Podcasts about soppero

Saker som absolut inte skulle ske i Skåne När tog sig Norrbotten in i ungdomslitteraturen? Och när slutade handlingarna att drivas framåt av folk som kommer söderifrån på tillfälligt besök. Det är bara att konstatera. På 2020-talet har Norrbotten allt. Oavsett om det rör sig om släktens rötter bakåt eller en dystopisk morgondag framåt. Veckans gäst: Agneta Krohn Strömshed Vi pratar om följande böcker Norrbarn: Norrland i 1900-talets svenskspråkiga barn- och ungdomslitteratur - Gerda Helena Lindskog Vi mot mörkret av Daniel Öberg Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius Viskningar mellan väggarna av Lina Stoltz

In 2021 the Saami Council effectively stopped Harvard University's Stratospheric Controlled Perturbation Experiment (SCoPEx), which aimed to examine the behavior of stratospheric aerosols which could potentially be used to reflect back a portion of incoming sunlight to reduce global warming. In a C2GTalk, Åsa Larsson Blind, vice-president of the Saami Council, explains why she was in opposition, and underlines the importance of including indigenous people in climate governance. Åsa Larsson Blind has been a member of the Saami Council since 2008 and was elected president in the period 2017-2019. She was the first woman elected chair of the National Sámi Association in Sweden 2019-2021, where she also was a board member in 2007-2011. Larsson Blind has been a member of the board of the Indigenous Peoples Secretariat under the Arctic Council and has many years of experience working in Sámi organizations, She lives in Övre Soppero in the Swedish part of Sápmi, is part of a reindeer herding family and holds an MSc in human resources management and development. For more, please go to C2G's website.

