Podcasts about Kristina Lugn

Med några få veckor kvar till det amerikanska presidentvalet har kampanjmusiken hamnat i nyhetsflödet. Inte minst låten YMCA av Village People. Sveriges Radios USA-korrespondent Roger Wilson reder ut turerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ETT ALTERNATIVT USA PÅ BIO I ”NATIONAL ANTHEM”Dylan söker sitt sammanhang. Han lever med sin alkoholiserade mamma och lillebror i New Mexico. Så möter han en grupp människor på en farm som deltar i rodeotävlingar – det är ett queert kollektiv och han blir fascinerad och förälskad i en transkvinna. P1 Kulturs Björn Jansson har intervjuat Luke Gilford som regisserat den självbiografiska filmen ”National Anthem”.DET NORSKA FILMUNDRET – UPPLÖSNINGEN!P1 Kulturs Emma Engström fortsätter sin resa genom Norge på jakt efter framgångsreceptet bakom norsk film, som lyckats skapa en unik ton och stor närvaro på internationella filmfestivaler. Spåren leder henne till ... ja, Andra världskriget. KRITIKSAMTAL: ”TITTA EN ÄLG” AV KRISTINA LUGN PÅ DRAMATENPå torsdagskvällen var det premiär på Dramaten i Stockholm för "Titta en älg". Underrubrik till föreställningen är ”Kristina Lugn om kvinnorna som inte får plats i sina kroppar”. Och det är en pjäs av författaren Kristina Lugn (1948-2020), i bearbetning av regissören Mellika Melouani Melani, som tidigare satt upp även Kristina Lugns "Idlaflickorna" i Göteborg . Medverkar gör, förutom en fin ensemble med bland andra Rebecka Hemse, Marie Richardsson och Lotte Telje, även kören Stockholm City Voices. Vår teaterkritiker Jenny Teleman var på premiären.KLASSIKERN: ”VÄRLDEN AV IGÅR” AV STEFAN ZWEIGKulturredaktionens Gunnar Bolin om Stefan Zweigs memoarbok ”Världen av igår”, som fortsätter finna nya läsare. Zweig föddes i en förmögen judisk familj i Wien 1881 och boken beskriver hur hans älskade värld slås sönder efter första världskriget. Han skrev den strax före sitt och hustruns självmord i exilen i Brasilien 1942.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

UPPLÄSNING: Kristina Lugn. Arkivinspelning från 2004. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Hundstunden” av Kristina LugnDIKTSAMLING: Hundstunden (Alba, 1989)MUSIK: Nico Muhly: PoolsEXEKUTÖR: Nico Muhly, elektronik

UPPLÄSNING: Kerstin Andersson Önskad av Boel i Västerås. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Inte alls dåligt” av Kristina LugnDIKTSAMLING: Inte alls dåligt (Albert Bonniers förlag, 2022)MUSIK: Georg Friedrich Händel: Laschia ch'io piangaEXEKUTÖR: In the country

Kan vi vända upp och ner på hierarkin gud människa djur? Och kan vi i så fall lära oss att leva som en ko? Lars Hermansson reflekterar över människans relation till lantbruksdjuren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Från november 2019. I den amerikanska författaren Chris Kraus autofiktiva roman I love Dick finns en berättelse om hur författaren bestämmer sig för att bli vegetarian. Hon är på middag med sin franske konstteoretiker till man, tillsammans med två andra akademiska högdjur och deras tjugo år yngre, barnlösa fruar för att diskutera fram ytterligare en deltagare i ett seminarium de ska hålla tillsammans, männen alltså. Kraus föreslår den tyska författaren Christa Wolf. Det blir tyst i rummet, så säger en av hannarna: ”Men hon är ju inte intellektuell.” I samma ögonblick bärs steken in och ställs på bordet, och Kraus bestämmer sig för att aldrig mer äta kött. ”Vegetarianismen är en feminism”, skulle man kunna travestera Sartre. Eller socialism: en klassiker i djurrättsteoretiska sammanhang är den amerikanske historikern Jason Hribals essä: ”Animals are part of the working class”. Jag bor på landet. Så fort jag går ut ser jag hästar och kor. På morgonpromenaden passerar jag fåren och en liten hönsgård. Till skillnad från skogens djur slipper dessa djur leta efter mat, de behöver inte heller vara rädda för rovdjur. De är ett slags lyxslavar. Hästarna bär omkring på sina ägare ett par timmar i veckan, resten av tiden äter de och sover. Kossorna är så kallade EU-kor, anställda för att äta och hålla landskapet öppet och därmed främja biologisk mångfald. Ibland smiter kvigor och kalvar i en viss ålder, motsvarande tonåren skulle jag tro, ut mellan de strömförande men elastiska vajrarna i grinden, och driver omkring i landskapet ett tag innan de självmant återvänder hem. Lantbruksdjuren i min närmiljö är priviligierade, de ingår inte i den storskaliga köttproduktion där kossor pumpas fulla med antibiotika och tillväxthormoner så att de till slut inte orkar bära sin egen kropp. Men vi kan ha hur rymliga, rena och, ursäkta uttrycket, ”humana” djurfarmar som helst, vad allting kokar ned till är det där att vi att vi tar oss rätten att förkorta djurens liv och varufiera deras döda kroppar, trots att vi med dagens högteknologiska jordbruk och moderna transporter, till skillnad från exempelvis varg och lo, kan överleva utan att äta kött. Som icke-vegetarian måste jag erkänna att jag i praktiken, om inte i teorin, värderar en människas liv högre än ett djurs. Att jag någonstans inom mig, trots alla grymheter människan visat sig kapabel till genom historien, ser henne som, oh vidriga trop, ”skapelsens krona”. Den gubben ser man inte mycket av i Amelie Björcks bok. Eller rättare sagt: han finns där hela tiden som en ond skugga. Björck konstaterar att framställningen av lantbruksdjur i konst och litteratur från Vergilius till Kristina Lugn, nästan alltid varit antropocentrisk, alltså sett på djuren som till enbart för människan. Men det finns förstås undantag: dikter, romaner och konstverk som försöker förstå vad det är att vara till exempel gris, och ibland också till sin form försöker härma det upphovspersonen uppfattar som grisens existentiella varamodus och – språk? Som till exempel den australiensiske poeten Les Murrays korta dikt ”Pigs” som börjar ”Us all on sore cement was we”, en pidgindoftande sats som kanske kunde översättas med: ”Oss alla på rå cement var vi” och som utvecklar sig till en vision av ett grisparadis utan stängsel, med hejdlöst kopulerande – ”Us all fuckers then” – och ”gudagiven gegga”, som Björck benämner den ”god-shit” Murrays mindre vältaliga gris minns eller drömmer om, antagligen i slaktögonblicket. Skulle fler dikter som Les Murrays ”Pigs” eller romaner som Marlen Haushofers ”Väggen” vars långsamma, vegeterande tempo Björck menar härmar lantbruksdjurens, göra den läsande delen av mänskligheten mer djurempatisk? Det verkar som Björck menar det. Och vad skulle denna ökade empati i så fall kunna leda till? Det finns ett utopiskt drag i mycket av den djurrättsteoretiska diskurs som Björcks bok bygger på, och i somliga av verken hon analyserar. Nästan en barnatro, både på veganismens roll i en omställning av samhället i jämlikhetens tecken, och på lantbruksdjurens godhet. Det är nästan så man kommer att tänka på totemism. Så många mänskodrömmar som projiceras på de stackars djuren. Men den som har besökt en höns- eller hästgård kan inte ha undgått att lägga märke till att djuren där är minst lika grymma som människan: stenhårda hierarkier, mobbning, våld. Bara lite mindre kalkylerande än hos oss. En hackkyckling som försöker äta av fodret samtidigt som de andra hönsen skulle knappast straffas retroaktivt. Jag har också svårt att föreställa mig att våldet mellan flockledare och nykomling i en hästflock brukar delegeras. Om nu inte heller djuren är några änglar kan man undra varför just människan ska sätta sig på höga hästar och avstå från att äta andra djur och bete sig civiliserat. Kan det vara den gamla föreställningen om att vi trots allt är skapelsens krona som spökar? I sitt försök att platta till eller rent av vända upp och ned på hierarkin gud – människa – djur ägnar Björck ett intressant kapitel åt djurs tidsuppfattning. Hur mycket minns ett får? Kan ett får föreställa sig framtiden? Alla som stirrat djupt in en kos ögon måste ha känt det där egendomliga suget av evighet och akut presens på samma gång. För att närma sig gåtan föreslår Björck termen ”kairotisk”, från grekiskans ”kairos”, som syftar på ett större nu än vårt punktuella, inpressat som det är mellan nyss och sedan. Kairos är mer av ett svällande nu, en nästan evig glänta där en människas (eller ett djurs, vem vet) sanna väsen kan uppenbaras om hen är uppmärksam på rätt sätt. En jämlik relation mellan människa och djur i ett sådant kairos är den dröm som genomsyrar Björcks bok. Hon kämpar med frågan om drömmen är till för människan eller för djuren. Kanske är den bara en nödvändig mänsklig strategi – en dos vegeterande slow living – för att rädda den sönderstressade nutidsmänniskan och planeten undan den rovdriftskapitalism allt fler menar kommer att bli vår död. Det är förstås bekymmersamt att relationen människa – djur är så asymmetrisk, att djurens befrielserörelse till exempel måste ledas av människor. Det tycks också som människan har något att lära av djuren – mindfulness och getyoga till exempel – men vad kan djuren lära sig av oss? Bygga katedraler, kärnvapen, skriva poesi? Även den frågan är urbota antropocentrisk. Varför skulle en ko lära sig något av just människan, det finns väl andra djur. Häromdagen när jag var ute på morgonpromenad stötte jag på två ungtjurar och en kviga precis i skogbrynet, alltså på gränsen till ett annat rike, där vildsvinen och älgarna är kungar. Där kanske det finns något att lära för en ungtjur eller kviga – hur man letar mat, bökar bland rötterna, försvarar sig mot lo och varg. Och hur man njuter av att vara fri. Jagad, men fri. Lars Hermansson, författare och kritiker Litteratur Amelie Björck: Zooësis – kulturella gestaltningar av lantbruksdjurens tid och liv. Glänta produktion, 2019.

Författaren och akademiledamoten Per Wästberg berättar hur han fick sparken från Aftonbladet som 13-åring och varför Astrid Lindgren inte tyckte romanen han skrev som 14-åring dög. Han berättar också om varför breven han växlade med vännen Kristina Lugn aldrig kommer att publiceras. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

När temat är "gamla människor" vill Maria prata om surrealisten Leonora Carrington och filmskaparen John Waters. Andrea har läst en intervjubok med rockstjärnan Nick Cave och drar paralleller mellan hans och Birgitta Trotzigs skapandeprocess, med hjälp av lite Jung och Sjklovskij. Och Filip då? Han har gett sig på att hitta litteratur med en "finurlig glimt" och dyker bland annat ner i Sommarboken av Tove Jansson och Kristina Lugn. Alla är dessutom på ovanligt gott humör. Det är ju sommar, för bövelen!

