Podcasts about kadaffis

Om en handel med ett högt pris. Sveriges saudiska äventyr är bara ett exempel ur vapnens värld, där ekonomi och ideologi alltid verkar väga tyngre än etik och respekten för mänskligt liv. Reportage från Mexiko, där amerikanska vapen eldar på kartellernas våldsorgie, och från Belgien, där vapenfabrikerna firar triumfer i urskiljningslös export. Hör även Sverige och Saab anklagas för Sydafrikas havererade demokrati. Vapenhandeln är en handel som hamnat i skuggan just för att de som deltar i den – vapenindustrier, handlare, köpare och politiker – inte har intresse av insyn. Men vapenhandeln i världen växer, och dess konsekvenser likaså. Experter räknar med att den svarar för nära nog hälften av all korruption i världen, och att den dessutom förvärrar konflikter och kriminalitet. Konflikts Lotten Collin har rest till området kring Rio Bravo, i gränstrakterna mellan USA och Mexiko. I våras invigde den mexikanske presidenten en jättelik skylt, byggd av tre ton beslagtagna automatvapen, med en vädjan riktad till den amerikanska sidan "No more weapons" - Inga mer vapen. För dom amerikanska vapen som förs in i Mexiko har bidragit att göra konflikten med Mexikos knarkkarteller direkt systemhotande. Nästan 50 000 personer har fått sätta livet till de senaste fem åren, och bara i veckan uppagades en massgrav med 49 mördade i gränsstaden Reynosa. Lotten Collin besökte staden strax innan upptäckten, men började på andra sidan gränsen, i vapenaffären i McAllen, Texas. Den 20 oktober förra året kablades bilderna ut från staden Sirte i Libyen föreställande rebeller som håller upp en gyllene, vackert graverad .45-kalibrig pistol av märket Browning. Mannen med den gyllene pistolen, Muammar Kadaffi, hittades gömd i ett avloppsrör av betong och misshandlades och sköts till döds. Om man studerar bilderna av pistolen närmare kan man se att det står Made in Belgium på den.  Den är nämligen tillverkad av samma fabrik i Liege i Belgien som alltså gör de mexikanska knarkkartellernas favoritvapen. Historien om hur den här pistolen, som en del av en stor vapenleverans, kom i Kadaffis ägo har sedan bilderna spreds över världen skakat Belgien, och satt europeiska vapentillverkares skuggvärld av handel med tvivelaktiga regimer i skarp belysning, liksom de icke önskade, farliga konsekvenser den handeln kan få för en hel regions stabilitet. Konflikts Ivar Ekman åkte till Liége tillsammans med den belgiske journalisten Damien Spleeters, för att ta reda på mer, och började sitt sökande vid alla vapens början, i smedjan. Det politiska dilemmat som gäller för nästan all vapenhandel – å ena sidan lokal sysselsättning och ekonomi och å den andra etik och rätt – har gjort att mycket av internationell vapenhandel sker under hemlighetsmakeri, till kunder och med metoder som vare sig industri eller politiker vill skylta med. En "skuggvärld" kallas den i en aktuell bok, som uppmärksammats mycket internationellt och blivit ett verk många nu refererar till när det gäller vapenhandel. Boken "The Shadow World - Inside the Global Arms Trade" är skriven av Andrew Feinstein, som i över ett decennium i forskat världens vapenaffärer. Konflikts Mikael Olsson sökte först Feinstein i London där han idag bor, men fick tag på honom långt därifrån; i Kapstaden i Sydafrika, där Feinstein ursprungligen kommer ifrån. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ivar Ekman 

