Podcasts about schibbye

I helgen frigavs journalisten Joakim Medin från det turkiska fängelse där han tillbringat 51 dagar i fångenskap, något som präglat medierapporteringen sen dess. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det har varit idel personporträtt och glädjeskildringar, men utöver det har flera medier försökt skildra spelet bakom frisläppandet. En sak som väckt nyfikenhet är tidssambandet mellan frisläppandet av Joakim Medin och SÄPO:s gripande av en diplomat på UD och en kurdisk politiker i Sverige som misstänks för grov obehörig befattning med hemlig uppgift. De är nu försatta på fri fot, men fortsatt misstänkta. I veckan publicerade sajten Blankspot uppgifter från en hemlig källa som sa att gripandet av de här personerna i själva verket var del av en informell bytesaffär mot Joakim Medin. Vi försöker reda ut om det orsakssamband som Blankspot påstår finns - verkligen finns. Reporter: Lasse TruedsonSVT Västernorrland + Timrå kommun = sant?SVT Nyheter Västernorrland har fått ny redaktionschef och ansvarig utgivare. Hon heter Kristin Hånell och har jobbat där i olika roller i snart 30 år. Så långt, inget konstigt. Men - det finns en pikant detalj här: Hon är gift med Stefan Dalin, kommunstyrelsens ordförande i Timrå och chef för kommunala Torsbodabolaget. Så frågan är - hur står det egentligen till med oberoendet på norrländsk public service?Reporter: Freddi RamelSkandalhistorien om EU-kommissionens gömda SMSVåren 2021. Europa ligger lamslaget och nedstängt av Coronapandemin. Världen väntar på de första vaccindoserna, och trycket på läkemedelsbolagen är skyhögt. Just då lyckas EU-kommissionen sluta ett osannolikt avtal med läkemedelsjätten Pfizer värt 380 miljarder kronor. Ett avtal som sluts på sms. Sms, som när journalister vill få titta på dem, tycks vara... Spårlöst försvunna! Det här har under åren utvecklats till en stor skandal i EU som närskådats av flera instanser och journalister. Den går under namnet Pfizergate. I förra veckan nådde den här historien sin kulmen, när EU-domstolen satte ner foten kring huruvida det var rätt eller fel att inte lämna ut smsen. Reporter: Martina Pierrou