Ett program med kvinnors kamp som tema. Bland annat gästas vi av Elin Lyth och Daniel Östersjö som är aktuella med tonsatta texter av Kristina Lugn på Skivan Galopp, galopp. Hella Nathorst-Böös, som faktiskt är något så ovanligt som häxa mitt på södermalm i Stockholm berättar vad hon gör som modern häxa, men även om hennes projekt att försöka få till ett minnesmärke över alla de häxor som brändes här i Stockholm under 1600-talet. Vi får även höra hur det är fronta ett band som kvinna, om En mormor som kämpade med att fly från nazister under andra världskriget och en massa annat. Å kom ihåg att det aldrig är okej att bli utsatt för våld i något som helst sammanhang. Du som behöver hjälp eller vet nån som behöver det kan ringa kvinnofridslinjen på: 020-505050

Vi korkar upp bubblet, drar på oss yllestrumporna och avrundar ett innehållsrikt poddår med en retroaktiv nyårsspecial! Och vi gör det tillsammans med en ikonisk barndomsfavorit – dockmakaren och skådespelaren Staffan Westerberg! Det bjuds på många varma minnen från ett långt liv i teaterns tjänst – från barndomens dockmakande till legendariska barnprogram som Herr Ingentings funderingar, Vilse i pannkakan och, kanske de folkkäraste av dem alla – Lillstrumpa och Syster Yster. Vi minns vänner som Basia Frydman, Kristina Lugn och Allan Edwall – och hyllar hemtjänsten som är en viktig del av Staffans tillvaro idag! Dessutom diskuterar vi vännen Lars Winnerbäcks skivproduktion och bjuds på en ljuvlig anekdot från Staffans mönstring!Staffans fina avsnitt, I mitt eget väntrum, från radions Tankar för dagen kan du höra – här. Intervjuar gör Henrik Ahlström, Jakob Olsson och Erik Jensen Omslagsbilden är gjord av Stig Ahlstrand och hämtad från boken Staffan – en ocean av sorg och längtan, av Peo Rask. Förlag: Black Island BooksGOTT NYTT ÅR önskar poddredaktionen! Vi återkommer i etern senare i januari!

Första rad: Det var en mycket vanlig dag Uppläsning: Kerstin Andersson DIKTSAMLING: "Inte alls dåligt" (Bonniers 2022)MUSIK Trad från Sverige: Skänklåt från LeksandEXEKUTÖR Jan Johansson, piano och Georg Riedel, kontrabas

Torsdag ble den franske forfatteren Annie Ernaux offentliggjort som vinner av Nobelprisen i litteratur for 2022. Hun får prisen «för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar». Vi skal også snakke om en posthum diktsamling fra en som – før hun døde i 2020 – var med i det eksklusive selskapet som deler ut Nobelprisen, Kristina Lugn. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu bokcirklar vi om Kristina Lugns efterlämnade dikter, som finns att läsa i samlingen "Inte alls dåligt". Vid dyker ner i den folkkära poetens centrala teman. Är döden en mamma? Man kommer ifrån sin mamma - då blir man väl också hämtad av henne? Tanken är Kristina Lugns och hon framförde den här i radion i ett av många program hon var med i. Hon sommarpratade nio gånger och fick tre anmälningar till Granskningsnämnden för att hon ansågs ta för mycket tid från lyssnarna genom att tala så långsamt. Kristina Lugn skulle till slut ha skrivit åtta diktsamlingar, uppåt trettio pjäser och genom allt hon gjort och sagt i offentligheten fått en av de få sittplatser som finns i vårt land runt bordet Folkkär.I veckans Lundströms kommer författaren och poeten Ida Linde till studion, och tillsammans med Lundströms Bokradios producent Daniel Sjölin, bokcirklar vi om hennes efterlämnade dikter "Inte alls dåligt". Men vi ser också tillbaka på ett författarskap som rymde allt från oneliners till mystisk komplexitet och återkommande teman:"Det blir väldigt tydligt i de här efterlämnade dikterna: Barnet, mamma, mormor, barnbarnet", säger Ida Linde i Lundströms Bokradio. "De öppnar dörrar till varandra och upprättar en sorts genealogi."I programmet lyssnar vi också på klassiska dikter inlästa av Kristina Lugn. Lika omisskännliga som omistliga. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Fredrik Wadström och Daniel Sjölin

Första rad: Jag vill att du ska komma nu Uppläsare: Kristina Lugn (inspelning från 2004). DIKTSAMLING: Bekantskap önskas med äldre bildad herre (Bonniers, 1983)MUSIK: Erik Satie: CaresseEXEKUTÖR: Anne Queffélec, piano

Malin Butler, William Ribbing och Janne Westerlund i full frihet. Feat: Inga Gill & Kristina Lugn. Programmet presenteras av enkomiker.nu

Första rad: Jag skulle vilja ha arbetsglädje Uppläsning: Angela Kovács Önskad av: Carl Wretenblad m.fl. DIKTSAMLING: "Hej då, ha det så bra!" (Bonniers 2003)MUSIK Wolfgang Amadeus Mozart: Andra satsen ur Hornkonsert nr 2 Ess-durEXEKUTÖR David Pyatt, horn, Academy of Saint Martin-in-the-fields. Neville Marriner, dirigent.

Då är det fredag och äntligen dags för ett nytt geggigt, kladdigt och överjävligt sexigt avsnitt av hela vida världens mest romantiska podcast Sexnoveller Deluxe. Novellerna som ges nytt liv heter: "En dröm utan slut" samt: "Hjälp för en flicka i nöd" - poesi bortom Kristina Lugn med andra ord. Därtill kontaktannonser och en liten utläggning om könsbehåring och annat. Tack för att ni lyssnar! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Författare och skådespelare läser poesi från nu och då, när och fjärran.

Första rad: Om jag går vid min sida Uppläsning: Lotti Törnros Diktsamling: "Hej då, ha det så bra!" (Bonniers 2003) MUSIK Heitor Villa-Lobos: Gitarrpreludium nr 4 e-moll EXEKUTÖR Raphaella Smits, gitarr

Alva Bratt gör Lena Nymans dagboksröst i den kommande dokumentären om en av våra oftast geniförklarade aktriser. Hon pratar nakenchocker, söderbönor, sju flickor, fria teatergrupper, revyscener, privatteatrar, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och beundrande karlar - en kokhet klokhet, galenskap med sans.

Alva Bratt gör Lena Nymans dagboksröst i den kommande dokumentären om en av våra oftast geniförklarade aktriser. Hon pratar nakenchocker, söderbönor, sju flickor, fria teatergrupper, revyscener, privatteatrar, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och beundrande karlar - en kokhet klokhet, galenskap med sans.

I detta avsnitt pratar Patrik och Alice med kollegan Maja Bünger om två av den svenska litteraturens riktigt stora: poeterna och dramatikerna Kristina Lugn och Lars Norén. Vi diskuterar dem en i taget och pratar om vad som utgör deras storhet. Det handlar om Kristina Lugns bråddjupa mörker, som i hennes texter nästan alltid kombineras med en absurd och hisnande humor. Och det handlar om Lars Noréns förmåga att ta värden och människan på allvar, och hans texters närhet till livets yttersta gränser. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Som vanligt hittar du alla boktips samlade i en lista på www.biblioteket.se/boktips/bibliotekspodden-solen"

Jag mådde otroligt dåligt när jag var ung och åkte väldig mycket nattbuss på nätterna. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna, berättar teaterdirektören Martina Montelius för Katarina Hahr. Jag gick omkring med händerna på halspulsådern för att känna att mitt hjärtat slog. Jag trodde att varje andetag var det sista, att jag skulle dö. Martina Montelius berättar också, i samtalet om makt, om hur det var att vara en av de 18 kvinnor som i Dagens Nyheter berättade för Matilda Voss Gustavsson om sina erfarenheter av Kulturprofilen. Jag får inte ångest av att tänka på Kulturprofilen och incidenten med honom utan jag får ångest av att tänka på den kollektiva skuld som alla som visste om det här, inklusive jag, bär på för att vi inte berättade om det här tidigare. Martina Montelius berättar också om sin mamma, författaren Kristina Lugn, och vad Svenska Akademin betytt.   Svenska Akademin betydde jättemycket för Kristina. För henne var det ett sammanhang där hon kunde känna sig trygg och hemma. Och det är jag tacksam för mot Svenska Akademin. De har verkligen avlastat mig! Och hon höll alltid på sin sekretess! Jag har aldrig sett ett dokument från Svenska Akademin, jag har aldrig hört en antydan om vilka böcker hon läste när hon var med i Nobelkommittén. Programmet är gjort 2021.

Hon skulle absolut inte bli författare, som sin mamma Kristina Lugn, men det var precis det hon blev en framgångsrik sådan. Vad vill hon säga med sina absurda och satiriska dramer?

Nanna bryter ihop av sitt släktskap med den ensamstående mamman Kristina Lugn. Arten grävande journalist - vi gillar den inte. Och: varför blir alla marxister på jul?

Kan kallskafferiet få en renässans? Louise tycker det är synd att så många rivits ut. Vi tar tempen på intresset och reder ut vad man ska tänka på. Räcker det att skafferiet har ett hål där kyla kommer in utifrån eller finns det mer att tänka på? Medverkande: Petra Vestberg, arkitekt och Christina Bodin Danielsson, arkitekt och forskare KTH. Idag möts Boris Johnson, Storbritanniens premiärminister, och Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande, över en middag för att försöka få ordning på Brexit. Det här leder oss in på frågan hur man kan tänka kring maten när känsliga frågor står på spel. Robert Söderström är kökschef på Johannesbergs slott i Rimbo där fredssamtalen gällande Jemen ägde rum för två år sen. Hur tänkte de i hans kök? Upplands Väsby, en nordlig kranskommun till Stockholm, borde hedra Kristina Lugn som bodde där under en period. Det tycker Michael Neiß, boende i Upplands Väsby, som skrivit ett medborgarförslag. Dessutom kommentarer och funderingar kring dagen och samtiden. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist

På 1980-talet blev hela det svenska avantgardet stöpt i en postmodernistisk form och poesin sjöng dekonstruktionens och relativismens lov. Eller? Göran Sommardal dyker ner i minnets grumliga vatten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När scener ur historien fladdrar förbi mig, på tv-skärmen, eller på bioduken, och det handlar om bilder ur min egen samtid, kolliderar det flödet ofta med mina egna minnen, och jag blir mer uppfordrad, emellanåt till och med uppretad att reagera. Ofta vad beträffar detaljer som: hade Palme verkligen en så spetsig näsa? Fan att Krustjev verkligen tog av sig skon i FN och dunkade den i bordet framför sig! Och inte var det som kvinna som Ulla Lindström vägrade hovniga inför drottning Elisabeth på Sverigebesök, det var ju som republikan! När vi så närmar oss det begränsade utsnitt av historien där jag själv i en mer bestämd mening har vistats, så blir kalibreringen mer problematisk. Håller jag med, eller inte? En sak minns jag inte, men likafullt är den där, en annan sak finns inte med men borde ha gjort det. Vad var det som utspelades i litteraturen där uppe, medan jag själv befann mig i mina tidiga tonår nere i den svenska blåbärsskogen? Nog stod det klart att det jag just hade börjat bekanta mig med var nå­gonting annorlunda nytt än vad mina dårvarande modernistiska hjältar kunde prestera, det var uppenbart. Och då hade jag ändå stött på sådana som Rimbaud, Alfred Jarry, Apollinaire och surrealisterna. Den första kilen in i den höglitterära högtidligheten som jag gärna vill minnas det utgjordes av Bröderna Casey, en romanparodiroman av Peter Husberg, bakom vilken dolde sig innertrion Torsten Ekbom, P O Enqvist och Leif Nylén. Det var vår svensk­­lärare Torsten Sandhammar som under en lektion i andra ring i gymnasiet 1964 ur sin slitna portfölj plockade fram den nyutkomna boken och började läsa högt. Han gjorde sånt för att chocka oss med "det nya", litteratur som bröt mot normen för vad litteratur fick vara. Sedan dök de upp, en efter en: Carl Fredrik Reuterswärd med I lagens namn och Prix Nobel, den senare en sobert gul volym, som signalerade finfin roman, men vars textuella innanmäte uteslutande bestod av skiljetecken. Sedan Sonja Åkessons Husfrid, Bengt Emil Johnssons Gubbdrunkning, Lars Noréns Inledning nr: 2 till SCHIZZ. Mest häpnade jag nog över Åke Hodell: Bruksanvisning för Symaskinen Singer Victoria, nytryck av originalbroschyren med tilläggen: Åke Hodell, roman och förlaget Kerberos. Och sen böckerna som Hodell gav ut på samma förlag: Elis Eriks­sons oför­glömliga tecknade serie Pavan med felstavade pratbubblor i fem häften, och Stig Bröggers To Lady Victoria Welby, som be­stod av lösa ark nerstoppade i ett brunt A5-kuvert, med adressen utanpå.                      Tillsammans med mitt pågående bing-läsande av den nya franska romanen framträdde detta omedelbara nya utan en skymt av den tänkta undermineringen av universalismen, den objektiva verkligheten, moralen, sanningen, den mänskliga naturen, förnuftet och framsteget allt det som "postmodernismen" senare skulle kom­ma att beteckna. Det var bara sinnesvidgande nytt, helt och enkelt. Kanske först som en effekt av min egen bildningsgång och beläsenhet. Kanske senare på grund av ett scenbyte. Men hur gick då detta svårbeskrivliga till? I Sverige är det ju främst 1980-talet som kommit att förknippas med den postmoderna vändningen. I Kungliga bibliotekets arkiv av Svenska dagstidningar lyckas jag sent omsider spåra det första pratet om postmodernism. Jag söker från början på 1975 till slutet av 1980 och hittar sex förekomster, första gången 1977, i en intervju som Pia Sandelin gör med John Gardner. När jag utökar t.o.m. 1985 blir det 219 träffar. Och omfattar tiden ända fram till och med 1990 dyker postmoder­nismen upp 857 gånger i tidens tidningar. De första fem åren handlar det framförallt om arkitektur och konst. Både utskåpningar, ifrågasättanden och spridda hurrarop. Ingela Lindh skrev i Dagens Nyheter 1982, att den svenska debatten föreföll nyrmornad. Ännu 1985 kunde en insändare till GöteborgsPosten fråga sig: "Vad betyder POSTMODERNISM? Undrar en som aldrig frågat förr. När jag nu läser Victor Malms litteraturvetenskapliga avhandling "Är det detta som kallas postmodernism?" gör jag det av synnerligen privata skäl. Inte för att jag har något emot att få veta något nytt och intressant om huvudpersonerna Katarina Frostensons och Stig Larssons poetiska författarskap, men det som lockar mig bäst är att få bekanta mig med förslaget till karta över ett territorium där jag faktiskt en gång själv har klampat. Går det att hitta tillbaka till mina egna ingrodda och närgångna litterära upp­levelser av tidens tvister och texter? Eller Ve och fasa! om de i den akademiska eftertankens kranka blekhet skulle te sig förverkade, eller åtminstone underminerade. Jag hade ju varit där, i realtid, med hull och hår, läst och recenserat, träffat och t.o.m. blivit bekant med några av huvudpersonerna, till skillnad från Malm, som ju är född 1990 och som varit mer utlämnad åt arkiven och de litterära texterna och figuranternas egna levande minnen för att orientera sig i landskapet. Jag ville känna mig som en orienterare som utan karta och kompass hade hittat ut ur skogen, och nu försökte lokalisera på kartan var jag hade varit. Att äntligen kanske, och naturligtvis med en viss ironi få syn på skogen som till äventyrs skymts av alla träd. Eller kanske rentav skymta ett helt annat skogsbryn, skymt av helt andra träd. Men Malm verkar gå en annan väg och gör sig på sätt och vis av med postmodernismen som ett begrepp med tydligt estetiskt och intellektuellt innehåll. Den postmoderna litteraturen definieras helt enkelt som den som skrivs under den period eller det tillstånd som kallas postmodernitet. Den förklaras som en mångfald av svar på den globala kapitalismens fladdrande bilder. För min egen del erbjöd 80-talet på ett till synes gränslöst och hejdlöst flöde av nya poeter, men det föll mig ändå aldrig in att försvenska det postmoderna till att gälla dem: Kristina Lugn, Göran Greider, Katarina Frostenson, Stig Larsson, Ernst Brunner, Ann-Marie Berglund, Ann Jäderlund, Eva Runefelt, Birgitta Lillpers, Arne Johnsson, Konny Isgren, Magnus William-Olsson, Magnus Jacobsson, Eva Kristina Olsson, Jörgen Gassilewski, Håkan Sandell, och som fortsatte att flöda under 90-talet. Jag avläste det alltid som en saliggörande diversifiering av poesin, aldrig som produkten av en samlande -ism. Möjligen som resultatet att alla kulturideologiska sammanfattningar, och framförallt i en positiv mening, är dömda att misslyckas. Inte ens när nya tidskrifter som Kris, Montage och Res Publica äntligen kunde erbjuda läsning av kontinental filosofi och litteraturteori, i tillägg till det som redan hade smugit sig in i gamla följeslagare som Ord och Bild, BLM, Lyrikvännen och Häften för kritiska studier inte ens då föreföll det mig som något avgörande inbrott eller ge­nom­­brott för det specifikt postmoderna. Utan mer som en upphämtning av en bild­nings­tradition som bara alltför länge hade fått ligga för svensk fäfot. Och när det pro­klamerade postmoderna ovädret hade dragit förbi, så visade sig återstå strax bakom stugknuten "vår" gamla vanliga förtröstan. Där "alla" nyss med ljus och lykta hade le­tat efter en värld att kunna dekonstruera, strävade nu den stora kulturmenigheten plötsligt lika enträget efter alltings entydiga uppbygglighet. Såna blev de postmoderna tiderna när de väl fått av sig camouflagedräkten. Säger en som fortfarande undrar. Göran Sommardal, poet, kritiker och översättare

Martina berättar om när hon var liten och hörde Kristina Lugn och Lena Nymans samtal på nattkröken. Dessutom tar kulturtanterna en närmare titt på Lottie Knutsons resetips i Morgonstudion.

En litterär gudstjänst om existens och livsförvirring med utgångspunkt i Kristina Lugns dikter/texter som ingår i årets digitala Bokmässa. Du kan lyssna på eller ladda ner PODD med Elisabeth Magnusson Rosengren med predikan och evangelietext! De existensiella frågorna lyfts i en samverkan mellan dikt och liturgi. Präst är Elisabeth Magnusson Rosengren från Hagakyrkan i Göteborg. Som utgångspunkt för gudstjänsten valde hon en dikt ur Kristina Lugns diktsamling "Hej då, ha det så bra!" Ordet själasörjare är vackrare än ordet friskvårdskonsulent, tycker jag. Det är lätt att skrämma sig på flykten med ord. E som verkligen älskar språket pratar inte så här mycket. De som verkligen verkställer sin kärlek till språket slår vakt om tystnaden, ända tills de fullbordat resan till det inre rum där allt vi inte vet att vi vill säga väntar på sitt frimärke. Jag ville jag vore en brevduva. Jag ville jag vore frimärkt. Jag ville jag vore ett välskrivet brev. Till er. Med hjärtliga hälsningar. citat ur dikten av Kristina Lugn   Gudstjänsten är gjord för Se människan, Svenska Kyrkans scen på den i år digitala Bokmässan i Göteborg. Psalmen Härlig är jorden var Kristina Lugns eget önskemål för hennes egen begravning där den också sjöngs. Hennes dotter Martina Montelius föreslog den till även denna gudstjänst. De tonsatta dikterna är speciellt gjorda för denna gudstjänst av Peter Janson. Text Mark 5.35-43 Musik Ps 249 Blott en dag/ Oscar Ahnfelt, Lina Sandell Dit jag längar så/Peter Janson Himlen glänser/Peter Janson Jag vill aldrig dig gråta igen/Helena Ek,Peter Janson Ps 269 Sorgen och glädjen/svensk folkvisa, Tomas Kingo övers:Britt G Hallqvist Vilar glad. I din famn/Benny Andersson Ps 297 Härlig är jorden/ schleisk folkvisa, B S Ingemann, C Bååth-Holmberg  Om jag går vid min sida/Peter Janson O Pater omnium/Hildegard av Bingen Medverkande Elisabeth Magnusson Rosengren, församlingsherde i Hagakyrkan Helena Ek sång   Peter Janson kontrabas  Mirja Burlin, skådespelare, textläsning Niclas Wiklund , församlingsrådets ordförande i Haga, textläsning Urban Rosengren, organist Producent Neta Norrmo tekniker Matthias Karlsson och  Thor Andersson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

De små teatrarna förtvinar medan de stora öppnar dörrarna för en ny säsong. Martina och Gunilla löser teaterkrisen. Dessutom: Jarl Hammarberg, Sonja Åkesson, Kristina Lugn och Robban Broberg.

