Podcast appearances and mentions of Ernst Brunner

På 1980-talet blev hela det svenska avantgardet stöpt i en postmodernistisk form och poesin sjöng dekonstruktionens och relativismens lov. Eller? Göran Sommardal dyker ner i minnets grumliga vatten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När scener ur historien fladdrar förbi mig, på tv-skärmen, eller på bioduken, och det handlar om bilder ur min egen samtid, kolliderar det flödet ofta med mina egna minnen, och jag blir mer uppfordrad, emellanåt till och med uppretad att reagera. Ofta vad beträffar detaljer som: hade Palme verkligen en så spetsig näsa? Fan att Krustjev verkligen tog av sig skon i FN och dunkade den i bordet framför sig! Och inte var det som kvinna som Ulla Lindström vägrade hovniga inför drottning Elisabeth på Sverigebesök, det var ju som republikan! När vi så närmar oss det begränsade utsnitt av historien där jag själv i en mer bestämd mening har vistats, så blir kalibreringen mer problematisk. Håller jag med, eller inte? En sak minns jag inte, men likafullt är den där, en annan sak finns inte med men borde ha gjort det. Vad var det som utspelades i litteraturen där uppe, medan jag själv befann mig i mina tidiga tonår nere i den svenska blåbärsskogen? Nog stod det klart att det jag just hade börjat bekanta mig med var nå­gonting annorlunda nytt än vad mina dårvarande modernistiska hjältar kunde prestera, det var uppenbart. Och då hade jag ändå stött på sådana som Rimbaud, Alfred Jarry, Apollinaire och surrealisterna. Den första kilen in i den höglitterära högtidligheten som jag gärna vill minnas det utgjordes av Bröderna Casey, en romanparodiroman av Peter Husberg, bakom vilken dolde sig innertrion Torsten Ekbom, P O Enqvist och Leif Nylén. Det var vår svensk­­lärare Torsten Sandhammar som under en lektion i andra ring i gymnasiet 1964 ur sin slitna portfölj plockade fram den nyutkomna boken och började läsa högt. Han gjorde sånt för att chocka oss med "det nya", litteratur som bröt mot normen för vad litteratur fick vara. Sedan dök de upp, en efter en: Carl Fredrik Reuterswärd med I lagens namn och Prix Nobel, den senare en sobert gul volym, som signalerade finfin roman, men vars textuella innanmäte uteslutande bestod av skiljetecken. Sedan Sonja Åkessons Husfrid, Bengt Emil Johnssons Gubbdrunkning, Lars Noréns Inledning nr: 2 till SCHIZZ. Mest häpnade jag nog över Åke Hodell: Bruksanvisning för Symaskinen Singer Victoria, nytryck av originalbroschyren med tilläggen: Åke Hodell, roman och förlaget Kerberos. Och sen böckerna som Hodell gav ut på samma förlag: Elis Eriks­sons oför­glömliga tecknade serie Pavan med felstavade pratbubblor i fem häften, och Stig Bröggers To Lady Victoria Welby, som be­stod av lösa ark nerstoppade i ett brunt A5-kuvert, med adressen utanpå.                      Tillsammans med mitt pågående bing-läsande av den nya franska romanen framträdde detta omedelbara nya utan en skymt av den tänkta undermineringen av universalismen, den objektiva verkligheten, moralen, sanningen, den mänskliga naturen, förnuftet och framsteget allt det som "postmodernismen" senare skulle kom­ma att beteckna. Det var bara sinnesvidgande nytt, helt och enkelt. Kanske först som en effekt av min egen bildningsgång och beläsenhet. Kanske senare på grund av ett scenbyte. Men hur gick då detta svårbeskrivliga till? I Sverige är det ju främst 1980-talet som kommit att förknippas med den postmoderna vändningen. I Kungliga bibliotekets arkiv av Svenska dagstidningar lyckas jag sent omsider spåra det första pratet om postmodernism. Jag söker från början på 1975 till slutet av 1980 och hittar sex förekomster, första gången 1977, i en intervju som Pia Sandelin gör med John Gardner. När jag utökar t.o.m. 1985 blir det 219 träffar. Och omfattar tiden ända fram till och med 1990 dyker