Quem nunca folheou, colecionou ou pelo menos viu o álbum de figurinhas da Copa do Mundo - qualquer Copa - com as fotos dos jogadores dos times selecionados? Nesta Copa do Catar, o jornalista Martin Schibbye e a designer Brit Stakston, ambos suecos, decidiram lançar o projeto "Cards of Qatar" (Cartas do Catar, em tradução livre), em que substituem os jogadores pelos trabalhadores mortos enquanto trabalhavam para construir a infraestrutura deste Mundial de 2022.  Por Paloma Varón, da RFI "Trata-se de uma coleção de histórias apresentadas em formato de figurinhas que se parecem às do tradicional álbum da Panini, essas que a gente coleciona em todas as Copas do Mundo desde que eu era criança – a gente se acostumou a colecionar jogadores, seleções, países. Mas, antes desta Copa do Mundo, houve um grande debate sobre números, estatísticas, sobre quantos morreram na construção, para que esta Copa do Mundo fosse possível", explica à RFI o jornalista Martin Schibbye, criador do projeto Cartas do Catar, que reúne 70 histórias de trabalhadores, publicadas desde junho deste ano.  "E eu senti que, atrás das estatísticas, havia pessoas e nós, jornalistas, não estávamos contando suas histórias. Então eu fui para o Sul da Ásia e, com outros jornalistas, em Bangladesh, Índia e Nepal, para falar com o maior número possível de famílias que perderam seus entes queridos no Catar'", conta Schibbye, que começou este trabalho há dois anos e meio, ainda durante a pandemia, embora só tenha conseguido viajar em novembro do ano passado.  Uma vez que ele tinha as histórias, o desafio era como apresentá-las para que chamassem a atenção dos fãs de futebol e de um público mais amplo.  A responsável pela escolha do formato foi a especialista em estratégia midiática Brit Stakston, cofundadora da plataforma jornalística sueca Blankspot, junto com Schibbye. "Eu trabalho com o Martin há sete anos na Blankspot e desenvolvi a estratégia midiática deste fantástico projeto jornalístico. Para mim, é uma honra trabalhar nas Cartas do Catar, pela urgência do assunto, mas também pelas possibilidades que ele traz de comunicação, de atingir um novo público para o nosso trabalho".  "O design foi feito para quem assiste aos jogos de futebol, para quem tem filhos que colecionam as cartas e figurinhas... Esta me pareceu a maneira mais natural de apresentar essas histórias: os cards funcionam como uma ponte para contar as histórias de cada trabalhador migrante. Nós queríamos destacá-los como as outras estrelas desta Copa do Mundo, queríamos aproveitar a paixão pelo futebol para mostrar os diferentes aspectos deste Mundial", sublinha Brit Stakston.  Ao invés de jogadores profissionais, cada carta conta a história de trabalhadores migrantes que foram ao Catar para conseguir manter suas famílias, mas nunca retornaram aos seus países. "Histórias de trabalhadores migrantes que buscam dar um futuro melhor às duas famílias foram contandas muitas vezes, por décadas, mas a gente queria, nesta caso, apresentá-las de uma nova maneira, para atingir fãs de futebol", completa Schibbye. Não ao boicote, sim à memória O jornalista explica que não se trata de boicotar a Copa do Catar, mas de manter viva esta memória de explorações para que elas não voltem a acontecer. "Uma das famílias que eu entrevistei quando eu fui para o Nepal foi a viúva de Bine Bishworkarma; o seu marido nunca voltou pra casa. Ele morreu no Catar, mas o seu corpo nunca foi mandado de volta. Ela tinha muitas perguntas sobre o que aconteceu com ele no Catar. E, para ter algo que parecesse um funeral, ela pegou suas roupas antigas, num guarda-roupa, e as queimou numa tradição fúnebre", disse. "Eu lhe perguntei sobre os sentimentos dela em relação a esta Copa do Mundo para a qual o seu marido trabalhou - ele era um trabalhador muito talentoso e construiu pisos com materiais preciosos, como mármore. Ela me disse que leu no Facebook pessoas clamando por um boicote, mas ela disse que queria apenas que as pessoas pudessem ver o belo trabalho que o seu marido fez, que lembrem dele, que vejam que é um trabalho bem feito. Suas palavras têm estado comigo neste projeto : é tudo sobre ver e reconhecer o trabalho e não esquecer das pessoas", continua Schibbye.  Caminhos inesperados Confeccionadas em junho deste ano, as cartas seguiram diversos caminhos, alguns até mesmo inseperados pelos criadores do projeto.  "As cartas têm o seu jeito único de achar o caminho até outros países. Ontem um padre na Alemanha colocou as cartas na sua igreja, e acendeu uma vela para cada carta. Então as pessoas que visitarem essa igreja poderão ler essas histórias. O Museu do Design, em Copenhague, nos estendeu a mão, e ofereceu exibir o projeto. Professores de toda a Suécia têm nos contatado para pedir as cartas para discutir esse problema com seus alunos em sala de aula. As cartas também foram traduzidas e publicadas em oito línguas. E, também aqui na Suécia, nas bancas de revistas, além das figurinhas da Panini, as nossas são distribuídas gratuitamente num pacote com oito amostras", conta.  