Om det våld som hotar när diktatorn faller. Reportage från Tripoli där Kadaffis flykt har lett till ett vakuum som blir farligare för varje dag. Hör också från Damaskus, där Assad klamrar sig kvar samtidigt som det irakiska sektkrigets skugga faller över de fortfarande hoppfulla demonstranterna. Samtal om sönderfall - kan stabiliteten överleva när diktaturernas hårda grepp äntligen släpper? Se vad som händer i Somalia? Vill ni att ert land blir som Somalia, eller Irak? Samma grupp som förstörde dessa länder är den som nu finns i Libyen och som vill att Libyen följer samma väg som Afghanistan och Somalia. Och så blir Bayda och Benghazi som Falluja. Det är samma gäng, samma grupp. Muammar Kadaffi i ett av sina upphetsade tal i februari, innan han själv tvingades på flykt och hans eget skräckvälde kollapsade. Rädslan har ackompanjerat de arabiska upproren som en återkommande refräng sedan det dramatiska året inleddes med den tunisiske diktatorn Ben Alis fall. Kanske inte så mycket för oss här i väst. Men i Mellanöstern har rädslan kastat sin mörka skugga över händelseförloppet, och då särskilt när hotade härskare talat.  Rädslan har varit diktatorernas effektivaste redskap för att befästa sin ställning mot medborgarna –  genom att hålla folket under ständig uppsikt och möta varje försök att ifrågasätta makten med brutal bestraffning. Men rädslan har också motiverat en slags omvänd – om än självpåtagen – legitimitet för regimer, som ser sig den enda garanten för folkets trygghet och för kontinuitet och stabilitet, såväl hemma som i regionen. För vad var väl Egyptens president Hosni Mubarak eller Tunisiens Ben Ali om inte ett värdefulla värn mot islamisterna och det oundvikliga kaos som skulle bryta ut utan dem vid rodret. Argument som fann välvilligt gensvar i omvärlden och som idag fortsätter att prägla synen på Syrien. Det gäller att till varje pris bevara den bräckliga balansen i regionen – och att undvika ett nytt Irak. Men nu, när fler och fler av dessa diktatorer faller uppstår frågan: hur mycket av rädslan bygger på skräckpropaganda och hur mycket finns det att rädas på riktigt? I Libyen har de senaste veckorna varit dramatiska – en utveckling som också sätter sina spår här i Sverige, där över tusen libyer lever i exil. Sara Wåhlin åkte till Brandbergen där hon hos familjen Harari mötte lättnad och glädje över Kadaffis fall men också en gnagande oro över vad som ska hända härnäst. I maj kunde ni här i Konflikt höra frilansreportern Urban Hamid som följde rebellerna i de strategiskt viktiga Nafusabergen i västra Libyen. Då väntade de otåligt på order att bege sig mot Tripoli. En av de många frivilliga som anslöt sig till det väpnade Kaddafi-motståndet var den 33-årige oljeingenjören Issam från Tripoli. Hade jag stannat i Tripoli hade jag blivit fången i mitt eget hus, aldrig fått se solen igen, berättar Issam, för hade jag gått ut hade jag tvingats bevittna Gadaffis soldaters illdåd, agerat och själv dödats. Tre månader senare fanns rebellerna från Nafusabergen med bland de många olika motståndsgrupper som snabbt ryckte fram och intog större delen av huvudstaden. Men Issam var inte längre med. Han hade stupat, fick Urban Hamid veta när han återvände till Libyen för ett par veckor sedan. Han kom till ett Tripoli rusigt av seger men där orosmolnen också började hopa sig. Efter att ha följt kriget i Irak på nära håll, fanns det en del som kändes bekant men också avgörande skillnader. Den gångna veckan har vi sett vad som säkert bara är början på en allt tätare skytteltrafik till Libyen. Höjdpunkten var när de första västledarna, från Frankrike och Storbritannien besökte landet i onsdags. Nicolas Sarkozy och David Cameron – de ivrigaste påhejarna av Nato-insatsen i Libyen, togs emot av jublande personal på ett sjukhus i Tripoli. Och i skarp kontrast till sin föregångare Tony Blairs och andra västledares tidigare besök hos Kadaffi för att välkomna honom tillbaka in i den internationella gemenskapens värme – så hyllade nu Cameron Kadaffi-motståndarnas stora mod. Och i går följdes deras besök av den turkiske premiärministern Erdogan. Han hyllade martyrerna som dött i kampen för demokrati. Och med udden tydligt riktad mot Syrien, förklarade han att ledare som förtrycker sitt folk oundvikligen går samma öde till mötes som Kadaffi. Som ännu ett steg i det internationella erkännandet av det libyska övergångsrådet NTC lättade FN.s säkerhetsråd