MetalGeezer's Podcast

Jag går i mål med serien kring skickliga musiker och vokalister. Som sig bör så fortsätter jag metaforen hur ett fotbollslag är uppbyggt. Manliga sångare är den sista delen i denna genomgång som började från försvarslinjen med trummisar och basister för att via mittfält och kantspringare, där gitarrister och keyboardister huserar, hamna hos strikern. Kvinnliga sångerskor har jag redan avhandlat i ett tidigare avsnitt, damerna först som sig bör, och därför är det som sagt manliga sångare som är avsnittets ämne. Ingen särskild ranking görs nu heller. Epoker och sångstilar hos de som gås igenom skiljer sig markant så detta är snarare en genomgång av personliga favoriter som på något sätt gör skillnad för de band de medverkar i. Därmed är laguppställningen komplett och spelet kan börja. 

Nu är det dags att fortsätta med topplistorna. Denna gång tar jag mig an nittiotalet. Ett årtionde som, i vissa kretsar och med viss rätta, betraktas som tio år av ökenvandring. Grungen slog sin klor i branschen och benen slogs undan för mycket av den klassiska hårdrocken. Det var mycket av en brytningstid och ett sökande efter identitet. Icke desto mindre kom det mycket bra hårdrock även under detta decennium vilket denna lista så tydligt bevisar.

Jag fortsätter serien där jag avhandlar och går igenom duktiga musiker. Vi närmar oss slutet och nu har jag  kommit fram till de med sina stämband som instrument. Alltså handlar detta avsnitt om sångare eller i detta fall sångerskor. Jag har valt att hålla isär manliga och kvinnliga vokalister. Damerna först innebär en genomgång av sångerskor som på något vis gjort avtryck eller fört utvecklingen framåt. Förstås finns också namn med helt enkelt för deras fantastiska röster.  

Jag fortsätter med topp 20 inom hårdrocken. Efter listan med sjuttiotalet är det nu dags för åttiotalet. Ett årtionde som retrospektivt fått något av en mytisk stämpel. Vi som var med då minns gärna ett färgsprakande decennium täckt i neon då det fanns framåtanda och det kändes som allt var möjligt. Givetvis var det inte alltid så men detta årtionde har en speciell aura, också från de som inte var med. Det vi med säkerhet vet är att det skapades mycket bra film och musik och det senare tar jag fasta på här, med fokus på hårdrock förstås.

Jag fortsätter att göra en genomgång av duktiga musiker. Gitarrister finns som bekant närmast i överflöd så därför delades detta gebit upp i två delar. Del ett publicerades för en tid sedan och nu är det dags för den andra delen. Här avhandlas många gitarrfantomer som betytt mycket inom hårdrocken. Allt ifrån stilbildande ikoner till flyhänta fenomen. Följ med i en odyssé bland skalor och tappingteknik, bland snabba solon och välkomponerade melodier.

Jag drar igång det nya året med ett nygammalt tema. I en serie kommer jag att dyka ner i olika tidsepoker och genrer för att finna de i mitt tycke skarpaste låtarna. Det är inte alltid de mest kända låtarna som dyker upp även om ni nog känner igen de flesta. Det ligger förstås en personlig touch på listorna istället för att göra de helt givna nedslagen i historien. Först ut, ganska logiskt, där mycket började och där dagens moderna hårdrock har sin grund. Välkomna till mitt sjuttiotal.

År 2024 närmar sig sitt slut, och således är det hög tid att gör ett retrospektivt betraktande på vad som hände under året. I förra avsnittet gick jag igenom årets i mitt tycke bästa låtar och nu är det dags för en summering av året totalt. Vilka konserter var bäst, vilken platta stod ut? Hände det något utöver det vanliga? Fanns det rentav någon besvikelse att se tillbaka på? Följ med på en tillbakablick på ett år som innehöll mycket och jag blandar som vanligt allmänna händelser med ett mer personligt perspektiv.

Året närmar sig sitt slut och med det kommer listor. Dags således att  summera vilka låtar som var bäst under 2024. Jag har valt ut tjugo låtar som fastnat lite extra under det gångna året. Som alltid är det en individuell betraktelse och en personlig uppräkning. Vissa artister har mer än en låt på listan medan andra är representerade en gång. Följ med på en genomgång av tjugo essentiella låtar som såg dagerns ljus under det år som snart är till ända. 

