Podcasts about andakten

Om den modiga Ester berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Ester i Bibeln, som vågade göra sin röst hörd för ett hotat folk.- Kanske har varje människa en egen plats i livet? En plats och en roll just för en tid som denna? Tänk om våra röster och val kan göra skillnad för någon annan precis som Esters gjorde? Ester lär mig att vara modig inte handlar om att brist på rädsla. Tvärtom, mod verkar vara att göra det jag tror är rätt, trots min rädsla, säger Stefan Beimark i andakten.TextEster 4:14MusikDeparture (Home) – Max Richter Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Om den både svage och starke Abraham berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Abraham i Bibeln, som lämnade sitt hemland och reste mot okänt mål.- Ingen vet hur morgondagen kommer att se ut. Alla lever i tro. En del har likt Abraham förankrat sin tro hos Gud och det blir till ett ankare in i framtiden som hjälper oss att navigera genom livets berg och dalbana, säger Stefan Beimark i andakten.Text1 Moseboken 12:1MusikWalk – Ludovico Einaudi Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Idag tar pastor Fredrik Jennerhav, sin utgångspunkt i ljuset. Det ljus som får lysa klart. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Är du som jag som gillar sommaren? När det är varmt och man badar i sol och ljus? Många känner en längtan efter ljuset så här års. Samtidigt är det något nästan magiskt som händer när man sätter sig inne i skymningen och tänder ett ljus. Det känns som att rummets hela atmosfär förändras på en enda sekund. Att en liten ljuskälla kan förmå så mycket. Eller tacksamheten man känner när man plötsligt står ute i totalt mörker och kommer på att tända mobilens ficklampa. Det hjälper mig att inte snubbla. Det gör att jag kan hitta det jag nyss tappat. ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” står det i Johannesevangeliet.Det är ett av de mest hoppfulla bibelord vi har. Vi kan alla känna av mörkret i världen. Ett mörker som kan visa sig i de stora världsproblemen såsom krig, svält och fattigdom. Men vi upplever också mörker i våra egna liv. Kanske är du drabbad av sjukdom eller sorg. Kanske kämpar du med ett beroende eller med trasiga relationer. I mörkret kan vi känna ensamhet, rädsla, oro eller ångest. I förlängningen kan vi landa i bitterhet eller egocentrism.Den goda nyheten är att ljuset lyser. Genom Jesus Kristus har ljuset kommit till världen. Bibeln talar om Jesus som det sanna ljuset som kom till världen för att ge ljus åt alla människor. Det innefattar både dig och mig. Ett ljus, som om vi vill, lyser upp både oss och världen runt omkring.Text:Joh 1:5, Matt 5:14Musik:Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Fredrik Jennerhav, pastor i Pingstkyrkan i Kungälv. Han talar om den stundande adventstiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Tänk om Jesus redan idag vill ankomma dig. Att du angår honom. Vad i ditt liv är undanskuffat och dolt? Tänk om Jesus med kärlek vill säga – jag tror på dig. Tror du på mig? Att stå vid perrongen. Först bara ana att tåget närmar sig stationen. Ett väsande ljud från rälsen. För att sen höra och slutligen se hur tåget närmar sig. Det bromsar in precis bredvid dig. Snön lägger sig. Dörrarna öppnas. Vill du gå ombord? Vill du resa med på trons resa? Ibland är vägen till tro enkel och självklar. I våra svåraste stunder ropar vi ofta på Jesus. Ibland är det en trevande väg, även om Gud aldrig är långt borta från någon av oss.Men, kanske du invänder, hur kan man tro när världen ser ut som den gör? Krig, fattigdom och orättvisor. Kristna väntar fortfarande på Jesu ankomst. Han har lovat att komma tillbaka. Det blir en dag av glädje. Men också av rättvisa. En ankomst av ett evigt hopp och till ett evigt liv. Där det ofullkomliga blir fullkomligt. Där det trasiga blir helt. Men under tiden kan vi välja att vara med på trons resa. Att kliva ombord.Text:Joh 4:1-42Musik:Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda. Med Anders Widmark Trio Producent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vi närmar oss första advent och idag berättar Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, om en adventstid han minns Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Adventstiden är en tid av väntan och förhoppning på någonting stort som ska komma. Inte minst är det en förväntansfull tid för alla barn som ser fram emot julen. Mitt eget första minne av att