Podcasts about weyler

Trots sitt blåa evighetstecken till logotyp gick Konsum under. Katarina Wikars minns sin barndoms kooperativa tillvaro och söker ett svar på vad som hände med den blåvita drömmen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag är sannerligen ett barn av kooperationen.Det är sent sextiotal och pappa sitter vid köksbordet och räknar samman konsumkvittona på en stor räknemaskin från Facit. Det är tid för återbäringen. Måhända är den fortfarande tre procent eller så har den redan börjat krypa neråt men det är en inarbetad nära sakral ritual. Vi har en grön gammal plåtlåda där det står ”för kooperativa kassakvitton”, där man kan fälla ut etiketter på vad man saknar i hushållet, en sorts orubblig inköpslista med basvaror. Jag längtar efter sagogryn, kabeljo och kängsnören.Mitt i byn står ett vitmålat funkiskonsum som en modernistisk monolit med föreståndare och biträde och där jag ibland kan få äran att prismärka varor. Konsumbutiken är ett kollektivt nav i vars närhet allt från frågesporter till majstångsresningar äger rum. Och när jag är i tidiga tonåren får jag en bankbok som det står KF:s sparkassa på och pappa förklarar högtidligt att nu är jag också delägare i Konsum.Att detta redan utspelar sig i kooperationens nedförsbacke inser jag först när jag läser två böcker om Konsums uppgång och fall. Sara Kristofferssons ”Det förlorade paradiset” och Jonas Fröbergs ”Huset mitt i byn”. De skildrar i sak samma rörelse men medan designhistorikern Sara Kristoffersson drar upp de stora penseldragen om kooperationen som ville omdana hela samhället, om folkhemsgenerationen som handlade på Konsum, försäkrade sig i Folksam, tankade på OK och begravdes av Fonus så går journalisten Jonas Fröberg ner på bynivå och berättar om sin morfar, konsumföreståndaren i den lilla byn Myckelgensjö i Ångermanland från 40-talet och framåt. En trakt genomsyrad av folkbildningsideal, där bara arbetare som organiserade sig kunde uppnå förändring. Konsumtionsföreningarna som bildades för att få ner matpriserna hade sent 1930-tal över 600 000 medlemmar, och Jonas Fröbergs morfars butik blir den 4 849:e i Sverige. KF har både visioner och provkök, vill uppfostra, det går att handla på rätt sätt och målet är inget mindre än en lyckligare mänsklighet. KF lånade av sina medlemmar och när de var som störst ägde de åtskilliga fabriker med egna varumärken: däck- korv- och kaffefabriker och Gustavsbergs porslinsfabrik. Hade berömda formgivare som Stig Lindberg och Lisa Larsson knutna till sig. Deras visionära arkitektkontor ritade hypermoderna standardiserade butiker med platta tak som de spred över det glest befolkade inlandet.KF satte också visuella avtryck i huvudstaden: Lampfabriken Luma vid Hammarbykanalen med en dygnet runt-upplyst glaskub på taket och huvudkontoret vid Slussen - ett skepp av glas och stål med restaurangen Gondolen högst upp i Katarinahissen. Ute på Kvarnholmen byggdes ett mönstersamhälle med radhus för arbetarna.Men samtidigt som stadskärnorna mejades ner för att ge plats åt 200 Domusvaruhus i betong på 70-talet så började det gå alltmer knackigt för kooperationen. De hade hård konkurrens av ICA som profilerade sig med en glad gubbe i rött medan Konsum lanserade en ny abstrakt logotyp, ett blått möbiusband, ett evighetstecken som folk inte riktigt kunde knyta an till fast det i annonser förklarades att tecknet signalerade köptrygghet.Sedan lanserades serien Blåvitt med basvaror som bara hette havregryn och tandkräm. Det är sjuttiotalets sista skälvande år och blåvitt blir en sista veritabel succé bland de prismedvetna hushållen även om jag och väninnorna tyckte det var töntigt att bli påkommen med en av de här blåvita förpackningarna. Vi hade börjat lifta till Stockholm för att köpa jeans med specifika märken på Gamla Brogatan och skulle aldrig sätta på oss något ur KF:s bruna basgarderob i elektrisk polyester.Den kooperativa rörelsen balanserade allt sämre på sina två ben. Runt om på landsbygden hade redan många av de små funktionalistiska butikerna likt den i min barndomsby lagts ner på grund av höga priser och klent sortiment. Bilen fanns i varje kärnfamiljs garage och Domusvaruhus med rulltrappor och parkering på taket bara några mil bort. Var det bilismen som dödade Konsum? Var det nyliberalismen? Sara Kristoffersson menar i ”Det förlorade paradiset” att den ideologiska strömkantringen åt höger vid den här tiden och SAF:s satsa på dig själv kampanjer signalerade en ny konsumtionskultur. Kollektivet trädde åt sidan för att ge plats åt jaget och ordet solidaritet försvann ur den politiska terminologin. ”Antikonsumism byts ut mot köpfest.”Lönsamheten blev allt sämre, centraliseringen tilltog, återbäringen sjönk. Blåvitt dog, och konsumenterna ville inte vare sig ha Cirkelkaffe och Lumalampor längre. De centralt belägna Domusvaruhusen som bara hade en livslängd på 15 år slogs igen, fabrikerna såldes och litteraturfrämjandet gick upp i rök. Och det slår mig att jag inte har den blekaste aning var min bankbok där det framgår att jag är en delägare i KF:s sparkassa har blivit av. Kanske är den makulerad.Moderna museet rekonstruerade häromåret konstnären Björn Lövins utställning ”Konsument i oändligheten” från 1971. Där kunde man se den fiktiva Herr P:s tvårumslägenhet i ett miljonprogram. I trappuppgången en uträkning där det framgår hur lite pengar en låginkomsttagare hade att röra sig med då alla fasta utgifter är betalda. Detta är samtidigt som Konsum lanserar sin nya logotyp, det blåa oändlighetstecknet. Herr P förklarar i ett brev hur glad han ändå blir av att se en buss med det påmålade oändlighetstecken i sin vardag. Någon bryr sig om honom. Och Herr P gör i en hemlig skrubb frigörande konst av just plastpåsar och omslagspapper med detta tecken, som för honom representerar gränslöshet, trygghet och solidaritet.Och när min mamma dör hittar jag ett otal minutiöst hopvikta plastpåsar med det blåa evighetstecknet i en låda. Och trettio buntade årgångar av tidningen Vi i skrubben. Och i den gröna kooperativa plåtlådan ligger en handfull bleknande kvitton kvar från mitten av nittiotalet som pappa inte brytt sig om att räkna ihop.Numera tränar vi på samverkan i bostadsrättsföreningarna. Och Konsums ambition om en mänsklighet som inte är satt i skuld och inte lever över sina tillgångar är sedan länge begraven. Konsum heter förresten Coop numera och återbäringen är 0 procent. Men kanske var KF bara för tidigt ute med sina baskollektioner och visioner? Finns det inte just nu ett sug efter liknande projekt, kooperativa sammanslutningar med crowdfunding som övergripande idé, där man kan handla närodlat, billigt och klimatsmart i någon slags förberedelse för den stundande globala apokalypsen?Vad hände då med Konsum i Myckelgensjö? Affären där blev ett bykooperativ låter Jonas Fröberg berätta medan alla de andra butikerna i närområdet sedan länge är nedlagda. Kanske finns en skylt kvar i något uthus: ”Ej tjäna på andra men tjäna varandra”. Det låter som något från en annan värld. Det kanske är talande att min bys legendariska Konsumskylt i gemener till slut hamnade – på Skansen.Katarina Wikarsmedarbetare på kulturredaktionenLitteraturHuset mitt i byn av Jonas Fröberg. Weyler förslag, 2024.Det förlorade paradiset av Sara Kristoffersson. Volante, 2024.Björn Lövin Den omgivande verkligheten, utställningskatalog Moderna Museet, 2022.

