Podcasts about upproret

Det har gått drygt 13 år sedan folket i Syrien spontant reste sig mot Bashar Al-Assads regim och krävde demokratiska reformer och Al-Assads avgång. Upproret slogs ner med hård hand och sedan dess har miljoner människor tvingats fly från Syrien, många familjer också till Finland. Nu är diktatorn störtad, men en hurdan framtid vågar syrierna hoppas på? En hur viktig pusselbit är Syrien i det instabila Mellanöstern och vad innebär kollapsen för Al-Assads långvariga vän Ryssland? I Slaget efter tolv möts direktören för Finlands Mellanösterninstitut Susanne Dahlgren, Yles reporter Tom Kankkonen med lång erfarenhet av att bevaka Turkiet och Mellanöstern, och minister Pär Stenbäck, med lång erfarenhet av arbete i Mellanöstern. Maria Nylund leder diskussionen. E-post: slaget@yle.fi

Warszawaupproret mot de tyska ockupanterna startade den 1 augusti år 1944 efter nästan fem år av brutal ockupation. Den illa beväpnade polska hemmaarméns uppror var baserad på önsketänkande och politiska förhoppningar om att kunna bevara sin självständighet gentemot Sovjetunionen om de själva befriade sin huvudstad.Upproret slogs ner på 63 dagar med våldsexcesser som gränsade till pervers sadism. Nazitysklands värsta förband Dirlwanger fick fritt spelrum att våldta, mörda sjukhuspersonal och andra civila samt avrätta sårade hemmaarmésoldater. Runt 200 000 människor tros ha dödats i upproret.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Artur Szulc som är aktuell med boken Warszawaupproret 1944.Polen delades upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen i ett hemligt tillägg i Molotov-Ribbentrop-pakten redan före utbrottet av Andra världskriget. När Tysklands sedan anföll Polen besegrade landets ansenliga militärmakt på några veckor. Ockupationen blev mycket brutal med fördrivning av polacker och folkmord på judar.Den polska hemmaarméns ledning hade räknat med att polska styrkor kunde driva ut tyskarna och ta kontroll över Warszawa inför Röda arméns ankomst. Polackerna räknade med hjälp från de västallierade, men hjälpen i form av utrustning släppt från flygplan kom för sent och var allt för begränsad för att göra någon skillnad.Tyskarna kände dessutom till upprorsplanerna och kunde sätta in 20 000 poliser, SS-trupper och armésoldater samt en ansenlig mängd stridsvagnar, olika typer av stridsfordon, artilleripjäser och flygplan. Stalin hade kunnat ingripa på upprorsmännens sida, men ville inte ge polska nationalister någon möjlighet att självständighet efter att Tysklands besegrats.Den polska hemmaarmén slogs tappert, men de hade egentligen aldrig någon chans mot tyskarna när varken Röda armén eller Västmakterna ingrep. Den materiella förstörelsen blev enorm och 200 000 människor dig i upproret. Utöver 15 000 stupade polska hemmaarmésoldater och motståndskämpar ur andra rörelser dödades minst 180 000 civila, varav cirka 65 000 i rena massakrer utförda av tyska förband och deras hjälptrupper.Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades, på Hitlers och SS-chefen Heinrich Himmlers order, med marken.Bild: Scout-oldater från "Radosław -regementet" efter flera timmars marschering genom avlopp från Krasińskitorget till Wareckagatan i Śródmieściedistriktet, tidig morgon den 2 september 1944. Pojken i hjälm är Tadeusz "Maszynka" Rajszczak från Miotłabataljonen. Wikipedia, Public DomainLyssna också på Myterna och sanningarna om Tysklands anfall på Polen 1939 samt Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lyssnarnas favoriter på plats nr 4 är "Seskaröupproret 1917", avsnittet är nr 244 i ordningen från 2017. Hungern gnager och missnöjet jäser på Seskarö, det börjar bildas kommittéer. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alexander den store (356 f.v.t.- 323 f.v.t.), som var kung i Makedonien, skrev in sig i världshistorien genom att på några år erövra stormakten Persien. Med en blandning av hänsynslöshet och taktiskt geni nådde han ända fram till Indien, där hans män vägrade fortsätta.Alexander III utplånade städer som Thebe för att statuera ett exempel på vad som hände dem som inte underkastades sig honom utan motstånd. När han började anamma persiska seder blev hans män allt mer skeptiska. Hans död i Babylon är fortfarande höljd i mystik, men troligtvis söp han ihjäl sig bara 33 år gammal märkt av år i strid. Eller så kanske någon förgiftade honom eftersom de inte var sugna på ett planerat fälttåg till Arabien.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Daniel Hermansson, historiepoddare och historielärare aktuell med boken De kom, de såg, de segrade : vad antikens fältherrar lär oss om makten och människan.Alexander den store var son till kung Filip II av Makedonien och drottning Olympias från Epirus. Han växte upp i en tid när Makedonien lade sig under de grekiska stadsstaterna i en kultur av våld och machokultur. Han fick en omfattande utbildning med bland annat den berömda filosofen Aristoteles som lärare. Alexander blev en analytisk och strategisk tänkare, vilket senare skulle bli avgörande för hans militära framgångar.Alexander visade tidigt tecken på militär skicklighet genom att delta i sin fars krigståg. När Filip mördades 336 f.Kr., blev Alexander efter en kort maktkamp hans efterträdare. Han inledde sin regering med att föra krig mot thrakiska stammar söder om Donau. Upproret i Grekland, som utgick från Thebe, tvingade honom att avbryta fälttåget. När han hade besegrat upproret, jämnades Thebe med marken i avskräckande syfte.Efter att ha säkrat sin ställning i Grekland, vände Alexander sin uppmärksamhet österut mot det persiska riket. Han korsade Hellesponten med en armé på cirka 40 000 män i maj 334 f.Kr. Den första drabbningen ägde rum vid Granikos, där det persiska försvaret besegrades. Alexander erövrade sedan de grekiska städerna vid mindre asiatiska kusten och förde sin armé till Anatoliens högland.Slutstriden mellan Alexander och den persiske kungen Dareios III ägde rum vid Gaugamela på ett slättområde vid Tigris övre lopp under hösten 331 f.Kr. Trots att den persiska armén var mångdubbelt större, kunde Alexander, genom sin strategi, totalt utmanövrera den persiska armén. Dareios drog sig tillbaka till det iranska höglandet, där han senare mördades av sina egna. Förstörelsen av palatset i Persepolis markerade slutpunkten på denna del av Alexanders fälttåg.Senare vände Alexander sin uppmärksamhet österut mot Indusdalen, som bara formellt hade stått under persisk överhöghet. Han besegrade den indiska kungen Poros vid Hydaspes 326 f.Kr. men lät sedan denne fortsätta sin regering som lydkung.Alexander dog plötsligt 323 f.Kr. i Babylon efter en kort sjukdom – det finns också omständigheter som tyder på att han förgiftades.Omslag: Alexander den store. Bär inskriptionen: "Alexander [den store], son till Filip, [kung av] Makedonien." Kopia av den kejserliga romerska eran (1:a eller 2:a århundradet e.Kr.) av en bronsskulptur gjord av Lysippos. Finns i Tivoli, öster om Rom, Italien. Wikipedia, public DomainMusik: Ancient Empires And Civilizations av MEDIA MUSIC GROUP, Storyblocks audioLyssna också på Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 23 oktober 1956 utbröt ett uppror mot den av Sovjet insatta kommunistregimen i Ungern. Liberaliseringarna efter Stalins död, som hade öppnat för revolter både i Östtyskland och Polen, kom att inspirera studenter och arbetare i Ungern att protestera mot regimen.Upproret hade inledningsvis vissa framgångar innan det krossades brutalt av sovjetiska trupper när det sovjetiska ledarskapet bestämde sig för att agera. Paradoxalt kom upproret att leda till att Ungern blev det land i Östeuropa med störst ekonomisk frihet – den s.k. gulaschkommunismen.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, författare aktuell med boken Ungernrevolten.Upproret inleddes den 23 oktober, då studenter och intellektuella demonstrerade i Budapest för att kräva en mer demokratisk och fri politisk och ekonomisk miljö. Protesterna spred sig snabbt över hela landet och började utvecklas till en allmän strejk. Till slut gick hela landet ut i strejk, och regeringen tvingades avgå.Den nya regeringen som tog över efter att den gamla hade avgått, under ledning av Imre Nagy, utropade Ungern som en fri och självständig stat. Denna utveckling var emellertid inte populär hos Sovjetunionen, som ockuperade landet den 4 november 1956. Under de följande veckorna utkämpades hårda strider mellan de sovjetiska styrkorna och de ungerska rebellerna.Upproret varade i 13 dagar och ledde till att tusentals människor dödades och ännu fler skadades. Det var en blodig tid i Ungerns historia, men det ledde också till att landet förändrades på många sätt. Upproret var en signal om att det fanns en stor längtan efter frihet och demokrati bland det ungerska folket, och det inspirerade senare generationer av ungerska reformister och politiker.Efter Sovjetunionens ockupation följde en period av återuppbyggnad och återhämtning för Ungern. Landet förblev dock under sovjetiskt inflytande fram till 1989, då det kommunistiska styret slutligen föll.Lyssna också på Warszawaupproret 1944 – önsketänkande och hjältemod.Bild: Ungerska civila vid en förstörd sovjetisk stridsvagn i Budapest. Fotograf: okänd, Wikipedia, Public Domain,Musik: Beethoven no 3, Egmont overturen. The Silverstar Band, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I morgon, lördag, är det ett år sedan den kurdisk-iranska unga kvinnan Mahsa Amini dog under oklara omständigheter, vilket utlöste stora protester både i Iran och globalt. Vi talar med några kulturarbetare om nuläget. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. IRAN 1: DIREKT INTERVJU PÅ PLATS MED FILMAREN AZAD LARKIVi träffar iransk-svenska filmregissören Azad Larki på Göteborgs konstbiennal. P1 Kulturs reporter Emma Engström rapporterar direkt därifrån. Om vad Larki visar på Biennalen och vad han anser om nuläget för det iranska upproret.IRAN 2: FILMREGISSÖREN NAHID PERSSON KOMMER TILL VÅR STUDIODessutom kommer en annan iransk-ättad filmregissör till P1 Kulturs studio i dag. Nahid Persson Sarvestani berättar om sin senaste film, Son of the Mullah, och även om nuläget för upproret.IRAN 3: KLASSIKERN OM ”HANDMAID´S TALE” – UR ETT IRANSKT PERSPEKTIVFrilansjournalisten Negar Josephi har i dagens Klassiker läst Margarets Atwoods roman Tjännarinans berättelse, ”The handmaid's Tale” och ser likheterna mellan det samhälle som hon växte upp i och Atwoods Gilead.JONAS HASSEN KHEMIRI TILLBAKA MED NY STOR ROMANVår litteraturredaktör Lina Kalmteg har läst författaren Jonas Hassen Khemiris nya efterlängtade roman ”Systrarna”. Hur bra är den då?ÄLSKADE MEDELTIDSMUSEET STÄNGER – OCH FLYTTARPlatsen där Medeltidsmuseet i Stockholm nu ligger kommer att förvandlas till ett besökscenter för Riksdagshuset, trots protester från tusentals personer på namnlistor och historieprofessorn Dick Harrison. P1 Kulturs Mattias Berg trollbands av museet redan vid öppningen 1986 och har nu djupdykt i museets historia och framtid.Programledare: Lisa Bergström.Producent: Mattias Berg.