Verkligheten tar allt större plats i litteraturen. Katarina Bjärvall funderar över vad sanningsanspråken kan tillföra till dikten. Och tycker det är hög tid att kalla sakpoesin vid dess rätta namn. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Verkligheten överträffar dikten, heter det ju, men det händer också att verkligheten är dikten. Som i dokumentärdikter eller, med ett ord som tydligare placerar denna lyrik där den hör hemma, i sakpoesin.Litterära genrer är ett snårigt fält. Det har hänt att en prisjury som vill premiera en ovanligt stiligt författad fackbok kallar den för skönlitteratur. Liksom det har hänt att författare som skriver sant och samtidigt exceptionellt stilistiskt begåvat blir adlade till skönlitterära.På så vis dräneras facklitteraturen på kvalitet. Det är inte rättvist. Verkligheten måste kunna gestaltas med snits i en form som respekteras som facklitteratur. För till och med inom den finaste genren, poesin, finns det ett starkt verklighetsbaserat stråk. Det borde vi, analogt med det vedertagna begreppet sakprosa, kunna kalla sakpoesi.Som Göran Palms Vintersagan Sverige, ett verk först utgivet i fyra band under åren 19842005. Göran Palm själv menar att det är ett mellanting mellan journalistik och poesi, men enklare är att konstatera att det är sakpoesi. Det är skrivet på blankvers, ett orimmat rytmiskt versmått, och det är samtidigt ett vindlande reportage om Sverige, byggt på intervjuer och annan research och på Göran Palms egna intryck, tankar och analyser. Registret säger mycket: 17 sidor namn på verkliga platser och personer, från ABBA, Abisko och Abraham i Hornsjö till Överum, Övre Soppero och Öxabäck.Ett senare exempel på sakpoesi är dansk-palestinske Yahya Hassans lyrik, full av referenser till samhällsaktuella ämnen. Eller Ida Börjels dikter byggda på ryska soldaters autentiska meddelanden hem. Eller Osebol av Marit Kapla, poesi som fick Augustpriset i den skönlitterära klassen men som är helt byggd på citat ur intervjuer:"Jag hade ingen mamma om jag säger. Hon var borta. Så det är Karin och Lilly, fastarna mina och farmor som jag har vuxit upp med och pappa.Men jag tror inte att jag haft det... jag hade det då bra som jag hade det.Hon bodde i Malung.Hon var skinnsömmerska där."Dokumentärdikt kallas det alltså ibland. Begreppet sakpoesi finns knappt på svenska, men jag tycker om det, eftersom det samspelar så fint med sakprosa och tydligt placerar genren inom facklitteraturen. Och faktum är att beteckningen används både på norska och danska: sagpoesi.Den danske litteraturhistoriken Erik Skyum-Nielsen har till och med definierat det. För att särskilja den poetiska facklitteraturen från den opoetiska slår han fast att sakpoetiska texter ska ha ojämn högerkant och använda poetiska stilmedel, till exempel anaforer, allitteration, rytm, versbindning, bildspråk och strofkomposition. En rätt traditionell definition, men tydlig.För att sedan skilja sakpoesin från all annan lyrik slår han fast att den sakpoetiska ska ha ett sanningsanspråk och förmedla konkreta erfarenheter och/eller fakta. För att öka dess trovärdighet bör poeten enligt Erik Skyum-Nielsen vara frikostig med egennamn och siffror.Det är precis som i journalistiken: Specifik information om namn på personer och platser, antal, årtal, växt- och djurarter och tekniska detaljer gör texten mer verifierbar och trovärdig.Och det är ju för övrigt mest bara journalister som talar om sanning numera. Inom andra områden finns knappt några sanningar, åtminstone inga absoluta. Man talar hellre om bästa tillgängliga kunskap.Så vi kanske ska säga så: Sakpoesin ska förmedla bästa tillgängliga kunskap. Eller så säger vi helt enkelt: Det ska ha hänt.En dansk sakpoet som Erik Skyum-Nielsen fäster min uppmärksamhet på heter Knud Sørensen (19282022). Denne diktare har även haft ett annat och mer jordnära yrke: lantmätare vid Kungliga veterinär- och lantbrukshögskolan. Han arbetade under flera decennier på ön Mors i Limfjorden vid Danmarks västkust. Ett jobb som placerade honom mitt i jordbrukets smärtsamma strukturomvandling och som fick honom att formulera erfarenheterna i en form som var tänkt som minnesanteckningar men som växte till poesi. Som här, i inledningen till en dikt som har fått titeln "När Hans Nielsens gård blev genomskuren av landsvägen" och som handlar om när byråkratins ockupanter kommer för att expropriera mark:"/.../ Byggnaderna ligger vid landsvägen i det nordvästra hörnet (Bostads- huset moderniserat -58. Ny svinstia -64). Vid beräkningen -69 blev egendomen värderad enligt följande: Egendomsvärde 126 000, grundvärde 49 000. Familjen består av man och hustru och en hemmaboende dotter (kontorselev).Det börjar med lösa rykten. Så kommer ett meddelande om uppmätning. Så kommer utmärkningen. Så kommer det rekommenderade brevet med underrättelse om inspektion. Så kommer dagen."Dikten motsvarar många av de krav som Erik Skyum-Nielsen ställer på sakpoesin: där finns anaforer, alltså upprepningar i inledningen av satser, där finns versbindning, alltså att raderna bryts på annat ställe än där en prosaist skulle ha satt punkt eller komma, där finns rytm och strofer och egennamn och siffror.I Erik Skyum-Nielsens definition ingår också att dikten bör förmedla vissa ställningstaganden och försöka påverka läsaren i en bestämd riktning. Det ställer jag mig först frågande till. För det mesta tror jag nog att det räcker med att förmedla sanningen förlåt, den bästa tillgängliga kunskapen och det på ett effektfullt sätt, så att läsaren kan dra sina egna slutsatser. Men om man tolkar kravet brett så kan jag acceptera det. Marit Kaplas Osebol är på intet sätt en debattbok, den förmedlar tvärtom en mångbottnad och ovinklad sanning om livet på den värmländska landsbygden, men den har ändå ett ärende: Se byn.Vad är det då som griper mig så med detta? Det är både det poetiska och det sakliga. Att sakpoesi ofta är mer gripande än sakprosa beror nog på samma kvaliteter som kan göra skönlitterär poesi starkare än en rakt berättad roman: Det destillerade som lämnar så stort utrymme för mig att medskapa innehållet. Undertexten, om man så vill.Att sakpoesi ofta får starkare effekt på mig än annan lyrik beror förstås på den där sanningen, den bästa tillgängliga kunskapen, att det har hänt. Den attraktionskraften illustreras genom den dokumentära vågen i alla former av berättande böcker, film, tv, radio och alltmer poesi.Och har man väl fått syn på sakpoesin så kan man ana den på många platser i vardagen. Som här:Vitvalen som simmat vilse in i floden Seine i norra Frankrike har avlivats av dem som skulle rädda denEn nyhetsnotis, bara lätt redigerad, placerad på tidningens utrikessidor mellan ännu ett nytt virus från Kina och en brand i Norge.Katarina Bjärvall, författare

