvecklingen till sin fördel.Bara fyra år efter krigets slut nådde konflikten sin logiska kulmen när de västliga demokratierna enades under Washingtonfördraget i april 1949. Nato bildades – och kalla kriget var ett faktum.Bild: Från vänster: Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Harry S. Truman och Sovjetunionens ledare Josef Stalin under Potsdamkonferensen sommaren 1945. Här försökte de allierade enas om efterkrigstidens Europa – men redan då började sprickorna i samarbetet visa sig. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Agnes Cohn på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Margret Atladottir & Branne Pavlovic. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett propagandamästerverk som den värsta propagandaministern i Nazityskland hade varit stolt över – så beskrev Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson Kalla faktas granskning av partiets anonyma konton, i Ekots Lördagsintervju. Nu svarar TV4 på kritiken.

Jimmie Åkesson om likheten mellan SD:s ideologi och Trumps, om varför han vill banta myndigheter och så kommenterar han för första gången partiets valanalys efter EU-valet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I maj har Jimmie Åkesson varit partiledare för Sverigedemokraterna i 20 år. Under de senaste månaderna har världspolitiken präglats av Donald Trump och USA:s nya utrikespolitik som förändrat världsordningen. Jimmie Åkesson säger så här om Trumps återkomst till Vita huset:”Det är klart att det samlade intrycket av det Trump har åstadkommit hittills under de här månaderna är väl inte så positivt, vare sig för Sverige eller för Europa eller för världen i stort för den delen. Det som möjligen skulle kunna ses som positivt mitt i allt kaos är väl att han har fått Europa att förstå att vi faktiskt måste rusta upp vår egen försvarsförmåga. Det är väl den positiva effekt som man kan se, men annars är det ju mestadels negativt”, säger Jimmie Åkesson.Hårdare migrationspolitik, strängare straff och mindre klimatpolitik är frågor som förenar Trumps och Sverigedemokraternas väljare. Men Jimmie Åkesson säger att det är svårt att jämföra svensk och amerikansk politik:”Det är klart att vi har mer gemensamt med det republikanska partiet i USA än vad vi har med Demokraterna. Men det handlar ju om att vi har också en konservativ utgångspunkt. Sen är vi ju ett socialkonservativt parti, och det är väl ett begrepp som är ganska, ja, en ideologisk utgångspunkt som är ganska begränsad i ett land som USA, tänker jag”, säger Jimmie Åkesson.Flera Sverigedemokrater, inklusive Jimmie Åkesson, har uttryckt att Sverige borde inspireras av DOGE, Trumps effektiviseringsgrupp som leds av Elon Musk och som skurit ner i amerikanska myndigheter och sagt upp tjänstemän som inte är lojala med Trump. Tidningen ETC har rapporterat att sverigedemokraten Björn Söder har går runt med en lista på vilka tjänstemän i regeringskansliet som skrivit under ett visst upprop.Tycker Åkesson att det är ett problem att svenska tjänstemän har politiska åsikter eller är engagerade i politiska partier?”Nej, det måste inte vara ett problem så länge det inte går ut över det arbete som de ska utföra eftersom deras arbete är i demokratins tjänst. De är demokratins och därmed folkets förlängda arm. Det som de arbetar med är ett uttryck för den demokratiska viljan, den demokratiska vilja som uttrycks i demokratiska val. Det är deras uppdrag och kan man inte acceptera det, då kan man inte arbeta på de arbeten som de här människorna har”, säger Jimmie Åkesson.Vill kunna utvisa utan rättslig prövningJimmie Åkesson vill att regeringen själv ska få rätt att utvisa utlänningar som ”skadar rikets intressen”, alltså inte bara personer som hotar rikets säkerhet. Han och partiets migrationspolitiska talesperson hänvisar till en utlänningslag som fanns i Sverige mellan 1914 och 1976. Enligt internationell rätt ska personer som utvisas ha rätt att överklaga och få beslutet prövat i en domstol, men Jimmie Åkesson tycker inte att det behövs någon rättslig prövning:”Det är ju en grundsyn där jag tror att både du och jag och säkert också hela det vänsterliberala etablissemanget skiljer oss åt. Det vill säga att jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att vara i Sverige. Som utlänning i Sverige så är din rättsstatus ganska begränsad i min värld. Särskilt när det gäller rätten att vara i Sverige. Den är på våra villkor. Om jag säger till någon, eller jag, om den svenska staten säger till en utlänning i Sverige att du får inte vara här längre, då är det bara för den personen att acceptera det, enligt min uppfattning”, säger Jimmie ÅkessonNy attack mot TV4:s granskningEU-valet förra året var det första valet där Sverigedemokraterna backade, från 15 till 13 procent. Nyligen kom partiets valanalys. Där står att en orsak var att partiet inte längre fick några missnöjesröster eftersom partiet nu ingår i regeringsunderlaget: ”För första gången någonsin röstade ingen på Sverigedemokraterna för att protestera mot en sittande regering”. En annan slutsats är att partiets attacker mot medier inte hade någon mobiliserande effekt på väljarna.Bakgrunden är att TV4:s Kalla Fakta en tid före EU-valet avslöjade Sverigedemokraternas anonyma konton som styrdes från kommunikationsavdelningen. Då gick Jimmie Åkesson till attack mot TV4 och kallade den journalistiska granskningen för en ”inhemsk påverkanskampanj”. Detta kan, enligt valanalysen, ha skadat förtroendet för enskilda partiföreträdare. Men i Ekots lördagsintervju går Jimmie Åkesson till hård attack mot TV4 igen.”Man sa alltså att man skulle avslöja hur Sverigedemokraterna systematiskt ägnar sig åt hat och hot och desinformation på internet. Det lyckades man alltså inte avslöja. Men däremot så dramatiserade man de här inslagen på ett sätt som den värsta propagandaministern i Nazityskland skulle nog vara stolt över det här propagandamästerverket.”Vadå, förlåt, du jämför nu TV4 med nazismen eller vadå?”Nej, men alltså alla propagandister i världshistorien då, skulle nog vara väldigt stolta över och avundsjuka på det propagandistiska mästerverket som Kalla Fakta lyckades.”Men förlåt, det här är inte journalistik menar du utan det är någonting helt annat?”Nej, det är propaganda, hundra procent. Alltså man lyckades inte avslöja det man ville och då behövde man förstärka det på olika sätt. Man intervjuar en fiktiv person iklädd rånarluva i ett mörkt parkeringshus, till exempel, utan något som helst syfte egentligen.”Ni har ju anonyma konton, ni har en organiserad verksamhet som styr innehållet på de här hemliga kontona, de här personerna kallade det själva för en trollfabrik. Ser du några problem i att du som politiker svärtar ner förtroendet för fria medier som lyfter fram det här?”Fast man lyfte inte fram det, man låtsades att man lyfte fram det fast man egentligen... Man berättade en helt annan historia, man motiverade det med att man sen hittade ett antal anonyma, mer eller mindre ska jag säga, anonyma konton på TikTok som ägnade sig åt humor. Man kan tycka att det var fel, jag tycker själv att det är en gråzon, absolut. Vi har, jag vill säga det, vi har inga anonyma konton längre, vare sig på TikTok eller andra sociala medier. Vi har inte för avsikt att starta några nya sådana konton heller. Därför att det är en gråzon, jag tycker att det är en onödig debatt. Då är det bättre att vi inte ägnar oss åt det.”Gäst: Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna Programledare: Katarina von ArndtKommentar: Fredrik Furtenbach Teknik: Heinz WenninProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in på förmiddagen fredag den 25 april 2025.