En av våra mest framstående skådespelare med hemvist på Dramaten och även regissör. Om musiken genom vilken jag upplevt rus av glädje och mörkaste förtvivlan. Hur kan man veta vem man är? Hur påverkar orden oss och vad är ett hem, det är frågor som skådespelaren Lena Endre ställer i sitt Sommarprogram. Vi får möta några av Lenas vänner som hon haft genom livet. De är poeter allihop i text och i musik och ibland i vänskap. Nästan alla är döda, så hon har inte känt så många av dom heller. Lena Endre berättar om miraklet som hände när hon skulle uppträda tillsammans med Tomas Tranströmer, i Leksands kyrka. Vi får höra om civilisationen som hon mötte i södra Mali, och så ställer hon frågan vart tog den allmänna solidariteten vägen? Dikter i programmet: Södergran JAG, Tranströmers långa: ROMANSKA BÅGAR, Bruno K Öijer VARSEL, Kristina Lugn (den långa) ur Dikter 1972-2003, T S Elliot DE FYRA KVARTETTERNA 1, T S Elliot Klippan, Stagnelius VÄN! I FÖRÖDELSENS STUND, Gunnar Ekelöf DEDIKATION. Om Lena Endre Skådespelare, 65 år. Född i Härnösand, bosatt i Stockholm. Tidigare Sommarvärd 1995 och 2007. En av våra mest framstående skådespelare med hemvist på Dramaten och även regissör. Under våren aktuell i filmen Min pappa Marianne, i klimatthrillern Tunn is i TV4 och som regissör för Boys and Girls vid Nye Teater i Oslo. Föreställningen hade premiär i slutet av maj med endast 50 personer i salongen på grund av coronapandemin. Slog igenom 1987 i SVT-serien Varuhuset. Har medverkat i en rad filmer, bland annat tio Wallanderfilmer. Tilldelats många priser. Blev Guldbaggebelönad för sina roller i filmerna Jerusalem och Trolösa. Hade hedersuppdraget att ringa in nyåret 2020 med Ring, klocka ring på Skansen. Är ambassadör för Greenpeace. Jag tror att mitt Sommarprat kommer inspireras av den musik som följt mig genom livet, genom vilken jag upplevt rus av glädje och mörkaste förtvivlan. Kanske även den poesi som märkt mig. Och så livet däremellan. Producent: Mustafa Can

Första rad: När dagen gryr och dom arbetsföra har bråttom Uppläsning: Sofia Berg-Böhm Diktsamling: Bekantskap önskas med äldre bildad herre (Bonniers 1983) MUSIK Felix Mendelssohn: Sång utan ord fiss-moll opus 67:2 EXEKUTÖR Denis Kozjuchin, piano

Första rad: Den här fågeln Uppläsning: Kristina Lugn (inspelning ur SR:s arkiv)) Diktsamling: "Hundstunden" (1983) MUSIK Jean Philippe Rameau: Légyptienne EXEKUTÖR Kjell Bygdén, dragspel

I avsnitt 1 av nya podden Det kinesiska tecknet för möjlighet intervjuas Kajsa Ekis Ekman och Kristina Lugn citeras. 

I avsnitt 1 av nya podden Det kinesiska tecknet för möjlighet intervjuas Kajsa Ekis Ekman och Kristina Lugn citeras. 

Första rad: Solen steker mina ben Uppläsning: Kristina Lugn (inspelning ur SR:s arkiv)) Diktsamling: Till min man om han kunde läsa" (1976) MUSIK John Lennon, Paul McCartney: Michelle EXEKUTÖR Manuel Barrueco, gitarr

I avsnitt 1 av nya podden Det kinesiska tecknet för möjlighet intervjuas Kajsa Ekis Ekman och Kristina Lugn citeras. 

Kristina Lugn och vårdikter är avsnitt 67 i Poetpodden. I sista avsnitten för säsongen och troligen också för i år minns jag Kristina Lugn, spelar upp 9 av 27 inskickade vårdikter. Jag svarar också på frågor jag fått från er som lyssnar. Prenumerera på Apple Podcasts  / På Acast  / På SoundCloud Kristina Lugn Dagen efter att Kristina Lugn [...]

Kristina Lugn och vårdikter är avsnitt 67 i Poetpodden. I sista avsnitten för säsongen och troligen också för i år minns jag Kristina Lugn, spelar upp 9 av 27 inskickade vårdikter. Jag svarar också på frågor jag fått från er som lyssnar. Prenumerera på Apple Podcasts  / På Acast  / På SoundCloud Kristina Lugn Dagen efter att Kristina Lugn lämnade oss fick jag mail från en lyssnare med en fråga om vad hon betytt för mig. Jag svarar med en nyskriven minnesdikt som jag skrivit till poeten. Dessutom berättar jag kort om det avtryck hon gjort på mig. Du får också höra en strof ur en av Lugns dikter. Vårdikter Hela 27 dikter fick jag in till Vårtävlingen 2020. Ett stort tack till alla som deltog! Jag har valt att spela upp nio av dem. Istället för reklam I POETPODDEN Swisha 20 kr eller mer till 123 540 62 85.Bankgironr 743-0804 om du hellre själv vill sätta pengarna.PayPal, 20 kr eller mer till irene@poeten.se. Vinnarna i vårtävlingen Jag har lottat ut tre exemplar av min skrivhandbok SkrivarSidans dikttävling bland er som fått era dikter uppdelade. Vinnarna är Helena Ringström, Lottie Ålhed och Margit Grell. Grattis! Hur många poter finns det i Sverige? Ella vill veta hur många poeter det finns i Sverige. En omöjlig fråga att svara på och varför det är så försöker jag reda ut. Varför skriver jag så korta dikter Var för jag skriver korta dikter, det vill Sammy veta. Jag svarar så gott jag kan. Upp håll till i början på nästa år Du får veta att jag kommer att göra ett uppehåll med nya avsnitt i podden resten av det här året och varför. Nu kanske du tror att jag kommer att lägga ner Poetpodden. Nej, det är inte min plan. Jag tycker det är så roligt att göra Poetpodden att jag vill fortsätta. Får jag ha hälsan och orken så kommer jag att fortsätta med att göra nya avsnitt i januari 2021. VIKTIGT! Tycker du om Poetpodden och att jag gör ett bra jobb? Gå då in på Apple Podcast skriv en kommentar. Varför? Det är ett bra sätt att få podden att nå ut till allt fler lyssnare. Glöm inte heller att kommentera här i bloggen. DELA, DELA OCH DELA Hjälp mig att dela det här inlägget och alla andra du lyssnar på i dina sociala medier som Facebook, Twitter och alla andra. Då hjälper du poesin att få vingar. LÄNKAR TILL INNEHÅLLET I Kristina Lugn och vårdikter: Kristina Lugn: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristina_LugnMats Hansson (Facebook): https://www.facebook.com/mats.hansson.75Lottie Ålhed: https://www.poeter.se/Medlem?author_id=107956Judit Hollos (Facebook): https://www.facebook.com/judit.hollos.1Mathias Jansson (Facebook): https://www.facebook.com/gameartHelena Ringström: https://www.adlibris.com/se/sok?filter=author%3AHelena%20RingströmMargit Grell: http://margitgrell.seMalin Willbo: https://www.facebook.com/willbo.malinAchillea Dahl (Linkedin): https://se.linkedin.com/in/achillea-dahl-6246b290Dikt till Kristina Lugn: https://youtu.be/ESX3eUqCDiMHora, Dåre och Martyr: https://poeten.se/bocker/hora-dare-och-martyr.htm Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Så skicka dina egna dikter och frågor om poesi till Poetpodden Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene Kristina Lugn och vårdikter ÄR AVSNITT 67 I POETPODDEN. Fler avsnitt i Poetpodden

Kvällens gäst är JWL. Vi lyssnar på tidernas mörkaste Söndagsintervju, vem är bloggdrottningen som reciterar Kristina Lugn? Idrottsmän med blåst på pengar-aura har blivit blåsta på pengar - igen. Jakob tar med sig en kameraman in i sängkammaren och så skämtar vi INGENTING om Paolo Roberto. Det och mycket mer i kvällens Freakshow. Diskutera avsnittet under hashtaggen #Freakshowpodcast eller på vår Facebooksida. @MessiahHallberg @JakobOqvist

I avsnitt 83 ställs den svåra frågan, vilka böcker borde man ha läst? Åsa och Sissel funderar på varför man ska ha läst vissa böcker, vad man egentligen tycker om detta och framförallt - vilka böcker man borde ha läst. Efter en omröstning i Facebook-gruppen Snacka om ljudböcker har Sissel lyssnat på Hypnotisören av Lars Kepler och Åsa har lyssnat på Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Familjer, bunkrar och kejsarens avsaknad av kläder diskuteras och andra böcker som nämns är Eight perfect murders av Peter Swanson, Sen for jag hem av Karin Smirnoff, Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins, 1Q84 av Haruki Murakami, Samlade verk av Lydia Sandgren, Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, Märket av Carina Karlsson, Livläkarens besök av P O Enqvist, Bekantskap sökes med äldre bildad herre av Kristina Lugn, Roseanna av Sjöwall & Wahlöö, Utvandrarna av Vilhelm Moberg, Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, Rökridå av Kristen Rytter, Utväg av Amy Liptrot, Hem till Scupper Island av Kristan Higgins. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

De siste ukene har Vårherre luket hardt i den nordiske litteraturens vinlund. P.O. Enquist, Yahya Hassan og Kristina Lugn har gått bort. I denne episoden av Morgenbladets bokpodkast snakker vi om dem. Med Bernhard Ellefsen og Ane Farsethås. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi talar om varningssignaler i ”Crazy Therapies”.Kristina Lugn skrev pjäsen ”Stulna juveler” om terapi som övergår i kärlek. Hon förklarade: ”Och om ni frågar mig: 'När levde Kristina Lugn', då svarar jag '1948 - 1991. Allt som hänt efter 1991 betraktar jag som en epilog.' ... [Pjäsen] ’Stulna juveler’ är inspirerad av en verklig händelse som inträffade 1991 och som utvecklades till en total katastrof.” SvD 00-09-21 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

265. Kristina Lugn Swedish Poet and WriterRelated links for 265. Kristina Lugn Swedish Poet and Writer: Reply to this episode on ykyz: https://ykyz.com/p/48b57a5f6aa2a51c9d3321b051f77e6a084bcf3f ThatbeardedSwede microcast: https://ykyz.com/c/microcast?&username=thatbeardedswede

Silver Star handlar om Camilla som är 11 år, på rymmen från sin ensamstående mamma och om Alfhild, en åldrad kvinna på rymmen från sin soffgrupp. Men det är också en berättelse om frånvaro och längtan efter mannen, om det så är pappan, pojkvännen eller någon annan. Kristina Lugn har sagt: Fy fan vad taskig jag varit mot det här barnet, mig själv. Så jag hittade på Alfhild som en dialog från mig själv till mig själv som barn. Till minne av Kristina Lugn 1948 - 2020. Från 1999. Silver Star Av Kristina Lugn. I rollerna: Sif Ruud och Anna Björk. Sång: Ewa Fröling. Musik: Erik Petersén. Ljuddesigner och producent: Jan Cruseman. Regi: Åsa Melldahl.

Det tjugoandra kapitlet, där Agneta hyllar nyligen bortgångna Kristina Lugn och där Magnus läst en bok vars omslag han har en speciell relation till.