Vad kommer att hända med Rysslands legosoldater? Det har varit många turer fram och tillbaka med uttalanden efter helgens uppror i Ryssland. Wagnerledaren Prigozjin försvarade marschen mot Moskva och underströk att de inte ville störta Rysslands ledning. Samtidigt gav president Putin Wagnergruppen två alternativ: Ansluta sig till den ryska armén eller ta sig till Belarus. Finns det någon vinnare efter det väpnade upproret i Ryssland? Och hur påverkar det president Putin? Gäst: Niclas Vent, Aftonbladets reporter. Programledare: Ellen Lundström. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Denna veckan pratar vi om Intel som byter namn på Core i-familjen, om ovädret kring Reddit som fick nästan hela sajten att stänga ner och om EU som både vill bryta Google i mitten och reglera AI. Detta och mycket mer i veckans avsnitt av TechBubbel. 00:00:00 – Välkommen till TechBubbel 00:01:05 – Intel Core Ultra 9? 00:09:16 – Reddit-upproret 00:26:51 – EU vill bryta Google på mitten 00:41:49 – EUs AI-lag 00:59:43 – Veckans Facepalm 01:02:07 – Veckans bubbel 01:05:33 – Stöd oss på Patreon.com/techbubbel! Exekutiva producenter: Oskar Eriksson Joa War Mathias Alexandersson Mattias Ctrl Enqvist Emil Oscar Wahlberg Tack till TechBubbels producenter som bidrar på Patreon.com/techbubbel: Daniel Timm Mats Jidaker

Användarna på Reddit stänger ner sina egna forumtrådar i protest mot plattformens nya affärsmodell. Filmen om Blackberry skildrar hur en mobil tappade all sin status över en natt. Hör Effie i Morgonpasset i P3 varje onsdag kl 6.45 och i Eftermiddag i P3 varje tisdag kl 16.15. Tiderna kan variera.

Margret fyller 25! Vi firar det med saker som inte går in i skallen, som Christophers okunnighet om att öppna vinflaskor! Effie Karabuda förklarar varför folk vevar mot Reddit. Vett- och etikettexperten Stina Vickhoff lär Christopher och Margret om sommarfesternas do's och don'ts. P3 Nyheters Matilda Rånge ger oss ett svep med sommarnyheter. Programledare: Christopher Garplind och Margret Atladottir.

Sepoyupproret i Indien bröt ut maj 1857 när indiska soldater i brittisk tjänst gjorde myteri. Den tändande gnistan var rykten bland de muslimska och hinduiska soldaterna att papperspatronerna till de nya infanterigevären var insmorda med ko- och grisfett. Eftersom man måste bita av patronens pappersdel vid laddning kom soldaterna i kontakt med fettet som de ansåg var en hädelse.Upproret blev våldsamt och ledde till en blodig uppgörelse mellan britterna, som tvingades kalla in förstärkningar, och de indiska soldaterna. Omkring 6 000 britter dödades och så många som 800 000 indier. Städer lades i ruiner. Bestialiska övergrepp skedde från båda sidor i konflikten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved ett av de mest våldsamma upproren i den brittiska kolonihistorien. Bakom upproret låg inte bara religiösa föreställningar och missnöje bland indiska soldater, så kallade sepoyer, utan konflikten gällde i grund och botten ett mer spritt hat mot britternas kolonialpolitik. Inte minst hur britterna lade sig till med indiska landområden och beskattade den indiska befolkningen. Indien administrerades inte av den brittiska staten utan av British East Indian Company. Det fanns ett vidspritt missnöje mot kompaniets administration.Militärt kom upproret att kretsa kring de regementen inom främst den Bengaliska armén som i de norra och nordöstra delarna av Indien intog städer och inledde krig mot britterna. Dehli blev utsatt för den mest förödande belägringen som när kriget var över hade förvandlats till en grushög. Kriget innebar omfattande mord och våld mot civila.Myteristerna gick hänsynslöst fram mot den brittiska befolkningen. Britterna hämnades med omfattande massakrer och avrättning av myterister. Först 1858 kunde britterna få full kontroll över Indien igen.Upproret kom att prägla relationen mellan indierna och den brittiska kronan under de kommande årtionden av 1800-talet. Efter kriget införde den brittiska kronan direktstyre från London. För många indier uppfattades det som var ett myteri för britterna som ett första befrielsekrig och därmed ett steg mot den självständighet som kom efter andra världskriget.Bild: Attack av myterister på Redan-batteriet i Lucknow, 30 juli 1857, Okänd konstnär, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Det brittiska imperiets uppgång och fall. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

DANIEL ANDERSSON  Vi åkte till Malmö för en timmes kvalitetstid med MFFs sportchef som bl a berättade om: ✅ Malmös sportsliga organisation och vision ✅ Georgsons ”Ajax-roll” ✅ Varför man inte köper sig dominans i Allsvenskan  ✅ Omsättningen på tränare ✅ Ludacris ✅ Taktiken på midsommar ✅ ”Upproret” på lägret i Orlando ✅ Att välja bort Inter ✅ Sidleds-hånen ✅ ”PJ i London”   Ert extremt intressant samtal med en person som gör väldigt få sådana här intervjuer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Klubbekriget i Finland åren 1596-97 är ett av de största bondeupproret i nordisk historia. I ett land med bara 25 000 gårdar dödades minst 2500 bönder, enligt historikern Heikki Ylikangas. Dessutom svalt många bönder ihjäl efter att deras gårdar grundligt plundrats som straff för upproret. I slutet på 1500-talet var den östra rikshalvan av Sverige präglat av kriget mot Ryssland som pågått i 25 år. Här gick den starkes rätt gick före lagen. Ofta var de egna truppernas övergrepp mot befolkningen mer omfattande än fiendernas härjningståg. I den nymixade reprisen av avsnitt 102 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt som är professor i historia vid Umeå universitet. Han är snart aktuell med en bok om den svenska historien i Finland. Klubbekrigets utlösande faktor var att bönderna i Österbotten tvingades att underhålla trupper i strid mot tidigare förordningar, men bör ses i ett sammanhang där högt skatteuttag tillsammans med olagliga uttag och regelrätt plundring gjorde livet outhärdligt för bönderna. Namnet Klubbekriget kom från att bönderna delvis var beväpnade med stora klubbor som faktiskt var det bästa vapnet mot bepansrade ryttare, Stöd oss via vårt Swish-nummer 123 610 76 68 - skänk en valfri summa eller via https://www.patreon.com/historiaNUFinland som styrdes av den kungatrogne Klas Flemming, var i kölvattnet på det nordiska 25-årskriget mot Ryssland, präglat av laglöshet där adel, ämbetsmän och rusthållare inte bara hänsynslöst drev in höga skatter utan drev in mer än vad lagen krävde med falska mått och regelrätta rån av redan utfattiga bönder. Upproret, som spred sig från Österbotten år 1596, hade föregåtts av en rad oroligheter i Österbottens svenskbygder och i Rautalampi storsocken som slagits ned utan misskund. Klubbekriget utspelade sig mot en politisk bakgrund där Hertig Karl integrerade om kungamakten mot sin egen brorson kung Sigismund. Finlands ståthållare Klas Flemming höll Finland i ett järnbrepp och var trogen kung Sigismund. I november 1596 kom det till oroligheter vid Storkyro kyrka, varefter bönderna uppdelade på tre avdelningar ryckte mot söder. Till upprorsstyrkorna slöt sig bönder från norra Tavastland och Savolax. Huvudstyrkan, anförd av storbonden Jaakko Ilkka, led nederlag vid Nokia gård 31/12, medan andra drabbningar, som även slutade med knektarnas seger, stod vid Padasjoki kyrka i Tavastland och S:t Michels prästgård i Savolax.  Bild: Den brända byn, konstnären Albert Edelfelts skildring av klubbekriget. Litteratur: Klubbekriget : det blodiga bondekriget i Finland 1596-97 av Ylikangas, Heikki Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur ser situationen ut för advokater i Iran i dag? Och vad skiljer folkets uppror mot regimen jämfört med tidigare demonstrationer? Gör det någon skillnad att omvärlden fördömer regimens förtryck? Om kränkningar av mänskliga rättigheter, ett rättsväsende som havererat, en brutal våldsutövning av en religiös regim i ett land där kvinnor kastar slöjan och befolkningen blir alltmer sekulär. Medverkar gör Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander, Said Mahmoudi, professor i internationell rätt, Ardalan Shekarabi, riksdagsledamot (S) och vice ordförande i justitieutskottet samt advokat Mona Haghgou Strindberg. Podden modereras av Journalisten Willy Silberstein. www.advokatsamfundet.se

Fem unga kvinnor med färgglada rånarluvor sjunger en protestsång mot Putin i Moskvas största katedral. De ställs inför rätta och blir symboler för motståndet mot den auktoritäre presidenten. Det är i februari 2012. Gruppen som tillhör Pussy sjunger: Jungfru Maria, fräls oss från Putin. Deras sång i den stora Frälsarkatedralen leder till en internationellt uppmärksammad rättegång och dom, när tre av medlemmarna döms till hårda straff i Rysslands straffkolonier. Trots förtrycket fortsätter de att protestera med både liv och frihet på spel. Medverkandelista: Lusine Djanyan, Pussy Riot-medlem. Aleksej Knedljakovskij, Pussy Riot-medlem. Fredrik Wadström, kulturjournalist och fd Rysslandskorrespondent, SR.Rebecca Haimi, kulturjournalist SVT. Michael Hjälm, expert på ortodox kristendom. Viktoria Naraxsa, Pussy Riot-medlem. En dokumentär av: Joanna Górecka. Producent: Gustav Asplund / Filt. Exekutiv producent: Jon Jordås / SR. Publicerad: 2022.

Protesterna efter den 22-riga Masha Aminis död skakar om Iran. Det började som ett kvinnouppror - nu är det ett samlat motstånd mot regimen. Det menar vår reporter Saman Bakhtiari. "KRIGET BÖRJAR I SPRÅKET"Det menar den ukrainska författaren Oksana Zabuzjko, uppmärksammad gäst på bokmässan i Göteborg, aktuell med boken "Den längsta av resor". Marie Lundström från Lundströms bokradio har träffat henne.KLOCKORNA KLINGAR FÖR UKRAINA I KONSTHALLENPå Konsthallen Accelerator i Stockholm är kriget i Ukraina fysiskt närvarande, i utställningen "Mother Courage and her children". I ett verk av konstnären Maria Kulikovska finns ett par gjutjärnsklockor som ringer varje gång Ukraina utsätts för ett flyganfall. Vår konstkritiker Cecilia Blomberg berättar om utställningen."SD ÄR INTE HÄR OCH KAN FÖRSVARA SIG"Efter valet har det dykt upp kritik på kultursidor och på ledarplats mot hur vi journalister i public service formulerar oss. Är det ängsligt och ett exempel på självcensur? Eller ett rimligt journalistiskt ställningstagande för att ge en opartisk bild av verkligheten? P1 Kulturs Emma Engström hittade bägge ståndpunkterna på jakt efter en fras i tiden."MAN BLIR LITE BESATT AV DEN HÄR VÄRLDEN"Det säger litteraturkritikern Elin Claesson om att läsa författaren Hilary Mantel. Idag kom budet om att Hilary Mantel avlidit, 70 år gammal. Vi minns henne och pratar om hennes textvärld tillsammans med hennes svenske översättare, författaren Jesper Högström, och Elin Claesson.OM LÄSNING SOM MOTSTÅNDSHANDLINGFörfattaren och översättaren Dimitri Plax försöker minnas namnet på den unga flicka som blev fängslad för att hon hade boken "En dag i Ivan Denisovitjs liv" av Alexandr Solzjenitsyn i handväskan.Programledare: Lisa BergströmProducent: Ulph Nyström

Våren 2022 utbryter våldsamma demonstrationer på Sri Lanka. Det är slut på mat, bensin och mediciner och nu har befolkningen fått nog av sina politiker. Under tiden som följer ger sig hundratusentals människor ut på gatorna och när presidentpalatset stormas tvingas Sri Lankas högsta ledare i landsflykt. Dokumentären gjordes i augusti 2022 av Joel Sund. Producent är Love Ahlstrand. Ljud har hämtats från BBC och Sveriges Radios arkiv.

