Podcasts about propertius

De klassiska muserna har fallit. Ner i det mänskliga. Ner mot gatan och köket. Rebecka Kärde reflekterar över ett skifte som berättar om konstens förändrade roll i kulturen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Minnet är konstens moder. I alla fall om man ska tro den grekiske poeten Hesiodos. Enligt honom resulterade en nio dagar lång förbindelse mellan Zeus och minnets gudinna Mnemosyne i att den senare födde lika många döttrar. De fick namnen Kleio, Euterpe, Erato, Polyhymnia, Melpomene, Ourania, Therpsichore, Thaleia och Kalliope. Tillsammans kallas de för muserna. Från dessa nio systrar flödar den poetiska inspirationen, och den som vill dansa, dikta, sjunga eller ägna sig åt någon av de andra musiska konstarterna måste göra det med deras välsignelse.Hur får man kontakt med muserna? I Hesiodos fall kommer uppvaktningen oväntat. En dag, då han som vanligt vallar sina får på berget Helikon, dyker systrarna plötsligt upp från ingenstans. De börjar förolämpa den blivande poeten. Du lantliga fä, ropar de, i Ingvar Björkesons översättning – du som ”bara tänker på buken!” Sedan säger de att mycket av det de berättar i själva verket är lögn. Men när de så har lust, kan de också tala sanning. Hesiodos förses med en stav och en lagergren. Hans bröst fylls av en ”gudomlig röst för att sjunga om svunnen tid och kommande”. I ett slag är herden redo att dikta. Muserna har gjort honom till poet.Episoden återges i den episka lärodikten ”Theogonin”, som Hesiodos komponerade omkring år 700 före Kristus, och som därmed är den äldsta bevarade källan till myten om muserna. Frågan är vad som hänt med dem sedan dess. När man talar om systrarna idag är det ju oftast i en rätt så annorlunda bemärkelse. För det första uppträder de i singularis, som musan. För det andra är denna musa mänsklig. Kanske var hon gift med en berömd manlig 1900-talskonstnär, i vars bilder eller dikter hon återfinns, och som hon gav upp sitt eget konstnärskap för att vårda. Att vara någons musa – nej, det är för de flesta ingen lockande roll. Som den amerikanska poeten Louise Glück skriver i en dikt: ”Ingen vill vara musan. När allt kommer omkring, vill alla vara Orfeus”.Hur blev det så här? När förvandlades musan från generativ kraft till stum sköterska? Kanske kan man närma sig ett svar genom den franske konsthistorikern Georges Didi-Huberman. I boken ”Ninfa moderna” diskuterar han en besläktad figur, nymfen, och hur hon har gestaltats genom århundradena. Didi-Huberman utgår från det bildmaterial som i början av 1900-talet samlades ihop av den tyska kulturhistorikern Aby Warburg. Denne ägnade sina sista år i livet åt ett ofullbordat jätteprojekt som han (med hänvisning till musernas moder) kallade för Bilderatlas Mnemosyne. Warburg var intresserad av hur former och motiv från antiken lever kvar i senare tiders europeisk bildkonst. Atlasen, som består av ett sextiotal stora planscher med fastnålade fotografier och konstreproduktioner, är hans försök att i collageform kartlägga släktbanden. Till exempel kan en renässansmålning placeras bredvid en romersk skulptur. Det som förbinder konstverken är en gemensam detalj: ett plagg som faller snarlikt över en skuldra, en hand som gör en identisk gest. Det är som om antiken hemsöker moderniteten.Didi-Hubermans undersökning, som sträcker sig från antiken till den florentinska renässansen, bygger alltså på Warburgs atlas. Och när han betraktar nymferna upptäcker han något märkvärdigt. Nymfen har fallit. Ju längre bort från antiken vi kommer, desto tydligare närmar hon sig marken. Hon sjunker från gudinnans höjder längst upp i bilden till dess nedre kant. Där förblir hon liggande. Samma öde drabbar hennes kläder. De tidiga, grekiska nymferna är draperade i långa, mantelliknande klädesplagg. Men med tiden blir nymfen mer och mer avklädd. Axlarna blottas, under renässansen brösten. Tizian porträtterar henne som i princip naken. I hans målning ”Nymf och herde” ligger hon med ryggen och baken vänd mot betraktaren, med ett ynka tygstycke kring midjan. I en annan, ”Backanal på Andros”, återfinns hon med bakåtböjt huvud i bildens högra hörn. Brösten och könet är blottade, liksom strupen. Draperingen ligger slängd som en eftertanke över armen. Nymfen är redo att intas.Didi-Hubermans och Warburgs nymfer är nu inte identiska med vare sig muserna eller nymfen som vi känner henne från den grekiska mytologin. Snarare syftar de på en arketyp i form av en gudinnelik kvinnogestalt – ung, vacker, lekfull, med svallande hår och suggestiv blick. Ungefär så brukar också muserna avbildas. Och man skulle kunna hävda att något liknande hänt med dem. Muserna har sjunkit från Helikon, ner till jorden, till köket och gatan. Kanske börjar fallet redan efter Hesiodos. Hos många senare antika författare är muserna några man åberopar, snarare än uppsöks av. Samtidigt betvivlas deras existens. Den romerska poeten Horatius ber i ett av sina oden musan Kalliope att stiga ner till honom från himlen, men säger sig vara osäker på om rösten han sedan hör verkligen är hennes, eller om han drabbats av ett ”ljuvligt vansinne”. Propertius, en annan romersk diktare, talar ofta om sin musa, som om en av dem stod redo just för honom. Så skulle Hesiodos knappast formulera sig. Muserna är inte hans – det är ju han som är deras!Långt efter antiken fortsätter muserna dyka upp i konsten. Dante åkallar dem i ”Den gudomliga komedin”, till exempel i Skärselden, då han ber dem om hjälp med att besjunga ting ”som knappt tanken fattar”. Men när man säger ordet ”musa” i samband med Dante tänker de flesta på Beatrice. Hon uppträder som en guide genom paradiset i den sista delen av ”Den gudomliga komedin”, och var med viss sannolikhet en sublimering av Dantes ungdomskärlek med samma namn. Inspirationen härrör alltså från en levande, högst verklig person – som, till skillnad från de antika muserna, knappast delat med sig av den medvetet. Samma gäller Laura i den något yngre Petrarcas sonetter. Ännu senare, hos Baudelaire, har musan blivit prostituerad. I dikten ”La muse vénale” – ungefär ”den köpbara musan” – förtjänar diktens du sitt uppehälle genom att gå på gatan.Mycket kan sägas om kvinnosynen i de nämnda dikterna. Men det är knappast så enkelt som att musans nya skepnad motsvarar en parallell omvandling av könsordningen. Snarare speglar den konstens förändrade betydelse, från kollektiv praktik till uttryck för individualitet. Det säger ju sig självt att den diktare som själv är gudomlig inte kan vara underställd en skara bråkiga systrar.Fast vore det verkligen så illa? Finns det inte något frigörande i att tänka på dikten så som Hesiodos: som något som kommer utifrån, ovanifrån, snarare än från den rädda lilla själ man bär inom sig? Litteraturen är ju trots allt inte ens egen. Den föds ur de texter som föregått den. Dess moder är minnets gudinna – och minnet är något gemensamt.Rebecka Kärde, litteraturkritiker och grecistLitteraturGeorges Didi-Huberman: Ninfa moderna – essä över fallen drapering. Översättare: Jakob Svedberg. Bokförlaget Faethon, 2023.Hesiodos: Theogonin och Verk och dagar. Översättning: Ingvar Björkeson. Natur och kultur, 2003.

