Podcasts about andakten

Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur Andakten: ”Varken julen eller livet är perfekt, helt och allt igenom, inte för någon av oss. Men i just det som är våra liv, sådana som vi är, sådan som världen är tar Gud plats, blir Gud människa, blir Gud ett barn.Text:Luk 2:1-6Musik:Nu tändas tuden juleljus – Helen Sjöholm och Anna Stadling Mary, did you know – Mary J BligeProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur Andakten: ”Kanske är du stressad över allt som hör julen till, ledsen och lite orolig som under alla stora helger, då allt ska varar bra och lyckat. Men här står ängeln och kallar dig utvald, alltid älskad och alltid buren.”Text:Luk 1:42Musik:Idas förväl – Dreamers Cirkus, Roger Tallroth och Sofia KarlssonProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 hålls denna vecka av Carina Samuelsson, skolpräst på Sankt Sigfrids folkhögskola utanför Växjö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur Andakten: ”Det står en ängel på altaret i kapellet på folkhögskolan och varje morgon när jag kommer in där är det som om ängeln säger: ”Var inte rädd” Carina. Jag är här, där du är där är jag. Det är som om ängeln förstår att det ibland är just det jag behöver höra - ord av hopp, ord av tröst, ord om att någon vandrar vid min sida.”Text:Luk 1:30Luk 2:10Musik:Idas förväl – Dreamers Cirkus, Roger Tallroth och Sofia KarlssonProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Om stjärnorna som en symbol för trygghet och hopp handlar dagens andakt med Albin Tanke från Malmö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:När jag ser upp mot stjärnhimlen fylls jag av mysteriet och jag känner mig omsluten. Det har inte alltid varit så, det har funnits perioder för mig då stjärnhimlen och rymdens storhet bara känts skrämmande. Ovissheten om alltings mening och mål och alla varför-frågor har rivit runt i kroppen. Och det här med oändlighet har bara väckt ångest. Men med tiden kom tilliten till Gudsmysteriet att växa, nåden och kärleken framträdde tydligare för mig. Nu vittnar stjärnhimlen om trygghet, om att inte vara övergiven, utlämnad och ensam.Det är som att varenda ljuspunkt på den mörka himlen blir en bild av samhörighet – av alla som levt, lever och kommer att leva. Att se de många ljuspunkterna på himlen kan hjälpa oss känna att vi hör ihop med varandra och med människor som vi aldrig ens har träffat. Att en annan människas omsorg och kärlek också kan få beröra mig. Så blir stjärnornas ljus också ett fredens tecken.Text:1 Mos 15:5Musik:Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solistProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag talar prästen och psykoterapeuten Albin Tanke om mörkret som ett sätt till återhämtning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag önskar, mitt i denna mörkar vintertid, att mörkret får innebära just vila och återhämtning. Att mörkret inte ska skrämma utan att det ska gå att se mörkrets tid som en växtplats.Jag önskar så att vi alla ska kunna öppna oss för budskapet som kan finnas mitt i mörkrets kärna – att det är där som själva ljusets skapelse har sitt centrum – att det är därifrån som hoppet viskar till oss: Du är trygg även när du själv inte känner det, du är sedd även när mörkret gör det svårt för dig att se klart. Du går mot en framtid med nya oanade möjligheter, du går på den vägen just nu, trots att den ibland känns ovan eller oviss.I profeten Jesajas bok står det: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” Kristusljuset skiner i våra hjärtan även när vi känner oss lamslagna av mörkret. Friden och freden är på väg att processas inom oss, så att vi kan öppna för den och ta emot livets trygghet – mitt i allt det vi just nu står i.Text:Jes 9:2Musik:Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solistProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Albin Tanke från Malmö i Andakten i P1. Idag om orubblig kärlek. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:När mörkret river i mig och dunklet känns svårt, då brukar jag försöka tänka på ljuset som tändes för mig vid mitt dop. Dopljuset är gudsljuset som alltid brinner för mig och aldrig kan slockna vad som än sker. Ett ljus som bär igenom allt som sker och som bär igenom död till liv. Dopljuset tänds från det stora Kristusljuset som visar att vi hör ihop med Gud, och hur mörkt det än kan kännas, bor ändå alltid Livets ljus i våra hjärtan.I de flesta kyrkorum brukar det dessutom alltid brinna ett litet ljus på altaret som påminner om Kristus närvaro. Guds närvaro är konstant och det är skönt att veta när så mycket annat runt omkring är föränderligt, skiftar och växlar.Ljuset lyser för att visa på att Kristus är barmhärtighetens ljus för var och en. Vågar jag ta detta på allvar: att jag faktiskt har en verklig vän i Kristus som vill mig väl? En vän som det går leva nära, samtala med, en vän som välsignar mig och som till och med ger sig