Podcasts about skenet

Det är i de lugnaste vattnen man hittar de största fiskarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På samma vis är det gärna, i vår tids berättande, i de oväntade miljöerna det hemskaste händer. I skärgården under en vacker tur med kajaken, eller i en helt vanlig stadsdel i Stockholm, i ett helt vanligt lägenhetshus i innerstaden bredvid en helt vanlig kyrkogård. Om sådana händelser handlar veckans Creepypodden. Creepypodden är producerad av Ludvig Josephson, som också gjorde musiken i det här avsnittet. Vill du läsa fler creepypastor kan klicka dig runt bland våra tidigare avsnitt, eller följa oss på Facebook eller Instagram där vi heter Creepypodden. Mejla oss gärna med tips på bra creepypastor eller med egna skrämmande upplevelser: creepypodden@sverigesradio.se.

Det är pinsamt, jag vet. Under min värdighet, men ibland måste det ut! 0738755896

I vårt tredje avsnitt inom temaserien WeTime fortsätter vi att samtala om könens transformation och om hur feminint och maskulint integreras i allt fler. Vi reflekterar över hur medvetna vi egentligen är om könsrollernas betydelse och förändring såväl i Skandinavien, som med ett aktuellt exempel i Sydkorea. Martinus skrev redan på 1940–1950-talet om denna genomgripande förvandling i vårt psyke i relation till våra fysiska kroppar (se citat nedan). ”Skenet bedrar” så kropparna fortfarande uppvisar en prägel som binära, av han- eller honkön. Men i vårt psyke blir vi mindre och mindre kvinna respektive man och är på väg att uppnå en harmonisk balans mellan den maskulina och feminina polen. Denna process är inte enkel, men kommer gradvis och organiskt, att leda till ett gemensamt tredje kön som är förutsättningen för humanitet och fred. I avsnittet nämner vi följande citat ur Martinus verk: Livets Bog, del 3, st. 1751 Som vi sett, har det alltså inom ”männens” och ”kvinnornas” led efter hand uppstått ett helt annat psyke än det som i verkligheten är ”manligt” och ”kvinnligt” eller renodlat ”maskulint” och ”feminint”. Där detta nya psyke har nått längst och helt behärskar jordmänniskan, har denna människa inte längre något annat gemensamt med den robusta, renodlade ”mannen” eller ”kvinnan” än den rent yttre fysiska, kroppsliga principen. I överensstämmelse med sina yttre ”feminina” eller ”maskulina” könsorgan, som ännu inte väsentligt skiljer sig från den renodlade ”mannens” och ”kvinnans”, blir väsendena uppfattade och i samhället bokförda som ”män” respektive ”kvinnor” helt oavsett sina inre psykiska tillstånd. Och som sådana måste ju dessa väsen tills vidare bedömas, även om de i sitt inre psykiska område utgör ett helt annat väsenstillstånd. Då det ännu inte här på jorden finns specialkroppar för dessa väsens psykiska tillstånd – så långt har utvecklingen av de nya sympatianlagen ännu inte hunnit, även om det redan finns begynnande konturer till en ny organism – måste man i allra högsta grad rikta in sig på det faktum att jordmänniskans ”hanköns-” och ”honkönsorganism” inte längre bärs av renodlade ”män” och ”kvinnor”, utan i stället av väsen som befinner sig i förvandling till en långt högre tillvaroform. Livets Bog, del 4, st. 1137 Det utvecklade väsendet kan helt enkelt inte undvara eller leva utan utlösningen av denna större njutningsupplevelse eller ”sexualitet”. Det är just denna större sympatiutlösning som vi kallar ”humanitet”. Där denna större sympatiutlösning eller kärlek till nästan inte är närvarande för den moderna jordmänniskan är hon inte lycklig, även om hon är lycklig i äktenskapet. Martinus huvudverk Livets Bog kan läsas gratis online på svenska på Martinus Instituts hemsida. ************ Om WeTime – vår nya temaserie inom Kosmologipodden Läs mer om vår nya poddserie i vårt första avsnitt: Könens upplösning Sänd in era reflektioner! Vi är glada om ni har lust att dela med er av era personliga erfarenheter och ge oss feedback. Hör gärna av er antingen i kommentarsfältet nedanför varje avsnitt på vår hemsida: kosmologipodden.se, eller till Pernilla via e-post, så läser vi era kommentarer inför varje avsnitt (pernilla@martinus.dk).   Fotograf: Marie Rosenkrantz Gjedsted

Carl Hammer och Per Hammarlund diskuterar senaste Emerging Markets Explorer: Om tillväxtländernas utsikter 2022, hur kriget i Ukraina kommer att påverka samt vad som händer med både rysk och kinesisk ekonomi. Och mycket mer.