A reportagem da RFI viu as cartas exibidas no Museu do Design, em Cpenhague, na Dinamarca. Anders Eske Laurberg Hansen, o curador da exposição em Copenhague, contou que decidiu exibir as cartas porque, além de mostrarem como o design está em todos os campos, elas incitam os espectadores a agir e exigir mudanças e, portanto, também são em grande parte medida políticas. O turista finlandês Miikka contou à reportagem o que sentiu ao ver a exposição: "Eu fiquei bastante surpreso ao ver esta exposição no Museu do Design, porque eu fui lá para ver o design nórdico e então eu achei esta parte sobre o Catar e os problemas com os trabalhadores estrangeiros. Foi muito interessante ver como eles pensaram esta exposição, especialmente esta das Cartas do Catar, porque eu colecionava as figurinhas da Copa do Mundo quando eu era criança e agora eles usam o mesmo estilo para trazer ao conhevcimento do público o quão ruim é a situação dos trabalhadores estrangeiros no Catar, na construção da infra-estrutura para esta Copa do Mundo".  Cartas foram enviadas à FIFA Além de alcançar um público amplo, Martin tenta que as Cartas do Qatar alcancem os responsáveis pela Copa: "Nós enviamos as cartas para todos os patrocinadores desta Copa, para a FIFA, para o Catar. Nós gostaríamos de ter as respostas deles, para ter a certeza de que isso nunca mais vai acontecer: para fazer reformas trabalhistas, melhorias nas leis de imigração etc. Até agora não recebemos nenhuma respsta da FIFA ou do governo do Catar. A Adidas foi a única empresa que nos respondeu, dizendo que não foi decisão deles que a Copa acontecesse no Catar, mas que estavam atentos para melhorar a situação dos trabalhadores migrantes. Isso mostrou que eles foram tocados pelas histórias", finaliza. Direitos humanos e justiça social Segundo Anders Eske Laurberg Hansen, curador da exposição no Museu do Design de Copenhague, “'Trabalhadores Convidados'” faz parte de um novo espaço do museu denominado “AKUT” (que se traduz em “Agudos”). "AKUT é um espaço para exposições temporárias que mudam de temática cerca de quatro vezes por ano. O espaço dedica-se ao design e artesanato contemporâneos que representam o que está acontecendo no mundo agora e como o design se cruza com temas ambientais, sociais e políticos." "Sentimos que os 'Trabalhadores Convidados' se encaixam na ideia e nos temas relacionados ao AKUT de várias maneiras diferentes. A exposição é muito relevante, pois foi inaugurada poucos dias antes do início da Copa do Mundo da FIFA e, portanto, é diretamente voltada para o evento. Os quatro projetos da exposição comentam a exploração dos trabalhadores migrantes no processo de construção do ambiente necessário para a Copa do Mundo e, portanto, abordam temas como injustiça social e direitos humanos. Os projetos também podem ser vistos como tendo elementos ativistas que incitam os espectadores a agir e exigir mudanças e, portanto, mostram ao nosso público o quão amplo é o campo do design", afirma. Para Hansen, foi importante trazer “Cartas do Catar” para a exposição, ao lado do documentário “A Taça dos Trabalhadores”, "porque ambos os projetos dão voz aos trabalhadores migrantes e contam suas histórias". "Queríamos garantir que as vidas dos trabalhadores não fossem meramente representadas como fatos e estatísticas, mas vidas humanas reais. 'Cartas do Catar' não apenas coloca um rosto nas vítimas, mas também destaca as consequências de longo alcance que essas mortes inexplicadas tiveram para as famílias que ficaram para trás", analisa. Design e política "‘Cartas do Catar' traz um elemento de design para a exposição que se encaixa no objetivo principal do museu de exibir design. As cartas são um bom exemplo de quão amplo é o campo do design, como ele está evoluindo e que o design também pode ter aspectos políticos. Além disso, elas mostram que um amplo espectro de profissionais, neste caso jornalistas, utiliza elementos do campo do design em seu trabalho e como meio de comunicação". Hansen garante que a reação do público à exposição tem sido muito positiva. "Muitos ficaram agradavelmente surpresos ao ver uma exposição com elementos de ativismo em uma instituição estabelecida como nosso museu. Eles gostam que um museu de design também possa fornecer uma plataforma para debate sobre tópicos complicados, como direitos humanos e injustiça social", conta. "Recebemos muitos comentários sobre o fato de que a exposição é esteticamente agradável, com fotos e designs bonitos e emocionantes, mas também tem uma mensagem importante a transmitir. Eles gostam de como a exposição mostra como o design pode ser algo que usamos no nosso dia a dia, mas também pode ser um meio de chamar a atenção para questões importantes", conclui Hansen.  Mudanças à vista? No início desta semana, o diretor geral da Organização Internacional do Trabalho (OIT) se declarou "razoavelmente otimista" sobre a possibilidade de um acordo com a FIFA para que os direitos sociais sejam levados em consideração no momento de definir as sedes das Copas do Mundo, depois das críticas ao Mundial de 2022 no Catar. A agência da ONU propõe "uma revisão diligente dos países candidatos" a organizar a Copa, afirmou em entrevista à AFP Gilbert F. Houngbo, que se encontrou no domingo em Doha com o presidente da Federação Internacional de Futebol (FIFA), Gianni Infantino. "Todas as discussões que tivemos até o momento me levam a acreditar que a FIFA está mais que decidida a garantir que, nos próximos Mundiais, a questão social e o respeito às normas de trabalho sejam fundamentais", afirmou Houngbo.