Vad stod det egentligen om Förintelsen i svenska tidningar? Och vad händer när diktaturer och despoter utmanar pressfriheten? Det uppmärksammas i nya utställningen Svart på vitt på Sveriges museum om Förintelsen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Utställningen Svart på vitt på Sveriges museum om Förintelsen undersöker den svenska medierapporteringen om Nazityskland och Förintelsen åren 1933–1946. Finns det något att lära av hur medierna hanterade nazismen då? Och finns det liknande utmaningar idag? P1 Kultur gästas av Klas Granström, chefredaktör Expressen, och Axel Andén, chefredaktör Tidningen Journalisten.SÅ BLEV ”ZLATANS NÄSA” EN DETEKTIVDOKUMENTÄRDen bioaktuella svenska dokumentären ”Zlatans näsa” var från början tänkt som en true crime-dokumentär om vad som hände med näsan från den vandaliserade Zlatanstatyn i Malmö. Men filmarbetet tog snabbt en ny vändning efter att teamet anlitade en privatdetektiv. Reportage av Felicia Frithiof.RAPPORT FRÅN VÄRNAMO FILMHISTORISKA FESTIVALP1 Kultur kopplar upp sig mot reportern Anette Wiik från P4 Jönköping, på plats på Värnamo filmhistoriska festival. Vi får även träffa den konstnärlige ledaren Kalle Boman – en svensk filmikon som ständigt rört sig i skuggorna, från Bo Widerberg i början av 60-talet till Ruben Östlund och hans senaste projekt som just nu spelas in i Budapest. Men vad GÖR han egentligen? KLASSIKERN: ”TRAINSPOTTING” – ETT BANBRYTANDE SKOTSKT KNARKEPOSDanny Boyle skapade 1996 ett obarmhärtigt porträtt av unga heroinister i Skottland, kryddat med stilkänsla, svart humor och ett magiskt soundtrack. Trots att låten ”Lust for life” kom nästan 20 år innan ”Trainspotting” är det svårt att frånkoppla Iggy Pops låt från filmen. Intro-scenen är så igenkännbar att till och med ”The Simpsons” har gjort parodi på den. Rasmus Grosin ser om ”Trainspotting” – och blir golvad. Igen.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Dagens avsnitt är första delen av två om vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf och monarkin. Gäst är historikern, författaren och journalisen Åsa Linderborg, mångårig medarbetare på Aftonbladet och nu aktuell med boken ”Tjabo”, som handlar om kungens liv och monarkin som statsskick. Första avsnittet sträcker sig från kungens morfar fram till giftermålet med drottning Silvia år 1976. Vi samtalar om föräldrarnas koppling till Nazityskland, om kungens uppväxtår och skoltid i världens mest progressiva land, om hur han mottogs som nytillträdd kung 27 år gammal, om grundlagen som gör honom maktlös på papper men mäktig i praktiken och om medias roll i att forma kungen.Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet för 37 kr/mån och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra. Är du iphone-användare, se till att betala direkt på Patreons sida, inte i Patreon-appen eftersom Apple där tar en extra avgift. Det går också bra att stötta podden på SWISH på 0709262541.Instagram: https://www.instagram.com/bildningskomplexet/ Facebook: https://www.facebook.com/BildningskomplexetE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren 1939, medan Europa stod på randen till ett nytt världskrig, arbetade den svenske affärsmannen Birger Dahlerus febrilt bakom kulisserna. Han hade knutit kontakter på högsta nivå i både Nazityskland och Storbritannien och såg sig själv som en möjlig fredsmäklare.Dahlerus hade affärsintressen i Tyskland och nära relationer med högt uppsatta nazister, särskilt Göring. Trots att Hitler redan planerade invasionen av Polen, reste Dahlerus fram och tillbaka mellan Berlin och London i hopp om att förhindra kriget. Han överskattade dock sin betydelse – britterna litade inte på honom och Hitler använde honom för att splittra de allierade.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och statssekreteraren Johan Jakobsson som skrivit boken Görings vittne – Vitvarudirektören Birger Dahlerus försök att stoppa andra världskriget.Birger Dahlerus var en svensk industriman som hade byggt upp en förmögenhet genom sina affärer med Tyskland. Han hade nära relationer med flera högt uppsatta personer inom det nazistiska etablissemanget, inte minst Göring, som såg honom som en pålitlig kontakt i Sverige.Dahlerus var övertygad om att om han bara kunde föra samman de rätta personerna, skulle kriget kunna avvärjas. Men hans försök att medla mellan Hitler och Chamberlain var dömda att misslyckas, och han blev i stället en bricka i ett större politiskt spel.I slutet av augusti 1939 intensifierade han sina försök att förhindra kriget. Han reste fram och tillbaka mellan Berlin och London i ett desperat försök att få britterna och tyskarna att förstå varandra. Dahlerus ansåg sig ha unik insyn i den tyska ledningens tankar, men överskattade sin egen betydelse. Britterna litade inte på honom, och Hitler var aldrig seriöst intresserad av en fredlig lösning – i stället använde han Dahlerus som ett verktyg för att försöka splittra de allierade.När kriget väl bröt ut, blev Dahlerus en omstridd figur. Han hade gjort affärer i Nazityskland och haft nära band till Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män. Var han en idealistisk affärsman som verkligen ville rädda freden, eller en naiv aktör som nazisterna utnyttjade?Efter krigets slut blev Dahlerus en centralfigur vid Nürnbergprocesserna. Hans nära relation till Göring och hans medlingsförsök gjorde honom till ett intressant vittne. Under rättegången vittnade han om Görings roll i förspelet till kriget och de misslyckade fredsförsöken. Han hävdade att Göring vid flera tillfällen uttryckt en vilja att undvika en total konfrontation med Storbritannien, men att Hitler och den nazistiska ideologin gjorde detta omöjligt.Bildtext: Birger Dahlerus, den svenske affärsmannen som försökte medla mellan Nazityskland och Storbritannien inför och efter krigsutbrottet den 1 september 1939, blev en kontroversiell person. Sommaren 1939, deltog Dahlerius i Kraft Durch Freude-festivalen i Hamburg den 23 juli 1939 (inringad på hedersläktaren under ett tal av Hermann Göring). Public Domain.Musik: Spooky Tension Eerie Background. Av The Turquoise Moon. Storyblock Audio.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Borgen Unplugged giver dig den bedste indsigt i dansk politik. Denne uge med gæstekommentator Elisabet Svane fra Politiken. Vi taler om regeringens absolutte top. Presset og oppositionens handlemuligheder. Om Trumps styrke, der tager flugten ud af Nuuk, men befæster sit fort på Pituffik-basen i Nordvestgrønland. Den vildeste situation for Danmark siden Nazityskland angreb i 1940! Der findes næppe en journalist i Danmark, der har bedre kendskab til Henrik Sass Larsen end Elisabet Svane. Vi vender sagen med hende i studiet. Himmelstormeren Alex Vanopslagh vil være konge i det blå land - men har han overhovedet et land? Jarlov vil være bykonge i Roskilde - hvor kom det fra? Imens truer nye sager hos Moderaterne. Det og meget andet får du i ugens episode af Borgen Unplugged. Martin Flink stiller spørgsmålene. Anders Langballe og Elisabet Svane har svarene. Ugens episode er sponsoreret af Bagsværd Lakrids.

