Podcasts about uranienborg

Pontus Kyander står nästan helt stilla i denna essä. Ändå rör han sig över kontinenter, tider och mellan olika sätt att betrakta världen. Sändes första gången 2019-06-13. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Min far samlade på kartor. Jag står i tamburen och betraktar en av dem. Den är tryckt 1586 och återger den då danska ön Ven i Öresund. Där styrde adelsmannen Tycho Brahe i feodal stil. Brahe var inte bara en bondeplågare av rang, utan också en av sin tids främsta astronomer. Det är den aspekten som kartan berättar om. På Ven byggde Brahe sitt berömda Uranienborg, vida känt för sina avancerade stjärnkikare. Med hjälp av dessa blev Brahe del av den vetenskapliga revolution som startade med Copernicus. Copernicus introducerade som bekant ett heliocentriskt solsystem, där jorden och de andra planeterna kretsar kring solen istället för ett universum med jorden i sin mitt. Copernicus teori fick inget omedelbart genomslag, dels för att den gick emot både teologisk och astronomisk ortodoxi, men också för att hans bok var svår att förstå och baserad på otillräckliga observationer. Det var för att skaffa bättre data som Tycho Brahe lät bygga sin tids främsta observatorium. Med tillförlitliga observationer skulle han bevisa att Copernicus hade fel. Vi behöver inte fördjupa oss i Brahes egen modell av världsalltet. Det räcker att veta, att Brahes observationer gjorde Johannes Keplers moderna modell av solsystemet möjlig. Kartan i min tambur visar med stor exakthet plan och genomskärning av Uranienborg. Man kan se rummen och hur de användes och byggnadens tidsenliga barockarkitektur återges detaljerat. Mindre noga är det med ön och dess geografi. Ön är visserligen färglagd och grann, men den är lite ungefärlig, med byggnader i skiftande perspektiv och skalor. På ängarna betar millimeterhöga små får, hästar och kor; någonstans tycks även en räv smyga. Var ön befinner sig i förhållande till andra platser tycks sakna relevans; världen finns där bara som ett ensamt skepp stävande västerut. Det är en ö – isola – isolerad från alla övriga geografiska sammanhang. Det finns en tradition av kartbilder och texter om öar. Isolario, böckerna om öar, är en tidig gren av den moderna kartografin. Den uppkom och försvann under 14- och 1500-talen och är släkt med portolanon – lotsboken – också den upptagen med enskildheter som öar och hamnar. Genren är förknippad med Medelhavet och tar sin utgångspunkt i det kulturellt dominerande Italien. Den första boken om öar, som hette just Isolario, kom ut mot slutet av 1400-talet och var skriven av pseudonymen Bartolomeo da li Sonetti – en pseudonym som reflekterar att bokens 48 öar tryckta i träsnitt ackompanjeras av lika många sonetter. På samma sätt som gränserna mellan vetenskap och teologi länge var upplösta, var Isolarion från början lika mycket skönlitteratur som kartbok. Att den just hänger upp sig på öar har en bakgrund i antikens reselitteratur och epik. Homeros Odyssén kan ses som en berättelse om öar, liksom bitvis Vergilius Aeneiden. Hjältarna färdas med sina skepp mellan öar befolkade av exotiska varelser. Själva förflyttningen har författarna inte lika mycket att säga om, och det är ett vågstycke att ens någorlunda lokalisera var de övervägande fiktiva platserna egentligen kan vara belägna. Det är framkomsten och till sist hemkomsten som räknas; målet, men inte vägen. Havet, det är stort men också måttlöst, utan hållpunkter. Sjömännen spejar mot horisonten; de spejar efter en ö. Odysseus och Aeneas är sjömän vars världsbilder är knutna till Medelhavet. Utanför detta innanhavs gränser sträcker sig inte deras föreställningar. Strängt taget är det inte havet som intresserar dem, utan öarna. Med växande medvetenhet om den övriga världen förändrades både kartografin och den europeiska epiken. I antik efterföljd skrev portugisen Luis Vaz de Camões 1572 verket Lusiaderna. Boken är rik på kopplingar till Odyssén och Aeneiden. Men gudarnas roll är underordnad bokens hjälte, den historiske Vasco da Gama, som stävar fram på väg mot Indien. Den koloniala expansionen i öster var en triumf för Portugal, ett litet land med stora imperiedrömmar. I denna kolonialismens genombrottstid saknas kritiska perspektiv. Istället är det föreställningar om kristendomens och den västerländska civilisationen världsvälde som behärskar berättelsen. Överordning och makt präglar alla skildringar av de folk som möter. Här är epiken liksom kartan ett instrument för makten. Men till skillnad från Odyssén är läsaren av Lusiaderna noga underrättad om den relativa geografin. Med fingret på kartan kan vi följa resan. Även kartografin utvecklades med kolonialismen. För den som vill erövra världen gäller det att kunna styra rätt på de vida haven. Makt och navigation hänger ihop, och ju mer exakt kartan är, desto precisare blir maktens logistik och utövning. En helt annan världsbild möter när jag vänder mig mot ytterligare en karta i hallen: den är holländsk, tryckt i Amsterdam 1660, och återger en region som ytterst få hade verklig erfarenhet av, Nordpolen och Arktis. På kartuschen i nedre högra hörnet ses kartans enda inslag av lättsinne, två inuiter i vänligt samspråk med en isbjörn. I kartan är den kartografiska vetenskapen noga redovisad med inte bara longitud och latitud, utan också allsköns hjälplinjer och bågar. Medan Tycho Brahes Ven återgavs i naiv förenkling mindre än hundra år tidigare är kartan över Arktis djupt allvarlig och vederhäftig. Jag är imponerad: alla kustlinjer är inte utritade, men där är Island, väsentliga delar av Grönland, Baffinbukten, Kanadas östkust och Newfoundland. Du kan mer eller mindre navigera efter denna karta. Den är liksom Luis Camões Lusiaderna en lovsång till kolonialismen och ett redskap för dess maktutövning. Kartor speglar förhållandet till världen. En gång såg jag en grönländsk karta snidad på alla sidor av ett stycke drivved, att läsas med handen medan man samtidigt spejade mot kustlinjen. Den kartan var fysiskt förbunden till platsen och personen, en privat och taktil karta, brukbar främst för sin skapare och endast på det aktuella kustavsnittet. Jag står kvar i hallen och fångas av en annan kartografisk logik. En vägg täcks av dussinet kartor från Korea. Dessa träsnitt från 1700-talet visar de många gravplatserna för en klan med namnet Li. Här råder en helt annan logik och estetik än i västerländska kartor – men nog finns här en kanske tillfällig släktskap till den grönländska kartan av drivved. Varje karta vänder sig inåt, sluten i sig själv böjer sig också bergsformationerna mot kartans mitt. De ser ut som abstrakta tryck av Kandinsky eller Miró. Vad säger dessa kartor om sitt samhälle? De speglar det koreanerna kallar 'pungsu-jiri' och kineserna 'feng shui', en tro på naturkrafter i balans, och vidare berättar de om familjerelationer byggda på hierarki och lojalitet – men också om ett samhälle utan expansiva tendenser. Varje familj är en ö, omgiven av andra öar och en klan. Allt där utanför saknar relevans. Här i min tambur knyter jag samman en egen berättelse om kartor. Den börjar med ett hårt stycke drivved som snidats att följsamt passa ägarens hand, den fortsätter i de medaljongartade bilderna i koreanernas kartor. Dessa är kartor bara för den enskilde och de närmaste. Men med lusten att härska förändras kartan. Greppet om världen och kartan hårdnar. Vi har längesedan lämnat våra öar. Den som äger kartan äger också världen. Pontus Kyander, konstkritiker