ha sett fram emot julen på detta sätt är adventstiden 1991, då jag var sex år gammal. Jag hade önskat mig en polisstation i Lego i julklapp. Eftersom jag var så otålig och tjatade så mycket så stod min kära mamma till slut inte ut mer, och letade i början av adventstiden fram polismotorcyklarna ur kartongen så att jag kunde leka med dem så länge. Mitt habegär och bristande tålamod som sexåring utgör givetvis inget bra exempel på hur man borde fira advent. Men kanske finns det ändå någonting positivt som vi kan lära oss av den här anekdoten. Anledningen till att vi firar advent under nästan fyra veckor innan jul är att vi ska få tid att riktigt längta efter Jesus innan han kommer. De kristna har traditionellt uttryckt denna längtan efter Kristi ankomst med böneropet Marana tha, som betyder ”Vår Herre, kom” på Jesu modersmål arameiska. Musik:Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag i andakten i p1 möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som talar om himlen, helvetet och skärselden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Dagen efter Alla helgons dag firas Alla själars dag, då vi minns alla de avlidna, särskilt våra egna anhöriga. Det är som bekant tradition att besöka kyrkogården under Allhelgonahelgen och tända ljus vid gravarna. Det här är ursprungligen en katolsk tradition, som började spridas till Sverige mot slutet av 1800-talet och slog igenom i hela landet efter andra världskriget. En kväll under den första veckan i november brukar jag besöka Stampens kyrkogård strax norr om Ullevi tillsammans med församlingens ungdomar. Efter att jag har välsignat gravarna och vi har bett en bön för alla de avlidna får ungdomarna två gravljus var som de får tända framför några till synes bortglömda gravar som inga anhöriga har besökt. På så vis försöker vi bidra till att ingen avliden ska bli helt bortglömd under allhelgonahelgen. Detta ljuständande är inte bara till hjälp för att minnas de avlidna och lysa upp deras gravar i novembermörkret. Ljuset symboliserar framförallt de böner som vi bär fram för de avlidna, för att de ska renas från de onda konsekvenserna av sina synder, och på så vis kunna träda fram helt och fullt inför Guds ansiktes ljus i himmelriket. Den traditionella bönen för de avlidna lyder: ”Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.” Gravljusen symboliserar på detta sätt det eviga ljuset som vi ber att de avlidna ska få skåda i himmelriket.Text:2 Mack 12:43-45Musik:Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som tar sin utgångspunkt i Helgonen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi befinner oss i november månad, som inleddes med Allhelgonahelgen. Alla helgons dag är en av de viktigaste högtiderna under det katolska kyrkoåret, då vi kommer ihåg alla helgon, kända som okända, som levde ut sin tro på Jesus Kristus på ett exemplariskt sätt. De senaste åren har jag fått fira allhelgonaafton tillsammans med församlingens mammagrupp och deras barn. Då får barnen fira en riktig All Hallow's Eve genom att klä ut sig till sina favorithelgon. Några brukar klä ut sig till sina skyddshelgon som de är uppkallade efter, någon av flickorna brukar alltid vara utklädd till den saliga jungfrun Maria, och några av pojkarna brukar ta vara på möjligheten att klä ut sig till en modig soldat som den helige Göran. Efter att jag har fått gissa vilka helgon som barnen föreställer så går vi tillsammans i procession in i kyrkan samtidigt som vi ber om helgonens förbön i allhelgonalitanian.Text:Joh 15:111 Pet 13-16Jak 5:16Musik:Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.Text:Filipperbrevet 3:12-16Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi låna någon annans tro.När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.Text:Hebreerbrevet 11Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.Text:Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Text:Efesierbrevet 2:8-10 Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:”Barn lär oss om tillit. De lär oss om sårbarhet. De lär oss vad det innebär att leva med renhet i hjärtat. Denna renhet är inte bara något vi ska skydda, det är också något vi kan låta forma på nytt. Därför är barn inte enbart framtiden – som man ofta säger. De är också en spegel. En påminnelse om vårt eget ursprung. En källa vi kan blicka in i och kanske återvända till.”Text:Koranen 30:30Musik:Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten: ”Det finns något magiskt med hur ett