I dagens episode kommer vi forbi banankrisen i 1999 og Einsteins flugt fra Nazityskland. Og så har værterne tilladt sig selv en enkelt øl i studiet. God fornøjelse!Musik af Max Fomsgaard

Det ryska imperiet har varit tsarryskt och bolsjevikiskt. Nu försöker Putin återupprätta imperiet med sina egna förtecken. Den 24 februari 2022 inledde Vladimir Putin det största militära angreppet i Europa sedan andra världskriget med invasionen av Ukraina.Putin ville ”avnazifiera” Ukraina och rätta till det som han såg som ”den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet” – splittringen av de östslaviska folken. För den historiebesatte Putin är det mer än en militär operation – det är en kamp om historien.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Ryssland och kriget om historien.Historien är ett vapen i Putins händer. Han har konsekvent använt historiska referenser för att rättfärdiga sina politiska beslut, från annekteringen av Krim 2014 till den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.I den officiella ryska retoriken är Ukraina inte en självständig nation, utan en artificiell skapelse som tillhör Rysslands historiska sfär. Putin beskriver invasionen som en kamp för att bevara den "rättmätiga" ryska civilisationen mot en fientlig västlig konspiration. Denna historieskrivning används inte bara för att mobilisera ryska medborgare, utan också för att legitimera kriget internationellt.Putins historiesyn präglas av kontinuitet och nationalism. Han ser Ryssland som en stat med en tusenårig historia där dagens händelser är en direkt fortsättning på tidigare konflikter. Historien presenteras som en linjär berättelse där Ryssland alltid har varit en stormakt och ett offer för yttre aggression.Ett av de mest framträdande elementen i Putins historiebruk är det så kallade "stora fosterländska kriget", den ryska termen för andra världskriget. Kriget utgör den centrala händelsen i den ryska historiska självbilden och används aktivt för att stärka en patriotisk identitet. I Putins version av historien var Sovjetunionen den främsta kraften som besegrade nazismen, och västmakterna har sedan dess försökt undergräva Rysslands position. Genom att påstå att Ukraina styrs av nazister – en referens till ukrainska nationalistgrupper under andra världskriget – försöker Putin rättfärdiga sin invasion och knyta den till Sovjetunionens kamp mot Nazityskland​.Ett annat viktigt historiskt motiv är bilden av väst som en återkommande angripare. Enligt den ryska historieskrivningen har Ryssland genom århundradena utsatts för invasioner från svenskar, polacker, fransmän och tyskar. Putin använder denna föreställning för att beskriva Natos expansion österut som ett existentiellt hot mot Ryssland. Genom att koppla dagens geopolitiska situation till historiska aggressioner framställs Rysslands invasion av Ukraina som en defensiv åtgärd snarare än en imperialistisk expansion​.Ett centralt argument i Putins retorik är att Ukraina egentligen inte existerar som en självständig nation. Han påstår att landet skapades av Lenin i samband med Sovjetunionens bildande och att dess gränser är en artificiell konstruktion. Detta narrativ förnekar Ukrainas långa historia och dess nationella identitet. I själva verket har Ukraina rötter i Kievriket på 800-talet och man har genomgått en komplex utveckling där både polsk, rysk och österrikisk påverkan har spelat en roll.Bild: Historien är alltid närvarande i den ryska presidenten Vladimir Putins världsbild.Musik: Street Corner Fiddle Czardas. Av SashaBranislav Markovic, Storyblock Audio.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Siw Malmkvists kontrakt har inte förnyats på 60 år med stora ekonomiska förluster som följd. Det visar en granskning av musikbranschen som Kulturnytt har gjort. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kulturnytts Tanja Ulriksson gästar programmet för att berätta mer om sin granskning av musikbranschens villkor som sänds den här veckan. Där bland andra Musikerförbundets ordförande Karin Inde spår att det inte kommer finnas några stora musikstjärnor i framtiden om dagens situation inte förändras.INTERVJU: KAROLINA ANDERSSON TAR SIG AN NATTENS DROTTNINGVi får besök av sopranen Karolina Andersson, aktuell i rollen som Nattens drottning i operan ”Trollflöjten”, Mozarts sista opera, som har premiär i veckan på Folkoperan i Stockholm. Hon kommer hjälpa oss djupdyka i den aria som Nattens drottning framför i operan. En av operahistorians största hits. Men varför är den så känd? Och vad behövs för att sjunga den?KRITIKSAMTAL: ”DIE LEANDER” PÅ ÖSTGÖTATEATERNP1 Kulturs teaterkritiker Jenny Teleman har varit på premiären av musikteaterföreställningen ”Die Leander” på Östgötateatern. En pjäs som handlar om den svenska schlager och revystjärnan Zarah Leanders väg till att bli den största filmstjärnan i Nazityskland. REPORTAGE: ”TORRLÄGG ÖRESUND” OM DET SVENSK-DANSKA GRÄNSLANDETTorrlägg Öresund, och skapa en perfekt förbindelse mellan Sverige och Danmark. Det föreslog skånska TetraPak-grundaren Ruben Rausing, under mitten av 1900-talet. Det blev en bro i stället. I år fyller den 25 samtidigt som Malmö Konsthall fyller 50 och lyfter i sin jubileumsutställning ”Torrlägg Öresund”, det svensk-danska gränslandet. Men bakom utställningen står otippat nog en amerikan, bosatt i Polen, det vill säga utställningskuratorn Post Brothers. Vår reporter Sara Ek har varit på Malmö Konsthall och träffat honom och konstnären Matilda Tjäder.ESSÄ: STIGEN LEDER RAKT IN I MIG SJÄLVFörfattaren och journalisten Eva-Lotta Hultén tar med oss på en vandring, ut i skogen och in i sig själv i tisdagens radioessä om, stigar. Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari

Detta är del två i en episod om Nazi-ockultism som går bra att lyssna på fristående. Har du ej hört del ett så gör gärna det för en fylligare upplevelse. Eva Kingsepp samtalar med Camilla Elfving.Efter en kort återkoppling (från del ett) fortsätter forskaren Eva Kingsepp att berätta om Hess flygning till UK och förföljelsen av esoteriska/ockulta utövare i Nazityskland. Det kommer även att handla om mystikern Wiligut, SS forskningsinstitut, Ahnenerbe, Atlantis och Tibetexpeditionen samt Nazi-ufos. Och hur var det med Vril-sällskapet, fanns det eller var det bara en myt? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var relationen mellan den fascistiska regimen och den judiska befolkningen oproblematisk. Italienska judar utgjorde en liten, men integrerad minoritet som ofta deltog i det offentliga livet. Många hade stridit för Italien under första världskriget, och flera judar var medlemmar i det fascistiska partiet.Mussolini föraktade antisemitism. Detta skulle förändras när Italien under 1930-talet närmades sig Nazityskland.Detta är första avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien.Under 1920- och tidigt 1930-tal var antisemitismen främmande för fascistiska ideologin i Italien. Mussolini betonade snarare nationalism, auktoritet och korporativism. Judar kunde både delta i och stödja den fascistiska staten. Vid denna tid ansågs lojalitet mot nationen viktigare än etnicitet eller religion. Många judar, särskilt de som stödde regimens nationalistiska vision, fann en plats inom fascismens ramar.1938 infördes en raslagstiftning som markerade en avgörande vändpunkt för den italienska judiska befolkningen. Italiens närmande till Nazityskland genom "Stålpakten" och Mussolinis ambitioner att stärka relationen med Adolf Hitler var avgörande faktorer bakom införandet av dessa lagar.Inspirerade av de tyska Nürnberglagarna förbjöd de italienska lagarna judar från att inneha offentliga tjänster, bedriva vissa yrken, gifta sig med icke-judar samt delta i vissa delar av samhället. Judiska elever och lärare stängdes ute från skolorna och en rad ekonomiska restriktioner infördes för den judiska befolkningen. Judar som inte hade italienskt medborgarskap utvisades ur landet.Även om Mussolini motiverade lagarna med hänvisning till rasbiologi och det fascistiska projektet var det tydligt att dessa beslut också var ett uttryck för politisk opportunism.Bild: Benito Mussolini och Adolf Hitler under Mussolinis besök i München 1940. Mussolini införde långtgående raslagar i Italien 1938 för att öka sitt inflytande över Adolf Hitler. Fotograf: Okänd. Wikipedia. Public Domain.Musik: Giovinezza var det italienska Nationella fascistpartiets kampsång från 1920-talet. Den fungerade som Italiens inofficiella nationalsång från 1922 till 1943. Musik av Giuseppe Blanc och text av Nino Oxilia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazi-ockultism, vad är fakta, vad är myt? Gäst Eva Kingsepp, forskareVi tar avstamp i det sena 1800-talets esoteriska strömningar och tittar bl a på kryptohistoriska skildringar, främst kopplingen kring nazism och nationalromantik och det ockulta. Esoteriska läror som teosofi, antroposofi och spiritism var stort från mitten av 1800-talet ända fram till efterkrigstiden och påverkade många människor på alla nivåer av samhället. Nazisterna var inget undantag. Med Eva Kingsepps inblick lär vi oss navigera rätt och ökar vår förståelse kring vad som är fakta och myter och hur myterna uppkommit. I det första av två avsnitt tar vi upp bl a Thulesällskapet, Vril och den kommande rasen, nazismens ideologiska rötter, svastikan, hakkorset och den svarta solen. SS-chefen och andra ledande nazisters intresse för det ockulta och mer benar vi ut med hjälp av Evas expertkunskaper.Eva Kingsepp är författare, föreläsare och docent i medie- och kommunikationsvetenskap. Hon har forskat och fördjupat sig i många ämnen, bland annat kryptohistoria, spökturism, nazizombier och hur andra världskriget och Nazityskland framställs inom populärkulturen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

