Podcasts about vemodet

Åsnor, brandtal i Hollywood och nakendans på duken. Vilken film var bäst? Följ med på en subjektiv och vindlande odyssé genom filmåret! I studion livemusik med The Second Hand Orchestra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur var filmåret 2023, när Barbie äntligen fick ner fötterna på jorden? Vilka var de största höjdpunkterna och vilka är filmerna som du inte får missa om du nu inte varit på hugget under året? Filmkritikerna Wanda Bendjelloul och P1 Kulturs Björn Jansson har de kunniga och subjektiva svaren!Dessutom frågar vi filmproducenterna Annika Rogell (Motståndaren, Aniara) och Nima Yousefi (Paradiset brinner, Clara Sola) hur de haft det på jobbet under ett turbulent 2023. Hur mår egentligen svensk film, kan vi få en diagnos?WANDA BENDJELLOULS TOPP FEM:The Banshees of Inisherin (Regi: Martin McDonagh)Tár (Regi: Todd Field)Killers of the flower moon (Regi: Martin Scorsese)Holy Spider (Regi: Ali Abassi)Fritt fall (Regi: Justine Triet)BJÖRN JANSSONS TOPP FEM:Aftersun (Regi: Charlotte Wells)Den tysta flickan (Regi: Colm Bairéad)Empire of light (Regi: Sam Mendes)Close (Regi: Lukas Dhont)Höstlöv som faller (Regi: Aki Kaurismäki)LISA BERGSTRÖMS TOPP FEM:Fritt fall (Regi: Justine Triet)Höstlöv som faller (Regi: Aki Kaurismäki)Women talking (Regi: Sarah Polley)Holy Spider (Regi: Ali Abassi)Past lives (Regi: Celine Song)LIVEMUSIK MED THE SECOND HAND ORCHESTRA!Raska fötter springa tripp, tripp, tripp! The Fairytale of New York! Vi har ett husband i studion - med inte mindre än sju prominenta musiker som bjuder på bättre begagnad julmusik.Orkesterledare Karl Jonas Winqvist på trumma och oljefat, Patric Thorman på kontrabas, Ylva Ceder på oboe, Pelle Vallgren på piano och dragspel, Gilbert Johansson på percussion och gitarr, Viktor Brobacke på trombon och Ulrika Gyllenberg på fiol. GOD JUL!Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