"Jag tycker själasörjare är vackrare än friskvårdskonsulent" skrev Kristina Lugn en gång. Nu är vi många som sörjer henne. Hör ett minnesmontage om hennes liv och verk sammanställt av Katarina Wikars. Kristina Lugn slog igenom stort som poet med diktsamlingen "Bekantskap önskas med äldre bildad herre" 1983. Sista samlingen kom 2003 och hette "Hej då, ha det så bra". Hon var dramatiker och konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan 4 och samarbetade också med Benny Andersson och Esbjörn Svensson Trio. Hon sommarpratade i Sveriges radio hela nio gånger. 2006 valdes hon in i Svenska Akademien. Det mitt författarskap handlar om är min enorma rädsla för att förlora människor, även mig själv. Det är mitt enda tema. "Om poesin är en insjö, så är dramatiken ett hav." I det här minnesprogrammet hör vi henne sjunga, sommarprata, läsa dikter och tala om allt från sin första psalm till hur det är att åldras. Inslag ur bl.a. Söndagsintervjun 2016, Jag är inte riktigt mig själv med Esbjörn Svensson Trio, ur Till min man om han kunde läsa i Bokfönstret 1976 och"Tant Blomma" på Radioteatern. Intervju med Helene Alm om texten Nu mår jag mycket bättre och ur flera litteraturprogram av Maarja Talgre. Och väldigt mycket annat. Montage: Katarina Wikars. Research: Lisa Bergström.

- Nu får vi inte mer hjälp att leva av Kristina Lugn, hon som var med om att bygga upp poesins folkhälsoinstitut. Carl Otto Werkelid är kulturskribent och författare, tidigare verksam som kulturråd i London och kulturchef på Svenska Dagbladet. Konstens olika formuttryck erbjuder tillsammans med kunskap om och erfarenhet av religion ovärderliga vägar till självkännedom och förståelse av andra. Werkelid är katolik, ivrig trädgårdsmänniska och hundvän. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

"Jag tycker själasörjare är vackrare än friskvårdskonsulent" skrev Kristina Lugn en gång. Nu är vi många som sörjer henne. Hör ett minnesmontage om hennes liv och verk sammanställt av Katarina Wikars. Kristina Lugn slog igenom stort som poet med diktsamlingen "Bekantskap önskas med äldre bildad herre" 1983. Sista samlingen kom 2003 och hette "Hej då, ha det så bra". Hon var dramatiker och konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan 4 och samarbetade också med Benny Andersson och Esbjörn Svensson Trio. Hon sommarpratade i Sveriges radio hela nio gånger. 2006 valdes hon in i Svenska Akademien. Det mitt författarskap handlar om är min enorma rädsla för att förlora människor, även mig själv. Det är mitt enda tema. "Om poesin är en insjö, så är dramatiken ett hav." I det här minnesprogrammet hör vi henne sjunga, sommarprata, läsa dikter och tala om allt från sin första psalm till hur det är att åldras. Inslag ur bl.a. Söndagsintervjun 2016, Jag är inte riktigt mig själv med Esbjörn Svensson Trio, ur Till min man om han kunde läsa i Bokfönstret 1976 och"Tant Blomma" på Radioteatern. Intervju med Helene Alm om texten Nu mår jag mycket bättre och ur flera litteraturprogram av Maarja Talgre. Och väldigt mycket annat. Montage: Katarina Wikars. Research: Lisa Bergström.

"Jag tycker själasörjare är vackrare än friskvårdskonsulent" skrev Kristina Lugn en gång. Nu är vi många som sörjer henne. I dagens P1 Kultur hör vi ett minnesmontage om hennes liv och verk sammanställt av Katarina Wikars. IIRIS VILJANEN AKTUELL MED NY PLATTA Den Finlandssvenska pianisten och sångerskan Iiris Viljanen är aktuell med sitt tredje album - vi har lyssnat! ESSÄ: FLORENCE NIGHTINGALE OCH ARTIFICIELL INTELLIGENS Idag är det 200 år sedan sjukvårdsreformatorn Florence Nightingale föddes. Hon som bland mycket räknas till en av grundarna av det moderna sjuksköterskeyrket. Journalisten Anna Thulin tar henne som avstamp och förebild när hon funderar på den artificiella intelligensens möjligheter under klimatkrisen. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Med anledning av Kristina Lugns bortgång, här är en digital repris av programmet Scensukt av Anneli Dufva från hösten 2003. Intervju med dramatikern Kristina Lugn om hennes arbete, där även teaterkritikern Maria Edström medverkar med texter om Lugn. Vi får höra utdrag ur pjäserna "Två solstrålar på nya äventyr", "Rut och Ragnar", "Silver Star", "I dödsskuggans dal" och "Kvinnorna vid Svansjön". Producent och programledare: Anneli Dufva Fotnot: Programmet sändes första gången 27 oktober 2003.

Lördagen 9 maj dog poeten, författaren och dramatikern Kristina Lugn. Hela dagens P1 Kultur ägnas åt hennes författarskap, som rymde allt ifrån nattsvart allvar och galghumoristisk ordkonst. Anneli Dufva, dramaturg på Dramaten, dramatiken Staffan Göthe, Göran Sommardal, kulturskribent, och Magnus Florin, författare, medverkar i ett samtal om Kristina Lugns författarskap. De diskuterar hennes stil, teman, humor och unika ställning i poesi-Sverige. Få poeter har blivit så utskälld, men också så folkkär som Kristina Lugn. I programmet läser gästerna texter de valt, men Kristina Lugn hörs också i valda delar ur radioarkivet. Programledare: Karsten Thurfjell Producent: Maria Götselius

När många är arbetslösa så förlorar kommunerna mycket pengar. De vill ha mer pengar av staten för att klara krisen. | Regeringen ger tre miljarder extra för att kollektivtrafiken ska gå som vanligt. | Författaren Kristina Lugn är död. | Här kan du läsa texten till nyheterna: https://sverigesradio.se/radioswedenpalattsvenska Programledare: Jenny Hallberg och Ingrid Forsberg

Idag hoppas Pontus Andersson in för Jörgen och sänder tillsammans med Hanna. De får besök av Svenska Dagbladets politiska reporter Annie Reuterskiöld som granskat lobbyismen i Sverige. Dessutom pratar de med Hanna Persson aka HanaPee om hur det är att vara influencer under en pandemi, och ringer upp Caroline Ringskog Ferrada-Noli för att prata om och minnas Kristina Lugn som gick bort i helgen.

Första rad: Jag vill att du kommer nu Uppläsning: Kristina Lugn (inspelning från 2004) Diktsamling: Bekantskap önskas med äldre bildad herre (Bonniers 1983) MUSIK Erik Satie: Caresse EXEKUTÖR Anne Queffélec, piano

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Med anledning av Kristina Lugns bortgång, här är en digital repris av programmet Scensukt av Anneli Dufva från hösten 2003. Intervju med dramatikern Kristina Lugn om hennes arbete, där även teaterkritikern Maria Edström medverkar med texter om Lugn. Vi får höra utdrag ur pjäserna "Två solstrålar på nya äventyr", "Rut och Ragnar", "Silver Star", "I dödsskuggans dal" och "Kvinnorna vid Svansjön". Producent och programledare: Anneli Dufva Fotnot: Programmet sändes första gången 27 oktober 2003.

I dagens avsnitt bland annat: Neil Fergusons datorsimulering som stängt ner världen visar sig vara helt värdelös, författarinnan Kristina Lugn och Kraftwerks medgrundare Florian Schneider avlider samt nylanserade avmaskerat.com och vänsterextremisten Tobias Hübinette https://radio.bubb.la/sondag-10-maj-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Nedstängningsförespråkaren professor Neil Ferguson drar sig tillbaka från brittisk rådgivargrupp efter att det uppdagats att han brutit isoleringsregler när hans gifta älskarinna vid minst två tillfällen besökt hans hem, kort efter att hans självisoleringsperiod efter att ha testat positivt för covid-19 tagit slut Författarinnan Kristina Lugn avlider vid 71 års ålder, satt sedan 2006 i Svenska Akademien på stol nummer 14, debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte Kraftwerks medgrundare Florian Schneider avlider av cancer 73 år gammal, den tyska kvartetten skapade mallen för syntmusik under 1970- och 80-talet med låtar som Autobahn och The Model Tobias Hübinette beklagar att han blir igenkänd och hävdar att han ofta stöter på människor som genom kroppsspråk och ansiktsmimik uttrycker avsky, beskyller alternativmedier och berättar i blogginlägg att han stöter på högerradikala svenskar i Ankara, Wien, London och huvudstäderna i norr – sajten avmaskerat.com redogör för Hübinettes kriminella historik Polisen lägger ned utredningen om vandalisering av Stockholms finansregionråd Irene Svenonius (M) hem då bevisning saknas, att klottret signerades med Afa Stockholm och att grupperingen offentligt uppgivit sig ligga bakom brottet hjälper inte utredningen vidare enligt förundersökningsledare Shari Tingman Joakim Lamotte anser sig utsatt för karaktärsmord i TV3-programmet Trolljägarna, förklarar att proppmätte ynkryggen Robert Aschberg ljuger om såväl att hans anhängare målat hakkors och kastat grisblod som att han nekat till intervju när sanningen var att Aschberg inte ville ta sig till Kronogården, kallar det sorgligt att han som ordförande i Svenska publicistklubben upprepat begår övertramp och ignorerar publicistiska regler

Det är söndag och Kristian ringer sin mamma som först ger SVTs eurovisionprogram FRÄN kritik, fortsätter med att minnas Kristina Lugn samt avslutar samtalet med en spännande teaser!