Jag jobbar mig igenom fältet av skickliga musiker. Efter att ha avhandlat trummor, bas och keyboard kommer vi nu fram till gitarrister. Det finns förstås otaliga att nämna och därför delar jag upp det i två avsnitt. Samma upplägg som jag hade med trummisar således. Avstamp sker i de tidiga åren och de fantomer som härjade då. Följ med på en tidsresa tillbaka till tiden då hårdrockens gitarrister lade grunden för allt som skulle komma senare.

Snart målgång för serien jag kallar digitala blandband. Serien där jag plockar ut tjugo låtar från en tidsperiod eller specifikt år. Det är nu dags för år 2022. Första året efter pandemin då världen öppnade upp igen. Turnéerna startade upp igen och festivalerna slog åter upp sina portar. Och det kom mycket bra musik som ni kommer att märka i det här avsnittet.

Jag jobbar mig vidare i projektet där duktiga musiker avhandlas. Efter trummisar och basister är turen nu kommen till keyboardister. Beroende på tidsepok och genre används orgel och keyboard på olika sätt hos respektive band. Mängden skickliga musiker som spelar piano, orgel, keyboard eller synthesizer är många och det är förstås omöjligt att täcka in alla i ett avsnitt. Precis lika svårt som det är med alla olika instruments utförare. Därför blir det ett axplock som jag anser har, eller har haft, stor betydelse för sina respektive bands sound.

Jag fortsätter med genomgången av musik kopplat till kalenderår. Det som jag valt att kalla digitalt blandband är som bekant en uppräkning av låtar som kan betraktas som ett greatest hits från den aktuella tidsperioden. Nu har tiden kommit för att gå igenom år 2021. Ett år då vi började vakna upp från pandemin och konserter återigen dök upp i arrangörernas flöden. det var som att något speciellt var på gång och det speglade sig inte minst i all fantastisk musik som kom under året. Här har jag som vanligt sammanställt tjugo låtar som fångar tidskapseln och visar upp hårdrocken i den glans den förtjänar. Tidsresan bakåt blir inte jättelång men en viss nostalgikänsla kan man ändå uppnå trots det korta tidsspannet.

Jag går vidare i genomgången av framträdande musiker. Efter att ha avhandlat trummisar är det nu dags för nästa sektion i det som skapar grunden i musiken. Basister spelar ofta en roll lite i skymundan bakom frontfigurerna på gitarr och sång. Icke desto mindre finns det ett flertal som gjort sig ett stort namn. I några av fallen är de också omistliga för sina respektive band. Välkomna att lyssna på ett avsnitt om remarkabla fyrsträngsvirtuoser.

Jag fortsätter genomgången av skickliga musiker som inleddes i det förra avsnittet. Genomgången fortsätter med trummisar. Då det var för mycket att avhandla i ett avsnitt tar jag mig nu an en ny omgång remarkabla yrkesmän med trumsetet som arbetsredskap. I första avsnittet tog jag avstamp i de tidiga åren och nu hamnar fokus på nästa generation batterister. Olika personligheter med olika sätt att hantera sina instrument. Välkomna att lyssna på den andra och avslutande delen om fenomenala trummisar.

Det finns många duktiga musiker, inte minst inom hårdrocken. Genom åren har vissa gjort mer avtryck än andra. I den här serien ska vi gå igenom ikoniska utövare på sina respektive instrument. Jag kommer att djupdyka på varje instrument och berätta historien kring ett antal banbrytande och historiskt viktiga personer. Som sig bör så börjar med det som är grunden för allt, nämligen med trummisar. Det här är del ett av två om banbrytande batterister. 

Sommartider är festivaltider. Det är också ofta andra konserter som sker då. Detta avsnitt är en personlig genomgång av de festivaler och konserter som vi besökte under några intensiva veckor i början på sommaren 2024. Nedslag i tre olika länder innebar många upplevelser och minnen. Download Festival i England, Tons Of Rock i Oslo, Bring Me The Horizon i Stockholm, Rammstein i Köpenhamn och avslutningsvis AC/DC på Wembley Arena i London Följ med på en odyssé från en högst personlig horisont. 

Att ranka en artists album är inget unikt i sig. Det har gjorts många gånger tidigare, av otaliga hugade spekulanter. Icke desto mindre är det precis det som ska göras i denna serie. Vad kan då vara bättre än att starta med ett av de allra största namnen, Iron Maiden? I turordning går vi igenom alla studioplattor bandet släppts, och rankar dem från botten till toppen, live-plattor och samlingar är bortvalda. Häng med, och se om ni instämmer i min personliga rankning av alla plattor Iron Maiden släppt.