På ljungheden Culloden Moor nära Inverness i Skottland utkämpades ett på många sätt avgörande slag den 16 april 1746. Slaget blev en brutal och blodig kamp som avslutade det sista verkliga försöket från den skotska monarkin att återupprätta Skottland som självständigt kungadöme.På heden mötte den sista klanarmén sitt öde mot en väldrillad och vid det laget erfaren brittisk armé. 1 500 – 2 000 klansmän stupade i det som blev deras sista frontala desperata anfall.I det nymixade avsnitt 11 av Militärhistoriepodden talar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om skottarnas sista uppror och kamp. Diskussionen kommer även in på klansamhällets säregna militära organisation och stridstatik vid tiden för upproret i mitten av 1700-talet.Vägen till slagfältet vid Culloden började med att Charles Edvard Stuart ”Bonnie Prins Charles” sonson till den avsatte Jakob II av England och arvtagare till den skotska kronan inledde ett franskstött uppror mot engelsmännen. Upproret var illa förberett och fick aldrig det stora stöd bland högländernas klaner. Många ville inte längre ha en skotsk kung eller trodde att det var möjligt att återupprätta ett katolskt kungadöme i Skottland. Tiden hade runnit ifrån både de skotska kungarna och det skotska klansamhället.Idag kan vi romantisera över det skotska klansamhället, men det var mycket ojämlikt och brutalt för dem som levde på samhällets botten. I strid slogs klanen uppställd i socialrangordning. Det våldsamma frontala anfallet efter en kort eldförberedelse var den primitiva stridstaktiken. Det våldsamma anfallet med bredsvärd chockade i inledningen av upproret de engelska soldaterna. Men vid Culloden hade de lärt sig och resultatet blev ett skotskt blodbad. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dackefejden som startade vid midsommar år 1542 är det största bondeupproret i Nordens historia. Upprorsmannen Nils Dacke organiserade ett överfall på Gustav Vasas fogdar söder om Kalmar. Upproret spred sig snabbt till andra delar av Småland.I november 1542 kontrollerade upprorsmännen större delen av Småland, södra Östergötland och Öland. Kungen Gustav Vasa tvingades att förhandla om stillestånd och den 8 november slöts ett avtal om en ettårig vapenvila. Men Gustav Vasa hade aldrig för avsikt att acceptera en upprorsman vid makten.Det fanns ett utbrett missnöjde med den ogudaktige kungen som hade drivit in kyrkans egendomar och infört ”det kätterska lutheriet”. Allmogen ville inte överge sina fäders tro. Att mässan numer hölls på svenska kritiserades med ”att ett spenebarn snart från en dyngvagn kunde vissla fram en mässa.”Gustav Vasa hade sedan han kom till makten stärkt statsmakten och effektiviserat skatteuppbörden. Många extraskatter tyngde folket. År 1541 lade kungen beslag på 370 kilo silver från småländska kyrkor.Nils Dacke kom från en småbondesläkt som bodde i både de sydligaste delarna av Södra Möre härad (Kalmar län) och i det angränsande danska Blekinge. Redan år 1536 hade Nils Dacke dödat en fogde och levt som fredslös tills han betalade en bot på 200 riksdaler. Han blev ledaren för dackeupproret efter att han anfallit fogdar och en frälseman.I mars 1543 sårades Nils Dacke svårt i en strid med Gustav Vasa legotrupper när en kula gick igen hans båda lår. Dacke flydde och återupptog inte kampen mot Gustav Vasa förrän vid midsommar. Men kungamakten var för stark och Nils Dacke tvingades fly mot riksgränsen, men dödades några veckor senare. Upproret var nedslaget.Upprorsmän spårades upp förhördes under tortyr. Några avrättades och steglades medan andra fick sina gårdar beslagtagna och tvingades betala dryga böter.I reprisen av det nymixade avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson, dr i historia och lektor i historia vid Katedralskolan i Växjö som är aktuell med biografin Gustav Vasa – En furste bland furstar.Musiken i avsnittet är Claudio Monteverdis Quel Augelin Che Canta framförd av The Tudor Consort och utgiven under Creative Commons under Attribution 3.0 International License. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Vi ville bygga en stad, bit för bit med gatan som element: Nygatan, promenaden, cardon, återvändsgatan i Fez Medina och i efterkrigstidens förstäder. Upproret mot klasskonflikternas gata och mot... En podcast om städer.

Detta avsnitt sorterar vi in under kategorin ”kunskapslyft”. Vietnams förkoloniala historia är nämligen lika dramatisk och spännande som den är okänd.I detta avsnitt berättar vi om hur två bröder från mycket enkel bakgrund kom att grunda en upprorsrörelse som blev en dynasti. Det blir elefanter, vassrör, franska biskopar och kinesiska invasionshärar. Mycket nöje!Litteraturlista:Hans Hägerdal ”Vietnams historia” är huvudkällaEncyklopedia Brittanica och NE har gett mycket bakgrund See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Warszawaupproret mot de tyska ockupanterna startade den 1 augusti år 1944 efter nästan fem år av brutal ockupation. Den illa beväpnade polska hemmaarméns uppror var baserad på önsketänkande och politiska förhoppningar om att kunna bevara sin självständighet gentemot Sovjetunionen om de själva befriade sin huvudstad.Upproret slogs ner på 63 dagar med våldsexcesser som gränsade till pervers sadism. Nazitysklands värsta förband Dirlwanger fick fritt spelrum att våldta, mörda sjukhuspersonal och andra civila samt avrätta sårade hemmaarmésoldater. Runt 200 000 människor tros ha dödats i upproret.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Artur Szulc som är aktuell med boken Warszawaupproret 1944.Polen delades upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen i ett hemligt tillägg i Molotov-Ribbentrop-pakten redan före utbrottet av Andra världskriget. När Tysklands sedan anföll Polen besegrade landets ansenliga militärmakt på några veckor. Ockupationen blev mycket brutal med fördrivning av polacker och folkmord på judar.Den polska hemmaarméns ledning hade räknat med att polska styrkor kunde driva ut tyskarna och ta kontroll över Warszawa inför Röda arméns ankomst. Polackerna räknade med hjälp från de västallierade, men hjälpen i form av utrustning släppt från flygplan kom för sent och var allt för begränsad för att göra någon skillnad.Tyskarna kände dessutom till upprorsplanerna och kunde sätta in 20 000 poliser, SS-trupper och armésoldater samt en ansenlig mängd stridsvagnar, olika typer av stridsfordon, artilleripjäser och flygplan. Stalin hade kunnat ingripa på upprorsmännens sida, men ville inte ge polska nationalister någon möjlighet att självständighet efter att Tysklands besegrats.Den polska hemmaarmén slogs tappert, men de hade egentligen aldrig någon chans mot tyskarna när varken Röda armén eller Västmakterna ingrep. Den materiella förstörelsen blev enorm och 200 000 människor dig i upproret. Utöver 15 000 stupade polska hemmaarmésoldater och motståndskämpar ur andra rörelser dödades minst 180 000 civila, varav cirka 65 000 i rena massakrer utförda av tyska förband och deras hjälptrupper.Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades, på Hitlers och SS-chefen Heinrich Himmlers order, med marken.Bild: Scout-oldater från "Radosław -regementet" efter flera timmars marschering genom avlopp från Krasińskitorget till Wareckagatan i Śródmieściedistriktet, tidig morgon den 2 september 1944. Pojken i hjälm är Tadeusz "Maszynka" Rajszczak från Miotłabataljonen. Wikipedia, Public DomainLyssna också på Myterna och sanningarna om Tysklands anfall på Polen 1939 samt Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Vi återvänder i detta arkiv-avsnitt till en av Robins absoluta favoriter, upproret på Seskarö 1917. Inför avsnittet hade han höjt det kommande ämnet till skyarna för er lyssnare i flera veckor. Både ämnet och avsnittet är alltjämt så explosivt intressant att det nu dras fram ur arkivens gömmor. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Upploppen och revolterna sveper med allt tätare takt över världen. Men varför stannar de upp och ebbar ut? Hur kan man hålla dem levande, även efter de första månaderna på gatorna? Marcello Tarìs bok There is no unhappy revolution försöker ge ett svar på den frågan. Han sätter revolternas "destituerande makt" mot den "konstituerande makt" övriga vänstern ser dem ha. Tarì ställer sig i samma tradition som Osynliga kommittén/Tiqqun, italienska filosofen Giorgio Agamben och argentinska Colectivo Situaciones. Med översättaren Erik Bryngelsson som gäst och hjälp försöker vi tillsammans bena ut de agambenska filosofiska begreppen om livsform, bruk och messiansk tid, för att genom dem ta oss an Tarìs bok och revolternas dilemma: hur håller man upproren levande? Läs och lyssna mer: Red May: There is no unhappy revolution https://www.youtube.com/watch?v=BP1h4jOBPmw&t=3716s Acid Horizon: There Is No Unhappy Revolution - Tarì and Destituent Power (Part 1) https://www.youtube.com/watch?v=JrZ7Dnad0RQ Woodbine: The Commune and Destituent Power: Roundtable on Marcello Tarì https://www.patreon.com/posts/52656537 Tidslinje med viktiga citat om destituerande makt: https://destituencies.com/2020/destituent-power-an-incomplete-timeline/ Marcello Tarì and Matt Peterson: “There Is No Unhappy Love”: The Communism of Destitution https://www.e-flux.com/journal/118/391829/there-is-no-unhappy-love-the-communism-of-destitution/ Marcello Tarì: A letter to friends of the desert: https://ill-will-editions.tumblr.com/post/613664996416782336/a-letter-to-friends-of-the-desert-marcello-tar%C3%AC Kiersten Solt, V.I: Seven Theses on Destitution (After Endnotes) - ett svar på Onwards barbarians https://illwill.com/seven-theses-on-destitution?fbclid=IwAR3RqAtC6GC-etZh6lXtEwXRG_In2xZhTRFDSCoUV3FW7zhCAD179OChios Mario Tronti och Marcello Tarì: Xeniteia: Contemplation and Combat https://www.versobooks.com/blogs/4757-xeniteia-contemplation-and-combat