AVSNITT 7: Åsskar landar på kvällen den 10e december år 1944 i ett ödsligt Köpenhamn. Danmark är ockuperat av Nazityskland och hans nyfunna vän Inger berättar om livet under kriget. På grund av choklai-monstrets planer springer dom till borgmästarens kontor för att få honom att ändra sig och Åsskars idé startar en ny hoppfull tradition i Danmark.  DAGENS REBUS: ⚡️

Boken heter "Tyrannen" och gäst är författaren Diana Olofsson.Nazisterna ville uppfostra en generation som var stark och lydig från tidig ålder. 1934 publicerade pedagogen Johanna Haarer en bok om uppfostringsråd som spreds till tyska mödrar. En pedagogik som i efterhand har kommit att kallas den svarta pedagogiken. När journalisten Diana Olofsson började intervjua sin mormor Karla, som växte upp i Nazityskland, så framkom bilden av en kärlekslös uppfostran som skapat ärr. Och när Diana fortsatte sin research växte en större bild fram - att den svarta pedagogiken tycks haft stor påverkan på en hel generation barn som växte upp i Tyskland under den här tiden.Några av frågorna som diskuteras i programmet är: Vad innebär den svarta pedagogiken? Vem var Johanna Haarer och vad gick hennes bok ut på? Varför och på vilket sätt spreds Johanna Haarer's bok och uppfostringsråd till tyska mödrar under Naztityskland? Vilka konsekvenser har den svarta pedagogiken haft på den generationen barn som växte upp med den?Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/larafranlarda och få tillgång till alla exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt, eller stötta podden på SWISH på 0737719037.Instagram: https://www.instagram.com/larafranlarda/Hemsida: https://larafranlarda.comSupport till showen http://supporter.acast.com/larafranlarda. Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/larafranlarda så får du tillgång till exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt. https://plus.acast.com/s/larafranlarda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Tredje riket skulle barn behandlas med känslomässig distans, och föräldrarna fick inte ge efter för barnets behov av tröst eller omsorg. Allt utifrån läkaren Johanna Haarers skrifter om barnuppfostran. Det ansågs skapa svaga och beroende individer, vilket var oacceptabelt enligt nazistisk ideologi.Haarers tankar om barnuppfostran hade stort inflytande på miljontals tyska familjer i Tredje riket. Och hon var inte okänd i Sverige heller. Målet var att bryta ner barnens vilja för att skapa en generation som var lojal mot staten, känslomässigt avtrubbad och beredd att offra sig för nationens större syfte.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten Diana Olofsson som är aktuell med boken Tyrannen – Mormor och arvet efter Nazityskland.I Nazityskland skrev läkaren Johanna Haarer flera böcker om barnuppfostran som hade enorm genomslagskraft. I boken "Die deutsche Mutter und ihr erstes Kind" (Den tyska modern och hennes första barn) gavs det råd om hur mödrar skulle uppfostra sina barn i enlighet med nazistiska ideal. Haarers varnade för att visa för mycket ömhet och tröst till barn, vilket hon ansåg skulle skapa svaga och beroende individer, eller som hon uttryckte det, "tyranner". Hennes böcker uppmuntrade föräldrar att behandla barn som soldater i miniatyr, där känslomässig distans var avgörande för att uppnå målet om en disciplinerad och hård vuxen.Många av de som fostrades enligt dessa principer bar med sig de psykologiska ärren långt efter kriget. Depression, ångest och en känslomässig avstängdhet blev vanliga konsekvenser av denna uppfostringsmetod, och de familjeband som normalt sett skulle ha präglats av kärlek och stöd ersattes ofta av skuld, rädsla och skam.1977 myntade Katharine Rutschky begreppet svart pedagogik om uppfostringsidealen som hade präglat Tyskland även före Tredje riket. Svart pedagogik är en disciplinär och straffbaserad uppfostringsfilosofi som förespråkar hård disciplin, känslomässig distans och lydnad som de främsta målen i barnuppfostran. Svart pedagogik har sitt ursprung i den tidigmoderna tidens syn på barnuppfostran som en nödvändig, ofta brutal, process för att förvandla barn till lydiga medborgare. På 1600- och 1700-talen betraktades barn som naturligt vilda och okontrollerbara, och det var upp till föräldrar och auktoritetsfigurer att disciplinera och forma dem. Här blev straff, både fysiska och psykiska, centrala verktyg för att forma barnets vilja och beteende.Musik: Sång från Hitlerjugend. Maerkische Maedel, maerkische Buben - Jugend will marschieren - Heute geht's zum Tor hinaus. Internet Archice. Public DomainBild: Nazistledaren Reichel från Erdmannsdorf i Sachsen med sin fru och sina tolv barn. Mamman bär moderskorset. Fem söner finns i den tyska Wehrmacht; den sjätte är hos Reich Labour Service. De yngre barnen är alla medlemmar i nazistiska ungdomsorganisationer. De yngsta tjejerna har Wolfsangel-symboler på sina klänningar; symboler för Deutsche Kinderschar (drivs av lokala NS-Frauenschaft-grupper för barn 6-10). Den äldre systern bär uniformen från Bund Deutscher Mädel (BDM) Bundesarchiv, Bild 183-J15063 / CC-BY-SA 3.0. Wikimedia Common.Lyssna också på Adolf Hitler – grandiosa konstnärsdrömmar.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

(02:00): Lars Løkke: Der er ikke penge til at styrke forsvaret og lempe pensionen. Medvirkende: Jacob Bruun, stifter og rådgiver hos Bruun Advisory, fhv. særlig rådgiver for Lars Løkke Rasmussen (V), (29:00): Fagbevægelsens Hovedorganisation er klar med et nyt omfattende udspil på pensionsområdet. Medvirkende: Jacob Halbraad, direktør i Dansk Arbejdsgiverforening. (39:00): Dronning Margrethe afviser venskab mellem kongehuset og nazityske ledere Historien om kongehusets relation til Nazityskland er blevet gjort meget sensationelt. Medvirkende: Peter Kramer er journalist og forfatter til bogen "Ridser i lakken''. Værter: Kasper Harboe & Anne Philipsen. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Journalist og forfatter Peter Kramer, der har skrevet bogen 'Ridser i lakken' om kongefamiliens relation til nazi-Tyskland i 30'erne, har respekt for, at Dronning Magrethe har forholdt sig til de ridser i lakken, som han mener, at kongehuset har i relation til sin bog. Men han afviser, at han har "oversensationaliseret" begivenhederne, som Dronning Magrethe ellers til Kristeligt Dagblad siger, at han har gjort. Værter: Anne Phillipsen og Kasper HarboeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Ännu idag vårdas i Ryssland myten om insatserna under andra världskriget, skriver författaren Anders Frankson. Men vinsten mot Nazityskland var oerhört dyrköpt. Inläsare: Staffan Dopping

18. oktober 1944 begynte Nazi-Tyskland tilbaketrekkelsen ut av Finnmark. Hva skjedde egentlig for 80 år siden, og hvordan står det til i dag? Medvirkende: Amalie Sunnby, Lise Benus og Frida Kristine Mogård

(02:00): Karin Liltorp ønsker mere åbenhed i politik - hvor langt vil hun gå for den?Medvirkende: Karin Liltorp, MF for Moderaterne. (14:00): Israelske soldater har dræbt Hamas' øverste leder. Medvirkende: Lars Erslev Andersen, Seniorforsker ved Dansk Institut for Internationale Studier. (30:00): Peter Kramer: 'Historikerstanden' nægter at kigge kritisk på kongehuset og Nazi-Tyskland. Medvirkende: Peter Kramer, journalist og forfatter. (46:00): Børnerådet vil have styrket tilsyn med børn i arbejde efter asbestsag. Medvirkende: Bente Boserup, forperson i Børnerådet Værter: Mathias Wissing og Nicolai Dandanell. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I silkekjoler og stive puds deltog dronning Margrethes forældre i 1937 i en storstilet jagtudstilling beværtet af nazistyrets absolutte spidser. En ny bog hævder, at det danske kongehus har haft for tætte forbindelser til Nazityskland. En påstand, der har antændt den danske historikerstand, der ikke før har sat så store spørgsmålstegn ved kongehusets diplomatiske arbejde under besættelsen. Men hvis kongehusets motiver for at deltage i nazisternes festlige begivenheder skal renses en gang for alle, så er der ét særligt arkiv, der skal åbnes. Arkivet med kong Christian den 10.'s dagbøger. Her skriver kongen om sine tanker om de politiske møder, han deltager i. Genstart spørger rigsarkivar Steen Andersen, hvad der skal til, før vi kan få adgang til kongens private tanker. Vært: Anna Ingrisch. Program publiceret i DR Lyd d. 13/10.