Avsnitt 38!! Säsongen, hösten och kugghjulen i hjärnan drar igång! Vemodet, planerna och analyserna. Det är här ni hittar det! Spegel, spegel, vem av oss speglar oss mest? Är du spegelsmart? Vår kulturpolitiska genomgång kommer inte lämna någon tillfredsställd! Dock mana till eget tänkande!Danmark, nostalgi, anekdoter Men vägen är framåt! Och nu kommer svaret på varför Tanjas pappa inte trivdes i Tumba! Solklart! Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Efter skandalen inom Svenska akademien 2017 valde flera medlemmar att begära utträde. Sociologen David Wästerfors beskriver i den här essän hur händelserna går att förstå med hjälp av Lewis Costers teori om giriga institutioner. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Du tillhör ett sällskap eller sammanhang som du måste lämna. Skolan tar slut, klassen ska skingras, du har blivit äldre och vuxit ur din roll, du flyttar från din hemort, du har fått nog av sällskapets medlemmar och deras stil och frusna åsiktsrepertoar eller vad det nu kan handla om. Ändå känner du ett vemod, en beklämmande känsla av att vilja stoppa tiden och kliva av, en längtan efter åtminstone ett uns respit från uppbrottet. Det är kanske känslan av den du blivit i detta sällskap eller sammanhang som det handlar om, definitionen av din identitet, det andra gjort dig till, och som du nu sörjer inför steget ut i tomheten. Men så händer något som skingrar detta vemod i ett slag. Du nyktrar till och ser allting klart. Ingen tvekan, tänker du. Jag måste bort. Det finns en scen mot slutet av Klas Östergrens roman Renegater från 2020 som fångar den här tunna linjen mellan betagande vemod och pånyttfödd lust till flykt. Författaren ska tömma sin övernattningslägenhet i Gamla Stan i Stockholm och sitter vid bordet i köket och känner vemod. Inte vankelmod, men just vemod. Han har lämnat Svenska Akademien när skandalhanteringen efter Kulturprofilen visat sig vara bottenlöst usel och han har gjort det med det där citatet från Leonard Cohen: Im leaving the table, Im out of the game. Han har noga iakttagit hur Akademiens ledamöter inte längre förmår skilja mellan roll och person utan helt gått in i rollen, hur de börjar använda medlemskapet för egna syften och låter gammal vänskap överflygla självrannsakan. Ändå, som sagt, detta vemod: författaren sitter vid köksbordet och förstår att han aldrig mer ska återvända dit. Så hör han röster nerifrån gården. Fönstret är öppet. En röst låter bekant, det är Herr Styvrepe, romanens pseudonym för Horace Engdahl. Han verkar prata med en jurist, klart och tydligt, och han avhandlar sådant som verkligen inte borde avhandlas på en gård i Gamla Stan vid den här tidpunkten. Han verkar helt obekymrad av hänsyn och sekretess. Tidigare i romanen har man mer än väl förstått författarens inställning till herr Styvrepe och hans smidiga vältalighet, hans ymniga förråd av nubbevisor och hans sirliga försvar av Akademiens påstådda felfrihet och upphöjdhet. På gården sjöng han ut igen, denna i författarens ögon skrupelfria intrigmakare. Effekten av det hela blev något överraskande, skriver Klas Östergren, nämligen att utrymningen av den fina lägenheten blev så mycket lättare att utföra. Vemodet försvann på en gång. Herr Styvrepes klara stämma från gården förde tillbaka författaren till hans motiv: en överdos av Svenska Akademien, ett akut behov av att fly. Man kan kalla det punkterat vemod, erfarenhetsmässigt nedskjutet. Aktören föregriper sitt avsked och känner av den identitetsförlust som det innebär, men känslan rycks undan av en påminnelse, ett nytt intryck. Aktören är i denna stund både känslovarelse och empiriker. Han eller hon balanserar på gränsen till att förlora sig i en känsla men förmår samtidigt iaktta och lyssna. Det ena inkorporeras i det andra, även i bokstavlig mening. Vemod och tillnyktring samsas i en och samma kropp. Balansen mellan känsla och erfarenhet behöver inte beskrivas mer mystiskt än så. Den kan bestå av vemod vid köksbordet och en röst nerifrån gården som raskt får en på fötter igen. Det är en social bild som målas upp. Vemodet kommer sig av ett stundande avsked, som i sin enklaste form inte kan föreställas utan interaktion: någon säger hejdå till någon annan. Känslorna är innästlade i grupperingar. När Herr Svingel, som Klas Östergren kallar sig själv i romanen, till slut skyndade på utrymningen av lägenheten ingick den handlingen i ett vidare, närmast oöverskådligt socialt sammanhang: Akademien, den riksbekanta skandalen, maktspelet, pengarna och statusen. Subtrahera detta sammanhang och varken vemod eller punktering blir begriplig. Dra bort Herr Styvrepes identitet och rykte och anekdoten krymper ihop och blir relativt banal. Författaren i Renegater längtar efter sin trädgård på Österlen. Han längtar efter att slippa pendla till Stockholm en gång i veckan och han vill bort från sällskapets stegrande löjlighet det verkade göra också författaren löjlig, som om det dränkte hans identitet men han förstår samtidigt vad han går miste om. Att lämna Gamla Stan och alla inspirerande gränder och krogar blir ett avbräck i hans författarliv. Det kan verka som om rösten nerifrån gården intrycket från yttervärlden är objektiv, men det är bara till hälften sant. Huvudpersonen gör något av sin empiri, lägger till något. Intrycket måste övervägas och tolkas av ett subjekt. En bekant röst från gården kunde i princip lika gärna ha fått huvudpersonen att ångra sig och ställa in sitt avsked, såvida den tolkats annorlunda och mer sympatiskt. Lägenheten utrymdes alltså snabbt, vemodet försvann på en gång. Den punkterade känslan förknippas med handlingskraft. Men väl hemma sitter herr Svingel bara helt stilla med kaffekoppen och matar fåglar. Sällskapet han lämnat sög musten ur honom. Det tar ett tag att hämta sig. Vemodet lyser med sin frånvaro. Det har tagit ut sin rätt och nu ersatts av andra känslor. Det sociala livet kan vara grymt i sina krav och anspråk. Det kan verka så lätt att ingå i en gemenskap och sedan en vacker dag traska vidare, stänga dörren och öppna en ny. Men somliga sammanhang fordrar odelad lojalitet, hängivet engagemang och avskeden blir inte smärtfria. Sekter och hemlighetsfulla sällskap, revolutionära partier och kloster kan utgöra vad sociologen Lewis Coser kallade greedy institutions, giriga institutioner. Samma sak kan gälla familjer och företag. Ibland vill de bara ha mer och mer av oss, fullständig uppmärksamhet, reservationslös lojalitet. De roffar åt sig av vårt inre och får aldrig nog. Coser menade att greedy institutions systematiskt försöker reducera inflytandet från konkurrerande roller och statuspositioner och pressa sina medlemmar att försvaga eller kapa alla andra band. De måste inte fysiskt isolera sina medlemmar men de överskrider det moderna samhällets normer om privatliv och autonomi. Samtidigt är de lockande. En girig institution erbjuder exklusiva förmåner, gärna hemlig kunskap och upplysning, och medlemskapet är hedrande. Man tillhör de utvalda. För herr Svingel blev väl Svenska Akademien en sådan greedy institution. Men alla har vi säkert stått där och balanserat i mindre dramatiska sammanhang och i förhållande till något mer dämpad girighet och då kanske skaffat oss ett sista vemodsskingrande intryck som knuffat oss framåt, fått oss att skynda iväg. Det är som om girigheten faller på eget grepp när den blottas i ljuset. Den kan nu ses som just girighet och inte utvaldhet. Och om medlemmen som vill fly fortfarande har några yttre band intakta kan de sannolikt aktiveras och hjälpa det finns några som kan fånga upp en. Avskedet kan kännas lättare och rentav spännande: att riskera att falla men avgå ändå, att lämna bordet och försvinna från spelet. David Wästerfors

