Podcasts about fenomenet

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

En tull är en avgift som läggs på varor som korsar gränser. Fenomenet uppstod som ett sätt att ge inkomster till staten och skydda länders inhemska produktion. Inte sällan har tullar blivit ett vapen i krig och konflikter. I vår globaliserade tid är tullpolitiken införlivad i ett komplext nätverk av internationella relationer. Ändå kan Donald Trump idag använda en tullpolitik som liknar 1700-talets merkantilisters. Hur kommer det sig? Bildningspodden ger grundkursen till tullarnas historia – och pedagogiska nycklar till att förstå dagsaktuell tullpolitik. Gäster i studion är statsvetaren Lisa Dellmuth och ekonomihistorikern Henric Häggqvist. Samtalsledare: Ruhi Tyson. Klippning: Lars in de Betou Producent: Magnus Bremmer

Peter försöker lämna chemsexvärlden, men ingen inom vården förstår honom. De livsfarliga sexfesterna fortsätter och polisen står handfallen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peter är fast i ett djupt missbruk av den extremt beroendeframkallande drogen metamfetamin, efter att under en lång tid ha ägnat sig åt chemsex. Men varken på psykakuten eller inom beroendevården förstår personalen honom, när han berättar att han varit fast i en värld där sex och droger kombineras.Medan vissa försöker ta sig ut ur chemsexvärlden, lockas nya in.– Det är som en extremsport. Det gäller att veta vad riskerna är, säger ”Christoffer”, som för bara ett par år sedan provade chemsex för första gången.I olika appar används kodord för att hitta gruppsexfester med tunga substanser. Men det kan vara en onödig försiktighet, för det ska visa sig att polisen knappt finns i de här miljöerna i dag.2020 såg läget annorlunda ut. Då gick utredningen i den så kallade Chemsexhärvan i hamn och en unik rättegång genomfördes.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser med andra män. Fenomenet kallas för chemsex och har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaSlutmix: Fredrik Nilsson”Magnus” och ”Christoffers” röster är inlästa av skådespelarna Robert Panzenböck och Razmus NyströmEn serie från 2024

I en sluten subkultur i gaycommunityt normaliseras användningen av tunga droger och riskfyllt sex. August Håkansson undersöker fenomenet chemsex. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En sommarkväll i juni får narkotikaspanaren Maria syn på en man på Södermalm i Stockholm som ser påverkad ut. Hemma hos mannen görs Sveriges största beslag av den mycket beroendeframkallande drogen metamfetamin.I mannens telefon hittar polisen hundratals chattkonversationer om narkotikaköp. Men det är inte bara droger som är i fokus, det är också sex.För första gången öppnar polisen polisen dörren till en sluten subkultur, där män söker sexuell njutning med andra män, under påverkan av tunga kemiska droger. De ses på hemmafester, har gruppsex och tar droger.Fenomenet chemsex har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige.I tre avsnitt beskrivs miljöerna inifrån av män som har befunnit sig där eller fortfarande ägnar sig åt chemsex. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSlutmix: Fredrik NilssonSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaEn serie från 2024

Utredaren Nettan går igenom en beslagtagen telefon. Hon är polis sedan 30 år, men det här liknar inget hon sett tidigare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Just då kändes det som en ganska rå miljö där känslor inte spelade någon roll. Det var drogerna och sexet som var i fokus, säger Nettan Fridlund.Hon och kollegorna på polisen i Stockholm utreder den så kallade Chemsexhärvan, där 33-årige ”Gabriel” misstänks ha sålt metamfetamin och en rad andra tunga substanser till hundratals homosexuella män.Köparna berättar om exklusiva fester i flotta lägenheter i Stockholms innerstad, där droger dukas upp som en buffé. Arrangörerna är ofta välbärgade män. Männen blåser in rök av metamfetamin i varandras munnar, så kallade ”tinakyssar”.Festerna och gruppsexet pågår i flera dagar. Men ofta slutar de i kaos – med övergrepp, smittspridning och missbruk som följd.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser inom en sluten subkultur i gaycommunityt. Fenomenet kallas för chemsex, och allt fler tecken syns på ett en våg har nått Sverige.Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSlutmix: Fredrik NilssonSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten media 2024”Magnus” röst är inläst av skådespelaren Robert PanzenböckEn serie från 2024.

Tänk dig att du står uppe på ett berg och tittar ner mot en stad som ligger i en dal längre ner. När du gjort det tidigare har du tydligt kunna se staden, men just den här dagen ligger ett tätt lager av dimma eller smog som ett lock över staden. Fenomenet kallas inversion. Hur, när och varför det bildas berättarluftmiljöforskaren Christian Asker om i det här avsnittet av Fenomenfredag. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Försvaret får hundratals miljarder av regeringen men oppositionen knorrar lite. Och, vinner politiker på att bjussa på sig själva i nöjessammanhang? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat en historisk satsning på det svenska försvaret. Under de kommande tio åren ska försvaret få 300 miljarder kronor extra. Hur ska det här bekostas, vad ska försvaret köpa för alla pengar och vad tycker egentligen oppositionen?Socialdemokraten Annika Strandhäll, Kristdemokraten Erik Slottner och Liberalen Jan Jönsson medverkade alla i SVT:s program Svenska för Invandrare. Särskilt Jan Jönsson verkade ha hamnat i sitt rätta element. Fenomenet med politiker som bjussar på sig själva är knappast något nytt. Genom åren har många politiker har försökt bejaka sina folkliga sidor, men är det rätt strategi för att nå väljarna?Medverkande: Helena Gissén, Radions inrikespolitiska kommentator. Mats Eriksson, försvarspolitisk reporter och chef för radions politikgrupp. My Rohwedder, Aftonbladets inrikespolitiska kommentator.Programledare: Parisa HöglundProducent: Mattias Dellert

