Podcasts about barnlitteratur

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Barnbokspodden möter Kristina Sigunsdotter och pratar om hennes och Ester Erikssons nya bok “Hola Humlan Hansson”, den hysteriskt roliga uppföljaren till 2020 års Augustprisvinnande “Humlan Hanssons hemligheter”. Vi får smaskigt Augustskvaller, får veta vad av Humlans upplevelser som kommer från verkligheten och dessutom berättar Kristina om sitt nästa hemliga skrivprojekt. Välkommen! Vill du köpa någon […]

Vi sammanfattar vårt läsår med ett avsnitt fullmatat med julklappstips för alla åldrar. Vi har valt ut vår favorit ur varje ålderskategori och dessutom skrivit ett julklappsrim till varje bok! Det blir  titlar som figurerat tidigare i årets avsnit, och dessutom tre titlar som vi aldrig tidigare lyft i podden. Välkommen! Vill du köpa någon […]

Barnbokspodden pratar om Matilda Gunnarsson Rathsmans filosofiska ungdomsroman “Tidsfördriv”. Det blir absurda, humoristiska och tankeväckande krockar mellan bokens verklighet och vår. Sanna pratar om sick-lit och yolo-stämning, och Märta tipsar om döds-granola. Välkommen! Vill du köpa någon av böckerna vi pratar om i avsnittet får du gärna använda affiliate-länkarna nedan. Då får Barnbokspodden en liten […]

Barnbokspodden intervjuar Augustnominerade Johan Rundberg om Månvind & Hoff-serien och den tredje delen “Dödsängeln”. Vi får reda på vilken av karaktärerna som förmodligen skulle vara bäst att ha som rumskompis och hur han fick idén till historien om Mika från första början. Dessutom diskuterar vi snuskiga liknelser, historiska gatunamn och varför det är så svårt […]

Barnbokspodden pratar om två av höstens stora bilderböcker. Pija Lindenbaums “Vitvivan och Gullsippan” och Maria Nilsson Thores “Gränsen”. Sanna funderar på litterära och verkliga bestämmargubbar och Märta håller ett brandtal om ansiktsuttryck. Dessutom blir det fler sekt-tips, välkommen! Vill du köpa någon av böckerna vi pratar om i avsnittet får du gärna använda affiliate-länkarna nedan. […]

Barnbokspodden pratar om den sprillans nya Kerstin-boken av Helena Hedlund. Sanna gräver i grupptryck och Guinness rekordbok medan Märta försöker uppvigla till forskning om traumabehandling med barnböcker. Dessutom pratar vi smarta kapitelnamn, vardagsrealism och kärleksfull humor. Välkommen! Vill du köpa någon av böckerna vi pratar om i avsnittet får du gärna använda affiliate-länkarna nedan. Då […]

Barnbokspodden diskuterar mysterier! Almapristagaren Jean-Claude Mourlevats mordmysterium “Jefferson” samsas med Tobias Söderlunds serie om spökhunden Buster. Sanna berättar om incidenten med den röda klänningen och Märta provar franska för första gången. Dessutom diskuterar vi djurrättsteman, internationell catcalling och smart sorgbearbetning. Välkommen! Vill du köpa någon av böckerna vi pratar om i avsnittet får du gärna […]

Det blir böcker med starka viljor när Barnbokspodden pratar bilderböcker som inte vill bli lästa och ljudböcker som inte vill ta slut. Sanna bevisar att hennes mamma har fel och Märta överväger att starta en teaterförening. Dessutom diskuterar vi kollageteknik, hur man bäst förbereder sig för att läsa böcker som inte vill bli lästa och […]