I denne serie fra RumSnak Special fortæller vi i fem episoder om Tycho Brahes liv og videnskabelige arbejde, i anledning af 450-året for hans opdagelse af Stella Nova – den nye stjerne, der viste sig at være en supernova. Thyge Ottesen Brahe, manden som vi bedst kender som Tycho Brahe blev født den 14. december 1546 på Knudstrup borg i Skåne. Tycho var en adelsmand, som dog primært huskes som grundlæggeren af den moderne observerende astronomi. Han døde den 24. oktober 1601 i Prag. Vi har talt med seniorforsker Poul Grinder-Hansen fra Nationalmuseet, som kan hjælpe os med at forstå Tycho Brahe og hans samtid – og så har vi været en tur på Hven sammen med museumsguide Rasmus Trappe for at se Uranienborg og Stjerneborg, hvor Tycho boede og arbejdede i næsten 20 år. LINKS Om Tycho Brahe og hans liv (https://denstoredanske.lex.dk/Tycho_Brahe) Uranienborg på Hven (https://denstoredanske.lex.dk/Uranienborg) Tycho Brahe-museet på Hven (https://www.visithven.dk/tycho-brahe-museet/)

Det er ikke et program på P4, men dagens afsnit starter med en musikquiz – som altid med et twisted twist.Nicolai – lad os kalde ham Preben - checker ind på D'Angleterre sammen med Robbie Williams.. og måske også flere andre.I Frederikshavn var der fest i strandgården med plagiat-navnet Uranienborg – men de kristne var ikke helt tilfredse med udskejelserne. Få også historien om fanden og hans bil. Ugens henrettelse rejser en tur til Færøerne, hvor en søskendepar ender deres liv på grund af blodskam. Velbekomme.