Första rad: Den enkla och chosefria förskollärarinnan Uppläsning: Bergljót Arnadottir Önskad av: Gilbert Holmström Diktsamling: Ur "Döda honom" (Alba, 1978) MUSIK: Oskar Schönning: Oldlife EXEKUTÖR: Oskar Schönning

Kan vi vända upp och ner på hierarkin gud människa djur? Och kan vi i så fall lära oss att leva som en ko? Lars Hermansson reflekterar över människans relation till lantbruksdjuren. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Från november 2019. I den amerikanska författaren Chris Kraus autofiktiva roman I love Dick finns en berättelse om hur författaren bestämmer sig för att bli vegetarian. Hon är på middag med sin franske konstteoretiker till man, tillsammans med två andra akademiska högdjur och deras tjugo år yngre, barnlösa fruar för att diskutera fram ytterligare en deltagare i ett seminarium de ska hålla tillsammans, männen alltså. Kraus föreslår den tyska författaren Christa Wolf. Det blir tyst i rummet, så säger en av hannarna: Men hon är ju inte intellektuell. I samma ögonblick bärs steken in och ställs på bordet, och Kraus bestämmer sig för att aldrig mer äta kött. Vegetarianismen är en feminism, skulle man kunna travestera Sartre. Eller socialism: en klassiker i djurrättsteoretiska sammanhang är den amerikanske historikern Jason Hribals essä: Animals are part of the working class. Jag bor på landet. Så fort jag går ut ser jag hästar och kor. På morgonpromenaden passerar jag fåren och en liten hönsgård. Till skillnad från skogens djur slipper dessa djur leta efter mat, de behöver inte heller vara rädda för rovdjur. De är ett slags lyxslavar. Hästarna bär omkring på sina ägare ett par timmar i veckan, resten av tiden äter de och sover. Kossorna är så kallade EU-kor, anställda för att äta och hålla landskapet öppet och därmed främja biologisk mångfald. Ibland smiter kvigor och kalvar i en viss ålder, motsvarande tonåren skulle jag tro, ut mellan de strömförande men elastiska vajrarna i grinden, och driver omkring i landskapet ett tag innan de självmant återvänder hem. Lantbruksdjuren i min närmiljö är priviligierade, de ingår inte i den storskaliga köttproduktion där kossor pumpas fulla med antibiotika och tillväxthormoner så att de till slut inte orkar bära sin egen kropp. Men vi kan ha hur rymliga, rena och, ursäkta uttrycket, humana djurfarmar som helst, vad allting kokar ned till är det där att vi att vi tar oss rätten att förkorta djurens liv och varufiera deras döda kroppar, trots att vi med dagens högteknologiska jordbruk och moderna transporter, till skillnad från exempelvis varg och lo, kan överleva utan att äta kött. Som icke-vegetarian måste jag erkänna att jag i praktiken, om inte i teorin, värderar en människas liv högre än ett djurs. Att jag någonstans inom mig, trots alla grymheter människan visat sig kapabel till genom historien, ser henne som, oh vidriga trop, skapelsens krona. Den gubben ser man inte mycket av i Amelie Björcks bok. Eller rättare sagt: han finns där hela tiden som en ond skugga. Björck konstaterar att framställningen av lantbruksdjur i konst och litteratur från Vergilius till Kristina Lugn, nästan alltid varit antropocentrisk, alltså sett på djuren som till enbart för människan. Men det finns förstås undantag: dikter, romaner och konstverk som försöker förstå vad det är att vara till exempel gris, och ibland också till sin form försöker härma det upphovspersonen uppfattar som grisens existentiella varamodus och språk? Som till exempel den australiensiske poeten Les Murrays korta dikt Pigs som börjar Us all on sore cement was we, en pidgindoftande sats som kanske kunde översättas med: Oss alla på rå cement var vi och som utvecklar sig till en vision av ett grisparadis utan stängsel, med hejdlöst kopulerande Us all fuckers then och gudagiven gegga, som Björck benämner den god-shit Murrays mindre vältaliga gris minns eller drömmer om, antagligen i slaktögonblicket. Skulle fler dikter som Les Murrays Pigs eller romaner som Marlen Haushofers Väggen vars långsamma, vegeterande tempo Björck menar härmar lantbruksdjurens, göra den läsande delen av mänskligheten mer djurempatisk? Det verkar som Björck menar det. Och vad skulle denna ökade empati i så fall kunna leda till? Det finns ett utopiskt drag i mycket av den djurrättsteoretiska diskurs som Björcks bok bygger på, och i somliga av verken hon analyserar. Nästan en barnatro, både på veganismens roll i en omställning av samhället i jämlikhetens tecken, och på lantbruksdjurens godhet. Det är nästan så man kommer att tänka på totemism. Så många mänskodrömmar som projiceras på de stackars djuren. Men den som har besökt en höns- eller hästgård kan inte ha undgått att lägga märke till att djuren där är minst lika grymma som människan: stenhårda hierarkier, mobbning, våld. Bara lite mindre kalkylerande än hos oss. En hackkyckling som försöker äta av fodret samtidigt som de andra hönsen skulle knappast straffas retroaktivt. Jag har också svårt att föreställa mig att våldet mellan flockledare och nykomling i en hästflock brukar delegeras. Om nu inte heller djuren är några änglar kan man undra varför just människan ska sätta sig på höga hästar och avstå från att äta andra djur och bete sig civiliserat. Kan det vara den gamla föreställningen om att vi trots allt är skapelsens krona som spökar? I sitt försök att platta till eller rent av vända upp och ned på hierarkin gud människa djur ägnar Björck ett intressant kapitel åt djurs tidsuppfattning. Hur mycket minns ett får? Kan ett får föreställa sig framtiden? Alla som stirrat djupt in en kos ögon måste ha känt det där egendomliga suget av evighet och akut presens på samma gång. För att närma sig gåtan föreslår Björck termen kairotisk, från grekiskans kairos, som syftar på ett större nu än vårt punktuella, inpressat som det är mellan nyss och sedan. Kairos är mer av ett svällande nu, en nästan evig glänta där en människas (eller ett djurs, vem vet) sanna väsen kan uppenbaras om hen är uppmärksam på rätt sätt. En jämlik relation mellan människa och djur i ett sådant kairos är den dröm som genomsyrar Björcks bok. Hon kämpar med frågan om drömmen är till för människan eller för djuren. Kanske är den bara en nödvändig mänsklig strategi en dos vegeterande slow living för att rädda den sönderstressade nutidsmänniskan och planeten undan den rovdriftskapitalism allt fler menar kommer att bli vår död. Det är förstås bekymmersamt att relationen människa djur är så asymmetrisk, att djurens befrielserörelse till exempel måste ledas av människor. Det tycks också som människan har något att lära av djuren mindfulness och getyoga till exempel men vad kan djuren lära sig av oss? Bygga katedraler, kärnvapen, skriva poesi? Även den frågan är urbota antropocentrisk. Varför skulle en ko lära sig något av just människan, det finns väl andra djur. Häromdagen när jag var ute på morgonpromenad stötte jag på två ungtjurar och en kviga precis i skogbrynet, alltså på gränsen till ett annat rike, där vildsvinen och älgarna är kungar. Där kanske det finns något att lära för en ungtjur eller kviga hur man letar mat, bökar bland rötterna, försvarar sig mot lo och varg. Och hur man njuter av att vara fri. Jagad, men fri. Lars Hermansson, författare och kritiker Litteratur Amelie Björck: Zooësis kulturella gestaltningar av lantbruksdjurens tid och liv. Glänta produktion, 2019.

Dagens gäst får en presentation som han aldrig tidigare fått, men som också Kristina Lugn hade tyckt varit på gränsen till flummig. Vi pratar om varför pappa Glenn inte var en förebild under hans tidiga uppväxt, om Djurgårdens sportchef Bosse Anderssons märkliga men säljande telefonsamtal för att få Tobias till DIF, om varför man kommer hem till Sverige igen när man precis gått upp till Premier League, om om man kissar i duschen i omklädningsrummet i Kina och så kommer vi inte undan att fråga om Tobbe é klar, vilket vi såhär i efterhand är glada för (Tobbe är inte nödvändigtvis lika glad för det).

Vi tar ut varsin femtiolapp från Vargtimmen-kontot och går på vår numera traditionellt säsongsenliga loppisrunda. Tomas visar sig ha en biografisk koppling tidigt i livet till Johan Theorins Ölandskvartett, och Lars trendspanar nästa nordamerikanska go-to-resmål för hippa svenskar. Vi pratar också om: Majorna-loppisen, Roky Erikson, Gilbert Yacub, Bela Lugosi, The Witch, Robert Eggers, The Lighthouse, New England Patriots, NEIPA, Stephen King, Mark Korven, Sphere, Dustin Hoffman, Sharon Stone, Samaul L. Jackson, Barry Levinson, Rainman, Contact, The Abyss, Stargate, 2001: A Space Odyssey, Event Horizon, Laurence Fishbourne, Sam Neill, Paul Anderson, Kathleen Quinlan, John Ajvide Lindqvist, Våran hud, vårat blod, våra ben, Kärven, Creepypodden, Speciella omständigheter, Pappersväggar, Havssvalget, Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge, Rörgast, Gothic Crime, Kastlösa, Alvaret, The Haunting, Dreamworks, The Haunting of Hill House, Shirley Jackson, Liam Neeson, Catherine Zeta-Jones, Owen Wilson, Mats Strandberg, Färjan, Close-Up Magazine, Anders Fager, Lilla stjärna, The Brotherhood of the Wolf, Vargarnas pakt, Gévaudan, The Matrix, Christophe Gans, Silent Hill, The Evil Dead, Joseph Loduca, Charles Dickens, A Christmas Carol, Bloomsbury Books, The Cricket on the Hearth, Vincent Price, En hemsk natt, Legenda, Hans Arnold, Jack London, Evilyn Waugh, Edgar Allan Poe, George Bernhard Shaw, Saki, Frank Heller, Kristina Lugn, Sanningen i faller Valdemar, MR James, Vissla och jag kommer, Henry Kuttner, Råttor på kyrkogården, Anton Tjechov, En hemsk natt, Bodil Malmsten, Jack London, Musiken på berget, Pan, The Music of the Hill, Will F- Jenkins, Obehaglig hemkomst, Skräckens timmar, Mynt och Musik, Ebbes Hörna, Peter Jackson, King Kong, Apocalypto, Jack Black, Adrien Brody, Naomi Watts, Michael Connelly, Räven, Vargquizzen och Henriksberg. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Från Burton till Lugn är avsnitt 55 i Poetpodden med del 7 och det sista i serien om poeter födda på 1900-talet. Jag har valt ut poeter som påverkat mig och mitt diktande som inspiratörer och förebilder. Prenumerera på iTunes  / På Acast  / På Soundcloud Swisha 20 kr eller mer till 123 540 62 85.Bankgironr 743-0804.PayPal till irene@poeten.se. Den här gången berättar jag om sex poeter och läser dikter av fem. De är Nina Burton, Jacques Werup, Erkki Lappalainen, Eva Ström, Tua Forsström och Kristina Lugn. Jag svarar på Dilbas fråga om egenutgivning, bjuder på en skrivövning och spelar upp en dikt av Melodie Sjöman. Viktigt Tycker du om Poetpodden och att jag gör ett bra jobb? Om du gör det är jag tacksam om du vill gå in på iTunes skriva en kommentar. Varför? Det är ett bra sätt att få podden att nå ut till allt fler lyssnare. Glöm inte heller att kommentera här i bloggen och på Poetpoddens Facebooksida. Jag läser min dikt Hav och berättar om min nya bok SkrivarSidans diktskola. Tycker du om det du hör? Dela vidare! Hjälp mig att sprida podden genom att dela det här inlägget och alla andra du lyssnar på i dina sociala medier som Facebook, Twitter och alla andra. Då hjälper du poesin att få vingar. Länkar till innehållet i Från Burton till Lugn Hav: https://poeten.se/dikter/hav.htm SkrivarSidans diktskola: https://www.bokus.com/bok/9789198130850/skrivarsidans-diktskola/ Nina Burton: https://sv.wikipedia.org/wiki/Nina_Burton Jacques Werup: https://sv.wikipedia.org/wiki/Jacques_Werup Erkki Lappalainen: https://sv.wikipedia.org/wiki/Erkki_Lappalainen Estradpoesi: https://sv.wikipedia.org/wiki/Estradpoesi Poetry Slam: http://poetryslamsm.se/vad-ar-poetry-slam/ Eva Ström: https://sv.wikipedia.org/wiki/Eva_Ström Tua Forsström: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tua_Forsström Skicka in frågor och dina egna inspelade dikterSå skicka dina egna dikter och frågor om poesi till PoetpoddenFacebooksida: https://www.facebook.com/poetpoddenKontakt via e-post: podden@poeten.seTwitter: https://twitter.com/poetenirene Från Burton till Lugn är avsnitt 55 i Poetpodden Fler avsnitt i Poetpodden

Har du missat den här Söndagsintervjun från november 2016? Vi har nu säsongsuppehåll, men det finns nära 140 intervjuer att botanisera bland i väntan på vårsäsongen. Vi är tillbaka igen 20 januari!