Vemodet i att detta sannolikt är den allra sista LYRAN blandas med skaparglädjen vi upplevt under dessa fyra år. Ni är flera hundra som följt - och följer! - oss på upptäcktsfärd i de gränslösa trakter där poesin växelspelar med musik inom alla tänkbara genrer. I 28:an blandas självlysande dikter av PIA TAFDRUP och KARIN BOYE med några av de strofer som Niklas skrivit på plats i det Linderödsrike som Rolf och hans familj skapat sedan 80-talet. Musiken spannar från ENO till Mozarts samtida, KRAUS. Alla befinner vi oss i det fortlöpande Uppbrott som heter livet – & vilket mycket osökt anmälde sig som programmets tema. Godspeed!

Helen Sjöholm spelar låtarna som tar henne tillbaka till uppväxten i Sundsvall, från ungdomsdiscot till extraknäcket på plåtslageriet. Jukeboxen med Gunilla Backman gästas även av Samuel Ljungblahd, som väljer sina soulfavoriter. Med två av Sveriges mest hyllade sångare som gäster blir det ett program att minnas. Helen Sjöholm minns sorgliga visor i flickrummet, den största tidiga konsertupplevelsen och berättar hur det är att jobba med en artist hon tidigare sett som sin idol. Samuel Ljungblahd bjuder på sitt första möte med soulmusik, berättar om en ofrivillig äktenskapskurs som 16-åring och om hur han sjöng sönder rösten i ett försök att efterlikna Wilson Pickett. Jukeboxen med Gunilla Backman hör du lördag 19.03 i P4.

Lyckan kommer och lyckan stannar. Stannar den på Linkedin? Kommer vi vidare om vi uppehåller oss endast i Lyckans land eller behöver vi andra tillstånd för att utvecklas? Vemodet kanske? Vågar vi vakna en morgon utan ett skutt framför havsutsikten? Det personliga varumärket går i ett durackord. Vem bestämmer vilka som får finnas? En pappa till en ung kvinna med Downs syndrom berättar om dotterns förmåga att leva rakt fram. Att brista ut i moll om det behövs. Henrik blomstrar i klokskap. Charlotte har hittat en Dilleman. Ulrika har hittat en Magnus.Följ med oss igen, kära ni. Följ med i det personliga varumärket!

