Samtal om livet

Markus Virta har under de sista 5 åren blivit en av Sveriges mest anlitade Musikalregissörer. Vi pratar om varför det är så oerhört roligt att regissera musikal. Och om genrens unika begränsningar och möjligheter och hur otroligt svårt det är att få till. Men också om hur man kan vara en bra arbetsledare och konstnär. Och om rädslor och euforisk glädje. Och är musikal konst egentligen?

Vad många föräldrar inte fattar, eller vill inse, är att barn ofta exponeras för porr redan i lågstadiet. Via sina egna, kompisars, eller storasyskons mobiler, datorer eller surfplattor. Och att detta skiljer sig markant från hur det var innan smartphonegenerationens barn växte upp. Dels i fråga om tillgång - några få fingertryck bort, dygnet runt - gratis. Men dels också i fråga om vad man har tillgång till - helt ocensurerad och ofiltrerad porr - som väldigt få vuxna skulle låta sina barn konsumera om de gjort ett medvetet val i frågan. Intryck som ofta är svåra för unga barn att själva hantera. Det börjar nu också komma in vittnesmål på att denna tidiga exponering av grov porr i många fall kan leda till psykisk och fysisk ohälsa, och i värsta fall leda till både sexuellt våld och övergrepp, även mellan barn som kopierar det de lärt sig av porren. Organisationen Porrfri Barndom arbetar för att få politiker, internetleverantörer, skola och föräldrar att dels förstå att detta sker, och dels diskutera hur man kan hindra eller bromsa den här utvecklingen. I klartext vill man begränsa låg- och mellanstadiebarns tillgång till porr så gott det går och med det försöka höja åldern för förstagångsexponering. Idag är utvecklingen den motsatta, den sjunker i takt med att barn får smartphones allt tidigare. Det tycks mig som att denna ambition är lika rimlig som den begränsning samhället redan idag gör för barn: av exempelvis våldsskildringar i biofilmer/TV/reklam och tillgång till alkohol, tobak, dobbel och narkotika.

Philip Jalmelid är en av musikalsveriges stora stjärnor, med sin känsliga röst och emotionella närvaro har han snabbt etablerat som en av de stora. Hur förhåller han sig till skapande och arbete? Var det alltid så självklart att arbeta med scenkonst, eller var det snarare bilar och motorcyklar som skulle fylla hans liv? Hur förhåller sig han till metoo och konst och repetitionsdynamik. Hur ser han på familjen och faderskapet? Vad är relationen till uppväxtens Gotland? Och varför är han inte intresserad av en internationell karriär? Och när känns livet meningsfullt?

Vad är passion och hur långt är man beredd att gå för att få göra det man älskar? Charlotta Öfverholm är en av de mest drivna personer jag någonsin har träffat, hon har lyckats bli en av Sveriges mest framgångsrika dansare, med en lång internationell karriär. Samtidigt har det kommit med ett pris, kroppen har tagit mycket stryk och delar av skelettet är nu mera i metall. Hon säger att det är värt det: "När man ska stå på scen finns det ingen gräns för hur mycket man kan bita ihop". På frågan hur länge kan man egentligen dansa så har hon svarat med att starta projektet "Age on Stage" för människor över 65 som vill dansa (där flera är i 90-årsåldern).

Stefan Larsson är en av våra allra mest anlitade regissörer med 30-40 produktioner bakom sig bara vid Dramaten. Han har även varit teaterchef vid flera stora scener i hela Skandinavien. Vad är hans syn på teater? Vad kommer han ifrån? Varför jobbar han så mycket? Och hur tar han hand om bråkiga medkreatörer? Vad lär vi oss om kreativitet och chefskap av en av de mest erfarna i branschen? Vad tänker han om politik och om metoo. Vad vill han i framtiden?

Tilde Björfors grundade Cirkus Cirkör redan 1995 och de har haft enorma framgångar både i Sverige - men även internationellt - sedan dess. Nycirkus är som en ny konstform, som varken är teater, dans, eller performance. Som inte har traditionell dramaturgi, men ändå bygger på berättande. Hur ser hon på sin konst och på cirkus. Vart är vi på väg? Hur går hennes skapande till? Vad vill hon att konsten ska leda till?