Litteraturkritikern Ann Lingebrandt återvänder till 1960- och 1970-talen och utforskar plakatpoesins era. Men hur ideologiskt rättrogna var egentligen poeterna? Och hur ser det ut idag? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 15/1 2019. Plakatpoesi har länge varit ett av de värsta skällsorden i lyrikkritikerns vokabulär. Ofta kombinerat med förolämpningen som på 70-talet. Mer än så behöver inte sägas för att avfärda ett verk. Till och med Göran Greider har sagt att han inte gillar plakatpoesi. Men vad är egentligen en plakatdikt? Är den per definition dålig? Begreppet kan spåras tillbaka till den sovjetiska propagandan och Vladimir Majakovskij, som när han hade svårt att få gehör för sin futuristiska estetik försörjde sig på att måla agitationsaffischer. Han skrev regeringstrogna nyttodikter och reklamverser på rim för statliga produkter som cigaretter och galoscher. Alltså rent bokstavlig plakatpoesi, dikt som klistrades upp på husväggar och nådde en stor publik, även om den inte riktigt rymde den språkliga förnyelse Majakovskij drömt om. Är det så illa med plakatlyrik? frågade sig kritikern och poeten Lars Bäckström i en polemisk artikel 1959. För honom är det ett ord med positiv laddning och han efterlyser svenska poeter som vill ägna sig åt annat än den privata poetiska företagsamheten. Varför inte författa slagord till valaffischer eller nykterhetskampanjer? Att kläcka nyskapande texter till reklamannonser nog kan det vara ett sätt för poeter att nå ut till folket? egentligen var kanske 60- och 70-talen ingen tid för poesi. Nej, ingen tid för skönlitteratur överhuvudtaget Nu blev det ju inte riktigt så att poesin florerade på reklamaffischerna. Men det följande årtiondet, det som kallats det politiska uppvaknandets decennium, skulle allt fler poeter lämna sitt privata poetiska företag för att fånga upp tidens vänstervindar. Debattpoesi kallar Björn Håkanson sina dikter redan 1963. Två år senare publiceras den dikt som skulle göra större avtryck än någon annan: Göran Sonnevis Om kriget i Vietnam. Där svingas den plakatmässiga frasen USAs vidriga krig som en örfil i en annars lågmäld dikt, som utgår från tevenyheterna och poetens egen vardag i Lund. Dikten utlöste omedelbart en intensiv debatt: var det här rätta sättet att förhålla sig till omvärldens lidande? Poeten Ann Margret Dahlquist-Ljungberg utropade i Dagens Nyheter: Reagera! Ropa ut med ett språk som pressar, skriker, tvingar, målar, splittrar, stryper, värker, bränner, plågar, hetsar, provocerar protest mot alla vidriga krig. Men egentligen var kanske 60- och 70-talen ingen tid för poesi. Nej, ingen tid för skönlitteratur överhuvudtaget. Det här är reportagets tid. Rapportens. Dokumentets. Ja, facklitteraturen får en allt mer dominerande roll på skönlitteraturens bekostnad. Särskilt illa var det för poesin. I slutet av 60-talet minskade utgivningen med trettio procent. Antalet lyrikdebutanter på de stora förlagen nådde en bottennivå. Samtidigt var poesin livligt omdiskuterad. Det ställdes krav på poesin. Den ansågs ha ett ansvar. Dikterna fylldes med Vietnam-krig, Palme och Nixon, kapitalister och tillväxtgangstrar, studentbarrikader, polisbatonger, stridsvagnar och strejkande gruvarbetare. I romanen Off från 1969 berättar Britt Arenander hur hon skickar en dikt om den grekiska frihetskampen till Aftonbladet och blir refuserad av Karl Vennberg. Inte för att dikten var dålig, utan för att han numera rös när han vädrade engagemangsdikter. Det fick inte gå inflation i engagemanget. Det är ett argument som gör henne upprörd: Det skrivs så mycket dålig engagemangspoesi, säjer man också. Dålig poesi som kommer till på världens lidandes bekostnad. Och vad då, då? Det skrivs mycket dålig poesi om allt möjligt, om kärlek, om tunnelbanor och tekoppar och kosmos och hela skiten. Visst ven den ideologiska piskan i tidens litteraturdebatt. Och visst går det att hitta sammanbitna diktrader där det politiska budskapet blänker hårt På senare år har det kommit flera böcker som velat omvärdera och uppvärdera den förhånade 60- och 70-talslitteraturen. Johan Svedjedal skrev om tidens protestlitteratur i essäsamlingen Ner med allt? 2014 och samma år försvarade Ebba Witt-Brattström kvinnlig bekännelselitteratur i Stå i bredd. Också den finlandssvenska litteraturforskaren Anna Möller-Sibelius vill nyansera bilden av en schablonmässigt vänstervriden poesi. I avhandlingen Dikt och ideologi, som utkom våren 2018, läser hon Gösta Ågrens, Lars Huldéns och Claes Anderssons dikter från tiden och hittar lekfull och mångtydig poesi som ruckar på invanda synsätt. Marxisten Gösta Ågren kan visserligen utropa: Känslan av vanmakt inför poesins tillstånd / är hybris. / Ta reda på FNL-insamlingens postgironummer! Men hans dikt är också, och blir med tiden alltmer, en plats för eftertanke, och paradoxer av slaget: Den, som har någonting att säga / undviker ofta ord. Lika tvivlande på vad poesin kan åstadkomma är Claes Andersson i en dikt från 1967: Poesi kan man inte äta / Den är inte för mänskor i nöd / utan för dem vars brist / är av annan art / Poesin är ingen lögndetektor / utan själva lögnen. Men om just de här poeterna inte var så enkelspårigt plakatpoetiska, då var de kanske heller inte särskilt typiska för sin tid? Frågan är vilken dikt som bäst representerar en epok: den där tidens ideal avtecknas så tydligt att de blir schabloner eller den som med hjälp av idealen lyckas göra konst av bestående värde? Visst ven den ideologiska piskan i tidens litteraturdebatt. Och visst går det att hitta sammanbitna diktrader där det politiska budskapet blänker hårt: Bjud borgarna just vad de inte tål: Kultur / i klasskamp / och kallt stål. (Som Guri Holmsen uttryckte det 1970.) Men mycket är skrivet med humor, och faktiskt också distans. Åtskilliga dikter är ironiska och raljanta, ibland grällt satiriska, ibland lågmält underfundiga, och många ifrågasätter likt Claes Andersson diktens roll. Ju mer man läser, desto mer upplöses generaliseringarna. Det blir uppenbart hur poesin drivs framåt, eller bakåt, av debattens brytningar, att en trend föder en motsatt trend och att estetiska ideal inte tillåts stelna utan att få mothugg. Poesin befinner sig alltid i rörelse. Ett tecken på det är att den politiska dikten på senare tid kommit tillbaka med besked: det skrivs avhandlingar om den aktivistiska lyriken samtidigt som kritiker muttrar om 70-talets återkomst. Men kanske är det inte bara det politiska engagemanget som återfötts i ny skepnad, utan också den poetiska pluralismen. För 70-talsdikten gjordes det i själva verket upp med redan på 70-talet. Redan i början av decenniet fanns en uppfattning om att den politiska poesin var uttömd, att det var dags att kliva ned i människans undermedvetna och återinföra lyriken i lyriken. Poeten i slängkappa gjorde comeback, om än i svarta solglasögon. Upproret förkroppsligades av Bruno K Öijer, som med bildberusade besvärjelser ville bryta upp lyrikens handklovar. Själv tyckte han sig stå för en folkets poesi och inspirerades av Majakovskij om än inte plakat-Majakovskij. Hans antagonister såg däremot en poet som isolerade sig i sitt elfenbenstorn istället för att skriva raka dikter om förtrycket. Det bet knappast på plakatpoesihataren Öijer, som deklarerade att Kapitalet vill att man ska skriva reklamtexter, enkla, som tunnelbanespråket. Man skulle också kunna uttrycka det som Gösta Ågren gör i diktsamlingen Massmöte på jorden från 1972: Gärna skulle jag förenkla min dikt, / men det finns ingen genväg. Det är något som skulle vara värt att skriva på ett plakat. Ann Lingebrandt, litteraturkritiker Litteratur Anna Möller-Sibelius: Dikt och ideologi Gösta Ågrens, Lars Huldéns och Claes Anderssons 196070-talspoesi. Apell förlag, 2018.

"Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son." (2 Tess 2:3) Hedegårds översättning: "förrän det stora upproret mot Gud bryter ut." Good News Bible: "det slutliga upproret". Avfallet i den yttersta tiden handlar om ett uppror mot Gud och hans Ord. Kora är det tydligaste exemplet på detta uppror i Bibeln. Judas skriver om de falska lärarna: "Ve dem! De har gått in på Kains väg, de har kastat sig ut i Bileams villfarelse mot betalning, de har gjort uppror som Kora och gått under." (Jud v. 11) Upproret vänder sig mot det andliga ledarskap som Gud har insatt i församlingen (Ef 4:11) och kallat till "helig prästtjänst för Guds evangelium" (Rom 15:16). Sverige 7:14 är en bedjande gräsrotsrörelse, fristående från SKR och påvens inflytande, som ropar till Gud för landet utifrån löftet i 2 Krönikeboken 7:14: ”men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” I mars 2020 utvidgades visionen till att omfatta alla Nordens länder. Vi har fyra målsättningar för bönen: 1. En fördjupad bönerörelse 2. En radikal omvändelse i församlingen 3. Genomgripande folkväckelser 4. Gudfruktiga regeringar i Norden *** STÖD OSS SWISH 070-551 6965 BG 609-2316 TWI Skandinavien Norge: På Jerusalems Murar, 1506.22.63269 Övriga Norden: Konto number: 635 378 388 Lars Enarson IBAN: SE75 6000 0000 0006 3537 8388 SWIFT/BIC: HANDSESS Bank: Handelsbanken Konstmästaregatan 5A, 714 30 Kopparberg, Sweden Tel: +46 580 290 90 Bli en del av #Sverige714 1. ÖVERLÅT dig till att be minst 7 minuter om dagen för Sverige. Alla kan ta 7 minuter till att be. Du kan sedan utöka den tiden allteftersom ditt böneliv växer. 2. ANMÄL dig på http://sverige714.se Du kommer då att få aktuella böneämnen, uppmuntrande rapporter, undervisning, mm. 3. GÅ IGENOM en böneskola på fyra lektioner ”Hur du kan få ett starkt personligt böneliv”. Ladda ner böneskolan gratis som ljudfil samt studiebok på http://sverige714.se *** PRENUMERERA YOUTUBE: https://www.youtube.com/c/LarsEnarson?sub_confirmation=1 *** ITUNES PODD: https://itunes.apple.com/se/podcast/lars-enarson-podcast/id1351844371? *** GÅ MED I SVERIGE 7:14 http://sverige714.se *** GRATIS BÖNESKOLA: https://sverige714.se/boneskola

Den 25 maj mördades George Floyd av polis i Minneapolis i USA. Varje år mördas över tusen människor av polisen i USA och svarta löper tre gånger större risk att mördas av polis än vita. I detta avsnitt diskuteras de senaste veckornas våg av protester och dess betydelse för kampen mot rasism och förtryck. Inspelat 8/6-2020. Radio Marxist ges ut av Revolution, den svenska sektionen av den internationella marxistiska tendensen (IMT) Besök vår hemsida: www.marxist.se

Klubbekriget i Finland åren 1596-97 är ett av de största bondeupproret i nordisk historia. I ett land med bara 25 000 gårdar dödades minst 2500 bönder, enligt historikern Heikki Ylikangas. Dessutom svalt många bönder ihjäl efter att deras gårdar grundligt plundrats som straff för upproret. I slutet på 1500-talet var den östra rikshalvan av Sverige präglat av kriget mot Ryssland som pågått i 25 år. Här gick den starkes rätt gick före lagen. Ofta var de egna truppernas övergrepp mot befolkningen mer omfattande än fiendernas härjningståg. I avsnitt 102 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt som är professor i historia vid Umeå universitet. Han är snart aktuell med en bok om den svenska historien i Finland. Klubbekrigets utlösande faktor var att bönderna i Österbotten tvingades att underhålla trupper i strid mot tidigare förordningar, men bör ses i ett sammanhang där högt skatteuttag tillsammans med olagliga uttag och regelrätt plundring gjorde livet outhärdligt för bönderna. Namnet Klubbekriget kom från att bönderna delvis var beväpnade med stora klubbor som faktiskt var det bästa vapnet mot bepansrade ryttare, Stöd oss via vårt Swish-nummer 123 610 76 68 - skänk en valfri summa eller via https://www.patreon.com/historiaNUFinland som styrdes av den kungatrogne Klas Flemming, var i kölvattnet på det nordiska 25-årskriget mot Ryssland, präglat av laglöshet där adel, ämbetsmän och rusthållare inte bara hänsynslöst drev in höga skatter utan drev in mer än vad lagen krävde med falska mått och regelrätta rån av redan utfattiga bönder. Upproret, som spred sig från Österbotten år 1596, hade föregåtts av en rad oroligheter i Österbottens svenskbygder och i Rautalampi storsocken som slagits ned utan misskund. Klubbekriget utspelade sig mot en politisk bakgrund där Hertig Karl integrerade om kungamakten mot sin egen brorson kung Sigismund. Finlands ståthållare Klas Flemming höll Finland i ett järnbrepp och var trogen kung Sigismund. I november 1596 kom det till oroligheter vid Storkyro kyrka, varefter bönderna uppdelade på tre avdelningar ryckte mot söder. Till upprorsstyrkorna slöt sig bönder från norra Tavastland och Savolax. Huvudstyrkan, anförd av storbonden Jaakko Ilkka, led nederlag vid Nokia gård 31/12, medan andra drabbningar, som även slutade med knektarnas seger, stod vid Padasjoki kyrka i Tavastland och S:t Michels prästgård i Savolax. Bild: Den brända byn, konstnären Albert Edelfelts skildring av klubbekriget. Litteratur: Klubbekriget : det blodiga bondekriget i Finland 1596-97 av Ylikangas, Heikki See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Detta avsnitt handlar om det stora kenyanska upproret på 1950-talet. Vi berör upptakten, själva upproret och djukdyker i dess fascinerande och tragiska historiska arv. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