“I believe there is something dangerous about our entire notion of what a solution to climate change even is. We're trying to engineer our way out of an ecological crisis that we engineered ourselves into. Growing bigger and more complex might not help. We're going to have to humble ourselves first.”- Rex WeylerIn this episode, we were joined by the one and only Rex Weyler - activist, author, co-founder of Greenpeace, and a veteran of the ecology movement - to examine why the early momentum for ecological change slowed and how our obsession with controlling nature has led us astray. He offers a compelling critique of our collective fixation on technological fixes, arguing that it blinds us to a deeper truth: we're part of nature, not separate from it.Rex challenges us to rethink what living sustainably truly means and to question the myths of “green technology” and perpetual growth that define our modern world. Instead, he advocates for a life rooted in simplicity and intentional choices, where individual and community well-being align with the rhythms of the natural world. Join us as we explore Rex's vision for a society that is rooted in an ecological lens, and learn how living simply might be the most radical—and effective—path forward.In this episode, we cover: How Rex's childhood in wild places shaped his appreciation for the natural world. The radical origins of Greenpeace and the famous intervention that launched “Save the Whales” An exploration of why the environmental movement has been - in Rex's words - “mostly a failure.” Why Rex believes we lost an important concept in transitioning from an “ecological” movement to an “environmental” movement How our fixation on growth undermines efforts to halt climate change. Positive examples of communities living in harmony with nature The joy and restorative power of living simply And much more...More about Rex:Rex Weyler is a writer and ecologist. His books include Blood of the Land, a history of indigenous American nations, nominated for a Pulitzer Prize; Greenpeace: The Inside Story, an account of the first decade of the Greenpeace organization and a finalist for the Shaughnessy-Cohen Award for Political Writing; and The Jesus Sayings, a deconstruction of first century history and finalist for the BC Book Award. In the 1970s, Weyler was a cofounder of Greenpeace International and editor of the Greenpeace Chronicles, the organization's newsletter. In the 1980s, he founded the Hollyhock Learning Centre in BC, Canada. He currently works with the International Bateson Institute as an ecology researcher and teacher. He lives on Cortes Island in British Columbia, Canada.Agrarian Futures is produced by Alexandre Miller, who also wrote our theme song. This episode was edited by Keith J. Nelson.