Tobias blev chef för Folkoperan mitt under pågånede pandemi. Hur har det varit? Hur har de klarat sig? Hur håller man lusten när allt tas ifrån en? Hur navigerar man organisationen, när beskeden ändras från vecka till vecka? Hur ser han på framtiden? Vad har de lärt sig under året? Och också om privata frågor om hur han blev chef, vari hans konstnärliga lust ligger och vad han personligen har lärt sig som konstnär under alla dessa år.

Fredmans sång No 5c på gutamål. Översatt av Lars ”Las” Jacobsson. Arr och gitarr: Håkan Cinti Larson Sång Hugo Hansén Inspelad någon gång på 90-talet.

Josef jobbar som kör- och orkesterchef i Berwaldhallen, med Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Vi för ett långt samtal om vad chefskap är - dels generellt - men dels också specifikt i de brutalt konkurrensutsatta miljöer vi är verksamma inom. Vad är egentligen chefens funktion? Kan man sälja på sin privatperson och på den funktion man har inom en organisation? Och hur kan man vara till maximal nytta för sin anställda, för företaget? Hur kan jag göra någon form av påvekan till det bättre?

Frida Westerdahl är pianisten och sångerskan, som blev skådespelare, som blev yogini och andligt medium. Hon säger själv att hon alltid arbetat med samma sak, att det bara är olika uttryck för samma kärna, samma längtan. Hur hänger det ihop? Och vad har hon lärt sig om att vara människa på jorden genom detta breda sökande? Det kan låta högtravande och svårtillgängligt, men vi pratar om dessa frågor ytterst handfast och praktiskt. Och kopplar konst till meningen med livet. Och till tillit och närvaro. Vi vill alla hitta en väg genom livet, ta tillvara på de dagar som vi fått till skänks. Hur ska vi få tag på något som på djupet känns meningsfullt och levande? Om man är mest intresserad av Fridas relation till att vara skådepelare så handlar första delen av samtalet nästan bara om det. Men från ca 1:10 (när det blir en kort paus i samtalet och hon tar på sig en tjockare tröja), så handlar det nästan uteslutande om andlighet.

Möt Norrlandsoperans nye chef! Vad är hans lust och längtan med nya jobbet! Vad är hans opera- och konstsyn? Och vad tänker han om framtiden för opera och scenkonst? Hur ska han hålla Norrlandsoperan relevant för kommande generationer? Var ligger hans passion och vad har han för rädslor? Och givetvis om Covid 19 och hur den har påverkat hela scenkonstfältet i stort. Vi vet inte var det slutar, men vi vet att det aldrig kommer att återgå till vad det var.

Hur tar man sig ur trauman som sitter så djupt inne i en att de blivit till en del av ens identitet? Hur kommer man ut ur sin ensamhet? Hur kan man öppna upp sitt liv mot sin omgivning och leva i sin egen rätt fullt ut? Den behandlingsmetod som Pauli är utbildad i är den mest effektiva terapi jag någonsin erfarit (och jag har verkligen testat allt). Inte bara känns det som att terapin går djupare, den stannar kvar. Det känns för första gången i mitt liv som att jag verkligen läker och tar mig vidare. De som går till Pauli söker ofta för kronisk utmattningssyndrom, utbrändhet, Kronisk trötthetssyndrom kopplat till underliggande chock- och anknytningstrauma. Om du är intresserad av att komma i kontakt med Pauli, kan du nå honom via "Welledge" i Gamla stan i Stockholm.

Vi pratar om vad vi lärt oss efter snart 20 år med teater. Där den kanske allra viktigaste lärdomen tycks ligga i att våga känna tillit i kaoset. För att kunna vara kreativ och nyskapande tvingas man ut på okända vägar, i en slags dimma och där man stundtals är helt vilse (annars gör vi ju bara det som redan gjorts). Och det kan vara oerhört ångestladdat att inte veta om man någonsin hittar hem igen. Det kräver mod, erfarenhet och tillit. Ett stort misstag är att tro att man redan vet vad man ska göra. Att man redan har svaret. Det har man aldrig. Varje handling, varje vilja, varje rörelse är ny och har aldrig utförts förut. Det gäller både på scen och i livet. Och hur kan man till och med njuta av stunden, av uppgiften, av livet. För det är ju det enda liv man faktiskt lever! Svaret tycks ligga i en slag "medveten närvaro", att verkligen vara i nuet.