Filmen The Father med Anthony Hopkins i huvudrollen drabbar P1 Kulturs kritiker Nina Asarnoj med sin "dementa dramaturgi" och förmåga att lösa upp gränsen mellan film och verklighet. SÅ SKILDRAS DEMENS I BARNLITTERATUR   Ett barns upplevelse av att den stora glömskan tar över en mor- eller farförälder och inte längre känner igen sitt barnbarn kan vara både smärtsam och förvirrande. I barnlitteraturen dyker virriga gamlingar dyker upp lite här och där, men hur ska vi tolka dom? Som oförargliga snurriga tanter och tokiga farbröder? Eller som tröstande igenkänning för ett barn vars morfar eller farmor inte längre minns vem man är? Reportage av Kicki Möller. STOR ORO FÖR JOURNALISTER OCH FÖRFATTARE I AFGHANISTAN   Efter att talibanerna tidigare i veckan tog kontrollen över Afghanistan råder stor oro för vad som ska hända med de som arbetar med det fria ordet. Hör en av de afghanska journalisterna som just nu gömmer sig någonstans i Kabul. Och hör också bibliotekarien som fruktar för vad Talibanernas regim ska betyda för friheten i landet. Vi har också pratat med ordföranden för Internationella PEN, Jennifer Clement, som oroad ser vad som händer just nu. ESSÄ: PAULUS BREV BRINNER SOM ELD I NATTEN  Den här veckans essäer utgår från temat "brytpunkter". Idag är hör vi författaren och journalisten Mattias Hagberg som beskriver den brytpunkt som aposteln Paulus tänkte sig stå inför en ny tid som krävde något oerhört av människan. Ett budskap som tycks eka välbekant också i vår tid. Programledare & producent: Eskil Krogh Larsson

Barnbokspodden pratar om nyaste Hokus Pokus-boken av Fabian Göransson och den underbara bilderboken “Prosit” av Klara Persson. Dessutom har vi en syrlig utläggning om vad det är som har hänt med Adlibris … Sanna fördjupar sig i etymologi och Märta får tillfälle att vara tjock och duktig. Välkommen! Vill du köpa någon av böckerna vi […]

Barnbokspodden pratar om “Du är min Bobby Jean” av Yrsa Walldeń. Sanna pratar om att dränka sorger med brittisk karaoke och Märta funderar över Sannas auberginebok. Dessutom bråkar vi om vilken scen som egentligen är bokens roligaste och förtrollas av Yrsa Walldéns poetiska formuleringar. Välkommen! Är du nyfiken på boken vi pratar om kan du […]

Barnbokspodden läser “Min mamma är snabbare än din!” av Emma Virke och Joanna Hellgren och “Maomaos längtan” av Cao Wenxuan och Igor Oleynikov. Sanna berättar om falliska mordhot på skolgården och Märta avslöjar sin hemliga illustratörsdröm. Dessutom diskuterar vi skilsmässobarn, djur på rymmen och hur man inte skall läsa bilderböcker. Välkommen. Är du nyfiken på […]

Barnbokspodden hyllar Paola Persson Peroni av Emi Gunér och Maja Säfström. Sanna överväger om hon har hittat en ny favoritbok och Märta funderar på möjligheten att ha könsorgan som husdjur. Dessutom diskuterar vi läskiga klasskamrater, hur barn blir till och sjunger om svartmyror. Välkommen. Är du nyfiken på böckerna vi pratar om kan du efterfråga […]

Maria-Pia Gottberg har precis lanserat boken "Jag är här" tillsammans med illustratören Lisa Lanning. Med anledning av boksläppet kom vi att fundera på vad barnböcker har betytt för oss - både när vi själva var barn och som föräldrar.  Välkommen till ett avsnitt fyllt av bullerbybarn och känslor. (Och ett stort grattis till Maria-Pia och Lisa till en fantastiskt fin bok!)    

Det blir mycket känslor på få ord när Barnbokspodden läser lättläst. “Jag skriver till honom och säger att allt är okej” av Ebba Hyltmark och “Önskar jag kunde berätta för dig” av Anna Jakobsson Lund. Sanna funderar på hur det är att debutera som niondeklassare och Märta pratar ännu mer tv-spel. Dessutom diskuterar vi ungt […]

Barnbokspodden kastar sig in i Fabian Göransons magiskt spännande Hokus pokus-serie om häxan Ida. Sanna plockar fram sin egen häxhatt och spår sin poddkollega, och Märta berättar om häxan som skall ge namn åt hennes ofödda barn. Dessutom diskuterar vi cirkelberättande, häxan som litterär figur och varför det är en dålig idé att döpa sin […]

Barnbokspodden läser de två första böckerna i serien “Kepler 62” av Bjørn Sortland, Timo Parvela och Pasi Pitkänen. Sanna skrattar åt inhumana experiment på barn och Märta blir besatt av bokens tv-spel. Dessutom diskuterar vi det fantastiskt filmiska användandet av bilder, våra pinsamma internetnick och varför alla barnboksförfattare borde spela datorspel. Är du nyfiken på […]

Extrainsatt nördspecial där Barnbokspodden läser igenom årets bokprovning från Svenska barnboksinstitutet och diskuterar barnboksbranschen. Dessutom gör vi okvalificerade gissningar om framtiden, funderar på hur det är att vara ungdomsboksförfattare i dagens Sverige och undrar om barns läsning verkligen minskar. Är du nyfiken på böckerna vi pratar om kan du efterfråga dem på ditt lokala bibliotek, […]

Barnbokspodden läser “Hotell Sista chansen” av Nicki Thornton. Sanna pratar VM i hotellservice och Märta tipsar om två magiskt bra bokserier. Dessutom diskuterar vi knasiga efternamn, Pixars Ratatouille och är oense om boken verkligen var bra … Är du nyfiken på boken vi pratar om kan du efterfråga den på ditt lokala bibliotek, men vill […]

Barnbokspodden läser “Förvildade” av Rory Power. Sanna avkodar den mystiska bästsäljarlistan och Märta imiterar ett döende får. Dessutom diskuterar vi mjältbrandsattacker, andra världskriget och internets möjligheter på 50-talet. Häng på! Följ oss på instagram eller facebook för avsnittsteasers och bokbaserade lekar. Du kan också besöka vår hemsida barnbokspodden.se eller höra av dig till oss via […]

Barnbokspodden läser “Jack och Jack” av Tony Bradman och “Kattvännen” av Malin Eriksson Sjögärd, illustrerad av Lina Blixt. Sanna njuter av att få stänga av hjärnan och Märta läser heteronormativt. Dessutom pratar vi om chokladbollsstrippor från Umeå, avfolkningen av landsbygden och vad vi har lärt oss om lättlästböcker. Följ oss på instagram eller facebook för avsnittsteasers […]

Linn berättar om hur drömmen att bli barnboksförfattare började och som ledde till processen att starta och driva ett eget bokförlag.Salih pratar också inledningsvis om vikten av barnböcker som i första hand vänder sig till muslimska barn och ungdomar.Brunis & Baby Brum kan du beställa från Baraka barnböcker samt TAHARA.Illustratörens Instagram-sida.Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Mats Standberg är aktuell med Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem, en saga om skeva berättelser och vänskap. Vi pratar om fake facts, representation, samarbete och mycket mer. Av: Kerstin Önnebo, Musik: Jidder, Klippning: Frida Liljeros

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, menar Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   Det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. Läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen. Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet: Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Nu har vi läst färdigt boken! Vad tyckte vi? Var den spännande, rolig? hände det något som vi reagerade extra mycket på? Även denna gång har vi med oss Gunlög Fur som vår gäst. Lyssna direkt här på bloggen: Eller … Läs mer →

Nu har vi läst halva boken, vad tycker vi så här långt? Vi har även med oss Gunlög Fur som vår gäst och hon har mycket intressant att berätta för oss. Vi pratar en hel del om USA och hur … Läs mer →

Nu är vi tillbaka med en ny bok! Denna gång kommer vi att läsa Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder. Det är den äldsta bok vi läst hittills med podden, vad tror vi om den, eller har … Läs mer →

Så har vi då läst färdigt boken. Vad tyckte vi? Var den som vi trodde? Var den bra? Även i detta avsnitt är Karolina Persson med som gäst. Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ned mp3-filen

Nu har vi läst halva boken, vad tycker vi så långt? Dagens gäst är Karolina Persson, barn- och ungdomsbibliotekarie på Gislaveds bibliotek, nu tillbaka från sin mammaledighet och åter med i Cirkelpodden.  Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ned … Läs mer →

Nu är det dags för en ny bok att läsa och diskutera! Denna gång har vi valt Fangirl av Rainbow Rowell. Vad är detta för bok och vad tror vi att vi kommer tycka om att läsa den? Lyssna direkt … Läs mer →

Nu är vi äntligen tillbaka med den avslutande delen om Dockskelettet av Holly Black (vi ber om ursäkt för det lilla uppehållet). Nu har vi läst färdigt boken! Vad tyckte vi om den, var den som vi trodde, var den … Läs mer →

Nu har vi läst halva boken. Vad har hänt? Vad tycker vi om den än så länge? Är boken som vi förväntade oss eller har det hänt något oväntat? Lyssna direkt här på bloggen Eller ladda ned mp3-filen

Nu är vi äntligen tillbaka med vår nästa bokcirkel! Denna gång ska vi läsa Dockskelettet av Holly Black, vad tror vi om boken, kommer den var spännade, rolig, läskig? Häng med och läs boken med oss! Detta avsnitt spelades in … Läs mer →

Nu har vi läst färdigt boken, vad tyckte vi? Var den bra? Var den engagerande? Var den gripande? Även denna gång har vi med oss vår gäst Helena Gustafsson. Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ned mp3-filen

Nu har vi läst halva boken. Vad tyckte vi? var den som vi hade väntat oss? Med oss har vi även vår gäst Helena Gustafsson. Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ned mp3 filen

Nu är vi tillbaka med nästa bok! Det vi kommer läsa är Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer. Vad tror vi om den boken, kommer den vara spännade, rolig, tragisk, intressant, gripande eller något helt annat. För att få … Läs mer →

Nu har vi äntligen läst färdigt boken! Hur gick det, vad tyckte vi? Med oss har vi vår gäst Majvor Massa Eriksson. Lyssna på avsnittet, och berätta gärna vad ni tyckte om boken! Lyssna direkt på bloggen här: Eller ladda … Läs mer →

Nu har vi läst halva boken! Vad tyckte vi? Var den som vi trodde? Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ner mp3-filen I det tredje och sista avsnittet för Sms från Soppero så har vi en gäst med i studion, … Läs mer →

Nu är vi äntligen tillbaka! Härmed presenterar vi nästa bok att läsa. SMS från Soppero av Ann-Helén Laestadius. Vad tror vi om denna, kommer den vara spännande, rolig, romantisk, sorglig? Lyssna och läs sedan boken med oss! Du kan lyssna … Läs mer →

Julen är över och det nya året hägrar framför oss. Då passar det väl bra med lite bokprat mittemellan. Här kommer sista delen i bokcirkeln om Ulrike och kriget som en liten försenad julklapp från oss. Lyssna direkt här på … Läs mer →

Nu har vi läst halva boken, vad tyckte vi, vad kände vi? Med oss i diskussionen har vi vår gäst Jonathan Leman som sitter med i redaktionen för tidskiften Expo. Den är en del av Stiftelsen Expo som arbetar med … Läs mer →

Nu börjar vi med en ny bok: Ulrike och kriget av Vibeke Olsson. Detta avsnitt är lite speciellt eftersom vi spelade in det live från bokmässans scen för podsändningar. Lyssna på avsnittet direkt här på bloggen: eller ladda ned mp3 … Läs mer →

Nu har ju vi här på Cirkelpodden spelat in avsnitt i lite drygt ett år och vi håller fortfarande på att lära oss hur man gör. Så när vi fick chansen att prata med ett proffs tog vi naturligtvis den. … Läs mer →

Nu har vi läst färdigt boken. Vad tyckte vi om den, vad gillade vi, vad var vi mindre förtjusta i? Lyssna direkt här på bloggen: Ladda ned mp3-filen eller följ oss i podcaster eller liknande program.

Nu har vi läst halva boken! Vad tyckte vi, är den som vi trodde? Hör även vad vår gäst Karl Johnsson tyckte om boken. Och vem är då han??!! Det är en livslevande serietecknare som för närvarande tillsammans med Sara … Läs mer →

Hej! Nu är hösten igång på riktigt och vi likaså. Vi kör igång med vår nästa bok som verkar bli riktigt spännande: Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins. Lyssna och hör vad vi tror om boken antingen direkt här på … Läs mer →

Så, då har vi äntligen läst färdigt Den gröna cirkeln. Vad tyckte vi om den? Började vi förstå vad som hände till slut? Hur slutar den och vad tyckte vi om slutet? Ni kan lyssna på avsnittet direkt på bloggen … Läs mer →

Den här gången har vi drabbats av några förseningar, men nu har vi läst halva (s. 150) boken Vad tycker vi? Var den som vi trodde? Vad tycker vi om den? Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ned mp3-filen … Läs mer →

Ja..nästa bok… vilken blir det, vilken blir det?! Det blir ”Den gröna cirkeln” av Stefan Casta. Vi tror att det här är en något skrämmande bok där mycket saker går helt fel, men på vilket sätt, varför och om det … Läs mer →

Så kommer så tredje och sista delen där vi pratar om Jävla Lucia av Mårten Melin. Vad tyckte vi om boken? Vad tyckte vi om personerna och framförallt, vad tyckte vi om slutet? Glöm inte att möjligheten finns att ställa … Läs mer →

Nu har vi läst halva boken. Vad tycker vi så här långt, är den spännande, är den rolig, är den läskig? Lyssna direkt här på bloggen: Eller ladda ned mp3-filen Eller så kan ni prenumerera på vår podcast i iTunes. … Läs mer →

Nu äntligen! Nu kör vi igång på riktigt. Här är första delen till boken Jävla Lucia av Mårten Melin. Glöm inte rösta på vilket omslag som du tycker är bäst! Ni kan lyssna på den direkt här på bloggen: Eller … Läs mer →

Nu kör vi! Här är den första delen i poddcirkeln på den första boken: Förr eller senare exploderar jag. Lyssna direkt här: Eller hämta mp3-filen här: Förr eller senare exploderar jag del 1 Vi finns också på iTunes, sök på … Läs mer →

Sist men inte minst upplösningen. Lyssna här: Eller ladda ned mp3-filen här:Förr eller senare exploderar jag del 3 Eller följ oss i Podcaster/iTunes Här är Bomfalleralla med Afasi och Filthy

Och här kommer i rask följd del 2 Lyssna här: eller ladda ned mp3-filer här:Förr eller senare exploderar jag del 2 Eller följ oss på iTunes

Ja, så här kan det låta. Ladda ned filen:Teaser Musiken ni hör i programmet är  Someone Else’s Memories av Revolution Void

Nya vågen 11 maj: Barnlitteratur - hur och varför Medverkande del 1: Ulla Rhedin, forskare och kritiker, Anna Nordenstam universitetslektor i Göteborg och Catarina Kruusval, författare och illustratör talar om barnlitteraturens status och utveckling idag. "Detta har hänt" görs av Mia Gerdin och sammanfattar vårens diskussion huruvida barnböcker censureras idag och har större krav på sig att vara gulliga och ofarliga - att inte ta upp svåra och tunga ämnen. 2) Kristjan Saag gör Au Contraire och ifrågasätter om konst alltid måste beröra. Kristjan Saag är kulturjournalist som kan höras varje vecka i Rendezvous i P2. 3) I kritikersamtalet medverkar Siri Reuterstrand från nättidningen Alba och Peter Grönborg, Borås Tidning. De talar om tre böcker av norska duon Gro Dahle och Svein Nyhus: Roy, Snäll och Den arge. Programledare: Sara Wennerblom Arén Mer information på hemsidan, www sverigesradio.se/p1/nyavagen Prinsessor och drakar, husdjur som dör eller sönderfallande familjer – en barnbok kan idag handla om nästan vad som helst.  Nya vågen diskuterar barnlitteraturens villkor och hur den förändrats genom tiderna.  Ulla Rhedin, som ägnat en del av sin forskargärning åt bilderbokens hemligheter, oroas över svenska bokbranschens omvandling som bl a innebär att alla böcker får kortare livslängd.  Hon har sällskap i studion av Anna Nordenstam som är genus- och litteraturforskare vid Göteborgs Universitet och författaren och illustratören Catarina Kruusval som skrivit barnböcker sedan 1985. Nya vågens kritikersamtal handlar om tre böcker av Gro Dahle och Svein Nyhus, en norsk författarduo som skriver om tabubelagda ämnen som alkoholism och våld inom familjen.  De får ibland höra att deras böcker är bättre för vuxna än för barn.  Vad tycker kritikerna Peter Grönborg och Siri Reuterstrand?  Au contraire undrar om konst verkligen måste beröra, och görs av kulturjournalisten Kristjan Saag som annars hörs i Rendezvous i P2. Programledare är Sara Wennerblom Arén.