igår på delar av sanktionerna mot Libyen. Men kampen är långt ifrån över - det betonar såväl ledare för den libyska oppositionen som de utländska besökarna. Igår pågick hårda strider om städerna Sirte och Bani Walid som fortfarande kontrolleras av Kadaffi-trogna styrkor. Men tillståndet inom rebellrörelsen väcker också frågor - rivaliserande fraktioner kämpar allt mer öppet om makten och det finns väpnade grupper som inte alls vill inordna sig under övergångsrådet. Risk för splittring samtidigt som utmaningarna inför framtiden är många och stora - val ska hållas, en ny konstitution författas, grundläggande samhällsinstitutioner - ett fungerande rättsväsende, en enhetlig säkerhetsapparat bejöver komma på plats - och vad ska hända med Kadaffi-regimens medlöpare, hur ska man ta itu med de allvarliga övergrepp som Amnesty International i veckan rapporterade har begåtts på båda sidor under revolten? Ett annat land där den irakiska skuggan vilar särskilt tungt är just Syrien - närmaste granne till Irak dit en och en halv miljon irakier har tagit sin tillflykt sedan den amerikanska invasionen 2003. I ett land som redan präglas av rädslan för splittring och instabilitet på grund av rivalitet mellan många olika etniska grupper har de irakiska flyktingarnas närvaro spätt på den oron. Det har nu gått sex månader sedan revolten mod Bashar al-Assads regim bröt ut. Han biter sig envist kvar vid makten. Men trots regimens våldsmma framfart mot demonstranterna – minst 2 600 har hittills dödats enligt FN beräkningar – fortsätter protesterna lika envetet vecka efter vecka. Gäst i studion är Emma Jörum, statsvetare vid Uppsala universitet, som har forskat om konflikthantering och konflikter med etniska motsättningar. För bara några veckor sedan disputerade hon på sin avhandling om Syrien. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Ivar Ekman

Folk bryr sig för mycket om glödlampor! Emmy försöker förstå varför och upptäcker att allt handlar om att EU leker tvärtomleken. /// Kadaffis regim har - i princip - blivit pulvermos. Trots det ekar "rebellerna i Libyen" i nyhetsflödet. Men hur länge kan man vara rebell? Vi konsulterar Agneta Ramberg för att få nya namnförslag. /// Kaddafis exjustitieminister Mustafa Jalil är ledare för övergångsrådet i Libyen. Fine. Men vad vet vi mer? Sonja fyller i kunskapsluckorna.

På Världsvattenveckan i Stockholm möter vi Tony Allan som fick vattenpriset 2008. Tony Allan har unika kunskaper som blivit högaktuella. Det handlar om Libyen. Redan 1966 kom han till Libyen för att för sin doktorsavhandling studera hur grundvattnet sjönk uppe vid den libyska medelhavsskusten. Det var tre år innan Muhammar Kadaffi grep makten. Just det sjunkande grundvattnet ledde fram till Kadaffis kanske största monument, the Great man made river, den stora människoskapade floden. På den officiella hemsidan kallas den världens 8:e underverk. Det är ett enormt system av runt 800 djupa brunnar i öknen i södra Libyen, och ur de här brunnarna pumpar man upp fossilt vatten som sedan rinner i gigantiska rör, pipelines, norrut upp till medelhavskusten där de flesta libyer bor. 70% av befolkningen får sitt vatten från dessa ökenbrunnar. Tony Allan menar att Great man made river är Kadaffis största monument, ett våldsamt överdimensionerat system som blivit på tok för dyrt. Tony Allan som är vattenforskare och professor vid School of Oriental and African studies vid Kings college i London. En annan person med väldigt bra koll på Libyens stora vattenprojekt är Anders Nilsson. Efter det att han tog sin civilingejörsexamen på KTH 1980 jobbade han med oljeborrning för oljebolaget Shell. Men sedan 25 år är han bosatt i Benghazi i Libyen. Hans familjeföretag jobbar främst med att borra efter vatten i den libyska öknen. Numera är han också tillförordnad svensk konsul i Libyen. Under revolutionen och inbördeskriget har vi hört honom många gånger i både Ekot