Han er 52 år gammel og kommer fra Oslo. I tillegg til å ha fått juling av politispaner Eirik Jensen i sin ungdom har han siden 2004 trimmet nordmenns lattermuskler på scener over hele landet. Han har vært skuespiller, radioprogramleder og tidligere resieleder. Bli med komikerveteran André Jerman tilbake til oppveksten på Uranienborg og alle begivenhetene som formet han inn i voksenlivet.

Leopoldus Eiendom sitt blikk på boligmarkedet i Oslo vest og månedens mest interessante salg. Refleksjoner rundt boligpriser og vår «Embla-øvelse» med statistikk på de leiligheter som har vært solgt (over 70 kvadratmeter) i bydelene: Frogner, Fagerborg, Majorstuen, Uranienborg, St. Hanshaugen og Homansbyen.

Tænd et bette stearinlys og tag med rundt på et uhyggeligt ø-hop. Nicolai hekser den op og fortæller om Ane Palle, som var den sidste danske heks, der blev brændt på bålet. Hun blev ”heldigvis” benådet, så hun ikke døde på bålet… men fik hugget hovedet af inden afbrændingen. Mikkel tager os med til øen Hven, hvor Tycho Brahes observatorium Uranienborg lå. Mange år efter Tycho Brahes død besøger en natsværmejæger øen for at fange, ja.. natsværmere(?)Pludseligt beder en rødskægget mand natsværmefangeren om at slukke lyset, så han kan kigge på stjerner. Som man siger. Og så skal vi ikke glemme indslaget: Ugens henrettelse. Følg 'Er Der Nogen?' på Facebook: https://www.facebook.com/ErDerNogen/Serien er produceret i samarbejde med TV2 Nord. Værter og optagelse: Mikkel Egelund & Nicolai Sund.De andre ting: Michael Guldbrandt

Tycho Brahe är adelsmannen som år 1572 ser en ny stjärna på himlavalvet. Han går sin egen väg och kan bevisa att både kyrkan och de gamla grekerna hade fel, och en helt ny vetenskaplig världsbild växer fram. Upptäckten gör honom berömd över hela Europa och Fredrik II av Danmark ger honom ön Ven i Öresund där Tycho Brahe bygger upp ett astronomiskt centrum, Uranienborg.

Tycho Brahe är adelsmannen som år 1572 ser en ny stjärna på himlavalvet. Han går sin egen väg och kan bevisa att både kyrkan och de gamla grekerna hade fel, och en helt ny vetenskaplig världsbild växer fram. Upptäckten gör honom berömd över hela Europa och Fredrik II av Danmark ger honom ön Ven i Öresund där Tycho Brahe bygger upp ett astronomiskt centrum, Uranienborg.

I episode #32 snakker vi om Heroin Chic, forfattet av den unge lovende Maria Kjos Fonn, også kjent som forfatteren bak den kritikerroste Kinderwhore. Vi skal bli med ned i mørkets estetikk, heroinen og kjærlighetens irrganger og Anonyme Narkomanes hemmeligheter, for å nevne noe, mens vi klør oss i hodet og spør oss selv hvordan noen fra et såkalt godt hjem på Uranienborg kan ende opp med en omvendt klassereise slik hovedpersonen Elise later til å gjøre. I studio sitter ingrid Ribe-Nyhus, Maria Bjørdal og Arne Christian Konradsen. Kulturmisjonen er en podcast fra Stiftelsen Areopagos og Lazersverd studio. Produsent: Mathias Hammersmark Olsen

Når er man en god venn? Hvordan sier man unnskyld? Krangler gutter på en annen måte enn jenter? I denne episoden skal fire barn på Uranienborg skole hjelpe oss med å finne svar.