På ljungheden Culloden Moor nära Inverness i Skottland utkämpades ett på många sätt avgörande slag den 16 april 1746. Slaget blev en brutal och blodig kamp som avslutade det sista verkliga försöket från den skotska monarkin att återupprätta Skottland som självständigt kungadöme. På heden mötte den sista klanarmén sitt öde mot en väldrillad och vid det laget erfaren brittisk armé. 1 500 – 2 000 klansmän stupade i det som blev deras sista frontala desperata anfall.I avsnitt 11 av Mlitärhistoriepodden talar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om skottarnas sista uppror och kamp. Diskussionen kommer även in på klansamhällets säregna militära organisation och stridstatik vid tiden för upproret i mitten av 1700-talet.Vägen till slagfältet vid Culloden började med att Charles Edvard Stuart ”Bonnie Prins Charles” sonson till den avsatte Jakob II av England och arvtagare till den skotska kronan inledde ett franskstött uppror mot engelsmännen. Upproret var illa förberett och fick aldrig det stora stöd bland högländernas klaner. Många ville inte längre ha en skotsk kung eller trodde att det var möjligt att återupprätta ett katolskt kungadöme i Skottland. Tiden hade runnit ifrån både de skotska kungarna och det skotska klansamhället.Idag kan vi romantisera över det skotska klansamhället, men det var mycket ojämlikt och brutalt för dem som levde på samhällets botten. I strid slogs klanen uppställd i socialrangordning. Det våldsamma frontala anfallet efter en kort eldförberedelse var den primitiva stridstaktiken. Det våldsamma anfallet med bredsvärd chockade i inledningen av upproret de engelska soldaterna. Men vid Culloden hade de lärt sig och resultatet blev ett skotskt blodbad.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter ett långt uppehåll är vi äntligen tillbaks och här för att stanna! I detta avsnitt bjuds det på lite gott och blandat, samt givetvis även en 'Dill&Kill' - lyssna nu!

Vad händer om en kommun gör uppror mot staten? Det är oklart, för det här är första gången det händer. I veckan tillkännagav Blekingekommunen Sölvesborg att man ämnar utmana migrationsverket och inte ta emot de nyanlända man tilldelas. Oavsett vad man anser om detta så är frågorna många: vad händer egentligen vid en konflikt mellan kommun och stat? Hur ser kommunernas ekonomi egentligen ut? Och vad säger konflikten om den svenska demokratins tillstånd? Dessa frågor tar jag upp i veckans video. Se videoversionen av detta avsnitt på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=2WRiW1ABFGc

Kungamakaren Avigdor kan avgöra israeliska valet - vem är han? Motown fyller 60 år. Om spökstaden på Cypern och kvinnorna som gjorde revolution i Sudan.  Medverkande: Cecilia Uddén, Tel Aviv, Cecilia Khavar, Detroit och Filip Kotsambouikidis, Cypern.

Dagens program sänds från Pride House i Stockholm och handlar om att det var 50 år sedan Stonewall-upproret den händelse som startade den moderna HBTQ-rörelsen. Men vad har hänt under de 50 åren sedan Stonewalls stamgäster slog tillbaka mot New York-polisens trakasserier? Vad betyder upproret idag?  Om detta handlar måndagens program, som leds av Palmira Koukkari Mbenga med bisittaren Simon Rosenqvist samt gästerna George Svéd, Charles Campos Vargas och Ming. Vi diskuterar även att unga hbtq-personer löper större risk att drabbas av psykiska och stressrelaterade besvär, enligt Fortes forskningsrapport "Hälsa och livsvillkor bland unga HBTQ-personer Vad vet vi och vilka forskningsbehov finns". Raportens författare Richard Bränström, docent i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet och jämställdhetsminister Åsa Lindhagen medverkar. Programledare: Palmira Koukkari Mbenga Bisittare: Simon Rosenqvist Producent: Tommie Jönsson Redaktör: Niklas Runsten

Dackefejden som startade vid midsommar år 1542 är det största bondeupproret i Nordens historia. Upprorsmannen Nils Dacke organiserade ett överfall på Gustav Vasas fogdar söder om Kalmar. Upproret spred sig snabbt till andra delar av Småland.I november 1542 kontrollerade upprorsmännen större delen av Småland, södra Östergötland och Öland. Kungen Gustav Vasa tvingades att förhandla om stillestånd och den 8 november slöts ett avtal om en ettårig vapenvila. Men Gustav Vasa hade aldrig för avsikt att acceptera en upprorsman vid makten.Det fanns ett utbrett missnöjde med den ogudaktige kungen som hade drivit in kyrkans egendomar och infört ”det kätterska lutheriet”. Allmogen ville inte överge sina fäders tro. Att mässan numer hölls på svenska kritiserades med ”att ett spenebarn snart från en dyngvagn kunde vissla fram en mässa.”Gustav Vasa hade sedan han kom till makten stärkt statsmakten och effektiviserat skatteuppbörden. Många extraskatter tyngde folket. År 1541 lade kungen beslag på 370 kilo silver från småländska kyrkor. Nils Dacke kom från en småbondesläkt som bodde i både de sydligaste delarna av Södra Möre härad (Kalmar län) och i det angränsande danska Blekinge. Redan år 1536hade Nils Dacke dödat en fogde och levt som fredslös tills han betalade en bot på 200 riksdaler. Han blev ledaren för dackeupproret efter att han anfallit fogdar och en frälseman.I mars 1543 sårades Nils Dacke svårt i en strid med Gustav Vasa legotrupper när en kula gick igen hans båda lår. Dacke flydde och återupptog inte kampen mot Gustav Vasa förrän vid midsommar. Men kungamakten var för stark och Nils Dacke tvingades fly mot riksgränsen, men dödades några veckor senare. Upproret var nedslaget.Upprorsmän spårades upp förhördes under tortyr. Några avrättades och steglades medan andra fick sina gårdar beslagtagna och tvingades betala dryga böter.I avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olle Larsson, dr i historia och lektor i historia vid Katedralskolan i Växjö som är aktuell med biografin Gustav Vasa – En furste bland furstar.Musiken i avsnittet är Claudio Monteverdis Quel Augelin Che Canta framförd av The Tudor Consort och utgiven under Creative Commons under Attribution 3.0 International License.Seeacast.com/privacyfor privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Kina förtigs minnet av massakern på Himmelska fridens torg även i år, 30 år efter att den inträffade. I Slaget efter tolv minns vi årsdagen den 4 juni. Yles medarbetare i Asien Björn Ådahl, statsvetaren Emma Mustala och Frank Johansson, verksamhetsledare på Amnesty i Finland diskuterar hur händelserna präglat vår bild av det som skett och hur vi ska förhålla oss till dagens Kina. Programledare: Stefan Winiger E-post: slaget@yle.fi

En liten ö i Bottenviken blir våren 1917 ockuperad av militärmakt efter att öns arbetare brutit mot brödransoneringen See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Präster och arbetare hamnade på olika sidor i det finska inbördeskriget för hundra år sen. Mellan kyrkan och folket uppstod en förtroendekris som bearbetats ända in i vår tid. Programmet sändes första gången den 2 november 2017. Sixten Ekstrand vid kyrkostyrelsen i Helsingfors intervjuas om försoningsprocessen på senare år mellan arbetarrörelsen och Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Det som behöver bearbetas är klyftan som skapades under inbördeskriget 1918. Upproret från "de röda" socialdemokraterna uppfattades av många finländska präster som ett brott mot den ordning Gud hade bestämt. Kyrkans män tog ställning för "de vita" (den borgerligt ledda senaten). Från de rödas sida agerades det aggressivt mot präster, som torterades och i vissa fall dödades. Det var de vita som vann kriget, men bland arbetare fanns länge en besvikelse mot kyrkan. Man tyckte att prästerna borde ha stått på de fattiga arbetarnas sida i stället för att liera sig med makten. Hur arvet från inbördeskriget lever kvar ända in i våra dagar har även Anna Lindholm studerat. Hon är gymnasielärare i religionskunskap och svenska och har debuterat med boken Projekt Ines. I den skildrar hon fem kvinnors tankar och öden under och efter inbördeskriget. Programledare Åsa Furuhagen intervjuar henne i programmet. Strax efter inbördeskriget fick Finland sin första skollag. Den anpassades efter att landets religiösa landskap redan då präglades av flera samfund. Frilansreporter Julia Wiraeus rapporterar om det speciella men omtvistade systemet för religionsundervisning, där skolbarnen delas upp efter vilken religion de tillhör. Ett av de samfund som i skollagen garanterades egen undervisning var den finsk-ortodoxa kyrkan. Den har officiell ställning som folkkyrka vid sidan om den dominerande, evangelisk-lutherska kyrkan. I dag växer både den finsk-ortodoxa och den rysk-ortodoxa kyrkan. Det berättar frilansreporter Henrik Dammberg i ett reportage. Och båda kyrkorna skulle helst se att den andra kom över till det egna laget. Bisittare till Åsa Furuhagen i programmet är Thella Johnson, tidigare Sveriges radios korrespondent med placering i Finland.

Upproret mot Hollywoodjudarnas sexuella övergrepp och våldtäktskultur byttes efter någon vecka mot ett ramaskri över mäns beteende i allmänhet. I Sverige, som diskuterat frågan om sexuellt våld intensivt sedan massövergreppen från invandrare riktade mot svenska flickor började uppmärksammas, har hela samtalet kommit att istället handla om manligheten i sig och regeringen meddelar nu att en samtyckeslag ska föreslås. Detta och mycket mer diskuteras i dagens avsnitt, där även gästen Liv Ek deltar. Liv Ek är idag krönikor på Fria tider och driver twitter-kontot @mansplainad Gillar du det vi gör och vill hjälpa oss att utveckla vårt arbete med denna podcast så tar vi tacksamt emot donationer av alla storlekar: Swish: 123 263 20 32

Vi snackar vidare om första maj, nu mer snävt utifrån årets nykomlingar: Hijab-upproret som vi försöker att förstå, ta ställning till och placera i någon sorts kontext.