och Studio ett, där han har kommenterat den våldsamma utvecklingen. Men till vardags jobbar Anders Nilsson alltså med vattenborrning men också med underhåll på Great man made river. Forskningen på kroniskt trötthetssyndrom gör framsteg. För många människor som ständigt är trötta lyckas läkarna inte hitta någon bakomliggande orsak. De får idag ofta diagnosen kroniskt trötthetssyndrom, och enligt vissa forskare kan så många som 30 000 svenskar vara drabbade. Tidigare har drabbade ofta avfärdats, och man har betraktat kroniskt trötthetssyndrom som något helt psykologiskt. Men allt mer forskning pekar på att det skett verkliga biologiska förändringar i kroppen hos den som är drabbad. Man har länge vetat att infektioner kan utlösa vissa sjukdomar, som till exempel diabetes typ 1 eller multipel skleros. På samma sätt verkar ungefär tio procent av dem som drabbas av en allvarlig infektion, få bestående problem i form av kroniskt trötthetssyndorm, säger Susan Vernon som är i många år lett forskningen om kroniskt trötthetssyndrom på amerikanska smittskyddsmyndigheten. Vissa framsteg har gjorts - i våras publicerades forskning som visade att man kan mäta skillnader i hjärnaktivitet hos personer med kronisk trötthet. Enbart utifrån så kallade EEG-mätningar kunde forskarna se skillnad på personer med kronisk trötthet, och personer som led av depression, och andra som var fullt friska. Vi hör Lena Steinbüchel, som lider av kroniskt trötthetssyndrom och Per Julin som driver ett nystartat forskningsprojekt vid Danderyds sjukhus. Nyheter i korthet. Det första svenska fallet av den smittsamma hundsjukdomen, Brucella canis som gör hundar sterila eller gör att tikar föder döda valpar, har upptäckts hos en tik i Perstorp i Skåne. Tiken har avlivats och sjukdomen beskrivs som en mardröm för hunduppfördare Den smittade tiken var importerad från Polen och den hane som misstänkt ha smittat henne är född i Serbien. Sjukdomen sprids framför allt via parning. En kinesisk studie har visat en ökning av antalet fall av narkolepsi efter att HIN1-influensan drabbade främst pekingområdet. Infektionen i sig har bedömts kunna öka risken för sjukdomen. Studieresultaten motsäger inte slutsatsen från studier i Sverige att det finns ett samband mellan vaccination med Pandemrix och en ökad risk för narkolepsi hos barn och ungdomar, men pekar på möjligheten att H1N1 influensa skulle kunna vara en samverkande faktor. Förmänniskan Homo erectus kan ha varit den första kocken.

+ Rapport har blivit lika roligt som MTV-Cribs! Igår fick vi se Kadaffis bunker från insidan. Sonja ser intet nytt under solen! /// + Hela världen är fixerade vid frågan: VAR ÄR KADAFFI NU? Men är det egentligen nödvändigt att fånga honom nu? /// + I dagens nyhetsquiz: Valeria Helander från nysatsningen P3 granskar försvarar kanalens heder! Du ringer in och utmanar!

Törsten efter frihet och reformer är stark bland oppositionen i Libyen, men de är dåligt organiserade och dåligt utrustade för att möta Kadaffis militär. Vad väntar nu alla dessa människor i Benghazi? Och vem ska stoppa diktatorn? Dagens bisittare Hiba Daniel, från SR Internationals arabiska redaktion, ger sin syn på läget. Katastrofen i Japan gör att vi regredierar och blir som barn som ropar efter föräldrarna/myndigheterna när allt inte fungerar perfekt. Det menar psykoanalytikern Clarence Crafoord som återigen lägger Världen på Divanen. Världen håller andan inför olyckorna i de japanska kärnkraftsverken. tankarna går ohjälpligt till tidigare haverier i Harrisburg och tjernobyl, och vi pratar med Vetenskapsradions Lena Nordlund som för ett år sedan besökte Tjernobyl. Och så tröstar vi oss med livemusik i erotikens tecken, när ett gäng operahögskoleelever från Göteborg river av några hits ur Folkoperans "Figaros bröllop". Möt också regissören Mira Bartov, som snart lämnar Folkoperan för nya äventyr. Och missa inte dagens spaning: otrohetsreklam!