Möt Thomas Korsgaard i samtal med Sanna Samuelsson. Thomas Korsgaard har sedan sin debutbok fängslat läsare med berättelsen om outsidern Tue och hans uppväxt på den fattiga danska landsbygden. I år är han Sverigeaktuell med den andra och tredje delen i trilogin om Tue. Thomas Korsgaard är född 1995 på Jylland och debuterade som 21-åring med "Om någon skulle komma förbi". Med de efterföljande delarna "En dag kommer vi att skratta åt" det och "Man skulle kanske varit där" har berättelsen om Tue fortsatt att locka en ständigt växande läsekrets. Sanna Samuelsson är författare och kulturskribent. Hon var tidigare idé- och kritikredaktör på Göteborgs-Posten. Förra året kom hennes första roman "Mjölkat" (Albert Bonniers Förlag, 2023). I samarbete med Weyler förlag. Från 3 september 2024 Jingel: Lucas Brar

Lärarvikarien Anna söker stabilitet och mening efter utbrändhet. När hon möter Thomas ser hon nya möjligheter, men det förflutnas oro följer henne. I ett vardagligt ödesdrama om att leva på undantag utforskar hon svårigheterna med att finna sin plats i livet. David Norlin i samtal med Ludvig Lindelöf, präst Göteborg. Medarrangör Weyler

Sommaren 2024 bjuder Bögbibblan på sjutton queerlitterära samtal med författare och poeter som alla är aktuella i årets utgivning.I det trettonde avsnittet träffar vi författaren och journalisten Bodil Sjöström för ett samtal om hennes bok Där kärlek sker (Weyler förlag). Där kärlek sker är en bok om en tid präglad av rädsla, homofobi och utanförskap – men också om människor som kom samman och byggde ett skyddsnät för varandra, just då de behövde det som mest.Välkommen till Bögbibblan Podcast – Din skeva bokhylla!________________Gäst: Bodil Sjöström.Producent, klippning och grafisk formgivning: Makz Bjuggfält.Musik: Anna Hed.Fotograf Bodil Sjöström: Viktor Gårdsäter.Samtalet med Bodil spelades in i Stockholm i maj 2024._______________________Bögbibblan Podcast är en podd om queer litteratur. Du hittar Bögbibblan på bogbibblan.se och under namnet Bögbibblan på Spotify, Instagram och Facebook. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

(Conversation recorded on June 14th, 2024)   Show Summary:  There's a growing understanding of the need for biodiversity across ecosystems for a healthy and resilient biosphere. What if we applied the same principles to the way we communicate and use language to relate to each other and the world? Today Nate is joined by Nora Bateson, Rex Weyler, Vanessa Andreotti, and Daniel Schmachtenberger to talk about the ecology of communication. This important conversation addresses some of the traps and pitfalls of modern relating, including the use of increasingly performative language and the erosion of authentic connection, both of which can leave us feeling isolated from one another. The panelists then offer ideas for how to shift from this axis of polarization into a space of mutual learning together, no matter how disparate each other's views may seem at first glance What if we were to start conversations from a place of commonality, without choosing sides, to create more inquisitive exchanges that lead us to deeper insights about one another amidst a cacophonous world? Why is it crucial to consider the broader context in which conversations unfold - nestled within people, ideas, and cultures - in order to fully grasp the complexity of the relationships that connect us all? How would shifting the way we communicate help us ask the right questions about the species-level challenges we face, and better equip us to hear the answers?   About Nora Bateson: Nora Bateson is an award-winning filmmaker, writer and educator, as well as President of the International Bateson Institute, based in Sweden. Her work asks the question “How can we  improve our perception of the complexity we live within, so we may improve our interaction with the world?” An international lecturer, researcher and writer, Nora wrote, directed and produced the award-winning documentary, An Ecology of Mind, a portrait of her father, Gregory Bateson. Her work brings the fields of biology, cognition, art, anthropology, psychology, and information technology together into a study of the patterns in ecology of living systems. Her book, Small Arcs of Larger Circles, released by Triarchy Press, UK, 2016 is a revolutionary personal approach to the study of systems and complexity.   About Rex Weyler: Rex Weyler is a writer and ecologist. His books include Blood of the Land, a history of indigenous American nations, nominated for a Pulitzer Prize; Greenpeace: The Inside Story, a finalist for the BC Book Award and the Shaughnessy-Cohen Award for Political Writing; and The Jesus Sayings, a deconstruction of first century history, a finalist for the BC Book Award.  In the 1970s, Weyler was a cofounder of Greenpeace International and editor of the Greenpeace Chronicles. He served on campaigns to preserve rivers and forests, and to stop whaling, sealing, and toxic dumping. He currently posts the “Deep Green” column at the Greenpeace International website.   About Vannessa Andreotti: Vanessa de Oliveira Andreotti is the Dean of the Faculty of Education at the University of Victoria. She is a former Canada Research Chair in Race, Inequalities and Global Change and a former David Lam Chair in Critical Multicultural Education. Vanessa has more than 100 published articles in areas related to global and climate education. She has also worked extensively across sectors internationally in projects related to global justice, global citizenship, Indigenous knowledge systems and the climate and nature emergency. Vanessa is the author of Hospicing Modernity: Facing humanity's wrongs and the implications for social activism, one of the founders of the Gesturing Towards Decolonial Futures Arts/Research Collective and one of the designers of the course Facing Human Wrongs: Climate Complexity and Relational Accountability, available at UVic through Continuing Studies.   About Daniel Schmachtenberger: Daniel Schmachtenberger is a founding member of The Consilience Project, aimed at improving public sensemaking and dialogue. The throughline of his interests has to do with ways of improving the health and development of individuals and society, with a virtuous relationship between the two as a goal. Towards these ends, he's had a particular interest in catastrophic and existential risk, with focuses on civilization collapse and institutional decay. His work also includes an analysis of progress narratives, collective action problems, and social organization theories. These themes are all connected through close study of the relevant domains in philosophy and science.   Support Institute for the Study of Energy and Our Future Join our Substack newsletter Join our Discord channel and connect with other listeners   Show Notes and More   Watch this video episode on Youtube  