Geopolitik används allt oftare när man beskriver länders kamp om makt över resurser och i frågor om säkerhet, teknik och ekonomi. Men begreppet befann sig länge i giftskåpet efter att Nazityskland gjorde det till sin stormaktsideologi. Vad är geopolitik idag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Geopolitik som vetenskap tillskrivs den svenske statsvetaren och politikern Rudolf Kjellén vid förra sekelskiftet. Han jämförde stater med levande organismer som hade ett behov av att expandera för att överleva. Fler tänkte i de här banorna och kopplade ihop biologi, geografi och politik. I Tyskland inspirerades Kjelléns tankar till utrikespolitiken och kravet på Lebensraum, livsrum, för stormakten Tyskland.Efter andra världskriget och den tyska ideologins förödelse stod inte geopolitiken högt i kurs. I stället var det en regelbaserad världsordning med universella principer och frihandel som skulle skapa fred. Geopolitikens återkomstIdag har begreppet kommit tillbaka, men nu främst för att beskriva hur länder kämpar om makt och resurser och hur beroende av råvaror och energi från andra länder är riskabelt. Men begreppet finns också i sin mer ursprungliga form inte minst när man beskriver det tankegods som ligger bakom Rysslands krig i Ukraina.Varför ser vi geopolitikens återkomst? Vad kan en geopolitisk blick på världen synliggöra? Vad finns det för faror med det geopolitiska synsättet på världen?Medverkande: Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan och Kim Salomon, professor emeritus i historia vid Lunds universitet.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Den 1 augusti 1944 inledde polska hemmaarmén ett uppror mot de tyska ockupanterna i Warszawa. Upprorsmännen var övertygade om att de efter några dagar skulle få understöd av den sovjetiska armén som stod på andra sidan floden Wisla. Det kom ingen hjälp. Istället dränktes upproret i blod.Några av andra världskrigets värsta övergrepp på civila utfördes av tyska SS-förband under den ökände Oskar Dirlewanger, Wehrmacht och tyska hjälptrupper. Himmler gav ordern: ”Likvidera dem i tusental”. Närmare 200 000 människor beräknas ha dött och staden Warszawa förstördes systematiskt efter det att upproret ebbat ut.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om ett av andra världskrigets mörkaste kapitel. Polska hemmaarmén var en av de sista verkliga maktfaktorerna inne i Polen för den polska regeringen som befann sig i exil i London. Sammanlagt omfattade den underjordiska armén i Polen hundratusentals män och kvinnor som bedrev partisanverksamhet mot tyskarna. Det var dessa polska patrioter som inledde upproret i augusti 1944.Polackerna var hopplöst dåligt beväpnade och utrustade. Endast drygt 2 000 av de stridande hade vapen när upproret startade. Trots att tyskarna överraskades kunde inte polackerna ta alla de anfallsmål man hade planerat. Redan från början blev de polska styrkorna uppdelade i olika stadsdelar och hade svårt att kommunicera. Tyskarna förde in förstärkningar och började brutalt slå ner upproret. De tyska trupperna utgjordes till största delen av SS-förband, bland annat Oskar Dirlewangers regemente, och kollaboratörer som stred för Nazityskland. De tyska soldaterna begick fruktansvärda övergrepp när Warszawa meter för meter återtogs.En av de största frågorna i efterhand är varför den sovjetiska armén inte anföll och kom polackerna till undsättning. Det står tämligen klart att det handlade om att Stalin gärna såg att upproret slogs ner eftersom det representerade krafter kopplade till exilregeringen i London. Stalin hade sin egen kommunistiska polska regering som han ville sätta in i Polen efter kriget. Polska hemmaarmén fångades i ett cyniskt spel som handlade om maktpolitiken mellan öst och väst, Man kan därför säga att Warszawaupprorets öde var ett av de första tydliga tecknen på kalla kriget.Bild: Warszawaupproret: En upprorsman observerar Krakowskie Przedmieście, genom den demolerade muren i St. Korsa i riktning mot ul. Copernicus. I bakgrunden hyreshus nr 10, 8 och 6 i Krakowskie Przedmieście, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett 20-tal svenska kvinnor kom att gifta sig med män från den nazistiska elitorganisationen SS. Ett giftermål med en SS-man var ingen privatsak, utan paret utreddes grundligt av den nazistiska rasmyndigheten RuSHA där mental ohälsa i familjen, bristande fruktbarhet eller judiska förfäder kunde sätta stopp för giftermålet.Syftet var att SS-fruarna skulle föda många ariska barn som skulle bli det tusenåriga rikets styrande elit. Dog deras män förväntades det att kvinnorna skulle gifta sig med någon annan SS-man.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och journalisten Christoph Andersson som är aktuell med boken Svenska SS-fruar – Med uppdrag att föda ariska barn.Det nazistiska kampförbundet SS, Schutzstaffeln, var en elitorganisation inom det tyska Tredje riket som bland annat fick ansvar för utrotningen av judar. Ledaren Heinrich Himmler var en av de viktigaste ledarna inom Tredje Riket.SS skapade en egen säkerhetstjänst, Sicherheitsdienst (SD) och var involverat i grundandet och driften av säkerhetspolisen SiPo och den hemliga polisen Gestapo. SS satte upp en partiarmé, Waffen-SS, med många frivilliga från andra germanska nationer.Det ställdes höga krav på de som ville bli medlemmar i SS på ariskt ursprung och mental hälsa. En morfar som begått självmord kunde stjälpa en annars lovande kandidat så vida hen inte hade kontakter högre upp i den nazistiska partihierarkin.SS-fruarna skulle vara ariska, friska, fertila, sparsamma och barnkära. Ett tidigare äktenskap utan barn kunde diskvalificera en kvinna för giftermål med en SS-man, men med kontakter högt upp ni nazihierarkin kunde en mentalsjuk syster glömmas bort.Efter kriget återvände många av SS-fruarna till Sverige, trots att de givit upp sitt svenska medborgarskap. Även några av deras män kom att få en fristad i Sverige och kunde på så sätt undkomma straff trots att de varit medlemmar av SS.Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Kampen om superfröerna i Sovjet, Nazityskland och Sverige.Bild: SS-giftermål mellan svenska Sara Toll och SS-mannen och läkaren Hans Deuschl. SS-ledaren Heinrich Himmler syns bakom Sara Toll.Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.Kortad version av ett avsnitt som publicerats tidigare Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Warszawaupproret mot de tyska ockupanterna startade den 1 augusti år 1944 efter nästan fem år av brutal ockupation. Den illa beväpnade polska hemmaarméns uppror var baserad på önsketänkande och politiska förhoppningar om att kunna bevara sin självständighet gentemot Sovjetunionen om de själva befriade sin huvudstad.Upproret slogs ner på 63 dagar med våldsexcesser som gränsade till pervers sadism. Nazitysklands värsta förband Dirlwanger fick fritt spelrum att våldta, mörda sjukhuspersonal och andra civila samt avrätta sårade hemmaarmésoldater. Runt 200 000 människor tros ha dödats i upproret.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Artur Szulc som är aktuell med boken Warszawaupproret 1944.Polen delades upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen i ett hemligt tillägg i Molotov-Ribbentrop-pakten redan före utbrottet av Andra världskriget. När Tysklands sedan anföll Polen besegrade landets ansenliga militärmakt på några veckor. Ockupationen blev mycket brutal med fördrivning av polacker och folkmord på judar.Den polska hemmaarméns ledning hade räknat med att polska styrkor kunde driva ut tyskarna och ta kontroll över Warszawa inför Röda arméns ankomst. Polackerna räknade med hjälp från de västallierade, men hjälpen i form av utrustning släppt från flygplan kom för sent och var allt för begränsad för att göra någon skillnad.Tyskarna kände dessutom till upprorsplanerna och kunde sätta in 20 000 poliser, SS-trupper och armésoldater samt en ansenlig mängd stridsvagnar, olika typer av stridsfordon, artilleripjäser och flygplan. Stalin hade kunnat ingripa på upprorsmännens sida, men ville inte ge polska nationalister någon möjlighet att självständighet efter att Tysklands besegrats.Den polska hemmaarmén slogs tappert, men de hade egentligen aldrig någon chans mot tyskarna när varken Röda armén eller Västmakterna ingrep. Den materiella förstörelsen blev enorm och 200 000 människor dig i upproret. Utöver 15 000 stupade polska hemmaarmésoldater och motståndskämpar ur andra rörelser dödades minst 180 000 civila, varav cirka 65 000 i rena massakrer utförda av tyska förband och deras hjälptrupper.Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades, på Hitlers och SS-chefen Heinrich Himmlers order, med marken.Bild: Scout-oldater från "Radosław -regementet" efter flera timmars marschering genom avlopp från Krasińskitorget till Wareckagatan i Śródmieściedistriktet, tidig morgon den 2 september 1944. Pojken i hjälm är Tadeusz "Maszynka" Rajszczak från Miotłabataljonen. Wikipedia, Public DomainLyssna också på Myterna och sanningarna om Tysklands anfall på Polen 1939 samt Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