själv till oss alla just för att vi behöver det? Kristus är en vän som inte viker av eller sviker när dagarna mörkar, utan som i stället vågar sig ännu närmare, vill lysa ännu starkare, och fortsätter att älska och inte mäta efter prestationer eller förmåga att tro.Text:Psaltaren 116:5Musik:Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solistProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Bana väg för freden! Det är temat på veckans andakter med prästen Albin Tanke från Malmö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Evangeliet, det glada budskapet, kommer till oss med befrielse från jantelagens kvävande regler. När evangeliet får sprängkraft i våra olika sammanhang så smulas jantelagen sönder, då bryts kraften i den ner. Då blir det sant att vi faktiskt, var och en, visst är någon att räkna med, att vi visst duger och att det visst finns någon som bryr sig om oss. Det går att bryta gamla destruktiva tankemönster, att våga sig ut på okänd mark och söka vänskap, prova något nytt och kliva fram i ett sammanhang. Därför jag har något att ge i denna värld!Maria, Jesus mamma, visar oss hur hon vågar sticka ut då hon tar emot den gåva hon har fått. Hon säger inte ”inte ska väl jag”, utan hon kliver fram, låter sig utvecklas med sin gåva och litar på att hon duger. Jag kan tänka mig att Maria måste ha varit livrädd, men ändå utbrister hon i orden: Stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt. Maria hade modet att stå kvar, våga ta in budskapet och inte förminska sig själv eller festas av jantelagens “inte har väl jag något att bidra med”. För visst hade hon det!Text:Luk 1:49Musik:Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solistProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Bana väg för freden! Det är temat på veckans andakter med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi lever ju i svåra tider och världen är hårt drabbad av människors krig, våld och terror av olika slag och en mängd andra svårigheter som tär och som kan leda till missmod.Kristus finns alldeles intill oss fast vi inte alltid märker det. Han vill framkalla oss ut ur missmodet till tillit, hjälpa oss upp ur fallgroparna och ge oss kraft och mod att rikta om all den energi som finns i rädslan och omvandla den till både inre och yttre handlingskraft.Plötsligt kan det bli viktigt att fundera över på vilka, stora eller små sätt, som vi vill engagera oss i fredsarbetet? Hur börjar jag med mig själv? Kan jag hålla fred med mig själv? Och hur ser det ut i mina relationer runtomkring? Fred är vägen till Fred, men det kräver mod att våga gå kärlekens, fredens och respektens väg, att vara självutgivande, gränssättande och sårbar i att kunna uttrycka det som är djupt viktigt. Det banar väg för freden och är som en sådd som kan komma att betyda mycket mer än vad vi kan ana.Text:Luk 1:76-79Musik:Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solistProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Imorgon är det luciadagen. Då får vi ta emot lite värme och ljus när sankta Lucia med sitt följe möter oss i vit klänning, ljuskrona i håret och vi får lyssna till älskade jul, advents och luciasånger. Förr ansågs den 13 december vara årets mörkaste dag, och Lucias ljus var tänkt att lysa upp det allra mörkaste mörker. Även om vi nu betraktar den 21 december som årets mörkaste kan vi ändå idag ta till oss Lucias trösterika budskap till dig och mig om att ljuset alltid övervinner mörkret.Ibland kan jag undra om det budskapet mest är en vacker tanke. När jag ser de krigsupptrappningar som sker på flera platser samtidigt i vår värld och som ofta har sin grund i de ökade polariseringen i samhället, i politiken, i religionen – då kan jag undra om det inte är tvärtom, att mörkret är starkare än ljuset. Men när jag kom på mig själv häromdagen med att i min tankevärld måla upp en mörk framtidsbild, insåg jag att de tankarna mest gjorde mig passiv och rädd. Givetvis måste vi våga se klart vart vår värld är på väg. Samtidigt, när de mörka berättelserna tillåts att ta för mycket plats är risken att vi till sist bara ser det som passar in där och väljer bort allt det ljusa i den här världen, allt det som motsäger och nyanserar. Och då kan de mörka berättelserna växa av egen kraft. Vi behöver också se nyanserna. Vi behöver också se att det är en minoritet av världens befolkning som aktivt arbetar för en mörk berättelse. Vi är så många fler som vill arbeta för ljus och kärlek. Och i verklighetens berättelse kan man alltid förändra handlingen. Det är vi som skapar historien.Text:Joh 1:5, 1:9Musik:Cristina's Dream av och med Fernando OrtegaProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andaktenDet finns något inom mig som har kommit i otakt med tillvaron – en rastlöshet, frustration och längtan som ständigt gör sig påmind. Kanske känner du igen det? Människan är inte alltid fridfull, utan en varelse som ibland blir otålig och jagad. Ofta