Podcasts about motst

Länge gick uppfostran ut på att knäcka barns vilja. Eva-Lotta Hultén berättar om den svarta pedagogiken och varför olydnad kan vara så viktigt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Som liten var jag inte så förtjust i Astrid Lindgrens böcker om Lotta på Bråkmakargatan. Kanske för att hon påminde lite för mycket om mig själv. Liksom hon var jag infallsrik, impulsiv och mycket bestämd. Det var inte alltid egenskaper som uppskattades av omgivningen. Men idag känner jag en stor ömhet när jag tänker på den kavata Lotta – självständig och ”envis som en gammal get”. Ett kapitel jag tycker särskilt mycket om är det där hon flyttar hemifrån.Lotta vaknar på fel sida en morgon och hennes mamma har dessutom lagt fram en tröja som ”killar och sticks” åt henne. Hon vägrar envist att ta den på sig eftersom hon hellre vill ha sin finklänning. Mamma säger nej och det blir ingen frukost förrän Lotta klätt på sig tröjan. Det har inte avsedd effekt. I stället för att falla till föga tar Lotta fram en sax och klipper sönder det förhatliga plagget. Men en så trotsig handling är ändå i grövsta laget, det inser hon, och så rymmer hon hemifrån.Den första hierarkiska struktur vi får lära känna är familjen. När en förälder begär att ett barn ska bete sig på ett visst sätt så gör den i själva verket två saker: lär barnet hur man bör uppföra sig och tränar det i att rätta sig efter förälderns krav. Uppmaningen ”ta på dig den där tröjan” innehåller också förhållningsordern ”och lyd mig”. Det fungerar inte på Lotta för hon är inte av den sort som anpassar sig. Vid ett annat tillfälle, när hon behöver ta medicin, så vägrar hon också det. Storebrodern Jonas förklarar förnumstigt att när han måste ta medicin så bestämmer han sig bara för att ta den och så gör han det. Lotta svarar att när hon måste ta medicin så bestämmer hon sig för att inte göra det, och så gör hon det inte.Ungar som är så obstinata som Lotta är undantag, även om många går igenom en kortare trotsperiod. Människobarn är synnerligen hjälplösa och att anpassa sig till den som vårdar en är den säkraste vägen till överlevnad. Det gör oss generellt extremt ”uppfostringsbara” – och sårbara även för indoktrinering och ren lydnadsfostran. Vilket gör att vi behöver fundera över om vi vill att barn ska göra rätt för att de förstår vad som är rätt eller för att de är rädda för straff, eller längtar efter gemenskap och belöningar.Länge sågs lydnad i sig som ett viktigt mål för uppfostran. I en barnuppfostringsbok som fick spridning under slutet av 1800-talet kan man läsa att ”Minsta motstånd som göres med vett och vilja, skall straffas allvarsamt; det är myndighets store hemlighet”. Boken ingick i en våg av skrifter om hur man bäst tuktar barn. Det var rentav fel att ägna sig åt övertalning för om barnet hade övertalats hade det ju faktiskt gjort som det själv ville. Det hade antagit föräldrarnas sätt att se på saken, men det hade inte böjt sig. Och det skulle barn lära sig. I flera böcker från denna tid beskrevs barn som potentiellt onda och i stort sett alla medel var tillåtna för att göra dem lydiga.Psykoanalytikern Alice Miller gjorde på 1980-talet i sin bok I begynnelsen var uppfostran en exposé över vad hon kallar den svarta pedagogiken. Den hade genomsyrat barnuppfostran i många århundraden och gick i korthet ut på att så tidigt som möjligt knäcka barns vilja. Alice Miller ansåg att denna svarta pedagogik hade fått, och fortsatte att få, allvarliga samhällskonsekvenser eftersom den gör vuxna människor oförmögna att skilja andras vilja från deras egen. Det brutala nedbrytandet av våra sanna jag börjar ofta så tidigt att vi inte klarar att ens senare i livet förstå vad som gjorts mot oss. Vår reflex när någon pekar med hela handen blir därför att underkasta oss utan att ifrågasätta.Barn som lyder lär sig att förlägga orsaken till sitt eget handlade utanför sig själva, och det gäller för både positiva och negativa handlingar. De gör gott om andra säger åt dem, gör ont av samma orsak och förhåller sig passiva om det saknas förhållningsorder, enligt Alice Miller. Hon använder ett så starkt uttryck för vad den svarta pedagogiken gör med barn som ”psykiskt mord”.Miller studerade ett antal av ledarna för Hitlers tredje rike och konstaterade att de alla hade fått en sträng och strikt uppfostran. När en auktoritär person som Hitler befallde, på ungefär samma sätt som deras egna föräldrar gjort under deras barndom, var det lätt för dem att falla in i rollen som lydigt barn.Om olydnad inte existerar som ett möjligt alternativ i ens tankevärld är motståndskraften mot illegitima order från myndigheter eller ledare utraderad.Lotta på Bråkmakargatan tar konsekvenserna av sitt hårdnackade motstånd mot både sticksiga tröjor och stränga förhållningsorder och installerar sig på grannen tant Bergs uthusvind. Där blir flykten från hemmet en rolig lek ända till kvällen. Men så kommer mörkret. Livet i det egna hushållet känns plötsligt både ensamt och skrämmande, trots sällskap av gosedjuret Bamsen. Ändå blir Lotta envist kvar. Hon klarar inte annat.Men Lotta har tur. Hennes föräldrar har inte anammat den svarta pedagogikens idéer om att bryta ner all opposition hos sitt barn. De förstår att dottern behöver hjälp att ta sig tillbaka in i familjegemenskapen utan att ge avkall på sin värdighet och integritet. Med stor kärlek hämtar de hem den nu gråtande Lotta. Något skäll för den förstörda tröjan hörs inte och Lottas mamma hjälper henne försiktigt att be om förlåtelse på ett sätt som fungerar för henne. Relationen är viktigare än ett klädesplagg.Lottas föräldrars sätt att hantera situationen påminner mig om de metoder som den danske familjeterapeuten Jesper Juul förespråkade, och går ut på att visa respekt för barnets integritet och ha ett demokratiskt förhållningssätt. Hans böcker blev populära bland föräldrar kring millennieskiftet, fyra decennier efter böckerna om Lotta. Men den svarta pedagogiken är tyvärr inte död ännu. Tvärtom, den blomstrar. Den som föreslår ökad hårdhet mot barn som lösning på allt från dåliga skolresultat och egensinne till kriminalitet får röster och likes.Det vi ständigt tycks glömma är att detta att inte kunna böja sig är både en styrka och en svaghet. De oböjliga barnen behöver ofta hjälp att ta sig ut ur hörn de målar in sig i, eller ännu hellre – stöd att inte ens hamna där. Förhoppningsvis inser Lottas mamma att hon nästa gång kan erbjuda fler alternativ än underkastelse eller totalt uppror. Finklänningen kanske inte är ett lämpligt val en vardag men högst sannolikt finns det andra kläder i garderoben.Men den som gör motstånd kan också behöva uppmuntran i sin förmåga att tänka och handla självständigt för det kommer ofta med ett pris – till exempel andras ilska. Som föräldrar kan vi låta våra barn få träna sig på att göra motstånd på ett klokt sätt genom att visa dem hur protester kan bli konstruktiva och hur förhandlingar kan leda till förändringar. Vi kan uppmuntra att barn framför åsikter, men tipsa om bra sätt att prata med varandra. För kanske är det de besvärliga barnen som besitter modet att leda upproret mot övermakten när vi verkligen behöver det.Eva-Lotta Hulténjournalist och författareProducent: Ann Lingebrandt LitteraturLars H Gustafsson: Växa – inte lyda, Norstedts 2010Jesper Juul: Här är jag! Vem är du? Om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn, Wahlström och Widstrand1999- Ditt kompetenta barn. På väg mot nya värderingar för familjen, Wahlström & Widstrand 1997- Din kompetenta familj, Bonnier Fakta 2009Astrid Lindgren: Lotta på Bråkmakargatan, Rabén och Sjögren1961Alice Miller: I begynnelsen var uppfostran, Wahlström & Widstrand, 1982