April 1940. Norge invaderes av Nazi-Tyskland, og i tiden som følger oppstår det harde kamper rundt byen Narvik. De tyske styrkene er hardt presset. De trenger både flystøtte og forsyninger, men de mangler også en stor militærflyplass. Derfor får nazistene en idé. Hva med å bygge en topphemmelig flystripe høyt oppe på en av Norges største isbreer?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Norden var i allra högsta grad indragna i andra världskriget. Alla de nordiska länderna hade en egen historia att bearbeta i efterkrigstiden. Det skulle påverka deras säkerhetspolitik under kalla kriget.Finland anfölls först av Sovjetunionen, för att senare alliera sig med Nazityskland. Ett Nazityskland som ockuperade Norge och Danmark. Sverige stödde Finland med krigsmateriel, men gjorde lite för att hjälpa Norge och Danmark.Under Lapplandskriget tvingades Finland avsluta andra världskriget med att fördriva sina forna vapenbröder Tyskland, för att uppfylla kraven i separatfreden med Sovjetunionen. Island ockuperades av britterna för att bli självständiga 1944.Detta är den femte och sista delen i serien om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.I krigets slutskede skulle Sverige försöka tvätta bort lite av skammen med eftergiftspolitiken gentemot Nazityskland genom att hjälpa hem nordiska medborgare från tyska koncentrationläger med de så kallade vita bussarna. Man utbildade också norska polistrupper som skulle underlätta för norrmännen att ta kontroll över sitt land igen.De nordiska ländernas erfarenheter av andra världskriget ledde också till olika ställningstaganden i säkerhetspolitiken. Norge och Danmark blev medlemmar av Nato, medan Sverige behöll sin neutralitet, men ett utvecklat hemligt samarbete med Nato, och Finland tvingades för en säkerhetspolitik för lugna Sovjetunionen.Bild: Ett bränt träd och ruiner i Rovaniemi i Finska Lappland den 16 oktober 1944 efter det tyska tillbakadragandet. Foto: Kim Borg SA-Kuva, Wikipedia, Public Domain.Musik: When the lights go on again med Vera Lynn och Mantovani and his Orchestra; Seiler; Marcus; Benjemen, 1942, Internet Archive, Public Domain.Källor: Nordic narratives of the Second World War: national historiographies revisited av Stenius Henrik, Österberg Mirja, Östling Johan.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slaget om Monte Cassino är ett av de blodigaste under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Lirisdalen till kusten vid Tyrrenska havet.I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarslinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Italien och vägen fram till Monte Cassino.Efter Casablancakonferensen sommaren 1943 bestämde de allierade slutligen att invasionen av Italien skulle genomföras. Målet var att slå ut Italien ur storkriget och samtidigt dra tyska trupper och resurser från östfronten för att underlätta för Stalin. Churchill, som vid det här laget sett sin armé bli utkastad ur Europa vid ett flertal tillfällen, drevs också av en idé om att allierade soldater skulle behövas på europeisk mark för att mota den annalkande röda armén.Olika åsikter om invasionens nytta skapade också konflikter mellan Eisenhower och Churchill, vilket antydde att det var bra om invasionen kom igång så snart som möjligt så att Eisenhower inte skulle ångra sig. Centralt för företaget var den amerikanska landstigningskapaciteten i form av skepp.Föreställningen att det skulle bli en lätt operation fick dock snart omprövas. Det första steget lett av Montgomery, Sicilien, avklarades relativt enkelt, men den tyska armén på plats slogs aldrig utan kunde retirera över Messina-sundet och bemanna försvarsställningar längs med den italienska kusten. De allierades överfart över Messinasundet möttes nu av ett hårt motstånd och likaså vid landstigningen av Salerno, strax söder om Neapel, möttes man av en mycket kapabel fiende med förmåga att genomföra effektiva motanfall.Efter ett tag blev det dock klart att tyngden av den sammanlagda massan skulle fälla avgörandet. De allierades tillgång till luftstridskrafter från Sicilien och de amerikanska slagskeppen utanför Salerno möjliggjorde ett eldunderstöd som i slutändan kunde knäcka tyskt motstånd. De allierade var också överlägsna i både manfolk och pansar. Den tyska armén drog sig undan från Neapel för att krypa upp i bergen och bemanna sina försvarslinjer. Kvar lämnade de ett ruinlandskap och en landsbygd i förfall.Italien hade vid det här laget utträtt ur kriget och slutit fred med de allierade, Mussolini hade blivit avsatt. Den tyska armén hade dock inte dragit sig tillbaka norr om Rom som förutspått, utan snarare byggt upp en enorm försvarslinje strax söder om Rom i stället, Gustavlinjen. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån. Men för att ta Rom behövde man ta sig igenom Gustavlinjen, och framförallt gå igenom Liridalen. Där på en höjd vakade Monte Cassino och bjöd in till en utmaning som skulle bli de allierades kanske svåraste strid i Europa under hela kriget.Bild: En polsk soldat inne i klostret Monte Cassino i den 18 maj 1944. Wikipedia, Public Domain.Lyssna på första delen Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fortsättningskriget innebar att Finland anslöt sig till Nazitysklands krig mot Sovjetunionen. Finland hade sett sina baltiska grannar slukas av Sovjetunionen och vapenbrödraskapet med Nazityskland var den enda allians som erbjöds det hotade Finland.Det fanns också en idé om upprättande av ett Storfinland långt bortom Finlands traditionella gränser. Men fortsättningskriget betraktades som ett försvarskrig eftersom hotet från Sovjetunionen bara hade ökat sedan freden efter finska vinterkriget 1939-40.Detta är den fjärde delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Finlands militära operationer koordinerades med Tyskland, inklusive minering av Finska viken för att förhindra sovjetiska sjöfartsrörelser och deltagande i belägringen av Leningrad. Alliansen med Tyskland var kontroversiell och ledde till diplomatiska konsekvenser, inklusive avbrytande av diplomatiska förbindelser med Storbritannien och utvisning av Finlands ambassadör i USA.Förutom att återvinna förlorat territorium fanns det en dröm om ett Storfinland med rötter i nationalismen under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Geografiskt varierade omfattningen av idén om Storfinland, men inkluderade vanligtvis Finland, Östkarelen, Ingermanland och Kolahalvön, vilket täcker cirka 315 000 km. Vissa förespråkare för Storfinland inkluderade även Estland, finsktalande Västerbotten i Sverige och Finnmark i Norge.Efter Fortsättningskrigets inledande framgångar övergick kriget till ett ställningskrig som varade i nästan två och ett halvt år. Den finska krigföringen var defensiv, med fokus på att behålla de erövrade områdena och förhindra ytterligare sovjetiska framstötar.Men när det började stå klart att Tyskland skulle förlora kriget mot Sovjetunionen uppstod en opposition mot kriget i Finland. Efter massiva sovjetiska anfall på Karelen 1944 skulle fredstrevare skickas ut till Sovjet.Den 4:e september 1944 inleddes vapenvilan, och Sovjetunionen avslutade krigsaktionerna ett dygn senare, den 5:e september. Ett preliminärt fredsavtal skrevs under den 19:e september, och det slutliga fredsavtalet skrevs under i Paris 1947.Finland tvingades avträda territorier och betala krigsskadestånd till Sovjetunionen. Avtalet krävde att Finland skulle återlämna områden som erövrats under kriget och betala 300 miljoner dollar i skadestånd över sex år. Dessa territoriella förluster inkluderade Petsamo och en 30-årig arrendetid för Porkkala-halvön.Bild: Finländskt infanteri går över den gamla gränsen mellan Finland och Sovjetunionen 1941. Av Löjtnant Eronen - finna.fi Wikipdia (CC BY 4.0)- Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Litteratur: Meinander, Henrik (2020) Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin. Lind & Co. StockholmLyssna också på Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoendeKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige tog sig igenom andra världskriget utan att drabbas av krigets fasor som sina nordiska grannar, men med ett något skamfilat rykte.Sverige hade förklarat sig neutralt vid krigsutbrottet 1939, som många små stater i Europa, men lämnade ett stort materiellt stöd till Finland under Vinterkriget. Efter den tyska ockupationen av Norge tvingades den svenska samlingsregeringen böja sig för långtgående krav från Nazityskland.Detta är den tredje delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Sverige hade tillsammans med andra småstater tvingats bevittna hur stormakterna Storbritannien och Frankrike sålde ut det lilla demokratiska Tjeckoslovakien till det expansionistiska Nazityskland. Men det skulle bli värre. Polen delades mellan Tyskland och Sovjetunionen, Finland tvingades kämpa för sin existens mot det mäktiga Sovjetunionen och Danmark och Norge ockuperades av Tyskland.20 länder i Europa deklarerade sin neutralitet vid krigets början men bara sju av dessa klarade att upprätthålla denna neutralitet under hela kriget. För att skydda sig mot potentiella angrepp höll Sverige en hög militär beredskap och en massiv uppgradering av landets