Podcast appearances and mentions of jenna krajeski

A new book spotlights an Afghan businessman Saad Mohseni's efforts to bring a free press to the country after years of Taliban rule. Written alongside journalist Jenna Krajeski, Mohseni discusses founding and running Moby Group, Afghanistan's largest independent media company. Mohseni joins us to talk about the book, Radio Free Afghanistan: A Twenty-Year Odyssey for an Independent Voice in Kabul, which is out this week.

Hello to you listening in Thornleigh, Australia!Coming to you from Whidbey Island, Washington this is Stories from Women Who Walk with 60 Seconds (and a bit more because it's worth it) for Motivate Your Monday with your host, Diane Wyzga  The following is excerpted from This Is Water By Jenna Krajeski, published September 19, 2008. “In 2005, David Foster Wallace addressed the graduating class at Kenyon College with a speech that is now one of his most read pieces. Click HERE in the Episode Notes to access the speech. In it, he argues, gorgeously, against “unconsciousness, the default setting, the rat race, the constant gnawing sense of having had, and lost, some infinite thing.” He begins with a parable:There are these two young fish swimming along, and they happen to meet an older fish swimming the other way, who nods at them and says, “Morning, boys. How's the water?” And the two young fish swim on for a bit, and then eventually one of them looks over at the other and goes, “What the hell is water?”All of this is, no doubt, just the tip of the iceberg, peeking out of the sea. At Kenyon, Wallace elaborated on his water parable:The point of the fish story is merely that the most obvious, important realities are often the ones that are hardest to see and talk about....The fact is that in the day to day trenches of adult existence, banal platitudes can have a life or death importance.And, nearing the end of his speech:The capital-T Truth is about life BEFORE death. It is about the real value of a real education, which has almost nothing to do with knowledge, and everything to do with simple awareness; awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, all the time, that we have to keep reminding ourselves over and over:This is water.This is water.”Question: How's the water you're swimming in?  You're invited: “Come for the stories - stay for the magic!” Speaking of magic, I hope you'll subscribe, follow, share a 5-star rating and nice review on your social media or podcast channel of choice, and join us next time! Remember to stop by the website, check out the Services, arrange a Discovery Call, and Opt In to stay current with Diane and Quarter Moon Story Arts and on LinkedIn.  Stories From Women Who Walk Production TeamPodcaster: Diane F Wyzga & Quarter Moon Story ArtsMusic: Mer's Waltz from Crossing the Waters by Steve Schuch & Night Heron MusicAll content and image © 2019 to Present: for credit & attribution Quarter Moon Story Arts

In covering President Trump’s decision to stop protecting Kurdish fighters in Syria, press reports have focused on the Kurds as US allies and tools in fighting ISIS. This week, On the Media looks at a different aspect of Kurdish life: the experiment in direct democracy that has flourished in northern Syria for the past five years. Plus: how debate moderators fail audiences when they focus on taxes. And, how reporters have negotiated dangerous conditions while reporting on the Turkish operation in Syria.  1. Daniel Estrin [@DanielEstrin], NPR international correspondent, on the difficulties in reporting from Syria, from outside Syria. Listen.  2.  Jenna Krajeski [@Jenna_Krajeski], a journalist with the Fuller Project for International Reporting, on the Kurdish political project, and Rapareen abd Elhameed Hasn, a 27-year-old activist and co-president of her local health authority in Rojava, on what it's been like on the ground. Listen. 3. Arthur Delaney [@ArthurDelaneyHP], on the worst debate question moderators keep asking. Listen. Music from this week's show: Marcus Ciscar — “Fallen Leaves”Michael Linnen — “Cantus for Bob Hardison”Zoe Keating — “We Insist”Mark Henry Phillips — [untitled track]Mark Henry Phillips — [untitled track]Gaurav Raina and Tarana Marwah — “Tongue in Cheek”Howard Shore — “Cops or Criminals”

The New Yorker contributor Jenna Krajeski recently met with a woman who calls herself Esperanza. In her home country, Esperanza was coerced and threatened into prostitution, and later was trafficked into the United States, where she was subjected to appalling conditions. Esperanza eventually obtained legal help, and applied for something called a T visa. The T visa contains unusual provisions that recognize the unique circumstances of human-trafficking victims in seeking legal status. It has also been a crucial tool to obtaining victims’ coöperation in prosecuting traffickers. The Trump Administration claims to want to fight the problem of human trafficking, but Krajeski notes that its policies have done the opposite: T-visa applicants can now be deported if their applications are rejected. This dramatic change in policy sharply reduced the number of applications from victims seeking help. “If what [the Administration] cares about is putting traffickers in prison, which is what they say they care about, their prosecutions are going down and will go down further,” Martina Vandenberg, the president of the Human Trafficking Legal Center, says. “Trafficking victims under the circumstances can’t actually coöperate.”  