Herrarnas fotbolls-VM i Qatar förknippas redan innan första avspark med döda migrantarbetare. Hör journalisten Martin Schibbye som granskat situationen. Enligt vissa rapporter rör det sig om över 6 500 dödsfall i samband med byggen av arenor och tunnelbanor inför det stora mästerskapet.Hör Martin Schibbye, journalist på Blankspot, och Halvor Ekeland, journalist på NRK, som båda har granskat migrantarbetarnas situation i landet.Programledare: Mikael KulleSändes i P1 Morgon 20 oktober 2022

Att bli förälder kan vara ett stort skifte. På många sätt är det ett avslut av ett liv som utgår mest från de egna behoven. Men vad händer när barnen blir stora och flyttar ut? Ett avslut som både kan locka och skrämma men där det oundvikligen kommer att finnas mer plats för det egna jaget igen. Lotta Schibbye Fredrikson är mamma till tre barn som har och är på väg att flytta från föräldrahemmet. Fanny möter Lotta i ett samtal om relationen mellan vuxna barn och deras föräldrar, vad som blir viktigt när barnen lämnar hemmet och vilka känslor som uppenbarar sig i skiftet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

I andra avsnittet av Filmcirkeln snackar vi om den verklighetsbaserade filmen 438 dagar (regi: Jesper Ganslandt). Spoilervarning! Se filmen innan du lyssnar på avsnittet. I avsnittet diskuterar vi historiens fokus - Hur tycker vi egentligen att filmen balanserar scener om politiken och scener om Schibbye & Perssons vardag i fängelset? Hade filmskaparna kunnat berättat händelserna på ett bättre sätt eller gick de rätt väg? Allt detta och mycket mer i avsnitt 2! Följ oss på Facebook & Instagram under "Filmcirkeln". Du hittar oss även på Letterboxd där vi samlar våra betyg på filmtitlarna vi diskuterar.https://letterboxd.com/filmcirkeln/

Vi snackar radarpar och försöker utröna vad som egentligen krävs för att två personer ska bli just ett sådant. Marcus gräver sig djupt ner i den svenska myllan och Emil tar sig över pölen, igen, i jakt på ett lite udda radarpar. Dessutom: Vikten av att känna en annan persons mamma, det ljud från Schibbye och Perssons presskonferens som eventuellt (inte) fick Emils flickvän på fall och så får ni höra Marcus försöka använda ordet "isogen" på rätt sätt. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi snackar radarpar och försöker utröna vad som egentligen krävs för att två personer ska bli just ett sådant. Marcus gräver sig djupt ner i den svenska myllan och Emil tar sig över pölen, igen, i jakt på ett lite udda radarpar. Dessutom: Vikten av att känna en annan persons mamma, det ljud från Schibbye och Perssons presskonferens som eventuellt (inte) fick Emils flickvän på fall och så får ni höra Marcus försöka använda ordet "isogen" på rätt sätt. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dagens gäst är journalisten Martin Schibbye, som blev känd för allmänheten 2011 när han och kollegan Johan Persson greps av regimen i Etiopien och sattes i fängelse i 14 månader, oskyldigt dömda för terrorbrott. Schibbye återvände nyligen till regionen, denna gång till Etiopiens grannland Eritrea, för att söka svar på vad som hänt med den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad där i över 18 år. Vi räknar dagarna Dawit Isaak varit frihetsberövad och han har blivit symbolen när man hyllar pressfriheten. Men få av oss känner egentligen till hans historia, varför han sitter fängslad och vad för typ av land Eritrea är. Om detta handlar dagens avsnitt. Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Journalisten Martin Schibbye gästar intervjupodden och berättar om sin nya bok där han söker Dawit Isaak. Men han berättar även om sin besvikelse över den kommande filmen om sin egen fängelsetid. Intervjuar gör Jonas Nordling.

Martin Schibbye satt tillsammans med sin kollega Johan Persson 438 dagar i etiopiskt fängelse. I Förhandlingspodden ger han sin syn på vilket mod som krävs för att genomföra ett sådant uppdrag, hur man samarbetar under extrema omständigheter och slutligen hur man återhämtar sig efter avslutat uppdrag. Vi pratar också om tyst diplomati, den förhandlingsstrategi som användes från den svenska regeringens sida för att Martin och Johan skulle släppas. Martin analyserar också Dawit Isaak-fallet där också tyst diplomati är den väg som används. Martin driver idag sin journalistik på www.blankspot.se Martin Schibbye och Johan Persson har också startat en fond (Kalityfonden) till stöd för fängslade journalister och fotografer. Ni finner den på www.kalityfonden.se.