Kan man kalla sig för same om man är född och uppvuxen på andra sidan jorden? Världen är mer än bara Soppero, och i veckans avsnitt av DULVI gästas Ida och Pia av Kaitlynn Scarlett Gransberg som berättar om sin samiska identitet, sitt ursprung och familjehistora. Hon själv bor i Oklahoma och hennes stora dröm är att en dag få åka till Sápmi.  

Stöld är den känsligaste bok hon skrivit, berättar Ann-Helén Laestadius i veckans avsnitt. Dels för att den skildrar den rasism som samer och renskötare fortfarande utsätts för men också för att det var dags att utmana tystnaden i den, egna samiska gruppen. Och mitt emellan detta yttre och inre tryck står romanens huvudperson Elsa. Dessutom tipsar Johanna Stenius om hårda julklappar till tonåringen! Programledare Lisa Tallroth. Böcker som nämns i avsnittet: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius Stöld av Ann-Helén Laestadius En av oss ljuger av Karen M. McManus Saker man inte vill veta av Nicola Yoon Adrenalina av Zlatan Ibrahimovic och Luigi Garlando

00:55 Himlabrand av Moa Backe Åstot 06:30 Stöld av Ann-Hélen Laestadius 11:25 SMS från Soppero av Ann-Hélen Laestadius 12:30 The Sun Down Motel av Simone St. James

Om att cykla mellan Soppero-byarna, att jojka för att minnas och att resa inombords. Simon Marainen är jojkare och poet från Nedre Soppero. Som vokalist hörs han bland annat i det svensk-norska bandet Ára. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

Hon har en kärlek till orden och duodjin, den samiska slöjden. Hon är alltid på jakt efter att lära sig nya tekniker i ett ständigt kreativt flöde. Möt sameslöjdaren Solveig Labba i det nionde avsnittet av podden Handgjort. Programledaren Peter Gropman befinner sig den hör gången i Övre Soppero, i Solveig Labbas ateljé. Avsnittet handlar om kärleken till den samiska slöjden, ordens betydelse och kreativitet.  Mer om Solveig Labba och Gunvor Guttorms ordbok här.  Och här kan du titta på Kärlek på samernas på SVT play.  Följ Handgjort på Instagram, sök på podden_handgjort Handgjort produceras av Peter Gropman på Iris media, på uppdrag av Nämnden för hemslöjdsfrågor. Maila redaktionen på handgjort@irismedia.se 