Nina Stemme är mångfaldigt omnämnd som värdens bästa dramatiska sopran och ett mindre kärnkraftverk av energi. Vad är musik och scenkonst och opera för en som haft ett liv på dess absoluta världstopp? Det är inte helt lätt att tydligt svara på det. Det är ett eget universum, något inom oss som bara kan uttryckas genom just musik. Där man låter rösten/instrumentet vara själens spegel. Hur blir man världsledande? Vad har framgångsrika konstnärer gemensamt med varandra? Och hur kan man behålla sin skörhet, när man samtidigt måste överleva i en stenhård konkurrens? Och är det inte väldigt ensamt att åka världen runt och sjunga med och för främlingar? Och hur ska man våga utvecklas? Gå bortom sina vanor, undanflykter och ursäkter, och verkligen ta ett steg framåt. Våga ta sin egen väg och inte tänka på vilket resultat man tror att andra förväntar sig av en.

Postmodernismen förklarad för 7-årige Knut. Vad är den? Vad kommer den från? Vad är dess faror och problem? Hur är den kopplad till populismen? Och vad är vägen bortom postmodernismen?

Varför har vi en skola överhuvudtaget? Är verkligen lärandet kärnan i verksamheten? Är det snarare för att möjliggöra självförverkligande? Eller är det för att träna barnen att vara sociala varelser i ett komplext samhälle? Eller är det snarare ett slags förvar, så att föräldrarna ska kunna arbeta och vara i samhället? Hur fungerar skolan idag? Och vad drömmer vi om för skola i morgon? Hur ska vi få ordning på den segregering som skapats i - och mellan - olika skolor de senaste 20 åren? Hur kan skolan skapa ett "vi" i samhället, där alla är en del av "oss", inte ett "dom" eller ett "ni"? Kanske måste skolan förstatligas och styras centralt för att verkligen få ordning på den?

Vad är det för likheter och skillnader mellan musik och teater? Om att få tag i det som "svänger" och i den absoluta närvaron. Och om att spela tillsammans på scen och verkligen lyssna på varandra. Och i samspelet med sin publik. Om rytmen som motor och kraft. Hur skiljer sig de åt som gör konsten till sina liv från de som gör det på sin fritid, de som drömmer om ett annat liv. Kanske är det bara så att vi som lever med det, har bränt alla andra broar och nu har vi bara detta kvar. Och då måste vi leva i det. Man måste bestämma sig först. Sen välja det som sitt liv. Vi pratar också lite om vårt gemensamma projekt, en musikal som Lars Demian skrivit och som Hugo Hansén ska regissera 2023 på en "stor teater i Sverige".

Två regissörer pratar om sitt fantastiska och helt omöjliga yrke. Hur går det till, hur gör vi två? I praktiken. Hur förbereder vi oss, hur håller vi repetitioner, hur coachar vi skådespelarna och hur får vi ihop allt till en enhetlig föreställning? Hur kommer vi förbi vår prestationsångest och våra rädslor. Hur får vi tag i pjäsens själ och hur försöker vi förmedla den till en publik? Det är en slags längtan bortom det ytliga, bortom duktighetsbehovet, bortom det svartvita, det förenklade, ner i djupet - själva brunnen - av vad det innebär att vara människa. Det allra bästa tycks vara när världen utanför bara försvinner och man helt går upp i repetitionsflödet, att få vara i den energin är det mest givande vi båda vet. Som en slags dans-extas. Då är man lycklig.

En djupdykning in i en 10-årings liv. Vad pratar 10-åringar om när de är för sig själva? Vad upplever de som problematiskt med sina föräldrar, vänner och syskon? Hur är en riktigt bra lärare? Känns det meningsfullt att gå i skolan? Och i så fall på vilket sätt? Det kan ofta vara svårt att se framstegen dag från dag och i så fall: vad går skolan - och med det livet - egentligen ut på? Är livet i själva verket något som börjar först efter att skolan är över? Och hur kan man känna sig stolt över sig själv? Hur kan man känna att gruppen gillar en? Hur ska man känna sig mindre ensam? Kanske handlar skolan mest av allt om att träna sig i att möta andra, att kompromissa med gruppen, att samtala med vänner och tvingas umgås med de man inte förstår (eller ens gillar).