Det är med hästar som med människor vi är känslodrivna, nyckfulla och inkonsekventa. Varför ägnar vi så mycket kraft åt att förneka det? undrar Aase Berg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 31 augusti 2020.För några år sen gav jag mig in på ett vansinnesprojekt. Jag skaffade hästar. Det var två ston av en tålig, vildhästliknande ras, och de kom från olika flockar.Taiga var en ljusblack skönhet alltså, hon var gräddfärgad med vilttecken och vita slingor i sin långa, svarta man. Hon släpptes ihop med den eldröda, nästan lila Nikita, och tog omedelbart kommandot med hot om fysiskt våld, eftersom hon var kraftigare och buffligare. Men egentligen hade Nikita varit ett bättre ledarsto, hon hade haft fler föl än Taiga och var ranghög i sin ursprungsflock. Nikita var klok, subtil och raffinerat kommunikativ.I början var hästarna i stallet på nätterna. Så småningom skulle de gå dygnet runt i den stora hagen, som innehöll både skog och äng, men då behövdes det en ligghall så att de själva kunde välja var de ville ta skydd under nätter och stekheta dagar.När ligghallen äntligen kom på plats iakttog jag de båda stonas kartläggning av läget.Taiga liknade en general som breder ut den strategiska truppkartan framför sig. Hon var en intelligent häst; hon visste till exempel exakt hur man öppnar komplicerade boxhakar för att ta sig ut i stallgången och vräka i sig havre ur förrådet.Den nya byggnaden var luxuös ljus och rymlig med en djup spånbädd, doftande halm och eluppvärmd vattentunna. Taiga stack in sin sammetsgrå mule genom den breda öppningen, synfältet öppet för vidvinkelscanning, näsborrarna vibrerade och läpparna drogs upp i en grimas det var en besiktning med alla sinnen. Däremot avstod hon från att kliva in, hon backade istället, och med lätt bakåtstrukna öron och ett diskret blicktryck mot Nikitas bak föste hon in sin underlydande. Det var alltså Nikitas uppdrag att utföra den fysiska undersökningen av den nya, potentiellt farliga arkitekturen. Först efter genomgången kontroll, när Nikita redan låg och vältrade sig i spånet, klev Taiga in. Då betedde hon sig som om hon ägde stället.Det är normalt att fega ur ibland. Ibland kallas smitarbeteendet rentav för att delegera. Alla som utövar ansvar är rädda för att avslöjas som bluffande amatörer. En dominant hund kan inta en avslappnad hållning innan den plötsligt går till attack, medan en osäker hund ofta anser att anfall är bästa försvar. Skenet bedrar, och självsäkerheten är granne med rädslan.När man pratar om ledarskap brukar man låtsas att rädslan inte finns. Det brukar särskilt gälla när människor ska umgås med hästar. På ridskolor och stall förväntas man kliva in i boxen hos helt okända varelser och parera eventuella revirmarkeringar genom att utstråla auktoritet.Varför måste vi människor dölja rädslan som finns i makten?Hästar däremot, de döljer ingenting. De är kraftfulla, men också lättskrämda. De blir rädda för presenningar, jackor, bildäck som ligger på fel ställe. Vi vet att deras rädsla är farlig för oss, vi kan skada oss illa när de skenar eller flippar ur. Det är egentligen ett under att människor kan hantera de här livsfarliga monstren.Den tyska litteraturvetaren Ulrich Raulffs mastodontverk om hästens kulturhistoria, "Farewell to the Horse" som den heter i engelsk översättning, handlar om vår makt över hästen. Hästen blev människans första redskap för att förflytta sig på en helt ny hastighetsnivå ridkonsten kom tidigare än både hjulet och segelbåten och det gav möjlighet till snabbare överföring av information och erövring av avlägsna territorier. Globaliseringen påbörjades på hästrygg.Raulff kallar hästen för bondgårdens aristokrat. Och ryttaren till häst, oftast en kung, är den politiska historiens oöverträffade maktsymbol.Man brukar utgå från att det var människan som tämjde och tog makten över hästen, men troligen är det inte så enkelt. Vetenskapsjournalisten Stephen Budiansky, som har skrivit boken the Nature of the Horse om hästarnas evolution och kognition, menar att det var hästen som lät sig domesticeras och på sitt sätt tog makten över människan. Förändrade födonischer drev hästarna ut i marginalen, närmare människornas boplatser, och hästen använde sin nedärvda förmåga till underkastelse för att få fördelar. Att se hästen som förtryckt slav är en alltså förenkling. För vem leder egentligen vem?  