LO Senaste förslag http://www.svt.se/…/…/lo-presenterar-ny-arbetsmarknadsmodell Alla partier utom SD för EU http://www.etc.se/…/vanstern-och-fi-nej-till-eu-folkomrostn… Allmän Värnplikt: https://www.svd.se/utredning-varnplikten-tillbaka-2019--for-bade-kvinnor-och-man Samhällskontraktet genom Per Albin Hansson: http://www.bgf.nu/nationalism/hem.html Förening: SPF (http://www.spfseniorerna.se/om-forbundet/historia/), PRO, BPA (http://blog.zaramis.se/2013/07/18/bpa-och-riksbyggen/) RESO (https://sv.wikipedia.org/wiki/Reso_AB) Kultur: https://theculturetrip.com/europe/poland/articles/man-of-hope-andrzej-wajda-s-solidarity-trilogy/ Håll även koll efter Poznan 56, det finns även ypperliga filmer om Upproret i Ungern 56 men i synnerhet litteratur. Rekommenderat: https://www.marxists.org/svenska/historia/anderson/1964/ungern56.htm Tyskland 17 Juni, 1953 är annat hett tips

I panelen: Per Naroskin: Upproret mot spelreglerna. Annika Sundberg: Superduper-urbaniseringen. Johan Hakelius: Den nya inställsamheten. Per Naroskin: Upproret mot spelreglerna. Apropå årets Nobelpriset i fysik har Per noterat att förändringarna i vårt samhälle inte längre sker gradvis utan omedelbart. Spelregler och konventioner förändras radikalt och snabbt. Och där finns naturligtvis en lockelse för dem som vill ha raska, radikala förändringar. Vilket kan innebära att mycket av det vi vant oss vid som självklart, tryggt och vardagligt hastigt kan bli något helt annat och mycket skrämmande. Annika Sundberg: Superduper-urbaniseringen. Urbaniseringen till våra städer sker i en snabbt accelererande takt. Vissa tror att vi inom kort kommer att se ett Sveriges där alla bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö och att resten av landet blir en skogbevuxen ödebygd. Och för att de skall vara möjligt kommer odlandet av mat samtidigt att flytta in i högteknologiska växthus mitt bland alla bostadshus och kontor. Men när detta nått sin fullbordan anade Annika att folk snart tröttnar på städernas stress och höga kostnader och flyttar ut på landet igen. Johan Hakelius: Den nya inställsamheten. Vi har fått en ny ängslighet i det offentliga, i media, i debatter och på våra scener. Inför risken att råka ut för kritikstormar och drev ställer man hellre in. Och i framtiden anar Johan att denna stigande oro snart kommer att resultera i att man kommer att ställa in debatter, föreställningar och utställningar retroaktivt! Det ni hörde, läste eller såg för en tid sedan har aldrig sagts eller visats. Det har aldrig hänt!   I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm.  Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1.  Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se

I panelen: Per Naroskin: Upproret mot spelreglerna. Annika Sundberg: Superduper-urbaniseringen. Johan Hakelius: Den nya inställsamheten. Per Naroskin: Upproret mot spelreglerna. Apropå årets Nobelpriset i fysik har Per noterat att förändringarna i vårt samhälle inte längre sker gradvis utan omedelbart. Spelregler och konventioner förändras radikalt och snabbt. Och där finns naturligtvis en lockelse för dem som vill ha raska, radikala förändringar. Vilket kan innebära att mycket av det vi vant oss vid som självklart, tryggt och vardagligt hastigt kan bli något helt annat och mycket skrämmande. Annika Sundberg: Superduper-urbaniseringen. Urbaniseringen till våra städer sker i en snabbt accelererande takt. Vissa tror att vi inom kort kommer att se ett Sveriges där alla bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö och att resten av landet blir en skogbevuxen ödebygd. Och för att de skall vara möjligt kommer odlandet av mat samtidigt att flytta in i högteknologiska växthus mitt bland alla bostadshus och kontor. Men när detta nått sin fullbordan anade Annika att folk snart tröttnar på städernas stress och höga kostnader och flyttar ut på landet igen. Johan Hakelius: Den nya inställsamheten. Vi har fått en ny ängslighet i det offentliga, i media, i debatter och på våra scener. Inför risken att råka ut för kritikstormar och drev ställer man hellre in. Och i framtiden anar Johan att denna stigande oro snart kommer att resultera i att man kommer att ställa in debatter, föreställningar och utställningar retroaktivt! Det ni hörde, läste eller såg för en tid sedan har aldrig sagts eller visats. Det har aldrig hänt!   I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm.  Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1.  Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se

Våra besjungna hjältars glädje över det återuppståndna Upproret byts snart mot oro över Storklådas hemliga planer och mössens uppenbara ovilja att lämna gamla revirfejder bakom sig. Så, under senhöstens veckor av återhämtning, tar våra vänner tillfället i akt att i hemlighet stärka gruppens allianser med de andra djuren. Chase faciliterar ett psykopatiskt alfa-byte hos aporna – Apollo rekryterar de hårdkäftade Ekoxarnas framtida hjälp – Aas underminerar Storklådas stöd i Råttborgen – och Sputnik tar reda på sanningen om den makthungriga musens stundande offensiv...

"Betraktarna har anfallit! Upproret är splittrat, basen är förgjord, och Truffaut är tillfångatagen! Just när allting såg som ljusast ut – kom våra vänners mörkaste fruktan och slet hoppet ur deras händer! Kan de rädda Truffaut och åter bygga upp den sköra tråd som Friheten och Kampen nu hänger på? En osäker resa har börjat, men det finns hopp: Maskindödarkarbinen, vilar nu i Apollos stadiga famn. Och, under en sen kväll hemma hos Sputnik berättar Gräsfläck om hur hon lyckades fly ut ur Labyrinten – hjälpt av en sargad katt, med illgula ögon. Denna katt, är nu antingen nyckeln till Truffauts frihet - eller våra vänners undergång!"

Våra upprorsmakare har funnit varandra igen och återvänt till säkerheten i helikoptervraket, där Maskindödarkarbinen har överlämnats i Traffauts förvar. Vår har blivit till sommar. Aas och Apollo tog tillfället i akt att återbesöka gamla minnen, och hämta tillbaka en trasig drönare för Upproret. Sputnik har i hemlighet letat nya rekryter till Upproret, och Chase har i sin jakt på forntida artefakter råkat på ett av Betraktarnas vakttorn och framför allt dess energivapen. Nu är det dags att återvända till helikoptern för Traffauts nästa uppdrag...

När vi senast hörde av våra vänner var det full kalabalik kring Fjällhotellet i Hundarnas Revir. Apollo lyckades rädda livet på en vakt han själv slagit ner, men som han sedan proppade med hallucinogena droger. Aas lyckades, efter lite grävande, hitta ett avloppsrör som kanske kan ta honom in i Gagarins samlarstuga och ett steg närmre Maskindödarkarbinen. Sputnik visade prov på sina stridsförmågor när han golvade en vakt med sin nåjd-stav och Chase förhördes av en mystisk, svart varghona. Samtidigt är det full beredskap bland vakterna. Ett enda litet felsteg kan innebära slutet för våra vänner, och i värsta fall för hela Upproret. Hur ska detta sluta?

