Podcasts about stig lindberg

Trots sitt blåa evighetstecken till logotyp gick Konsum under. Katarina Wikars minns sin barndoms kooperativa tillvaro och söker ett svar på vad som hände med den blåvita drömmen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag är sannerligen ett barn av kooperationen.Det är sent sextiotal och pappa sitter vid köksbordet och räknar samman konsumkvittona på en stor räknemaskin från Facit. Det är tid för återbäringen. Måhända är den fortfarande tre procent eller så har den redan börjat krypa neråt men det är en inarbetad nära sakral ritual. Vi har en grön gammal plåtlåda där det står ”för kooperativa kassakvitton”, där man kan fälla ut etiketter på vad man saknar i hushållet, en sorts orubblig inköpslista med basvaror. Jag längtar efter sagogryn, kabeljo och kängsnören.Mitt i byn står ett vitmålat funkiskonsum som en modernistisk monolit med föreståndare och biträde och där jag ibland kan få äran att prismärka varor. Konsumbutiken är ett kollektivt nav i vars närhet allt från frågesporter till majstångsresningar äger rum. Och när jag är i tidiga tonåren får jag en bankbok som det står KF:s sparkassa på och pappa förklarar högtidligt att nu är jag också delägare i Konsum.Att detta redan utspelar sig i kooperationens nedförsbacke inser jag först när jag läser två böcker om Konsums uppgång och fall. Sara Kristofferssons ”Det förlorade paradiset” och Jonas Fröbergs ”Huset mitt i byn”. De skildrar i sak samma rörelse men medan designhistorikern Sara Kristoffersson drar upp de stora penseldragen om kooperationen som ville omdana hela samhället, om folkhemsgenerationen som handlade på Konsum, försäkrade sig i Folksam, tankade på OK och begravdes av Fonus så går journalisten Jonas Fröberg ner på bynivå och berättar om sin morfar, konsumföreståndaren i den lilla byn Myckelgensjö i Ångermanland från 40-talet och framåt. En trakt genomsyrad av folkbildningsideal, där bara arbetare som organiserade sig kunde uppnå förändring. Konsumtionsföreningarna som bildades för att få ner matpriserna hade sent 1930-tal över 600 000 medlemmar, och Jonas Fröbergs morfars butik blir den 4 849:e i Sverige. KF har både visioner och provkök, vill uppfostra, det går att handla på rätt sätt och målet är inget mindre än en lyckligare mänsklighet. KF lånade av sina medlemmar och när de var som störst ägde de åtskilliga fabriker med egna varumärken: däck- korv- och kaffefabriker och Gustavsbergs porslinsfabrik. Hade berömda formgivare som Stig Lindberg och Lisa Larsson knutna till sig. Deras visionära arkitektkontor ritade hypermoderna standardiserade butiker med platta tak som de spred över det glest befolkade inlandet.KF satte också visuella avtryck i huvudstaden: Lampfabriken Luma vid Hammarbykanalen med en dygnet runt-upplyst glaskub på taket och huvudkontoret vid Slussen - ett skepp av glas och stål med restaurangen Gondolen högst upp i Katarinahissen. Ute på Kvarnholmen byggdes ett mönstersamhälle med radhus för arbetarna.Men samtidigt som stadskärnorna mejades ner för att ge plats åt 200 Domusvaruhus i betong på 70-talet så började det gå alltmer knackigt för kooperationen. De hade hård konkurrens av ICA som profilerade sig med en glad gubbe i rött medan Konsum lanserade en ny abstrakt logotyp, ett blått möbiusband, ett evighetstecken som folk inte riktigt kunde knyta an till fast det i annonser förklarades att tecknet signalerade köptrygghet.Sedan lanserades serien Blåvitt med basvaror som bara hette havregryn och tandkräm. Det är sjuttiotalets sista skälvande år och blåvitt blir en sista veritabel succé bland de prismedvetna hushållen även om jag och väninnorna tyckte det var töntigt att bli påkommen med en av de här blåvita förpackningarna. Vi hade börjat lifta till Stockholm för att köpa jeans med specifika märken på Gamla Brogatan och skulle aldrig sätta på oss något ur KF:s bruna basgarderob i elektrisk polyester.Den kooperativa rörelsen balanserade allt sämre på sina två ben. Runt om på landsbygden hade redan många av de små funktionalistiska butikerna likt den i min barndomsby lagts ner på grund av höga priser och klent sortiment. Bilen fanns i varje kärnfamiljs garage och Domusvaruhus med rulltrappor och parkering på taket bara några mil bort. Var det bilismen som dödade Konsum? Var det nyliberalismen? Sara Kristoffersson menar i ”Det förlorade paradiset” att den ideologiska strömkantringen åt höger vid den här tiden och SAF:s satsa på dig själv kampanjer signalerade en ny konsumtionskultur. Kollektivet trädde åt sidan för att ge plats åt jaget och ordet solidaritet försvann ur den politiska terminologin. ”Antikonsumism byts ut mot köpfest.”Lönsamheten blev allt sämre, centraliseringen tilltog, återbäringen sjönk. Blåvitt dog, och konsumenterna ville inte vare sig ha Cirkelkaffe och Lumalampor längre. De centralt belägna Domusvaruhusen som bara hade en livslängd på 15 år slogs igen, fabrikerna såldes och litteraturfrämjandet gick upp i rök. Och det slår mig att jag inte har den blekaste aning var min bankbok där det framgår att jag är en delägare i KF:s sparkassa har blivit av. Kanske är den makulerad.Moderna museet rekonstruerade häromåret konstnären Björn Lövins utställning ”Konsument i oändligheten” från 1971. Där kunde man se den fiktiva Herr P:s tvårumslägenhet i ett miljonprogram. I trappuppgången en uträkning där det framgår hur lite pengar en låginkomsttagare hade att röra sig med då alla fasta utgifter är betalda. Detta är samtidigt som Konsum lanserar sin nya logotyp, det blåa oändlighetstecknet. Herr P förklarar i ett brev hur glad han ändå blir av att se en buss med det påmålade oändlighetstecken i sin vardag. Någon bryr sig om honom. Och Herr P gör i en hemlig skrubb frigörande konst av just plastpåsar och omslagspapper med detta tecken, som för honom representerar gränslöshet, trygghet och solidaritet.Och när min mamma dör hittar jag ett otal minutiöst hopvikta plastpåsar med det blåa evighetstecknet i en låda. Och trettio buntade årgångar av tidningen Vi i skrubben. Och i den gröna kooperativa plåtlådan ligger en handfull bleknande kvitton kvar från mitten av nittiotalet som pappa inte brytt sig om att räkna ihop.Numera tränar vi på samverkan i bostadsrättsföreningarna. Och Konsums ambition om en mänsklighet som inte är satt i skuld och inte lever över sina tillgångar är sedan länge begraven. Konsum heter förresten Coop numera och återbäringen är 0 procent. Men kanske var KF bara för tidigt ute med sina baskollektioner och visioner? Finns det inte just nu ett sug efter liknande projekt, kooperativa sammanslutningar med crowdfunding som övergripande idé, där man kan handla närodlat, billigt och klimatsmart i någon slags förberedelse för den stundande globala apokalypsen?Vad hände då med Konsum i Myckelgensjö? Affären där blev ett bykooperativ låter Jonas Fröberg berätta medan alla de andra butikerna i närområdet sedan länge är nedlagda. Kanske finns en skylt kvar i något uthus: ”Ej tjäna på andra men tjäna varandra”. Det låter som något från en annan värld. Det kanske är talande att min bys legendariska Konsumskylt i gemener till slut hamnade – på Skansen.Katarina Wikarsmedarbetare på kulturredaktionenLitteraturHuset mitt i byn av Jonas Fröberg. Weyler förslag, 2024.Det förlorade paradiset av Sara Kristoffersson. Volante, 2024.Björn Lövin Den omgivande verkligheten, utställningskatalog Moderna Museet, 2022.

Någon borde skriva en bibel om nyligen bortgångna Lisa Larson - det är Lotta och gästen Magnus Palm rörande överens om i detta avsnitt. Men vad lämnar världens mest kända keramiker efter sig, i form av saknad, minnen och konstnärligt avtryck? Hör om det genuint mänskliga som Magnus ser i Lisa Larsons flodhästar, om barnskulpturerna som gör Lotta tårögd, om rabaldret kring ABC-flickorna, om världens mesta Lisa Larson-samlare och om Lisas unika relation till Stig Lindberg. Magnus och Lotta pratar dessutom vidare om keramik och kakel och om de berömda kopparna från Upsala-Ekeby som kineserna har blivit helt tokiga i.Retrorundan görs av Lotta Reberg och Tredje Statsmakten Media.Följ oss på instagram.com/retrorundan, facebook där vi också heter Retrorundan eller maila retrorundan@tredjestatsmakten.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den folkkära konstnären och keramikern Lisa Larson har avlidit efter en tids sjukdom, hon blev 92 år gammal. Här följer ett samtal med Sveriges Radios Rigmor Ohlsson från 2018 där Lisa Larson berättar om sitt liv med leran. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I folkhemssverige på 50- och 60-talet var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste i de flesta hem och numera i nätauktionernas eldorado är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning.　Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer nästan fått kultstatus.　1954, efter 5 års studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Kärleken till leran förblev stark livet ut. Ett program av Rigmor Ohlsson.

I september 2021 fyller keramikern Lisa Larson 90 år och det firar vi med att återutsända ett samtal som Rigmor Ohlsson gjorde 2018. I nästan sju decennier har Lisa Larson skapat Sveriges populäraste keramikfigurer: hundar, katter, lejon, ABC-flickor, all världens barnfigurer och luciatåg, och mycket annat. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer har en strykande åtgång. I ett samtal med Rigmor Ohlsson berättar den nu 90-åriga keramikern om sitt liv med leran. I folkhemssverige på 50- och 60-talet var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste i de flesta hem och numera i nätauktionernas eldorado är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer nästan fått kultstatus. 1954, efter fem års studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Fortfarande är kärleken till leran lika stark och lusten obruten att skapa nya figurer. Ett program av Rigmor Ohlsson.

"Vem är du i Mumindalen" har i generationer funkar både som raggreplik och personlighetsanalys. Idag har filmen "Tove" premiär, om några viktiga år i konstnärsikonen Tove Janssons liv. Kritikerna Jenny Teleman och Annina Rabe delar med sig av sina intryck - och vem de själva är i Mumindalen. STIG LINDBERG - KONSTNÄREN SOM FÄRGSATTE FOLKHEMMET Formgivaren och illustratören Stig Lindberg, 1916-1982, blandade ingenjörskunnande med formpoesi i sin roll som konstnärlig chef på Gustavsbergs porslinsfabrik. Han gjorde otaliga serviser som knappt något svenskt hem lyckats undvika, men också offentlig konst och skulpturer. Nu är han aktuell med en utställning på Millesgården i Stockholm, och våra kritiker Nina Asarnoj och Gunnar Bolin har tjuvkikat. NED I KANINHÅLET MED ALICE I UNDERLANDET Dagens klassiker handlar om en barnbok  som satt både skräck och förtjusning i sina läsare sedan 1865, Lewis Carrolls "Alice i Underlandet". Laura Wihlborg berättar, och som uppläsare hör vi Allan Edwall. Programledare: Karsten Thurfjell Producent: Ulph Nyström

Keramikpodden besöker konstnären och keramikern Kjell Janson i hans ateljé utanför Mora. Som ung arbetade han som drejare både på Rörstrand och Gustavsberg och fick då chansen att jobba med storheter som Lisa Larson, Stig Lindberg och Berndt Friberg. Idag jobbar han med friare former i lera, glas och brons och efter alla dessa år tycker han att verkstaden och drejskivan lockar mer än någonsin.

I SVT-dokumentären "Jag är Klimpen, motherfucker!" får vi följa skådespelaren Martin Iliou (f.d. Lindqvist) från Bert-serien på 90-talet: hans väg ned och upp igen. Men vad ger sådana här skildringar av män i kris? Det är P1 Kulturs kritiker Nina Asarnoj som har sett den här dokumentären - och några andra filmer på temat. De är Fraemling av Mikel Cee Karlsson från 2019 och mobilfilmen En enastående studie i mänsklig förnedring av Patrik Eriksson från 2008. Samtalet kretsar kring frågan om man beskriver och skildrar en person på väg att gå under. Om smärta går att visa i bild och hur den här manliga vänskapen och ambitionen att göra något konstnärligt av kraschen både utnyttjar vännens läge och samtidigt kan vara en väg upp och lösning. Ett slags ömsesidigt utnyttjande. OM HILLARY CLINTON ALDRIG GIFT SIG MED BILL I romanen "Rodham" har den amerikanska bästsäljande författaren Curtis Sittenfeld skapat en fiktion där Hillary Clinton väljer bort sin förälskelse Bill Clinton i ett tidigt skede i livet. Det är ett exempel på en så kallad "kontrafaktisk historia". som P1 Kulturs kritiker Mattias Berg har läst. DEN STORE KERAMIKERN I SKUGGAN AV DE STÖRSTA På fyrtio, femtio och sextiotalet köptes det, till mängder av svenska hem, en lite vas, en skål eller kanske en askopp som det stod Rörtsrand och så signaturen "gn" under - GN för Gunnar Nylund. Idag överflödar Gunnar Nylunds keramik auktionssajter och loppisar, men han har ändå med åren kommit att hamna i skuggan av andra framstående keramiker som Stig Lindberg, Wilhelm Kåge, Marianne Westman eller Carl Harry Stålhane. Gunnar Bolin bestämde sig för att ta reda på varför. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

Om kaffekoppar finns det betydligt mer att säga än vad man som lekman kan ana. Form och design är bara några av alla faktorer att beakta vid köp, menade 1949 formgivaren Stig Lindberg.

Stig Lindberg är ett namn som har gått få förbi. Keramiker, illustratör och textilkonstnär. Listan kan göras lång över hans många olika verksamhetsområden. Det här avsnittet är en kortfattad introduktion till Stig Lindbergs liv och verk. Litteratur och vidare läsning: Anna Larsdotter, "Stig Lindberg, Människan Formgivaren", Historiska Media, 2016Petter Eklund, "Stora boken om Stig Lindberg", Egmont, 2016 Ni följer väl oss på Instagram @designpodden. Det går också utmärkt att maila oss på designpodden@gmail.com. Musik: Heftone Banjo Orchestra 'Dill Pickles'

I Folkhemssverige på 50- och 60-talen var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste. Idag, i nätauktionernas eldorado, är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning. I nästan sju decennier har Lisa Larson skapat Sveriges populäraste keramikfigurer. Hundar, katter, lejon, ABC-flickor, all världens barnfigurer och luciatåg. Och mycket annat. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer har en strykande åtgång. I ett samtal med Rigmor Ohlsson berättar den nu 87-åriga keramikern om sitt liv med leran. 1954, efter 5 års  studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon sen på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Fortfarande är kärleken till leran lika stark och lusten obruten att skapa nya figurer. Ett program från 2019 av Rigmor Ohlsson.

Gunnar Nylund ruvar lite i skuggan av mer berömda kolleger som Stig Lindberg och Wilhelm Kåge - men finns ännu kvar i många svenska hem. Hur står sig hans jultallrikar och djurfiguriner i dag? Det är Kulturredaktionens Gunnar Bolin som har tagit hjälp av Inger Nordström på Rörstrands museum och Petter Eklund - författare till en ny monografi om Gunnar Nylund - för att titta närmare på keramikerns verk då och nu. Jenny Teleman har signerat dagens seriehörna. Där behandlas illustratören Piotr Sochas och biologen Wojcieh Grajkowsikis "Stora boken om träd", Alma-pristagaren Shaun Tans "Cikada", "Alltid fucka upp" av Moa Romanova och "Vi skulle segla jorden runt" av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark. P1 Kulturs reporter Joakim Silverdal har träffat personerna bakom den nya stora uppsättningen av "La Traviata" på Norrlandsoperan i Umeå - som sjungs på svenska och med en högst annorlunda scenografi. Vi får även höra kritikern Martina Lowden recensera Fredrik Nybergs diktsamling "Offerzonerna" och om Ali Smiths nya roman "Höst". Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Mattias Berg

I nästan sju decennier har Lisa Larson skapat Sveriges populäraste keramikfigurer. I ett samtal med Rigmor Ohlsson berättar den nu 87-åriga keramikern om sitt liv med leran. I folkhemssverige på 50- och 60-talet var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste i de flesta hem och numera i nätauktionernas eldorado är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer nästan fått kultstatus. 1954, efter 5 års studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon  på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Fortfarande är kärleken till leran lika stark och lusten obruten att skapa nya figurer. Ett program av Rigmor Ohlsson.

Ofta hamnar Karin Björquist lite i skuggan av "gubbar" som Wilhelm Kåge och Stig Lindberg, detta trots att hon är en av de viktigaste svenska kermikerna. Verksam på Gustavsbergs keramikstudio under halva 1900-talet, med en lång rad serviser och offentliga utsmyckningar på sin repertoar. Och dessutom formgivaren bakom det klassiska mönstret Spisa Ribb. Litteratur: Arthur Hald & Hedvig Hedqvist, "Karin Björquist - formgivare", Carlsson Bokförlag, Lund, 1995 Följ DesignPodden på Instagram @designpodden för bilder och vidare lästips. DesignPodden kommer varje vecka göra nerslag i designhistorien med fokus på 1900-talet och Skandinavien.

Dags att återigen prata om Gustavsberg. Efter avsnitt om både Wilhelm Kåge och Stig Lindberg är det hög tid att kika lite närmare på Lisa Larson och alla hennes fantastiska keramikföremål. Låt oss prata lite om katter, hundar, kvinnor, barn och en och annan väggrelief. Litteratur: Märta Holkers, "Lisa Larson keramiker", Bokförlaget Arena, 2014.Andreas Ribbung, "Lisa Larson - Gustavsberg, 1954-80", 2009. Följ DesignPodden på Instagram @designpodden för bilder och vidare lästips. DesignPodden kommer varje vecka göra nerslag i designhistorien med fokus på 1900-talet och Skandinavien.

This week Sydney Friedman and I talked about Stig Lindberg (1916-1982) and the Bersa pattern. This is part one of a two part series that focuses on Scandinavian design. Check out the pictures for this episode at the @DecArtsPodcast twitter feed. National Museum page for Gustavsberg http://www.nationalmuseum.se/sv/English-startpage/Visit-the-museum/NM-runt-om-i-Sverige/Gustavsbergs-porslinsfabrik/ Gloria Cecelia Ray Karlmark, Little Rock Nine http://www.encyclopediaofarkansas.net/encyclopedia/entry-detail.aspx?entryID=726

Han kanske inte ritade Berså. Och kanske inte Spisa Ribb heller. Men hur som helst måste Stig Lindberg betraktas som en av våra mest folkkära formgivare. Följ med DesignPodden på en resa från Umeå till krigets Bagdad. Källor:Anna Larsdotter, "Stig Lindberg, Människan Formgivaren", Historiska Media, Lund, 2016 Följ DesignPodden på Instagram @designpodden för bilder och vidare lästips. DesignPodden kommer varje vecka göra nerslag i designhistorien med fokus på 1900-talet och Skandinavien.