försvarsresurser. Över en miljon svenska män inkallades till militärtjänst. De mest omfattande beredskapshöjningarna skedde under vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen, liksom efter Tysklands anfall på Danmark och Norge. Vid dessa tidpunkter var ibland mer än 300 000 män mobiliserade.En viktig faktor i Sveriges neutralitet var landets export av järnmalm till Tyskland, som var avgörande för den tyska krigsindustrin. Trots internationell kritik fortsatte Sverige att exportera järnmalm till Tyskland under hela kriget, även efter det blev klart att Tyskland skulle förlora kriget.För att hantera varubristen och avspärrningen från omvärlden införde Sverige omfattande ransonering av varor och livsmedel. Dessutom uppmuntrades privat odling och tillverkning för att kompensera för bristen på importerade varor.Trots brist på resurser lyckades Sverige genomföra en imponerande upprustning och modernisering av sin militära förmåga under kriget. Detta omfattade allt från förbättrade vapensystem till nya telekommunikationer.Sveriges neutralitetspolitik och anpassning under andra världskriget har varit föremål för mycket debatt och kritik. Vissa hävdar att Sverige borde ha gjort mer för att motstå Nazityskland och hjälpa de allierade. Andra pekar på de komplexa och svåra utmaningar som landet stod inför under denna period.En av de mest kontroversiella aspekterna av Sveriges agerande under kriget är relationen till Nazityskland. Trots sin formella neutralitet gjorde Sverige en rad eftergifter till Tyskland, inklusive tillåtande av tyska militärtransporter på svenska järnvägar och export av järnmalm till den tyska krigsindustrin.Bild: Luftvärnssoldater på post i december 1943 med 7,5 cm lvpjäs m/37. Plats: höjderna vid nuvarande vattentornet i Ystad, Sverige. Källa Carl Gunnar Rosborn, Wikimedia Common, PublicMusik: När fyrarna tänds igen av Frita-Gustaf Sylvain med Ulla Billquist och Willard Ringstrands Orkester, Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Sverige under andra världskriget: När historien vägrade vändaKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de allierade ville förhindra samma export.Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.Detta är den andra delen av fem om Norden under Andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.När vinterkriget bröt ut mellan Sovjetunionen och Finland den 30 november 1939, vändes stormakternas blickar mot Skandinavien. Det starka finska motståndet mot Stalins Röda Armé visade att regionen hade potential att vara en viktig spelare på krigsscenen.Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av det norska kustförsvaret vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.Tysklands nederlag under första världskriget berodde bland annat på att Royal Navy lyckades hålla den tyska marinen inspärrad i södra Nordsjön. Samtidigt kunde man hindra den tyska handelssjöfarten och svälta ut Tyskland. Sjöofficerarna i den tyska Krigsmarinen hade lärt sig av denna läxa och redan den 2 oktober 1939 föreslog den tyske marinchefen Raeder upprättandet av två tyska basområden i Norge.I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne Bjørnson. United States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia CommonsLyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den svenska minoriteten i Estland bestod av ca 9 000 personer. Nästan alla flydde till Sverige under andra världskriget, många med hjälp av en tysk SS-officer. Var han en hjälte eller en girig människosmugglare? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Del 2 av 2. I svenskbygderna utmed Estlands kuster bodde länge tusentals människor i egna samhällen där allt sades, skrevs och sjöngs på svenska. Men under andra världskriget när först Sovjetunionen, sedan Nazityskland och sedan åter Sovjetunionen ockuperade landet såg de inte någon säker framtid i Estland. Av de 9 000 estlandssvenskarna tog sig de allra flesta över till Sverige, och den största flyktepisoden inleddes för precis 80 år sedan. I två program möter vi ett antal av de som var med och flydde och ännu lever. I denna andra del hör vi om SS-officeren Ludwig Lienhard som många av dem såg som en hjälte, men som också beskrivs som en skrupelfri flyktingsmugglare som skodde sig på andras flykt.Medverkande: Endel Enggrön och Maria Gilbert, båda födda i svenskbygderna i Estland och sedan 1944 bosatta i Sverige; Jörgen Hedman, historiker som ägnat sig åt den estlandssvenska historien; Marcus Wallén, historisk författare vars senaste bok ”Falkens flykt” handlar om Ludwig Lienhard.Programledare: Mats Carlsson-Lénart.Producent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Inget krig i världshistorien drev teknikutvecklingen så hårt framåt som andra världskriget. Under mellankrigstiden var flygtekniken fortfarande i sin linda, radiokommunikationen outvecklad och radar fanns ännu inte. ”Drönare” var ännu endast en idé bland många andra. Under början av mellankrigstiden gjordes enskilda försök att fjärrstyra luftfarkoster i USA, England och i Tyskland, men de var inte särskilt framgångsrika. Vid krigsslutet 1945 var situationen en helt annan.I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om drönarteknikens utveckling under mellankrigstiden fram till andra världskrigets slut.Katalysatorn för utvecklingen låg framförallt i andra världskrigets industriella storskalighet. De enorma mängder av flygplan och luftvärnskanoner som användes i andra världskrigets luftoperationer tvingade fram nya lösningar och nya system för varje år som gick. Utvecklingen var också helt nödvändig för att hålla jämna steg i kampen mellan medel och motmedel. Nöden är alltings moder.Klimax nåddes med de tyska V1-bomberna – en slags flygande bomb med jetmotor. Under de sista krigsåren producerade Nazityskland ca 30 000 av dessa, varav de flesta skickades mot England. Även om V1-programmet skulle misslyckas satte den nazityska drönartekniken standarden för de kommande decennierna. Den stora mängden V1-bomber tvingade också fram effektivare försvarsmedel, såsom zonrör till luftvärnsgranater, jetplan och automatiserade luftvärnssystem – innovationer som fortfarande idag dominerar slagfälten.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I svenskbygderna utmed Estlands kuster bodde länge tusentals människor i egna samhällen där allt sades, skrevs och sjöngs på svenska. Men när kriget kom med nazitysk och sovjetisk ockupation såg de sig tvungna att fly till Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Del 1 av 2. När först Sovjetunionen, sedan Nazityskland och sedan åter Sovjetunionen ockuperade landet såg de inte längre någon säker framtid i Estland. Av de 9 000 estlandssvenskarna tog sig de allra flesta över till Sverige, och den största flyktepisoden inleddes för precis 80 år sedan. I två program möter vi ett antal av de som var med och flydde och ännu lever. I den första delen besöker vi Rågöarna och Hapsal, där estlandssvenskarna en gång dominerade, och hör om bakgrunden och om varför flykten blev nödvändig.Medverkande: Einar Mihlberg, Endel Enggrön, Maria Gilbert, alla födda i svenskbygderna i Estland och sedan 1944 bosatta i Sverige; Erik Söderberg, entreprenör och djurbonde Rågöarna, Estland; Göran Hoppe, professor emeritus i kulturgeografi, Uppsala universitet; Ülo Kalm, chef Aibolands museum, Hapsal, Estland.Programledare: Mats Carlsson-Lénart.Producent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Birger Furugård, även kallad Deje-Hitler, grundade tillsammans med sina bröder Sigurd och Gunnar Sveriges första nazistparti den 12 augusti år 1924. Svenska Nationalsocialistiska Frihetsförbundet (SNFF), som senare bytte senare namn till Svenska Nationalsocialistiska Bonde- och Arbetarpartiet (SNBAP).Birger Furugård blev partiets ledare och kom att träffa både Hitler och Goebbels i Tyskland och brevväxlade flitigt på knackig tyska med Heinrich Himmler. Men Birger Furugårds partiverksamhet kom aldrig att locka särskilt många medlemmar eller röster i val och Birger Furugårds problematiska privatliv gjorde inte saken lättare. Vid en partisplittring 1933 blev Furugårds parti det minsta.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius, aktuell med biografin En värmländsk Hitler - Birger Furugård och de första svenska nazisterna.Det första svenska nazistpartiet bildades inte långt efter det tyska NSDP, och Furugårds parti var det första utanför den tyskspråkiga världen. Kontakterna med de tyska nazisterna var täta och omfattande. Även om de tyska observatörerna tvivlade på det svenska nazistiska ledarskapetSvenska nazister hoppades på att även Sverige skulle ockuperas av Nazi-Tyskland precis som Norge och Danmark och såg Furugård som en tänkbar svensk Quisling.Birger Furugård bytte aldrig uppfattning, trots att han hade vänner som avrättades i Tyskland och trots närheten till ett världskrig inpå knutarna i det ockuperade Norge. Inte ens när hans älskade dotter gifte sig med en norsk motståndsman.Bild: Birger Furugård håller tal 1935, Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet, Public DomainMusik: Horst Wessel-sången, wikipedia, Public DomainLyssna också på Ingvar Kamprads fascistiska vän Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter det franske nederlag til Nazityskland i juni 1940 indgik en ny regering under ledelse af den 84-årige marskal og krigshelt fra1. verdenskrig, Philippe Pétain, en våbenstilstandsaftale med den tyske besættelsesmagt. Aftalen gav den formelt set neutrale franske regering lov til at administrere den østlige del af landet i samarbejde med den tyske besættelsesmagt. Styrets hovedsæde lå i kurbyen Vichy, hvorfor eftertiden siden har benævnt Pétains regering som ”Vichy-styret”. Vichy-styret gik under, da de allierede i løbet af sommeren og efteråret 1944 generobrede store dele af Frankrig, og tyskerne flyttede Pétain med til Tyskland, der dog selv søgte tilbage via Schweiz i april 1945.  