Former Lady Griz star Linda Weyler Jacobson joins Colter Nuanez and Krista Redpath in studio for this week's edition of Where Are They Now?

Lovefest 2024 is coming to Cortes Island on Saturday, August 10. The full slatep of performers has now been confirmed and today's program is going to be a sampler from five of the acts: 6 Foot Johnson, Doc Fingers, Elise Le Blance, the Adonis Puentes Cuban band and Ann Mortifee  “ It'll be a great  day of music; it's a family affair. There's food, of course, and all the crafts vendors and  there will be massages. There's a kid's tent. We're going to have fun and games for kids. It's the Cortes annual music festival. This is for the people that are here in the summer and of course, the year round residents that live on Cortes. We like to feature our local musicians and we like to bring in new bands that people haven't heard.   Doors open at 11, the music starts at noon, Lovefest will probably go till nine o'clock,” explained Rex Weyer, one of the Festival's principle organizers.   Tickets are on sale in the stores: the Cortes Market, Cortes Natural Food Co-op, Squirrel Cove General Store and Gorge Harbour Store.  Rex Weyler: "They're also on sale at Friday Markets. I'm there every Friday.”  Cortes Currents: Let's go to the sampling: The audio version of this story opens with a short clip of 6 Foot Johnson  which CKTZ News reporter Louis Belcourt recorded just prior to their 20th year anniversary performance. You can listen to it in the podcast above.   Rex Weyler:  “This is the first time that Six Foot Johnson is going to play at Lovefest.  We're really excited about that. This is a Cortes band that's been playing for a long time for decades and great musicians,  “We have Doc Fingers, great BC musician. I knew Doc Fingers in the seventies and eighties, when he used to play in Vancouver all the time. He'll bring his band, really good music.” Weyler's co-producer, Benji Cohen emailed that Doc Fingers has been on the Vancouver scene since 1972: “Doc plays an eclectic mix of jazz, blues, pop, boogie-woogie and originals and has toured Europe regularly.”  ‘Good Times Roll' is from a 2017 recording of the Doc Finger's Trio.  Rex Weyler: “We have Elise LeBlanc, a country singer from Cumberland. She plays with a fiddle player. They do just great western swing style fiddle music.  She did an album in 2011 called 'Runaway Kites' and her most recent, The Fiddle and the Fire, is excellent, just released last year.  You can find her on Spotify and BandCamp and so forth. She's got a website. You could play some of her music on the radio too if you want.”  "The Fiddle and The Fire” is from a 2023 recording of Elise LeBlanc & The Ridgeriders Rex Weyler: “The Adonis Puentes Cuban band that people love so much is coming back.”  Puentes has been a headliner at the last two Lovefests and his song  Sabor A Café was a shortlisted nominee for World Music Album of the Year at the 2014 Junos.  This sampling closes with a clip from one of the most internationally recognized singers on Cortes island.  “Anne Mortifee is going to do  a retrospective of her career. And Anne, I also knew in the seventies in Vancouver. Anne has always been an extraordinary singer. She lives here on Cortes Island now, and we're really fortunate to have Anne on the island and double fortunate that she's going to do a set for us at Lovefest.” ‘Nobody Gets My Child' is taken from the Ecstasy of Rita Joe Rex Weyler: “I found out that  August 10th, the day of Love Fest, there will also be a massive shooting star exhibition  put on by the universe. so as the music's ending, we'll be showered in shooting stars. The grand finale will be the shooting star display in association with the Universe and Love Fest.”

Samtalet tolkas från kinesiska till svenska. Den ständigt Nobelpristippade Yan Lianke är en av de mest tongivande rösterna i den kinesiska litteraturen. Han är känd för sina oförglömliga samhällsskildringar och sin mästerliga satir. Yan Lianke föddes 1958 i den kinesiska provinsen Henan. Han är en av de viktigaste kinesiska författarna idag, en av allt färre eftersom många tvingas till tystnad eller självcensur. I en lång rad romaner skildrar han allt från kulturrevolutionen och fattiga majsbönder till moderna tiders partimärkta rövarkapitalism. Våren 2024 utkommer Yan Liankes bok "Kvinnorna" på Weyler förlag. Här följer han upp den självbiografiska berättelsen i "Tre bröder" genom att skildra flera generationer kvinnor i sin hemby. Peter Fröberg Idling är författare och litteraturkritiker i bland annat Klassekampen, Expressen och Tidningen Vi. Hans senaste bok är den populärhistoriska "Röda Khmererna" (Historiska Media, 2022) och barnboken "Vad finns?" (2022). I samarbete med Weyler förlag. Från 21 maj 2024 Jingel: Lucas Brar

Nos vamos a la calle Marqués de Urquijo 39, en pleno barrio de Argüelles. Porque si vamos con los ojos bien abiertos, nos vamos a topar con una placa. Una placa que habla de uno de los militares más desconocidos de nuestra Historia y que bien merece ser recordado. Estamos hablando del capitán Valeriano Weyler, que fue uno de los grandes personajes del siglo XIX.