Mårten Castenfors är chef för Liljevalchs konsthall på djurgården i Stockholm sedan 2008. Vad tycker han är bra konst? Vilka släpper han över tröskeln? Hur går det egentligen till med arbetet inför vårsalongen? Och vad har han för tankar kring framtiden? Är digitaliseringen svaret?

Sveriges kanske allra bästa scenfotograf Mats Bäcker! Vi samtalar givetvis mycket om fotografi och om det fysiska mötet mellan fotografen och den/det man fotar. Om att ett fotografi är inte hur världen ser ut, utan istället är en tvådimensionell version av hur kameran tolkar världen. Och att en bra bild nästa alltid är "off balance". Men också om att våga ta subjektiva bilder: "Ett bra foto är ett bra självporträtt". Och om vikten av att odla sitt varumärke och stå på sig och kräva sin plats. Och om glädjen i att få arbeta i team. Men även om scenkonsten i stort. Mats är ju en av de i Sverige som sett allra mest teater och undrar varför så få använder hela teaterinstrumentet och verkligen gör de allkonstverk som man har möjlighet till.

Vad innebär det att leva ett liv här på jorden? Vad är grejen? Är det att försöka hjälpa varandra att leva ett bra liv, den korta stund vi har? Är det att ta hand om den jord vi ärvde, så att vi en dag kan lämna den till kommande generationer? Hur kan vi hjälpa varandra att svara ja på livets tre stora frågor? Duger jag? Är jag älskad? Har jag mening i mitt liv? Som ung ville Caroline bli skådespelare. Finns det en djupare koppling mellan teatern och kyrkan? Vari ligger den då i så fall? Är det i kontakten? I speglingen? I det allvar varmed man arbetar med livets allra djupaste existentiella frågor? Vad är tro? Vad är mening? Vad är det vi egentligen ska göra i våra liv? Vad ska vi ta med oss? Slutssatsen verkar bli: Fundera inte så mycket på det, utan lev här och nu! Bild: ANDERS WIKLUND / TT

Vi pratar om livslust och om vad som får en att känna glädje och och längtan. Det visar sig att vi har nästan exakt samma bakgrund i att ena föräldern dog i cancer och den andra i suicid när vi var i 20-årsåldern. Är det därför som vi jobbar vi så mycket och med så många olika saker? Är det för att känna oss behövda, eller är det för att vi vet att allting - närsom - kan ta slut? Eller är det en sätt att fly från mörkret inom oss? Eller är allt arbete i grunden en längtan efter lekkamrater? Livslust kanske ligger i mötet med andra, i det gemensamma arbetet och i speglingen och i kontakten. Och kanske är kontakten med andra människor i bästa fall läkande. Vad är livet om vi inte glädjer varandra?

Hans Peterson har sedan mitten av 80-talet gjort en superkarriär inom bankvärlden och är nu "Global Head of Asset Allocation" på SEB och har en "Morningstar Rating" på 5 stjärnor av 5. Vi pratar om de mest grundläggande frågorna: Vad är pengar, egentligen? Vad är ett värde? Vad är en aktie? Vad är en investering? Men också: hur mycket av det Hans gör, skulle egentligen kunna göras bättre av en AI-bot? Vad är det för framtid vi går mot? I slutändan så handlar ekonomi om människor och vilken längtan och vilka behov vi har i detta liv. Ekonomi är en del av att leva i en civilisation och att arbeta med ekonomi är att möjliggöra mänskliga möten och utbyten. --- Vi pratar i klippet om mordet på chefen av Deutsche Bank, en av världens mest inflytelserika banker. Fakta kring det: Han hette Alfred Herrhausen och blev mördad av en bomb riktad mot sin skottsäkra limousin den 30 November 1989. Rote Armee Fraktion (RAF) tog på sig mordet, men man kunde inte säkerställa några bevis och ingen har heller blivit dömd för dådet. Alfred Herrhausen gjorde några mycket uppmärksammade uttalanden om att västvärlden måste skiva av lånen till tredje världen.