är det svårt att stanna upp, bli stilla och vänta. Det känns tryggare att vara i rörelse, att längta efter allt det som för stunden verkar nödvändigt.Den katolske författaren Roland Rolheiser skriver: ”Längtan är alltid starkare än tillfredsställelsen.” När något efterlängtat väl uppnås, fortsätter rastlösheten och frustrationen – för vi når aldrig riktigt fram när livet handlar om att jaga. Från tidig ålder lär vi oss att världen är konkurrensutsatt: ”Jag måste ta min plats, annars tar någon annan den.” Med den synen förblir människan rastlös och olycklig.Text:1 Mos 1 & Mark 10Musik:Cristina's Dream av och med Fernando OrtegaProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Om tacksamhet i vardagen reflekterar Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan, över i dagens andakt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Hur kan jag som människa leva med lite mindre krav på mig själv och omvärlden och lite mer tacksamhet över livet? Jag tror att en väg är att öva sig i att se och uppskatta vardagen. Du och jag lever i en tid som säger att idealet är att lämna vardagen, att livet är till för att fyllas av upplevelser. Vi som har mat på bordet och ett uppvärmt hem, som har tagit några kliv på behovstrappan, har kanske till och med vant oss vid att leva med en inbyggd förväntan att få uppleva nästa resa, nästa maträtt, nästa andliga höjdpunkt, nästa kulturella kick. Det är det vi matas med i sociala medier – och kanske också i våra vänskapskretsar.Jag tror att vi kan få uppleva mer liv i livet om vårt liv får en större vision än bara att samla på upplevelser. Och en startpunkt kan vara att byta perspektiv en stund. Tänk om jag redan har allt det som jag behöver, att livet redan är fyllt till bredden av Guds kärlek och omsorg?Musik:Cristina's Dream av och med Fernando OrtegaProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det finns en tavla i Louvren i Paris som ständigt är i skuggan av en tavla som hänger mittemot. Det märkliga är att tavlan som inte så många bryr sig om, är enorm. Ungefär sju gånger tio meter! Tavlan flödar över av glada färger och ett myller av människor och djur. Bröllopet i Kana, heter den, och är målad 1563 av Paulo Veronese. Motivet är hämtat från Johannesevangeliet och föreställer en bröllopsbankett. Mitt på tavlan sitter Jesus vid ett dukat bord, med en sorts stråkkvartett framför sig. Mängder av mat och vin. Fast vinet tar slut. Jesus ber då tjänarna att fylla vinkärlen med vatten. Vatten som han sedan förvandlar till vin. Och den glada festen kan fortsätta utan att gästerna ens märkt av att vinet var slut.Jag tycker att Bröllopet i Kana är en fantastisk målning och rummet där den hänger är alltid packat av förväntansfulla människor. Men besökarna på Louvren har ryggen vänd mot den vackra målningen. Alla tittar åt ett annat håll. För mitt emot bröllopet i Kana hänger en annan tavla. Den är betydligt mindre och man ser den knappt för alla människor. Det är Mona Lisa. Vilket öde att vara tavlan mittemot Mona Lisa!Text:2 Kor 6:2Musik:Cristina's Dream av och med Fernando OrtegaProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Svåra och oväntade saker händer i allas våra liv. Även hos dem som verkar ha enkla och lyckliga liv, finns smärta och sorger som har begravts under lager av flyktbeteenden och försvar. Jag kräver ibland att livet ska ge mig det som jag drömmer om. Men livet tar inte hänsyn till mina drömmar. Och hur ska jag förhålla mig till det? Jag har mer och mer börjat tänka att jag behöver sluta kräva saker av livet, och i stället bli den människa som livet kräver av mig. Hur ska det ske? Ett första steg är alltid att bli stilla och våga se hur mitt liv faktiskt ser ut just nu, att verkligen leva i den verklighet som faktiskt är min. Jag tror det är så livet är ordnat. Vi behöver stanna kvar i känslor av ångest och ilska och känna dem fullt ut för att kunna ta kloka beslut och bygga våra liv på en stadig grund. Gud möter oss alltid i verkligheten. För Gud har blivit människa. Gud är alltid mitt ibland oss. Text:Matt 7:24-27Musik:Cristina's Dream av och med Fernando OrtegaProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Om den lojala Rut berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Rut, en fattig, invandrad änka i Bibeln, som blev anmoder till Jesus.- Ruts berättelse känns som en påminnelse om att Gud väver sin väv med oväntade trådar. Att trofasthet och kärlek ibland betyder mer än makt och status. Och att Gud ofta verkar i det lilla och stilla. I vardagens val, i omtanken, i modet att stanna kvar när andra går, säger Stefan Beimark i andakten.TextRut 1:16MusikWalk – Ludovico Einaudi Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Om förnyaren Esra berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Esra i Bibeln, som började om genom att återvända till grunden.