Svenska bönder som ägde sin egen jord var en stark grupp i det gamla Sverige. Men de jordbrukare som arrenderade någon annans mark hade en helt annan sits med mycket tuffare villkor. Ola Andersson föddes 1826 och var äldste son till dragonen Anders Rapp vid Skånska dragonregementet. Ola var en begåvad och ambitiös ung man som tog sig ur de fattiga förhållanden han växte upp under och kom att klättra så högt han kunde på samhällsstegen. Men gång på gång tog han stryk på grund av de tuffa och orättvisa arrendevillkor som gällde. Ola blev också militär likt sin far och bytte då namn till Olof Andreas Widtfeldt. Men ganska snart kom Olof att syssla med jordbruk efter att ha gått på lantbruksskola. Han var erkänt duktig och fick 28 år gammal sitt första arrendekontrakt. Det var på prästgården i Gullarp nära Eslöv där han efter några år friar till en av prästens döttrar. Torbjörn Malm som är släkt med Olof har följt det unga paret i arkivhandlingar och ser hur dom nappar på ett erbjudande från en av traktens stora landägare. - Det stället låg i närheten av slottet Trollenäs i Skåne, berättar Torbjörn Malm. Friherre Trolle ville öppna upp en ny utgård under Trollenäs, Asmundtorps ängar. Här fick Olof möjligheten att som förste arrendator bygga upp ett lantbruk. - Där fanns inga hus, varken boningshus eller uthus, berättar Torbjörn Malm som själv besökt området. I arrendekontraktet stod det att Olof skulle uppföra byggnader enligt de ritningar som Trolle tillhandahöll. Men eftersom arrendet var 110 hektar skulle boningshuset bli 20 meter långt och ladugårdarna 60 meter långa med murade gråstensväggar. Kontraktet som Olof fick var tufft. De första två åren behövde han inte betala något alls. Därefter skulle han betala mer och mer per tunnland för varje femårs period. Sen trappades summan upp från fyra, till fem, till sex, till tio och till tolv kronor per tunnland, berättar Torbjörn Malm. - För att göra det här måste han skaffa mycket folk så han lånade en hel del pengar. Och man kan säga att höjdpunkten i hans karriär var några år senare, år 1866, då Olof var med och startade Sparbanken i Eslöv. Olof ansågs vara en av ortens stormän och fick förtroendet att vara en av bankens huvudmän i 20 år, berättar Torbjörn Malm. Men från att ha gått ganska brant uppåt i karriären kom en vändpunkt. Olof upptäckte att kontraktet han hade tecknat var alldeles för tufft, och till slut blev det ohållbart för Olof och hans familj att bo kvar. Det blev konkursauktion efter 15 års slit på gården och hela familjen blev ställda på bar backe. Nu gällde det att hitta ett nytt ställe att arrendera. - Det fanns ett officersboställe i Åraslöv öster om Vinslöv som var ledigt och som Olof kunde arrendera under två år. Efter det skulle en ny auktion utlysas. Olof flyttar dit med hustru och de åtta barn som fötts på Asmundtorps gård. När det sen blev ny auktion 1875 förlorade Olof auktionen. - Det blev det andra arrendet han förlorade, berättar Torbjörn Malm. Men nu fanns ett annat officersboställe som tillhörde skånska husarregementet och låg i Hörja, nordväst om Hässleholm. Det arrendet hade varit utlyst ett tag men inte fått in några anbud. Olof läste igenom auktionskungörelsen som visade hur mycket åker och ängsmark som fanns tillgängligt. Utifrån dom uppgifterna räknade Olof ut att det borde gå att få lönsamhet på stället och lämnade ett anbud. Men Olof hade inte besökt Hörja och granskat markerna. - Anledningen till det var mitt i vintern och i och med att det låg snö på marken var det svårt att bedöma bördigheten, berättar Torbjörn Malm. Ganska snart upptäckte Olof att arrendet inte höll måttet. I hans beräkningar som var gjorda utifrån tidigare erfarenheter tyckte han sig se att de borde kunna bärga 150 lass hö. Men när han sen insåg att det inte skulle bli mer än 18 till 20 lass, vilket var alldeles för lite för att föda kreaturen, förstod Olof att han skulle gå i konkurs. - Men det här var inte nog, berättar Torbjörn Malm. Familjen drabbades av ytterligare en tragedi när hustrun Lovisa dog och lämnade Olof ensam med deras åtta barn. Sorgen över att ha förlorat sin livskamrat syns tydligt i de få ord som Olof omsorgsfullt skrivit på insidan av pärmen till hans Bibel. Min innerligt älskade Kära Hustru Luisa Catharina född Berg Ingick genom en Stilla död i den Ewiga roligheten Den 11 mars 1877 Kl 9 på eftermiddagen 43 år 7 månader och 8 dagar gammal djupt sörjd Saknad af mig och 8 barn, Fader, Syskon och Wänner. Herren gaf och Herren tog wälsignat Ware Herrens namn. Saliga äro de som i honom dö. Hörja Boställe 1877 O A Widtfeldt             Olof såg dystert på framtidsutsikterna och vände sig till myndigheterna för att få arrendet nedsatt, berättar Torbjörn Malm. - Det första som hände var att landshövdingen genom Hushållningssällskapet i Kristianstad Län utsåg besiktningsmän som åkte till Hörja för att mäta upp stället och granska dess bördighet. Besiktningsmännen konstaterade att det inte var möjligt att driva gården lönsamt med så hög arrendekostnad, och ansåg att arrendet borde nedsättas till mindre än hälften. - Visserligen var arealerna någorlunda korrekt angivna, men ängsmarken var grovt överskattad eftersom det mesta var ljunghed. Nästa instans, landshövdingen Trolle-Wachtmeister i Kristianstad, höll med besiktningsmännen i Hushållningssällskapet. Och så gick ärendet vidare till Kammarkollegiet som också dom höll med.   Då sökanden på grund av vilseledande uppgifter som vid utarrenderingen lämnats om bostället, synes det finnas skäliga anspråk att bliva fri från arrendet. Kunglig Maj:t vill i enlighet med kammarkollegii hemställan härmed förslå Riksdagen att medgiva, att arrendet för bostället för återstående år av nu löpande arrendetid må utgöras med 600 kronor. Oscar II Här verkade det ju vara klart. Alla, från Hushållningssällskapet och landshövdingen till Kunglig Maj:t håller med om att arrendet var alldeles för tufft. Men det blev allt annat än enkelt för Olof. Kungen och regeringen skickade ärendet vidare till Riksdagen som i sin tur menade att detta skulle avgöras i domstol och så släppte de ärendet som en het potatis till Häradsrätten. Olov tvingades nu stämma motparten som var husarregementet och med det blev landshövdingen som tidigare hållit med Olof, hans motpart. I Häradsrätten vänder hela frågan. De hävdade då att Olof Widtfeldt borde ha efterlyst alla papper som fanns tillgängliga innan han skrev under. Dessutom tyckte de att Olof borde ha åkt till Hörja mitt i vintern och grävt i den frusna jorden för att se hur bördig marken var, berättar Torbjörn Malm. Till slut förlorade Olof även i Häradsrätten. - Men han var inte nöjd med detta utan överklagade till Hovrätten och förlorade även där. Då gick han vidare till Högsta Domstolen och förlorade igen. - Då fanns det ingen annan utväg än att begära sig själv i konkurs, berättar Torbjörn Malm. Det här blir Olofs andra konkurs och det är tredje gången han tvingas lämna ett arrendeställe. Men nu har Olof ingen ork kvar. Familjens tillhörigheter säljs på auktion och Olof han hamnar till slut i en djup depression. - Men när Olofs näst äldste son Helmer avslutar sitt kontrakt som artillerist övertalar han familjen att emigrera till Amerika. Hela familjen emigrerar och de hoppas på att komma till ett svenskt settlement i Nebraska. Men de kommer för sent. All jord är redan tingad. Olof och hans barn sökte sig vidare till ett annat området, ett irländskt settlement som hette O´Neill, och där slog de sig ned. - De närmaste åren lyckades Olof och hans äldste son bygga upp en vacker lantgård. De odlade upp bördig mark och kom att klara sig väl i det nya landet.   Olof kom aldrig hem till Sverige igen. Han dog 1911 vid 85 års ålder efter att ha ridit in till stan i vinterstorm. Olof var Torbjörn Malms farfars fars morbror och idag har Torbjörn kontakt med flera av Olofs ättlingar i USA.   Sveriges arrendatorer hade sämst villkor i hela Europa Olofs svåra tillvaro som arrendator berodde på att det, när han levde, egentligen inte fanns några lagar och regler som satte gränser för hur arrenden skulle se ut. Det berättar Mats Olsson som är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och som studerat arrenden bakåt i tiden. Han känner till Olofs historia, som han menar är osedvanlig olycklig. - Han hade otur eftersom han förlorade tre olika arrendekontrakt under 1800-talet. Det ser ut som att hans liv slås i spillror. Men förhållandena för arrendatorer var svåra vid den här tiden, för det fanns ingenting som reglerade deras rättigheter. Det enda som fanns var det som stod i kontraktet med jordägaren, resten var godtycke, kommenterar han. Möjligheten att arrendera, och bruka någon annans jord har funnits väldigt länge däremot är begreppet arrendator ganska nytt. - Om man med arrende menar riktiga fungerande kontrakt mellan två likvärdiga parter så är det en ganska sen konstruktion som i praktiken uppstår först i slutet av 1800-talet. Innan dess, från 11-1200 talet redan, fanns det mer feodala arrenden då arrendatorn var underordnad jordägaren. Arrendatorerna kallades då landbor, och de kunde lyda under kronan eller adeln. - De som lydde under adeln kallades senare för frälsebönder och kom att leva under fruktansvärt otrygga förhållanden, säger Mats Olsson. - Det är först under 1700-talet som vi finner skrivna kontrakt, och de kan ha formuleringar som handlar om att landbon ska tillträda vid en viss tid, han skulle utföra dagsverken på adelsmannens huvudgård när jag kallar, och i övrigt visa lydighet inför herrskapet. Först från 1800-talets mitt började kontrakten reglera hur många dagsverken som arrendatorn skulle göra och hur länge kontraktet skulle gälla, men fortfarande var alltsammans bara en fråga om vad jordägaren och arrendatorn kom överens om. Det fanns ingen juridik, inga lagar, som stadgade hur förhållandet mellan de två parterna skulle vara. - Den lagliga regleringen låter vänta på sig till 1900-talet säger Mats Olsson. Det enda som fanns reglerat var det som kallas Laga Fardag och det var den 15 mars året efter man blev uppsagd. Blev man uppsagd var det datumet då man måste ha flyttat. I det svenska samhället, som var reglerat i varje liten detalj, så var alltså det mest grundläggande av allt, alltså frågan om hur jorden skulle brukas, inte omfattat av andra regler än dem som handlade om själva äganderätten. Mats Olsson tror att det kan bero på att de svenska självägande bönderna var så starka. Sverige är ett särfall när det gäller arrendatorernas svaga ställning, menar han. - Alla länder i Europa som har haft godssystem och arrendatorer, utom Sverige, har haft en jordreform med rätt till friköp och omfördelning av jordägandet. -Att det var så tror jag beror på en paradox, säger Olsson. - Eftersom vi hade en relativt stor självägande bondeklass så var det deras intressen som stod i fokus och arrendatorernas intressen har glömts bort. Under 1800-talet var det tuffare att vara arrendator i Sverige än i andra europeiska länder. - Under 1900-talets gång kommer gradvis en reglering men den är hela tiden på jordägarnas villkor eftersom vi aldrig får rätt till friköp så som arrendatorerna fick i Tyskland, Danmark, Finland. - Det som förändrades till det bättre var att det blev svårare att arrendatorer under 1900-talet. Det har hänt i den svenska historien att arrendatorer försökt strida för att få äganderätt till den jord de brukade, precis som skedde i andra europeiska länder. Vid de tillfällena kan man se att det finns vissa jordägare som är extra illa sedda av arrendatorerna. Mats Olsson berättar om den så kallade frälsebonderörelsen på 1770-talet då man på vissa gods gick så långt att man vägrade att utföra dagsverken. På 1811-talet inträffade ett uppror, som egentligen startade som en protest mot utskrivningar till militären men som snart blev ett allmänt uppror mot adel och präster. Det sista stora upproret inträffade på 1860-talet och kallades Den Tullbergska rörelsen då arrendatorerna krävde att få köpa loss jorden. Upproret misslyckades eftersom det ju inte fanns någon lag som stödde deras krav. Det var äganderätten till jorden som var reglerad i lag, och adeln hade särskilda privilegier i jordägandet som i så många andra fall. - Från och med 1700-talets början så definieras all jord som adeln äger som perfekt, privat äganderätt i deras hand, berättar Mats Olsson. I adelsprivilegierna så som de formulerades av kungen 1723 står det Vad han gör med sina gods bryr jag mig inte om. Adelsmannen hade rätt att göra sitt gods så nyttigt han kunde och i det ingick att han fick lov att avhysa arrendatorer och göra precis vad han vill med det. Om jordägaren och arendatorn var överens kunde arrendatorn sitta kvar på jorden länge, och kanske kunde nästa generation till och med ärva arrendet. Men under 1800-talet blir det allt fler jordägare som drar in sin mark för att driva den själv, i storjordbruk. - Under 1800-talets gång så avhystes ungefär hälften av arrendatorerna från de gårdar de drivit, säger Mats Olsson. När det inte blev några dagsverken gjorda behövde man ju ny arbetskraft. Därför infördes statarsystemet, som innebar att man anställde lönearbetare på gårdarna. Man skulle kunna tänka sig att det var de gamla frälsebönderna som blev statare på sina gamla marker, men så enkelt var det inte. - Jag har studerat detta och det är sällan som någon arrendator tar tjänst som statare på den jord han själv brukat. De försökte ofta flytta, det har nog något med stolthet att göra, gissar Olsson. -Däremot så ser man ofta deras söner och döttrar som statare. Det finns inga noggranna studier på hur arrendesystemen skilde sig i olika delar av landet. Men man vågar ändå säga, menar Mats Olsson, att på de ställen där adeln var stark var det tuffare att vara arrendator. Skåne, Halland, Sörmland, och Stockholmstrakten var exempel på sådana områden, och där bröts också arrendekontrakten i stor skala i mitten av 1800-talet. - I Brännkyrka socken till exempel avhyses varenda arrendator under den här perioden, och det finns inte en enda småbonde kvar - all jord läggs under stordrift, säger Mats Olsson.   Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: David Rasmusson och Peter Öberg  slaktband@sverigesradio.se

I ett gömt helikoptervrak ute i skogen har Traffaut och Upproret sitt högkvarter. Våra vänner tas emot av den enorma Björnen och får, efter ett par glas stark sprit, reda på nästa steg i planen att göra djuren fria - de måste ta sig in i hundarnas revir i Fjällhotellet för att lägga sina tassar på den beryktade Maskindödarkarbinen, som sägs kunna utplåna även den mäktigaste av maskin-monstrum…

Efter Betraktarnas brutala attack på Björnparken bestämmer sig den ettriga järven Aas och hans vän, Brunbjörnen Chase att göra någonting åt Betraktarnas förtryck. De tar kontakt med Ringo, en trögtänkt ödlemutant, som säger sig vara en del av “Upproret” - den rebelliska, hemliga organisation vars uppdrag är att störta Betraktarna. Tillsammans med Ringo möter de också upp sina två gamla vänner; den harmoniske Räv-nåjden Sputnik och Jägaren Apollo som även de följer med på resan mot den mystiske befälhavaren som Ringo talar om. Efter ett par timmars promenad smyger jägaren Apollo iväg för att speja och lägger märke till ett par metallgestalter på vägen. De… bär på någonting… Eller någon?