Vad är skådespeleri för något? Vad är den man faktiskt gör, egentligen? Kanske är det att låta olika människors öden uppstå på en scen, via ens egen kropp, så att publiken ska kunna spegla sig i sina egna liv och sin egen livskamp? Vi pratar också om demokrati och yttrandefrihet och om att med den friheten kommer även ett ansvar, ett slags "yttrandeansvar". Och om vikten av mänskliga möten. Hur vi som människor kan lära oss av varandra, lära oss att se livet ur flera perspektiv. Att i det komplexa och det motsägelsefulla ser vi livet som det faktiskt är.

Ingela Roos har en helt unik karriär, varit kommunikationschef för alla de tre stora: Stadsteatern, Operan och Dramaten. Vi pratar om vad marknadsföring är - egentligen. Vilka utmaningar som möter en kommunikatör för just scenkonst. Men också om teaterns framtid, corona och om skattefinansierad kultur. Hur kommer staden att utvecklas de närmsta 10 åren, kommer teatern att finnas kvar. Kommer det ens att finnas levande stadskärnor? Hur kommer staden att utvecklas de närmsta 10 åren, kommer teatern att finnas kvar. Kommer det ens att finnas levande stadskärnor?

Varför blir man egentligen skådespelare? Vad är kärnan i det? Kanske ligger det i lusten till livet, till att känna sig levande och i att vara i kontakt. Till att leva och vara "på riktigt". Kontakt både i bemärkelsen att låta uppgiften fylla ens hela jag, i att överlämna sig till "projektet" som sväljer en helt och hållet. Men också kontakt till tomheten, ensamheten, stillheten och tystnaden i existensen. Kärnan tycks ligga i närvaron och kroppsligheten.

Vad är musik - egentligen - och hur blir den till? Hur påverkar vår hjärnas konstruktion och vår gemensamma kultur, den möjliga musik/konst vi kan skapa (och skapar)? Vad händer i hjärnan när man lyssnar på musik? Och varför? Och varför tycks det finnas neurologiska kopplingar mellan musik, språk och matematik? Vi pratar också mycket om skillnaden mellan musikkonst och teaterkonst och vad det får för konsekvenser för oss som kreatörer. Vad skulle hända med musik, om man hade samma långa arbetsprocesser som man har inom teater?

Vad är film för något, egentligen? Vad är kreativitet? Hur skiljer sig film från poesi å ena sidan och radio å andra? En öppen och ärlig konversation om våra respektive konstnärliga processer. Om att skapa liv genom konst, och om att skapa rum för konsten att verka i. Om vårt mänskliga behov av berättelser och hur de förhåller sig till "verkligheten". Och hur de kanske är sannare och verkligare om de inte gör det. Richard Dinter är filmskapare, radioproducent, förläggare och poet. Till hans filmer hör: Min kroatiska näsa, 2007 Det finns inga gränser för vad jag kan göra, 2008 Bathing star, 2009. Natten, 2015 Snö, 2015 Ghostbrothers, 2017. Rekonstruktion av uthyrd sommarstuga, 2019.

Poängen med den här kanalen är att ha riktiga möten, där vi förvisso pratar om ämnen som intresserar oss båda, men där kärnan inte är det vi pratar om (även om det som oftast blir oerhört intressanta samtal), utan att vi möts. Och där jag tänker att det mänskliga mötet är meningen med livet. Att bjuda in en annan människa på en kopp "kaffi" (kaffe), är att bjuda in till en spegling, ett möte, en fördjupad mänsklig relation. Vi blir till i mötet med varandra och dessa möten tillsammans skapar samhället vi lever i.