- Förnyelse börjar sällan med stora gester. Kanske börjar den med stilla ord och med längtan? Eller med att någon vågar öppna de gamla texterna igen och låta Gud tala nytt, säger Stefan Beimark i andakten.TextEsra 7:10MusikSpiegel im spiegel - Angèle Dubeau, Louise-Andrée Baril Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Om vardagshjälten Miriam berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Miriam i Bibeln, som kunde konsten att både vänta och agera.- Mirjam lär mig att stå kvar när det stormar. Att glädjas när befrielsen kommer. Att inte ge upp när vägen blir lång. Hon påminner om att tron har rytm. Hur den rör sig från tyst väntan till jublande lovsång. Från korgen i vassen till tamburinen på stranden. Mellan oro och tillit, säger Stefan Beimark i andakten.Text2 Moseboken 2:7, 15:21MusikSaman - Ólafur Arnalds Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Om den modiga Ester berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Ester i Bibeln, som vågade göra sin röst hörd för ett hotat folk.- Kanske har varje människa en egen plats i livet? En plats och en roll just för en tid som denna? Tänk om våra röster och val kan göra skillnad för någon annan precis som Esters gjorde? Ester lär mig att vara modig inte handlar om att brist på rädsla. Tvärtom, mod verkar vara att göra det jag tror är rätt, trots min rädsla, säger Stefan Beimark i andakten.TextEster 4:14MusikDeparture (Home) – Max Richter Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Om den både svage och starke Abraham berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Abraham i Bibeln, som lämnade sitt hemland och reste mot okänt mål.- Ingen vet hur morgondagen kommer att se ut. Alla lever i tro. En del har likt Abraham förankrat sin tro hos Gud och det blir till ett ankare in i framtiden som hjälper oss att navigera genom livets berg och dalbana, säger Stefan Beimark i andakten.Text1 Moseboken 12:1MusikWalk – Ludovico Einaudi Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Idag tar pastor Fredrik Jennerhav, sin utgångspunkt i ljuset. Det ljus som får lysa klart. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Är du som jag som gillar sommaren? När det är varmt och man badar i sol och ljus? Många känner en längtan efter ljuset så här års. Samtidigt är det något nästan magiskt som händer när man sätter sig inne i skymningen och tänder ett ljus. Det känns som att rummets hela atmosfär förändras på en enda sekund. Att en liten ljuskälla kan förmå så mycket. Eller tacksamheten man känner när man plötsligt står ute i totalt mörker och kommer på att tända mobilens ficklampa. Det hjälper mig att inte snubbla. Det gör att jag kan hitta det jag nyss tappat. ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” står det i Johannesevangeliet.Det är ett av de mest hoppfulla bibelord vi har. Vi kan alla känna av mörkret i världen. Ett mörker som kan visa sig i de stora världsproblemen såsom krig, svält och fattigdom. Men vi upplever också mörker i våra egna liv. Kanske är du drabbad av sjukdom eller sorg. Kanske kämpar du med ett beroende eller med trasiga relationer. I mörkret kan vi känna ensamhet, rädsla, oro eller ångest. I förlängningen kan vi landa i bitterhet eller egocentrism.Den goda nyheten är att ljuset lyser. Genom Jesus Kristus har ljuset kommit till världen. Bibeln talar om Jesus som det sanna ljuset som kom till världen för att ge ljus åt alla människor. Det innefattar både dig och mig. Ett ljus, som om vi vill, lyser upp både oss och världen runt omkring.Text:Joh 1:5, Matt 5:14Musik:Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Fredrik Jennerhav, pastor i Pingstkyrkan i Kungälv. Han talar om den stundande adventstiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Tänk om Jesus redan idag vill ankomma dig. Att du angår honom. Vad i ditt liv är undanskuffat och dolt? Tänk om Jesus med kärlek vill säga – jag tror på dig. Tror du på mig? Att stå vid perrongen. Först bara ana att tåget närmar sig stationen. Ett väsande ljud från rälsen. För att sen höra och slutligen se hur tåget närmar sig. Det bromsar in precis bredvid dig. Snön lägger sig. Dörrarna öppnas. Vill du gå ombord? Vill du resa med på trons resa? Ibland är vägen till tro enkel och självklar. I våra svåraste stunder ropar vi ofta på Jesus. Ibland är det en trevande väg, även om Gud aldrig är långt borta från någon av oss.Men, kanske du invänder, hur kan man tro när världen ser ut som den gör? Krig, fattigdom och orättvisor. Kristna väntar fortfarande på Jesu ankomst. Han har lovat att komma tillbaka. Det blir en dag av glädje. Men också av rättvisa. En ankomst av ett evigt hopp och till ett evigt liv. Där det ofullkomliga blir fullkomligt. Där det trasiga blir helt. Men under tiden kan vi välja att vara med på trons resa. Att kliva ombord.Text:Joh 4:1-42Musik:Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda. Med Anders Widmark Trio Producent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vi närmar oss första advent och idag berättar Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, om