barn kliver in i ett rum. Inga masker. Inga roller. Bara ren närvaro. De frågar, skrattar, tröstar, protesterar – allt med samma intensitet. Och ibland tänker jag: Var tog den där äkta, orädda människan vägen när vi blev vuxna?”MusikSirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad WilkinsProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:När vi upplever stark kärlek till en annan människa, passion, är det en så stark kroppslig upplevelse att vi kan tro att vi blivit tokiga. Det har vi i regel också. På det bästa sättet.Jag har haft turen att erfara passion och jag har också haft lyckan att uppleva hur längtan efter ett barn varit en storm i min kropp. Den längtan – eller habegäret - är också kärlek: för ja, det går att älska någon innan den finns, det går att älska den som skulle kunna finnas.När Moses, övergiven som baby, men sedermera vår störste profet, skulle dö hade han inte korsat Jordan och han fick aldrig komma in i det förlovade landet. Han vittnar om att allt kanske man inte får. Eller så är också den frågan felställd: vad har jag fått är helt enkelt en bättre fråga sig än vad fick jag inte?Text:Välsignelsen över barnenMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin buddhistiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:När jag var förälder till en bebis så hade jag inte tiden att sitta ner och meditera långa stunder, att göra retreat eller att resa till Himalaya som andra i min Vajrayana buddhistiska församling kunde göra. Att meditera är Buddhistens främsta formella praktik och att inte hinna utöva den formella aspekten av sin religion kan ses som ett misslyckande. Jag valde ändå att vara förälder till ett litet barn och att praktisera föräldraskapet som en Vajrayana buddhist. Att vara förälder är ett sätt att praktisera min religion i det vardagliga livet. Det är samma praktik när man sitter på meditationskudden och att i varje stund släpper tankarna och låter dem upplösas. Referenspunkter stiger upp. Referenspunkter släpps. Som förälder till ett litet barn behöver jag göra samma sak. Jag släpper mina idéer och preferenser. Det är en aktiv buddistisk praktik i vardagen, jag praktiserar tomhet och form.Text:Bön av Yéshe TsogyelMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det lilla Jesusbarnet växer upp och snart undervisar han lärjungarna om barnets centrala plats som fördjupar vår förståelse om hur vi kan vara med och försöka bygga Guds rike tillsammans. Så här berättar evangelisten Markus: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.Radikaliteten i denna text är enorm. Jag blir så tagen när jag läser orden trots att jag har läst dem minst tusen gånger. Budskapet sägs i en tid, för nästan två tusen år sedan, då barnen kanske inte alltid räknandes med. Barnets plats för Gud verkar självklar. Det oförställda, genuina, spontana, autentiska – det är att leva sant, äkta och fritt. Lever vi så, är vi med och bygger ett gudsrike för varandra.Text:Mark 10:13-16Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Att vara den som inte hör till” är rubriken på fredagens andakt – ett ämne som ni lyssnare har önskat. Ur Andakten: ”Själv känner jag mig nästan alltid blyg när jag går in i ett rum med människor jag inte känner. Nya människor, nya blickar, nya utforskanden av andra – och medvetenheten om att andra utforskar mig. Kanske granskar de mig? Kommer de att ta emot mig?”TextMarkus 12:101 Korinthierbrevet 1:27-28MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bön är rubriken på torsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare.Ur Andakten: ”I hela världen finns det olika sätt att jämföra bönen med andningen. Det tror jag inte är någon tillfällighet. Det kommer just ur människans intuitiva erfarenhet om Guds intima närhet med vårt innersta. Andningen är vår grundläggande bön – och inandning kommer före utandning. Guds svar kommer före vår bön. Varje andetag kan förstås som i grunden ett bönesvar. Jag lever, jag andas, jag tar emot livets gåva igen, och igen.”TextMatt 6:6Romarbrevet 8:26Psaltaren 38:10MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ondska är rubriken på onsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare. Ur Andakten: ”Förmågan till samarbete är mänsklighetens superkraft. Både i handling och genom att sätta ord tillsammans på det vi möter. Vi skapar meningsbärande gemenskaper, till exempel av människor som ber för varandra och hjälper varandra.”TextGalaterbrevet 6:2Romarbrevet 12:21 MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Relationer är rubriken på tisdagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”En människa är alltid ett mysterium att nalkas med eftertanke, respektfullt och lyssnande. Något väsentligt av relationen är utanför vår kontroll. Långsamt, långsiktigt, lyhört är tre nyckelord som jag ofta använder. De fungerar rätt bra på relationsbyggen. Ha tålamod. En ek, det kanske starkaste virket, växer långsamt. Ett gott vin behöver tid att mogna.”MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Försoning är rubriken på måndagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”Oförsonade relationer kan bära många känslor. Där finns ilskan och kanske hatet, sorgen och inte minst undran. Vad var det som gick så fel? Varför blev jag bemött så här? Hur kunde jag själv ha agerat som gjort att saker blivit annorlunda. Inte sällan blir det egna svaret: det fanns inget jag kunde ha gjort. Ibland är det sant. Ibland inte.”TextRomarbrevet 8:38-39MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:I begynnelsen skapade Gud ur ett kaos. Det fanns inget upp, inget ner, inget då och inget sedan. Det fanns inget här och inget där. Det är först efter att kaoset är betvingat som människan skapas och det är just ordningen vi söker för att stå ut genom att förstå och förenkla tillvaron. Var sak på sin plats.Så lever vi ändå i ett gytter som till vissa delar kan tyckas bli allt grötigare. Världen har blivit så liten att den ryms i en liten skärm i handflatan och samtidigt är den än mer ogripbar och orolig.Det finns något trösterikt i tanken på alltings förgänglighet. Att vi alla en dag ska vara de som är sammetstyst närvarande med vår frånvaro när andra tänder ljusen i allhelgonatid. Det ger ork att leva lite till och mod att dö när det är tid för det, om det får ha sin tid.Lika mycket som vi inbjuds att under helgen bära minnet av kära som dött och att fira våra kristna helgon, lika mycket är allhelgonahelgens rum ett möjligt möte med vår egen förgänglighet.Till dess får vi i helgonens fotspår söka den kärlekens väg som är så genuin och angelägen att till och med döden måste underordna sig den.Text:Jesaja 41: 18-19Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det handlar om att leva i livet på livets egna villkor. Inte på villkor som jag själv väljer eller ratar utan just på livets egna villkor.Vi lever våra liv i en vådlig balansakt mellan kärleken och döden, i en sorg över ett förlorat paradis och med en längtan och hopp efter ett tillkommande fredsrike. Den stora freden. Freden i mig själv, freden med det som omger och freden med det större- det som vi ibland uppbådar mod att ge det lite högtidliga namnet Gud.Vi måste inte leva livet på livets egna villkor. Vi har en fri vilja att leva livet efter våra egna villkor, måttstockar och agendor. Vi måste inte avstå eget till förmån för andra. Vi måste inte stanna upp och reflektera över vår plats i maskineriet. Vi måste inte höra varje nödställd människas rop. Men vi kommer likväl att dö.Livets villkor handlar också om spänningsfältet mellan gemenskap och oberoende, om tillhörighet och autonomi. Vi både söker och skyr vårt beroende av andra och av Gud. Vi både söker och skyr vår ansvarighet inför andra och inför Gud.Text:Jesaja 40: 6-8Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:I släpljus, i utkanten av landskapet, går de till synes misslyckade änglarna. De som aldrig hjälpt några barn eller dräpt några drakar. Det viskas om dem att de är trösteänglar. Det bär Guds vanmakt i stumhet och en vag olustkänsla utan ord i bröstet.Om dagarna går trösteänglarna omkring på skolgårdarna, kontorstoaletter och åker buss. På Ikea finns stora härar av trösteänglar bland änkor som tvingas till flytt, ur radhus nyseparerade medelålders, trötta småbarnsföräldrar som i hemlighet ställer sig frågan om de egentligen vill. Änglarna äter lax i restaurangen men byter ut den kokta potatisen mot pommes.De vet inte att tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Tröst är inte att förändra, att lindra ångest eller smärta – tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Så blir delad vanmakt till allmakt. Men detta vet varken vi eller trösteänglarna något om. Ingen av oss vet heller att trösteänglarna är de förnämsta bland änglar. Det är Någons hemlighet.Text:Jesaja 60:17Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Till dig som lamslås över tanken på att du är en dålig förälder och aldrig