Vad är det som hindrar oss från att nå vår fulla potential, egentligen? Hur kan vi känna både meningsfullhet och tillhörighet, både i våra arbeten och i våra relationer? Och hur hindrar våra rädslor oss, både för att misslyckas och för att kliva in i det vi inte redan känner till? Hur kommer det sig att vi oftast behöver ramar och begränsningar, för att frigöra vår kreativitet? Är i själva verket döden en förutsättning för utveckling? För meningsfullhet? Innehåller i så fall allt ledarskap en form av andlighet? Svaret på allt detta tycks ligga i vår vilja och förmåga att mogna och utvecklas som människor. Att verkligen vara närvarande i världen, kliva in fullt ut, och se livet och existensen för vad den verkligen är.

Vad är en ledare och vad är ledarskap? Och behövs verkligen en klassisk hierarkisk chef i en modern organisation? Handlar det inte snarare om att utveckla alla anställda till att vara sina egna chefer. Med eget ansvar och egen agens (under ett gemensamt paraply). Allt verkar falla tillbaka på vad som är vårt uppdrag på jorden: Vad livet egentligen går ut på och vad som är ett människovärde och vad som är ett värdigt människoliv? Anna Wilhelmsson jobbar som ledarskapskonsult och coach på GAIA Leadership, men har också en bakgrund som producent och verksamhetsledare inom teater.

Hur lever man ett bra liv? Om ram och innehåll. Simon har gått från att vara en uppburen skådepelare, via att vara prefekt för skådepelarutbildningen, till att nu arbeta som ordförande för teaterförbundet. Varför har han gjort den resan? Vad vill han få tag på? Men även om hur teaterbranschen ska överleva både under och efter Covid-19. Och om #metoo och massor av tankar kring både skådespeleri och regi. Och om lust som drivkraft för hela livet.

Peter var jurist och jag företagsekonom när vi lärde känna varandra, hur blev vi yrkesverksamma konstnärer och hur har vi överlevt inom "konstområdet" över tid? Vad skiljer en professionell konstnär från en amatör? Vad innebär "konstnärlig metod"? Hur skapar man en personlig förankring i sin konst? Finns det en andlighet, och kan den i så fall förmedlas via konst? Men också mycket om Sudret på Gotland. Och om det lilla samhället. Och om att hitta en plats i den här världen, där man är sitt fulla jag.

Om att våga vara viktig i någon annans liv. Att överlämna sig åt uppgiften att vägleda, stötta och medvandra vid någons sida. Om urkraften i att överleva. Och acceptansen i att vi alla ska dö. Vad är egentligen livet, för en som i hela sitt professionella liv arbetat i dödens närhet? Med både cancer och med självmord. Vad kan (och bör) vi göra om någon nära oss är deprimerad, mår dåligt och inte vill leva längre? Ullakarin Nyberg är medicine doktor, psykiater, överläkare, föreläsare, författare och handledare. Hon är en av Sveriges ledande forskare på suicidprevention.

Hur klarar man en hel karriär inom show och scenkonst? Hur håller man passionen uppe, hur hittar man ett sätt att utvecklas? Hur förblir man sann mot sig själv? Dessa och många många fler frågor reflekterar multikonstnären Hans Marklund kring, efter över 40 år som dansare, koreograf, manusförfattare, teaterregissör, filmregissör och konstnärlig ledare.

Vad driver ens motivation till att vara kreativ? Är det i sin kärna en vilja att få vara med i gruppen, att göra sig behövd, eller är det snarare ett sätt att bejaka livets allra djupaste nerv och att få känna sig levande? Bengt har haft den ganska ovanliga erfarenheten att hans partner har gjort stor internationell karriär och han har under många år tagit hand om hem och barn. Och där familjens överlevnad inte var beroende av hans arbete och inkomst. Vad motiverar ens arbete då? Vi diskuterar vad som krävs för att att man ska känna sig konstnärligt nöjd. Och när i processen som arbetet är livgivande och roligt. Och om hur man gör sitt arbete meningsfullt. Vi pratar om #metoo och om att det verkar finnas en idé inom teater att svärta och gränslöshet skapar "bättre" konst och att vi kanske inte kommer att komma tillrätta med #metoo förrän vi har övergett den idén. Att det är det som är kärnan. Vi pratar även en hel del om bilar och om vår beundran för scenografen Sören Brunes.