Konstnär, 67 år. Född i Idivuoma, bosatt i Övre Soppero. Debuterar som Sommarvärd. Britta Marakatt-Labba berättar i sitt Sommar om hur naturen inspirerar henne i sitt skapande. Om när hon är sex år gammal och hennes fingrar färgas gröna när hon kramar saften ur de stora björkbladen. På julafton 1956 förändras hennes liv, när hennes far blir påkörd av en bil och omkommer. Den bisarra händelsen är något som kommer prägla hela hennes liv och inte minst hennes konstnärskap. Britta tar oss tillbaka till 70-talets Göteborg där hon studerar konst, hur hon på grund av stitt ursprung både blir upphöjd som något exotiskt, men även spottad på. Om hur hon demonstrerar under Alta-konflikten i Norge och blir satt i fängelse. Hon märker hur tiderna förändras. Storföretagen gräver gruvor, förstör mark, och förändrar landet där Britta växte upp. I och med att naturen förändras och förstörs - kommer även hennes inspiration försvinna? Om Britta Marakatt-Labba Slog igenom stort för två år sedan på konstutställningen Documenta i Tyskland med det 24 meter långa bildbroderiet Historia. Gjorde i och med det internationell succé och är eftertraktad utställare både i Sverige och utomlands. Varit verksam i 40 år med broderi med motiv från samernas historia, samtid och mytologi. Uppvuxen i en renskötarfamilj med nio syskon. Fick årets Stig Dagermanpris. Har fått Konstnärsnämndens stipendium ur Per Ganneviks stiftelse. Belönats med den kungliga medaljen Illis Quorum. Hedersdoktor vid Umeå universitet. Producent: Helene Alm

FÖRFATTARE, JOURNALIST. Författaren Ann-Heléne Laestadius talar om sin barndoms Kiruna, en plats som snart inte finns kvar. Men även om sitt samiska ursprung och om att hitta hem. Huset jag växte upp i, min lägenhet på Bromsgatan i Kiruna rivs i sommar. Aldrig mer ska jag se gården där jag blev jag. Snart är stora delar av mitt Kiruna borta.  Augustprisvinnaren Ann-Heléne Laestadius berättar om Kiruna i sitt Sommarprogram. Men även om sitt samiska ursprung, om hur hon växte upp utan ett språk att kommunicera med sin morfar och mormor med och om hur hon en dag stod i kolt på bokmässan i Göteborg och undrade vad tusan hon höll på med. Om Ann-Helén Laestadius Vann Augustpriset i kategorin Arets svenska barn- och ungdomsbok för Tio över ett som handlar om flytten av Kiruna. Är same och beskriver ofta i sina böcker hur livet ser ut för samiska ungdomar. Debuterade med Sms från Soppero efter att ha vunnit en ungdomsbokstävling. Sedan dess har det kommit tre uppföljare om renskötarkillen Henrik och storstadstjejen Agnes. Jobbat som journalist. Ledamot i regeringens läsdelegation. Läst rättspsykologi och kriminologi pa Stockholms universitet. Producent: Erika Strand-Berglund

Böcker, böcker – här vare böcker! Vi har läst fyra färre än ett tjog och vi pratar om dem allihop. Och som om detta inte vore nog recenserar vi två ljudboksappar OCH semlor. Eller kanske mest Nutella och nötkräm. Woop, woop?Böcker som recenseras: Ordbrodösen, Anna Arvidsson Gudarna, Elin Cullhed Som hundarna i Lafayette Park, Anneli Jordahl Mornitologen, Johanna Thydell Harry Potter and the Philosopher´s Stone, J.K Rowling Expedition Kanchenjunga, Michelle Paver De fördrivna, Negar Naseh Sms från Soppero, Ann-Helén Laestadius En förbannad bokcirkel: Den 19 mars bokcirklar vi Ordbrodösen av Anna Arvidsson i detta event på Facebook, läs den och var med! Veckans tips: Rapport till himlen Andra bloggar/poddar vi nämner: Anna skriver under – Anna, Anna och Annas blogg! Andra tidsfördriv: The Black Power Mixtape Bookbeat Storytel Queerlequin Alex Schulmans Whoop Whoop-krönika See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nu har vi äntligen läst färdigt boken! Hur gick det, vad tyckte vi? Med oss har vi vår gäst Majvor Massa Eriksson. Lyssna på avsnittet, och berätta gärna vad ni tyckte om boken! Lyssna direkt på bloggen här: Eller ladda … Läs mer →