Wow! Vi Recenserar musik från Psych Wiz och Miss Daisy:Nytänkande Rap och spännande SynthgitarrPop! Vad kan vi plocka fram ur dessa unika låtar?Vi behandlar också vad som vi lockas av när det gällervåra medmusiker. Är det att stämma trummor som SimonPhillips, eller handlar allt om att vara trevlig runt giget?Har vi fans i Nederländerna och Rosor till Chris kommer levererataningen otippat.Fenomenet att skapa musik till dialoger i videoformat tasockså upp. Nämnde vi drömgästen Simon Åkesson?Varmt välkomna!Vill du ha din låt uppspelad direktmed tillhörande analys.Maila oss låtlänk + info om projektet till: Musiksnacket@iwm.se#recension #analyser #musik #analys #spotify Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter en utekväll i Nashville fångades den då 21-åriga Hailey Welch på en YouTube-video där hon använde uttrycket “Hawk tuah.” Dagen därpå hade videon gått viral, och Hailey Welch blev över en natt ett globalt fenomen. Tiden efter den virala succén har varit som en framgångssaga. Hon har lanserat egen merchandise, startat en podcast och deltagit i offentliga evenemang som ofta förknippas med tidigare presidenter och popstjärnor. Men nu har "Hawk tuah"-tjejen hamnat i ett rejält blåsväder och anklagas för kryptobedrägeri. Vem är egentligen Hailey Welch? Vad exakt är det hon står anklagad för? Och är hennes framgångssaga på väg att rasa samman? Gäst: Erik Melin, ekonomireporter på Aftonbladet. Programledare och producent: Olivia Bengtsson. Klipp i avsnittet: Podcasten Pardon My Take, YouTube-kanalerna Tim & Dee, Blan Bri Uncut. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Andreas Bjerve følger nøye med på utviklingen innen UAP-fenomenet i USA, og internasjonalt. I denne episoden snakker vi om siste nytt innenfor uidentifiserte flyvende fenomener. Vi snakker om det nye begrepet Immaculate Constellation, og avsløringene om UFO og UAP i den Amerikanske Kongressen. ►  ⁠BLI ⁠⁠⁠⁠MEDLEM⁠⁠⁠⁠⁠  Fremover vil de som er støttemedlemmer få tilgang til episodene først. Da støtter du podcasten med det samme som prisen av en kaffe hver måned. Setter stor pris på om du blir støttemedlem. Tusen takk. ► VIPPS Om du ønsker å støtte arbeidet med denne podcasten, kan du bidra med et stort eller lite beløp, etter eget ønske. All støtte settes pris på, og du bidrar til arbeidet med å lage flere episoder. Bruk Vippsnummer: #823278 ► Du kan altså støtte podden ved å donere et beløp til: ➡ Vipps (lenke for mobil) eller bruk Vippsnummer: #823278 ➡ Eller bli MEDLEM og få tilgang til de nyeste episodene først. ► Omtale/rating: Legg gjerne igjen en omtale/rating på ⁠⁠Spotify⁠⁠ & ⁠⁠Apple Podcasts⁠⁠.  Det hjelper podcasten med å bli synlig for flere. ► Linker: ⁠⁠Youtube⁠⁠ | ⁠⁠Nettside⁠⁠ | ⁠⁠TikTok⁠⁠ | ⁠⁠Instagram⁠⁠ | Podimo | ⁠⁠Facebook⁠⁠ | ⁠⁠Apple

MariaTherese och Uffe samtalar med Clas om UFO-fenomenet. Clas berättar om spökrakertstörtningar i sjöar, specifika fall i Sverige som sticker ut internationellt och svarar på en mängd lyssnarfrågor. Han svarar bland annat på vad han hade sagt om han kunde ge ett meddelande till utomjordisk civilisation. Hemsida:⁠ www.mithera.se

Inte nog med att konkurrensen på den absoluta toppen inom idrottsvärlden är stenhård, nu möts världens bästa idrottare av en ny typ av utmaning, när sociala medieprofiler med miljontals följare börjar ta plats på idrottsscenen, en efter en. Nyligen besegrade Jake Paul - Mike Tyson, och nu uppges han vilja möta YouTube-stjärnan IShowSpeed, samma IShowSpeed som i veckan påstod att han siktar på att bli OS-sprinter med fokus på OS i Los Angeles. Hur troligt är det att Speed lyckas med sitt OS-mål? Varför vill influencers utmana världens bästa idrottare, och utgör detta ett hot mot idrotten? Gäst: Makoto Asahara Programledare: Erika Nielsen

Fanny Wijk pratar i dagens avsnitt om konspirationsteorierna som sprids efter de två förödande orkanerna Milton och Helens spår i USA. Linnea Rönnqvist snackar om hur Avenyn och Götaplatsen ska upprustas och utvecklas, med bättre golvytor, bättre träd och eventuellt permanenta uteserveringar. Hon pratar också en del av vad som händer vid Järntorget.Sedan kommer GP:s grävreporter Michael Verdicchio till studion och berättar om sin nya granskning om sexsomni. Fenomenet där en person genomför sexuella handlingar i sömnen. Åkomman är mycket ovanlig. Trots det har flera män friats i sexualbrottmål i Sverige eftersom de hävdat att de lider av just sexsomni. Dessutom: modemissar många gör med sina designplagg, konstiga grejer som hittas i hotellrum, rapstjärnans nya inställning till Sverige – efter bombuttalandet och fotar du farväl inför lumpen kan du få böter. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fenomenet tvillingar, att två personer delar samma tid i magen, genuppsättning och anletsdrag är något som väcker fascination. Där finns frågorna om vad som är arv och miljö, och om hur pass nära tvillingar faktiskt är varandra. Kan de exempelvis känna av om den andra är hungrig, trött eller ledsen? Allt det här diskuterar programledarna tillsammans med Patrik Magnusson, doktor i medicinsk vetenskap och chef för tvillingregistret.

I det här avsnittet pratar vi om:En Helg med Luffar-Lasse (2024) - SVT PlayFenomenet Luffar-LasseBli vår Patreon på: Vad ska vi se på? | creating podcast | PatreonSe våra recensioner i videoformat på YouTube: https://youtube.com/@vadskavisepa?si=qQp11On1Dx0zu7pxMaila oss på vadskavisepa@gmail.com******************Producerat av Silverdrake Förlag.www.silverdrakeförlag.seRedaktör och Klippare:Marcus Tigerdraake, marcus@silverdrakeforlag.seMedverkande:Marcus Tigerdraake, marcus@silverdrakeforlag.se@marcustigerdraakeVictoria Tigerdraake, victoria.tigerdraake@gmail.com@victigerdraakeHenny JohanssonPoddjingel för avsnitt är gjord via AI-verktyget Zuno.com. Text samt val av genre på musik är skapad av Marcus & Victoria Tigerdraake. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Åderbråck i benens vener orsakas av att klaffarna i blodkärlen fungerar dåligt. Fenomenet är vanligt men de flesta har inga besvär. Några få drabbas av allvarligare biverkningar med svårläkta sår i huden och då kan operation ibland vara nödvändig. Hör docent och överläkare Joy Roy, som framförallt forskar om pulsåderbråck, berätta mer.

«Politikk og økonomi»: Den glossy tradwife-trenden fra sosiale medier i USA har blitt et tema for norske politikere: Sylvi Listhaug er imøtekommende, Tonje Brenna advarer. Spørsmålet er om trenden er et godt utgangspunkt for å diskutere feministisk økonomi, familiepolitikk og hvor vanskelig det er for politikerne å kommunisere verdibaserte standpunkter. Vi tror det og tar tradwife-fenomenet på alvor.Relevante lenker:Ingeborg Misje Bergems kommentar om tradwives: https://www.morgenbladet.no/ideer/kommentar/2024/06/10/kritikken-av-tradwives-er-et-eksempel-pa-moralsk-panikk/Intervju med Emma Holten: https://www.morgenbladet.no/aktuelt/2024/05/31/velferdsstaten-krever-at-vi-bade-skal-jobbe-mer-og-fa-flere-barn/Emil Andre Erstads kommentar: https://www.vl.no/meninger/kommentar/2024/06/07/partiet-som-ikkje-klarar-a-sta-i-ein-strategi/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fenomenet att en lyckad film från resten av världen nödvändigtvis ska behöva filmas om av Hollywood är lika gammalt som Hollywood självt. Men sällan har det fungerat lika bra som när William Friedkin, efter sin succé med Exorcisten, bestämde sig för att göra om en av världens mest spännande filmer, FRUKTANS LÖN. Det går att argumentera för att resultatet, SORCERER, är den mest lyckade av alla Hollywood-remakes och bara det är ju anledning nog att snacka om dem båda två.

En person dog och minst 70 skadades när en passagerarplan från London till Singapore hamnade i kraftig turbulens. Vittnen har beskrivit hur saker flög omkring och hur folk kastades runt i kabinen. Experter menar att den här typen av turbulens är ovanlig, men att klarluftsturbulens kan vara en möjlig förklaring till olyckan. Fenomenet har beskrivits som "slukhål i luften" och väntas bli vanligare i takt med den globala uppvärmningen. Hur illa kan det bli i framtiden? Vilka verktyg finns för att upptäcka turbulens i dag? Och behöver man vara orolig för att flyga? Gäst: Hans Kjäll, flygsäkerhetsexpert. Programledare och producent: Julia Fredriksson. Klipp i avsnittet: BBC, NBC och TV4. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Peter försöker lämna chemsexvärlden, men ingen inom vården förstår vad han har varit med om. Samtidigt lockar de livsfarliga sexfesterna allt fler, och polisen står handfallen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peter är fast i ett djupt missbruk av den extremt beroendeframkallande drogen metamfetamin, efter att under en lång tid ha ägnat sig åt chemsex. Men varken på psykakuten eller inom beroendevården förstår personalen honom, när han berättar att han varit fast i en värld där sex och droger kombineras.Medan vissa försöker ta sig ut ur chemsexvärlden, lockas nya in.– Det är som en extremsport. Det gäller att veta vad riskerna är, säger ”Christoffer”, som för bara ett par år sedan provade chemsex för första gången.I olika appar används kodord för att hitta gruppsexfester med tunga substanser. Men det kan vara en onödig försiktighet, för det ska visa sig att polisen knappt finns i de här miljöerna i dag.2020 såg läget annorlunda ut. Då gick utredningen i den så kallade Chemsexhärvan i hamn och en unik rättegång genomfördes.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser med andra män. Fenomenet kallas för chemsex och har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaSlutmix: Fredrik Nilsson”Magnus” och ”Christoffers” röster är inlästa av skådespelarna Robert Panzenböck och Razmus NyströmEn serie från 2024

Utredaren Nettan går igenom en beslagtagen telefon. Hon har varit polis i över 30 år, men det hon ser liknar inget hon sett tidigare och kommer påverka henne djupt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Just då kändes det som en ganska rå miljö där känslor inte spelade någon roll. Det var drogerna och sexet som var i fokus, säger Nettan Fridlund.Hon och kollegorna på polisen i Stockholm utreder den så kallade Chemsexhärvan, där 33-årige ”Gabriel” misstänks ha sålt metamfetamin och en rad andra tunga substanser till hundratals homosexuella män.Köparna berättar om exklusiva fester i flotta lägenheter i Stockholms innerstad, där droger dukas upp som en buffé. Arrangörerna är ofta välbärgade män. Männen blåser in rök av metamfetamin i varandras munnar, så kallade ”tinakyssar”.Festerna och gruppsexet pågår i flera dagar. Men ofta slutar de i kaos – med övergrepp, smittspridning och missbruk som följd.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser inom en sluten subkultur i gaycommunityt. Fenomenet kallas för chemsex, och allt fler tecken syns på ett en våg har nått Sverige.Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSlutmix: Fredrik NilssonSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten media 2024”Magnus” röst är inläst av skådespelaren Robert PanzenböckEn serie från 2024.

Avsnitt 280 gästas av bodybuildingfenomenet Andrew Jacked. Hur slår man in i den absoluta världstoppen efter endast två år av tävlande? Vad är det som driver honom? Vad är hans hemlighet? Hur fick han artistnamnet Andrew Jacked? Detta och mycket mer kan ni höra i detta avsnitt. Tyngre Old School, med Ashkan Aghili som den gemensamma nämnaren och med Albin Mattsson och Linnea Enstedt som ambulerande sidekick. Podden handlar om ämnen och gäster som motiverar och inspirerar med träningen som en röd tråd. Alla gäster har en historia att berätta som både rör och berör. Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts eller den plattform du lyssnar på – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.

I en sluten subkultur i gaycommunityt normaliseras användningen av tunga droger och riskfyllt sex. Journalisten August Håkansson har under ett år undersökt fenomenet chemsex. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En sommarkväll i juni får narkotikaspanaren Maria syn på en man på Södermalm i Stockholm som ser påverkad ut. Hemma hos mannen görs Sveriges största beslag av den mycket beroendeframkallande drogen metamfetamin.I mannens telefon hittar polisen hundratals chattkonversationer om narkotikaköp. Men det är inte bara droger som är i fokus, det är också sex.För första gången öppnar polisen polisen dörren till en sluten subkultur, där män söker sexuell njutning med andra män, under påverkan av tunga kemiska droger. De ses på hemmafester, har gruppsex och tar droger. Fenomenet chemsex har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige. I tre avsnitt beskrivs miljöerna inifrån av män som har befunnit sig där eller fortfarande ägnar sig åt chemsex. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaEn serie från 2024

Digitala Fingeravtryck... "Ryska honungsfällor – där hemliga agenter varit otrogna och pressas att förråda sitt land – funkar inte på fransmän. Det är en av lärdomarna från en tv-dokumentär med unik inblick i den franska spiontjänsten DGSE. Det är ett av de äldsta knepen i spionhandboken. Locka en agent att ha sex, filma det hela, och använd sedan materialet för att tvinga personen att avslöja hemligheter för det främmande landets underrättelsetjänst. Fenomenet kallas för en honungsfälla, och är något som inte minst ryssarna länge varit experter på att utnyttja. Det finns bara ett krux. Det funkar inte på franska spioner. Åtminstone inte enligt ”Nicolas”, som är en av de 20 agenter som har intervjuats i en dokumentär som nyligen visades på fransk tv. – Avhoppare från Sovjetunionen brukade tala om den ”franska paradoxen”. Den innebar att om du ertappade en fransman med en älskarinna och sa till honom 'Vi har tagit dig på bar gärning med 22-åriga Tatjana, vi ska berätta för din fru', så fungerade det inte, säger Nicolas i dokumentären. – Svaret de brukade få var 'Gör det, visa henne bilderna, hon kommer att förstå', eller 'hon vet redan', fortsätter Nicolas. Han arbetar för den franska utrikesunderrättelsetjänsten DGSE, Direction Générale de la Sécurité Extérieure. ”Falsk identitet” DGSE blev känd för en internationell publik genom tv-serien Le Bureau des légendes, eller det svenska namnet Falsk identitet, som sålts till över 100 länder. En serie som under den första säsongen kretsar kring en fransk agents relation med en syrisk kvinna. Tv-serien ”Le Bureau des légendes”, eller Falsk identitet, är en av Frankrikes största exportsuccéer. I dokumentären, som visades på tv-kanalen France 2 tidigare i april, har historikern Jean-Christophe Notin och ett kamerateam under flera veckor fått tillträde till DGSE:s huvudkontor på boulevard Mortier i östra Paris. En access som Notin i intervjuer beskrivit som ”fullständigt unik”. Samtliga personer – förutom den före detta chefen Bernard Emié, som var den som gav tillstånd till inspelningen – framträder under hemlig identitet. Deras ansikten är blurrade, eller i skugga, och rösterna har manipulerats med hjälp av artificiell intillgens. Filmteamet fick lämna ifrån sig sina mobiler och datorer under arbetet inne på DGSE. Allt material redigerades dessutom på plats, utan att få lämna byggnaden, innan det gavs tillstånd att sändas. – DGSE består av ordinära människor som utför extraordinära uppdrag med exceptionella medel, säger ex-chefen Bernard Emié till filmarna. Något som understryks av hans kollega ”Lionel”. – Vi är inte som James Bond, Vi har inte en Walther PPK i fickan, säger han. Tvingas ljuga Helt vanliga är agenterna trots allt inte. I dokumentären berättas det om hur deras hemliga identiteter, eller legender, byggs upp. Hur de tvingas ljuga om vad de egentligen arbetar med för släkt och vänner, och hur vissa till och med startat riktiga revisor- eller advokatbyråer med riktiga kunder, som en front för den egentliga verksamheten. Och där inte ens de övriga anställda känner till vad som pågår. Men som agent finns det ett stort problem. Den tekniska utvecklingen. Eller som ”Franck” uttrycker det: – Vår akilleshäl är biometri. Om vi rekryterar en person som har rest till vissa länder och som har lämnat biometriska spår [fingeravtryck eller foton reds anm] under sin rätta identitet, så kan vi inte låta dem åka tillbaka under en falsk identitet, säger han. Och då spelar det ingen roll om frun eller partnern därhemma är aldrig så förstående." De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Med våren kommer värmen, och med värmen smälter snön och isarna. Detta gör att vattenmängden i mark, sjöar och vattendrag ökar. Fenomenet kallas vårflod. Det här avsnittet av SMHI-podden gästas av Kristin Röja, hydrolog på SMHI. Vi får höra Kristin förklara vilka faktorer som behöver samverka för att en vårflod ska orsakas, vilka konsekvenser den får och hur den har förändrats om man tittar tillbaka i tiden. Programledare för poddserien Fenomenfredag är Priya Eklund. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

David Druid om valen Twain som kallar folk idioter! Linnea Wikblad om gängens matbudsmaskering! Margret Atladottir om Taylor Swifts läckta album, usla Coachella-publiken och fenomenet sju år! Vi tackar Finland för ALLT och lyfter problematiken med det kontantlösa samhället! SVDs Henrik Torehammar förklarar debatten kring könstillhörighetslagen och vad kallkôrv är. Babs Drougge på P3 Nyheter om säkerheten kring Eurovision. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Under våren har begreppet soft girls debatterats flitigt på kultursidorna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det handlar om unga kvinnor som väljer att hoppa av karriär och dra sig undan i någon slags symbolisk kvinnogrotta för att slicka sina sår. Vissa debattörer tycker att trenden är nykonservativ och kvinnofientlig, andra att den en rimlig reaktion mot accelerationssamhället.Men vad ÄR egentligen en ”soft girl”, och vilken värld lever hon i? Det visar sig att den amerikanska filmregissören Sofia Coppola gav oss svar redan i slutet av 90-talet. Kulturredaktionens filmkritiker Emma Engström återvänder till de mjuka hårda flickorna i hennes debutfilm The Virgin suicides för att söka ledtrådar.

1946 rapporterade hundratals svenskar om spökraketer, oförklarliga flygande fenomen som alla tycktes störta i sjöar. Urban Björstadius går till botten med fenomenet och träffar ett ögonvittne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sommaren och hösten 1946 nåddes myndigheterna i Sverige av mängder av rapporter om okända flygande projektiler. Fenomenet döptes i pressen till ”spökraketer”, men den kommitté som utredde fenomenen kom aldrig till någon definitiv slutsats vad det rörde sig om.UFO-experten Clas Svahn berättar om spökraketernas historia och krigsarkivarien Bo Berg, som själv bevittnade en ”spökraket”, berättar om sina erfarenheter.Dessutom reder Dick Harrison ut hur hård försvenskningen av Skåne egentligen var. Är det till och med så att dagens svenska regering borde be skåningarna om ursäkt för de övergrepp och krigsbrott 1600-talets Sverige gjorde sig skyldig till?

Den gåtfulla försvinnandet på Mount Shasta Välkomna till ett nytt avsnitt av Universums Hemligheter där jag utforskar mystiska försvinnanden i fenomenet 411 missing cases. I dagens avsnitt kommer vi att fördjupa oss i det gåtfulla försvinnandet av en 3.5-årig pojke på Mount Shasta den 1 oktober 2010. Vid den tidpunkten var Mount Shasta en naturskön plats som drog till sig äventyrslystna själar och familjer. Den lilla pojken försvann spårlöst, vad hände egentligen där uppe på berget? Vi kommer att utforska teorier kring försvinnandet och försöka förstå om det kan finnas kopplingar till andra liknande händelser som har inträffat runt om i världen. Fenomenet 411 har noterats av förre detta polis David Paulides, och det refererar till mystiska och oförklarliga försvinnanden i nationalparker och avlägsna områden. Kan det vara så att det som hände den lilla pojken på Mount Shasta är en del av detta omtalade fenomen?

Glitter i himlen, storslagna pyron och avbrutna matcher. Fenomenet med pyroteknik ökar på de allsvenska arenorna, trots att det är olagligt. Men hur smugglas det in? Var göms det? Och hur ska klubbarna hantera det framåt? Med: Elvira Dietmann och Linus Petersson

Glitter i himlen, storslagna pyron och avbrutna matcher. Fenomenet med pyroteknik ökar på de allsvenska arenorna, trots att det är olagligt. Men hur smugglas det in? Var göms det? Och hur ska klubbarna hantera det framåt? Med: Elvira Dietmann och Linus Petersson

Medlemsägda föreningar, om friheten har gått för långt och anti VAR-kulturen. Allsvenskan har den senaste veckan haft alla ögon på sig – med artiklar i bland annat New York Times, The Guardian och Independent. Men varför kollar världen på Allsvenskan just nu? Och vart är allsvenskan på väg? Med: Elvira Dietmann och Noa Bachner.

Trots kärva ekonomiska tider fortsätter arbetsmarknaden att gå starkt. Hur går det ihop? Bland ekonomer talas det om ett nytt fenomen – "labour hoarding". På en kvart får du veta varför arbetsgivare, trots kristider, behåller sin personal, och varför det kan innebära ett hot mot ekonomin. Med Johan Carlström, reporter på SvD Näringsliv.

 Visste du at du kan bli syk om du ikke får nok kos? Reporter: Runa Årskog

De senaste dagarna har Oliver Anthony och hans låt "Rich Men North of Richmond" tagit internet med stormen och i det närmaste dragit igång en upprorsstämning. Vi kommer så klart lyssna på denna, diskutera låten, fenomenet och farorna — men också tala om musikens potentiella sprängkraft och hur det sett ut historiskt.❗️ Kom på årets stora idékonferens - Fria ord 2023!Läs mer och anmäl dig omgående på https://www.friasvenskar.se/evenemang/fria-ord-2023-strategier-for-en-svensk-framtid/

Nån som missat Christopher Garplinds stora intervju? Han delar sina tankar efter dess publicering. Margret Atladottir blir exalterad över att dela sitt nya intresse med P3:s musikreporter Jonas David: Kylie Minogues nya hit "Padam Padam". Carl-Johan Ulvenäs berättar om affärsmannen och Italiens f.d. premiärminister Silvio Berlusconi med anledning av hans död. P3 Nyheters Matilda Rånge sammanfattar skjutningarna i Farsta. Programledare: Christopher Garplind och Margret Atladottir.

Vårt nye store kulturbygg i Oslo har allerede befestet seg som et valfartsted som alle må besøke. Fenomenet er ikke et museum, ikke en katedral, ikke galleri – det er nettopp – et univers. Som alle flokker seg mot.I tillegg er bygget både i form og innhold vært tema i norsk kulturdebatt noe som også styrker tiltrekningskraften. Malerkunstens kanon, arkitekturen, finansiering og økonomi, dynamikken i hva som skal henges opp og vises hvor og hvor lenge og hvorfor og hvorfor ikke., kompetanse, ledelse, politisk innblanding osv osv. Større blir det ikke!Ingeborg Moræus HanssenIngeborg er engasjert i samfunnsspørsmål omkring kultur og media.Blogg: http://ingeborgmh.no/Twitter: https://twitter.com/ingeborgmh

Ericsson publicerar delårsrapport. EU:s miljöministrar möte Arlanda. Waco-katastrofen 30 år. Fenomenet ghosting växer. Pendeltågskaoset i Stockholm. Utvecklingen i Sudan. Biografi om Annette Kullenberg. Kristdemokraternas kommundagar. Fox News stämt på miljarder.

Lucinda Rileys serie De syv søstre har tatt Norge og verden med storm. I 2021 døde hun, før hun rakk å bli ferdig med den åttende boka i serien. Når boka nå kommer ut i mai, er det ved hjelp av sønnen hennes, Harry Whittaker, som har fullført manuskriptet moren begynte på før hun døde.  Vi har invitert tre gjester til studio for å snakke om den åttende boka, alle med hvert sitt forhold til Lucinda Riley. Vi snakker med Runhild Skjølaas, redaktør i Bokklubben, TikTok-Johanne som vi ble kjent med i forrige episode, og Knut Gørvell, salgs- og markedsdirektør i Cappelen Damm. Knut kjente Lucinda Riley personlig, og i denne episoden deler han flere historier fra sine mange møter med henne. I denne podkasten snakker vi om bøker og lesing, i håp om å inspirere deg til å legge fra deg telefonen og plukke opp ei bok, og få mer leseglede. 

Bli medlem i Bokklubben du også. Bøkene vi snakker om finner du alltid på bokklubben.no.

Vi sier ofte at vi ikke skjønner hvor stort noe er. I tilfellet Kristin Holte stemmer det 100 prosent. Finn ut hvorfor i denne episoden. For. Ei. Dame. 

Ukens episode er en het potet og ikke ukjent for dem som beveger seg i dagens datingverden: Ghosting. Fenomenet der en part i en relasjon plutselig bryter all kommunikasjon uten noen form for forklaring eller advarsel. En lytter mener menn er verre en kvinner på dette, og hevder hun har svaret på hvorfor. Men har hun rett?

Niclas Söör från DOSPACE berättar om hur coworking gick från att vara ett sätt att spara pengar till att bli en arbetsplatsupplevelse. För vem är coworking intressant, och för vem är det inte intressant? Svaren får du i detta avsnitt. 

Vi fortsätter att knyta ihop året 2022 tillsammans med er. Vi pratar om drömmar som har gått i uppfyllelse men också om små ljusglimtar eller händelser som har påverkat oss under året. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Idag får vi bland annat höra om Robban och sonen som inte hittade några kantareller och bestämde sig för att plocka skräp istället. Dom la upp en bild på sociala medier, och vips så var Robban inbjuden att delta i VM i plogging i Italien. Vi pratar med Ulf firade sin 70 års dag hela åtta gånger i år! Och när ett en man svävade mellan liv och död på en skidort ryckte Emma ut och gjorde HLR och räddade mannens liv. 2022 var fritösens år för vår medarbetare Adam, han tar plats i studion och bedyrar sin kärlek till denna makapär och friterad mat.I podden har Adam plockat ut julens mest spelade låtar, en sticker ut lite extra. Både Adam och Claudia tar ton och sjunger en truddelutt. Fenomenet "plogging" diskuteras vidare.

Efter nästan fyra års frånvaro är äntligen lektor Christian Benedict tillbaka som gäst i podden för att dela med sig om sin kunskap kring sömn. I det här avsnittet fokuserar vi på ungdomar som ofta är en grupp där det finns ett betydande problem med otillräcklig sömn. Vi börjar med att förklara varför det rent biologiskt är svårare för ungdomar att somna i tid så de kan vakna upp utvilade nästa morgon. Någon gång under tonåren så börjar deras dygnsrytm förskjutas vilket innebär att de helt enkelt inte är trötta vid den tiden då de behöver somna. Efter det här fokuserar vi på andra delar i ungdomarnas omgivning som också bidrar till att göra det svårare att somna. Det var betydligt lättare att komma i säng i tid och somna för en 30 år sedan jämfört med idag helt enkelt för att världen idag är annorlunda. Det finns tillgång till nya avsnitt av serier som aldrig tar slut för kvällen, sociala medier, tv-spel och annat som lockar till senare sänggående. Dessutom finns det idag en kultur kring koffein som många gånger kan bli negativ. Koffein har en förmåga både att förskjuta dygnsrytmen ytterligare framåt samtidigt som det även kan göra det svårare att somna och försämra kvalitén på den sömnen som man ändå få. Samtidigt så har koffein positiva effekter på mående, koncentration och fysisk prestationsförmåga. Det gäller därför att förstå hur koffein fungerar så man kan nyttja det på ett positivt sätt om man ska konsumera det. Gillade du Christian och vill höra ännu mer så har han varit med tre gånger tidigare i podden, avsnitt 56, avsnitt 101 och avsnitt 166. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:00:00 Gudiols träning har flutit på bra i en hel månad nu 00:08:14 Christian Benedicct är tillbaka efter några års frånvaro 00:11:45 Varför blir det svårare att sova i fatt och reparera för en dålig natt när man blir äldre? 00:18:31 Förr var det mycket lättare att sova bra, idag kan det krävas medvetenhet 00:25:13 Dagens tema för avsnittet - ungdomar och sömn 00:26:36 Hur uppmuntrar man till mer sömn utan att ge folk ångest över sin sömn? 00:31:31 Skillnaden i dygnsrytm mellan ungdomar och vuxna 00:34:07 Ungdomar blir inte trötta när vi andra blir trötta 00:38:05 Det finns även fler saker som håller ungdomar vakna och alerta idag jämfört med förr 00:45:24 Fenomenet social jetlag och problemet att sova ut till måndagen 00:50:03 Gudiol tror inte att folkhälsan kommer att förbättras framöver 00:55:15 Koffein kan ha en betydande påverkan på sömnen och ens dygnsrytm 01:01:10 Koffein är en lösning för att inte känna sig så trött på förmiddagen 01:03:49 Observationsdata på ungdomar och energidrycker visar på samband som verkar negativa 01:09:28 Det finns positiva effekter från koffein som så klart även fungerar för ungdomar 01:13:22 Det är viktigt att förstå att effekten från en viss dos koffein påverkas av din kroppsvikt 01:17:59 Hur ska man förhålla sig till energidrycker och förmedla detta till ungdomar? 01:23:21 Positiva saker som en tillräcklig sömn bidrar med 01:24:36 Förbättrad idrottsprestation och troligen lägre skaderisk 01:35:08 Christian tror att det ändå är positivt för hälsan att skaffa barn

Chockrosa. Ärtgrönt. Solgult. Havsblått. Och ännu mer rosa. Starka färger smyger sig alltmer in i modet. Eller smyger och smyger. Flera modemärken saftar nu på med färg som aldrig förr. Somliga menar att den nya färgfrossan har med pandemin att göra. Då behövde man en extra boost och vad kunde vara enklare än att pigga upp sig genom att börja bära lite mer färgglada kläder? Fenomenet fick snart ett namn dopamine dressing, det vill säga kläder som sätter fart på signalsubstanserna i centrala nervsystemet och därmed får oss att må bra.Rött, orange och gult sägs vara extra bra på att få oss att bli mer sociala, medan blått och grönt får oss att tagga ner. Huruvida det går att vetenskapligt bevisa att just färgglada plagg funkar på det viset är lite oklart. Det skulle ju kanske lika gärna handla om ett inlärt beteende. Men klart står att intresset för både kläder och inredning med sprakande färger är på uppgång. Inte minst syns det bland de flertalet modemärken som just valt att satsa på en ny gräll signaturfärg för sitt varumärke. I veckans Stil reder vi ut vad det egentligen innebär att varumärkesskydda en färg. Vi träffar också Tekla Evelina Severin, som nyligen utsågs till "Årets inredare" av tidskiften Elle Decoration och vars estetik kännetecknas av starka färgkompositioner. Vi blickar också hundratals år tillbaka i tiden och träffar konservatorn Elin Lundmark för att titta närmare på den, tro det eller ej, färgchockande medeltiden.Veckans gäst är Jacob Östberg, professor i marknadsföring vid Stockholms Universitet.

Erling Braut Haaland er hetere enn noen gang, og Norge skal ut i viktige landskamper. Timingen kunne vel ikke vært bedre? To av våre giganter skal også ut i europeisk aksjon, og vi tar runden etter en hektisk fotballhelg.

Markus Wilhelmson har för tidningen Vi intervjuat fyra personer som alla har en koppling till Håkan Hellström; Basisten Oscar Wallblom, författaren Lydia Sandgren, fanet Linnéa Rudling och regissören Ronnie Sandahl. Här berättar Markus Wilhelmson vad han har kommit fram till i sitt sökande efter förklaringen till fenomenet Håkan Hellström. Hur kommer det sig att han berör så många? Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Linus "Spakur" Johansson är rappare och en gammal kompis. Vi pratar bland annat om vita lögner. Fenomenet, inte TV-serien. Det finns ett bonusavsnitt på 30 minuter för dig som donerar valfri summa till den här podden på Patreon.Man kan donera pengar till podden på https://www.patreon.com/arkivsamtalSwish: 0760724728Twitter: @gardenfors#arkivsamtalInstagram: @gardenforsFacebook: Arkiv Samtal - eftersnackgruppenStandup med Simon Gärdenfors: https://www.gardenfors.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Språkliga missförstånd och feltolkningar av ords ursprung kan generera helt nya ord i svenskan. Fenomenet kalls folketymologier och har skapat ord som coollugn och handburgare. Veckans språkfrågorHur uppkommer en folketymologi?Kan ordet byfåne vara ett folketymologiskt missförstånd av det franska bouffon i betydelse narr eller gycklare? Varifrån kommer ordet pariserhjul på svenskan, på andra språk heter det vanligtvis inte något med Paris, är det en missuppfattning som ligger bakom?Hur kommer det sig att så många använder ordet omständig istället för det enligt ordböckerna korrekta omständlig?Har adjektivet gräslig något att göra med substantivet gräs?Vore det inte roligare och bättre att säga mumsbit istället för munsbit, mördbultad istället för mörbultad, höron istället för öron och frilufsliv istället för friluftsliv? Dessutom: Han blir programledare för Språket resten av 2022Sist i avsnittet avslöjas vem som tar över programmet när Emmy Rasper nu går på föräldraledighet.Språkvetare Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Programledare Emmy Rasper.

Supervikar Galvan og Adelina undrer seg over et frukt-fenomen! Vi får også besøk av de unge politikerne Maren Grøthe og Erlend Svardal Bøe i anledning tv-serien «Folkevalgt», og de forteller blant annet om tabber man gjør første dag i ny jobb på Stortinget. Hør episoden i appen NRK Radio