The New Yorker contributor Jenna Krajeski recently met with a woman who calls herself Esperanza. In her home country, Esperanza was coerced and threatened into prostitution, and later was trafficked into the United States, where she was subjected to appalling conditions. Esperanza eventually obtained legal help, and applied for something called a T visa. The T visa contains unusual provisions that recognize the unique circumstances of human-trafficking victims in seeking legal status. It has also been a crucial tool to obtaining victims’ coöperation in prosecuting traffickers. The Trump Administration claims to want to fight the problem of human trafficking, but Krajeski notes that its policies have done the opposite: T-visa applicants can now be deported if their applications are rejected. This dramatic change in policy sharply reduced the number of applications from victims seeking help. “If what [the Administration] cares about is putting traffickers in prison, which is what they say they care about, their prosecutions are going down and will go down further,” Martina Vandenberg, the president of the Human Trafficking Legal Center, says. “Trafficking victims under the circumstances can’t actually coöperate.”

Skam är och har alltid varit kniven som använts för att skära ut tungan på våldtäktsoffret. Maria Küchen reflekterar över våldtäktskulturens mekanismer och kampen mot tystnadskulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Prinsessan Philomela har beskrivits som en gestalt av mindre betydelse i den grekiska mytologin. Hon var dotter till kungen av Aten. Hennes syster Prokne var gift med kung Tereus av Trakien. När den vackra Philomela besökte sin syster blev Tereus enligt myten så överväldigad av hennes skönhet att han våldtog henne. För att Philomela inte skulle kunna berätta om övergreppet skar han sen ut hennes tunga. Berövad talförmågan avslöjade Philomela vad som hade hänt henne genom att väva en gobeläng, en bildväv som visade vad kungen hade gjort.  Både Murad och Gebhardt visar också i sina texter hur våldtäkt används som vapen och som metod för män att bygga gemenskap. Myten om Philomela speglar hur kvinnor i alla tider har utsatts för sexuella övergrepp och sedan tystats. Metoderna för att tysta är många. Några av dem beskrivs i den tyska historikern Miriam Gebhardts bok När soldaterna kom. Gebhardt belägger hur inte bara röda armén, utan även brittisk, fransk och amerikansk militär, våldtog tyska kvinnor i andra världskrigets slutskede. De allierade soldaternas våldtäkter har förtigits ända in i vår samtid. Ett skäl är förstås att segrarna skriver historien, men Gebhardt går djupare än så. Kvinnorna teg inte bara för att de var rädda att själva bli socialt utstötta eller dra skam över sin familj skriver hon. Den allmänt rådande omvända bevisföringen att det inte var förövaren som måste rentvå sig, utan offret kom snabbt i svang. Vi vet också att många våldtäktsoffer av sina närmast anhöriga direkt uppmanades att tiga om det de varit med om. Skam är och har alltid varit kniven som använts för att skära ut tungan på våldtäktsoffret. Att våga tala är att förflytta skammen. En av de allra modigaste bland de kvinnor som talar är yezidiskan Nadia Murad, som i sin bok Den sista flickan beskriver hur hon kidnappades, förslavades, torterades och våldtogs av IS-terrorister. Hennes berättelse är inte enbart ett personligt vittnesbörd om vidrigast tänkbara övergrepp. Den är dessutom ett livsviktigt stycke samtidshistoria. IS vedervärdigheter och yezidiernas specifika situation, deras tro och deras utsatthet, sätts i ett större globalt politiskt sammanhang. Både Murad och Gebhardt visar också i sina texter hur våldtäkt används som vapen och som metod för män att bygga gemenskap. Det handlade inte i första hand om sexuella behov utan om soldatgemenskapen skriver Gebhardt. Det handlade inte bara om att bestraffa fienden utan om att interagera med kamraterna. Själva offren tycks de knappast ha uppfattat som människor. Våldtäkt är med andra ord inte något som enbart enstaka extra onda och sjuka män begår. Våldtäkt är uttryck för en kultur, och den kulturen odlas inte bara i det primitiva förflutna, i krig och på främmande platser långt borta. I boken Våldtäkt aspekter av ett brott av historikern och journalisten Mithu M Sanyal, kartläggs våldtäktskulturens djupa rötter här hos oss i västerlandet. Rättsligt och moraliskt har skuldbeläggande av offret och krav på omvänd bevisföring börjat luckras upp först på senare tid. Deras röster samlar sig till klagosång om ett terrorvälde som inte bara upprätthålls genom regelrätta övergrepp Gruppvåldtäkt som metod för att bygga gemenskap pojkar och män har länge förekommit i vår egen fredliga vardagskultur, både här i Sverige och i väst generellt. Jag är inte ensam om att personligen ha erfarenhet av det. Författaren och akademikern Roxanne Gay skriver i inledningen till antologin Inte så farligt: När jag var tolv år utsattes jag för en gruppvåldtäkt i skogen bakom kvarteret där jag bodde. I boken berättar så trettio andra kvinnor om liknande erfarenheter. En av dem våldtogs av sin fasters man, en annan av sin pappas bästa vän, en tredje av sin kurskamrat på universitet. Deras röster samlar sig till klagosång om ett terrorvälde som inte bara upprätthålls genom regelrätta övergrepp, utan genom sådant förment oskyldigt som busvisslingar och tillrop: Kom hit då, Milfpattar, jag vill knulla dig från sidan ropar en man i New York från en bil till en kvinna på trottoaren i hennes dotters närvaro. Är det så farligt? Han tog ju inte på dig, får hon höra, han skadade dig ju inte, han våldtog dig ju inte. En man konstaterar att hon vid över fyrtio års ålder fortfarande har det och borde ta tillropen som en komplimang. I utkanten av träsket där sexuellt våld används som vapen och maktmedel, pågår småtafsande i smyg och verbala övergrepp förklädda till komplimanger. Chefer tafsar på anställda, äldre män tafsar på unga flickor, överordnade tafsar på underordnade. I träskets mitt, i mörkrets hjärta, härjar IS soldater. Naturligtvis är det omätligt mycket mer fruktansvärt att förslavas och våldtas än att utsättas för verbala sextrakasserier på stan. Men gränsen för vad en kvinna bör stå ut med utan att klaga går inte någonstans inuti träsket, det går runt det. Och våldtäkt är inte ett öde värre än döden. Våldtäkt är ett förödande trauma, men det innebär inte att den tramuatiserades liv är förverkat. Nadia Murad skildrar hur andra flickor tog livet av sig hellre än att bli våldtagna, hur de klöstes och slogs. Själv gjorde hon inte motstånd. Jag slöt bara ögonen och önskade att det skulle ta slut. Så kan livsvilja se ut hos dem som utsätts, överlevnadsvilja. Att spela död hellre än att dö att frysa till is det är en vanlig reaktion hos kvinnor som våldtas. Och det är, slår det mig plötsligt, varken underkastelse eller passivitet. Kvinnor fryser till is i trots mot den traditionellt patriarkala föreställningen att en kvinna som våldtagits utan att kämpa emot egentligen var med på noterna och även om hon kämpade emot är hon förbrukad, värdelös. vem som våldtar och tolererar våldtäkt är kanske inte primärt en fråga om kön utan om makt. Så länge män har makten, är det män som våldtar. Den här kvinnosynen är så utbredd att den nästan tycks universell. I slagskuggan från patriarkatets uråldriga brutala välden överallt i världen, kan man fråga sig om mannen faktiskt är ond, en sämre varelse. Men om vi i stället för att demonisera mannen går med på att det finns en våldtäktskultur, då är våldtäkt inte en naturlag utan en kulturprodukt som kan påverkas och utplånas. Och vem som våldtar och tolererar våldtäkt är kanske inte primärt en fråga om kön utan om makt. Så länge män har makten, är det män som våldtar. Passager i Roxanne Gays bok skildrar hur kvinnor våldtar andra kvinnor, och Nadia Murad beskriver sitt hat mot sin plågoandes mamma: Vad jag inte kunde förstå var varför en kvinna skulle gå med jihadisterna och öppet fira att kvinnor förslavades. Att vilja befinna sig på maktens sida, hellre än att solidarisera sig med de maktlösa och utsatta, är kanske inte helt och hållet knutet till kön och genus. Och Tereus våldtog i själva verket inte Philomela för att hon var vacker och han var man. Han våldtog henne för att hon i egenskap av kvinna var maktlös och hans var kung. Philomela må ha varit maktlös, men det innebär inte att hon är en mytologisk gestalt av mindre betydelse. I varje berättelse om sexuella övergrepp som maktmedel och skambeläggande tystnadskulturer står hon i centrum. Nadia Murad, Miriam Gebhardt, Roxanne Gay, Mithu M Sanyal berättelserna de presenterar ingår allihop i Philomelas väv. Sällan har det blivit så påtagligt för mig som när jag läser deras böcker, att orden text och textil är besläktade. Allesammans skriver de fram, väver fram, de tystades bilder. Maria Küchen, författare och skribent   Litteratur Roxane Gay: Inte så farligt 30 berättelser om våldtäkt och övergrepp. Översättning: Hjalmar Manfred Svensson och Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 2019. Miriam Gebhardt: När soldaterna kom  Våldtäkterna mot tyska kvinnor vid andra världskrigets slut. Översättning: Margareta Zetterström. Karneval förlag, 2017. Nadia Murad, Jenna Krajeski, Amal Clooney: Den sista flickan berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Översättning: Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 2018. Mithu Sanyal: Våldtäkt aspekter av ett brott. Översättning: Helena Hansson. Ordfront förlag, 2018.