en adventstid han minns Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Adventstiden är en tid av väntan och förhoppning på någonting stort som ska komma. Inte minst är det en förväntansfull tid för alla barn som ser fram emot julen. Mitt eget första minne av att ha sett fram emot julen på detta sätt är adventstiden 1991, då jag var sex år gammal. Jag hade önskat mig en polisstation i Lego i julklapp. Eftersom jag var så otålig och tjatade så mycket så stod min kära mamma till slut inte ut mer, och letade i början av adventstiden fram polismotorcyklarna ur kartongen så att jag kunde leka med dem så länge. Mitt habegär och bristande tålamod som sexåring utgör givetvis inget bra exempel på hur man borde fira advent. Men kanske finns det ändå någonting positivt som vi kan lära oss av den här anekdoten. Anledningen till att vi firar advent under nästan fyra veckor innan jul är att vi ska få tid att riktigt längta efter Jesus innan han kommer. De kristna har traditionellt uttryckt denna längtan efter Kristi ankomst med böneropet Marana tha, som betyder ”Vår Herre, kom” på Jesu modersmål arameiska. Musik:Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag i andakten i p1 möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som talar om himlen, helvetet och skärselden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Dagen efter Alla helgons dag firas Alla själars dag, då vi minns alla de avlidna, särskilt våra egna anhöriga. Det är som bekant tradition att besöka kyrkogården under Allhelgonahelgen och tända ljus vid gravarna. Det här är ursprungligen en katolsk tradition, som började spridas till Sverige mot slutet av 1800-talet och slog igenom i hela landet efter andra världskriget. En kväll under den första veckan i november brukar jag besöka Stampens kyrkogård strax norr om Ullevi tillsammans med församlingens ungdomar. Efter att jag har välsignat gravarna och vi har bett en bön för alla de avlidna får ungdomarna två gravljus var som de får tända framför några till synes bortglömda gravar som inga anhöriga har besökt. På så vis försöker vi bidra till att ingen avliden ska bli helt bortglömd under allhelgonahelgen. Detta ljuständande är inte bara till hjälp för att minnas de avlidna och lysa upp deras gravar i novembermörkret. Ljuset symboliserar framförallt de böner som vi bär fram för de avlidna, för att de ska renas från de onda konsekvenserna av sina synder, och på så vis kunna träda fram helt och fullt inför Guds ansiktes ljus i himmelriket. Den traditionella bönen för de avlidna lyder: ”Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.” Gravljusen symboliserar på detta sätt det eviga ljuset som vi ber att de avlidna ska få skåda i himmelriket.Text:2 Mack 12:43-45Musik:Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som tar sin utgångspunkt i Helgonen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi befinner oss i november månad, som inleddes med Allhelgonahelgen. Alla helgons dag är en av de viktigaste högtiderna under det katolska kyrkoåret, då vi kommer ihåg alla helgon, kända som okända, som levde ut sin tro på Jesus Kristus på ett exemplariskt sätt. De senaste åren har jag fått fira allhelgonaafton tillsammans med församlingens mammagrupp och deras barn. Då får barnen fira en riktig All Hallow's Eve genom att klä ut sig till sina favorithelgon. Några brukar klä ut sig till sina skyddshelgon som de är uppkallade efter, någon av flickorna brukar alltid vara utklädd till den saliga jungfrun Maria, och några av pojkarna brukar ta vara på möjligheten att klä ut sig till en modig soldat som den helige Göran. Efter att jag har fått gissa vilka helgon som barnen föreställer så går vi tillsammans i procession in i kyrkan samtidigt som vi ber om helgonens förbön i allhelgonalitanian.Text:Joh 15:111 Pet 13-16Jak 5:16Musik:Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.Text:Filipperbrevet 3:12-16Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi låna någon annans tro.När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.Text:Hebreerbrevet 11Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.Text:Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Text:Efesierbrevet 2:8-10 Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:”Barn lär oss om tillit. De lär oss om sårbarhet. De lär oss vad det innebär att leva med renhet i hjärtat. Denna renhet är inte bara något vi ska skydda, det är också något vi kan låta forma på nytt. Därför är barn inte enbart framtiden – som man ofta säger. De är också en spegel. En påminnelse om vårt eget ursprung. En källa vi kan blicka in i och kanske återvända till.”Text:Koranen 30:30Musik:Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten: ”Det finns något magiskt med hur ett barn kliver in i ett rum. Inga masker. Inga roller. Bara ren närvaro. De frågar, skrattar, tröstar, protesterar – allt med samma intensitet. Och ibland tänker jag: Var tog den