räcker till - släpp det!Till dig med skamsköljningarna över att du får så mycket hjälp och själv hjälper så lite - släpp det!Till dig som aldrig vågade hinna fram och undrar om han var ensam - släpp det!Till dig som tror att ingen någonsin kommer att vilja kyssa dig säger jag på Jesu Kristi uppdrag - släpp det.Bättre än så blir vi aldrig. Vi tror att som föräldrar skall vi bli Charles Ingalls i lilla huset på prärien. Så blir vi mer som Abbes pappa i Madicken. Som livspartners tror vi att vi skall bli som Karl-Oskar och Kristina men det blir snarare som Erland Josephsson och Liv Ullman regisserade av Ingmar Bergman.Våra liv är en karusell av föreställningar, möjligheter och begränsningar. Det är meckigt att leva men allt går att omsluta i någon slags ömhet. Eller nåd som vi säger på kyrkiska.Friheten i Kristus ställer den kristne fri från egna och andras föreställningar om att livet är något vi kvalificerar oss för. Livet drabbar oss och omsluter oss.Text:Jesaja 60: 1-4Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Trons uppgift är att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Det blir också vårt uppdrag som kyrka. Jag menar att det tangerar och sammanfaller även med konstens mission. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö.Det är höst och vi går djupare in i mörkret. Det spirande gudsriket som kommer oss till mötes kan vara svårt att ana. Men där är det också hoppets funktion att räcka oss tron. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Kan vara att det är den trösten som Limhamns-Jesus viskar åt oss därifrån berget Corcovado på fundament av skånsk betong: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.Text:Jesaja 60: 18- 22Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten: ”I islam existerar inte helgon i den kristna bemärkelsen. Helgonlikhet är inte något övermänskligt, utan mänsklighetens innersta mening. Den helgonlika är den som bär lidande med värdighet och låter smärtan ge plats åt Guds närvaro.”Text:Koranen 10:62–64Musik:Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.Producent:Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Helgon. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten: ”Att vara helgonlik i dag handlar inte om att gå ut i skogen och meditera i 40 år. Det kanske handlar om att säga ifrån på jobbet när någon blir orättvist behandlad. Om att ge sin tid till barnen, sina ord till en vän, sitt tålamod till en främling.”Musik:Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad WilkinsProducent:Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Vad är ett helgon? I judendomen har vi inga helgon men vi har framstående personer likväl: profeter, tzaddiker, matriarker, patriarker. Har de levt rättfärdigt och aldrig gjort några fel?Inte alls. De har däremot försökt sig på detta äventyr som det är att leva på jorden. De har frivilligt och ofrivilligt tagit sig an de utmaningar som kommit både inifrån dem själva och deras bångstyriga personligheter och genom yttre press. Framträdande i dem alla är deras mod, mod med skiftande ansikten. Modet att pröva. Modet att trots allt. Modet att be Gud att vara barmhärtig. Modet att överleva. Modet att riskera sig själv för att det judiska folket ska överleva. Modet att uttrycka sin extas och gudskärlek genom dans – genom glädje. De besitter alla modet att älska och deras öden säger att det inte alltid är enkelt.Text:Shema-bönenMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin vajrayanabuddhistiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Ordet helgon är en främmande benämning i den Buddhistiska religionen. Däremot har Buddhismen flera berömda mästare och yogis. Mahasiddhorna var upplysta buddistiska yogis och yoginis och deras sätt att praktisera var inte genom att leva ett avskilt liv i klostremiljö utan deras sätt att praktisera var att avsäga sig den inre känslomässiga och dualistiska vyn av världen. Mahassidorna levde mycket olika livsstilar och hade många olika yrken. I beskrivningen av dessa personer fanns det en kung, en tvättare, en tjuv, en lögnare, en jägare, en pilmakare, en frossare, en fiskare, en bonde, en prostituerad, en musiker, en skomakare, en hemmafru, en fågelfångare, en skräddare och många andra som utåt sett levde som vanliga människor i det vanliga livet. Inget yrke eller aktivitet eller omständighet uteslöts från att praktisera buddhistisk religion.Text:Drukpa Künleys ord såsom de återges av Kyabjé Künzang Dorje Rinpoche