Jag fortsätter serien med digitala blandband. Nu är det dags att avhandla de senaste åren och då har jag valt att ta ett år i taget. Följaktligen tar jag avstamp i år 2020. Året då covid -19 svepte över världen och hejdade alla försök till ett normalt liv. När det gällde musiken var det stopp för turnéer och konserter, och allt sköts på framtiden. Däremot kom det en hel del bra musik ändå, och jag har valt tjugo låtar som jag tycker är värda att uppmärksammas från detta märkliga år. 

"Don´t judge the book by it´s cover" heter det ju som bekant. Innehållet kan vara något helt annat än vad första anblicken tyder på. Detta kan också förstås appliceras på skivomslag också, och ibland undrar man hur man kom fram till just den här illustrationen som omslagsbild. Det finns otaliga historier, och väldigt många fascinerande omslag, Framför allt på vinylskivan kan man som omslagskonstnär verkligen briljera och fascinera. Jag går igenom ett antal omslag, varav många är klassiska, och berättar historien kring flera av dem i detta avsnitt.

I min serie där vi går på djupet och berättar historien om en artist eller band har jag nu tagit mig an ett riktigt klassiskt band. Staden Birmingham har två tunga pjäser som bildats i den stora industristaden i mellersta England. Black Sabbath och bandet som detta avsnitt handlar om. Judas Priest, stilikoner och förebilder för många inom den hårda rocken. Bandet har en oerhört hög status, deras arv är oantastligt och även idag är de högst relevanta, vilket deras senaste album vittnar om. Följ med i berättelsen om ett av de riktigt stora banden som oförtrutet förvaltat de klassiska riffen som bildar heavy metal.

Som vi varit inne på tidigare så är nostalgi en stark drivkraft. Återkomsten av band eller artister brukar ofta skapa en viss form av hysteri. Likaså har man alltid ett speciellt band till den musik man lyssnade på när man växte upp. Men det kommer ju hela tiden ny bra musik som är värd att uppmärksamma. Finns det en risk att nostalgin kan bromsa utvecklingen? Det är det vi tar upp i detta avsnitt av MetalGeezers Podcast.

Vi går vidare i vår genomgång om åttiotalet. Detta stilbildande decennium där så många av hårdrockens klassiska händelser och plattor såg dagens ljus. Glamrocken tog mer plats. Trash Metal blev ett fenomen. Gamla hjältars karriärer var fortsatt relevanta samtidigt som nya förmågor kom fram med energi och entusiasm och utmanade om fansens gunst. Förra avsnittet avhandlade åren 1980-1984 och nu tar vi årtiondet i mål med åren 1985-1989. 

Åttiotalet var ett speciellt årtionde på många sätt, inte minst när det gäller musiken. Därför var det nu dags att återvända till denna tidsepok. Förra gången jag gjorde besök i detta decennium var det djupdykningar år för år, medan jag denna gång delar upp årtiondet i två delar. Den första delen, som spänner mellan åren 1980-1984, är helt logiskt först ut.  Efter ett sjuttiotal som nyss gått i graven var det nya decenniet fullt av energi och framtidstro, något som också märktes i all fantastisk hårdrock som såg dagens ljus dessa år. Följ med på en resa tillbaka till de fem första åren i det gyllene decennium som präglat så mycket av den hårdrock vi ser idag.

Progressiv metal är inget som brukar avhandlas mycket i MetalGeezers podcast. Helt enkelt för att det inte tillhör favoritgenrerna. Undantaget är kanadensiska trion Rush. Ett band med en lång och innehållsrik karriär, som alltid funnits med bland favoriterna hos undertecknad. Följ med på en resa i medvind och motgång för bandet som numera avslutat karriären. Deras musikaliska arv lever dock vidare, deras anseende är skyhögt. och det med rätta.

Det finns oändligt mycket band därute, och många är förstås stora och välkända. Andra spelar i en division under, men har ändå en stor fanbase. Ytterligare andra levererar fantastisk musik men flyger under mainstream-radarn. Dags att hylla och lyfta fram några för den breda massan mindre kända band. För er som följer MetalGeezers Podcast kommer en del av namnen att var välbekanta, andra inte. Följ med på en odyssé bland artister lite utanför de stora scenerna som förtjänar att uppmärksammas lite extra.