Du försöker verkligen hålla fullt fokus. Du yttrar orden högt, som om du försöker övertyga dig själv om att det är sant. Men när tanken väl har gnagt sig fast i ditt sinne går det inte längre att bli av med den. Imorgon gäller det. Allt ni har gjort hitintills har lett fram till den här punkten. Nu går det kanske att blicka framåt och se ett eventuellt nytt liv, ett liv för framtiden. Ett lugnare liv, ett lättare liv. Du ser dina kamrater i ett helt nytt ljus när solen stiger för dagen. Ni undrar om ni gör saker för sista gången. Vilka personer här kommer ni aldrig att få återse? Dagen är kommen. Kampen är här. Du splittras från dina närmaste. Vemodet klänger sig fast vid din själ. Men hur mycket kan du egentligen göra när du bara är en ensam kanin?

Med en stadig dos moll under läppen. Denna gång försöker Åke Eriksson och Ulf Henningsson leta sig tillbaka till rötterna för ”det där speciellt svenska” i populärmusiken här i landet. Och spåren leder ända till 1700-talet, lyssna och häpnas! Som vanligt namedroppas det friskt. Både högt och lågt, så klart – allt från Anders Zorn till Hell’s Angels. På bilden: Merit Hemmingson från Östersund.

Varför jagar man egentligen och går det att förklara för de som inte förstår? Varför byts alltid spänningen innan skottet ut mot vemod blandat med lycka efteråt? Det, härliga naturupplevelser och mycket mer i veckans avsnitt av Jaktpodden. Dessutom berättar Jörgen om när han kliade en kungsörn på näbben. Kontakta Jaktpodden på jaktpodden@gmail.com eller följ oss på Instagram @jaktpodden

For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Gruppen Kent går rakt in på tredjeplatsen med låten Egoist. En tredjeplats är för övrigt också deras hittills bästa placering, 2003 låg de trea med FF som höll sig kvar på listan i 13 veckor. Eurovisionyran verkar inte ha nått svensktoppsjuryn, så Frans lyckas inte klättra tillbaka till förstaplatsen med If I were sorry. Istället fortsätter Miriam Bryant att toppa med Ett sista glas och lever åter upp till epitetet Svensktoppsdrottning med sina tre låtar på listan. Bland veckans utmanare märks flera starka namn. Till exempel utmanar Håkan Hellström med Din tid kommer och Weeping Willows med My love is not blind. Även albumaktuella Marit Bergman utmanar med Ibland gråter jag bara för att tiden går.Melissa Horn lämnar listan efter bara en vecka med I mörkret långt ifrån varann och förra veckans utmanare Bo Kaspers Orkester och Ida Wiklund blir utan listplacering med Att vara ung respektive Mellan dröm och verklighet.Mer om veckans utmanareWeeping Willows Gruppen startade som ett coverband med starka influenser från 50- och 60-talet. Med Roy Orbison som musikalisk ledstjärna började gruppen snabbt att skriva egen musik. Vemodet känns igen även i senaste singeln My love is not blind.Håkan Hellström Den folkkäre göteborgaren Håkan Hellström är tillbaka med nytt material. Två utsålda spelningar på Ullevi är också inplanerade liksom ett kommande album. Första singeln heter Din tid kommer.Marit Bergman Marit är albumaktuell på vilket hon har bytt till sjunga på svenska och musiken har fått ett delvis nytt sound. Hon är aktuell som utmanare den här veckan med Ibland gråter jag bara för att tiden går./Carolina NorénSvensktoppsjuryn består av 500 personer som valts ut av CMA Research. Juryns sammansättning motsvarar Sveriges befolkning 16-79 år. Resultatet presenteras av på söndagar 11.03-12.00 i Sveriges Radio P4. Programmet går att lyssna på i efterhand i 30 dagar på sverigesradio.se och i appen Sveriges Radio Play. Svensktoppen med Carolina Norén finns på Facebook. Här hittar du sidan!

Hurrudu! 50-talet ringde, din förrrrbaskade pianist, och ville ha sitt tempo tillbaks! I dagens gästlista berättar Anna Larsson hur allt startade - med en misslyckad provsjungning i Berlin. Anna Larsson tar med oss till ännu en av sina favoritstäder: Berlin- Världens mest moderna stad, samtidigt kanske den stad som står djupast med fötterna i 1900-talets historia. Det som hänt i Europa de senaste hundra åren har Berlin upplevt i närbild. Fattigdom, krig, uppbyggnad, isolering, frigörelse. Det kanske har skapat ett behov av konstnärlig framåtanda, vad vet jag, för här finns ett sprakande kulturliv, ett revolterande, livsbejakande uttryck.I Gästlistan berättar Anna om artister hon mött, och om röster som är inspirerande vackra. Berlin är staden där hon hittar världens bästa falaflar eller sjunger roller som Erda i Wagner Rhenguldet, fastspänd i en hiss fem meter ovanför scenen: - Nu sitter jag fast, och jag, som gjort detta några gånger hör att det är tre sidor kvar i klaverutdraget. Står och andas lugnt, biter mig lite i tungan eller tänker på citroner (prova själv, det sätter fart på saliven) och fokuserar på hur jag ska sätta an första tonen. Hissen startar med ett ryck. Jag kommer upp med huvudet över scenkanten, känner den speciella scenlukten och ser Daniel Barenboims händer först, och under det att jag stiger sätter jag an den första frasen. Känslan är lite som att stå på en flaggstång med en skokartong ovanpå...Anna Larsson berättar också om hur det är att leva sitt liv på resande fot. Operasångare är ett slags handelsresande i musik, säger hon. Man vet aldrig var och när man möter sina vänner och kollegor nästa gång. Ett liv med stora kontraster, ena stunden fylls av jublande publik, ett par ögonblick senare letar man efter en brödskiva i en tom lägenhet. Och så får vi höra hur hennes karriär startade. Med en misslyckad provsjungning favoritstaden Berlin. - Jag hade varit ute i blåsten hela eftermiddagen innan och tittat på denna vidunderliga och groteska stad, som jag har lärt mig att älska just så: grå, blåsig eller regnig. Jag vaknade med nackspärr morgonen för provsjungningen och kunde bara hålla huvudet lätt lutat åt höger. Jag gick i morgonvinden ner till Philharmonie, det legendariska konserthuset, och hittade till sceningången. Jag fick komma in i stora salen, en otrolig känsla, Karajans konserthus, gav pianisten noter och ställde mig och väntade, plötsligt slogs dörren upp och en pigg Claudio Abbado kom in, hejjade och satte sig längst bak på parketten. Jag sjöng Wenn dein Mütterlein ur Kindertodenlieder av Gustav Mahler, fortsatte med av Brahms Von Ewiger Liebe och avslutade med en oändligt långsam Erbarme dich, ja det var pianistens fel att det var långsamt, jag stod där och tänkte Hurrudu! 50-talet ringde, din förrrrbaskade pianist, och ville ha sitt tempo tillbaks! Jaha, så var den provsjungningen sabbad av en pretentiös pianistgubbe, ni som nån gång sjungit denna den vackraste av Bachs alla sånger fattar att får man ett långsamt tempo är man dödens lammunge. Jag tittade med mitt sneda huvud Claudio rakt i ögonen, slutade sjunga, och sa: sorry. I just cant.

Daniel Adams-Ray - Det blev en elfteplats för Daniel Adams-Ray med Precis som Jag. Som utmanare innebär det automatiskt en omtest. Lasse Stefanz - Svensktoppsveteranerna Lasse Stefanz har haft många låtar på listan genom åren. Senaste singeln heter Socker och Salt. Weeping Willows - Weeping Willows startade som ett coverband, men började snart skriva egen musik. Vemodet finns kvar och Roy Orbison är fortfarande förebilden. Första singeln från deras kommande och sjunde album heter (We´re in) different places.

Mest spelad är väl Visa från Utanmyra, men där fanns också Emigrantvisan, Polskor och Gånglekar. Med åren har Jazz på svenska blivit den mest sålda jazzskivan i Sverige. Jan Johansson och Georg Riedel sådde förmodligen det första fröet till 70-talets gröna flyttvåg och musikrörelsen. Anton Karis har spårat upp några av skivans drygt 400000 sålda ex – och ett stulet. Skivor som berättar om italienska kärleksdrömmar, tar oss med längs Ukrainas farligaste grusvägar och till en tid när vi hade brevvänner. Men kom Jazz på svenska nånsin fram i paketet till kung Bhumibols födelsedag i Thailand? Anton Karis har tidigare gjort program om Beatles Sgt Pepper's Lonely Heart Club Band, Keith Jarretts Kölnkonserten och Pink Floyds Dark Side Of The Moon. Bonusmaterial: Hör Göran Gerremo, Richard Örtegren, Mira och Pia König om Jazz på svenska. om när han spelade med Jan Johansson.