Vi spelar rollspelet Mutant År Noll: Genlab Alfa

Den 22 juli 1994 hamnar två fångar på Tidaholmsanstalten i ett bråk om toalettpappret. Tolv timmar senare stod fängelset i brand. Det största fångupproret någonsin i Sverige var ett faktum. LÄS MER! Det hela inleddes som en fredlig protest på en av landets säkraste fängelse. Fångarna protesterade mot, vad de ansåg var godtyckliga, isoleringar från anstaltsledningens sida, men de var också missnöjda med den sittande borgerliga regeringens hårda linje i kriminalpolitiken. Missnöjet i kombination med en ovanligt varm sommar, skulle få katastrofala konsekvenser natten mellan den 22 och 23 juli 1994, då ett hundratal liv svävade i fara.   I P3 Dokumentär om Fångupproret  på Tidaholmanstalten  1994 får vi, med unika röster och arkivmaterial som aldrig sänts tidigare, återuppleva det dramatiska dygnet som skulle förändra svensk kriminalpolitik. Producent: Martin Ezpeleta

Fördjupningsreportage. Expressen dokument ges ut varje dag och är en inläst version av "Expressen dokument" som finns varje dag i tidningen. Uppläsare är Johan Bengtsson. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Om drömmen om demokrati i Mellanösterns kanske viktigaste land. Iran går snart till val, en händelse som för fyra år sedan ledde till stora demonstrationer och hopp om förändring. Men ayatollorna står fortfarande till synes starka. Vart tog den gröna rörelsen vägen? Och är regimen verkligen så solid som den verkar? Hör reportage om exiliranier i Paris, samtal med författare på flykt, och följ med iranier som studerar upplopp - i Husby. Så här lät det på Teherans gator för fyra år sedan, talkörer och kaos när miljoner iranier gick ut för att protestera mot det av allt att dömma riggade presidentvalet. Demonstrationerna var de största sen den iranska revolutionen trettio år tidigare å en av demonstranterna då var 25-åriga studenten Nima.  – Vi har demonstrerat i flera veckor och vi kommer att fortsätta tills valet görs om, vi kommer inte att ge oss, sa Nima då till Ekot. Många menar att det var med Nima och de andra demonstranterna som den arabiska våren föddes -  här tändes hoppet om att folkliga protester skulle kunna leda till demokrati - också i mellanöstern. Men varför blev det så tyst sen? Upproret slogs ned men vad hände med Irans demokratiförespråkare medan omvärlden intresserade sig för revolterna i arabvärlden? Varför har rapporteringen från denna regionala supermakt så totalt dominerats av turerna kring landets kärnteknikprogram - å hur hänger det ihop med det ökade förtrycket inne i Iran? Vårt sökande efter svar på dessa frågor börjar i Malmö, hemma hos en av alla de regimkritiska aktivester som idag befinner sig  i exil, Naeimeh Doustdar. I årets presidentval finns ingen kandidat som representerar den Gröna rörelsen. Ledarna sitter i husarrest, andra centralfigurer befinner sig antingen i fängelse eller så har de flytt landet. Den plats dit intellektuella iranier oftast söker sig i exil är Paris. Det var därifrån Ayatolla Khomenei styrde under slutet av revolutionen mot shahen. Och det är där som den Gröna rörelsen talesman Ardeshir Amir Arjmand finns idag. Konflikts Kristian Åström åkte till Paris för att höra hur de oppositionella ser på utvecklingen i Iran.   Hur ser egentligen omvärldens rollut i det iranska dramat? Och framförallt: Vad spelar de hårda sanktioner som införts av EU och USA på grund av Iran kärntekniska program för roll? En person som har mycket att säga om det är Mehrangiz Kar, ännu en ledande iransk oppositionell och intellektuell - som för närvarande råkar vara på besök i Sverige. Konflikts Ivar Ekman träffade henne tidigare i veckan. Hur gick det då för 25-åriga Nima? Han som intervjuats av Ekot sommaren 2009 då han sa att han och hans kamrater  aldrig skulle ge upp? Konflikts Kajsa Boglind ringde upp honom i Teheran, nu fyra år senare, för att höra hans bild av vad som hände sen med proteströrelsen. Gäster i programmet är Trita Parsi, författare, ledande irankännare i USA och ordförande för iranskamerikanska rådet i Washington - en oberoende organisation som företräder iransk-amerikaners intressen, samt Mohammad Fazhlashemi, även han författare och irankännare och professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Programledare: Kajsa Boglind Producent: Ivar Ekman

Veckans Kino handlar om Tempo-aktuella The Act of Killing - en skrämmande dokumentär om ett folkmord. Regissören Joshua Oppenheimer berättar om hur han kom skrytsamma medlemmar från Indonesiska dödspatruller in på livet, och fick dem att iscensätta sina mord på film. Vi har träffat Olivier Assayas - bioaktuell med Efter revolutionen - som tycker att 70-talet är romantiserat och idealiseat. I hans film får man se sannningen! Gunnar Bolin rapporterar från den största och viktigaste afrikanska filmfestivalen - Fespaco i Ouagadougou i Burkina Faso. Och så har vi spårat upp en bifigur i den kultförklarade dokumentären Grey Gardens. Hur gick det egentligen sen för Jerry, tonårskillen som arbetade som alltiallo hos Big och Little Edie i den legendariska dokumentärfilmen. Programledare: Roger Wilson Producent: Thella Johnson I veckan drar dokumentärfestivalen Tempo igång i Stockholm, och en av festivalens bästa filmerär The Act of Killing, regisserad av Joshua Oppenheimer. Den absolut märkligaste och obehagligaste film vi på Kino sett på länge. The Act of Killing handlar om några av de män som var med i dödspatruller i Indonesien 1965, då man dödade totalt runt en miljon påstådda kommunister. Män som aldrig behövt konfronteras med det de gjort, utan tvärtom fortfarande hyllas som hjältar av dagens regim i Indonesien. som hjältar. Ett effektivt sätt att skrämma all opposition till tystnad - även idag. Men The Act of Killing har inte bara en angelägen historia. Formen den är berättad på liknar inget annat. I filmen får männen iscensätta det de varit med om. En del väljer att gestalta realistiska tortyr- och avrättningsscener. En annan bestämmer sig för att alla filmer behöver sång och dans, klär själv ut sig till en burlesk drag queen och är med i en dansuppvisning i djungeln. Den här processen hade ett syfte. Oppenheimer ville på något sätt konkretisera vad det är som gör folkmord möjligt. Och det genom att visa på den mänskliga sidan hos männen i dödspatrullerna. Kinos reporter Saman Bakhtiari har träffat regissören Joshua Oppenheimer. I förra veckan hade Efter Revolutionen av Olivier Assayas svensk biopremiär. Men regissören är inte helt nöjd med filmens svenska namn, eftersom han gör skillnad mellan revolt och revolution. Upproret i Paris 1968 var en revolt, åren efter det väntade alla på att revolutionen skulle komma. Den verkliga förändringen av samhället. Men inget hände. Efter revolutionen är Assayas sätt att rätta till den romantiska och förenklade bild av 70-talet som han tycker frodas idag. Lisa Bergström har träffat Assayas och pratat politik och konst och det missförstådda 70-talet. Just nu pågår Afrikas största och viktigaste filmfestival, Fespaco i Ouagadougou i Burkina Faso. Festivalen, som arrangeras vartannat år, är den stora mötesplatsen för den afrikanska filmindustrin. På plats är också Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin som berättar om dagens filmupplevelser. Dokumentären Grey Gardens från 1975 nog en av de allra mest kultmärkta dokumentärer som någonsin gjorts. Och intresset verkar bara öka och öka. 2006 gjordes en musikalversion och 2009 spelade Jessica Lange och Drew Barrymore mor och dotter, big och little Edie i en spelfilm om Grey Gardens för kabelkanalen HBO. Det är något oemotståndligt med dokumentären från 1975, där man får följa Edie och Edie, excentriska överklasskvinnor som bori ett övervuxet kråkslott, bland kissande katter och högar av bråte. Och helt obekymrade av smutsen och förfallet håller de show framför kameran. Lite i bakgrunden finns också Jerry, en tonåring som rymt hemifrån och hittat en ny familj hos Edie och Edie. Nu, snart 40 år senare, är Jerry Torre själv ämnet för en nygjord dokumentär. Det upptäckte filmaren och journalisten Moa Geistrand när hon intervjuade den ena av Gray Gardens-regissörerna Albert Maysles på hans kontor i New York. Plötsligt fick hon - av en ren slump - träffa ett stycke levande filmhistoria som bonus. Och här är .

Författaren Edmund White har under snart 40 år skildrat situationen för homosexuella i USA. Nattligt sexraggande på pirerna i New York på 70-talet. Upproret på gaybaren Stonewall - där homosexuella för första gången slog tillbaka mot polisens trakasserier. Besöken på sjukhusen där vänner och älskare dör i aids. Tre scener från Edmund Whites romaner - och liv. 71 år gammal tillhör White generationen som upplevt alla stadier i resan från homoförtryck till frigörelse. Hans liv bildar stoffet till både romaner och memoarer - från det självbiografiska genombrottet En pojkes egen historia, till hans nya bok Jack Holmes and his friend. Stefan Ingvarsson och Roger Wilson har besökt White i hans hem i New York för att prata om förtryck, dekadens och litteratur med livet som insats. Här kan du läsa mer om Edmund White: http://www.edmundwhite.com

Grannarna stormar slottet och personalen tar sin chans att fly. Melker berättar något viktigt för Elvira.

Upproret i Jemen går in på tionde månaden. Sedan Libyen - ett besök i Gaddafis skräckfängelse. Efter valet i Tunisien - vad är moderat islamism? Konflikten trappas upp mellan somaliska al Shabab och Kenya. Efter veckans toppmöte i Bryssel - nu är det Tyskland som styr Europa. Krönikör Svante Weyler. Sist i timme ett - panelen.

Medeltida borgar, infrusna tyska pansarvagnar och romerska soldater passar utmärkt att avnjuta i sommarens syrénberså. Traditionsenligt tipsar Vetenskapsradion Historias Tobias Svanelid och Urban Björstadius inför säsongsavslutningen om historiska böcker att ta med på semestern. - Ett absolut måste är Maja Hagermans Försvunnen värld, även om den är lite stor att ha i hängmattan, och jag bläddrar också med barnets upptäckarglädje i den nya boken om Vasaskeppet! Böckerna som tas upp i programmet är: Upplev Sveriges historia av Dick Harrison Det medeltida Gotland av Anders Andrén Hitlers första krig av Thomas Weber Hitlers första nederlag av Niklas Zetterling och Anders Frankson Tyskar och allierade i Sverige av Lars Gyllenhaal Medeltida borgar av Martin Hansson Försvunnenvärld av Maja Hagerman Svenska adelns historia av Bo Eriksson Från almstrid till trängselskatt av Börje Karlsson och Thorbjörn Tenfält Upproret av Simon Scarrow Köksträdgårdens historia av Marie och Björn Hansson Custers sista strid av Tommy Eriksson Vasa - historien om ett skepp av Marika Hedin

Törsten efter frihet och reformer är stark bland oppositionen i Libyen, men de är dåligt organiserade och dåligt utrustade för att möta Kadaffis militär. Vad väntar nu alla dessa människor i Benghazi? Och vem ska stoppa diktatorn? Dagens bisittare Hiba Daniel, från SR Internationals arabiska redaktion, ger sin syn på läget. Katastrofen i Japan gör att vi regredierar och blir som barn som ropar efter föräldrarna/myndigheterna när allt inte fungerar perfekt. Det menar psykoanalytikern Clarence Crafoord som återigen lägger Världen på Divanen. Världen håller andan inför olyckorna i de japanska kärnkraftsverken. tankarna går ohjälpligt till tidigare haverier i Harrisburg och tjernobyl, och vi pratar med Vetenskapsradions Lena Nordlund som för ett år sedan besökte Tjernobyl. Och så tröstar vi oss med livemusik i erotikens tecken, när ett gäng operahögskoleelever från Göteborg river av några hits ur Folkoperans "Figaros bröllop". Möt också regissören Mira Bartov, som snart lämnar Folkoperan för nya äventyr. Och missa inte dagens spaning: otrohetsreklam!