Ingen har väl missat härjandet i Akademien, gubbigheten, knytblusen och Kristina Lugn-klippet. I avsnitt 5 pratar häxorna om fin- och fulkultur. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Marcus Berggren och Carl Stanley kommer förbi och berättar om sin nya TV-serie Motorcykelkriget och vi firar fräck fredag med att prata om Kristina Lugn och Megalodon.

Svenska Akademien genomlider sin värsta kris i modern tid men varför har de inte lärt sig av politikerna hur man krishanterar? I veckans avsnitt av podden "Det politiska spelet" får spelet i och kring den Svenska Akademien en ordentlig genomlysning av Ekots politiska kommentator Fredrik Furtenbach och Svenska Dagbladets politikreporter Annie Reuterskiöld. Hur kommer det sig att Kristina Lugn viftar mot pressen med en cigarett? På vilket sätt påminner Akademiens kris om turbulensen kring Juholt? Och kommer förtroendeövningar och workshops kunna få den sargade institutionen på rätt köl igen? I kölvattnet av Cambridge Analytica-skandalen tar sig podden också an frågan om svenska partiers närvaro i sociala medier. Jonas Andersson Schwarz, forskare och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns Högskola, tar oss med på en resa till spårpixlarnas och filterbubblornas domäner. Programledare: Henrik Torehammar Producent: Björn Barr

Skådespelaren Sven Ahlström, verksam vid Stockholms Stadsteater intervjuas av Anneli Dufva. Ahlström är också ett välkänt namn från film och tv, till exempel från serierna Bron och Blå ögon. Sven Ahlström är skådespelare, född 1966 i Malmö, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö där han blev klar 1992. Han skapade sedan, med sin avgångsklass, Unga konstnärliga teatern, innan hen tillsammans med Lars Arrhed under fem år ledde Ensembleteatern i Malmö. Efter det jobbade Sven Ahlström på Malmö Stadsteater, där han bland annat gjorde en hyllad Hamlet, i regi av Staffan Valdemar Holm. Han har jobbat på Göteborgs Stadsteater, där han gjorde titelrollen i Peter Schaffers Amadeus, vilken han sen också fick göra på Stockholms Stadsteater. Där har Sven Ahlström arbetat sedan 2003 och spelat allt ifrån Kristina Lugn till Strindberg, Tjechov och Knausgård i dramatiserad form. Han fick Svenska Dagbladets Thaliapris år 2007. Bland filmer han varit med i finns Thomas Alfredsons Kontorstid, Maria Bloms Nina Frisk och Mikael Marciamans Call Girl. På tv har han synts i en mängd  serier: Mysteriet på Greveholm, Blå ögon, Bron och medverkar också i den nu aktuella Vår tid är nu. Och 2017 på Stockholms Stadsteater har han gjort två nyskrivna pjäser: Lite lugn före stormen av tyska Theresia Walser och nu Sanningen av franske Florian Zeller.

Artisten Maja Gödicke och konstnären Ossian Melin berättar om sina egna psyken, hur de pratar om psykisk ohälsa och om det ens hjälper att vara öppen med hur man mår. Programledare Emmy Rasper.    När jag har mått som värst har det inte funnits ord för att beskriva hur jag mår och jag har inte vågat närma mig det för det har känts för mörkt, säger Maja Gödicke. Både hon och Ossian Melin har egna erfarenheter av att må dåligt psykiskt. Jag hade så mycket tvångstankar fram tills jag var 21 år, så att jag inte fungerade, säger Ossian Melin. Men att prata om sitt eget mående kan ibland vara ett sätt att må bättre. Maja berättar att hon en sommar då hon grät varje dag och hade svårt att andas hörde Kristina Lugn på radion beskriva ångest. Ångest? Jaha, det är det jag har! Det var så skönt att få ett ord på det, då kunde jag förstå det och ringa ett samtal och be om hjälp. Maja Gödicke är 26 år och artist, Ossian Melin är 27 år och konstnär. Samtalet spelades in den 11 maj i Göteborg i samband med Vetenskapsfestivalen.

Filips fäbless för att använda vedertagna uttryck för att legitimera sitt beteende! Att Jimmy Fallons enda förlåtande drag är hans möjliga mörker! De otalig gånger man gått ut genom hotellrummets dörr mitt i natten av misstag! Att Fredriks mamma köpte kalsonger till honom i 30 år! Det föraktfulla i politikers första spadtaget ceremoni! Västerås enda skybar! När Kristina Lugn headliner half time showen i Super Bowl!

Hon är både älskad, hatad, geniförklarad och bespottad bokstavligt talat. Den galghumoristiska, bitska och släpiga Kristina Lugn har väckt känslor sedan 80-talet, men nu vill hon be alla om ursäkt. Det första hon säger när hon kommer till studion är att hon inte förstår vad vi ska prata om. Kristina Lugn har ingenting att säga.Säger hon.Men sedan blir det ändå en intervju om stora ämnen som ensamhet, döden och utanförskap. Och om att tappa tron i en biograf i Drammen och om hur det låter på mötena i Svenska Akademien.Allt med hennes säregna galghumoristiska och sylvassa ton.1983 fick den då 35-åriga diktande bibliotekarien och ensamstående mamman Kristina Lugn sitt genombrott med lyriksamlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Plötsligt syntes och hördes hon överallt och pratade öppet om pillerknaprande, förmiddagsfyllor och självmordsförsök.I dag är hon en flerfaldigt prisad poet och dramatiker som sitter på stol nummer 14 i Svenska Akademien och funderar på hur hon ska disponera slutkapitlet i sitt liv.Det är en sorglig Söndagsintervju, men kanske också den roligaste. KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Skådespelerskan Marie Göranzon om skådespelarmoral, om att bli klappad i baken som ung på Dramaten och om att kanske sluta arbeta nu Marie Göranzon har varit verksam som skådespelerska i över 50 år och gjort ett rad stora roller på Dramaten. Just nu kan man se henne i titelrollen i Kung Lear av Shakespeare på Uppsala Stadsteater. Marie Göranzon är född 1942 i Linköping. Hon utbildades på Dramatens elevskola i mitten av 60-talet och har därefter tillhört Dramatens ensemble även om det också blivit en del film och tv-roller under åren. Och på scenen har hon gjort nästan allt; Ofelia i Hamlet, Fröken Julie, modern i Lång dags färd mot natt, hon har spelat Norén många gånger och andra samtida dramatiker som Kristina Lugn, Jonas Gardell och Bodil Malmsten. Hon har arbetat med regissörer som Alf Sjöberg, Ingmar Bergman, Per Verner Carlsson och Stefan Larsson. Hon har fått flera teaterpriser för sitt arbete: både Guldmasken och Thaliapriset. Och just nu kan man se henne i titelrollen i Shakespeares Kung Lear på Uppsala Stadsteater, i regi av Linus Tunström. Som sitt klipp från Radioteatern valde Marie Göranzon Medea av Euripides med Ulla Sjöblom, från 1972, den finns tyvärr inte tillgänglig av upphovsrättsliga skäl.

Samtalet spelades in 24 april 2013. Jingel av Sarah Riedel.

I det här avsnittet har vi träffat poeten och författaren Mårten Melin och pratat poesi. Och så har vi läst Bruno K Öijers diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee"!Du kan lyssna på avsnittet direkt här, genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande titlar:Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K Öijer, Wahlström & WidstrandDikter av Karin BoyeDikter, av Yahya Hassan, NorstedtsOlika dikter av Mattias AlkbergVitsvit, av Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlagDikter av Dorothy ParkerFjärde riket, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenMirijam om natten, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenSom trolleri, av Mårten Melin, Rabén & SjögrenJävla Lucia, av Mårten Melin, Eriksson & LindgrenDikter av Barbro LindgrenDikter av Siv WiderbergDikter av Lennart HellsingKärlek och uppror, antologi sammansatt av Siv WiderbergJag är världen, av Mårten Melin, HegasNär jag var prins utav Arkadien, av Barbro Lindgren, BrombergsDikter av Bodil MalmstenDikter av Sonja ÅkessonDikter av Kristina Lugn

- Hon kom ju jämt försent till lektionerna och så hade hon alltid med sig ett stort glas vatten, ett rör med treocomp, en stor kopp kaffe med mjölk och två paket röda Prince som hon rökte av oavbrutet, berättar kollegan Börje Ahlstedt. - När man spelar med en briljant skådespelare behöver man inte jobba, det faller av sig själv. Hon var ett geni och otroligt fräck och rolig att vara med. Men hon var också en ensam människa som hela tiden jagade efter något, det fanns ett hål som skulle fyllas, fortsätter Börje Ahlstedt. Pia Johansson var en av Lena Nymans första elever på scenskolan. - Det heter huvve!, gastade hon till oss när vi uttalade `huvud` i en pjäs som handlade om arbetarklassen. Hennes känsla för text var otrolig. Hon var oerhört noggrann och kunnig. Inte alls nån tramsig hoppetossa som en del har framställt henne som, säger Pia Johansson. I programmet medverkar också Kristina Lugn som känt Lena Nyman ända sen de gick i flickskola tillsammans på 60-talet. Hon specials

60 minuter med Eric Schüldt. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Författare, dramatiker, teaterchef I sitt direktsända Sommarprogram berättade dramatikern och författaren Martina Montelius om anonyma försändelser som hon fått. Det senaste hon fick anonymt var en bok. Hon talade sig också varm för det hon kallade kulturtanter. - Ni vet att kulturtanterna, Sveriges kanske främsta rebelliska folkrörelse, kan ha vilken ålder och vilket kön som helst. Det enda som krävs för att erövra det mycket stolta epitetet kulturtant är att man passionerat älskar litteratur, teater, bildkonst, musik och sådant. Om Martina Montelius Hyllad för sin debutroman Främlingsleguanen som kom ut 2013. Jobbat på Dramaten och Teater Plaza. Första pjäsen hette Usch, nu blev jag lite mulen och sattes upp på Teater Plaza. Har skrivit drygt dussinet pjäser sedan dess. Tog över det konstnärliga ledarskapet på Teater Brunnsgatan Fyra efter sin mor, Kristina Lugn 2011. Tävlade 2013 i På Spåret med Dominika Peczynski och startade nyligen en podd med Gunilla Brodrej. Har bekänt besatthet av Pernilla Wahlgren. - I hela mitt liv har jag varit rädd för fel saker. Jag är rädd för att handla pinsamma saker i affären, men inte för att sjunga a cappella på skånska inför publik. Jag är rädd för tunnelbanan, men inte för att gå långa promenader i glesbefolkade trakter mitt i natten. Mitt Sommarprogram kommer bland annat att handla om hemliga fantasier, att rymma från bollspel och en död gädda. Producent: Elin Claeson