I sommeren 1945 begyndte så en retssag mod Pétain, der også fik betydelig international opmærksomhed. Retten forløb i tre uger. En jury skulle afgøre, om Pétain var en forræder, der i al for høj grad havde samarbejdet med tyskerne eller om han fortsat var fædrelandets helt og skjold, der blot havde forsøgt at mildne konsekvenserne for franskmændene under besættelsen. Sagen endte med, at Pétain blev idømt dødsstraf, der dog blev ændret til livsvarigt fængsel. Alligevel er Frankrig aldrig blevet færdig med at diskutere hverken retssagen eller Pétains skyld. Diskussionerne fortsatte i årtierne efter krigen og helt op til vores tid. I programmet medvirker lektor og ph. D. i fransk ved Københavns Universitet, Jørn Boisen og vi taler om sagen mod Pétain og Vichy-styret med udgangspunkt i den britiske historieprofessor Julian Jacksons bog: ”France on Trial: The case of marshall Pétain” på dansk: Frankrig på anklagebænken: Marskal Pétain-sagen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kalla kriget inleddes i Berlin med Berlinblockaden 1948 och slutet inleddes med Berlinmurens fall 1989. Berlin var utan tvekan kalla krigets huvudstad där två system, separerade av en mur, spionerade på varandra.Berlin var en ruinstad efter andra världskriget. De allierade hade delat upp staden i fyra ockupationssektorer. Men snart började spänningarna mellan de allierade västmakterna och Sovjetunionen att öka, och Berlin blev en källa till konflikt.I denna livepodd av Historia Nu som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023 samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som är aktuell med böckerna Berlinmurens fall (2023) och Det dramatiska 80-talet (2022).Sovjetunionen och de allierade i Väst litade aldrig på varandra under andra världskriget och när den gemensamma fienden Nazityskland besegrats skulle spänningarna växa till ett kallt krig. Berlinblockaden 1948, när Sovjetunionen förhindrade införsel av varor till Västberlin som kontrollerades av Västmakterna, är en naturlig start på kalla kriget. Och Berlin är tveklöst Kalla krigets huvudstad.Blockaden var ett svar på införandet av en ny valuta i det som skulle bli Västtyskland. Sovjetunionens avsikt med blockaden var att tvinga de västliga makterna att ge upp sina sektorer i Berlin och lämna staden under sovjetisk kontroll. Det var ett försök att krossa Västberlins ekonomi och tvinga de västliga makterna att överge staden.För att rädda Västberlin flög de västliga makterna in förnödenheter till Västberlin i en massiv flygbro, där hundratals flygplan flög dag och natt för att förse staden med mat, bränsle och andra nödvändigheter. Berlinblockaden och Luftbron blev snabbt en symbol för kalla kriget. Det var en tydlig demonstration av den ideologiska och politiska konflikten mellan öst och väst.Under kalla kriget var Berlin också en spionernas huvudstad. Både öst och väst använde sig av spioneri för att få information om fienden. Det var här som spionutbyten ägde rum och där spioner från båda sidor rekryterades och avslöjades.Den 13 augusti 1961 byggde östtyska myndigheter med Sovjetunionens goda minne Berlinmuren, som murade in Västberlin och skilde familj och vänner från varandra, samt blev en symbol för den delade staden och den skarpa skiljelinjen mellan öst och väst. Muren blev den tydligaste symbolen för den totalitära kontrollen som östtyska regeringen hade över sina medborgare.I den 26 och 27 oktober stod sovjetiska och amerikanska pansarvagnar öga mot öga mot varandra vid gränsövergången Checkpoint Charlie efter problem för amerikanska diplomater att fritt passera gränsen mellan Väst och Östberlin.Det nästan slumpartade Berlinmurens fall den 9 november 1989 var början på slutet på det kalla kriget och en ny era för Berlin och Tyskland. Det var en historisk händelse som firades över hela världen och som ledde till återföreningen av Öst- och Västtyskland. Berlinmurens fall innebar också slutet på Berlin som kalla krigets huvudstad. Staden blev istället en symbol för en ny tid av fred, enighet och frihet.Bild: Berlinmuren vid Niederkirchnerstrasse mellan Kreuzberg och Mitte, 1988, av Roland Arhelger, Wikipedia, CC BY-SA 4.0Lyssna också på Berlinmurens fall – en oväntad händelse som förändrade världen.Musik: Upstairs Downstairs av The Mountain, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Belarus, västra Ryssland och Baltikum.De civila offren dog inte p.g.a krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock AudioLyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Email: Laernorsknaa@gmail.com Transcript: https://laernorsknaa.com/7-7-world-war-ii-in-norway-1939-1945/ Support me here --> Patreon: ⁠⁠⁠⁠https://www.patreon.com/laernorsknaa⁠⁠⁠⁠ Donasjon (Paypal): ⁠⁠⁠⁠Doner (paypal.com)⁠⁠⁠ For more content to learn Norwegian --> YouTube: ⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/channel/UCxdRJ5lW2QlUNRfff-ZoE-A⁠⁠⁠ Andre verdenskrig brøt ut i 1939 da Tyskland angrep Polen. Norge erklærte seg nøytrale i krigen. Norge ønsket å holde seg ute av andre verdenskrig, akkurat som de hadde gjort i første verdenskrig. Norge valgte altså å ikke alliere seg med noen av stormaktene i Europa.  Men Tyskland ville ha det annerledes. Nazi-Tyskland, ledet av Adolf Hitler, planla et angrep på Danmark og Norge i 1939. Det var to hovedgrunner til at Tyskland ønsket å okkupere Norge. Den første var at Tyskland ønsket å ha marinebaser i Norge for tyske krigsskip. Fra Norge kunne skipene lettere reise ut mot Atlanterhavet og Nordsjøen. Dermed kunne de true Storbritannia lettere. Den andre grunnen var at Tyskland ønsket å ha kontroll over importen av svensk jernmalm til Tyskland. Jern er viktig i krig, og eksporten av svensk jernmalm gikk via norskekysten.  Den 9. april 1940 angreip Tyskland Norge. Tyskerne angreip med fly og båt. Vidkun Quisling, lederen for det høyreradikale norske partiet Nasjonal Samling, prøvde å gjøre statskupp. Quisling sa på radioen at han ville bli den nye statsministeren i Norge og at Norge måtte legge ned våpnene. Tyskerne krevde at kongen og regjeringa skulle godta Quisling som ny statsminister i Norge.

I samarbete med UIP Sweden kommer här ett specialavsnitt med anledning av Christopher Nolans nya storfilm "Oppenheimer" (biopremiär 21 juli).Ställda inför den fasansfulla insikten att forskare i Nazityskland kanske skulle lyckas med att framställa en atombomb drev ett antal amerikanska och europeiska fysiker det så kallade Manhattanprojektet. 16 juli 1945 testsprängde man den första atombomben i New Mexikos öken.Manhattanprojektet kom att förändra livet för dessa forskare, för själva forskningen och för samhället i stort. Det är en av 1900-talets mest avgörande händelser. Om detta, och mer därtill, handlar detta avsnitt.Läslista:"Slutet är alltid nära" Carlin, Dan"Männen bakom atombomben" Agrell, Wilhelm i Populär Historia 2009"Från domedag till terrorbalans" Peterson, Lotten i Populär Historia 2001"Vad hände egentligen?" Johansson, Ulf m flEB, NE m fl Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen dags för sommarföljetong! För oss är detta något av årets höjdpunkt. För precis 80 år sedan rasade fruktansvärda strider på gränsen mellan dagens Ryssland och Ukraina. Det känns lite sorgset att namn som Charkov och Belgorod åter igen är så bekanta... av samma anledning.Men även om synen av stridsvagnar som dammar fram i dammet är bekant så är allt annat annorlunda. 22 juni 1941 hade Operation Barbarossa rullat igång. Nazityskland avsåg att krossa Sovjetunionen.I vårt första avsnitt börjar vi på just den ödesdigra dagen och följer utvecklingen till våren 1943. Det blir alltså Moskva, Stalingrad, Hitlers tjack och Stalins familjeproblem i ett och samma avsnitt (!).--LäslistaFrankson, Anders & Zetterling, Niklas (2002). ”Slaget om Kursk: historiens största pansarslag”. Stockholm: NorstedtSchüle, Walter, ”Pansarslaget vid Prochorovka”, Svenskt militärhistoriskt bibliotek, Stockholm, 2009Fest, Joachim, ”Hitler: en biografi” [Uppdaterad utg.] Fischer & Co, Stockholm, 2008”Decisive Battles of the 20th Century” [red Frankland & Dowling]”Stalinorgeln räddade Röda armén” Rasmus Kjaerbye Petersen i Militär historia april 2019”Myter om Kursk” & ”Segern över Tyskland kostade mycket blod” Frankson, Anders i ”Pennan och svärdet””Historien om Östfronten” ur magasinet ”Spännande historia””Andra världskriget i färg” Dokumentär Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.