Det er ingen hemmelighet at jeg er sterkt fascinert av stillhet. Og jeg har tidligere i denne podkasten snakket om lyden av den absolutte stillhet, som jeg mener ikke eksisterer. På samme måte har jeg for lenge siden skjønt at en by kan være like stille om natten som et hvilket som helst landlig strøk, eller for den saks skyld, like stille som på fjellet. Opptaket du får i dag, er gjort i Oslo mellom klokka 03.42 og 04.14 i natt, altså torsdag den 26. mars 2020, og viser nyansene i stillheten i en by. Lydlandskapet er tatt i én tagning, og du hører små og store detaljer hentet ca hundre meter fra Uranienborg kirke, fanget i høykvalitetsstereo med stillestående mikrofon. Dette er en langsom reise i en stillhet, i en by som sover, og opptaket kan i seg selv fungere som avslapning, til kreativ bruk eller søvn. Kan selvsagt fritt lastes ned og brukes slik du selv ønsker det. 

Pontus Kyander står nästan helt stilla i denna essä. Ändå rör han sig över kontinenter, tider och mellan olika sätt att betrakta världen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Min far samlade på kartor. Jag står i tamburen och betraktar en av dem. Den är tryckt 1586 och återger den då danska ön Ven i Öresund. Där styrde adelsmannen Tycho Brahe i feodal stil. Brahe var inte bara en bondeplågare av rang, utan också en av sin tids främsta astronomer. Det är den aspekten som kartan berättar om. På Ven byggde Brahe sitt berömda Uranienborg, vida känt för sina avancerade stjärnkikare. Med hjälp av dessa blev Brahe del av den vetenskapliga revolution som startade med Copernicus. Copernicus introducerade som bekant ett heliocentriskt solsystem, där jorden och de andra planeterna kretsar kring solen istället för ett universum med jorden i sin mitt. Copernicus teori fick inget omedelbart genomslag, dels för att den gick emot både teologisk och astronomisk ortodoxi, men också för att hans bok var svår att förstå och baserad på otillräckliga observationer. Det var för att skaffa bättre data som Tycho Brahe lät bygga sin tids främsta observatorium. Med tillförlitliga observationer skulle han bevisa att Copernicus hade fel. Vi behöver inte fördjupa oss i Brahes egen modell av världsalltet. Det räcker att veta, att Brahes observationer gjorde Johannes Keplers moderna modell av solsystemet möjlig. Kartan i min tambur visar med stor exakthet plan och genomskärning av Uranienborg. Man kan se rummen och hur de användes och byggnadens tidsenliga barockarkitektur återges detaljerat. Mindre noga är det med ön och dess geografi. Ön är visserligen färglagd och grann, men den är lite ungefärlig, med byggnader i skiftande perspektiv och skalor. På ängarna betar millimeterhöga små får, hästar och kor; någonstans tycks även en räv smyga. Var ön befinner sig i förhållande till andra platser tycks sakna relevans; världen finns där bara som ett ensamt skepp stävande västerut. Det är en ö isola isolerad från alla övriga geografiska sammanhang. Det finns en tradition av kartbilder och texter om öar. Isolario, böckerna om öar, är en tidig gren av den moderna kartografin. Den uppkom och försvann under 14- och 1500-talen och är släkt med portolanon lotsboken också den upptagen med enskildheter som öar och hamnar. Genren är förknippad med Medelhavet och tar sin utgångspunkt i det kulturellt dominerande Italien. Den första boken om öar, som hette just Isolario, kom ut mot slutet av 1400-talet och var skriven av pseudonymen Bartolomeo da li Sonetti en pseudonym som reflekterar att bokens 48 öar tryckta i träsnitt ackompanjeras av lika många sonetter. På samma sätt som gränserna mellan vetenskap och teologi länge var upplösta, var Isolarion från början lika mycket skönlitteratur som kartbok. Att den just hänger upp sig på öar har en bakgrund i antikens reselitteratur och epik. Homeros Odyssén kan ses som en berättelse om öar, liksom bitvis Vergilius Aeneiden. Hjältarna färdas med sina skepp mellan öar befolkade av exotiska varelser. Själva förflyttningen har författarna inte lika mycket att säga om, och det är ett vågstycke att ens någorlunda lokalisera var de övervägande fiktiva platserna egentligen kan vara belägna. Det är