Filosofiska rummet samlar fyra tänkare och ber dem dela med sig av sina bästa boktips för sommaren. Hör barnläkaren Lars H Gustafsson, filosofen Cathrine Felix, bibliotekarien Karin Malmström och sociologen Bo Isenberg. Äntligen sommarlov för landets studenter och förhoppningsvis välbehövlig semester för landets löneslavar, kanske till och med lite lugn för dagens överaktiva pensionärer? Då samlar Filosofiska rummet fyra tänkare och ber dem dela med sig av sina bästa boktips för hängmattan, stranden, torget eller var man nu önskar tillbringa sommaren. Hör barnläkaren Lars H Gustafsson, filosofen Cathrine Felix, bibliotekarien Karin Malmström och sociologen Bo Isenberg tala om bl a följande böcker: Better by mistake - The unexpected benefits of being wrong" av Alina Tugend. Ethics in the Light of Childhood av John Wall. Ull, av Hugh Howey. Acceleration, modernitet och identitet av Hartmut Rosa. Trötthetssamhället avByung-Chul Han. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist Redaktionens lyssningtips Sommaren är inte bara lästid. Den kan också vara lyssningstid. Filosofiska rummets poddarkiv är en skattkammare. ”Det är lite svindlande att titta i poddarkivet där det finns hundratals spännande, roliga, utmanande och ibland smått underliga program att välja bland”, säger Lars Mogensen. ”Om jag bara sticker ner näven i lådan hittar jag tre samtal jag gärna vill tipsa om som sommarlyssning.” Virilio och hastigheten. Ett samtal om hastighetens betydelse för människans utveckling. Varje ny brödrost är snabbare än den förra. Varje ny dator gör den gamla till en löjlig tröska. Enligt den franske filosofen Paul Virilio är hastigheten central om man vill förstå sig på våra samhällen. Men varje ny uppfinning bär också på en ny olycka. Gäster är den norske antropologen Thomas Hylland Eriksen, historikern Lars Ilshammar och konstprofessorn Gertrud Sandqvist. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/70993?programid=793 Anscombe, Foot och dygdetiken. Ett samtal utifrån Elisabeth Anscombe och Philippa Foot – två av 1900-talets viktigaste moralfilosofer. Är det rimligt att handla så att en person dör om jag samtidigt räddar livet på fem? Och hur viktiga är mina avsikter i en viss situation för hur min handling ska bedömas? Anscombe stod Wittgenstein nära och många har nog hört Foots berömda tankeexperiment om moraliska handlingsalternativ med en skenande spårvagn - the Trolley Problem. Vi lät deltagarna – filosoferna Cathrine Felix, Per Bauhn och Jeanette Emt – grubbla kring tankeexperimentet. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/61274?programid=793 Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal, säger man. Tyvärr är dock sambandet mellan livslängd och ålder direkt och ofrånkomligt. Så vad gör vi när kroppen förlorar sitt underhållningsvärde, för att citera Kristina Lugn. Går de existentiella frågorna som är förknippade med processen att besvara nöjaktigt? Vad händer med själen när kroppen förfaller, och är vi över huvud taget samma person i våra olika åldrar? Ett samtal om åldrande från 2005 med författaren Jacques Werup som skulle fylla 60 det här året, terapeuten och författaren Patricia Tudor-Sandahl, pensionären Annmari Asker samt filosofen Tobias Hansson. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=793&artikel=793625 Vad är bildning i vår tid? En gång i tiden innebar bildning att man kunde några klassiska språk, hade läst filosofi och var beläst i den klassiska litteraturen. Men vad är bildning idag? Förutom rent intellektuella insikter bör man ha koll på popmusiken, Barcelonas laguppställning och vad som rör sig i populärkulturen. I det här programmet möts skribenten Andres Lokko, författaren Martina Lowden och Göran Greider i ett samtal om vad en bildad människa i vår tid bör ha koll på. Programmet sändes i december 2007 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/92994?programid=793 Vad är politik? Valet 2010 gjorde Filosofiska rummet en ambitiös satsning på en serie om de olika ideologierna. I det avslutande programmet diskuterade vi vad som är politik. Ett program som kan vara värt att lyssna på igen så här i valtider. Medverkande är filosoferna Sven-Olof Wallenstein och Fredrika Spindler och estetikforskaren Cecilia Sjöholm. Programmet sändes i september 2010. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/68052?programid=793 Språkets evolution. Varför pratar vi? Det är en fråga som inte är alldeles lätt att ta reda på. Kring talets ursprung finns en rad teorier som är svåra att verifiera vetenskapligt. Men att vi är sociala varelser som gärna vill ta ett snack med våra medmänniskor är drivkraft som är svår att underskatta. Författaren Lasse Berg,  kognitionsforskaren Peter Gärdenfors och Karin Aronsson som förskar kring barns språkutveckling, diskuterar språkets evolution. Programmet sändes i maj 2010. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/71990?programid=793

Hon debuterade som skådespelare som 11-åring och sedan ägnade hon resten av livet till skådespeleri, både på scen och filmduk. 2011 dog Lena Nyman i sjukdomen KOL. I Svenska ikoner möter du vänner och kollegor till Lena Nyman som målar ett livsporträtt av en kvinna som levde ett både spännande och slitsamt liv. – Hon kom ju jämt försent till lektionerna och så hade hon alltid med sig ett stort glas vatten, ett rör med treocomp, en stor kopp kaffe med mjölk och två paket röda Prince som hon rökte av oavbrutet, berättar kollegan Pia Johansson. – När man spelar med en briljant skådespelare behöver man inte jobba, det faller av sig själv. Hon var ett geni och otroligt fräck och rolig att vara med. Men hon var också en ensam människa som hela tiden jagade efter något, det fanns ett hål som skulle fyllas, fortsätter Börje Ahlstedt. Pia Johansson var en av Lena Nymans första elever på scenskolan.  – ”Det heter huvve!”, gastade hon till oss när vi uttalade 'huvud' i en pjäs som handlade om arbetarklassen. Hennes känsla för text var otrolig. Hon var oerhört noggrann och kunnig. Inte alls nån tramsig hoppetossa som en del har framställt henne som, säger Pia Johansson. I programmet medverkar också Kristina Lugn som känt Lena Nyman ända sen de gick i flickskola tillsammans på 60-talet. Hon specialskrev flera roller till Lena  Nyman och det var på hennes ”Teater Brunnsgatan 4” som Lena Nyman gjorde några av sina absolut sista föreställningar.  Programmet är gjort av Karin Andersson, produktionsbolaget Munck AB

Stellan Skarsgård säger i helgens P4 Premiär att han numera oftare går på sina söners filmpremiärer än sina egna. Måns Herngren, Björn Kjellman och Tina Leijonberg är några gäster som gick på röda mattan som rullats ut för ut för Bill Skarsgård och hans kollegor i veckans filmpremiär "Himlen är oskyldigt blå". I Göteborg är det på lördag premiär för musikalen "Sunset Boulevard". P4 Premiär har träffat musikalstjärnan Gunilla Backman, som har stora framgångar på teatrar i Europa och ett 80-tals poplik i bagaget. Veckans huvudgäst heter Kristina Lugn. En rödhårig dramatiker, författare och regissör som får folk att både spotta och gråta av lycka. I helgens intervju har Kristina lovat att prata om sitt stora klädintresse och om lyckan att bli mormor. OBS! Denna vecka är P4 Premiär bara en timme långt, pga sport.

Kristina Lugn kommer till studion för att berätta om hur det gick till när hon började skriva countrytexter. Även Lennart Jähkel skyndar hit från sina repetioner på Stockholms Stadsteater för att tillsammans med Niko Röhlcke från Weeping Willows sjunga och spela låtar från den bejublade föreställningen Songs from the Swedish Badlands. I helgen som gick besökte en av de största svenska delegationerna hittills Kina. Med på resan var förutom kung Carl den XVI Gustaf även näringsminister Maud Olofsson, vars bristfälliga kunskaper i det kinesiska språket gav upphov till både skratt och förvirring. Vi ringer upp journalisten och författaren Ola Wong för att lista ut vad näringsministern BORDE ha sagt. Dagens bisittare är Louise Epstein.

Nordegren i P1 vill ha din hyllning till någon som förtjänar det, i versform. Kungen, Kristina Lugn eller Kajsa Bergkvist, du väljer. Sedan dramatiserar vi det i sändning, publicerade bidrag belönas! Mejla in ditt bidrag till nordegren@sr.se Konsthallen Liljevachs chef Mårten Castenfors har bjudit in 25 poeter för att skriva kärleksdikter till Victoria och Daniels kungliga bröllop. En som ska dikta kärlekens lov är Pamela Jaskoviak och hon är med i dagens program. Överdådiga hyllningar till kungligheter var stort på 1600-talet, och därför frågar Nordegren i P1 hur det står till med Panegyriken idag, 2009? Jennie Nell, litteraturvetare, ger svar. Igår upprättade Nordegren i P1 en lista på programmets hemsida där lyssnare kan berätta om hur de kontaktats av utländsk underrättelsetjänst. Vi följer upp några av de vittnesmål som kommit in, bland andra från forne SR-medarbetaren Jan Mosander. Du kan fortfarande vittna själv... Igår sa författaren till boken "Inte bara Stasi", Birgitta Almgren, att det var dags att offentliggöra namnen på de svenskar som varit Stasiagenter. Journalisten Björn Cederberg säger att en förlaring till varför de inte outas kan vara några av dom personerna återkommer som Säpo-tjänstemän. Bisittare är Roger Wilson

Allvarligt talat med Kristina Lugn, ett program som bygger på lyssnarnas frågor och Kristina Lugns svar

Kristina Lugn är poet och dramatiker och sedan 2006 ledamot i Svenska Akademin. Kristina Lugn vågar utmana våra livstabun genom att välja att besvara livets svåra frågor. Frågor om djup ångest, att vilja leva. Hon har valt tre lyssnarbrev från tre kvinnor. Musiken i programmet: Dream - Krokodil Lullaby for Patricia - Charlie Haden

Allvarligt talat med Kristina Lugn, ett program som bygger på lyssnarnas frågor och Kristina Lugns svar

Allvarligt talat med Kristina Lugn, ett program som bygger på lyssnarnas frågor och Kristina Lugns svar

Allvarligt talat med Kristina Lugn, ett program som bygger på lyssnarnas frågor och Kristina Lugns svar

Allvarligt talat med Kristina Lugn, ett program som bygger på lyssnarnas frågor och Kristina Lugns svar