i boken Wisdom EccentricsMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Helgon som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur Andakten:”Att inte vara ett helgon precis” eller att ”inte vara Guds bästa barn”, kan vara sätt att beskriva när vi halkat snett och inte gjort rätt för oss. Men framför allt kanske det säger något om hur vår värld är beskaffad och det beskriver våra mänskliga villkor. Det uttrycker brist, att vi är indragna i en sprucken och ofullständig värld.För även den som inte är ett helgon precis, är ändå älskad av Gud till 100 %. Liksom vi alla är bristfälliga och underkastade synden, så är vi samtidigt genomälskade. Människan är Simul iustus et peccator som Martin Luther uttryckte det på latin och som betyder att människan på en och samma gång är både rättfärdig och syndare.Text:Gal 5:22Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det är inte alltid lätt att se sig själv i spegeln. Ibland kan man undra om det verkligen är en själv man möter där mitt emot i spegelbilden? Jag kisar i lysrörsljuset tidigt på morgonen och blir lätt nedslagen av mitt morgontrötta ansikte. Den skarpa spegelbilden i badrummet är obarmhärtig. Är detta verkligen jag? Jag känner ju knappt igen mig själv! Badrumsspegeln kan väl inte ljuga? Men kanske är det så att det vi ser i spegeln inte är den mest sanna bilden av oss själva?När jag får gåvan att hälla upp det porlande och friska dopvattnet i kyrkans dopfunt kan jag ibland få en skymt av mig själv där jag speglas i dopvattnet. Dopvattnets avspegling är något helt annat än badrumsspegelns kalla, skarpa och obarmhärtiga yta.Andakten sändes första gången 2024.Text:Jakobsbrevet 1:23-25Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Jag sitter och tittar på mitt tummade exemplar av filosofen Martin Bubers bok ”Jag och du” och tänker på freden. Hur fred börjar inom var och en av oss – genom hur vi ser på oss själva och hur vi möter varandra. För att ett verkligt möte ska kunna äga rum behöver det finnas ett mellanrum mellan oss. Ett mellanrum som skapar liv bortom vår kontroll.Mellanrum ger möjlighet att se annorlunda, det öppnar för respekt. Där ingen på förhand har bestämt vem vi är, eller beslutat vad mötet ska vara bra för eller vad vi ska användas till. När vi backar tillbaka lite och verkligen kan se varandra, kan liv fyllas mellan oss. Då kan vi få syn på livet i blicken på ett nytt sätt. Vi får möjlighet att söka freden i den andres blick.Andakten sändes första gången 2024.Text:Filipperbrevet 4:7Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det finns nog få saker som är så viktiga som att låta hoppet leva i våra liv. Hoppet är livsgnista – och den bygger på en grundläggande, djup tillit som jag tror att vi alla bär på nånstans inom oss.Hoppet är inte enbart en gåva som räcks oss. Det finns också ett egenansvar i att försöka skapa hopp. Som Guds skapade medskapare har vi ansvar i världen att söka efter hoppet och hålla det vid liv så gott vi kan. Hoppet är alltså inte enbart något som kommer utifrån – vi är med och bygger det och är medansvariga för det och vi kan hjälpa varandra med hoppet.Andakten sändes första gången 2024.Text:Matt 28:20Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:På skrivbordet framför mig ligger alla mina prydliga ”att göra-listor”. De är mycket omsorgsfullt skrivna. Jag lägger ofta ganska mycket tid på att skriva dem.Men behöver vi egentligen skriva det som är allra viktigast på en ”komma ihåg-lapp”? Jag märker att mina ”att göra-listor” blir mer och mer översvallande. De börjar handla om större projekt, olika självförverkligande-idéer som nog egentligen handlar om något helt annat, en djupare önskan.Andakten sändes första gången 2024.Text:Matt 6:25-28, 31-34Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Jag bor ganska nära en stor och vacker kyrkogård. Det är en begravningsplats som också är som en vacker park – med rik växtlighet, många stora träd, slingrande stigar och blommande buskar. Här brukar jag springa min morgonmotionsrunda. Jag älskar kyrkogårdens lugn. Det är så härligt att få röra på sig just på en sådan vacker plats – som trots att den ligger mitt i stan – är helt skyddad. Skyddad mot stress och krav och med en alldeles särskild atmosfär – fylld av rikedom, historia och frid. Stillheten och den fantastiska landskapsarkitekturen är själavårdande.Men så mitt när jag springer där på kyrkogården så drabbas jag plötsligt av tvivel: ”Är det verkligen okej att springa här? På en kyrkogård? Detta är ju de dödas vilorum… Vanhelgar jag inte de döda nu?”Andakten sändes första gången 2024.Text:Jes 40:31Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar André Jakobsson om den förundran han känner inför växtkraften i naturen.