Ibland förväxlas ledarskap med demonstrativ styrka. Men är den mest trovärdiga flockledaren verkligen den som verkar stark i alla lägen?Det man ofta glömmer i hästhantering är att ledarskap måste utövas olika med varje individ. Det är rimligt att vara avvaktande till en början, istället för att bara stövla in och domdera.Det gäller även mellan människor. Finkalibrerade verktyg behövs för att tolka varandras signaler och lita på varandra. Även när någon aktivt vill inta en högre maktposition måste denna känna motparten på pulsen innan hen vet om positioneringen är rimlig och hur den i så fall ska gå till.Man ska i och för sig inte lita helhjärtat på ett djur mänskligt eller annat ens om man tror sig känna det väl. Förberedelsen för att drabbas av svek eller våld bör ligga som en joker i bakfickan, men den ska inte finnas med i förväntningarna. Alltså: jag måste närma mig en ny häst som om jag litar på den med hela min själ, trots att jag vet att vi, utom vid enstaka ögonblick av nåd, är främlingar inför varandra.Det är mycket svårare att leda eller uppfostra individer som man samtidigt i viss mån är rädd för eller känner sig maktlös inför. Men i naturen är rangordning sällan statisk. Idén om att djurägaren måste ta kommandot och vara konsekvent, eftersom djuret annars tar över, den är gravt förenklad.Själv har jag varit sanslöst inkonsekvent med mina hästar, hundar och barn, det vill säga jag har varit mig själv. Och förresten vill jag hellre kalla min bristande konsekvens för flexibel uppriktighet.Tänk om jag får en komplex hund för att jag är en komplex människa, ett komplicerat barn för att jag själv, på gott och ont, är mångfacetterad? Att barn härmar vuxna, det vet vi. Och mycket tyder på att även hundar kan konsten att härma människor.En konsekvent människa är en endimensionell människa, där vägval och beslut alltid är tydliga. Men känslovarelser är böjliga och flytande. Livserfarenheten anpassar sig på nya sätt i varje situation.Jag ville egentligen inte uppfostra mina barn alls. Det är inte samma sak som oengagerad, fri uppfostran. Visst ville jag lära dem saker, men jag ville lära dem avslappnat och levande, ville att de skulle smittas av min kunskap. Jag vill också smittas av deras. Detsamma gäller mitt förhållande till djur.Att umgås med barn och djur är att be om problem, men kontakten med främlingen är också en övning i komplicerad kärlek. Ingen äkta kärlek kan uppstå utan inslag av rädsla, oro, ensamhet och missförstånd. Ingen trygghet heller.Att som förälder få nyckfulla vredesutbrott eller dra in veckopengen ena gången och andra inte, det är inget problem så länge kärleken bär över det irrationella beteendet. Den som vill uppfostra livsdugliga realister och samarbetsvilliga partners i en osäker värld och det gäller både människor och djur gör bäst i att gestalta det ofullkomliga snarare än till det tillrättalagt perfekta. Det kallas anpassningsförmåga. Med andra ord: Survival of the fittest.Många ridhästar vet allt om anpassning, så oändligt förlåtande, tålmodiga med barn och nervösa nybörjare. Det stämmer inte att hästar omedelbart tar kommandot och börjar mopsa om människan visar minsta spår av osäkerhet. Så rigida är inte hästar. Tvärtom vet de något som vi också borde lära oss: Pragmatiker överlever längre. Och i förvirringen och bristen har tilliten sitt hem.Aase Berg, författare

Avsnitt 117: Det finns ett gammal ”ordspråk” i journalistvärlden, åtminstone i den generation journalisten tillhör, som säger: ”Syna aldrig en bra historia”. Det verkar som att flera av dagens kulturjournalister har det som ledord. Som i turerna runt Bengt Anderbergs Amorina.   Får man uttala sig om något man inte var med på? Tveksamt. Men … Continue reading Vi pratar censur och bokbål eller snarare skenet av, summerar årets Bokmässa, synar tjänsteföretaget Ekström & Garay och pratar länge med Magnus Brundin om Bonniers bokhandelssatsning i österled. →

Skräcken i Vitögat - en podcast som får nackhåren att resa sig.En produktion av Seow & Nyblin Media. Skaparna bakom Olösta Fall.Ibland är inte allt som det ser ut.Även i de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna.En familjefar gömmer på en mörk hemlighet, och tids nog kommer all ondska i kapp honom.Så är det alltid. Tids nog får man sona för allt. På ett eller ett annat sätt.Ett välbesökt turistmål kan till exempel kan förmå sig vara helt annorlunda på natten, när ingen förutom korparna ser vad som sker.Jingle och Musik: Pontus HübnerMusik: Myuu - Identity Crisis (https://creativecommons.org/licenses/by/3.0/)Länk till Google Maps för dig som vill besöka "Fågelskrämmebyn":https://www.google.com/maps/@33.8530782,134.0224835,3a,75y,94.37h,84.23t/data=!3m6!1e1!3m4!1s9kquZu9GxGGU-OdzJ5Aavw!2e0!7i13312!8i6656Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/skrackenivitogatFölj oss på Facebook: https://www.facebook.com/skrackenivitogat See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Att uppleva att någon utger sig för att vara något de inte är kan kännas som ett svek. Hur är det för dig gör du detta någon gång? Finns det tillfällen då det är ok? Varje fredag lägger vi ut ett nytt avsnitt av Bönepodden. Varje avsnitt ger möjligheten till reflektion och stillhet över avsnittets innehåll. Starta helgen med en lugn och meditativ stund. Musiken framförs av Nóra Johansson Abaffy och Jacob Mólen.

Auteur, modernist i exil, feminist och civilisationskritiker. Mai Zetterling (1925-1994) var skådespelerskan som avskydde sina roller, som tidigt lämnade Sverige, som av många ansågs obekväm och som hade svårt att finansiera sina sena projekt. Hon debuterade som regissör med "Älskande par", fortsatte med "Nattlek", som gjorde skandal i Venedig, och den på sin tid av kritikerna sågade "Flickorna" från 1968 som nu fått närmast kultstatus. "The Women Who Cleaned The World", om den globala världsstäderskan som gör rent i Europa, var inspirerad av Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink". Hennes sista film blev "Amorosa" om Agnes von Krusenstjerna. I början av åttiotalet kom hennes uppgörelse med barndomen, Hollywood och moderskapet - självbiografin "Osminkat". I Katarina Wikars reportage medverkar filmvetaren Mariah Larsson som skrev sin doktorsavhandling "Skenet som bedrog" om Mai Zetterlings sextiotalsfilmer, filmproducenten Lisbeth Gabrielsson, skådespelaren Inga Landgré, Marianne Persson, lektor på STDH, och författaren Anneli Jordahl. Programmet sändes första gången våren 2010.