där äkta, orädda människan vägen när vi blev vuxna?”MusikSirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad WilkinsProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:När vi upplever stark kärlek till en annan människa, passion, är det en så stark kroppslig upplevelse att vi kan tro att vi blivit tokiga. Det har vi i regel också. På det bästa sättet.Jag har haft turen att erfara passion och jag har också haft lyckan att uppleva hur längtan efter ett barn varit en storm i min kropp. Den längtan – eller habegäret - är också kärlek: för ja, det går att älska någon innan den finns, det går att älska den som skulle kunna finnas.När Moses, övergiven som baby, men sedermera vår störste profet, skulle dö hade han inte korsat Jordan och han fick aldrig komma in i det förlovade landet. Han vittnar om att allt kanske man inte får. Eller så är också den frågan felställd: vad har jag fått är helt enkelt en bättre fråga sig än vad fick jag inte?Text:Välsignelsen över barnenMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin buddhistiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:När jag var förälder till en bebis så hade jag inte tiden att sitta ner och meditera långa stunder, att göra retreat eller att resa till Himalaya som andra i min Vajrayana buddhistiska församling kunde göra. Att meditera är Buddhistens främsta formella praktik och att inte hinna utöva den formella aspekten av sin religion kan ses som ett misslyckande. Jag valde ändå att vara förälder till ett litet barn och att praktisera föräldraskapet som en Vajrayana buddhist. Att vara förälder är ett sätt att praktisera min religion i det vardagliga livet. Det är samma praktik när man sitter på meditationskudden och att i varje stund släpper tankarna och låter dem upplösas. Referenspunkter stiger upp. Referenspunkter släpps. Som förälder till ett litet barn behöver jag göra samma sak. Jag släpper mina idéer och preferenser. Det är en aktiv buddistisk praktik i vardagen, jag praktiserar tomhet och form.Text:Bön av Yéshe TsogyelMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det lilla Jesusbarnet växer upp och snart undervisar han lärjungarna om barnets centrala plats som fördjupar vår förståelse om hur vi kan vara med och försöka bygga Guds rike tillsammans. Så här berättar evangelisten Markus: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.Radikaliteten i denna text är enorm. Jag blir så tagen när jag läser orden trots att jag har läst dem minst tusen gånger. Budskapet sägs i en tid, för nästan två tusen år sedan, då barnen kanske inte alltid räknandes med. Barnets plats för Gud verkar självklar. Det oförställda, genuina, spontana, autentiska – det är att leva sant, äkta och fritt. Lever vi så, är vi med och bygger ett gudsrike för varandra.Text:Mark 10:13-16Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Att vara den som inte hör till” är rubriken på fredagens andakt – ett ämne som ni lyssnare har önskat. Ur Andakten: ”Själv känner jag mig nästan alltid blyg när jag går in i ett rum med människor jag inte känner. Nya människor, nya blickar, nya utforskanden av andra – och medvetenheten om att andra utforskar mig. Kanske granskar de mig? Kommer de att ta emot mig?”TextMarkus 12:101 Korinthierbrevet 1:27-28MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bön är rubriken på torsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare.Ur Andakten: ”I hela världen finns det olika sätt att jämföra bönen med andningen. Det tror jag inte är någon tillfällighet. Det kommer just ur människans intuitiva erfarenhet om Guds intima närhet med vårt innersta. Andningen är vår grundläggande bön – och inandning kommer före utandning. Guds svar kommer före vår bön. Varje andetag kan förstås som i grunden ett bönesvar. Jag lever, jag andas, jag tar emot livets gåva igen, och igen.”TextMatt 6:6Romarbrevet 8:26Psaltaren 38:10MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ondska är rubriken på onsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare. Ur Andakten: ”Förmågan till samarbete är mänsklighetens superkraft. Både i handling och genom att sätta ord tillsammans på det vi möter. Vi skapar meningsbärande gemenskaper, till exempel av människor som ber för varandra och hjälper varandra.”TextGalaterbrevet 6:2Romarbrevet 12:21 MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Relationer är rubriken på tisdagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”En människa är alltid ett mysterium att nalkas med eftertanke, respektfullt och lyssnande. Något väsentligt av relationen är utanför vår kontroll. Långsamt, långsiktigt, lyhört är tre nyckelord som jag ofta använder. De fungerar rätt bra på relationsbyggen. Ha tålamod. En ek, det kanske starkaste virket, växer långsamt. Ett gott vin behöver tid att mogna.”MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Försoning är rubriken på måndagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”Oförsonade