- Jag tror att tacksamheten är en god grund för större engagemang för både människor och hela skapelsen. All you need is love, sjöng The Beatles i en av alla sina stora hits, och jag tänker att en större kärlek till naturen och skapelsen är en bra början till fördjupat engagemang, säger André Jakobsson i andakten.TextPsaltaren 65:9-14MusikMorgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar André Jakobsson om alla känslor och erfarenheter som finns i Psaltaren - bibelns bönbok.- Så påminner mig Psaltaren hela tiden: Du har väl inte glömt bort, André, att Gud är med dig? En av de mest förekommande fraserna i Psaltaren är Tacka Herren för han är god. Jag tror det där finns som en ständig påminnelse till mig som så lätt fastnar i förtvivlan och uppgivenhet, säger André Jakobsson i andakten.TextPsaltaren 31:10-12, 15-18, 22-23MusikMorgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar André Jakobsson om ensamhet och gemenskap.- Den kristna tron talar om en tre-enig Gud – en Gud som i sig själv är gemenskap. Och så säger skapelseberättelsen i bibeln att vi människor är skapade till Guds avbilder. Det kanske innebär att vi är skapade för gemenskap – vi är liksom inte gjorda för att vara solitärer utan vi är gjorda för gemenskap, säger André Jakobsson i andakten.TextPsaltaren 133MusikMorgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar André Jakobsson om hur kärlek vidgar hjärtat.- Det är som att kärlek är smittsamt, på ett väldigt positivt sätt. Den som varit riktigt förälskad har kanske sett det där. Visst förlorar en sig i den person som en förälskar sig i – men även livet runt omkring och människorna runt omkring blir ljusare och varmare av kärleken., säger André Jakobsson i andakten.TextPsaltaren 119:32-36 (Svenska folkbibeln)MusikMorgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar André Jakobsson om behovet av änglar och hur människor kan vara änglar för varandra.- Det här tror jag är en av de mest underskattade krafterna vi har i vårt samhälle idag. Det finns så många hårda ord, så många fördömanden hit och dit, så många som ropar elakt, ilsket och i vrede. Tänk om våra barn och ungdomar idag möttes av nåd, barmhärtighet och kärlek – det tror jag är den absolut bästa boten mot utanförskap, hopplöshet och missmod som präglar alldeles för många unga människors liv, säger André Jakobsson i andakten.TextPsaltaren 103:8-14, 19-22MusikMorgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Idag möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Med utgångspunkt i olika sinnestillstånd avrundar han veckan med temat sinnesro och försoning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Du och jag och alla tänkande människor söker ordning, vi vill alla att livet skall lägga sig till rätta, allt för du och jag skall känna sinnesro, vi vill försona oss med livet och hela dess sammanhang. Att få uppleva försoning är en oförklarlig gåva, en ynnest som fyller ett stort behov hos oss alla.Andakten sändes första gången 2024.Text:Psaltaren 32Musik:Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel BarenboimProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Författaren Karin Brygger talar idag om den judiska försoningshögtiden Jom Kippur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det judiska året är minst sagt proppfullt av meningsskapande högtider som bryter in i månaderna och kräver att vi gör både tid och plats för reflektion över vår historia och därmed vår framtid. Det är kanske det mest effektiva sätt jag kommit i kontakt med när det gäller att civilisera ett folk: du är ålagd att hålla högtiderna och du är därmed också ålagd att både lära, samtala, stå i kontakt med Gud och dina medmänniskor. Temat skiftar med den existentiella grunden – själva berättelsen som är högtidens fundament – men gemenskap och reflektion är alltid närvarande. Jom Kippur har ingen jordisk berättelse om skörd, strid, svårigheter som ska mätas mot vårt nu och göra oss klokare att bjuda på. I stället är det vi själva som måste bjuda in oss i vårt eget liv: vi står inför en uppgörelse med oss själva. Det är inte de andras beteende som ska rannsakas för att bli en etisk lektion utan vårt eget som ska synas