postmoder­nismen upp 857 gånger i tidens tidningar. De första fem åren handlar det framförallt om arkitektur och konst. Både utskåpningar, ifrågasättanden och spridda hurrarop. Ingela Lindh skrev i Dagens Nyheter 1982, att den svenska debatten föreföll nyrmornad. Ännu 1985 kunde en insändare till GöteborgsPosten fråga sig: "Vad betyder POSTMODERNISM? Undrar en som aldrig frågat förr. När jag nu läser Victor Malms litteraturvetenskapliga avhandling "Är det detta som kallas postmodernism?" gör jag det av synnerligen privata skäl. Inte för att jag har något emot att få veta något nytt och intressant om huvudpersonerna Katarina Frostensons och Stig Larssons poetiska författarskap, men det som lockar mig bäst är att få bekanta mig med förslaget till karta över ett territorium där jag faktiskt en gång själv har klampat. Går det att hitta tillbaka till mina egna ingrodda och närgångna litterära upp­levelser av tidens tvister och texter? Eller Ve och fasa! om de i den akademiska eftertankens kranka blekhet skulle te sig förverkade, eller åtminstone underminerade. Jag hade ju varit där, i realtid, med hull och hår, läst och recenserat, träffat och t.o.m. blivit bekant med några av huvudpersonerna, till skillnad från Malm, som ju är född 1990 och som varit mer utlämnad åt arkiven och de litterära texterna och figuranternas egna levande minnen för att orientera sig i landskapet. Jag ville känna mig som en orienterare som utan karta och kompass hade hittat ut ur skogen, och nu försökte lokalisera på kartan var jag hade varit. Att äntligen kanske, och naturligtvis med en viss ironi få syn på skogen som till äventyrs skymts av alla träd. Eller kanske rentav skymta ett helt annat skogsbryn, skymt av helt andra träd. Men Malm verkar gå en annan väg och gör sig på sätt och vis av med postmodernismen som ett begrepp med tydligt estetiskt och intellektuellt innehåll. Den postmoderna litteraturen definieras helt enkelt som den som skrivs under den period eller det tillstånd som kallas postmodernitet. Den förklaras som en mångfald av svar på den globala kapitalismens fladdrande bilder. För min egen del erbjöd 80-talet på ett till synes gränslöst och hejdlöst flöde av nya poeter, men det föll mig ändå aldrig in att försvenska det postmoderna till att gälla dem: Kristina Lugn, Göran Greider, Katarina Frostenson, Stig Larsson, Ernst Brunner, Ann-Marie Berglund, Ann Jäderlund, Eva Runefelt, Birgitta Lillpers, Arne Johnsson, Konny Isgren, Magnus William-Olsson, Magnus Jacobsson, Eva Kristina Olsson, Jörgen Gassilewski, Håkan Sandell, och som fortsatte att flöda under 90-talet. Jag avläste det alltid som en saliggörande diversifiering av poesin, aldrig som produkten av en samlande -ism. Möjligen som resultatet att alla kulturideologiska sammanfattningar, och framförallt i en positiv mening, är dömda att misslyckas. Inte ens när nya tidskrifter som Kris, Montage och Res Publica äntligen kunde erbjuda läsning av kontinental filosofi och litteraturteori, i tillägg till det som redan hade smugit sig in i gamla följeslagare som Ord och Bild, BLM, Lyrikvännen och Häften för kritiska studier inte ens då föreföll det mig som något avgörande inbrott eller ge­nom­­brott för det specifikt postmoderna. Utan mer som en upphämtning av en bild­nings­tradition som bara alltför länge hade fått ligga för svensk fäfot. Och när det pro­klamerade postmoderna ovädret hade dragit förbi, så visade sig återstå strax bakom stugknuten "vår" gamla vanliga förtröstan. Där "alla" nyss med ljus och lykta hade le­tat efter en värld att kunna dekonstruera, strävade nu den stora kulturmenigheten plötsligt lika enträget efter alltings entydiga uppbygglighet. Såna blev de postmoderna tiderna när de väl fått av sig camouflagedräkten. Säger en som fortfarande undrar. Göran Sommardal, poet, kritiker och översättare