relationer kan bära många känslor. Där finns ilskan och kanske hatet, sorgen och inte minst undran. Vad var det som gick så fel? Varför blev jag bemött så här? Hur kunde jag själv ha agerat som gjort att saker blivit annorlunda. Inte sällan blir det egna svaret: det fanns inget jag kunde ha gjort. Ibland är det sant. Ibland inte.”TextRomarbrevet 8:38-39MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:I begynnelsen skapade Gud ur ett kaos. Det fanns inget upp, inget ner, inget då och inget sedan. Det fanns inget här och inget där. Det är först efter att kaoset är betvingat som människan skapas och det är just ordningen vi söker för att stå ut genom att förstå och förenkla tillvaron. Var sak på sin plats.Så lever vi ändå i ett gytter som till vissa delar kan tyckas bli allt grötigare. Världen har blivit så liten att den ryms i en liten skärm i handflatan och samtidigt är den än mer ogripbar och orolig.Det finns något trösterikt i tanken på alltings förgänglighet. Att vi alla en dag ska vara de som är sammetstyst närvarande med vår frånvaro när andra tänder ljusen i allhelgonatid. Det ger ork att leva lite till och mod att dö när det är tid för det, om det får ha sin tid.Lika mycket som vi inbjuds att under helgen bära minnet av kära som dött och att fira våra kristna helgon, lika mycket är allhelgonahelgens rum ett möjligt möte med vår egen förgänglighet.Till dess får vi i helgonens fotspår söka den kärlekens väg som är så genuin och angelägen att till och med döden måste underordna sig den.Text:Jesaja 41: 18-19Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det handlar om att leva i livet på livets egna villkor. Inte på villkor som jag själv väljer eller ratar utan just på livets egna villkor.Vi lever våra liv i en vådlig balansakt mellan kärleken och döden, i en sorg över ett förlorat paradis och med en längtan och hopp efter ett tillkommande fredsrike. Den stora freden. Freden i mig själv, freden med det som omger och freden med det större- det som vi ibland uppbådar mod att ge det lite högtidliga namnet Gud.Vi måste inte leva livet på livets egna villkor. Vi har en fri vilja att leva livet efter våra egna villkor, måttstockar och agendor. Vi måste inte avstå eget till förmån för andra. Vi måste inte stanna upp och reflektera över vår plats i maskineriet. Vi måste inte höra varje nödställd människas rop. Men vi kommer likväl att dö.Livets villkor handlar också om spänningsfältet mellan gemenskap och oberoende, om tillhörighet och autonomi. Vi både söker och skyr vårt beroende av andra och av Gud. Vi både söker och skyr vår ansvarighet inför andra och inför Gud.Text:Jesaja 40: 6-8Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:I släpljus, i utkanten av landskapet, går de till synes misslyckade änglarna. De som aldrig hjälpt några barn eller dräpt några drakar. Det viskas om dem att de är trösteänglar. Det bär Guds vanmakt i stumhet och en vag olustkänsla utan ord i bröstet.Om dagarna går trösteänglarna omkring på skolgårdarna, kontorstoaletter och åker buss. På Ikea finns stora härar av trösteänglar bland änkor som tvingas till flytt, ur radhus nyseparerade medelålders, trötta småbarnsföräldrar som i hemlighet ställer sig frågan om de egentligen vill. Änglarna äter lax i restaurangen men byter ut den kokta potatisen mot pommes.De vet inte att tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Tröst är inte att förändra, att lindra ångest eller smärta – tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Så blir delad vanmakt till allmakt. Men detta vet varken vi eller trösteänglarna något om. Ingen av oss vet heller att trösteänglarna är de förnämsta bland änglar. Det är Någons hemlighet.Text:Jesaja 60:17Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Till dig som lamslås över tanken på att du är en dålig förälder och aldrig räcker till - släpp det!Till dig med skamsköljningarna över att du får så mycket hjälp och själv hjälper så lite - släpp det!Till dig som aldrig vågade hinna fram och undrar om han var ensam - släpp det!Till dig som tror att ingen någonsin kommer att vilja kyssa dig säger jag på Jesu Kristi uppdrag - släpp det.Bättre än så blir vi aldrig. Vi tror att som föräldrar skall vi bli Charles Ingalls i lilla huset på prärien. Så blir vi mer som Abbes pappa i Madicken. Som livspartners tror vi att vi skall bli som Karl-Oskar och Kristina men det blir snarare som Erland Josephsson och Liv Ullman regisserade av Ingmar Bergman.Våra liv är en karusell av föreställningar, möjligheter och begränsningar. Det är meckigt att leva men allt går att omsluta i någon slags ömhet. Eller nåd som vi säger på kyrkiska.Friheten i Kristus ställer den kristne fri från egna och andras föreställningar om att livet är något vi kvalificerar oss för. Livet drabbar oss och omsluter oss.Text:Jesaja 60: 1-4Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Trons uppgift är att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Det blir också vårt uppdrag som kyrka. Jag menar att det tangerar och sammanfaller även med konstens mission. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö.Det är höst och vi går djupare in i mörkret. Det spirande gudsriket som kommer oss till mötes kan vara svårt att ana. Men där är det också hoppets funktion att räcka oss tron. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Kan vara att det är den trösten som Limhamns-Jesus viskar åt oss därifrån berget Corcovado på fundament av skånsk betong: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.Text:Jesaja 60: 18- 22Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten: ”I islam existerar inte helgon i den kristna bemärkelsen. Helgonlikhet är inte något övermänskligt, utan mänsklighetens innersta mening. Den helgonlika är den som bär lidande med värdighet och låter smärtan ge plats åt Guds närvaro.”Text:Koranen 10:62–64Musik:Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.Producent:Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Helgon. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten: ”Att vara helgonlik i dag handlar inte om att gå ut i skogen och meditera i 40 år. Det kanske handlar om att säga ifrån på jobbet när någon blir orättvist behandlad. Om att ge sin tid till barnen, sina ord till en vän, sitt tålamod till en främling.”Musik:Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad WilkinsProducent:Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Vad är ett helgon? I judendomen har vi inga helgon men vi har framstående personer likväl: profeter, tzaddiker, matriarker, patriarker. Har de levt rättfärdigt och aldrig gjort några fel?Inte alls. De har däremot försökt sig på detta äventyr som det är att leva på jorden. De har frivilligt och ofrivilligt tagit sig an de utmaningar som kommit både inifrån dem själva och deras bångstyriga personligheter och genom yttre press. Framträdande i dem alla är deras mod, mod med skiftande ansikten. Modet att pröva. Modet att trots allt. Modet att be Gud att vara barmhärtig. Modet att överleva. Modet att riskera sig själv för att det judiska folket ska överleva. Modet att uttrycka sin extas och gudskärlek genom dans – genom glädje. De besitter alla modet att älska och deras öden säger att det inte alltid är enkelt.Text:Shema-bönenMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Ordet helgon är en främmande benämning i den Buddhistiska religionen. Däremot har Buddhismen flera berömda mästare och yogis. Mahasiddhorna var upplysta buddistiska yogis och yoginis och deras sätt att praktisera var inte genom att leva ett avskilt liv i klostremiljö utan deras sätt att praktisera var att avsäga sig den inre känslomässiga och dualistiska vyn av världen. Mahassidorna levde mycket olika livsstilar och hade många olika yrken. I beskrivningen av dessa personer fanns det en kung, en tvättare, en tjuv, en lögnare, en jägare, en pilmakare, en frossare, en fiskare, en bonde, en prostituerad, en musiker, en skomakare, en hemmafru, en fågelfångare, en skräddare och många andra som utåt sett levde som vanliga människor i det vanliga livet. Inget yrke eller aktivitet eller omständighet uteslöts från att praktisera buddhistisk religion.Text:Drukpa Künleys ord såsom de återges av Kyabjé Künzang Dorje Rinpoche i boken Wisdom EccentricsMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur Andakten:”Att inte vara ett helgon precis” eller att ”inte vara Guds bästa barn”, kan vara sätt att beskriva när vi halkat snett och inte gjort rätt för oss. Men framför allt kanske det säger något om hur vår värld är beskaffad och det beskriver våra mänskliga villkor. Det uttrycker brist, att vi är indragna i en sprucken och ofullständig värld.För även den som inte är ett helgon precis, är ändå älskad av Gud till 100 %. Liksom vi alla är bristfälliga och underkastade synden, så är vi samtidigt genomälskade. Människan är Simul iustus et peccator som Martin Luther uttryckte det på latin och som betyder att människan på en och samma gång är både rättfärdig och syndare.Text:Gal 5:22Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det är inte alltid lätt att se sig själv i spegeln. Ibland kan man undra om det verkligen är en själv man möter där mitt emot i spegelbilden? Jag kisar i lysrörsljuset tidigt på morgonen och blir lätt nedslagen av mitt morgontrötta ansikte. Den skarpa spegelbilden i badrummet är obarmhärtig. Är detta verkligen jag? Jag känner ju knappt igen mig själv! Badrumsspegeln kan väl inte ljuga? Men kanske är det så att det vi ser i spegeln inte är den mest sanna bilden av oss själva?När jag får gåvan att hälla upp det porlande och friska dopvattnet i kyrkans dopfunt kan jag ibland få en skymt av mig själv där jag speglas i dopvattnet. Dopvattnets avspegling är något helt annat än badrumsspegelns kalla, skarpa och obarmhärtiga yta.Andakten sändes första gången 2024.Text:Jakobsbrevet 1:23-25Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se