i sömmarna.Text:Ne'ila bönenMusik:Avinu Malkenu (trad.) med Yisroel KisilevichProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi författaren Karin Brygger som talar om den judiska högtiden Jom Kippur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Under Jom Kippur, försoningsdagen, som infaller en kort tid efter det judiska nyåret, ber vi om att få skrivas in i Livets bok innan den ska förseglas.Jag står under Jom Kippur vid en skiljelinje som handlar om det som egentligen är alla människors önskan, hela tiden och varje dag: jag vill finnas till ännu en tid. Under Jom Kippur får jag en chans att syna denna min vilja att vara människa på jorden och tänka till: hur är jag – här på jorden?Under mer än en månad fram till Jom Kippur koncentrerar jag mig – efter bästa förmåga - på den introspektion som månaden Elul ålägger alla judar. Jag strävar efter att möta mig själv och mina tillkortakommanden. Men jag begrundar faktiskt också det som gjort mig lycklig, för även det är en kompass för framtiden.Text:Unetaneh Tokef Musik:Avinu Malkenu (trad.) med Yisroel KisilevichProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Idag tar han sin utgångspunkt i temat längtan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Längtan är inre bilder och inre beskrivningar av något vi ännu inte har och kanske inte heller kommer att få. Men själva längtan är en kraft i sig då den som vågar längta också vågar hoppas på den framtid som ännu inte sett dagens ljus. Längtan blir till en inre kraft, en bild av något framtida åtråvärt. Den jordens brukare som sår vill också skörda, en skördefest som jordbrukaren längtar. Konstnären längtar att på den vita duken till ett sammanhang av färger och perspektiv som tillsammans blir till ett budskap från konstnärens hjärta till betraktarens öga på sin väg till dennes hjärta.Andakten sändes första gången 2024.Text:Psaltaren 42:1Musik:Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel BarenboimProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Han tar sin utgångspunkt i olika sinnestillstånd och inleder veckan med temat glädje och lycka. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Den största delen av livet är när allt kommer omkring ganska grått, vardagligt och enahanda och så skall det förmodligen vara för livet är mestadels mycket vanliga dagar. Det är därför ögonblick av glädje och lycka är så viktiga. De dagarna skall ta plats, ge energi och forma all den kraften du behöver för ditt liv. Men, hur hittar vi glädjen och lyckan? Det sökandet kan definitivt tidvis kännas övermäktigt. Jag vill tro att ingångsporten heter engagemang, att ta steget för att ta del i en gemenskap i ett sammanhang där jag förunnas möta människor som jag aldrig annars skulle ha mött. I sådana sammanhang uppstår känslor av glädje och lycka.Andakten sändes första gången 2024.Text:Filipperbrevet 4:4-7Musik:Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel BarenboimProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.– Det är som att vi genom övning och goda exempel kan lära oss känna igen rösten. Den gode herden, märkt av sår och medlidande, kallar på varje människa. Den rösten ska inte förväxlas med de som säger rätt saker, men med fel röst. Hur urskiljer man detta?TextJoh 10:1-5MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Georg WadeniusProducent Lina Hedmark liv@sverigesradio.se

Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.– Hur uppfattar vi Guds röst mitt i en tillvaro av plikter, intryck och vardag? Dels finns bibeltexterna, där den kristna kyrkan i alla tider uppfattat Guds röst och vägledning. Och dels finns våra erfarenheter, den vardag som är vår. Gud möter oss i det liv vi lever, och inte nödvändigtvis i det extraordinära.TextMatt 25:37-39Luk 24:13-32MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Georg WadeniusProducent Lina Hedmark liv@sverigesradio.se

Rösten är i fokus i veckans Andakten i P1. Om den egna rösten, andras - och konsten att sortera bland rösterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fredrik Lignell pastor, retreatledare och författare som är bosatt i Linköping håller i andakten.– Det är omöjligt att vara stilla och komma till ro när vi är rädda. Det är oerhört utmanande att förbli lyssnande när trycket i själen ökar, när hoten runtomkring accelererar och tankarna far åt alla håll.TextJes 7:1-4; 18:4MusikEndless Like the Sea - Emil Brandqvist TrioProducent Lina Hedmark liv@sverigesradio.se