Welcome to the History of Latin literature told in beginner-friendly, easy Latin (historia litterarum Latinarum lingua Latina simplici narrata). Listen to the episodes in order to navigate through history and learn the Latin language (the difficulty of my spoken Latin increases progressively throughout the episodes). The same episodes with Latin subtitles are available on my YouTube channel. This is a Satura Lanx production.

Lexman is interviewing Cumrun Vafa, a world-renowned mathematician. They discuss cockboats, hemicycles, Propertius, and amorists.

Which ancient civilisation used crocodile poo as a facial whitener? Find out in this episode of Across the Ages. Where to find me: https://linktr.ee/AcrossTheAges References: Cosmetic spoon: https://www.metmuseum.org/art/collection/search/548584 Facial Cosmetics in Ancient egypt - Engy El-Kilany - https://d1wqtxts1xzle7.cloudfront.net/53547290/Facial_Cosmetics_in_anient_Egypt-with-cover-page-v2.pdf?Expires=1649585073&Signature=MxjCXhglQk2quP2QnAJQBw-EyfN8iGff-zjrgiCHaJFGqyTCKJRqsvVmVYgYx2srY0buq8ylPXsKzzLodRhsmGm4YyLenoz4weIerbsWYDC6f7DA~2jOyZ9gg5O2rzTvaoaCDvfmeNNwi5XwzewFVit9Uf~V-9yl~XiOiIk5NrKuvIQzKZj-lWvKVZX9AW6txl2S8oY~2cesSzA5arQfhFqsWaE~vULukTsxDYMrSTPS5i~RWOHcxCsb3~DEbNHbZj8Utgt~ldYK91uo0Jn5TkHBjzV1oD8ahN8H~-nsxNfh2r4u6HTA8VhbjHJjIaSW43GMvuAfaU6g02o3lW3eyw__&Key-Pair-Id=APKAJLOHF5GGSLRBV4ZA Beauty and cosmetics 1550-1590 - Sarah Jane Downing https://books.google.co.uk/books?hl=en&lr=&id=4gbDCwAAQBAJ&oi=fnd&pg=PA1&dq=medieval+cosmetics&ots=i5umjj-3c7&sig=7h_0yrdirRAeZCqPJPZgFEqjHNw&redir_esc=y#v=onepage&q=medieval%20cosmetics&f=false The History of Lipstick Regulation in Western Seats of Power - Sarah Schaffer https://dash.harvard.edu/bitstream/handle/1/10018966/Schaffer06.html?sequence=2 Cosmetic Materials and Paraphernalia in Ancient Iraq - Prof. Dr. Nasser Mekawi https://www.iasj.net/iasj/download/65540c12c41f0192 Cosmetics in the Greco-Roman World - Ava Clarke https://womeninantiquity.wordpress.com/2021/04/03/ancient-cosmetics/ Sextus Propertius - https://www.yorku.ca/pswarney/3110/Propertius.htm#_Toc500249314 Woad - http://www.woad.org.uk/