Det är med hästar som med människor vi är känslodrivna, nyckfulla och inkonsekventa. Varför ägnar vi så mycket kraft åt att förneka det? undrar Aase Berg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. För några år sen gav jag mig in på ett vansinnesprojekt. Jag skaffade hästar. Det var två ston av en tålig, vildhästliknande ras, och de kom från olika flockar. Taiga var en ljusblack skönhet alltså, hon var gräddfärgad med vilttecken och vita slingor i sin långa, svarta man. Hon släpptes ihop med den eldröda, nästan lila Nikita, och tog omedelbart kommandot med hot om fysiskt våld, eftersom hon var kraftigare och buffligare. Men egentligen hade Nikita varit ett bättre ledarsto, hon hade haft fler föl än Taiga och var ranghög i sin ursprungsflock. Nikita var klok, subtil och raffinerat kommunikativ. I början var hästarna i stallet på nätterna. Så småningom skulle de gå dygnet runt i den stora hagen, som innehöll både skog och äng, men då behövdes det en ligghall så att de själva kunde välja var de ville ta skydd under nätter och stekheta dagar. När ligghallen äntligen kom på plats iakttog jag de båda stonas kartläggning av läget. Taiga liknade en general som breder ut den strategiska truppkartan framför sig. Hon var en intelligent häst; hon visste till exempel exakt hur man öppnar komplicerade boxhakar för att ta sig ut i stallgången och vräka i sig havre ur förrådet. Den nya byggnaden var luxuös ljus och rymlig med en djup spånbädd, doftande halm och eluppvärmd vattentunna. Taiga stack in sin sammetsgrå mule genom den breda öppningen, synfältet öppet för vidvinkelscanning, näsborrarna vibrerade och läpparna drogs upp i en grimas det var en besiktning med alla sinnen. Däremot avstod hon från att kliva in, hon backade istället, och med lätt bakåtstrukna öron och ett diskret blicktryck mot Nikitas bak föste hon in sin underlydande. Det var alltså Nikitas uppdrag att utföra den fysiska undersökningen av den nya, potentiellt farliga arkitekturen. Först efter genomgången kontroll, när Nikita redan låg och vältrade sig i spånet, klev Taiga in. Då betedde hon sig som om hon ägde stället. Det är normalt att fega ur ibland. Ibland kallas smitarbeteendet rentav för att delegera. Alla som utövar ansvar är rädda för att avslöjas som bluffande amatörer. En dominant hund kan inta en avslappnad hållning innan den plötsligt går till attack, medan en osäker hund ofta anser att anfall är bästa försvar. Skenet bedrar, och självsäkerheten är granne med rädslan. När man pratar om ledarskap brukar man låtsas att rädslan inte finns. Det brukar särskilt gälla när människor ska umgås med hästar. På ridskolor och stall förväntas man kliva in i boxen hos helt okända varelser och parera eventuella revirmarkeringar genom att utstråla auktoritet. Varför måste vi människor dölja rädslan som finns i makten? Hästar däremot, de döljer ingenting. De är kraftfulla, men också lättskrämda. De blir rädda för presenningar, jackor, bildäck som ligger på fel ställe. Vi vet att deras rädsla är farlig för oss, vi kan skada oss illa när de skenar eller flippar ur. Det är egentligen ett under att människor kan hantera de här livsfarliga monstren. Den tyska litteraturvetaren Ulrich Raulffs mastodontverk om hästens kulturhistoria, "Farewell to the Horse" som den heter i engelsk översättning, handlar om vår makt över hästen. Hästen blev människans första redskap för att förflytta sig på en helt ny hastighetsnivå ridkonsten kom tidigare än både hjulet och segelbåten och det gav möjlighet till snabbare överföring av information och erövring av avlägsna territorier. Globaliseringen påbörjades på hästrygg. Raulff kallar hästen för bondgårdens aristokrat. Och ryttaren till häst, oftast en kung, är den politiska historiens oöverträffade maktsymbol. Man brukar utgå från att det var människan som tämjde och tog makten över hästen, men troligen är det inte så enkelt. Vetenskapsjournalisten Stephen Budiansky, som har skrivit boken the Nature of the Horse om hästarnas evolution och kognition, menar att det var hästen som lät sig domesticeras och på sitt sätt tog makten över människan. Förändrade födonischer drev hästarna ut i marginalen, närmare människornas boplatser, och hästen använde sin nedärvda förmåga till underkastelse för att få fördelar. Att se hästen som förtryckt slav är en alltså förenkling. För vem leder egentligen vem?  Ibland förväxlas ledarskap med demonstrativ styrka. Men är den mest trovärdiga flockledaren verkligen den som verkar stark i alla lägen? Det man ofta glömmer i hästhantering är att ledarskap måste utövas olika med varje individ. Det är rimligt att vara avvaktande till en början, istället för att bara stövla in och domdera. Det gäller även mellan människor. Finkalibrerade verktyg behövs för att tolka varandras signaler och lita på varandra. Även när någon aktivt vill inta en högre maktposition måste denna känna motparten på pulsen innan hen vet om positioneringen är rimlig och hur den i så fall ska gå till. Man ska i och för sig inte lita helhjärtat på ett djur mänskligt eller annat ens om man tror sig känna det väl. Förberedelsen för att drabbas av svek eller våld bör ligga som en joker i bakfickan, men den ska inte finnas med i förväntningarna. Alltså: jag måste närma mig en ny häst som om jag litar på den med hela min själ, trots att jag vet att vi, utom vid enstaka ögonblick av nåd, är främlingar inför varandra. Det är mycket svårare att leda eller uppfostra individer som man samtidigt i viss mån är rädd för eller känner sig maktlös inför. Men i naturen är rangordning sällan statisk. Idén om att djurägaren måste ta kommandot och vara konsekvent, eftersom djuret annars tar över, den är gravt förenklad. Själv har jag varit sanslöst inkonsekvent med mina hästar, hundar och barn, det vill säga jag har varit mig själv. Och förresten vill jag hellre kalla min bristande konsekvens för flexibel uppriktighet. Tänk om jag får en komplex hund för att jag är en komplex människa, ett komplicerat barn för att jag själv, på gott och ont, är mångfacetterad? Att barn härmar vuxna, det vet vi. Och mycket tyder på att även hundar kan konsten att härma människor. En konsekvent människa är en endimensionell människa, där vägval och beslut alltid är tydliga. Men känslovarelser är böjliga och flytande. Livserfarenheten anpassar sig på nya sätt i varje situation. Jag ville egentligen inte uppfostra mina barn alls. Det är inte samma sak som oengagerad, fri uppfostran. Visst ville jag lära dem saker, men jag ville lära dem avslappnat och levande, ville att de skulle smittas av min kunskap. Jag vill också smittas av deras. Detsamma gäller mitt förhållande till djur. Att umgås med barn och djur är att be om problem, men kontakten med främlingen är också en övning i komplicerad kärlek. Ingen äkta kärlek kan uppstå utan inslag av rädsla, oro, ensamhet och missförstånd. Ingen trygghet heller. Att som förälder få nyckfulla vredesutbrott eller dra in veckopengen ena gången och andra inte, det är inget problem så länge kärleken bär över det irrationella beteendet. Den som vill uppfostra livsdugliga realister och samarbetsvilliga partners i en osäker värld och det gäller både människor och djur gör bäst i att gestalta det ofullkomliga snarare än till det tillrättalagt perfekta. Det kallas anpassningsförmåga. Med andra ord: Survival of the fittest. Många ridhästar vet allt om anpassning, så oändligt förlåtande, tålmodiga med barn och nervösa nybörjare. Det stämmer inte att hästar omedelbart tar kommandot och börjar mopsa om människan visar minsta spår av osäkerhet. Så rigida är inte hästar. Tvärtom vet de något som vi också borde lära oss: Pragmatiker överlever längre. Och i förvirringen och bristen har tilliten sitt hem. Aase Berg, författare