Danska Pretty Maids är är ett typiskt klassiskt heavy metal band. Man har genom åren oförtrutet spridit sin melodiösa och slagkraftiga hårdrock över världen. Sin första storhetstid hade bandet i mitten på åttiotalet, och då släppte man två av sina riktigt klassiska album. Detta avsnitt siktar in sig på just dessa båda mästerverk och skärskådar dem grundligt. Bandet har gjort många odödliga plattor, men just dessa två har ändå en särställning i deras diskografi. Följ med på en tidsresa tillbaka till fluffiga frisyrer, spandexbrallor, pastellfärger och alldeles underbar musik.

I vår serie där vi går på djupet kring en speciell artist eller grupp har vi nu kommit till en av de riktiga tungviktarna. Led Zeppelin skapade, tillsammans med Black Sabbath och Deep Purple, det fundament som hårdrocken byggs på än idag. Utan dessa titaner hade vi inte haft den hårdrock vi har idag. Led Zeppelins karriär blev inte så lång som det var tänkt, men under det dryga decenniet man var aktiv var man ett av världens absolut största band - oavsett genre. Där Black Sabbath var tyngst och Deep Purple mest snillrikt melodiösa var Led Zeppelin de mest innovativa. Med sin unika formula och skyhöga musikaliska skicklighet skapade man odödlig musik och historia.

I serien digitalt blandband har vi nu kommit fram till förra decenniet. Hårdrockens utveckling visar sig även i denna uppställning. Många nya artister, mycket moderna influenser. Helt enkelt ett tvärsnitt av hur den hårda rocken av idag gestaltar sig. Det finns ett stort värde av att inte fastna i gamla hjulspår och bara navelskåda förlupen tid, något som gäller både utövare och fans. Alla tidsepoker har sin hjältar, och de ska rätteligen hyllas, men icke desto mindre finns mycket oerhört fascinerande och fantastisk musik att upptäcka bland den nya generationen metal vilket visar sig i detta avsnitt.

För en tid sedan gjorde jag ett avsnitt som handlade om fenomenet Glam Metal. Nu är det dags för en uppföljande fördjupning. Vi tar avstamp i den tidiga historien med Glam Rock och beger oss ut på en odyssé bland glitter och platå som tar oss in i nutiden. Via storhetstiden på åttiotalet och det nittiotal som innebar en tynande tillvaro för anhängare av spandex och kajal landar vi i hur Glam Metal mår idag. Vi hör om band som försökt haka på trenden när den var som hetast, och artister som alltid varit genren trogen. Följ med på en resa kantad av smink och pastellfärger där vi avhandlar en av hårdrockens mest vattendelande genrer.

Vi närmar oss slutet på 2023, och som sig bör är det dags för en summering av året som gått. Vilka plattor kom ut, vilka konserter var minnesvärda? Säkert har ni alla egna personliga favoriter att återvända till, och detta är MetalGeezers höjdare från året. Ur ett personligt perspektiv gör vi i detta avsnitt en tillbakablick på 2023. En liten blick framåt på 2024 hinner vi förstås också med. Följ med på en resa genom ett år som innehållit så mycket och som är värt att återuppleva.

I serien om olika artister har vi nu kommit fram till ett av de mer ikoniska banden. Slipknot från Iowa har en brokig historia fylld med kontroverser och interna slitningar. Trots detta, eller kanske just därför, har man skapat otaliga milstolpar i hårdrockshistorien. Det är kanske inte var mans musik, men deras fans är många och entusiastiska. Som liveakt är de svåröverträffade och de förtjänar sin plats bland de stora banden. Följ med i berättelsen om ett av de mer intressanta banden som förgyllt den hårda rockens värld.

Att göra listor är något som musikintresserade, även  hårdrockare, gillar att göra. En annan syssla kan vara att göra jämförelser. Ofta kan det bli funderingar och diskussioner kring vem som egentligen är bäst av två gitarrister. Eller vilken skiva av dessa två är bäst med det just det här bandet. Vi tar detta ett steg vidare i dagens avsnitt, och radar upp ett ett antal jämförelser. Detta är förstås en helt personlig lista, och åsikterna är inget facit utan ska ses som något av en inlägg i en debatt av lättare karaktär.

Vi fortsätter att skärskåda valda artister ur hårdrockshistorien. Denna gång har turen kommit till Gary Moore. En gitarrvirtuos med ett starkt CV. Både som soloartist och i bandkonstellationer skapade han historia. Privat var han en bitvis komplex person som drevs av demoner, men lyckades oftast balansera sitt konstnärskap med yttre faktorer på ett förtjänstfullt sätt. Följ med i historien om en av de mer inflytelserika gitarristerna hårdrocksvärlden skådat.