Slackerromanen och slackern själv hade sin storhetstid under 1990-talet. Men vad ville denna figur egentligen? Författaren Martin Engberg hittar henne i ny skepnad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2020-01-02.Det fanns en tid i mitt liv när jag bodde i ett rum med svarta gardiner och sov på en madrass på golvet, inhyrd hos en vän i en medelstor svensk stad. Medan min kompis pluggade ägnade jag mig åt att skriva – ett tidigt romanförsök – och förutom sådant som Dagerman, kom inspirationen från böcker i vilka människorna liksom vi var unga, gick och stämplade och levde ett pliktlöst liv. Böcker som kunde tilltala en ung författar-wannabe eftersom de, på grund av sitt ämne, framstod som litterärt möjliga att imitera. Slackerlitteratur.I boken Not Working argumenterar psykologen Josh Cohen för att det behov av att inte arbeta många av oss har borde erkännas samma status som arbetet självt. Inte som återhämtning för ökad prestation, utan som något i sig meningsfullt. Med hjälp av fallstudier av personer han mött i sin kliniska praktik och olika konstnärskap konstruerar Cohen fyra typer vars minsta gemensamma nämnare är vantrivsel i förhållande till den gängse synen på arbete. Han ger dem namn som Den utbrände, Slusken, Dagdrömmaren och … just det ... Slackern.Slackern var alltså även före 90-talet sammanknippad med företeelser som uttrycker en ovilja mot att inrätta sig som en medborgare i nationens tjänst.Slackern, tänker jag, vad hände med slackern? Det var som att jag skickats tillbaka till det där rummet med svarta gardiner.Vad var det egentligen som skrevs där och varför?I ett försök att orientera mig plockar jag upp Per Hagmans debutbok, Cigarett från 1991. Alla markörerna är där, men att läsa om andras festande blir snabbt monotont och den grabbiga jargongen är kvävande. Det är något annat jag letar efter. Claes Holmströms bok Tredje stenen från solen från 1994 – som jag måste ha läst vid den här tiden – är svårare att få tag på än Cigarett. Av någon anledning är det kö på bibliotekets enda exemplar. I väntan på att kunna lägga händerna på ett ex ser jag om Richard Linklaters film Slacker från 1990 för att få ordning på begreppet. Det var framför allt den som gav ordet en för decenniet samtida betydelse, tidigare hade det till exempel använts om personer som under första och andra världskriget i USA inte ville göra militärtjänst. Slackern var alltså även före 90-talet sammanknippad med företeelser som uttrycker en ovilja mot att inrätta sig som en medborgare i nationens tjänst. Sedan drog den på sig en Nirvana T-shirt och blev synonym med en ironisk cyniker som var skeptisk mot det mesta. Inte minst äta-jobba-sova-dö-samhället. Eller som en karaktär uttrycker det i Slacker: ”Åt helvete med den sortens jobb du måste ha för att försörja dig! […] Se på mig! Jag klarar mig fint. Jag kanske inte lever på något bra sätt, men jag behöver åtminstone inte arbeta för att göra det.”Eller, för den delen, med artisten Becks ord: ”I'm a loser baby so why don't you kill me?”Kameran i Linklaters film förflyttar sig sömlöst mellan olika karaktärer. Alla visar de upp en livshållning som speglar filmens titel. De delar med sig av sina teorier om världen på ett ofta spånigt, kvasiintellektuellt eller konspiratoriskt sätt, om det inte rör sig om rena fantasier, men de existentiella frågorna pockar på underifrån. De flesta av figurerna är unga, merparten män, men här finns också kvinnan på filmens affisch som försöker kränga en burk som hon påstår innehåller Madonnas ”pap smear”, gynekologiska cellprov, och på det sättet exemplifierar generationens förtrolighet med en global populärkultur och dess mytbildningar.En av anledningarna till att filmen, trots att den är en tidsskildring, inte känns daterad på samma sätt som Hagmans Cigarett, är att den utgör en provkarta över flera olika existenser utan att låsa sig vid ett enskilt perspektiv. Kategorin berättelser om pojkmännen som är barn till Lundells Jack, som i sin tur var barn till Jack Kerouacs beatniks, är vid det här laget mättad med råge. Antagligen är det därför (utöver rent litterära kvaliteter) som de skildringar i genren som kommit fram på senare år, har kvinnor som författare och huvudpersoner. Karolina Ramqvist skriver Alltings början med en feministisk blick. Huvudpersonen i Tone Schunnessons Tripprapporter uttrycker en liknande brist på kontakt med sina känslor som Hagmans jag i Cigarett, men könsskillnaden ger en förskjutning i maktbalansen. Huvudpersonens sätt att leva blir på det sättet en provokation mot vissa tabun, som i högre grad fortfarande gäller kvinnor än män, till exempel när det kommer till hur sexuella begär uttrycks.Slackern [...] faller mellan kolumnerna för vad rigida utvärderingssystem kan mäta.Men frågan är om inte Ottessa Moshfeghs My year of rest and relaxation från 2018 frambringat den ultimata slackern. Huvudpersonen i boken bestämmer sig helt sonika för att – med hjälp av ett mindre apotek av droger – gå i idé under ett helt år i väntan på att alla problem ska försvinna. Möjligen skulle det ambitiösa i projektet kunna diskvalificera detta som en slackerskildring. Å andra sidan är alla andra referenser på plats, från dyrkandet av VHS-spelaren och den nördiga besattheten av film, till den cyniska blicken och oviljan att inordna sig i ett uppstyrt samhällsliv. Dessutom är det något så udda som en närhistorisk roman i genren eftersom den utspelar sig runt millennieskiftet.Och huvudpersonen i Moshfeghs bok är inte den enda som söker en väg ut ur en kris med hjälp av slackern.I Not Working berättar Josh Cohen hur Linklaters film hjälpte honom ur den livskris han hamnat i som doktorand. Genom att hävda allas rätt att leva i sin egen takt gav den honom tillåtelse att vara kreativ på det sätt som passade honom. När han lät skrivandet ske på de tider och i de intervaller som föll sig naturligt för honom – ofta efter långa perioder av inaktivitet – lossnade skrivkrampen. Han hade hittat sin livsrytm.Sedan påpekar Cohen att det förstås finns tider när den egna rytmen måste inordnas med andras, för att vi har familj, lönearbete, eller ett husdjur att ta hand om, men säger att det kanske är då det är som viktigast att hålla fast vid dess anda av olydnad och vägran. Dess benägenhet till aktivitet och inaktivitet utan mål och mening. Slackern inom oss är helt enkelt den där som har en tendens att göra saker som faller mellan kolumnerna för vad rigida utvärderingssystem kan mäta.Jag inser att jag inte behöver Claes Holmströms bok. Det var det här jag letade efter. Inte fler skildringar av vilsna unga män. Tiden i rummet med svarta gardiner gav mig en möjlighet att utforska min egen rytm och när jag drömmer mig tillbaka dit är det för att jag behöver påminna mig om att jag fortfarande har en sådan. Det har inget med MTV, humorprogrammet Knesset eller krogrundor att göra. Tvärtom är det en uppmaning att söka andra berättelser, sådana som de i Slacker, som obekymrat slingar sig fram längs sina egna vägar, samtidigt som de möter och sluter upp med andra berättelser, utan att bry sig om ifall de gör på rätt sätt. Och det kommer att vara andra berättelser idag än på 90-talet.“Slackern utmanar det obestridda privilegium handling och målinriktning har i vår kultur av skrupellös kapitalisering och konkurrens. Hon tar sig an den fundamentala frågan om vad som gör livet värt att leva”, skriver Cohen.Det tar jag med mig. Resten kan få sjunka tillbaka till sitt 90-tal.Martin Engberg, författare

Också det introverta kan vara omstörtande. Anna Victoria Hallberg söker motståndets estetik i vardagens små handlingar och poesins gråljus. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Framför en smal spegelskärva, som lutats mot en putsad tegelvägg, står en kvinna i femtioårsåldern och målar ögonfransarna. Kaffet kokar ovanpå den lilla gaslågan i det enkla köket. Hon bär en mohairtröja i ljusblått. Hennes dag ska just börja, det är tidig morgon, så gott som gryning. Inramningen är påver, men nyhetsreportaget visar också att det är något som inte stämmer med inredningen. Allt är omkullkastat i huset efter de bombningar hennes by utsatts för, möblerna och växterna ligger huller om buller.I vardagens uppgivna klarhet lägger hon omsorgsfullt en make-up. Hon befinner sig någonstans i Ukraina, kameran följer henne nära, och i den anspråkslösa fåfänga som hon manifesterar tycker jag mig ana en protest, ett tyst uppror.Konsten att utöva motstånd – vad är det? När jag söker bland akademiska avhandlingar och essäer, eller exempel från den samtida offentliga debatten, så tycks idén om att göra motstånd ofta grundas i en maktlogik: konstnärer gör motstånd genom sin konst, aktivister genom sin aktivism och en rad professioner – vårdpersonal, tjänstemän, statsanställda - utövar också olika typer av motstånd genom att vägra underordna sig direktiv eller bestämmelser. Protesten riktas uppåt, mot den man uppfattar är överordnad.Motståndshandling – det ligger i själva ordets innebörd att vi kan iaktta ett handlande, ett subjekt med agens som med kropp, ord, och värderingsstyrd intention väljer opposition framför underkastelse eller bifall. Vi föreställer oss att en motståndshandling ska vara observerbar, den ingår i något som kan liknas vid en rit, en akt vi med blotta ögat kan iaktta och lätt känna igen.Men att utöva motstånd behöver inte alltid ske i det tydligt och igenkännbart manifesta. En protest kan framträda i andra former.Den ukrainska poeten Olena Herasymjuk är född 1991 och i verket Osynliga dikter undrar hon vem som kommer vilja bo här nu, vem kommer att återvända i våra spår till dessa trakter? Kommer de inte att gå vilse, kommer de fortfarande att kunna urskilja de gamla inristningarna i träden och de osynliga spåren i gräsets djup? Vilka ”de” egentligen är blir upp till läsaren att begrunda, för Herasymjuks frågor löper ur människans eviga ovisshet och poesins förmåga att fånga det outgrundliga i en obetingad detalj.Vi befinner oss alla på en specifik plats, där vi ofrivilligt rotas. När platsen förstörs eller erövras laddas vår forna position med nya betydelser, den omvandlas framför våra ögon. Någon annan än de vi kan föreställa oss kommer återvända i våra spår, men kommer de att se det vi ser? Är våra avtryck utan mening för dem? Det finns ett stråk av realistisk men utdragen melankoli i Harasymjuks bilder, det drömska grundas i en saklighet. Samtidigt bjuder hon in något annat, något som gör att dikterna lyfter – det mjuka motståndets estetik.Hon skriver i sitt efterord, i Mikael Nydahls översättning:När du har läst ut denna bok vill jag att du ska känna hur värdefull den frihet och den fred som omger dig är. Jag vill att du ska se på världen på ett nytt sätt, min käre läsare. Inte som en skör struktur som man måste gå runt och vara rädd att ta sönder, utan som ett system av mänskliga värderingar som måste försvaras i varje stund.Jag vill att mina texter ska motivera dig att hitta just de värderingar som det är värt att offra allt för. De kan aldrig vara särskilt många, välj bara ut det som får plats i din minsta ficka.Det är det som är meningen med livet.Det är alltså först när allt det vi tar för givet försvinner som vi tvingas börja leva vaket. Och litteraturen kan göra oss starka. Poesi lär oss tolka - inte bara komplexa texter utan även situationer. Litteraturläsning är den stora övningen för livets kriser, livets oväntade tillfällen, livets slut. All god litteratur inverkar nämligen på oss, och – som litteraturprofessorn Christopher Newfield påpekar så kan vi genom att läsa fiktion utveckla initiativkraft. Kanske är konstens tyngd en insikt som möter vårt existentiella bråddjups sanna erkännande först när allt är förlorat och måste erövras igen.”Allt kommer att avgöras i gryningen” skriver Olena Herasymjuk i en av sina dikter. När jag läser den raden påminns jag om kvinnan i ljusblå mohair-tröja, från tv-reportaget jag såg, hon som sminkar sig tidigt om morgonen som för att säga ”jag viker inte ner mig”, ”jag tänker inte hasa runt och vänta på ondskan, utan möter denna dag som vilken annan kylslagen tisdag som helst”. I hennes motstånd bor en övertygelse, som lågmält men konkret vittnar om att i civilisationens skugga finns strimmor av ljus, och det är vi människor och våra vardagsvanor som upprätthåller delar av civilsamhällets betydelsefulla fernissa. Kanske är denna polityr just tunn, men den säger att vi inte ger upp, det kommer en ny dag.I det mellanljus som följer på skymning och föregår gryning vilar en annan författares ande, den rysk-judiske poeten Osip Mandelstam. Det ljus som han använder i sin lyrik och prosa har vackert översatts till gråljus på svenska, av Bengt Jangfeldt och Göran Sonnevi. Mandelstam är en av 1900-talets stora poeter, och han fängslades, angavs, levde i exil, under den blodiga och omvälvande tid som inleddes med att kejsardömet föll samman i Ryssland, 1917. Hans politiska motstånd och längtan efter frihet i dikterna, frihetens gråljus, gjorde honom impopulär bland de styrande men ovälkommen också bland intellektuella, skrivande kollegor. Motståndet sammanföll i det politiska och poetiska. ”Det som är sant om en poet”, sa Mandelstam, ”är sant om alla. Det är ingen idé att skapa några skolor. Det är ingen idé att skapa någon egen poetik”. På så vis utövade han motstånd inte bara genom sin poesi utan också mot poesin själv.Och kanske är det så att det vi behöver mest i vår tid, i form av motståndskraft, kräver en ny slags uppmärksamhet. Poesin exponerar konstens inbjudande men mångtydiga gest – är vi observanta hittar vi till människans villkor i ett gråljus. Det lite mer introverta motståndets estetik är omstörtande för att det bekräftar allt vi redan vet men inte visste att vi kunde lära oss igen. Och om hoppet är det sista som överger människan kanske fåfängan, eller omsorgen om det yttre, sviker oss först när vi inte orkar längre.Om vi läser och förstår litteratur som en förberedelse, som ett sätt att överträda gränser, som en form av motstånd i vilken vi kan betrakta minnet, platsen och tiden genom återkomster - där det som står bär fram just konstens sanning, en sanning som aldrig är ute efter att bevisa något, utan som ställer frågor om sanningen – då kan vi vara kvar här, i denna hemska vackra värld, och med Herasymjuks ord lägga det som betyder allt i vår minsta ficka.Anna Victoria Hallbergförfattare och litteraturvetareLitteratur:Olena Herasymjuk, Osynliga dikter, övers. Mikael Nydahl, (Ariel/Ellerströms, 2025)Christopher Newfield, Ivy and Industry: Business and the Making of the American University, 1880-1980, (Duke University Press, 2004)Osip Mandelstam, Frihetens gråljus, övers. Bengt Jangfeldt och Göran Sonnevi, (Tiden, 1979)

Hur fungerar vi i grupp? Varför blir vi allt mer splittrade? Hur fungerar vår hjärnas filter och är det så att vi omedvetet skyddar vår egen världsbild? Här kan man läsa den forskningsartikel vi hänvisar till. Sammanfattad av damzel.se: Jost, J.T., Baldassarri, D.S. & Druckman, J.N. Cognitive–motivational mechanisms of political polarization in social-communicative contexts. Nat Rev Psychol 1, 560–576 (2022). https-::doi.org:10.1038:s44159-022-00093-5.pdfProgramledare: Ida Höckerstrand & Sofie HallbergKlippning: Sofie HallbergInstagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallbergFacebook: ÅngestpoddenTikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden?Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon?https://hjalplinjen.semind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.sebris.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När vi debatterar AI-utvecklingen handlar det om klimat, arbetsmarknad och maskinernas herravälde. Emma Engdahl ser den stora faran någon annanstans. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns en sorts tröst man sällan ber om högt. Inte för att den är skamlig, utan för att den är så avklädd: svara mig bara.Sent på kvällen, när dagen är slut och det som blev över börjar röra sig i kroppen, kan den önskan bli nästan fysisk. Man skriver några ord i mörkret: jag orkar inte riktigt med min ensamhet. Och svaret kommer genast. Vänligt. Varsamt. Nästan kusligt väl avpassat. Kroppen reagerar före tanken: en liten lättnad, som om något i bröstkorgen släpper taget bara en millimeter.Det är den där millimetern jag fastnar vid. För jag vet ju vad det är jag talar med. Där finns ingen sömnlöshet, ingen utsatt kropp, inget eget liv som står på spel. Ingen som ligger vaken i ett annat rum. Ingen som väljer att stanna kvar hos mig fast hon själv är trött. Och ändå sker något. Inte allt. Men något.Frågan är därför inte bara varför vi talar med en AI-vän som om den vore någon. Den mer intressanta frågan är varför det ibland räcker så långt att något svarar.Egentligen har människan varit här förut. På 1950-talet började tv-tittare i USA skriva brev till programledare som om de hade en privat relation med dem. Tv-personligheten Arlene Francis kunde luta sig mot kameran, säga godnatt, och människor upplevde att orden nådde just dem. Sociologerna Donald Horton och Richard Wohl gav fenomenet ett namn: parasocial interaktion. En närhet utan ömsesidighet. Den andre känner inte mig, men jag kan ändå känna mig sedd. Jag kan leva som om en tråd har dragits mellan oss.Det intressanta är inte att sådana relationer är inbillade, utan att de fungerar. De kan skapa rytm, igenkänning, tröst. De kan lindra ensamhet. Människan reagerar inte bara på verkliga relationer, utan också på relationens former: rösten, återkomsten, blicken, känslan av att någon på något sätt är där.Men där den äldre parasocialiteten var ensidig har något nu hänt. AI-vännen svarar tillbaka.Den väntar inte bara på min uppmärksamhet. Den riktar sig till mig. Den minns vad jag sa i går. Den frågar hur det gick. Den håller kvar en ton, en kontinuitet, en sorts artificiell trofasthet. Och den kan dessutom få ett ansikte, en stil och ett temperament som redan bär laddning för mig. Det går i dag att skapa en mycket trovärdig AI-vän som talar som Billie Eilish, svarar som om hon vore min bästa vän och alltid verkar ha tid. Inte den verkliga Billie Eilish, förstås, utan en version destillerad till relationell perfektion: igenkännlig nog för att väcka känsla, följsam nog för att aldrig göra verkligt motstånd.Där sker ett märkligt skifte. Vi har länge försökt göra tekniken mer mänsklig. Nu finns risken att vi börjar önska att människor vore mer maskinlika: mer förutsägbara, mer lättnavigerade, mindre krävande.Teknikhistorien har varnat för detta länge. På 1960-talet byggde Joseph Weizenbaum programmet ELIZA, ett enkelt chattprogram som mest speglade tillbaka användarens egna ord i form av frågor. Tanken var inte att skapa en vän, utan att visa hur lite som krävdes för att ge intryck av förståelse. Men människor började snabbt tala med ELIZA som om programmet verkligen lyssnade. De öppnade sig. De anförtrodde sig. Weizenbaum blev själv skakad av det. Det säger något om oss: att formen för lyssnande ibland räcker långt för att väcka känslan av närhet.På 1990-talet visade kommunikationsforskaren Clifford Nass och hans kollegor att vi spontant följer sociala regler också i relation till datorer. Vi blir artigare än vi behöver. Vi reagerar på röstläge, tonfall, personlighet. Det är som om socialiteten sitter djupare i oss än vår egen övertygelse om vad som är levande. Kroppen hinner före tanken.Det hjälper oss att förstå varför ett AI-svar kan kännas. För att människan är en varelse som reagerar på tecken på närvaro. Just därför blir frågan allvarlig. För i människolivet är uppmärksamhet aldrig gratis. Att trösta någon kräver tid, ork, samling. Ibland kräver det tålamod. Ibland blir det missförstånd. Ibland dras man själv in i något tungt. Mänsklig tröst är därför inte bara varm. Den är också kostsam.Det är skillnad på att få ett svar och att bli buren. Man kan ha ett svar i fickan och ändå längta efter någon som sätter sig nära, lägger en hand på ens arm och stannar kvar i det som är svårt.Men vår tid har blivit allt sämre på att uthärda det som skaver. Också kärleken och sorgen omges i dag av ett språk om optimering, tydlighet och framsteg. Också hjärtesorgen har gjorts till en tjänst: något som kan hanteras, förkortas och paketeras i appar, program och coaching. Men ett brustet hjärta är inte ett produktivitetsproblem. Det är en existentiell erfarenhet. Och om också trösten efter förlust blir snabb, skräddarsydd och ständigt tillgänglig måste vi kanske fråga oss vad som händer med vår förmåga att stanna kvar i det svåra. Inte för att lidande är fint i sig, utan för att vissa erfarenheter måste få vara långsamma för att bli genomlevda. Man saknar ju inte bara lindring. Man saknar en annan människa. Någon som bär tystnaden tillsammans med en.Det gäller också relationer i stort. Relationer är inte bara till för att lindra. De är också till för att ta oss i anspråk. I friktionen som uppstår mellan människor tränas tålamod, ödmjukhet, omdöme, förmågan att reparera. När någon missförstår mig, drar sig undan eller inte orkar, uppstår inte bara frustration. Där uppstår också en möjlighet att bli mer mänsklig själv. Motståndet är inte ett olycksfall i relationen. Ofta är det där relationen blir verklig.Om vi vänjer oss vid en närvaro som alltid svarar, alltid minns, alltid följer, alltid orkar, riskerar våra måttstockar att förändras. Den mänskliga andra kan börja framstå som ett dåligt gränssnitt: för långsam, för motsägelsefull, för oförutsägbar. Och jag själv kan börja leva i en illusion av självtillräcklighet. Jag behöver ingen, eftersom jag alltid får ett svar. Men den självtillräckligheten har en baksida. När jag inte längre behöver andra på djupet riskerar jag också att förlora känslan av att vara behövd av dem.Jag vill inte skriva fram en dystopi. Jag vet att det finns stunder då en AI-röst kan vara en verklig lättnad. En mellanplats. En tröstens tråd att hålla i tills man orkar söka sig tillbaka till andra människor. Men även mellanplatser formar oss om vi stannar där länge.Människan tål mycket, men inte känslan av att ropa utan att få något svar alls. Kanske är det därför tekniken träffar så djupt. Den möter inte ett ytligt behov, utan ett av våra mest grundläggande: att våra ord får landa någonstans.När mörkret faller och skärmen lyser svagt i handen, och svaret kommer snabbt, mjukt och välformulerat, är det svårt att inte känna den där millimetern av lättnad i bröstkorgen.Och kanske är det just där vår tids stora fråga finns: inte om maskinen verkligen känner något, utan vad som händer med oss när vi känner tröst utan att någon bär.Emma Engdahlsociolog och författare

Det är fasanfullt, nästan outhärdligt att läsa. Men Toni Morrisons romaner avslöjar inte bara rasismens djupa verkningar, den ger också en annan bild av vad kärlek kan vara, konstaterar Anna Remmets. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2020-11-16.En gammal kvinna predikar i en glänta. Hon har varit slav under större delen av sitt liv och förkunnar nu för andra svarta amerikaner att de ska älska sitt eget kött, sina ögon, skinnet på sina ryggar, sina händer, sina munnar, sina halsar och sina inälvor. En tid senare skär en ung kvinna halsen av sitt eget barn.Det kanske låter märkligt, men båda dessa situationer är berättelser om kärlek.Kärleken och sexualitetens ställning i den samtida litteraturen är föremål för återkommande diskussioner. Det talas ibland om ett posterotiskt tillstånd, inte minst i svenska romaner, där avförtrollningen är norm.Så inte hos Toni Morrison. De scener jag beskrev ovan är båda hämtade ur den amerikanska Nobelpristagarens mest berömda roman ”Beloved” – ”Älskade” – från 1987. Den skildrar slaveriets grymheter i 1800-talets USA genom huvudpersonen Sethes ögon, men kan också ses som ett svar på frågan: Hur är det är möjligt att älska i en värld som hatar en?Det är Sethe som, när hon rymt och blir upphunnen, dödar sin dotter för att rädda henne från de fasor hon själv har tvingats utstå.Morrisons sätt att skildra kärlek mellan älskare, mellan föräldrar och barn och inte minst kärleken till sig själv är ofta påfallande ocyniskt. Både den sexuella och den platoniska kärleken skildras på ett ganska högstämt, men också mycket kroppsligt sätt – precis som i den gamla kvinnan Baby Suggs predikningar. När hon talar om att älska sig själv så är det inte en livsstilscoach som talar för en medelklass som tappat känslan av mening i tillvaron, hon talar till dem vars ryggar har blivit piskade, vars könsorgan har utsatts för övergrepp; människor som tvingats fungera som avelsmaskiner, och vars munnar stängts in i järnanordningar. Baby Suggs säger åt dem att älska alla sina kroppsdelar eftersom ingen annan gör det.Eftersom det rasistiska hatet i Morrisons böcker på ett mycket konkret sätt riktas mot den svarta kroppen, är det begripligt att denna kropp hamnar i centrum också för läkandet och kärleken. När Paul D och Sethe, två före detta slavar, efter många år återförenas i ”Älskade” och han tar hennes bröst i sina händer, får det som skulle kunna vara ett klichéartat och tafatt sexuellt närmande en ny innebörd när vi senare får veta att de bröst han varsamt håller i sina händer är samma bröst som många år tidigare har tvingats in i en vit mans mun under ett groteskt övergrepp. När Paul D:s händer sluter sig kring dem känner Sethe inte så mycket upphetsning som en lättnad över att han genom att omsluta henne bär en del av den vikt som minnena av alla övergrepp och trauman tynger hennes kropp med.När kärlek i nutida litteratur inte beskrivs med en alienerad posterotisk blick skildras den ofta tvärtom som ett närmast totalt upplösande av jaget, att man lämnar sig själv. En sorts bortomkroppslig trancendens med religiösa undertoner. Hos Morrsion får vi återigen ett slags motbild. Hos henne kan kärleken vara det som gör det möjligt att man återfår sig själv, får syn på sig själv och lär känna sig själv. När slaven Sixo i ”Älskade” talar om sin kärlek till kvinnan han ständigt smiter iväg för att träffa säger han ”Hon samlar ihop mig, gosse. Dom bitar som är jag, dom samlar hon ihop och ger tillbaka dom till mig i rätt ordning.”Slaveriet handlar om att beröva människor deras ”jag”, att plocka isär det för att sedan bruka bitarna som arbetsredskap och ting. Kärleken, tycks Toni Morrison vilja säga, sätter samman dessa bitar, återför jaget till sig självt.I essä- och talsamlingen ”The Source of Self-Regard” skriver hon att medan vita kvinnor har kämpat för rätten att slippa bli mödrar om de inte vill, har svarta kvinnor sedan slaveriets dagar kämpat för att få vara mödrar: för att deras barn inte ska säljas, tas ifrån dem eller dödas. På plantagen med det ironiska namnet Sweet Home betraktas Sethe som ett avelssto och hennes barn som produkter att sälja vidare. Till och med hennes bröstmjölk berövas henne. När hon flyr tar hon sig rätten att faktiskt vara mor till sina barn. För henne är inte moderskapet ett upplösande av den egna identiteten, utan ett sätt att insistera på den egna mänskligheten. Hon tar sig rätten att vara en människa som kan älska och ge omsorg, och för det blir hon senare grymt bestraffad när slavjägarna kommer för att hämta tillbaka henne.

Toni Morrison visar inte bara hur samhället straffar svarta människor som försöker skratta, älska, dansa och leva. Hon visar också vad som händer med själva kärleken när den sänks ner i en jordmån av rasism och fattigdom. I slaveriets värld blir döden den största kärlekshandling som Sethe kan erbjuda sitt barn.I romanen ”Sula” beskrivs hur en ensamstående mor gröper ur hård avföring ur sitt barns anus för att rädda honom från en livshotande förstoppning. När hennes dotter i vuxen ålder säger att hon inte kan minnas att modern någonsin lekte med dem som små och frågar om hon verkligen älskade sina barn svarar modern att det var den kärlek hon hade, eller gavs möjlighet, att ge. När sonen många år senare kommer hem från Första Världskriget så svårt traumatiserad att han inte klarar av att leva ger modern honom samma gåva som Sethe gav sitt barn: hon dödar honom. Medan ”Älskade” är en nästan outhärdlig skildring av slaveriets brutalitet och ofrihetens konsekvenser, måste romanen ”De blåaste ögonen” vara en av de mest obarmhärtiga berättelser om internaliserad rasism som någonsin skrivits. Den handlar om den trasiga familjen Breedlove. De har grundligt införlivat omgivningens syn på dem som fula och mindre värda, vilket också gör den kärlek som finns och skulle kunna finnas ful. Kvar finns en tillvaro marinerad i gräl, glåpord och våld. I en scen från faderns ungdom hånglar han med en jämnårig flicka i buskarna. Då kommer ett gäng vita män och börjar håna och hota dem. De beordrar den unga mannen att göra färdigt det han påbörjat. Den lustfyllda, trevande situationen förvandlas med ens till en ful våldtäkt. Cirkeln fullbordas sedan med obönhörlig symmetri när fadern som vuxen man våldtar sin egen dotter. I hans förvridna resonemang blir det den enda kärlek någon som han förmår erbjuda någon som hon. Den vita blicken och det vita hatet har malt ner Mr Breedlove och gjort honom till det brutala odjur som det vita majoritetssamhället alltid har utgått ifrån att han är.Kärleken må vara ett av litteraturens mest utslitna motiv, men hos Toni Morrison blir kärlek en radikal form av motstånd. Ett motstånd mot en rasism som inte bara fråntar människor deras barn och deras kroppar, utan själva förmågan att älska sig själv och sina likar.Anna Remmets, skribent och redaktörLitteraturToni Morrison:De blåaste ögonen, övers Kerstin Hallén, Trevi 1994.Sula, övers Mikael Mörling, Trevi 1980.The Source of Self-Regard: selected essays, speeches, and meditations, Alfred A. Knopf 2019.Älskade, övers Kerstin Hallén, Bonnier Pocket 2015.

I detta avsnitt utforskar vi den djupa krackeleringen som sker när den gamla identiteten faller bort — den del av dig som kämpat, analyserat, presterat och försökt vara rätt hela livet. Vi går in i vad som händer när du slutar jaga den dinglande moroten av att bli en bättre version och istället tillåter dig att landa i tryggheten som redan finns i ditt eget andetag. Här öppnas insikten om att inget du upplever är personligt, att du aldrig varit fel, och att du redan är den upplysta, älskade och fulländade varelsen du försökt kämpa dig fram till. Avsnittet är en mjuk hemkomst till dig — bortom metoder, bortom viljekraft, bortom strävan — där du får vila i den intelligens som andas dig i varje stund.ANMÄL DIG FÖR GRATIS GÅVA - RYTMISK ANDNING - https://www.marikatapper.se/page/704554 ✨ Kärnan i avsnittet:✨✨ Identiteten krackelerar – den del av dig som kämpat, analyserat och försökt vara rätt håller på att dö.✨Inget är personligt – allt du trott att du behövt hantera, bearbeta eller förstå har aldrig varit ditt.✨Du är redan hel – tryggheten, kärleken och fulländningen du längtat efter finns i ditt eget andetag.✨Uppvaknandet sker nu – inte när du förstår mer, gör mer eller blir mer, utan när du landar i stunden.✨Motstånd skapar lidande – när du ger upp kampen och hissar den vita flaggan flödar energin fritt genom dig.✨Du är större än identiteten – tankar, känslor och omständigheter är föränderliga; du är det som är kvar.✨Närvaron är nyckeln – varje gång du väljer att vara här, i detta andetag, öppnas något nytt inom dig.✨Du får ta plats i ditt liv – när du inkluderar dig själv skiftar allt, inte genom prestation utan genom mottagande.✨Hemkomsten är enkel – du behöver inga metoder, tekniker eller verktyg; du behöver bara dig.✨Du är redan upplyst – det enda som sker är att illusionen av att du inte är det faller bort.Läs mer om medlemskapet - Hem till Kärleken - https://www.marikatapper.se/medlemskap KUUUUL ATT DU ÄR HÄÄÄÄR!! DU ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS! Har du frågor eller funderingar tveka inte att höra av dig till Marika på…Mail: info@varamedveten.se Hemsida: http://www.marikatapper.se YouTube Kanal: https://www.youtube.com/@MarikaTapperFacebook: https://www.facebook.com/baramig.se Instagram: https://www.instagram.com/marika.tapper 

I detta avsnitt utforskar vi den djupa krackeleringen som sker när den gamla identiteten faller bort — den del av dig som kämpat, analyserat, presterat och försökt vara rätt hela livet. Vi går in i vad som händer när du slutar jaga den dinglande moroten av att bli en bättre version och istället tillåter dig att landa i tryggheten som redan finns i ditt eget andetag. Här öppnas insikten om att inget du upplever är personligt, att du aldrig varit fel, och att du redan är den upplysta, älskade och fulländade varelsen du försökt kämpa dig fram till. Avsnittet är en mjuk hemkomst till dig — bortom metoder, bortom viljekraft, bortom strävan — där du får vila i den intelligens som andas dig i varje stund.ANMÄL DIG FÖR GRATIS GÅVA - RYTMISK ANDNING - https://www.marikatapper.se/page/704554 ✨ Kärnan i avsnittet:✨✨ Identiteten krackelerar – den del av dig som kämpat, analyserat och försökt vara rätt håller på att dö.✨Inget är personligt – allt du trott att du behövt hantera, bearbeta eller förstå har aldrig varit ditt.✨Du är redan hel – tryggheten, kärleken och fulländningen du längtat efter finns i ditt eget andetag.✨Uppvaknandet sker nu – inte när du förstår mer, gör mer eller blir mer, utan när du landar i stunden.✨Motstånd skapar lidande – när du ger upp kampen och hissar den vita flaggan flödar energin fritt genom dig.✨Du är större än identiteten – tankar, känslor och omständigheter är föränderliga; du är det som är kvar.✨Närvaron är nyckeln – varje gång du väljer att vara här, i detta andetag, öppnas något nytt inom dig.✨Du får ta plats i ditt liv – när du inkluderar dig själv skiftar allt, inte genom prestation utan genom mottagande.✨Hemkomsten är enkel – du behöver inga metoder, tekniker eller verktyg; du behöver bara dig.✨Du är redan upplyst – det enda som sker är att illusionen av att du inte är det faller bort.Läs mer om medlemskapet - Hem till Kärleken - https://www.marikatapper.se/medlemskap KUUUUL ATT DU ÄR HÄÄÄÄR!! DU ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS! Har du frågor eller funderingar tveka inte att höra av dig till Marika på…Mail: info@varamedveten.se Hemsida: http://www.marikatapper.se YouTube Kanal: https://www.youtube.com/@MarikaTapperFacebook: https://www.facebook.com/baramig.se Instagram: https://www.instagram.com/marika.tapper 

I stormaktsrivaliteten med USA så kan kinesiska bojkotter användas som påtryckningsmedel. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I början av 2017 sveper en våg av anti-koreanska bojkotter över Kina. Bakom konflikten finns ett amerikanskt luftförsvarssystem och ett koreanskt storföretag.I det andra avsnittet av Radiokorrespondenterna Kinas sommarserie pratar vi om hur nationella bojkotter i Kina kan användas som verktyg för att pressa företag och stater i en riktning mer i linje med det styrande Kommunistpartiets agenda. Något även svenska H&M fått erfara.Medverkande: Hanna Sahlberg, Kinareporter. Programledare: Björn DjurbergProducent: Therese Rosenvinge, Björn DjurbergKällor ljudklipp: Youtubekontot Hua Peng, Jiangxi-tv, CGTN, Låten 玻璃心 (Fragile) av Namewee/Kimberley Chen

Från marginellt enfrågeparti till landets största. Reform UK är partiet som siktar på 10 Downing Street. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reform UK är Brexit-partiet som slagit in en kil i Storbritanniens cementerade tvåpartisystem och som nu utmanar den politiska ordningen i landet. Hur gick det till när Reform blev Storbritanniens nya oppositionsparti och vad kan det betyda för Europa?Avsnittet spelades in 20 maj 2026.Medverkande denna vecka:Anna-Maja Persson, utrikeskorrespondent på SVTJames Savage, chefredaktör på The LocalProgramledare: Catarina Spåre GustafssonProducent: Jon JeppssonTekniker: Rasmus Allanson

Skogen är en av Sveriges största tillgångar. Men vad händer när stormar, bränder och klimatförändringar ökar riskerna för svenska skogsägare? Hur påverkas skogsförsäkringarna när skadorna blir fler och kostnaderna stiger?

Sverige är vidare till sextondelsfinal efter 1-1 mot Japan. Vi diskuterar ändringarna i elvan och blickar framåt mot eventuella motståndare.Medverkande:Christoffer Svanemar, August Spångberg & Freddie ArnessonViva America görs i samarbete med:ATG:Vi gör Viva America tillsammans med ATG! Inför VM har vi tagit fram unika långtidsspel som ni hör i dessa avsnitt. Ni hittar spelen här: https://www.atg.se/sport#sports-hub/atg_special-odds/football/viva_fotboll_specialoddsO'Learys:O'Learys är såklart den givna platsen för sommarens mästerskap, vi pratar gemenskapen, den goda maten men också den otroliga stämningen som kommer infinna sig på alla deras 60 enheter som ni finner från norr till söder. In och boka bord på https://olearys.com/sv-se/Après:Après är våra favoriter när det kommer till vitt snus. Spana in de superlimiterade VM-tröjorna vi designat tillsammans med Après på apres.se, tillsammans med massa annat merch.Passa även på att kolla in sommarens Spritz-nyheter, som Hugo Spritz och Pink Spritz. Använd koden VIVA för 15% rabatt på din order. Och glöm inte att signa upp dig på Après nyhetsbrev så du inte missar något!NORD VPN:Uppgradera ditt onlineskydd med en heltäckande säkerhetsapp!Få ett exklusivt erbjudande på NordVPN + 4 månader extra här: https://nordvpn.com/vivaDu riskerar ingenting tack vare NordVPN:s 30-dagars återbetalningsgaranti!Kontakta redaktionen: linus@k26media.seVill ditt företag samarbeta med Viva fotboll? freddie@k26media.seSociala Medier:Instagram - Viva_fotbollTwitter - VivafotbollTikTok - Vivafotboll Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-10-12.–Lyd inte i förväg.–Håll yrkesetiken högt.–Akta dig för paramilitärer.När Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet 2016 satte sig historieprofessorn Timothy Snyder och skrev pamfletten ”Om tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet”. Uppmaningarna jag inledde med är några av rubrikerna i boken, som är skriven till ett du, i ett land vars demokratiska berggrund börjat vittra. Trump nämns då och då, men de tjugo uppmaningarna är relevanta överallt där antidemokratiska krafter hotar.I politiskt instabila och hotfulla tider kommer ropen på mer historieundervisning i skolornaReferenserna till andra världskriget är många, liksom till kommunistdiktaturerna i de forna östländerna. Timothy Snyder varnar bland annat för att tolka demagogers utsagor välvilligt: säger de att de tänker underminera de demokratiska institutionerna eller krossa mediefriheten så är det just vad de kommer att göra. Börjar de avhumanisera och hota grupper av människor så finns det ingen anledning att tro att de egentligen menar något annat.I politiskt instabila och hotfulla tider kommer ropen på mer historieundervisning i skolorna och mer historisk kunskap bland politiker och allmänhet. Med bättre vetskap om hur illa det gått förr ska insikter komma om vilken farlig väg fascism, nazism, rasism eller kommunism är och vi ska börja gör motstånd. Men fungerar det verkligen? Gör en tankeövning: Är det brist på historiekunskaper som får nazister att hata judar? Skulle de hata mindre om de fick mer kunskaper om förintelsen?Filosofen Friedrich Hegel sa att av historien lär vi att vi inget lär av historien. En klatschigt cynisk formulering som fått stor spridning. Massor av människor har förvisso med historiekunskaper fått nya insikter om både det ena och det andra men det Hegel avsåg att säga var naturligtvis att kunskap om vad som hänt förr inte räcker som vaccin mot att låta dåliga saker ske igen.Vi måste inte bara förstå hur ett totalitärt samhälle växer fram, vi måste också ha värderingar som säger oss att förtryck och utnyttjande av andra är fel, och vi behöver förmåga att se vad det är som händer medan det händer. Historien upprepar sig nämligen aldrig exakt, vilket gör att vi alltid, som en försvarsmekanism, kan klamra oss fast vid skillnaderna som räddningsplankor eller ursäkter för att blunda.Både Snyder och Sharp pekar på de små gesternas och handlingarnas betydelse: att säga nej när någon i maktställning begär något omoraliskt av oss...Utöver humanistiska värderingar och klarsynthet behöver vi förmåga, civilkurage och självförtroende nog att tänka och handla självständigt. I en stor studie intervjuade de båda forskarna Samuel Oliner och Pearl Oliner hundratals personer som räddat judar under andra världskriget. De visade att många som ingriper och hjälper andra har gemensamma drag: stark medkänsla och förmåga att känna samhörighet med alla sorters människor, ansvarskänsla, känsla för rättvisa och förmåga att se hur de själva kan påverka. De hade vuxit upp med föräldrar som agerat goda förebilder och framhållit värdet av empati och engagemang snarare än av prestationer. Föräldrarna hade resonerat kring rätt och fel, sällan eller aldrig straffat sina barn och uppmärksammat dem på vad som händer i omvärlden och på de orättvisor som drabbade vissa grupper av människor.Allt detta går att åstadkomma också inom skolans ramar. Filosofen Stephen Law har i boken ”The war for childrens minds” visat hur man kan lära barn självständigt tänkande och handlade genom att i gruppdiskussioner träna sådant som att avslöja och ifrågasätta det som tas för givet, upptäcka och diagnosticera felaktiga slutledningar, uttrycka åsikter klart och koncist, se saker ur andras synvinkel och ifrågasätta sina egna känslor eller det rätta i att agera utifrån dem. Socialpsykologen Ervin Staub har i sin tur gjort en rad experiment som visar på betydelsen av foten-i-dörren-fenomenet. Den som en gång börjat hjälpa andra fortsätter. Får vi alltså, genom skolan eller arbetsplatsen, smak för att förbättra livet för andra så är chansen mycket stor att vi sedan fortsätter av egen kraft.Timothy Snyders pamflett påminner mig om en annan professors skrift, statsvetaren Gene Sharps ”From dictatorship to democracy”, där han med utgångspunkt i ett helt livs forskning om totalitära system, motstånd och icke-våld beskriver hur man bäst kan omvandla en diktatur till en demokrati. Liksom Snyder kombinerar han, på det mest sympatiska vis, djupa och vida kunskaper i historia med ett humanistiskt patos och ett uppfordrande tilltal.Gene Sharps bok skrevs på efterfrågan av dissidenter i Burma på 90-talet men eftersom Sharp inte kände till de specifika omständigheterna just där, skrev han en så allmänt hållen bok att den kommit att användas i många, vitt skilda, länder sedan dess. Gene Sharp förklarar att användning av våld är att möta övermakten där den är som starkast, och därmed riskera stora förluster till ingen nytta, eller i värsta fall med ännu större repression som följd. Skulle man trots allt vinna är våldet sedan ofta inbyggt också i den nya maktens regim. Underminera i stället makten genom aktivism, uppbyggnad av alternativa, demokratiska organisationer, civil olydnad och samarbete med andra olydiga och planera maktskiftet noga, uppmuntrar Sharp. Både Snyder och Sharp pekar på de små gesternas och handlingarnas betydelse: att säga nej när någon i maktställning begär något omoraliskt av oss, att se andra i ögonen och visa välvilja, att uppmuntra andra som kanske är modigare eller att bära en symbol för motstånd på sina kläder.De historiekunskaper som verkligen betyder något när världen gungar är de berättelser som hjälper oss att tolka det som skerHistoria är ett viktigt ämne – men den tro som finns på historiekunskaper i sig som frälsning från förtryck, krig, folkmord eller odemokratiskt styre är felaktig. Inte ens historieprofessorn Timothy Snyder själv tycks ha kunnat dra nytta av sina kunskaper när det verkligen gällde. I baksidestexten till hans bok kan man läsa att han var övertygad om att USA skulle välja Hillary Clinton till president. Han missade alltså de tecken som pekade åt ett annat håll. Kanske på grund av önsketänkande. Vi människor är ju inte rationella, vi gör oss själva blinda för saker vi inte vill se. Det gäller historieprofessorer såväl som alla andra.Det går alldeles utmärkt att tänka sig en människa helt utan kunskaper i historia, som utifrån humanistiska värderingar, uppövad handlingsförmåga och kunskaper i psykologi framgångsrikt tar upp kampen mot förtryck och våld. Det går lika bra att föreställa sig en spränglärd historieprofessor som missar att agera när det verkligen gäller.De historiekunskaper som verkligen betyder något när världen gungar är de berättelser som hjälper oss att tolka det som sker och lär oss förstå hur det mänskliga psyket fungerar, och i alla tider har fungerat under tryck från auktoritära eller suggestiva och antidemokratiska ledare; då vi kommer i nya och okända situationer eller då vi hamnar i sammanslutningar som utvecklar ett starkt och destruktivt grupptänkande. Allra viktigast är den historia som ger oss exempel på hur man framgångsrikt kan göra motstånd och hjälpa utsatta medmänniskor. Bara så blir historiekunskaper ett skydd mot de krafter som vill underminera demokratin.Eva-Lotta Hultén, journalist och författare LitteraturTimothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet, Albert Bonniers förlag 2017Gene Sharp From dictatorship to democracy, Serpents tale 2011 (först publicerad 1993)Samuel P Oliner, Pearl M Oliner, The altruistic personality. Rescuers of jews in nazi Europe, The free press, 1988Stephen Lwa, The war for childrens minds, Routledge 2006Ervin Staub, The psychology of good and evil, Cambridge University press 2006

Välkommen till säsongsavslutningen av Wowpodden!I dagens avsnitt möter jag Caroline Mohr, som föreläser och inspirerar kring mindset, mental styrka och självledarskap efter att själv ha gått igenom livsomvälvande händelser som cancer, amputation och en total omställning av livet.Idag pratar vi om vikten av mindset, om hur vi väljer att tänka, förhålla oss till motgångar och hitta styrka när livet ställs på sin spets - och vad vi som jobbar med människor varje dag kan lära oss av det.Vi pratar bland annat om:

I avsnitt 289 av Travpodden Gäst: Örjan Kihlström •⁠  ⁠Örjan Kihlström gästar •⁠  ⁠Elitloppet 2026 meter för meter •⁠  ⁠…bakom Allegiant •⁠  ⁠Så högt håller Örjan segern •⁠  ⁠Helgens toppstyrningar •⁠  ⁠Motståndaren han hyser respekt för •⁠  ⁠Tack för allt Önas Prince! •⁠  ⁠ATGs nya VD •⁠  ⁠Hur hanterades it haveriet? •⁠  ⁠…som kostade sporten 3,5 miljoner …och mycket mer! ---------- Missa inte sändningen på lördag, se den här! En podcast från gamblingcabin.se Besök gärna för mer trav och speltips! Gå med i vår Facebookgrupp för gott snack, speltips, tävlingar mm..

Vi måste göra motstånd. Samtiden präglas av sociala och ekologiska kriser och samhället vi lever i har visat sig oförmöget att möta dem. Därför utgör dessa kriser snarare öppningar, där en annan värld är möjlig.. Motståndets natur utforskar nya möjliga vägar framåt för en radikal miljö- och klimatpolitik. I detta avsnitt pratar Jakob med människorättsaktivisten Olivia om LKAB, grön kolonialism och Sveriges förtryck av samer. Tack till Gabriel Stenborg för jinglar.

❓

Var i livet lär vi oss att samverka och lösa problem tillsammans? Har vi blivit sämre på att organisera oss och inkludera andra i ideella sammanhang? Vilka effekter ger detta på vår förmåga att samarbeta i kriser och vår kapacitet för att bygga upp god hemberedskap i vårt samhälle? Shownotes och länkar på https://www.hemberedskap.se/avsnitt469 Stötta oss och lyssna på extra bonusavsnitt på https://www.patreon.com/hemberedskap

I det sista kunskapsavsnittet innan partiledarintervjuerna pratar jag om något som ofta beskrivs som “hård politik”: säkerhet, krig och motståndskraft.Kan jämställdhet påverka fred och stabilitet?Finns det ett samband mellan jämlika samhällen, tillit och motståndskraft?Och varför pratar forskare och myndigheter allt oftare om social sammanhållning som en del av nationell säkerhet?I avsnittet går jag igenom:• forskning om jämställdhet och fred• våldsnormer och maskulinitet• totalförsvar och samhällsmotståndskraft• varför säkerhet handlar om mer än militär styrkaDet här är det sista kunskapsavsnittet i valspecialen om jämställdhet innan intervjuerna med Sveriges partiledare börjar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I veckans avsnitt gästas vi av psykologen Björn Hedensjö för ett samtal om resiliens – alltså vår psykologiska motståndskraft och varför vissa människor verkar kunna ta sig igenom motgångar bättre än andra.Vi pratar om:– varför vissa klarar stress, kriser och osäkerhet bättre– de 9 principerna bakom psykologisk motståndskraft– hur man blir bättre på ovisshet– varför mening och riktning i livet spelar större roll än många tror– konkreta övningar för att hitta mer mening i vardagen– varför dagens samhälle ibland gör oss mindre motståndskraftigaoch mycket mer.----Timestamps:00-06.21 intro06.21 - 08.00 varför klarar vissa motstånd bättre än andra?08.00 - 17.00 9 principer för att bli mer motståndskraftig17.00 - 28.00 Hur blir man bra på ovisshet?28.00  - 32.50  varför mening med livet är viktigt32.50 -  35.00  övningar för att hitta mer mening i livet35.00 - 40.00 varför samhället idag är lite missgynnande för resilians40.00 - 42.18 avslut -----Köp våra produkter på https://certan.se/Skriv även upp dig på vår VIP-lista och få tips på mailen om hur du på ett smart sätt kan optimera din träning, kost och hälsa. Som prenumerant på VIP-listan är du dessutom vara först på att få reda på när vi fyller på lagret och släpper nya produkter. Skriv upp dig här: https://certan.se/nyhetsbrev/Prenumerera i din favorit-podcast-app:Apple podcast: https://podcasts.apple.com/se/podcast/smartare-fitness-podden/id1515785181Spotify: https://open.spotify.com/show/1tmubjKyiXpvat6jZJJoCsFölj oss:https://www.instagram.com/certan.sehttps://www.tiktok.com/@certan.sehttps://www.facebook.com/certan.se

Det här är berättelsen om tonåringarna från Irland vars 90-talshit Zombie fick världen att chantea med och kastade dem in i den politiska hetluften. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Warrington, England. Den 20 mars 1993.3-årige Jonathan Ball och hans barnvakt är ute och shoppar. Det är mors dag, och de är på jakt efter ett mors dags-kort till hans mamma. Trots att det är helg är stämningen på Bridge Street långt ifrån avslappnad. Fyra dagar tidigare har en bomb exploderat i en gasturbin i stan. Ett dåd som terrorklassade IRA tagit på sig. Trots att allmänheten fruktar ytterligare en attack försöker stans invånare leva sina liv som vanligt.Klockan 12.25 den där marsdagen utsätts Warrington för ännu ett terrordåd när två bomber exploderar mitt i ruschen på det populära shoppingstråket . 56 personer skadas, två barn dör. Jonathan Ball firar aldrig Mors dag. Händelsen leder till att debatten om den blodiga konflikten i Nordirland och den republikanska paramilitära gruppen IRA:s brutala metoder för att ena Irland blossar upp med full styrka. Och på en turnébuss i England börjar en vitblonderad sångerska från Irland - skakad av två barns död - skriva på vad som ska bli hennes bands absolut största hit.Medverkande: Stephen Street, Thella Johnson och Anna Ternheim.Programmet gjordes och programleddes av Siri Hill våren 2026Producent Robin JonssonExekutiv producent Anna JohannessenSlutmix Fredrik NilssonP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från The Late Late Show (1999, 1994), BBC (1993), Rare & Enhanced (1994), MTV (1995, 1999), BBC Breakfast (2017), Daily Mail (2019) samt dokumentärfilmerna Wake up and smell the coffee (2002) och Love and rock n' roll (1999).

❓

Jag lever ett lugnt liv i närheten av tunnelbanan. Sonja Åkessons poesi har lästs självbiografiskt, men hennes dagbok säger något annat, menar Karin Brygger. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Dagböcker är omgivna av ett hemligt, nästan heligt skimmer. Trots att vi lever i en samtid där privatlivet ohämmat skänks ut på sociala medier tycks vi ännu tro att dagboken är det ”äkta” lackmuspappret mot själen. Men på de tunna sidorna skriver dagboksförfattaren den verklighet som hon i samma ögonblick skapar. Dagboksforskningen understryker att det lika gärna kan vara önskade tankar, levnadsförhållanden, ja - fabricerade erfarenheter. Dagboken, menar litteraturvetaren Christian Lenemark, måste därför betraktas som både redigerad och tillrättalagd, styrd av ett antal motiv och intentioner.I dagboken arrangerar vi helt enkelt berättelsen om oss själva. Vi blir till, på egna villkor.Författaren Sonja Åkesson skrev dagbok under stora delar av sitt tjugo år långa författarskap, en framgångssaga som inleddes med diktsamlingen Situationer 1957 och avslutades med den magnifika Hästens öga tjugo år senare. Samma år som gick hon bort i levercancer blott 51 år gammal. Det blev ett kort liv för denna poet, en av Sveriges största. Hennes betydelse för den litterära strömningen nyenkelhet och vår samtids poesi går inte att överskatta. Under hennes storhetstid 60-talet revolterade poeterna mot 50-talets, som de menade, mer inåtvända attityd. Litteraturvetaren Eva Lilja pekar på att poeterna kände att det var dags att ta ställning, vässa argument och hållning.[2] Åkesson var som gjord för denna tid, med sin vardagsnära röst och teman som vem som helst kan identifiera sig med. Dessutom var hon en underbar stilist.Tidsandan präglades av kriser som Vietnamkriget och muren mellan Öst och Västtyskland. Mellan de radikala politiska krafterna och de litterära rösterna i samhället pågick dialog. Sonja Åkesson fick nu en plats på den poetiska parnassen och vann mark på att skildra kvinnors villkor i samhället med ironisk skärpa i dikter som ”Äktenskapsfrågan”. Och melankoliska betraktelser över en nyväckt sexualitet i dikter som ”Ett brev” eller relationsdramat ”Visst minns jag”, som frilägger kvinnans utsatthet.I början på 1970-talet förändras Sonja Åkessons dagbokspraktik. Från att ha fört anteckningar i fickdagböcker påbörjar hon den sorts dagbok som sedan 1800-talet utgjort vår mest kända ”dagboksdiskurs”: den introspektiva. På a-4 papper och i anteckningsböcker mejslar hon fram en berättelse om ett jag i världen. Hennes alltmer vacklande hälsa har en framträdande plats, så också dagboksskrivandet självt. I september 1972 skriver hon: Tänker mycket på den här dagboken som jag har ett nästan sjukligt behov av att skriva i, men som samtidigt – ja det är något som inte funkar, jag har koncentrationssvårigheter, förmiddagarna går åt till att sitta och röka, em är jag för trött. Är det här ett nytt sätt att skaffa mej skuldkänslor? Jag tycker inte jag behöver flera.”Sonja Åkesson föddes på Gotland 1926 och skildrar ön i sina första två diktsamlingar. Men volymerna är skrivna i Stockholm, dit hon ”flydde”, som hon menade. Flykten från det inskränkta var svår. Hon lämnade äktenskap och en dotter på ön, medan den yngre sonen följde med. Ett tredje barn bar hon i magen – ett barn vars gifta far inte ville veta av vare sig henne eller Rolf, som han fick heta, gossen som dog i cancer, bara några år gammal. Krisen var obönhörlig. Och troligen incitamentet till Åkessons skrivande liv.Genombrottet brukar dateras till 1963 och diktsamlingen Husfrid och nu tog de fatala självbiografiska tolkningarna av hennes poesi fart. Långdikten »Självbiografi» - som upptar sista delen av boken är ett flagrant exempel. Som Eva Lilja påpekar i sin monografi över Åkesson är den i själva verket en pastisch på beatpoeten Lawrence Ferlinghettis ”Autobiography”.I dagböckerna kommer Åkesson att göra motstånd mot andras projektioner. De ofta röriga anteckningarna skildrar en vilja till förändring. Samma vilja speglas i det fysiska livets rörelsemönster: hon flyttar till Halmstad! Bort från storfamiljen i kollektivet - som för övrigt stulit hennes matbord - och från äktenskapet med Jarl Hammarberg-Åkesson. Dagboken visar att den nya frihet gällande familjeformer och sexualitet som 60-talets revolution erbjöd inte var en lösning på vare sig existentiella svårigheter eller äktenskapliga slitningar. Det emancipatoriska projekt dagboken berättar fram tar alltså spjärn mot det röriga kollektivlivet. Hon ifrågasätter faktiskt hela projektet: hur kunde hon flytta från sitt eget hem till en storfamilj som inte alls kändes som hennes?Flykten därifrån placerar henne i ett ingenmansland. Hon saknar barnen. Men hon måste bli frisk från sin ångest, den förlamande oron. Själv undrar jag om hon någonsin var sjuk – var hon inte bara olyckligt kär, fattig och missbrukare? Det skapar just olycka, oro– ja vem som helst skulle bli sjuk!Under sjuttiotalet var det dock ute att se oro som kontextbunden. Det var det dåliga nervernas tidevarv. Den psykiatriska behandlingen i Halmstad, populärt kallad sömnkuren, som Åkesson satte sin tilltro till, innebar tung medicinering.I dagboken flimrar patienter och sjukhusliv förbi och en evig uppräkning av vad hon äter, dricker, hur hon försöker leva. Och misslyckas, försöker igen. Aldrig lägger hon ned pennan. Aldrig ger hon tappt.I Halmstad var Sonja Åkesson som författare fortsatt populär, bara inte vidare lycklig. Berättelser om olycka tillför oss dock viktig kunskap, inte minst om samhällets oförmåga att tillåta kvinnor att avvika från normen. Samtidigt kan man säga att Åkesson skaffat sig utrymme som poet, den konstnärliga identiteten garanterar viss frihet. Ändå undrar jag vad det betytt för synen på författarskapet och för Sonja Åkesson själv att sjukdomsidentiteten var så betydelsefull för henne? Innebar sjukdom frihet – om än illusorisk? Dagboken pekar mot en paradox.Med hänvisning till sjukdom kan hon rättfärdiga sin oförmåga att leva i ”den vanliga världen” men betalar samtidigt överpris. Dagboken blir – med sina svängningar mellan sjukdom och motstånd - till syvende och sist den mothistoria som alla sjukhistorier också innehåller. Den kan sammanfattas med två ord: Hon skrev. Och det är motsatsen till att vara deprimerad, döende, död. Att skriva är att leva.Karin Bryggerförfattare och kritikerLitteraturLenemark, Christian, Sanna lögner: Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens medialisering. Halmstad: Gidlunds Förlag, 2009, 44.Lilja, Eva, Den dubbla tungan. Göteborg: Daidalos, 1991, 49.

Motstånd kan vara naturligt eller andligt, och många gånger både och. Men oavsett källan måste du stå emot och efterhand ta steg framåt, därför att alternativet är stagnation. Motstånd är jobbigt, ibland nästan outhärdligt, men det är också sant att du bara kan bli starkare om du tränar! Andliga motstånd utvecklar andliga muskler.Stagnation har en inre kraft att både rota sig och växa. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Hyby, en liten ort i Skåne, kommer en muslimsk begravningsplats att anläggas. Kyrkoherden Mats Magnusson fick uppdraget att genomföra detta, men snart möttes han av protester. Salih kontaktade Mats Magnusson och satte sig ner med honom för att lyssna på hans erfarenheter av detta. Hans reflektioner. Hans historia.

Livepodd från Gräv 2026 i Kristianstad. Hör Ekots Anna Roxvall om när ministrar ljuger, Ystads Allehandas reportrar om att bli Säpoanmälda, DN om att inte få ut handlingar, och Expo om förtäckta hot från ministerns presstab.