Författaren Ernst Brunner är aktuell med boken Marmormolnet om bildhuggaren Tobias Sergels liv på 1700- och 1800-talet. Men nu är Brunner färdig med skrivandet och satsar på att bestiga vulkaner istället.

Det är robotar de söker till sin dockfabrik. Inte människor av kött och blod. Reflektion efter att ha sett granskningen av Dolly Style-fabriken. Vi lotsar er genom Babel-avsnittet med Ernst Brunner. Vad var det egentligen som hände när han drog fram ett slitet MEN DYRT ex av Die Leiden des jungen Werthers? Mer: Panelfel, blygdläppsdiskussioner och soundtrack till en tandoperation.

socialt självmord eller kärlekens samtal (sveriges enda renodlade podcast om roland barthes) avsnitt 3: ernst brunner är queer (det distade avsnittet). av och med elis monteverde burrau och alicia hansen. klippt av hanne paulsen, jingel av rebecka rolfart.Support this show http://supporter.acast.com/socialtsjalvmordellerkarlekenssamtal. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I P1 Kultur idag bekantar vi oss med han som kallats för den svenska musikens fader, den ende stora svenska aktör på 1700-talets europeiska musikscenen Johan Helmich Roman. Johan Helmich Roman presenterades redan vid sju års åldern som ett musikaliskt underbarn. Men trots att det knappt finns några personbeskrivningar om honom så kommer det i dagarna ut en biografi om hans liv. Likt ett Skeleton heter den och är skriven av Ernst Brunner som gästar dagens program. Även dirigenten och solisten Dan Laurin som nyligen spelat in Romans verk Golovinmusiken för första gången i sin helhet tillsammans med Höör Barock är med i studion. Vi kommer höra mer från vår reporter Matilda Källén som undersökt hur mycket pengar ledamöter i Svenska Akademien tjänar på sina uppdrag. Emma Engström gästar oss för att prata om Brexit och situationen för kulturarbetare i Storbritannien utifrån filmen Brexit: An Uncivil War med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Och så hör vi en OBS-essä skriven av Kent Sjöström där han berättar om att den gamla misstron mot skådespelare har tagit en ny form. Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

Hör även: en krönika om avund av Katarina Barrling, Madeleine Albright om fascism, Ernst Brunner om Johan Helmich Roman, brexit som delar Storbritannien, Utkantssverige och ett kåseri av Emil Jensen. Timme1: * Liberalerna och Centerpartiet bestämmer sig i helgen för vem de vill se som statsminister * Flexicurity i Danmark, varför så oproblematiskt? * Om att skamkänslor apropå USA:s utrikesministers uttalande  * Om måttfullhet när det gäller spelreklam  * Krönika av Katarina Barrling om avundsjuka * Panel (folk o försvar drar igång på söndag)   Timme 2: *  Vår oförmåga att välja aktivt som konsument trots att det finns mycket pengar att spara * Satir med Utkantssverige * Madeleine Albright varnar för fascism * Brexit som delar Storbritannien * Ernst Brunner nya bok om Johan Helmich Roman, Sveriges främsta tonsättare genom tiderna * Kåseri av Emil Jensen   Programledare: Olle Hägg Producent: Anders Diamant

Reine Brynolfsson har läst in Ernst Brunners biografi över Emanuel Swedenborg "Darra". TullaMaja har lyssnat på Denise Rudbergs " Simone". Ljudbokstips i detta avsnitt: "Simone" av Denise Rudberg " Top Dog" av Jens Lapidus

President Trump drog sig ur klimatavtalet, påhejad av evangelikala kristna. Andra religiösa grupper protesterar högljutt. Samtidigt kämpar enskilda människor med sin existentiella klimatskuld. Orkar man leva med full insikt i faran för klimatet? Behövs klimathopp - eller är det snarare klimatpanik som krävs? Veckan efter USA:s presidents beslut att dra sig ur Parisavtalet, tar Människor och tro upp klimatet som politisk, religiös och existentiell fråga. Martin Gelin, journalist och författare till bland annat boken Den amerikanska högern, intervjuas om förnekandet av klimatkrisen bland evangelikala kristna. Påve Franciskus betonar i stället människans ansvar för klimatet. I Människor och tro hör vi konstnären Lars Gerdmar, som på onsdag möter påven för att lämna över en ikon som tar fasta på naturens okränkbarhet. Vår reporter Alexandra Sandels har besökt miljökämpen Maria Korpskog i Bagarmossen och talat om skuld, ångest och hopp i klimatets tecken. Irans parlament och Ayatollah Khomeinis mausoleum har drabbats av dödsskjutningar, som IS tagit på sig skulden för. Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi, kommenterar händelseutvecklingen. Danska Folketinget beslöt förra veckan att avveckla lagen mot hädelse, efter ett åtal mot en man som bränt upp Koranen. Sveriges radios korrespondent Margita Boström rapporterar om hur hädelselagstiftningen är aktuell även i bland annat Indonesien och Pakistan. Författaren Ernst Brunner intervjuas av programledare Tithi Hahn om boken "Darra. Om Swedenborg". Ett porträtt av 1700-talsteosofen Emanuel Swedenborg som trodde sig kunna tala med änglar och andar. Veckans utrikeskrönika kommer från Maria Persson Löfgren i Moskva och handlar om den avslappnade inställningen till Ramadan bland huvudstadens muslimer.