Hur är det med den utvalda rollen man tilldelats av andra, är den alls möjlig att bli av med? Stacken skildrar en grupp människor som lever utanför samhället. Hur hamnade de där? Vad händer när en främling – en Utanförs – dyker upp och skakar om allt? En magnetisk berättelse om gruppdynamik, flockbeteende och den informella makt vi har över andra människor. Annika Norlin i samtal med Irma Schultz, kultursamordnare i Katarina församling, Stockholm. Medarrangör: Weyler förlag

Recording by Bill Weaver - Rex Weyler's reading at the 25th Anniversary Celebration of Marnie's Book

Roy L Hales/ Cortes Currents - Four days until Lovefest, at Linnaea Farm on Saturday August 12. Rex Weyler has a couple of updates:   
“One thing that's new is Amber from Klahoose is going to sing us a couple of songs early on in the show. The other thing, that I just heard from our community action bus driver. is that people can actually flag the bus down anywhere on the route between Manson's Hall, Gorge Hall, and Squirrel Cove Store during the day. If you go out on the road in front of your house or whatever, or walk along the road, you can flag down the bus. 
 The Lovefest bus will be making pick-ups at : - Gorge Hall - 10:30 AM, 11:45 AM & 1:30 PM. - The Squirrel Cove Store - 10:45 AM, 12:00 PM & 1:45 PM = Mansons Hall -  11:15 AM, 12:30 PM & 2:15 PM 
 Rides leave Linnaea Farm that evening at 6:00, 8:00, and 9:45. 
“Also, we've got secure bike lockups, so if you ride your bike, that's cool.  Parking's limited at Linnaea. So we like people  to carpool, ride bikes, or take the bus. You can drive and park , but parking is limited along the road,” said Weyler. 
“Cora is going to do the kids' tent again. The kids tent was nice last year, because it's a place for kids to hang out if they want, play games,  dress up, do art and so forth .Of course, our kids can run around. We'd love to have families at the Lovefest. It's a family island community event, kids are welcome. There are family tickets available. If you don't have your family ticket,  they're still for sale at all the island stores, and tickets will be for sale at the Friday Market at Manson's this Friday and of course at the door.” 
 “Family tickets are great.  Two adults and just all the kids you can bring, so if neighbor kids want to tag along and stuff like that, that's okay. We don't quibble about that.”  
 CC: Are there any other changes in the lineup?  RW: No, I think I've published the show: Adonis Puentes, the Cuban band, really looking forward to them. Pierre Schreier and Adam Dobres, the fiddle player and guitar player, were a big hit last year. They had everybody dancing and we love them so much we brought them back.  Willow, the harmony singers from Quadra Island, are coming back.  The Unfaithful Servants from Victoria, Josephine Simpson, who grew up here on Cortes.   Wiley Ferguson, who played last year, and was a big hit.  Heather Wolf's going to be here. Marianne Grittani, a Toronto singer who now lives on Salt Spring Island" "There are a bunch of local favorites like: Michael Keith,  Jesse Roy, Ali and his sitar playing friend, Jemma Hicken, Brenda Hanson, Sachika and Dave Blinzinger, Amber from Klahoose, and Hazel Lennox, who's a singer, songwriter, storyteller."  
“It's going to be a great show, One thing I want to say is thanks to CKTZ Radio.  CKTZ has just been so helpful to us and has supported us through the years and is supporting us again this year.  
 “As well as Linnaea Farm, bless their hearts. They make this space available every year and we really appreciate the community at Linnaea Farm for doing that. Klahoose has always been very supportive and Tideline has been supportive.”  
“Lovefest is really a full community event. It's quite amazing the number of people that come together to make this happen every year, but it's fun. It's one great summer day.

On this segment of Reality Roundtable, Nate is joined by William Rees, Nora Bateson, and Rex Weyler to discuss the purpose of ecology and what it might look like to have a civilization centered around it. Despite our tendency to think of ourselves as separate from the biosphere, humans are a part of it, just like any other animal. What sets us apart now is our outsized impact on the world around us, as we and our societies take up more space and resources, degrading the ecosystems that support ourselves, our descendants, and other species. How can an understanding of systems and relationships help us rethink how we interact with the planet? Could ecologically literate governments and citizens create wider boundaries across time and space in which decisions are made? What might the parameters be for a civilization centered around ecology, and how can we navigate there through declining energy and resource availability? Most of all, how can we as individuals and communities root ourselves into a deep(er) ecological knowledge and way of being?  About Nora Bateson Nora Bateson is an award-winning filmmaker, writer and educator, as well as President of the International Bateson Institute, based in Sweden. Her work asks the question “How can we  improve our perception of the complexity we live within, so we may improve our interaction with the world?”.  An international lecturer, researcher and writer, Nora wrote, directed and produced the award-winning documentary, An Ecology of Mind, a portrait of her father, Gregory Bateson. Her work brings the fields of biology, cognition, art, anthropology, psychology, and information technology together into a study of the patterns in ecology of living systems. Her book, Small Arcs of Larger Circles, released by Triarchy Press, UK, 2016 is a revolutionary personal approach to the study of systems and complexity. About William Rees William Rees is a population ecologist, ecological economist, Professor Emeritus and former Director of the University of British Columbia's School of Community and Regional Planning in Vancouver, Canada. He researches the implications of global ecological trends for the longevity of civilization, with special focus on urban (un)sustainability and cultural/cognitive barriers to rational public policy. Prof Rees is best known as the originator and co-developer with Dr Mathis Wackernagel of ‘ecological footprint analysis' (EFA), a quantitative tool that estimates human demands on ecosystems and the extent to which humanity is in ‘ecological overshoot.' Dr Rees is a founding member and former President of the Canadian Society for Ecological Economics; a founding Director of the OneEarth Living Initiative; a Fellow of the Post-Carbon Institute and an Associate Fellow of the Great Transition Initiative. About Rex Weyler Rex Weyler is a writer and ecologist. His books include Blood of the Land; the Government and Corporate War Against First Nations, nominated for a Pulitzer Prize; Greenpeace: The Inside Story, a finalist for the BC Book Award and the Shaughnessy-Cohen Award for Political Writing; and The Jesus Sayings, a deconstruction of first century history, a finalist for the BC Book Award.  In the 1970s, Weyler was a cofounder of Greenpeace International and editor of the Greenpeace Chronicles. He served on campaigns to preserve rivers and forests and to stop whaling, sealing, and toxic dumping.  He currently posts the “Deep Green” column at the Greenpeace International website. He lives on Cortes Island in British Columbia, with his wife, artist Lisa Gibbons. Watch on YouTube: https://youtu.be/GE39xfNRRyw For Show Notes and More visit: https://www.thegreatsimplification.com/episode/rr02-bateson-rees-weyler 

Man kan lära sig språket, och de kulturella koderna, men att verkligen träda in i en annan kulturell identitet är svårare än så. Dan Jönsson reflekterar över svårigheter, på hemmaplan och långt borta. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag minns blicken. Dimmig och enögd. Det var grisfest i byn, årets tema var sjörövare och vi stod och hämtade luft ute på trappan till gamla Folkets Hus när han plötsligt vände sig mot mig med en svart blick ur den blinda ögonlappen: ”ådu ska hålla flabben jävla nollåtta!”. Jag kände hur tygpapegojan på min axel ryckte till, liksom i chock medan jag sluddrande försökte försvara mig med att jag faktiskt hade bott i den här byn i tjugofem år och i Skåne hela mitt liv, men det räckte inte tydligen. Inte förrän Janet i kiosken grep in och utbrast, på sin vackraste Eslövsdialekt: ”Dan e min granne!”. Det räddade mig från den i luften hängande smockan, men jag kunde likförbannat inte göra mig fri från känslan att den här brännvinsdoftande Kapten Enöga ju i själva verket hade rätt. Jag hade avslöjat mig. Igen. Hela mitt liv hade jag inbillat mig att jag var skåning, eftersom jag inte kunde annat, och hela mitt liv hade det stupat på dessa rullande ”r”, som obevekligt röjde mig som en representant för kolonialmakten. Vad hjälpte det om jag hade bott här hela livet, när jag inte klarade att säga ”stickelbärsgröd” så man begrep?Identitet är luriga saker. Under en resa i Japan gör jag mitt bästa för att göra som japaner gör. Det är inte svårt. De första dagarna gör man förstås pinsamma misstag hela tiden: glömmer bort att byta innetofflor när man går på toaletten på sitt ryokan, ställer sig på fel sida i rulltrappan, råkar kanske vinka till med handen istället för att göra den där lilla avmätta bugningen när man lämnar sevenelevenbutiken med ett förbindligt ”arigato gozaimasu”. Men redan efter en vecka har man ju lärt sig de där sakerna. Det svåra kommer sedan. När turisten har åkt hem och de överbetalda expatsen har installerat sig i sina curlade utlänningsgetton sätter den seriöse kulturkameleonten igång och lär sig språket. Det kan gå bra det med. Kanske lär man sig det rentav flytande; man tycker man bemästrar de sociala koderna och börjar i sitt övermod känna sig som fisken i innanhavet. Utan att fatta att man fortfarande bara simmar runt i sitt privata akvarium. Och att man från andra sidan glaset ser precis lika exotisk och främmande ut som någonsin.Lurigt, som sagt. Frans Wachtmeister beskriver den här processen väldigt roligt i sin roman ”Territoriella anspråk”. Romanens berättare är en svensk man som har bott i Tokyo i tio år och för länge sedan förlorat alla kameleontens illusioner. Han pratar språket flytande, han vet hur man beter sig utan att krocka med de sociala och kulturella normerna, men inser att han trots det aldrig kommer att smälta in. Aldrig kommer att bli japan. All hans samlade, men väl dolda bitterhet väcks till liv när han en dag får en ny, tysk kollega som – precis som han själv en gång – är full av entusiasm och fast besluten att låta sig uppslukas av den japanska kulturen och identiteten. Plötsligt får hans tillvaro en ny mening när han skadeglatt ställer sig på den japanska sidan och börjar göra allt för att torpedera kollegans integrationsprojekt. Utan att avslöja för mycket lyckas det över förväntan.Vad Wachtmeister pekar på är det naiva i tron att kulturell identitet skulle vara en fråga om anpassning och inlärning. Man kan tala språket hur perfekt som helst – med en vit, europeisk kropp gör det en i bästa fall till en sorts kuriositet. Man kan lära sig äta, buga, tala, tiga som en japan, inser romanens berättare – men ”hur blir man exempelvis luktfri som en japan?” Samma genetiska barriär är det som reser sig i Hanna Sahlbergs ”Den osynliga muren. Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines.” Sahlberg berättar hur hon efter många år i Kina till slut försökte sondera möjligheterna att plastikoperera sig till ett asiatiskt utseende. Något som möttes av total oförståelse – att asiater opererar ögonlocken för att få ett europeiskt ansikte är väl en sak, precis som när svarta i USA eller Afrika rakpermanentar håret eller bleker huden. Men om en vit person försöker något liknande ses det som dårskap, om inte rentav som en form av kulturellt övergrepp.Det här är inga konstigheter. Identitet handlar om så mycket mer än bara kulturella koder och språkkunskaper. Det är en fråga om makt och erkännande, om klassklyftor, historisk dominans och kolonialt förtryck. Identiteten är med andra ord alltid politisk – och den vita europeiska kroppen har i århundraden varit bärare av alla de privilegier som förknippats med den västerländska civilisationens koloniala herrefolk. Främst bland dem just förmånen att slippa den etniska och kulturella identitetens alla begränsningar. Som en av Hanna Sahlbergs kinesiska bekanta lite krasst säger någon gång när den osynliga muren ställer sig i vägen: ”Ni kan ju alltid resa härifrån.”Så blir kanske Östasiens osynliga murar mer begripliga. Självklart är det så att även den västerländska privilegierade identiteten kan ses som ett fängelse – och självklart kan det vara lockande, särskilt för den som faktiskt inte ställer upp på den koloniala världsbild som ligger till grund för dessa privilegier, att försöka bryta sig ut ur den gyllene buren och skapa sig ett liv på andra sidan. Det finns mängder av sådana människor i världen: västerländska avhoppare som har tagit sig ut ur privilegiernas bubbla och bytt dess bekvämligheter mot ett enklare men mer autentiskt liv i Indien, i Senegal, eller Peru. Men ytterst få av dem kapar den verkliga livlinan och ger upp sitt västerländska pass. Något som till slut också går upp för Hanna Sahlberg när hon funderar över vad hon skulle kunna offra för att bli kines på riktigt. För vill hon verkligen bli kinesisk medborgare?Här går en gräns. Det som formuleras i medborgarskapet är ingen postmodern, flytande identitet. Den är skarp och obeveklig – liksom i högsta grad dess konsekvenser. Titeln på Wachtmeisters roman, ”Territoriella anspråk”, uttrycker det rätt brutalt: för oss med rätt sorts pass har världen blivit något att erövra och penetrera. ”Det enda globaliseringen har lyckats med är att utvidga gränserna för våra drifter och begär”, filosoferar han. För en majoritet av jordens befolkning ser saken annorlunda ut. I min egen by har det hänt en del sedan den där grisfesten. Kiosken har lagt ner, och pizzerian drivs numera av en familj från Pakistan. Men framför allt har byn sedan dess fått ett stort tillskott av inflyttare, flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan som plötsligt får mig att likna en urskåning. Några av dem har blivit mina vänner, och jag följer deras kamp för uppehållstillstånd och medborgarskap medan jag undrar vad det egentligen blev av drömmarna om en jord där alla människor förenas i ett gränslöst världsmedborgarskap? Utopiskt, visst. Men kanske inte mer naivt, trots allt, än att försöka bli någonting man inte är. Sjörövare, till exempel.Dan Jönsson, författare och essäistLitteraturFrans Wachtmeister: Territoriella anspråk. Ellerströms, 2023.Hanna Sahlberg: Den osynliga muren. Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines. Weyler förlag, 2023.

Cofounder of Greenpeace and writer of the Deep Green column Rex Weyler helps us transcend the idea that we can fix the environment – or anything else – so we can finally learn to participate as members of a living world.