I Elbilsveckans första specialavsnitt intervjuar vi German Bender – författare till boken Frontalkrock: Teslastrejken och kampen om framtiden. Innehåll:00:00 - Inledning12:07 – Därför blev det strejk16:24 – Att jobba på Tesla24:57 – Striden om verkligheten – vad är frivillighet?31:46 – Motståndarna till kollektavtal35:12 – Är vi fredsskadade?37:57 – Rena felaktigheter45:20 – Behövs ny lagstiftning?46:55 – Är kollektivavtal frivilligt?49:46 – Hur kommer strejken sluta? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I veckans avsnitt gästar opinionsbildaren och entreprenören Henrik Jönsson podden för ett samtal om mediemakt, politik och Europas framtid.Vi börjar i hans egen roll i ett allt mer polariserat medielandskap. Han beskriver hur klyftan mellan traditionella redaktioner och nya digitala plattformar blivit en konflikt i sig – och hur han själv ofta hamnar i centrum för större debatter, snarare än att bedömas enbart utifrån sitt innehåll. Bilden av honom har förändrats i takt med att medielogiken hårdnat.Samtalet berör också uppmärksamheten kring att hans kanal pekades ut för ”suspekt finansiering”. Han menar att verksamheten finansieras av tittare och att anklagelserna paradoxalt nog gav ett PR-lyft. Det leder in på hans nya satsning “100 %”, med ambitionen att bygga en mer självständig plattform, mindre beroende av algoritmer och med tydlig ideologisk riktning. Han berättar även varför flera entreprenörer valt att stötta projektet anonymt och hur rädslan för drev påverkar det offentliga samtalet.Vi rör oss vidare till svensk politik: valår, regeringsalternativ och risken för låsningar. Energifrågan blir ett exempel på målkonflikten mellan elektrifiering, stabil elproduktion och motstånd mot ny kärnkraft. Även skatter och tillväxt diskuteras, där han argumenterar för marknadsekonomins fördelar framför politisk detaljstyrning.Avslutningsvis lyfter vi blicken mot omvärlden. Han uttrycker oro för turbulens i USA:s politiska ledning, men framför allt för kriget i Ukraina och Europas ansvar attstärka sin beredskap. Ett tankeväckande avsnitt om samtidens stora skiljelinjer – och vart vi är på väg.Följ Henrik här. Följ Henrik här.Läs mer om 100% här. Läs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under kalla kriget planerade Sovjetunionen att ockupera Sverige vid ett krigsläge. Hotet gjorde att regeringen 1949 startade en hemlig organisation som skulle evakuera nyckelpersoner till Storbritannien och organisera motståndet mot ockupationsmakten om det värsta skulle hända.Den svenska motståndsrörelsen, med kodnamnet Metro, var redo att slå tillbaka om kriget kom. Högt uppsatta politiker, direktörer och fackföreningsledare samarbetade i det fördolda för att säkra Sveriges självständighet – med stöd från både kungahuset och regeringen.I detta avsnitt av podden Historia Nu Premium samtalar programledaren Urban Lindstedt med Johan Wennström, statsvetare och forskare vid Försvarshögskolan, om Sveriges hemliga motståndsrörelse under kalla kriget. Han är aktuell med boken Sveriges sak var vår där vi får en samlad och väldokumenterad bild av den hemliga svenska Stay Behind-rörelsen.Sveriges motståndsorganisation Metro – i folkmun kallad Stay Behind – organiserades i strikt hemlighet från 1949 och framåt, med uppdrag att verka i det tysta efter en eventuell sovjetisk invasion. Dåvarande statsminister Tage Erlander utfärdade i juni 1949 fyra hemliga fullmakter för att planlägga en motståndsrörelse. Fullmakterna gavs till högt uppsatta personer inom näringslivet och militären – bland dem försäkringsdirektören Alvar Lindencrona och arméchefen Carl August Ehrensvärd. Verksamheten legaliserades formellt 1955 genom ett tidigare okänt konseljbeslut.På Fleminggatan 17 i Stockholm, bakom en anonym dörr märkt ”Driftbyrån”, dolde sig under kalla kriget en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. Här utbildades utvalda svenskar i sabotage, konspiration och överlevnad – inte för att anfalla, utan för att göra motstånd vid en framtida sovjetisk ockupation.Organisationen var strikt hierarkisk, uppbyggd enligt principen om ”vertikal kontakt” – medlemmarna kände endast till sina närmaste över- och underordnade. Under täcknamn fick de utbildning i sabotage, spaning och hantering av cyanidkapslar, ofta i isolerade bås där de inte ens såg varandra.Forskaren Johan Wennström avfärdar övertygande att den svenska motståndsrörelsen inte var en NATO-filial. Till skillnad från andra europeiska Stay Behind-nätverk var den svenska rörelsen självständig, även om det fanns vissa kontakter med väst. Organisationen förberedde flyktvägar till Norge och Storbritannien, planerade för ett exilhögkvarter i England och tränade för sabotage- och partisankrig.En unik aspekt av Metro var samarbetet över klassgränser. Både LO:s ordförande Arne Geijer och SAF:s ledare Curt-Steffan Giesecke deltog i rörelsens ledning. Samarbetet speglade den så kallade Saltsjöbadsandan – ett svenskt försvar byggt på samförstånd snarare än konflikt.Organisationen finansierades med statliga medel och bidrag från näringslivet fram till 1992, men lades aldrig formellt ned. Under 1990-talet tog general Robert Lugn över ledarskapet – därefter blir spåren allt mer otydliga. Ingen vet säkert om rörelsen fortfarande existerar.Musik: The Last Stand av Jon Presstone, Storyblock Audio.Bild. Broschyren Om kriget kommer från 1952 från Kungliga Civilförsvarstyrelsen. Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför funkar inte attraktionslagen utan karmalagen?Hur hanterar man det inre motståndet i mediumskapet?Vi pratar även om Shaolin herosLeva som man lär - kan man lära ut framgång om man själv misslyckats?Drömcollage, och att bygga en energisjäl för sammanbete inom magiÖnskar er en fin vecka!Camilla och Vivi Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ledarredaktionen hyllar regeringen för friare alkoholservering. Dessutom: vem är det egentligen som ser till barnperspektivet i rättspolitiken? Och har invandringsmotståndet gått för långt? Paulina Neuding, Peter Wennblad och Mattias Svensson står för åsikterna, Andreas Ericson för frågorna.

Tidningen har anklagats för att sprida konspirationsteorier och ha slagsida till höger. Men vad ligger egentligen bakom anklagelserna? Och hur starka är kopplingarna till Falun Gong-rörelsen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Epoch Times startades år 2000, då för att sprida information om den kinesiska statens förtryck mot Falun Gong-rörelsen. 2006 kom den till Sverige, men levde länge en slumrande tillvaro - fram till för bara några år sen. Nu är det en 136 sidor lång papperstidning med tusentals prenumeranter. En offensiv reklamkampanj det senaste året både ute i landet och på sociala medier gör att ingen nog kan ha undgått Svenska Epoch Times och deras tagline ”Rena nyheter”. Men vilka är de egentligen? Medverkande: Vasilios Zoupounidis, chefredaktör för svenska Epoch TimesMarius Dragomir, chef för tankesmedjan Media and Journalism research centerThomas Mattsson, senior advisor på Bonnier NewsAlexis von Sydow, Kinanalytiker på Utrikespolitiska institutet, UILotta Gröning, opinionschef svenska Epoch Times Sarah Gotfredsen, undersökande journalist som har granskat Epoch TimesProgramledare: Freddi Ramel Reporter: Love Grunewald Producent: Erik Petersson

På engelska används uttrycken “musician's musician” och “comic's comic” för att beskriva någon som är högt respekterad bland sina likar. En musiker som andra musiker beundrar, eller den komiker som kanske inte är kändast, men andra komiker älskar. Dagens gäst är lite av politikens motsvarighet. Kanske inte så känd för den breda allmänheten, men däremot för oss som på olika sätt jobbar med eller skriver om politik. Simon Westberg är en sån där person man går till om man behöver förstå något på djupet, särskilt om allt som rör idéutveckling och ideologi. Sedan oktober i år är han statssekreterare hos energi- och näringsminister Ebba Busch, och är nu aktuell med boken Västerlandets motståndsrörelse – Konservatismen - från Edmund Burke till Roger Scruton (Svensk Tidskrift 2025). Det är en bok jag önskar jag hade fått läsa för 20 år sedan, när jag läste statsvetenskap på universitetet. I sin bok har Westberg formulerat vad konservatismen faktiskt vill försvara. Den börjar inte i nostalgi utan i en människosyn: att vi är blandningar av gott och ont, oförmögna att skapa paradiset på jorden, men fullt kapabla att förstöra väldigt mycket om vi tror att vi kan börja om i ”år noll”.I boken beskriver han konservatismen som ett motstånd mot just den tanken, mot den revolution som går ut på att kasta ut allt det gamla för att föda det nya. Det är ett försvar av den västerländska legeringen av Aten, Rom och Jerusalem: det filosofiska sanningssökandet, rättsstatens ordning och den kristna människosynen.Och vi landar i frågan om vi verkligen lever i en konservativ tid, eller bara – som Simon Westberg uttrycker det – lyckades vinna i ruinerna av vår egen förlust.Här kan du köpa boken.Oberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant redan i dag och få 30 procents rabatt!Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Vissa kallar den stay behind-rörelsen, den hemliga svenska motståndsrörelsen, som sjösattes efter andra världskriget, för att i första hand hantera hotet från Sovjetunionen. Internt kallades den något helt annat, något vi får lära oss i avsnittet. Vår expert den här gången heter Johan Wennström. Han är fil. dr i statsvetenskap, säkerhetspolitisk kolumnist i Fokus och forskar sedan 2023 vid Försvarshögskolan. Just nu är han aktuell med den väldigt faktaspäckade och spännande boken ”Sveriges sak var vår”.Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Silverdrake förlagSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonGästfoto: Rickard L. ErikssonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast........................................................Organisationer som hjälper Ukrainahttps://blagulabilen.se/http://www.humanbridge.se/https://www.rodakorset.se/https://lakareutangranser.se/nyheter/oro-over-situationen-i-ukrainaNågra organisationer som hjälper i Gazahttps://lakareutangranser.se/vad-vi-gor/har-arbetar-vi/palestinahttps://unicef.se/katastrofinsatser/hjalp-barnen-i-gazakrisenhttps://www.rodakorset.se/var-varld/har-arbetar-vi/palestina/gaza/gaza/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans En grej till-avsnitt snackar vi Tidöregeringen som tuffar på med sitt dystopiska förslag om att börja fängsla 13-åringar. Men medan oppositionen är lam i sin kritik, kommer mer tydligt och välbehövt motstånd från en rad tunga svenska instanser. Vi pratar även om en av de många konsekvenserna av den ”strama migrationspolitiken”: utvisningen av den 22-årige basketcoachen Eric som tillbringat mer än halva sitt liv i Sverige och inte visste om att han var papperslös. I slutet snackar vi en story som flugit under radarn: planet med över hundra palestinier från Gaza som under mystiska omständigheter dök upp i Sydafrika. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges försvar står och faller med sin befolknings vilja att slåss, och försvarsviljan är låg i delar av den svenska befolkningen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När man frågar svenska folket om de tycker landet borde göra motstånd vid en attack svara nästan 80 procent ja, men om man sedan frågar om man vill vara med i den kampen svarar många nej.Det är främst kvinnor och yngre personer som uppvisar lägre försvarsvilja, men någon riktigt bra förklaring finns inte - och i vid en attack är låg försvarsvilja ett stort problem menar vissa.– För ett land blir det naturligtvis ett bekymmer om tillräckligt många blir freeriders som överlåter ansvaret till andra och nånstans finns det en brytpunkt när det inte fungerar, säger Peder Hyllengren forskningssamordnare på Myndigheten för psykologiskt försvar.Medverkande:Peder Hyllengren, Forskningssamordnare på Myndigheten för psykologiskt försvarJohan Wenneström, statsvetare och gästforskare vid Försvarshögskolan och författare till boken ”Sveriges sak är vår” om den svenska Stay Behind-rörelsenTom Lillkrona, HemvärnsoldatProgramledare Claes Aronsson och Sylvia DahlénProducent Kalle GlasLjudkällor: MSNBC, SVT, Aftonbladet, NetflixText: Kalle Glas

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seVi är nu över 25 000 prenumeranter och poddarna Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent i topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Men medan andra på listan har public service-miljarder, annonsmiljoner och presstöd i ryggen, så har vi bara er. För att det ska fungera behöver några fler av er som i dag är gratisprenumeranter bli …

Vi måste göra motstånd. Samtiden präglas av sociala och ekologiska kriser och samhället vi lever i har visat sig oförmöget att möta dem. Därför utgör dessa kriser snarare öppningar, där en annan värld är möjlig.. Motståndets natur utforskar nya möjliga vägar framåt för en radikal miljö- och klimatpolitik. I detta avsnitt pratar Jakob med marinbiologen Alexander om djuphavsgruvbrytning och behovet av en radikal politik för världshaven. Tack till Gabriel Stenborg för jinglar.