Vi fortsätter serien med klassiska album, och har denna gång grävt fram ett riktigt guldkorn. Rainbows tyngsta sättning med Ronnie James Dio på sång och Cozy Powell på trummor bredvid kappellmästaren Ritchie Blackmore är verkligen klassisk. 1978 kom deras tredje giv. Tillika blev det den sista med denna uppsättning musiker. Ritchie ville driva bandet i en mer kommersiell riktning, något varken Dio eller Powell var intresserade av. Detta testamente står dock kvar som ett monument över musikalisk genialitet.

Vad kännetecknar ett klassiskt album? Finns det någon tidslinje för när en skiva får betraktas som en klassiker? Ett par av de frågor vi tar upp i detta avsnitt. Vidare försöker vi bena ut skillnaden på ett klassiskt album och en skiva med kultstatus. Det finns kanske inga helt givna svar på dessa frågor, och mycket ligger hos individens personliga val. Icke desto mindre är hårdrockens historia fylld med album som med rätta betraktas som klassiska, och vi går igenom en stor del av dessa. 

De flesta stora band kommer från England eller USA. Historiskt sett finns ursprunget till dagens rock och metal i dessa två länder. Med tiden har det uppkommit många tongivande konstellationer i många andra länder. Tidigare har vi gått igenom bland annat Sverige och Kanada. Nu reser vi till andra sidan jorden och fördjupar oss i den livaktiga hårdrocksrörelsen där. Välkomna till ett avsnitt om den hårda rocken i Australien.

För en tid sedan gjorde jag ett avsnitt om Power Metal. Då detta är en stor och omfattande genre finns all anledning till ett uppföljande avsnitt. Denna gång med fokus på genrens historia från grunden fram till idag. Dessutom fördjupas ämnet mer än i det tidigare avsnittet. Power Metal må vara bespottad av vissa - dock inte av undertecknad - men genren är livaktig. Att avsätta ännu ett avsnitt känns därför bara naturligt.

Vi startar ett nytt koncept i Metalgeezer's podcast. Att göra en rankning av bands olika plattor är i sig inget ovanligt, det görs på många olika håll. Men icke desto mindre är det premiär här, och vi startar med ett av de stora banden. AC/DC har släppt totalt 16 studioalbum. Liveskivor och samlingsalbum är inte medräknade i rankningen, och inte heller de två studioplattorna man släppte i Australien under tidigt sjuttiotal. Återstår att se om ni håller med i denna högst personliga lista över dessa giganters diskografi och dess inbördes rankning.

I serien om digitala blandband har vi nu kommit in i 2000-talet. Åren 2000-2009 uppvisar bitvis nyare och modernare hårdrock. Utvecklingen går framåt och influenserna blir flera. En inriktning är att det blir mer aggressiv och hårdare metal. Självfallet återfinns givetvis de gamla hjältarna även här, i ett par fall med bejublade återkomster. Välkomna till ett avsnitt där gammalt och nytt möts i en skön symbios.

Vi startar en ny serie i Metalgeezer. En djupdykning i klassiska hårdrocksalbum där vi går igenom plattan i detalj. Hur gick det till när man spelade in skivan, vad handlar låtarna om och hur togs den emot? Hur har den bestått under de år som gått sedan utgivningen? Först ut i serien är Def Leppards mästerverk Pyromania från 1983. I mitt tycke är detta bandets kreativa höjdpunkt, och därför blir det en naturlig start på detta segment.

Knappt hemkomna från Download Festival i Storbritannien så var det dags igen. Denna gång gick färden till vårt grannland i väster och dess huvudstad Oslo. Tons Of Rock stod på agendan för helgen. Tre dagar av festivalhäng med allt vad det innebär, och med massor av högoktanig metal. Men hur var det då? Följ med på en odyssé genom tre intensiva men väldigt givande dagar.

Download Festival är slut för denna gången. Ännu en fantastisk festival är till ända. Fyra dagar av härlig stämning, trevliga människor, minnesvärda upplevelser och förstås underbar musik. Vi gör en resumé av Storbritanniens största hårdrocksfestival, och minns tillbaka. Vad tar vi med oss, vilka konserter var de bästa? En personlig reflektion av fyra mäktiga dagar finner ni i dagens avsnitt.