Den 30:e november 2017 gästades Studentafton av Brit Stakston och Martin Schibbye, grundarna till det journalistiska projektet Blankspot. Aftonen inleds med att Stakston och Schibbye berättar om bakgrunden till Blankspot och betydelsen av att bedriva journalistik bortom nyhetsagendan. Därefter intervjuas de båda gästerna av journalisten Heidi Avellan som går på djupet vad gäller kvalitetsjournalistikens allt viktigare roll i samhället. Aftonen avslutas som vanligt med frågor från publiken. Martin Schibbye är journalist med fokus på utlandsreportage, och satt mellan 2011 och 2012 fängslad i Etiopien efter att ha bedrivit journalistiskt arbete i området. Brit Stakston är författare och mediestrateg med digitalisering som specialområde. Blankspot är en oberoende medborgarfinansierad reportagesajt med syfte att belysa vita fläckar i Sverige och världen. Läs mer om projektet på www.blankspot.se.

Den 7:e oktober 2013 gästade Martin Schibbye och Johan Persson Studentafton. Sommaren 2011 reste Schibbye och Persson till Etiopien med mål att granska jakten på olja i den konfliktfyllda regionen Ogaden. Deras tillvaro sattes på spel när de blev tillfångatagna av etiopiska soldater för att ha korsat gränsen från Somalia utan tillstånd. Detta blev starten på deras 438 dagar i Kalityfängelset i Etiopien. De gästade Studentafton för att berätta om tiden i fångenskap och för att ge sin syn på pressfrihetens roll i demokratin.

I det tredje avsnitt av podden diskuterar Blankspot-redaktionen terrorattentaten i Paris och utvecklingen i Burundi. Studion gästas också av #blankspot5-teamet Anna Roxvall och Johan Persson som berättar om reportageresan till Burundi och deras tankar kring det reportage som snart kommer att publiceras på blankspotproject.se Lyssna och kom gärna med idéer till vad vi borde ta upp framöver. Podden är en chans för oss i redaktionen att berätta om vad som händer inom Blank Spot men också mer snabbfotat kunna kommentera skeenden i omvärlden.  #blankspotpodd   

Avskyn till hälsningen "god morgon" släpps lös i avsnitt 77 där det också blir ett frukostkopplat regressionsbeteende. Dessutom ett undkommande av döden, kaffekaos, kanalbytesdaltandet, dinosaurielikheten hos Arjen Robben - och gör i ordning isbergssalladen - för det är dags för lunch!

Fullspäckat schema i dagens Aschberg! Först pratar vi med initiativtagarna bakom kampanjen "Fatta", en kampanj som kräver en förändrad syn på sex, våldtäkt och på sexuallagstiftningen. Sen kommer journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som under 438 dagar var fängslade i Etiopien.

Journalist, fotograf som gett ut boken 438 dagar Det är en fin dag att dö på så inleds journalisten Martin Schibbyes och fotografen Johan Perssons Sommar i P1. De satt tillsammans 438 dagar i etiopiskt fängelse efter att ha beskyllts för terrorism. I sitt Sommarprogram berättar de om tiden i fängelset, om dagen då de utsattes för skenavrättning och hur man blir sig själv igen efter att ha blivit fysiskt fri. - Varje morgon går jag mentalt tillbaka in i fängelset igen. Att komma hem. Att bli den Martin som min fru Linnea gifte sig med Martin-Martin och inte bara journalist-Martin är svårt, berättar Martin Schibbye, som är den som pratar i programmet. Johan Persson väljer musiken. I Sommar i P1 beskriver de förhållandena i det etiopiska fängelset och om hur fångarna, där flera andra också visade sig vara journalister, började kommunicera med varandra via hemliga brev gömda i tändsticksaskar och schampoflaskor. Under de tre första veckorna hålls Persson och Schibbye åtskilda innan de får dela cell. - Vi konstaterar att hellre tre år tillsammans i cellen än tre veckor själv. Vi började göra det här sommarprogrammet i huvudet. Vi levde på hoppet om att en dag få berätta. Om Martin Schibbye och Johan Persson Journalisterna blev kända som Etiopiensvenskarna efter att under en reportageresa i Ogadenprovinsen skjutits och tillfångatagits av etiopisk militär 30 juni 2011. I december samma år dömdes de med fabricerade bevis till elva års fängelse och inledde därefter en benådningsprocess. Efter att ha avtjänat 14 månader i det beryktade Kalityfängelset blev de frisläppta och kunde återvända till Sverige. Producent: Lars Truedsson

Journalisten Maria Ehrlin är på besök. Sociala normer som att prata i telefon och ge stående ovationer behandlas. Vi svär i kyrkan genom att såga idoldyrkan av Schibbye och Persson.