Hur är man sann mot sig själv? Om att våga vara i kontakt med sig själv, utan att försöka forcera den bilden. Att våga överlämna sig åt livet, vila i det, låta det hitta sin egen väg. Om vikten av att säga förlåt till de man sårat. Som Kristofer säger: "Förlåtelse är något som man tittar en annan människa i ansiktet och ber om". Om att ha en pappa från Japan i ett litet samhälle i södra småland. Och om språkets enorma vikt för gruppen och ens identitet. Vi pratar också en hel del om skådespeleri och teater och om vår gemensamma tid på Stadsteatern i Stockholm. Kristofer Kamiyasu är en av våra mest etablerade skådespelare med många stora roller på landets största scener.

Vi samtalar om rättvisa, representation, normer, rasistiska och sexistiska strukturer. Om privilegier och om påstådda åsiktskorridorer. Och om att vara PK. Och om för och nackdelar med kvotering. Om identitetspolitik. Om separatistiska rum. Om metoo och om hur teatern specifikt har hanterat detta. Och om att man inte alltid MÅSTE tacka ja till allt, bara för att man kan. Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll. (Pippi) Det spelar väl ingen roll hur stark man är! Det viktigaste är att man är snäll! (Bamse) With great power comes great responsibility (Spiderman)

Vi samtalar om modet att våga misslyckas. Om och om igen. Och om kreativitet, lyckorus och leklust i arbetet. Och om vår gemensamma passion för spännande och möjliggörande teknik. Om AI och om framtiden. Vi pratar också om Eriks nya jobb som "konstnärlig innovationsledare för digitalt skapande" på Kulturhuset stadsteatern.

Vi pratar om identitet, integration, kulturell tillhörighet, ensamhet och personlig utveckling. Om att vara gotlänning och världsmedborgare. Och om att hitta hem. När är man sann mot sig själv och hur ska man leva ett "riktigt" liv? Vi pratar även om haven, artdöden och om några av jordens mest häpnadsväckande djur och platser.

Min kärleksförklaring till Carl Michael Bellman. Jag har älskat att sjunga och uppleva hans texter och melodier i snart 30 år. De har hjälpt mig genom livets svåraste stunder och jag kanske inte ens skulle ha varit här utan hans värme och medmänsklighet. Här berättar jag vad det är i hans verk som har hjälp mig och passar samtidigt på att sjunga några av mina favoriter. Jag tänker att han har potentialen att vara en hand att hålla i för var en som vill och behöver det. Och jag tänker att vi har så mycket att lära av vår historia. Hur de levde och förhöll sig till livet på 1700-talet skulle kunna hjälpa oss så mycket idag. Hvem är som ej vår Broder mins? Fastän hans skugga mer ej fins, Fastän hans Waldhorn tystnat har, Är skogens genljud ändå qvar: Än Floras foglaskara Skall ömt hans spel förklara, Än Jägarn vid sin snara Skall på sin pipa svara, Hur ibland Orphei Söner Af Bacchus krönt så sköner, Han utan Like var.

Vi samtalar om vad ett "hem" är och hur det skiljer sig från ett "hus". Och om vårt behov av en plats för trygghet och om att återkoppla till barndomens lekar i ens vuxna liv. Kanske var de där lekarna ett sätt skapa sin trygga plats, ett försök att överleva i en kaotisk värld? ”Människans mognad ligger i att återfå det allvar man hade som barn, när man lekte.” - Nietzsche

Vad skapar känsla av "kontakt" i livet? Av livslust, angelägenhet och mening? Och är i själva verket döden en förutsättning för att livet ska kännas levande och angeläget? Vi försöker reda ut det medan vi talar om allt mellan hästar, Bellman och Egyptens pyramider. "There had been times, in the past years, when he had felt more acutely alive. When circumstances had conspired to keep him painfully alert, on his toes, on the "qui vive", thinking three steps ahead. But that night, as he drove the carriage back from Meryton, the chill air on his face, the full moon low on the horizon and the call of curlew across the high fields, he was happy not to think, and just to be". Från "Longbourn" av Jo Baker (en adaption av Jane Austens: Stolthet och fördom).

Om hur en dröm fick mig att tänka på hur hjärnan faktiskt fungerar. Och vad det betyder för våra liv här på jorden.