framkomsten och till sist hemkomsten som räknas; målet, men inte vägen. Havet, det är stort men också måttlöst, utan hållpunkter. Sjömännen spejar mot horisonten; de spejar efter en ö. Odysseus och Aeneas är sjömän vars världsbilder är knutna till Medelhavet. Utanför detta innanhavs gränser sträcker sig inte deras föreställningar. Strängt taget är det inte havet som intresserar dem, utan öarna. Med växande medvetenhet om den övriga världen förändrades både kartografin och den europeiska epiken. I antik efterföljd skrev portugisen Luis Vaz de Camões 1572 verket Lusiaderna. Boken är rik på kopplingar till Odyssén och Aeneiden. Men gudarnas roll är underordnad bokens hjälte, den historiske Vasco da Gama, som stävar fram på väg mot Indien. Den koloniala expansionen i öster var en triumf för Portugal, ett litet land med stora imperiedrömmar. I denna kolonialismens genombrottstid saknas kritiska perspektiv. Istället är det föreställningar om kristendomens och den västerländska civilisationen världsvälde som behärskar berättelsen. Överordning och makt präglar alla skildringar av de folk som möter. Här är epiken liksom kartan ett instrument för makten. Men till skillnad från Odyssén är läsaren av Lusiaderna noga underrättad om den relativa geografin. Med fingret på kartan kan vi följa resan. Även kartografin utvecklades med kolonialismen. För den som vill erövra världen gäller det att kunna styra rätt på de vida haven. Makt och navigation hänger ihop, och ju mer exakt kartan är, desto precisare blir maktens logistik och utövning. En helt annan världsbild möter när jag vänder mig mot ytterligare en karta i hallen: den är holländsk, tryckt i Amsterdam 1660, och återger en region som ytterst få hade verklig erfarenhet av, Nordpolen och Arktis. På kartuschen i nedre högra hörnet ses kartans enda inslag av lättsinne, två inuiter i vänligt samspråk med en isbjörn. I kartan är den kartografiska vetenskapen noga redovisad med inte bara longitud och latitud, utan också allsköns hjälplinjer och bågar. Medan Tycho Brahes Ven återgavs i naiv förenkling mindre än hundra år tidigare är kartan över Arktis djupt allvarlig och vederhäftig. Jag är imponerad: alla kustlinjer är inte utritade, men där är Island, väsentliga delar av Grönland, Baffinbukten, Kanadas östkust och Newfoundland. Du kan mer eller mindre navigera efter denna karta. Den är liksom Luis Camões Lusiaderna en lovsång till kolonialismen och ett redskap för dess maktutövning. Kartor speglar förhållandet till världen. En gång såg jag en grönländsk karta snidad på alla sidor av ett stycke drivved, att läsas med handen medan man samtidigt spejade mot kustlinjen. Den kartan var fysiskt förbunden till platsen och personen, en privat och taktil karta, brukbar främst för sin skapare och endast på det aktuella kustavsnittet. Jag står kvar i hallen och fångas av en annan kartografisk logik. En vägg täcks av dussinet kartor från Korea. Dessa träsnitt från 1700-talet visar de många gravplatserna för en klan med namnet Li. Här råder en helt annan logik och estetik än i västerländska kartor men nog finns här en kanske tillfällig släktskap till den grönländska kartan av drivved. Varje karta vänder sig inåt, sluten i sig själv böjer sig också bergsformationerna mot kartans mitt. De ser ut som abstrakta tryck av Kandinsky eller Miró. Vad säger dessa kartor om sitt samhälle? De speglar det koreanerna kallar pungsu-jiri och kineserna feng shui, en tro på naturkrafter i balans, och vidare berättar de om familjerelationer byggda på hierarki och lojalitet men också om ett samhälle utan expansiva tendenser. Varje familj är en ö, omgiven av andra öar och en klan. Allt där utanför saknar relevans. Här i min tambur knyter jag samman en egen berättelse om kartor. Den börjar med ett hårt stycke drivved som snidats att följsamt passa ägarens hand, den fortsätter i de medaljongartade bilderna i koreanernas kartor. Dessa är kartor bara för den enskilde och de närmaste. Men med lusten att härska förändras kartan. Greppet om världen och kartan hårdnar. Vi har längesedan lämnat våra öar. Den som äger kartan äger också världen. Pontus Kyander, konstkritiker