Propertius' girlfriend Cynthia has died suddenly, but he hasn't seen the last of her... This story has been adapted from Propertius, Elegies, 4.7 and 4.8, and is followed by a chat about Latin love elegy, Roman funerary customs, and the geography of the underworld, including the famous Gates of Sleep.

James Laughlin (1914-1997) I knew very little about Laughlin except that he founded New Directions Publishing after Pound had told him ‘to do something useful'. I think this poem is a ‘version' of a Latin poem by Propertius rather than a strict translation. I've taken it from ‘World Poetry' edited by Washburn and Major where the poem's title is followed by: (After the Pervigilium Veneris and Propertius's ‘Nox Mihi Candida'.) Centuries after the originals were created, I suspect most people might recognise the sentiment.

Propertius (c. 50-1 BCE) took the Latin elegiac form to new heights of complexity and passion, even weaving subtle satire throughout his work. Episode 58 Quiz: http://literatureandhistory.com/index.php/episode-58-quiz Episode 58 Transcription: http://literatureandhistory.com/index.php/episode-058-she-caught-me-with-her-eyes Episode 58 Song: "Arrogant Love Song" https://youtu.be/BHEYVxqdztE Bonus Content: http://literatureandhistory.com/index.php/bonus-content Patreon: https://www.patreon.com/literatureandhistory

We finish up our colour series (for now!) with a discussion of Purple, Pink, & Brown. From Phoenician shellfish, Virgil's Aeneas,& Propertius's Cynthia, to flowers, beavers, & bears, this episode covers a lot of ground. Let us know what fun colour facts we've missed, and what colourful topics you might like us to cover in the future!

Augustus continued the late Republican trend of utilising public building as a propagandist tool, to promote himself and his regime. However, Augustan monuments are also notable for their elevation of the emperor's dynasty and their portrayal of women and children – a first in Roman public art. These buildings are therefore useful tools for popularising Augustus' regime and preparing the way for his succession, as well as further cementing his family values in ahighly public way. Copyright 2013 La Trobe University, all rights reserved. Contact for permissions.

Love poetry during the Augustan period is notable for the elegiac genre, a short-lived but significant body of poetry which represents the poet as enslaved and entirely dominated by his mistress. This lectures examines the love poetry of Propertius and Ovid, and also looks at Ovid's controversial poem, The Art of Love, which trivialised the family values being promoted by Augustus, and was probably responsible for the harsh punishment imposed by the emperor: the poet's exile to the Black Sea. Copyright 2013 La Trobe University, all rights reserved. Contact for permissions.

Love poetry during the Augustan period is notable for the elegiac genre, a short-lived but significant body of poetry which represents the poet as enslaved and entirely dominated by his mistress. This lectures examines the love poetry of Propertius and Ovid, and also looks at Ovid's controversial poem, The Art of Love, which trivialised the family values being promoted by Augustus, and was probably responsible for the harsh punishment imposed by the emperor: the poet's exile to the Black Sea. Copyright 2013 La Trobe University, all rights reserved. Contact for permissions.

The sounds and rhythms of Roman Elegiac poetry, with readings in Latin and translation.

Transcript -- The sounds and rhythms of Roman Elegiac poetry, with readings in Latin and translation.

Nox media, et dominae mihi venit epistula nostrae: Tibure me missa iussit adesse mora, candida qua geminas ostendunt culmina turres, et cadit in patulos nympha Aniena lacus. quid faciam? obductis committam mene tenebris ut timeam audacis in mea membra manus? at si distulero haec nostro mandata timore, nocturno fletus saevior hoste mihi. peccaram semel, […]

Tue, 1 Jan 1450 12:00:00 +0100 http://epub.ub.uni-muenchen.de/10937/ http://epub.ub.uni-muenchen.de/10937/1/Cim._22.pdf Tibullus, ; Propertius, ; Ovidius, Cim. 22 (= 8° Cod. ms. 291) Tibullus,; Propertius, und Ovidius, [Humanistische Sammelhandschrift] Entstehungsort: Italien (vermutlich Florenz) Entstehungszeit: um 1450 Provenienz: Die Herkunft der in einer humanistischen Kursive (möglicherweise von Jacobo Poggio Bracciolini) abgefaßten Sammelhandschrift im Florentiner Weißrankenstil ist unbekannt. Sie ist um 1860 erstmals im Bestand der UB München nachgewiesen; auf welchen Wegen und aus welchen Gründen sie dorthin gelangte, läßt sich nicht mehr rekonstruieren.