In recent speeches defending his plan to build his border wall, President Trumphas repeatedly made reference to women who are kidnaped and trafficked over the U.S.-Mexico border. “Women are tied up, they’re bound, duct tape put around their faces, around their mouths,” he said during a speech, in the White House Rose Garden, in January. “They’re put in the backs of cars or vans or trucks. . . . They go into the desert areas, or whatever areas you can look at, and, as soon as no protection, they make a left or a right into the United States of America. There’s nobody to catch them. There’s nobody to find them.” Experts agree that the kind of human trafficking that Trump is describing is very rare. Jenna Krajeski, who writes about human trafficking for the Fuller Project, joins Eric Lach to discuss what the President misunderstands about human trafficking, and how his Administration’s policies may be making life hard for its victims.

Anna and Annie discuss the winner of the Staunch prize, On Java Ridge by Jock Serong. Our book of the week is Disoriental by Négar Djavadi translated by Tina Kover. This debut novel is the story of Kimiâ, who flees Iran aged 10 and now lives in exile in Paris.  It weaves her family history with the story of Iran.  Winner of numerous awards, this is a lyrical book, beautifully translated. A challenging but valuable read. Next week, Anna and Amanda are reading The Last Girl by Nadia Murad and Jenna Krajeski. Follow us! Facebook: Books On The Go Email: booksonthegopodcast@gmail.com Instagram: @abailliekaras and @mr_annie Twitter: @abailliekaras and @captain_midget Litsy: @abailliekaras and @mr_annie Credits: Artwork: Sascha Wilcosz

Learn more: http://pulitzercenter.org/projects/turkey-iraq-kurdistan-diyarbakir-erbil-oil-pipeline-autonomy-oppression Journalist Jenn Krajeski traveled trough Turkey to Erbil in norther Iraq trying to understand how the burgeoning relationship between Turkey and Iraqi Kurdistan might impact Kurds living in Turkey. The border between Turkey and Iraq slices through an unrealized Kurdish nation. However, Erbil is growing, which leads to the question: will the border bring together the pieces of Kurdistan, or will it wall off a part of it? Will the pieces be able to join together or will they continue to be separate entities. Currently, one of Turkey's most difficult challenges is negotiating with its Kurdish minority. What happens next could either help ease violence or it could further isolate Turkey's Kurds. This reporting is part of the Pulitzer Center sponsored project: "Opportunity and Oppression in a Divided Kurdistan"