När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15Judarna blev förvånade och sade: ”Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?” 16Jesus svarade: ”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom. 19Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?” 20Folket svarade: ”Du är besatt. Vem vill döda dig?” 21Då sade Jesus: ”En sak har jag gjort som ni alla undrar över. 22Mose har gett er omskärelsen – fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna – och ni omskär även på en sabbat. 23Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? 24Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.”Joh 7:14-24 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

December 1996. Över ett år sen mordet på Marie Johnsson har gått. Oron på Kristianstads gator har lugnat ner sig. Fallet ser ut att förbli olöst. Då slår Snälle-Bengt till igen. Polisen sätter snabbt in stora insatser. Huvudspåret är de är på jakt efter samma gärningsman. Ett tuggummipaket kommer spela en avgörande roll i utredningen. Hasse Aro har träffat polisen Monika Olhed-Hansson som var med i utredningsarbetet. "Skenet bedrar" består av två delar. Har du inte lyssnat på del 1 ännu så rekommenderar vi att du gör det först. Mail: fallen@ilikeradio.se

1 oktober 1995. Marie Johnsson är på väg hem efter en kväll på Harrys Bar i Kristianstad. Hon väljer en annan väg hem än hon brukar. Det blir hennes sista öde i livet. På en gångstig i utkanten av staden möter hon sin mördare. Hon våldtas och stryps. Två dagar senare hittas kroppen. En oro växer bland stadens kvinnor. Många vill inte gå ut när det blir mörkt. Det arrangeras nattvandringar som patrullerar runt och följer skräckslagna kvinnor hem. Det ingen vet är att en av nattvandrarna är Maries mördare. Han kallas Snälle-Bengt. Vem är gärningsmannen egentligen? Har han en historia av fler brott? Kommer han slå till igen? Hasse Aro har träffat polisen Göran Persson som ledde den mordgrupp som utredde fallet. "Skenet bedrar" består av två delar. Del 2 släpps torsdag 18 april. Mail: fallen@ilikeradio.se