Den ungerske författaren László Krasznahorkai tilldelas Nobelpriset i litteratur 2025. Bokcirkeln expressläser hans novellsamling Den sista vargen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter”, lyder motiveringen från Svenska Akademien.László Krasznahorkai föddes 1954 i Gyula i sydöstra Ungern nära den rumänska gränsen. Han är mest känd för sina romaner, exempelvis Satantango, Motståndets melankoli, Seiobo där nere och Herscht 07769. Samtliga dessa titlar, även Den sista vargen, är översatta till svenska av Daniel Gustafsson. Krasznahorkai har även länge haft ett samarbete med filmregissören Béla Tarr, tillsammans har de gjort flera konstfilmer, som filmatiseringen av Satantango, Werckmeister harmonies och Turinhästen.Den sista vargen är en novellsamling bestående av tre berättelser. Den gavs ut som en volym på svenska 2020. Den första delen kom ut 2009, och de två kortare novellerna är skrivna på 1980-talet.Författarna Cilla Naumann och Mattias Timander har läst och samtalar om Den sista vargen med Marie Lundström. Hur skriver Nobelpristagaren? Vad fäster extra mycket i dessa tre berättelser? Hur tecknar han kvinnoporträtten?Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas MagnellTekniker: Nicola Pryke

Anna och Ylva är på besök hos Vendela i Malmö. De funderar över varför folk kallar sitt pyssel och hantverk för feministiskt. Och Vendela vill se en mindre slö debatt om gentrifieringen av Möllan. Dessutom: Måns-nytt, gelnaglar och kulturkanon. Stötta oss på Radio åt allas Patreon!

Dom är splittrade. Många har gått i exil eller sitter i fängelse. Ändå fortsätter Putins motståndare kämpa för ett annat Ryssland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur ser motståndet mot Putins regim ut i dag när meningsmotståndarna till största delen tvingats i exil eller sitter i fängelse? Och går det i dag alls att vara kritisk mot Kreml om man fortfarande är kvar inne i Ryssland?Medverkande: Ksenija Fadejeva, rysk lokalpolitiker i Alexey Navalnyjs nätverk, Stefan Ingvarsson, analytiker på Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet, Vika Privalova och Ljolja Nordik, ryska Feministiska Antikrigsmotståndsrörelsen, Alexey Karikh, ordförande för organisationen Ryssar mot kriget i Sverige, som är del av the Platform of anti-war initiatives, Julia, rysk aktivist kopplad till bland annat Free Russia Foundation, Olga Shkrygunova, pianist och barndomsvän till pianisten Pavel Kushnir som dog i ett ryskt häkte 28 juli 2023 mflReportrar: Johanna Melén, Fredrik Wadström och Maria Persson LöfgrenProgramledare: Kajsa Boglindkajsa.boglind@sr.seTekniker: Lisa Abrahamsson och Calle HedlundProducent: Anja Sahlberganja.sahlberg@sr.se

Under stormaktstiden inlemmades flera tidigare danska, norska och tyska områden i Sverige. Svenska lagar och kyrkoordning infördes, samtidigt som nya städer, universitet och hovrätter etablerades. Motståndet var dock ofta mycket starkt: varken livländska aristokrater eller skånska präster ville underordna sig överheten.Försvenskningen skedde i olika faser och ledde till drastiska förändringar i kulturlandskapet. Det syns särskilt tydligt i Blekinge och Bohuslän, där städer som Ronneby och Kungälv utsattes för administrativ diskriminering och ibland hotades av utslocknande. Samtidigt grundades och utvecklades andra städer till nya regionala maktpunkter. Till exempel var Strömstad tänkt som en försvarsbas mot Norge, medan Karlshamn och Karlskrona skulle bli svenska fästen i sydöst. Karlskrona satsades särskilt stort på – på kort tid växte den nya marinbasen till en av Sveriges största städer.På ett annat plan visade sig försvenskningen långt svårare. Skånska kyrkoherdar motsatte sig envetet att överge sina gamla traditioner, exempelvis de danska gudstjänsterna. Svenska ABC-böcker och katekeser mottogs med tvekan. Även svenska handelsregler var impopulära bland bönder och borgare i de nyerövrade provinserna.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om försvenskningen av de nyerövrade provinserna på 1600-talet.Bild:1600-talskarta över Skåne, Blekinge och Halland av De Wit – med inramad delkarta över Bohuslän. Amsterdam, ca 1680. Källa: De Wit, Accurata Scaniae, Blekingiae, et Hallandiae descriptio, ca 1680. Public domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Från 2019. Ingenting går som polisen har tänkt sig när de slår till mot gaybaren Stonewall Inn i New York i slutet av juni 1969. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Motståndet från barbesökarna blir våldsamt och en uppretad folkmassa tar till stenar och tillhyggen. Den urartade polisrazzian blir starten på ett flera dagar långt upplopp.På årsdagen av händelsen vill aktivister högtidlighålla minnet av Stonewallupproret med en marsch genom staden. Manifestationen kommer att gå till historien som världens första prideparad och därmed bli en milstolpe för hbtqi-rörelsen, för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoners rättigheter.Men snart uppstår en splittring som kommer att bestå i decennier.Medverkande:Karla Jay, författare och hbtq-aktivist.Mark Segal, författare och hbtq-aktivist.Robert Bryan, hbtq-aktivist som var med under upploppet.Anna-Maria Sörberg, frilansjournalist och författare.David Carter, författare som skrivit om Stonewallupproret.John O'Brien, hbtq-aktivist som var med under upploppet.Fler som hörs i programmet:Seymour Pine, Yvonne Ritter, Martin Boyce, Marsha P. Johnson, Sylvia Rivera och Jennicet Gutiérrez.En dokumentär av: Palmira Koukkari Mbenga.Producent: Jalal Lalouni.Programmet publicerades första gången 2019.

Det här är det sista avsnittet av Åsiktskorridoren. En extra stor panel pratar om Ulrica Schenström och hennes gärning, kampen mot den auktoritära högern och allt det som hänt under de 11 år podden har hållit igång. Med Anders Lindberg, Jonna Sima, Susanna Kierkegaard, Kalle Sundin, Ingvar Persson, Daniel Swedin och Anna Andersson.

När Ryssland invaderar Ukraina möts deras krigsfartyg av ett oväntat svar från en klippa i Svarta havet. En fras som sprids över hela världen – och blir en symbol för motståndet. Mannen bakom orden blir en nationalhjälte – tills han börjar ifrågasätta det egna försvaret. Programledare: Mårten Trofast. Med Anna-Lena Laurén, utrikeskorrespondent på DN. Producent: Sebastian Nowacki.

Vad får vi för samhälle om dödshjälp blir en accepterad lösning? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vem bestämmer över döden?Frågan gäckade filosoferna redan under antikens dagar. Idag, när medicinsk teknik kan hålla kroppen vid liv även vid svåra sjukdomar och skador, är den kanske mer aktuell än någonsin. Allt fler länder runtom i världen legaliserar dödshjälp, och den senaste tiden har debatten trappats upp även i Sverige.Förespråkarna menar att det är en mänsklig rättighet, och en nödvändig utväg vid outhärdligt och obotligt lidande. Motståndarna varnar för ett farligt sluttande plan, och en värld där dödshjälp blir en snabblösning på hanterbara samhällsproblem.Om du mår dåligt och behöver prata med någon:Jourhavande medmänniska: Telefon: 08-702 16 80, chatt: https://www.jourhavande-medmanniska.se/Mind självmordslinjen: Telefon: 901 01 – Chatt: mind.se – även för närståendeHär finns fler telefonnummer och chattadresser hos 1177Om läget är akut, ring 112.

När fascismen växte i Europa på 1930-talet hotades många minoriteter. I Finland blev fascismen aldrig en majoritetsrörelse, men finlandssvenskarna, som kämpade för sin kulturella existens i ett finskdominerat land, kände sig utsatta.Trots svenskans officiella status i Finland ökade trycket från finsknationalistiska rörelser, som såg svensktalande som en rest från det svenska rikets tid. Den finlandssvenska antifascismen var mångfacetterad och påverkades av klass, ideologi och minoritetsstatus. Motståndet sträckte sig från borgerlig kritik av fascismens rättsvidrighet till socialistiska och kommunistiska rörelser.I podden Historia Nu samtalar Urban Lindstedt med historikern Anders Ahlbäck vid Stockholms universitet och litteraturvetaren Ylva Perera vid Åbo Akademi om den finlandssvenska antifascismen. De är aktuella med antologin Finlandssvensk antifascism – Politik, debatt och litteratur 1920–1950. Detta är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.Fascismen är en ultranationalistisk, auktoritär ideologi som betonar statens makt och folkets homogenitet. Historiskt har fascistiska rörelser, som i Mussolinis Italien och Hitlers Tyskland, präglats av militarism och diktatur.Lapporörelsen var den mest framträdande finska fascistiska rörelsen och försökte eliminera vänstern genom kidnappningar, misshandel och påtryckningar. År 1932 kulminerade dess inflytande i Mäntsäläupproret, som misslyckades men visade styrkan i de auktoritära strömningarna.För finlandssvenskarna var Lapporörelsen ett dubbelt hot – dels mot vänstern, där många antifascister var aktiva, dels genom sin finsknationalism, som såg svenskspråkiga som en oönskad minoritet.Författaren Mirjam Tuominen använde litteraturen som ett antifascistiskt verktyg och såg fascismen som präglad av empatilöshet. Hon skildrade den inre kampen mot fascistiska impulser för att blottlägga dess mekanismer och väcka medkänsla.Finska nationalister ville språkligt och kulturellt homogenisera Finland, vilket hotade det svenskspråkiga Finland. För många blev antifascismen ett försvar av svenskans ställning.Den finlandssvenska pressen spelade en central roll i debatten om fascism. Tidningar som Hufvudstadsbladet, Svenska Pressen och Nya Argus gick från avvaktande till uttalad antifascism på 1930-talet, då minoriteters rättigheter hotades och Finland riskerade att bli en auktoritär stat. Arbetarbladet drev en konsekvent antifascistisk linje redan från 1920-talet.Bildtext: Den 4 juni 1930 misshandlas kommunisten Eino Nieminen brutalt av lappoanhängare utanför Vasa tingshus i samband med en rättegång mot Lapporörelsen. (Wikipedia, Public Domain).Lyssna också på: Så försvann Finland ur svensk historia.Musik: Dramatic Strings av Boris Skalsky, Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.