Är hårdrock kultur? Ska hårdrock nämnas i de fina salongerna? Är det egentligen något hårdrocken önskar, att bli rumsren och accepterad? Mår man bäst av att vara en genre lite i utkanten av etablissemanget? Dessa frågor och funderingar tar jag upp i dagens avsnitt av MetalGeezer's podcast. Det finns kanske inga givna svar, men diskussionen är utan tvivelsutan ändå intressant.

Sommaren närmar sig, och därmed också festivalerna. Som sig bör finns ett antal festivalbesök inplanerade i kalendern, i ett antal olika länder. Resan går till England, Norge och Sverige för att avslutas i Danmark. Från de största evenemangen till de minsta, intensivt men oerhört givande förstås. Vi går igenom de olika festivalerna och vad vi förväntar oss. Följ med på en odyssé till festivalerna där det händer.

För ganska länge sedan släpptes ett avsnitt om hårdrockens trumfkort ballader. Många som inte i övrigt gillar de hårda riffens konstnärer uppskattar ofta ändå de ballader som de mejslar fram. Även vi som älskar denna genre håller också förstås balladerna högt. De är grädden på moset, om man så vill. Vi följer upp tidigare avsnitt med ytterligare exempel på grymma låtar med mjukare riff. Som bekant är det närmast en outsinlig källa att ösa ur, men vi gör ett försök att dyka under ytan och gå på djupet. 

Efter ett lite längre uppehåll  är vi tillbaka med ett nytt avsnitt. Denna gång tar vi tempen på några mindre kända akter inom hårdrocken. Det finns många band som når relativt begränsad framgång, men ändå har höga kvalitetsnivåer. Orsakerna kan vara många. Allt ifrån ren otur till egen förskyllan. Oavsett vilket är det dags att uppmärksamma några av dessa artister en gång för alla, vilket härmed sker i detta avsnitt av MetalGeezer's podcast.

Hårdrock har alltid varit utsatt för moralpanik. Det kan handla om budskap i texter som man tror sig veta är av ondo och som uppviglar till hemska handlingar. Ibland gäller det de grafiska omslagen och deras signalvärde. Ofta bottnar det i brist på kunskap och insikt. Lika ofta handlar det om ointresse för att sätta sig in i det man problematiserar. Gjorde man det mer skulle många inse att förfäran är betydligt överdriven. Vi gör ett uppföljningsavsnitt på ett ämne som tidigare avhandlats i denna podcast.

Vi fortsätter serien med digitala blandband. Efter att ha avverkat sjuttio- och åttiotalet är vi nu inne i nittiotalet. Ett årtionde ofta - med rätta- betraktat som en ökenvandring. Åtminstone för de rättrogna metal-heads som skyr trender som grunge och nu-metal. Icke desto mindre finns guldkorn att vaska fram som inte berör dessa genrer. Följ med i en botanisering i den hårdrock som kom under detta årtionde och som håller än idag.

Hur många gånger kan man återanvända en ackordsföljd? Hur många textrader kan man använda flera gånger? Oundvikligen så blir det ofta ett gränsland mellan sådant som gjorts och musik som skapas på nytt. Oftast handlar det om tillfälligheter, ibland om medveten stöld. Vi försöker reda ut begreppen  och ger exempel från hårdrockens värld. Lyssna och bedöm själva.

Liveplattor är ett kapitel för sig. Ofta putsade i studion och ihopklippta av olika konserter för att ge den bästa audiella upplevelsen. De mest hängivna fansen tar ofta detta ett steg längre. Bootlegs, olagliga liveupptagningar från konserter, var ett fenomen som var som störst fram till nittiotalet då vinylens storhetstid tog slut. Med ett ofta risigt ljud och med väldigt höga priser fanns det ändå en stor underground-marknad för dessa ofta förvånansvärt avancerat sammanställda utgåvor. Vi  tar ett grepp på detta fenomen i dagens avsnitt.

I detta avsnitt tar vi ett grepp på en ny genre. Lite utanför hårdrockens ramar men ändå bitvis besläktat. Begreppet Skatepunk täcker måhända inte in alla band som omnämns här, men det visar ändå inriktningen. Snärtiga låtar med vassa refränger,  publikfriande shower och ofta ett politiskt budskap. Vi går igenom några stora namn i denna genre. Gemensam nämnare är närmast uteslutande artisternas lyrik som har ursprung i frustration mot sociala orättvisor och och uppror mot politisk elit.