Guldet det blev till sand, swimmingpoolen likaså. Och den där immiga ölen i öknen. Jupp även den blev till sand. Att inget är som det verkar för att allt egentligen är sand vore väl att överdriva. Att något däremot inte riktig var som det verkade vid första anblick är en känsla som nog de allra flesta kan identifiera sig med.    Dagens avsnitt tar sig an historiens bästa historier där saker inte är som de verkar. Synvillor! Illusioner! Chimärer! Vi önskar en god lyssning. Garanterat sandfritt!        I Berättarpodden berättar Fredrik och Samuel historiens bästa historier.Följ oss gärna på sociala medier, vi heter @berattarpodden på instagram och Berättarpodden på facebook.

Ibland är inte allt vad det verkar...Följ skräckpodden på sociala medierSkräckpodden @facebookskrackpoddenofficial @instagram See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Livet. I detta andetag. En vandrares funderingar. Kristina Thorn läser från sin egen bok.

Carl får en personlig assistent som han försöker driva till vansinne men vad är det som visar sig på gymmet? Uno ska få pris till ingens glädje, förutom Elin. Junior är åter ombord och denna gång för att träffa någon. Yvonne och Henrik glider ifrån varandra men hur långt är dom beredda att gå? Silver har hittat ett sätt för att bli av med Dahlén-andan och vi får stifta bekantskap med en ny karaktär. Kvällens avsnitt är en gästpodd med kobranhuggertill som ersätter Adam. Ni får verkligen inte missa kvällens avsnitt Skenet Bedrar!

Livet. I detta andetag. En vandrares funderingar. Kristina Thorn läser från sin egen bok.

Vem av oss tror du varit busigast under tonåren? Skenet kan bedra.I avsnitt 7 pratar vi kläder, alkoholvanor och diskuterar nytt spännande skvaller! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

AVSNITT 16 Del 1 "Matilda" växte upp i en pastorsfamilj där den enda alkohol som förekom var den lättöl Matildas mamma drack till maten. I det lilla industrisamhället var hennes pappa pastor för en liten frikyrka. Han var lång, ståtlig och mycket omtyckt. Utifrån samhällets ögon beundrade man familjen, något som "Matilda" inte på något sätt motbevisade. Det ingen visste var att innanför hemmets dörrar såg det helt annorlunda ut. Eller visste de det? "Matildas" pappa gjorde allt för att trycka ner resten av familjen. Med ord och slag styrde han dem med järnhand. Hon växte upp i en miljö där hon ständigt blev påmind om hur värdelös hon var. Men hon vägrade att brytas ned och gjorde allt för att se till att han inte fick rätt. Hon såg till att vara bäst på allt hon tog för sig. Men hur står man ut? Varför går man inte bara? Och varför vänder samhället ryggen mot sådan här situation? Det här är historien om "Matildas" uppväxt. www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes! Tack till: Ola, Underton.com *** Du behöver inte må dåligt! Oavsett hur din omgivning mår behöver du fråga dig själv hur du mår. För om DU mår dåligt behöver DU hjälp. Att vänta och skjuta upp detta tenderar att förvärra situationen. Hos Doktor24 kan du få hjälp när än du behöver, var än du befinner dig - bara du har tillgång till en mobil eller dator. Medberoendepodden sponsras av Doktor24 som erbjuder professionellt stöd av erfarna psykologer och läkare vid flera psykiska besvär som depression, ångest, stress och sömnproblem. Du kan påbörja kortare KBT-behandlingar eller genomföra enstaka psykologbesök. Alla digitala besök börjar som chatt och övergår till video om läkaren eller psykologen behöver se dig. Läs mer om psykologbesök och behandlingar på www.Doktor24.se/medberoendepodden. Ett digitalt besök hos Doktor24 kostar som ett vanligt besök på vårdcentralen. Läs mer om hur du kan få hjälp eller sök vård direkt på www.Doktor24.se/medberoendepodden nu!

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Popula snackar vi skönhet med före detta fröken Sverige och äkta huboten Josephine Alhanko. Hur är det att bli korad till snyggast i Sverige? Åker snygga människor räkmacka genom livet, eller kan utseendet vändas emot dem? Hur kommer det sig att det är insidan som räknas när vi till och med diskriminerar frukter som inte är snygga? Detta, några visa ord från finska pantertanten Aira Samulin och mycket mer i veckans Popula.