På Amundsens piano i Uranienborg ligger det en hvit blondeduk. Den er brodert av Frederick Cook, mannen som utropte seg selv til «Nordpolens erobrer». Cook påsto å ha vært førstemann på Nordpolen, men mange kalte ham «Svindlerprinsen». Snakket han sant? Noen er villige til å gå langt for en rekord, og polarhistorien er full av juksemakere.Frosne erobringer er produsert av Filt Oslo i samarbeid med Follo museum for A-magasinet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En vannbærer I India hadde to store krukker, hver av dem hang på hver sin side av en stang som han bar over skuldrene sine. En av krukkene hadde en sprekk I seg. Mens den andre var perfekt og alltid var full av vann når de kom tilbake til arbeidsgiverens hus etter en lang tur hjem fra elven, så var den andre bare halvfull. Hver av oss har våre egne unike feil. Cecilie Jørgensen Strømmen er kapellan i Bygdøy, Frogner og Uranienborg.

Hva er det som driver deg, og hvorfor er det viktig å være bevisst på hva som driver oss? En av de vanligste negative følelsene som driver oss er, skyld, bitterhet, engstelse, frykt, materialisme og behovet for anerkjennelse. De livsbekreftende verdier som kan drive oss er kjærlighet, medfølelse, godtet, ansvarsfølelse, en sterk arbeidsetikk, kreative uttrykk og sjenerøsitet. Hvis vi ikke er drevet av noe, driver vi bare avgårde, av hva andre synes er viktig og kanskje kaste bort livet på ting som ikke er så viktige. Cecilie Jørgensen Strømmen er kapellan i Bygdøy, Frogner og Uranienborg.

Noen oppgaver, noen muligheter som ikke kommer igjen. Hva skjer da? Sett i denne sammenhengen får Marias handling en helt annen betydning. På samme måte som Maria valgte å sette seg ned ved Jesu fot og ta imot. Stoppe tiden litt, lytte. Cecilie Jørgensen Strømmen er kapellan i Bygdøy, Frogner og Uranienborg.

Sett deg ned med penn og papir, eller på en dataskjerm om det føles mer naturlig, og reflekter over de siste 24 timene av livet ditt. Tenk på alt som skjedde, men skriv bare ned hvordan du opplevde livet ditt innenfra. Som: Hva tenkte du gjennom dagen? Hvordan følte du? Hva er du mest takknemlig for? Og minst? Denne øvelsen gjør at vi ser etter godhet, anerkjenner smerte eller redsel. Den gjør at vi kjenner på vår kapasitet og funderer på det fabelaktige faktum at vi faktisk eksiterer! Cecilie Jørgensen Strømmen er kapellan i Bygdøy, Frogner og Uranienborg.

Et morgenrituale er gjerne noe som gir oss en god start på en ny dag. Kapellan i Uranienborg kirke, Cecilie Jørgensen Strømmen forteller hvordan hun starter dagen.

Peter Christophersen var bare 16 år da han emigrerte fra Tønsberg. Først til Cadiz i Spania, og så til Buenos Aires i Argentina. Dit kom han i 1871, og gjorde stor karriere i shipping, kjøtt og korn. I 1905 stilte han to krigsskip til disposisjon for den norske regjering, - et tilbud det ikke ble bruk for. Derimot fikk Roald Amundsen god bruk for den omfattende finansielle støtten Don Pedro bidro med helt fra 1911 og Sydpolsekspedisjonen, via Maud-ferdene og til slutt ved at han kjøpte ut Amundsens hjem Uranienborg fra konkursboet slik at polfareren fortsatt kunne bo der. Da Don Pedro var 82 år gammel kjøpte han et stort landområde i Paraguay som han oppkalte etter FRAM. Den dag i dag heter den lille landsbyen som ligger 40 km utenfor Asuncion ”Colonia FRAM”. I MUSEUM forteller oldebarnet Magdalena Christophersen om kontakten mellom Don Pedro og Roald Amundsen. Programmet ble sendt første gang i juni 2005. Med Joar Hoel Larsen og nå avdøde Kåre Berg, som var direktør på FRAM-museet da dette programmet ble laget. Programleder Øyvind Arntsen

** Tusenvis av turister kan bli rammet av hotellstreik. ** LO vil granske Stortingets gunstige etterlønnsordning. ** Vestkantbarn i Oslo får mer hjelp til spesialundervisning enn barn på østkanten. Uranienborg høyest med 260 tusen kroner per elev. ** To av tre Ap-ordførere går til kamp mot færre og større kommuner ** Det blir vrient å sanke Grand Prix poeng for Norge tror eksperter, men hovedpersonen selv, Carl Espen Thorbjørnsen, håper de tar feil.