Nu har vi läst halva boken! Vad tyckte vi? Var den som vi trodde? Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ner mp3-filen I det tredje och sista avsnittet för Sms från Soppero så har vi en gäst med i studion, … Läs mer →

Nu är vi äntligen tillbaka! Härmed presenterar vi nästa bok att läsa. SMS från Soppero av Ann-Helén Laestadius. Vad tror vi om denna, kommer den vara spännande, rolig, romantisk, sorglig? Lyssna och läs sedan boken med oss! Du kan lyssna … Läs mer →

När skotten föll på Utöya i Norge för över två år sen kände Britta Marakatt-Labba, konstnär i Övre Soppero, att hon måste brodera en bild. Likadant känner hon när gruvbolagen gräver upp hennes Sapmi på jakt efter jordens skatter. Hon har ena foten i de samiska myterna, i naturen och den andra i brännande politiska ämnen. Och hennes bilder delas nu för fullt på sociala medier. Vid första anblicken säger folk ”ohh, så vackert” om Brittas broderier, för att de är så skira och poetiska. Sen tittar de lite närmare och upptäcker att det kanske inte är så vackert när allt kommer omkring. Eller det finns en inte alltid så vacker verklighet bakom stygnen. Britta Marakatt-Labba broderar sin samtid, men låter historien och myterna ta lika stor plats som nutida händelser. Med hjälp av textila fynd bland samiska släktingar skapar hon ett tidsspann mellan andra världskrigets nazism och dådet på Utöya. När protesterna var som störst vid provbrytningarna efter järnmalm utanför Jokkmokk i somras delades hennes 30 år gamla bild Kråkorna på sociala medier, en politisk bild, lika aktuell idag som då. En spetssjal från Cuba bildar gruvdamm på ett annat broderi. Och de samiska gudinnorna beskådar människornas framfart. De underjordiska vill förmedla sin klokskap, om vi bara hade tid att stanna upp och lyssna, säger Britta. Själv stannar hon upp och lyssnar till sina tankar när hon sitter i veckor med sina broderier. Däremellan far hon mellan olika länder och städer för att leda kurser och ställa ut. Helene Alm har varit hemma hos Britta Marakat-Labba i Övre Soppero och druckit kaffe. Och de har åkt bil tillsammans till årets upplaga av konstbiennalen i Lofoten där hon ställer ut sitt verk "Händelser i tid" som handlar om dödskjutningarna på Utöya 2011. Producent Cecilia Blomberg.

Tjafs, slafs, bjäfs, och plufsig - hur kommer det sig att så många ord med negativa associationer innehåller bokstavskombinationen -fs-, undrar en lyssnare i veckans program. Professor Lars-Gunnar Andersson diskuterar om motståndet är medfött eller kulturellt betingat. Intresset för att studera samiska ökar bland samiska ungdomar, berättar Ann-Hélen Laestadius med egna samiska rötter. Hennes prisade ungdomsbok "SMS från Soppero" har nyligen blivit översatt till samiska. Piotr Garbacz vid institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet har skrivit sin avhandling om älvdalskan och hoppas sprida intresset för språket både bland internationella språkforskare och vanligt folk i Dalarna. Alla veckans lyssnarfrågor: - varför tycker vi illa om ljudkombination en fs, som i tjafs och slafs? - romerska siffror, som MCMXCIX, hur uttalades de? - definition av färdig. Hur skriva? - LÄNS RESIDENS - ett gammalt exempel på särskrivning Uppföljning av: - stöp och stöpis - lappvantar - kangero för spindel - ursprung? Nordisk matordlista eller: Stockholms skridskoseglarklubbs, SSSK "Vi ska tala älvdalska" - så heter föreningen för språket: