Podcasts about cirkeln

James Yancys musik hade brutit mot ordningen med rytmer som fungerade som en form av omstörtande verksamhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Dilla fick tiden att bit för bit gå sönder med honom. Han förstod att något var fel januari 2002. Ett år innan vårt möte, och två år efter det revolutionerande Slum Villagealbumet ”Fantastic Volume 2”.Donuts är den amerikanska motsvarigheten till munkar. Men varför döpa ett vackert avsked till något av det ohälsosammaste som går att äta? Förmodligen handlade det om formen. Cirkeln som symbolen för oändlighet, evighet och odödlighet. I den avslutande delen djupdyker vi bland annat i albumet ”Donuts”, som var ljudet av Dillas dödskamp. Vibrerande, trasig, psykedelisk, spontan och besjälad. Men långt från Jay Dees varma neosoul. Det här var en rå och funky Dilla som vuxit fram under pseudonymen Dill Withers efter att han landat i Los Angeles. Mer geniala ideer och utkast än färdiga låtar. Skisser för en framtid som aldrig kom.I avsnittet möter Mats Nileskär även Que. D, T3, Illa J, Peanut Butter Wolf, Jazzy Jeff, Questlove, James Poyser, Musiq Soulchild, Bilal, Marsha Ambrosius (Floetry), Frank n Dank, Phife, Robert ”Kool” Bell (Kool & The Gang), Funky Rob, Roy Hargrove, Amp Fiddler, Pete Rock, Havoc (Mobb Deep), SA-RA Creative Partners, Marshall Allen (Sun Ra Arkestra), Flying Lotus, Iman Omari och Kanye West.

Vi har nått slutet på GOTY-resan för 2024. Cirkeln är sluten så att säga, nästan som cirkeln i Indiana Jones Och Den Jättebra Cirkeln. Niklas och Linus tar er med på matiné och snackar såväl toppenspelet från i december som samtliga filmer och till och med Indiana Jones and the Fate of Atlantis.

Omar Faraj-feber i Degerfors. Simon Olsson-soppan och AIK:s tuffa vägval! Det otippade Laurs-ryktet - sälja eller behåll för Blåvitt? Elfsborgs-koll och BP-puls med nye tränaren! Dessutom utlovad världspremiär!

Gott slut på er, och då menar jag verkligen GOTT i ordets alla bemärkelser. För idag, så här i årets sista skälvande stund passar jag på att bjuda på ett samtal där jag och min pojkvän och kollega Kristoffer Lindh, även känd som Sexpedagogen, går på djupet med vad njutning är, mitt i en situation som är maximalt njutningsfull - vårt livs bästa frukost på en helt otroligt vacker plats.Och mitt i samtalet får vi besök i inspelningen av en av servitörerna - som visar sig vara fan till podden och ofta lyssnar på jobbet, och dessutom är barn till restaurangägaren Emma - och nu hamnar mitt i inspelningen. Vi får lite inside information av hur det är att växa upp på en plats helt dedikerad till smak och njutning. Cirkeln är sluten! Vi spelar in i en matsal full av njutande människor så idag blir det lite bakgrundsljud när du lyssnar, hoppas du kan leva med det för det är ju så livet låter, när det är som bäst.Rabattlänk för 40% på onlinekurser fram till 31/12Läs mer om mig på sexinspiration.se och Kristoffer på sexpedagogen.sePrivat coaching för singlar, par och flersammaOnlinekurser i alla möjliga sorters sexInstagram: Sexinspiration Beställ min bok Buffésex - det nya sättet att ligga som ändrar ALLT Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Så när måste detta senast vara planerat ifrån... USA:s president Joe Biden inledde sitt tal till nationen med att ta upp Rysslands krig i Ukraina – och med att välkomna Sverige till Nato. – Ni vet hur man slåss! Presidenten vände sig upp mot åskådarläktaren. – Ställ dig upp. Välkommen, välkommen, välkommen! sade Biden till statsminister Ulf Kristersson (M), som möttes av stående applåder. Presidenten talade om USA som en av försvarsalliansen Natos grundare – en organisation som skapades av demokratier efter andra världskriget för att förhindra krig. – I dag har vi gjort Nato starkare än någonsin. Vi välkomnade Finland förra året och i morse gick Sverige med och deras statsminister är här i kväll, sade Biden i talet. – Ni vet hur man slåss. Välkommen till världens starkaste militärallians. Jag säger det här till kongressen, vi måste stå upp mot Putin. Kristersson blev särskilt inbjuden att se talet av presidenthustrun Jill Biden och han fick placeringen precis bredvid henne på åskådarläktaren. Bidens tal om tillståndet i landet, ”State of the Union”, inleddes med Rysslands krig i Ukraina och han uppmanade kongressen att rösta igenom ett militärt stödpaket. – Om någon tror att Putin stannar vid Ukraina så kan jag försäkra er om att det kommer han inte att göra, sade Biden. – Ukraina kan stoppa Putin – om vi står vid Ukrainas sida och förser dem med vapen att försvara sig med." Nu är det fredagsmys! De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

James Yancys musik hade brutit mot ordningen med rytmer som fungerade som en form av omstörtande verksamhet. Dilla fick tiden att bit för bit gå sönder med honom. Han förstod att något var fel januari 2002. Ett år innan vårt möte, och två år efter det revolutionerande Slum Villagealbumet Fantastic Volume 2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Donuts är den amerikanska motsvarigheten till munkar. Men varför döpa ett vackert avsked till något av det ohälsosammaste som går att äta? Förmodligen handlade det om formen. Cirkeln som symbolen för oändlighet, evighet och odödlighet. I den avslutande delen djupdyker vi bland annat i albumet ”Donuts”, som var ljudet av Dillas dödskamp. Vibrerande, trasig, psykedelisk, spontan och besjälad. Men långt från Jay Dees varma neosoul. Det här var en rå och funky Dilla som vuxit fram under pseudonymen Dill Withers efter att han landat i Los Angeles. Mer geniala ideer och utkast än färdiga låtar. Skisser för en framtid som aldrig kom.I avsnittet möter Mats Nileskär även Que. D, T3, Illa J, Peanut Butter Wolf, Jazzy Jeff, Questlove, James Poyser, Musiq Soulchild, Bilal, Marsha Ambrosius (Floetry), Frank n Dank, Phife, Robert ”Kool” Bell (Kool & The Gang), Funky Rob, Roy Hargrove, Amp Fiddler, Pete Rock, Havoc (Mobb Deep), SA-RA Creative Partners, Marshall Allen (Sun Ra Arkestra), Flying Lotus, Iman Omari och Kanye West.

James Yancys musik hade brutit mot ordningen med rytmer som fungerade som en form av omstörtande verksamhet. Dilla fick tiden att bit för bit gå sönder med honom. Han förstod att något var fel januari 2002. Ett år innan vårt möte, och två år efter det revolutionerande Slum Villagealbumet Fantastic Volume 2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Donuts är den amerikanska motsvarigheten till munkar. Men varför döpa ett vackert avsked till något av det ohälsosammaste som går att äta? Förmodligen handlade det om formen. Cirkeln som symbolen för oändlighet, evighet och odödlighet. I den avslutande delen djupdyker vi bland annat i albumet ”Donuts”, som var ljudet av Dillas dödskamp. Vibrerande, trasig, psykedelisk, spontan och besjälad. Men långt från Jay Dees varma neosoul. Det här var en rå och funky Dilla som vuxit fram under pseudonymen Dill Withers efter att han landat i Los Angeles. Mer geniala idéer och utkast än färdiga låtar. Skisser för en framtid som aldrig kom.I avsnittet möter Mats Nileskär även Que. D, T3, Illa J, Peanut Butter Wolf, Jazzy Jeff, Questlove, James Poyser, Musiq Soulchild, Bilal, Marsha Ambrosius (Floetry), Frank n Dank, Phife, Robert ”Kool” Bell (Kool & The Gang), Funky Rob, Roy Hargrove, Amp Fiddler, Pete Rock, Havoc (Mobb Deep), SA-RA Creative Partners, Marshall Allen (Sun Ra Arkestra), Flying Lotus, Iman Omari och Kanye West.

Vi undersöker vad Den Gyllene Cirkeln betyder i En Kurs I Mirakler.Kom med på mejllistan för olika sätt du kan studera EKIM på tillsammans: https://annaaberg.se Mer information: https://www.ekimtillsammans.se Gå med i facebookgruppen: https://www.facebook.com/groups/ekimtillsammans

Vad var det för mystiskt rundformat föremål man lyckades fotografera på Östersjöns botten? Hur ser det egentligen ut och vad är det gjort av? Är detta skapat av människor eller kan det verkligen vara en kraschad utomjordisk farkost?Wikipedia säger sitt om Cirkeln på Östersjöns botten. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I den här veckans ”Så in i Själen” så möter ni producenten och filmfotografen Emil Marczak och Dennis Åsberg, som tillsammans med Peter Lindberg grundade Ocean-X team. Ocean-X team är en grupp dykare och vrakletare som har upptäckt och fiskat upp en hel del spännande saker ur havet. I juni 2011 upptäckte de något märkligt och mystiskt på Östersjöns botten, en Cirkeln på ca 85 meters djup och med en diameter på ungefär 60 meter. Cirkeln reste sig tre till fyra meter från botten med en form som liknade en svamp med rundade kanter. I ena riktningen från föremålet fanns mönster i botten som liknar släpspår. Hela världen undrade vad det här kunde vara. Spekulationerna flödade fritt, bland annat om det kunde vara ett kraschat UFO. 2012 gästade Dennis och Peter mig i Nyhetsmorgon. Klippet finns fortfarande på Youtube. Nu 11 år senare ska Dennis Åsberg och jag återigen tala om fenomenet och jag vill veta om något nytt hänt? Dessutom, tillsammans med producenten och filmfotografen Emil Marczak händer en del andra spännande saker. Emil berättar en del saker i det här samtalet som minst sagt sticker ut. Välkomna till ”Så in i Själen”.Dennis World Podcast https://spotify.link/Z2dtqAywbzbDe här dokumentärerna som Emil Marczak filmat och som vi pratar om heter: ”Walking with the tall whites” och ”Chilbolton incident” och ”Baltic anomaly, mystery continues” Om man googlar någon av titlarna, så kan man se dokumentärerna hos olika distributörer, som The Roku Channel, Tubi TV, Popsy, documentary+, Stash TV on Youtube, Amazon Prime, etc.Producerat av Silverdrake Förlagwww.silverdrakeforlag.seRedaktör: Marcus Tigerdraakemarcus@silverdrakeforlag.seKlipp: Patrik Sundén Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode, we travel through the countryside north of Stockholm deep into the heart and soul and high vibration of Fia Forsström (known mononymously as Fia) .Fia is a spiritual singer-songwriter who with her inspirational lyrics and catchy melodies has a unique way of weaving music that empowers the listener to drop deeper into themselves and find their own medicine. Find out how this songbird finds an opening and gets freed from her cage.Fall into Worship as we recognize ourselves as part of the whole - as coming home. We see worship as swimming out and broadening our perspective to connect with the lifeforce saying, “I love you and you love me....thank you for being with me on this journey”.We ask what if we didn't run away from the demons in our heads and instead we chose to love them? Step into the knowledge that by actively choosing love we feel empowered. Discover the key turned in the lock that opened up the love of self and the knowing of our worth.You are invited to, please, be yourself...it is the most beautiful thing you can do! We trust that who we are is enough. We are with the Divine Feminine as she invites us to slow down...Her Love is tender...it is fierce...it is deep listening...it is clear communication...it is intuitive dreaming...it is powerful prayer...it is everything!Since the release of her debut album “Made of Stars” (2016), Fia has been touring worldwide and continues to touch hearts wherever she goes. She has fast become one of the leading voices on the spiritual music scene after the release of her two albums ”Legacy of Light” (2017) and ”Waterfall of Wisdom”(2019).  Since then, several EPs, singles and various collaborations have taken place, and winter 22/23 she enters the studio to create her fourth album with spirit inspired music. It i said  that she has a “unique way of weaving music that empowers the listener to drop deeper into themselves and find their own medicine…"  Expect to be healed!Fia says,“The life that I liveI feel honored to giveIn humble service to the DivineI am grateful for every single breath that I may breatheFor the expansionFor the gift of being meI've got another page in my bookAnd I will use it well, I will use it wellCause when I goI want to knowThat I left it all on the tableThat I gave it all I've gotI wanna be remembered as LoveLeaving behindA legacy of LightOf Light”Personal Websitehttps://fiasmusicofficial.com/Social Media linkhttps://www.instagram.com/thisisfiamusic/Social Media linkhttps://www.facebook.com/thisisfiamusicSocial Media linkhttps://www.youtube.com/c/FiaMusicSocial Media linkhttps://open.spotify.com/artist/0MqfYdygGLnHjhmXc9yDeH?si=aUtu3V2hQ9mJtH8aDVJwWASupport Caravan of the HeartSupport the showBECOME A MEMBERhttps://ko-fi.com/caravanoftheheart/tiersYour monthly support helps further this outreach and keeps this Caravan moving to amplify love in all things! LOVE IS SPOKEN HERE

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som hård och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. Författaren Tone Schunnesson reflekterar över sitt förhållande till slutet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018. I alla hjärtans dag-present året jag fyllde nitton fick jag något som kom att hänga över mig i många år. Peter Weiss bildungsroman Motståndets estetik, en stabbig ilsket röd pocketutgåva av den trilogi som behandlar olika sorters motstånd mot fascismen. Det här är mitt första riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag läste och läste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och lät tanken vandra, tvingades börja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag försökte skapa ställen i texten där jag kunde vila mig men lyckades inte, fullständigt underkastad Weiss och det försvunna skiljetecknet. Som jag längtade efter den punkten, och när den väl kom var det som att jag simmat allt för länge under vatten. Jag nådde ytan desperat, andades in så häftigt att luften brände i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan någon uppskattning för vad jag nyss hade tagit mig igenom. För visst är det så med punkten, den blir synlig först när den inte är där. Eller när den sitter på fel ställe. Som när en vän, som på grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. När han bad mig förklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer än konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag hänvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. Här kom nu Weiss och utmanade min trygghet och för första gången drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Weiss är bara en av oändligt många författare som förstått hur betydelsebärande punkten är, och hur den belyser språkets kroppsliga dimension. Punkten synliggör rörelsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i förordet till boken Point Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image och syftar på författaren som håller i pennan, och bestämmer sig för att runda av. Dessutom relaterar språket både till rum och tid, och ska därför förstås som något som händer snarare än något som beskriver, och på det här sättet blir punkten spår av en händelse. Kanske var det så Peter Weiss ville minimera författarens närvaro i sin gestaltning av historiska händelserna så fruktansvärda att de är bortom språket. Roland Barthes, som alltid verkar lite hjärtekrossad, hänvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som också kan betyda litet hål eller sår. Litteraturprofessorn Pierre Szendy vänder sig istället mot grekiskan där vi finner spår av punkten i det som betyder prägel eller märke, till och med märke efter ett slag. Punkten händelse är betydelsefull också inom konsten och Wassily Kandinskij hävdar att punkten är den ultimata, mest enastående föreningen av tystnad och tal. Alla skiljetecken är bild i text, men inget skiljetecken är lika levande för mig som punkten. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Den sliter oss ur något när vi vill vara kvar, säger åt oss att stunden är över samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifrån. Punkten kan vara slut eller början på en evig loop. Någon som använder punkten särskilt begåvat komplext och lustfyllt är den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en förmåga att skjuta som en pil genom bröstet och i "The Life of Towns" en diktserie om städer gör punkten dikterna till en värld som hela tiden avbryter sig själv, genom att avbryta meningarna innan läsaren förväntar sig ett avslut. Så här låter det i Sylvia Town: The burners and the starvers. Came green April. Drank their hearts came. Burning and starving her. Eyes pulled up by roots. Lay on the desk. Författaren Jennifer K. Dick läser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar på både punkten och cirkeln, där cirkeln blir lika viktigt för dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar läpparna i en cirkel och därmed inleder så många verser i litteraturhistorien. Tänk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar läsare in i en mun som härbärgerar världen och börjar tala. Punkten är också en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tvärtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, försöker rymma hela världen vill punkten, som sluter sig runt sig själv, utesluta den. Punkten som överraskar oss blir ett hål in i ett språk som vi ofta producerar utan tillförsikt, ett språk vi övermodigt presenterar som en perfekt maskin när det i själva verket är lika sårigt och osäkert som vi. I slutarbetet med min roman Tripprapporter mailade jag fram och tillbaka med min redaktör om textens allra sista punkt, som jag hade utelämnat. Jag hade låtit bli att sätta dit den, både för att undvika den skräck det innebär att att vara klar men också för att jag tänkte att min romanfigur helt enkelt var blöt om fötterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla över balkongens räcke ut i luften och allt detta skulle sägas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist bestämde vi oss för att sätta punkt ändå, jag ville att hon skulle överleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utelämna punkten kräver nämligen ett visst förtroende från läsaren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan förvänta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett förtroende som framförallt inte handlar om form utan om ålder eller kön, eller att ditt namn läses som ett namn sprunget ur språket du skriver på. Ska vi äta lunch ... Jag ångrar inte att jag till sist bestämde mig för att sätta punkt, för i en vardag där jag använder den allt mer sällan innehar den en väldig pondus. När jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller ännu värre efter mitt namn, tror jag de är arga på mig och själv sätter jag bara punkt i de första artiga sms:en till en redaktör eller kollega. Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets skicka är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men istället tillkommer en underhållande rapphet. Kanske är längtan efter den punkt jag övergett anledningen till att jag slumpmässigt börjat avsluta mina meningar med tre såsiga punkter, något som jag tidigare förknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna gör mig oproportionerligt glad genom hur de skapar osäkerhet i något som inte bör vara osäkert alls: Ska vi äta lunch punkt punkt punkt. Eller så ligger min glädje i den mekaniska och opersonliga rörelsen bakom, hur de tre punkterna på rad liksom urvattnar den pondus punkten plötsligt fick när vi försökte göra den oviktig. Tone Schunnesson, författare Litteratur Point, Dot, Period The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redaktörer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.

⚡⚡PODCAST ALERT! ⚡⚡   Please share the pod and tag me (and the show) in your post. Please also invite your pals to like The Whizbanger Show on Twitter, Insta, and FB - if you want your music featured on the one and only Whizbanger Show, gimme a holler!    Love y'all!   The Bands: 1945, Abertooth Lincoln, Amon Acid, Brenso, Cirkeln, Dead Panda, Ensanguinate, Faetooth, Grin, Legendarium, Mares of Thrace, Margarita Witch Cult, Occult Witches, Savage Master, Shepherds Reign, Sinnery, Snowchild, Sordid Blade, Tension, Voivod, Wülfcrown   The Labels & PRs: Asher Media Relations, BJFPR, C-Squared Music, Century Media Records, Clawhammer PR, Dune Altar Records, Dying Victims Productions, Emanzipation Productions, Fuzzy Cracklins Presents, Golden Robot Records, Helter Skelter Productions, More Fuzz Podcast, Mr. Weirdbeard, Regain Records, Shadow Kingdom Records, Sonic Unyon Metal, Suspicious Activities PR, The Swamp Records, TLD Records, True Cult Records, Weedian Tune in to MMH The Home Of Rock Radio every Friday from 2-4 PST | 10-midnight GMT to hear The Whizbanger Show. Stream ===>>> www.mmhradio.co.uk Whizbanger Show Podcasts ===>>> https://mmhradio.co.uk/podcasts/the-whizbanger-show/   The Whizbanger Show is 100% sweat equity. Support me by donating to the show! Tip the Deejay Right Here: https://www.buymeacoffee.com/WhizbangerShow    Download the app ===>>> Google Play or Apple Store Tell Alexa ===>>> Hey Alexa, play Midlands Metalheads Radio on TuneIn Tell Google ===>>> Hey Google, play MMH Radio on TuneIn   Get in touch with The Whizbanger: Email: thewhizbangershow@mmhradio.co.uk Facebook: www.facebook.com/whizbangershow Instagram: @sara.whizbanger Twitter: @SaraWhizbanger  

    ⚡⚡ PODCAST ALERT! ⚡⚡   Please share the pod and tag me (and the show) in your post. Please also invite your pals to like The Whizbanger Show on Twitter, Insta, and FB - if you want your music featured on the one and only Whizbanger Show, gimme a holler!  Love y'all! Download Episode:     The Bands: 3 Inches Of Blood, Amon Amarth, Arlo Guthrie, Blind Guardian, Cirith Ungol, Cirkeln, DoomSword, Hell's Guardian, Isengard, Led Zeppelin, Orange Goblin, Rivendell, Rush, Summoning, Witchking   The Labels: Metal Blade Records, The Music Cartel, Napalm Records, Naturmacht Productions, Nuclear Blast, Peaceville Records, Perverted Taste, Record Union, Roadrunner Records, Underground Symphony, Virgin Records Tune in to MMH The Home Of Rock Radio, every Friday from 2-4 PST | 10-midnight GMT to hear The Whizbanger Show. Stream ===>>> www.mmhradio.co.uk Whizbanger Show Podcasts ===>>> https://mmhradio.co.uk/podcasts/the-whizbanger-show/   The Whizbanger Show is 100% sweat equity. Support me by donating to the show! Tip the Deejay Right Here: https://www.buymeacoffee.com/WhizbangerShow    Download the app ===>>> Google Play or Apple Store Tell Alexa ===>>> Hey Alexa, play Midlands Metalheads Radio on TuneIn Tell Google ===>>> Hey Google, play MMH Radio on TuneIn   Get in touch with The Whizbanger: Email: thewhizbangershow@mmhradio.co.uk Facebook: www.facebook.com/whizbangershow Instagram: @sara.whizbanger Twitter: @SaraWhizbanger  

En ny gryning reser sig över vårt populärkulturella landskap! Idag drar vi igång VoP's stora TV-Cirkel 2022 och det är scifi-rökarn The Peripheral som gäller. Men vi tar det sist! I övrigt så snackar vi om survival indie-horrorn SIGNALIS och Guillermo del Toro's Cabinet of Curiosities. Trevlig lyssning!

För att lyssna på den här serien och alla andra avsnitt i Naudio Dox - prenumerera på ThirdEar+. Gå in på www.thirdear.studio för att teckna din prenumeration. Som betalande prenumerant får du då även exklusiv tillgång till Spår, En mörk Historia och Skuggland. På 1930-talet sätter ett hemligt sällskap skräck i en hel landsbygd med sina brutala dåd - de rånar, anlägger mordbränder och mördar. Med ockulta inslag och utan att lämna några spår, famlar polisen i mörkret. Vilka står bakom de fasansfulla brotten? Medverkande: Anders SundelinHörs i programmet: Leif GW Persson och Olof WillgrenProducent: Sandra LövInläsare: Fredrik af TrampeExekutiv producent: Tove Friman LefflerSlutmix: Kristoffer Kronander och Gustav Sondén Producerat av Soundtelling

Hur går snacket i cirkeln? I det här avsnittet bryter vi ner några av de vanligaste begreppen och orden vi slänger oss med i cirklar, ceremonier och på kurser. Både för att göra dem mer tillgängliga, men också för att borra lite djupare i vad vi egentligen menar och vad orden faktiskt bär på för mening och historia. ReferenserHäxans handbok till revolutionen - Elin Bååth (Eldins bok)Triumph of the Moon - Ronald HuttonNordiska gudinnor: Vardagsmagi för dagens kvinnor - Sofia AxelssonLänk till Eldins guidade jordning och centreringVill du stötta oss? Bli patreon: https://www.patreon.com/formodrarsmaktMer info om podden: www.formodrarsmakt.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som hård och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. Författaren Tone Schunnesson reflekterar över sitt förhållande till slutet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018. I alla hjärtans dag-present året jag fyllde nitton fick jag något som kom att hänga över mig i många år. Peter Weiss bildungsroman Motståndets estetik, en stabbig ilsket röd pocketutgåva av den trilogi som behandlar olika sorters motstånd mot fascismen. Det här är mitt första riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag läste och läste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och lät tanken vandra, tvingades börja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag försökte skapa ställen i texten där jag kunde vila mig men lyckades inte, fullständigt underkastad Weiss och det försvunna skiljetecknet. Som jag längtade efter den punkten, och när den väl kom var det som att jag simmat allt för länge under vatten. Jag nådde ytan desperat, andades in så häftigt att luften brände i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan någon uppskattning för vad jag nyss hade tagit mig igenom. För visst är det så med punkten, den blir synlig först när den inte är där. Eller när den sitter på fel ställe. Som när en vän, som på grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. När han bad mig förklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer än konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag hänvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. Här kom nu Weiss och utmanade min trygghet och för första gången drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Weiss är bara en av oändligt många författare som förstått hur betydelsebärande punkten är, och hur den belyser språkets kroppsliga dimension. Punkten synliggör rörelsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i förordet till boken Point Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image och syftar på författaren som håller i pennan, och bestämmer sig för att runda av. Dessutom relaterar språket både till rum och tid, och ska därför förstås som något som händer snarare än något som beskriver, och på det här sättet blir punkten spår av en händelse. Kanske var det så Peter Weiss ville minimera författarens närvaro i sin gestaltning av historiska händelserna så fruktansvärda att de är bortom språket. Roland Barthes, som alltid verkar lite hjärtekrossad, hänvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som också kan betyda litet hål eller sår. Litteraturprofessorn Pierre Szendy vänder sig istället mot grekiskan där vi finner spår av punkten i det som betyder prägel eller märke, till och med märke efter ett slag. Punkten händelse är betydelsefull också inom konsten och Wassily Kandinskij hävdar att punkten är den ultimata, mest enastående föreningen av tystnad och tal. Alla skiljetecken är bild i text, men inget skiljetecken är lika levande för mig som punkten. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Den sliter oss ur något när vi vill vara kvar, säger åt oss att stunden är över samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifrån. Punkten kan vara slut eller början på en evig loop. Någon som använder punkten särskilt begåvat komplext och lustfyllt är den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en förmåga att skjuta som en pil genom bröstet och i "The Life of Towns" en diktserie om städer gör punkten dikterna till en värld som hela tiden avbryter sig själv, genom att avbryta meningarna innan läsaren förväntar sig ett avslut. Så här låter det i Sylvia Town: The burners and the starvers. Came green April. Drank their hearts came. Burning and starving her. Eyes pulled up by roots. Lay on the desk. Författaren Jennifer K. Dick läser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar på både punkten och cirkeln, där cirkeln blir lika viktigt för dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar läpparna i en cirkel och därmed inleder så många verser i litteraturhistorien. Tänk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar läsare in i en mun som härbärgerar världen och börjar tala. Punkten är också en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tvärtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, försöker rymma hela världen vill punkten, som sluter sig runt sig själv, utesluta den. Punkten som överraskar oss blir ett hål in i ett språk som vi ofta producerar utan tillförsikt, ett språk vi övermodigt presenterar som en perfekt maskin när det i själva verket är lika sårigt och osäkert som vi. I slutarbetet med min roman Tripprapporter mailade jag fram och tillbaka med min redaktör om textens allra sista punkt, som jag hade utelämnat. Jag hade låtit bli att sätta dit den, både för att undvika den skräck det innebär att att vara klar men också för att jag tänkte att min romanfigur helt enkelt var blöt om fötterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla över balkongens räcke ut i luften och allt detta skulle sägas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist bestämde vi oss för att sätta punkt ändå, jag ville att hon skulle överleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utelämna punkten kräver nämligen ett visst förtroende från läsaren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan förvänta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett förtroende som framförallt inte handlar om form utan om ålder eller kön, eller att ditt namn läses som ett namn sprunget ur språket du skriver på. Ska vi äta lunch ... Jag ångrar inte att jag till sist bestämde mig för att sätta punkt, för i en vardag där jag använder den allt mer sällan innehar den en väldig pondus. När jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller ännu värre efter mitt namn, tror jag de är arga på mig och själv sätter jag bara punkt i de första artiga sms:en till en redaktör eller kollega. Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets skicka är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men istället tillkommer en underhållande rapphet. Kanske är längtan efter den punkt jag övergett anledningen till att jag slumpmässigt börjat avsluta mina meningar med tre såsiga punkter, något som jag tidigare förknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna gör mig oproportionerligt glad genom hur de skapar osäkerhet i något som inte bör vara osäkert alls: Ska vi äta lunch punkt punkt punkt. Eller så ligger min glädje i den mekaniska och opersonliga rörelsen bakom, hur de tre punkterna på rad liksom urvattnar den pondus punkten plötsligt fick när vi försökte göra den oviktig. Tone Schunnesson, författare Litteratur Point, Dot, Period The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redaktörer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.

P1 Kultur ser om Glappet, den klassiska SVT-serien från 1997 om två gymnasietjejer, Ella och Josefin, som längtar efter kärlek och väntar på att livet, det riktiga livet, ska börja. Gäster är TV- kritikerna Nina Asarnoj och Linus Fremin. Serien hittar ni på SVT Play.

P1 Kultur ser om Glappet, den klassiska SVT-serien från 1997 om två gymnasietjejer, Ella och Josefin, som längtar efter kärlek och väntar på att livet, det riktiga livet, ska börja. Gäster är TV- kritikerna Nina Asarnoj och Linus Fremin. Serien hittar ni på SVT Play.

P1 Kultur ser om Glappet, den klassiska SVT-serien från 1997 om två gymnasietjejer, Ella och Josefin, som längtar efter kärlek och väntar på att livet, det riktiga livet, ska börja. Gäster är TV- kritikerna Nina Asarnoj och Linus Fremin. Serien hittar ni på SVT Play.

Nordmark Pod får besök av författaren, manusförfattaren och dramatikern Sara Bergmark Elfgren!Det samtalas om och att, Grim, dödsmetall, arbetsnarkomani, gå upp i, kraschar, stresskänslan, Bilbo, smör som har bretts ut för tunt, tappa sin glans, uthållighetsmaskin, spökhuset, strömskenan,  långt och snårigt, Grönan, Kasper, bortbytingen, Parallellt universum, elitistiskt teatergymnasiumum, Norra Latin, Blod eld död, att vara en del av nånting, delar av sitt liv, subkulturer, det eklektiska tänket, förhållandet till pengar, liknande mönster, jag vill veta hur det känns, Cirkeln, avförtrollningen, skräckintresse, Poltergeist och att stay true….Mäktigt!

Vad var det för mystiskt rundformat föremål man lyckades fotografera på Östersjöns botten? Hur ser det egentligen ut och vad är det gjort av? Är detta skapat av människor eller kan det verkligen vara en kraschad utomjordisk farkost?Wikipedia säger sitt om Cirkeln på Östersjöns botten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Avsnitt 243 är här! Krick inleder med ett nytt segment: ”Cirkeln är sluten”, där han tar Ponkan på en luddig rymd- och bil-resa av totalt värdelöst vetande. Ponkan fortsätter och sätter slaktmasken på nya Mustang Mach-e. Blir en ovanligt vidrig slakt där dess hela existens ifrågasätts. Även nya Broncon får en rejäl örfil. Krick hakar på och designar om den i realtid. Sen blir det lite bilförsäljnings-tips innan Ponkan berättar historien om Ducati. Krick slänger därefter in Veckans bil. Denna gång den fullständigt gudomliga Cadillac Voyage från 1988. Avsnittet rundas av med lite bränsle-uppror och boktips. Häng med!

MoDo-legendaren Markus Näslund berättar om ungdomsåren, sin tid i NHL, comebacken i MoDo och sin tid som General Manager i klubben

OBS! Ljudet är felsynkat i början, men det blir rätt efter några minuter. Jag har inte kvar filen så jag kan inte åtgärda det heller tyvärr. MoDo-legendaren Markus Näslund berättar om ungdomsåren, sin tid i NHL, comebacken i MoDo och sin tid som General Manager i klubben

MoDo-legendaren Markus Näslund berättar om ungdomsåren, sin tid i NHL, comebacken i MoDo och sin tid som General Manager i klubben

Författaren som fick en världssuccé med "Cirkeln", som publicerades för tio år sedan, är aktuell med en ny thriller i konferensmiljö. Under förarbetet med boken fick han höra så hemska berättelser om konferenser att han inte ens kunde ta med dem.

Greetings & Salutations my inimitable Whizbanger Show listeners! I hope today treats you fine, dandy, well, healthy, and blessed. If you missed Friday’s show, here’s the podcast! It is available for streaming or download.   Don’t miss the show this week for more heavy dirty rock n roll!   Have at it, share it, tag me, and be well. Thank you for tuning in and listening, y’all.   Xoxo   Pan-Amerikan Native Front, Sigh, Endezzma, Nervosa, Downcross, Askog, Entombed, Nixil, Hegeroth, Cirkeln, Horna, Waerloga, Vestindien, Harakar   GoatowaRex, Spinefarm Records, The End Records, Dark Essence Records, Napalm Records, Cavumatrum Rex, Leviaphonic, Grind to Death, Corrupted Flesh, Mayhem Project Design, Black Dawn Studios, Earache Records, W.T.C Productions, AOP Records   Tune in to MMH – The Home Of Rock Radio every Friday from 2-4 PST | 10-midnight GMT to hear The Whizbanger Show.   Stream ===>>> www.mmhradio.co.uk   Whizbanger Show Podcasts ===>>> https://mmhradio.co.uk/podcasts/the-whizbanger-show/   Download the app ===>>> Google Play or Apple Store   Tell Alexa ===>>> Hey Alexa, play Midlands Metalheads Radio on TuneIn Tell Google ===>>> Hey Google, play MMH Radio on TuneIn   Get in touch with The Whizbanger: Email: thewhizbangershow@mmhradio.co.uk Facebook: www.facebook.com/whizbangershow Instagram: @sara.whizbanger

Här är det. Det sista avsnittet av Golfpodden med konstellationen Nilsson/Sandén. Vi tycker det är lämpligt att avsluta detta kapitel så som vi började det. Nämligen med Per Barth som gäst.Det är möjligt att podden lever vidare på något sätt vad det lider, så håll ut....Tills dess... Stort tack för att ni hängt med så långt.. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I den första delen av två pratar Marcus och Christoffer om Sigvard Nilsson aka Sigvard Thurneman som på 20 och 30-talet grundade den svenska falangen av Den Magiska Cirkeln och utförde en rad rån, stölder och rånmord kring Salatrakterna vilket gjorde att tidningarna gav gruppen namnet Salaligan I Del 1 diskuteras grunden till Den Magiska Cirkeln och upptakten till det första mordet.    Huvudsaklig information är tagen från boken Thurneman Ockultist och Seriemördare (författare okänd) Stöd Oknytt på Patreon för att öka kvalitén på avsnitten och ta del av bonusmaterial: https://www.patreon.com/oknytt Följ Oknytt på sociala medier!  Insta: @oknyttpod Facebook: https://www.facebook.com/Oknyttpod  Har du en berättelse du vill att vi ska ta upp? Maila den till: oknyttpod@gmail.com

Gäster i studion idag är Tony Smith, Category Manager på Aruba, a Hewlett Packard Enterprise Company, samt Felix Salvini, Business Development Manager på Tech Data.  I dagens avsnitt pratar vi om hur vi kan bygga våra nätverk smartare, så att administratörerna får tid över till annat. 

Gustav Lindh, 25, är skådespelaren som vi sett i bland annat Cirkeln, danska filmen Hjärter dam och hyllade tv-serien Älska Mig. Nyligen spelade han in sin första stora internationella film "The Northman" med bland andra Alexander Skarsgård, Nicole Kidman och Willem Defoe.

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som hård och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. Författaren Tone Schunnesson reflekterar över sitt förhållande till slutet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018. I alla hjärtans dag-present året jag fyllde nitton fick jag något som kom att hänga över mig i många år. Peter Weiss bildungsroman Motståndets estetik, en stabbig ilsket röd pocketutgåva av den trilogi som behandlar olika sorters motstånd mot fascismen. Det här är mitt första riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag läste och läste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och lät tanken vandra, tvingades börja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag försökte skapa ställen i texten där jag kunde vila mig men lyckades inte, fullständigt underkastad Weiss och det försvunna skiljetecknet. Som jag längtade efter den punkten, och när den väl kom var det som att jag simmat allt för länge under vatten. Jag nådde ytan desperat, andades in så häftigt att luften brände i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan någon uppskattning för vad jag nyss hade tagit mig igenom. För visst är det så med punkten, den blir synlig först när den inte är där. Eller när den sitter på fel ställe. Som när en vän, som på grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. När han bad mig förklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer än konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag hänvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. Här kom nu Weiss och utmanade min trygghet och för första gången drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Weiss är bara en av oändligt många författare som förstått hur betydelsebärande punkten är, och hur den belyser språkets kroppsliga dimension. Punkten synliggör rörelsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i förordet till boken Point Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image och syftar på författaren som håller i pennan, och bestämmer sig för att runda av. Dessutom relaterar språket både till rum och tid, och ska därför förstås som något som händer snarare än något som beskriver, och på det här sättet blir punkten spår av en händelse. Kanske var det så Peter Weiss ville minimera författarens närvaro i sin gestaltning av historiska händelserna så fruktansvärda att de är bortom språket. Roland Barthes, som alltid verkar lite hjärtekrossad, hänvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som också kan betyda litet hål eller sår. Litteraturprofessorn Pierre Szendy vänder sig istället mot grekiskan där vi finner spår av punkten i det som betyder prägel eller märke, till och med märke efter ett slag. Punkten händelse är betydelsefull också inom konsten och Wassily Kandinskij hävdar att punkten är den ultimata, mest enastående föreningen av tystnad och tal. Alla skiljetecken är bild i text, men inget skiljetecken är lika levande för mig som punkten. Den driver meningen framåt och påminner oss redan från början om vårt slut men lägger sig i vägen för ett fall ner i mörkret. Den sliter oss ur något när vi vill vara kvar, säger åt oss att stunden är över samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifrån. Punkten kan vara slut eller början på en evig loop. Någon som använder punkten särskilt begåvat komplext och lustfyllt är den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en förmåga att skjuta som en pil genom bröstet och i "The Life of Towns" en diktserie om städer gör punkten dikterna till en värld som hela tiden avbryter sig själv, genom att avbryta meningarna innan läsaren förväntar sig ett avslut. Så här låter det i Sylvia Town: The burners and the starvers. Came green April. Drank their hearts came. Burning and starving her. Eyes pulled up by roots. Lay on the desk. Författaren Jennifer K. Dick läser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar på både punkten och cirkeln, där cirkeln blir lika viktigt för dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar läpparna i en cirkel och därmed inleder så många verser i litteraturhistorien. Tänk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar läsare in i en mun som härbärgerar världen och börjar tala. Punkten är också en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tvärtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, försöker rymma hela världen vill punkten, som sluter sig runt sig själv, utesluta den. Punkten som överraskar oss blir ett hål in i ett språk som vi ofta producerar utan tillförsikt, ett språk vi övermodigt presenterar som en perfekt maskin när det i själva verket är lika sårigt och osäkert som vi. I slutarbetet med min roman Tripprapporter mailade jag fram och tillbaka med min redaktör om textens allra sista punkt, som jag hade utelämnat. Jag hade låtit bli att sätta dit den, både för att undvika den skräck det innebär att att vara klar men också för att jag tänkte att min romanfigur helt enkelt var blöt om fötterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla över balkongens räcke ut i luften och allt detta skulle sägas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist bestämde vi oss för att sätta punkt ändå, jag ville att hon skulle överleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utelämna punkten kräver nämligen ett visst förtroende från läsaren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan förvänta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett förtroende som framförallt inte handlar om form utan om ålder eller kön, eller att ditt namn läses som ett namn sprunget ur språket du skriver på. Ska vi äta lunch ... Jag ångrar inte att jag till sist bestämde mig för att sätta punkt, för i en vardag där jag använder den allt mer sällan innehar den en väldig pondus. När jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller ännu värre efter mitt namn, tror jag de är arga på mig och själv sätter jag bara punkt i de första artiga sms:en till en redaktör eller kollega. Punkten är bortrationaliserad när vi inte längre betalar per sms, där meddelandets skicka är att sätta punkt. Skrivandets hastighet, möjliggjort av tekniken, gör att vissa av språkets allra känsligaste element går förlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av språk men istället tillkommer en underhållande rapphet. Kanske är längtan efter den punkt jag övergett anledningen till att jag slumpmässigt börjat avsluta mina meningar med tre såsiga punkter, något som jag tidigare förknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna gör mig oproportionerligt glad genom hur de skapar osäkerhet i något som inte bör vara osäkert alls: Ska vi äta lunch punkt punkt punkt. Eller så ligger min glädje i den mekaniska och opersonliga rörelsen bakom, hur de tre punkterna på rad liksom urvattnar den pondus punkten plötsligt fick när vi försökte göra den oviktig. Tone Schunnesson, författare Litteratur Point, Dot, Period The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redaktörer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.

Varför vi återupprepar samma misstag och hur du bryter cirkeln

Vad var det för mystiskt rundformat föremål man lyckades fotografera på Östersjöns botten? Hur ser det egentligen ut och vad är det gjort av? Är detta skapat av människor eller kan det verkligen vara en kraschad utomjordisk farkost? Wikipedia säger sitt om Cirkeln på Östersjöns botten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det är fasanfullt, nästan outhärdligt att läsa. Men Toni Morrisons romaner avslöjar inte bara rasismens djupa verkningar, den ger också en annan bild av vad kärlek kan vara, konstaterar Anna Remmets. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En gammal kvinna predikar i en glänta. Hon har varit slav under större delen av sitt liv och förkunnar nu för andra svarta amerikaner att de ska älska sitt eget kött, sina ögon, skinnet på sina ryggar, sina händer, sina munnar, sina halsar och sina inälvor. En tid senare skär en ung kvinna halsen av sitt eget barn. Det kanske låter märkligt, men båda dessa situationer är berättelser om kärlek. Kärleken och sexualitetens ställning i den samtida litteraturen är föremål för återkommande diskussioner. Det talas ibland om ett posterotiskt tillstånd, inte minst i svenska romaner, där avförtrollningen är norm. Så inte hos Toni Morrison. De scener jag  beskrev ovan är båda hämtade ur den amerikanska Nobelpristagarens mest berömda roman Beloved Älskade från 1987. Den skildrar slaveriets grymheter i 1800-talets USA genom huvudpersonen Sethes ögon, men kan också ses som ett svar på frågan: Hur är det är möjligt att älska i en värld som hatar en? Det är Sethe som, när hon rymt och blir upphunnen, dödar sin dotter för att rädda henne från de fasor hon själv har tvingats utstå. Morrisons sätt att skildra kärlek mellan älskare, mellan föräldrar och barn och inte minst kärleken till sig själv är ofta påfallande ocyniskt. Både den sexuella och den platoniska kärleken skildras på ett ganska högstämt, men också mycket kroppsligt sätt precis som i den gamla kvinnan Baby Suggs predikningar. När hon talar om att älska sig själv så är det inte en livsstilscoach som talar för en medelklass som tappat känslan av mening i tillvaron, hon talar till dem vars ryggar har blivit piskade, vars könsorgan har utsatts för övergrepp; människor som tvingats fungera som avelsmaskiner, och vars munnar stängts in i järnanordningar. Baby Suggs säger åt dem att älska alla sina kroppsdelar eftersom ingen annan gör det. Eftersom det rasistiska hatet i Morrisons böcker på ett mycket konkret sätt riktas mot den svarta kroppen, är det begripligt att denna kropp hamnar i centrum också för läkandet och kärleken. När Paul D och Sethe, två före detta slavar, efter många år återförenas i Älskade och han tar hennes bröst i sina händer, får det som skulle kunna vara ett klichéartat och tafatt sexuellt närmande en ny innebörd när vi senare får veta att de bröst han varsamt håller i sina händer är samma bröst som många år tidigare har tvingats in i en vit mans mun under ett groteskt övergrepp. När Paul D:s händer sluter sig kring dem känner Sethe inte så mycket upphetsning som en lättnad över att han genom att omsluta henne bär en del av den vikt som minnena av alla övergrepp och trauman tynger hennes kropp med. När kärlek i nutida litteratur inte beskrivs med en alienerad posterotisk blick skildras den ofta tvärtom som ett närmast totalt upplösande av jaget, att man lämnar sig själv. En sorts bortomkroppslig trancendens med religiösa undertoner. Hos Morrsion får vi återigen ett slags motbild. Hos henne kan kärleken vara det som gör det möjligt att man återfår sig själv, får syn på sig själv och lär känna sig själv. När slaven Sixo i Älskade talar om sin kärlek till kvinnan han ständigt smiter iväg för att träffa säger han Hon samlar ihop mig, gosse. Dom bitar som är jag, dom samlar hon ihop och ger tillbaka dom till mig i rätt ordning. Slaveriet handlar om att beröva människor deras jag, att plocka isär det för att sedan bruka bitarna som arbetsredskap och ting. Kärleken, tycks Toni Morrison vilja säga, sätter samman dessa bitar, återför jaget till sig självt. I essä- och talsamlingen The Source of Self-Regard skriver hon att medan vita kvinnor har kämpat för rätten att slippa bli mödrar om de inte vill, har svarta kvinnor sedan slaveriets dagar kämpat för att få vara mödrar: för att deras barn inte ska säljas, tas ifrån dem eller dödas. På plantagen med det ironiska namnet Sweet Home betraktas Sethe som ett avelssto och hennes barn som produkter att sälja vidare. Till och med hennes bröstmjölk berövas henne. När hon flyr tar hon sig rätten att faktiskt vara mor till sina barn. För henne är inte moderskapet ett upplösande av den egna identiteten, utan ett sätt att insistera på den egna mänskligheten. Hon tar sig rätten att vara en människa som kan älska och ge omsorg, och för det blir hon senare grymt bestraffad när slavjägarna kommer för att hämta tillbaka henne.Toni Morrison visar inte bara hur samhället straffar svarta människor som försöker skratta, älska, dansa och leva. Hon visar också vad som händer med själva kärleken när den sänks ner i en jordmån av rasism och fattigdom. I slaveriets värld blir döden den största kärlekshandling som Sethe kan erbjuda sitt barn. I romanen Sula beskrivs hur en ensamstående mor gröper ur hård avföring ur sitt barns anus för att rädda honom från en livshotande förstoppning. När hennes dotter i vuxen ålder säger att hon inte kan minnas att modern någonsin lekte med dem som små och frågar om hon verkligen älskade sina barn svarar modern att det var den kärlek hon hade, eller gavs möjlighet, att ge. När sonen många år senare kommer hem från Första Världskriget så svårt traumatiserad att han inte klarar av att leva ger modern honom samma gåva som Sethe gav sitt barn: hon dödar honom. Medan Älskade är en nästan outhärdlig skildring av slaveriets brutalitet och ofrihetens konsekvenser, måste romanen De blåaste ögonen vara en av de mest obarmhärtiga berättelser om internaliserad rasism som någonsin skrivits. Den handlar om den trasiga familjen Breedlove. De har grundligt införlivat omgivningens syn på dem som fula och mindre värda, vilket också gör den kärlek som finns och skulle kunna finnas ful. Kvar finns en tillvaro marinerad i gräl, glåpord och våld. I en scen från faderns ungdom hånglar han med en jämnårig flicka i buskarna. Då kommer ett gäng vita män och börjar håna och hota dem. De beordrar den unga mannen att göra färdigt det han påbörjat. Den lustfyllda, trevande situationen förvandlas med ens till en ful våldtäkt. Cirkeln fullbordas sedan med obönhörlig symmetri när fadern som vuxen man våldtar sin egen dotter. I hans förvridna resonemang blir det den enda kärlek någon som han förmår erbjuda någon som hon. Den vita blicken och det vita hatet har malt ner Mr Breedlove och gjort honom till det brutala odjur som det vita majoritetssamhället alltid har utgått ifrån att han är. Kärleken må vara ett av litteraturens mest utslitna motiv, men hos Toni Morrison blir kärlek en radikal form av motstånd. Ett motstånd mot en rasism som inte bara fråntar människor deras barn och deras kroppar, utan själva förmågan att älska sig själv och sina likar. Anna Remmets, skribent och redaktör Litteratur Toni Morrison: De blåaste ögonen, övers Kerstin Hallén, Trevi 1994. Sula, övers Mikael Mörling, Trevi 1980. The Source of Self-Regard: selected essays, speeches, and meditations, Alfred A. Knopf 2019. Älskade, övers Kerstin Hallén, Bonnier Pocket 2015.

The time change has come and gone, so welcome to the part of the year where it's perpetually dark and raining and miserable! Dark, heavy weather calls for heavy sounds, so we start this episode off with a ripping track from Vancouver's own Ceremonial Bloodbath and their monstrous new album The Tides Of Blood. Brutality and wanton destruction is the order of the day as we play tracks from some of 2020's best death and black metal releases, including new music from Embodiment, Cultus Profano, Wake, Cirkeln and Afterbirth. We'll get into some ripping blackedned thrash with Deathwitch, Kafirun and Nervosa, as well as new music from thrash masters Warbringer. We'll also dig up some classic tracks from Canadian tech-death masters Gorguts and Cryptopsy, and then get doomy with crushing dirges from Gospel Of Death, Lares, Elder Druid and the almighty Electric Wizard. Plus, we will honour the victims of war throughout the world with a special Remembrance Day tribute including songs by Bolt Thrower and Memoriam, and dig a classic track from influencial Canadian tape-trader favourites Slaughter out of the Graveyard. Welcome to the darkness, rage into the void with us.

I det sjunde avsnittet av Bögbibblan Podcast går vi i terapi med ett gäng monster i Jenny Jägerfeld och Mats Strandbergs Monster i terapi (2020). I det här avsnittet tar Makz fram den stora sågen, Milla berättar om ett trauma och ni får höra den längsta tystnaden i Bögbibblans historia.Monster i terapi är precis vad det låter som - fyra monster från litteraturhistorien går i en nutida terapi hos den lesbiska psykologen J. Boken börjar med att läsaren får reda på att J försvunnit spårlöst genom att Js fru M skickar ett brev till polisen. I Js mottagningsrum har M hittat fyra mappar som innehåller hennes förberedelser för ett bokprojekt, och i papperskorgen hittas ett blodigt brev till ett bokförlag från J som beskriver bokprojektet. Det är alltså detta utkast till bok som utgör den faktiska boken Monster i terapi.Verk vi nämner i avsnittet:Khaled Alesmael, Selamlik, 2018.Khaled Alesmael, En port till havet. Brev från arabiska bögar, 2020.Ester Martin Bergsmark, Nånting måste gå sönder, 2014.Akwaeke Emezi, Freshwater, 2019.History is Gay, Episode 17: He's A Real Wilde One, 2018.Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg, Monster i terapi, 2020.Sheridan Le Fanu, Carmilla, 1872.Lyra Koli (Lyra Ekström Lindbäck), Ett så starkt ljus, 2014.Lyra Koli, Blödningen, 2020.Eli Levén, Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, 2010.Eli Levén, Hur jag skulle vilja försvinna, 2020.Mary Shelley, Frankenstein; or, The Modern Prometheus, 1818.Mats Strandberg, Jaktsäsong, 2006.Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Cirkeln, 2011.Robert Louis Stevenson, Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde, 1886.Bram Stoker, Dracula, 1897.Oscar Wilde, The Picture of Dorian Gray, 1890.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen och Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sept 5thWe start today's show with the rip-roaring title track off of Skeleton's self-titled debut record, out now on 20 Buck Spin. It's a raging blend of feral blackened thrash, riffy Conan-sludge, and classic lighter-raising bombast, sure to get the headbangers' attention. We follow that up with vicious and brutal new tracks from the likes of progressive tech-death units Pyrrhon and Odius Mortem, righteous jammers from local favourites Vth Circle and Temple Of Abandonment, and rampaging new music from Wake, Lares and Cirkeln. We'll satisfy your power metal itch with triumphant new tunes from Judicator and Unleash the Archers, and throw in a classic party anthem from the legendary Vancouver band 3 Inches Of Blood. The second half of the show will feature more flesh-ripping death metal with Bolt Thrower, Genocide Pact and Tomb Mold, and we'll throw in some hard-partying, hellbent for leather hard rock with Hitter, The Donnas and Sheer Mag! We'll also play killer new tracks from thrash legends Testament and Annihilator, and lots more! Of course, we'll also pay tribute to a fallen brother with an ode to the dearly departed Riley Gale of Power Trip, and play a track off that band's untouchable final album Nightmare Logic. Plus, we'll close out the show by digging a classic CELTIC FROST track out of The Graveyard! Time to crank it!

Hejsan motherfuckin' svejsan! Avsnitt 177 är av gammal hederligt snitt. Lite obskyrt från Vinnie, nästan Summoning, bonehead-dötts med riff, ok blackthrash, toadötts och en smocka. Mycket missnöje! Supporta BLMP genom att bli en patron! Spana in de olika alternativen på www.patreon.com/blmetalpodcast Playlist: Atomic Death - Hell Reign on Earth Cirkeln - Golden Rauros Dearth - Autoasphyxia Nocturnal Witch - Black Chalice Toi Toi - This is Shit Birdflesh - Sayonara Sensei

Vi nöjer oss inte med att vara pedagogiska i podden. Nu har vi också förvandlat teori till praktik ute på vägen och nu berättar vi om det i podden. Cirkeln är sluten. Det populära segmentet #Boomwatch är tillbaka och i prylsvepet avhandlar Daniel en ny XC-hoj från Specialized och en aerodynamisk klättrare från Trek. Och som vanligt massor av annat.

Det har slutligen – efter många om, men och krumbukter – blivit dags att fira in avsnitt 200, och det gör vi genom att sammanstråla på plats för första gången på många månader! Det är Geeks – med FZ-Calle i spetsen – som är generösa nog att låna ut sina mysiga lokaler för över två […]

Sara Bergmark Elfgren - författare till bland annat "Norra Latin" och "Vei", samt medförfattare till Engelsforsserien ("Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln") tillsammans med Mats Strandberg - gästar UNGpodden! Hedda, Tiana och Martin blir lite lätt till sig. Eller kanske mest Martin, haha! Författarbild: Henric Lindsten

Vi pratar om känslor, stress och olika nivåer av press. Vi ger er också det ultimata relationstipset som kommer lösa alla problem i era relationer. 

Ingår toffeldjur i din moraliska cirkel? Och är hot om våld också våld? Erik är utbränd och testar Björn i ett stort psykopolitiskt coronatest. Det här och lite till finns att lyssna på i avsnitt 30 av Podcastum ad hominem.

Vore det inte bra om vi slutade spola våra toaletter med färskvatten? Vad skulle hända om toaletten istället omvandlade avfallet till näringsrik jord? I det här avsnittet pratar vi med Karin Habermann, CDO på och medgrundare av den svenska start-upen Harvest Moon. Tillsammans med kollegorna Åsa Karlsson och Peter Thuvander vill hon skapa en radikal förändring i hur vi samexisterar med vår planet. Och allt börjar (och slutar) alltså på toaletten. Den här podcasten produceras av Studio Nyström på uppdrag av Sting Bioeconomy. Programleder gör Oskar Nyström och Helena Wannstedt. Produktion, klippning och musik står Oskar Nyström för.

Tack, tack, tack! ❤️

Han har skrivit mycket skräck och dystopier, allt från Cirkeln till Slutet. Hon är psykolog och har bland annat skrivit den Augustnominerade boken Comedy Queen. Nu har de slagit sig samman och satt några av litteraturhistoriens mest klassiska monster i nutida terapi. I dagens avsnitt av "Bokad hos Cabot" träffar Caroline Cabot författarna Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld. Det blir ett samtal om deras nya bok "Monster i terapi" och dessutom en egen liten session med biblioterapi. Vilka böcker har hjälpt oss i livet?