Ett kvällssamtal som rör sig från ett smärtsamt minne från ostbranchen, via de nya terrorhoten till en kort komparativ studie mellan Ernst Brunner och Björn Ranelid. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

UFC, Skämskudden och Stellan Bojerud Medverkande: Martin Soneby, Fritte Fritzson

Lycka kan inte köpas för pengar, ja, vem har väl inte nickat instämmande till det påståendet? Kanske är uttrycket också alldeles sant - även om det är lika sant att ett par miljoner på banken definitivt ger den valfrihet och trygghet som många längtar efter. Det vet sociologen Anna Hedenus, som i början av mars disputerar vid Göteborgs universitet på en avhandling om hur svenskar hanterar sina liv efter storvinsten. Hon säger att för de allra flesta så fortsätter livet som förut, och flera av dem fortsätter till och med att köpa lotter eller spela på tipset i hopp om att än en gång vinna en storvinst. Vid förra sekelskiftet växte Stockholm rekordsnabbt. Stadsdelar ritades om, befolkningsmängden fördubblades, och 1897 fanns det fler telefoner per invånare än i New York. Stockholm hade helt enkelt blivit en storstad. Den här utvecklingen satte också sina spår i litteraturen när dåtidens författare försökte fånga moderniteten och storstadens puls i sina böcker. Det uppstod en ny genre, en stockholmslitteratur, som levt kvar ända fram till våra dagars Ulf Lundell, Gun-Britt Sundström och Ernst Brunner. Det säger litteraturvetaren Alexandra Borg som är aktuell med avhandlingen En vildmark av sten, som handlar om Stockholm i litteraturen. Programledare är Urban Björstadius.

Uggla i P4 sänds idag för första gången inför publik, på Kulturhuset i Stockholm. Det blir livemusik från Tove Styrke, känd från förra årets Idol, men också livemusik från Nicke Borg, en gång sångare i Backyard Babies. Dessutom kommer antagligen Magnus också att ställa sig bakom sångmikrofonen. Dessutom får vi besök av Ernst Brunner, Andreas Carlsson (också känd från Idol), Bengt Fritihiofsson och - som alltid - Mårten Castenfors. Sidekick är Ulrika Eriksson

En kungamördare och ett monster. Eller en upprorsman och hjälte? I Ernst Brunners aktuella bok om Jacob Johan Anckarström porträtteras mannen som sköt Gustav III på maskeradbalen på Operan 1792, men också hans samtid och de omvälvningar som fick ett abrupt slut i och med mordet. - I min bok lägger jag fram helt nya teorier om mordet, berättar Ernst Brunner. Självklart var det Anckarström som höll i mordvapnet, men konspirationen var större än man tidigare trott. Vetenskapsradion Historia söker sig ner till källarhålorna under Wrangelska palatset i Stockholm, där Anckarström tillbringade sin sista tid i fängsligt förvar för att där söka efter en sannare bild av en av den svenska historiens mest smutskastade män. I programmet berättas också historien om Sveriges första kvinnliga flygare, Elsa Andersson, känd bland annat genom Jan Troells film Så vit som en snö. Historikern Göran Nilzén berättar hur det kunde komma sig att en kvinna kunde göra karriär i flygaressens testosteronstinna skara, och hur hon förskräckte såväl åskådare som sin oroliga pappa med sina fallskärmshoppningar. Mer om svenska pionjärflygare kan du höra i de två tidigare veckornas Vetenskapsradion Historia, då Göran Nilzén berättar om "flygarbaronen" Carl Cererström och "flygardoktorn" Enock Thulin. Du hittar programmen enklast genom vårt podarkiv. Programledare är Tobias Svanelid.