1. La ‘Revolución Feminista sin Fronteras' sale hoy a las calles de Santa Cruz La Plataforma 8M de Tenerife convoca esta tarde una movilización, que arrancará a las siete de la tarde desde la plaza Weyler. Los cuidados son el tema central de esta campaña, que busca sensibilizar a la población sobre las múltiples tareas que asumen las mujeres por su género, en soledad y sin apoyo 2. Mario Alonso Puig destaca la importancia de tomar un papel protagonista en la vida El Foro Premium del Atlántico de la Fundación Diario de Avisos contó este miércoles con la intervención del doctor, uno de los investigadores más influyentes del panorama internacional sobre la conducta humana y las pautas de comportamiento 3. Presentan una querella contra la gestión de la emergencia volcánica en La Palma La Asociación Tierra Bonita pretende demostrar que la erupción del Cumbre Vieja sí era previsible en términos de protección civil, pero no se adoptaron las medidas oportunas que habrían aminorado los daños materiales y personales 4. San Juan de la Rambla vuelve a convertirse en el plató de una superproducción El popular charco de La Laja y sus proximidades han sido los enclaves escogidos por la productora para el rodaje, cuya temática, de momento, por motivos de confidencialidad y prudencia, se desconoce

Roy L Hales/Cortes Currents - “ If we achieve this, which I believe we're going to do, this is a model for other communities. We look at places like Salt Spring and even Quadra Island and places in northern BC where they have lost their lakes. The Process is called eutrophication. When the lakes just become too rich in nitrogen and they become swamps. It's not just our issue, it's everybody's issue and if we show a way to improve the nutrient flow into the lake while adding these extra homes, that's a model for the whole world,” said Rex Weyler, one of the scientists monitoring Hague and Gunflint Lakes. He was talking about the potential impacts of what would soon be called Rainbow Ridge. Weyler was also looking back to the lake's algae bloom, and fish die off, in 2014. They were caused by the flow of nutrients from properties and streams along the shore. Five years have passed since that interview, but it seems possible that this affordable building project may achieve its goal of decreasing the flow of nutrients into the lake. Sandra Wood, Executive Director of the Cortes Housing Society, explained, “The thing that helps to stop algae blooms is basically keeping phosphorus out of the lake. Anybody who's living in the watershed, in the Mansons Landing core, can help. Specifically anything they can do to make sure that phosphorus is not leaving their property, entering the watershed and entering the lake, will help to protect the lake from algae blooms. Hopefully over time as people's septic systems get renovated, or as new high-tech septic systems get installed, that will help in improve the water quality as far as the runoff that's going down downstream into the lakes.” “We have positive news about the soil on the Rainbow Ridge property. Brian French, the soil scientist that we hired, collected samples on our property and specifically around where the waste water system will be as far as the septic fields will be located. He discovered that our soil naturally is very high in iron and aluminum. Those are two naturally occurring minerals that actually attract phosphorus and bind phosphorus to the soil particles. It will not be in the water column as far as being transported in across the property during downpours or in the winter when the water table's really high on the island. Phosphorus coming out of our septic system will be trapped and held in the soil on the property and will not be flowing downstream in the watershed.” “The other thing that it helped us confirm is that everything we're planning to do as far as stormwater management in bioswales, ditches and in our holding pond - All of that will help us to settle any sediments that are coming off of our property Especially if there are atmospheric events like atmospheric rivers and torrential downpours, that will probably happen more as climate change continues. Those suspended particles of soil will have a chance to filter out, to settle out in our stormwater system instead of being flushed into the lake. We're giving the nitrogen that is naturally occurring in the soil a chance to be absorbed by the plants and the trees that are on our property.” “Bottom line: All of the things that we're planning to do, are going to help protect the lakes from any contamination and we're really pleased to report that.” “Friends of Cortes Island or FOCI has been doing an ongoing water testing program in the lakes, gathering those samples and then consulting with Lake experts, limnologists. and other people who have expertise in that field.”

We cover a little hoops history on this edition of Voices of Montana, with Tom Schultz. Linda Weyler Jacobson, a former Lady Griz MVP, and Kodak All-American, joins us to talk about a new documentary short film “Native Ball, Legacy […]

Sydafrikanska Marlene van Niekerk gjorde en sensationell romandebut 1994 med "Triomf". Nästan 30 år senare kommer detta mästerverk nu ut i svensk översättning av Erik MacQueen. "Triomf" är den kontroversiella berättelsen om den inavlade afrikander-familjen i den vita stadsdelen Triomf i Johannesburg, strax efter apartheids fall. Marlene van Niekerk är född 1954 i Caledon, Sydafrika och är idag professor i afrikaans och holländsk litteratur vid universitetet i Stellenbosh. Redan på 1970- och 80-talen utkom hon med två diktsamlingar och en novellsamling men det nationella och internationella genombrottet kom med debuten "Triomf". Den följande romanen "Agaat" från 1999 har beskrivit som den viktigaste sedan J.M. Coetzees Onåd. Agaat utkom på svenska 2012 och blev en stor kritiker- och läsarframgång. "Triomf" är berättelsen om en familj med stora privilegier i ett Sydafrika under apartheid. Året är 1994 i Johannesburg. Den vita familjen Benade känner förändringens vindar blåsa när Sydafrika står inför sina första demokratiska val. De gillar inte vad de ser. De bor i den vita förorten Triomf i närheten av ruinerna av den svarta förorten Sophiatown som jämnats med marken. Invånarna i Triomf grips av panik när alla nu ska få lika rättigheter. Triomf är en roman om ett samhälle i djupt förfall. Det är en brutal skildring om en familj som på alla sätt gynnats av det rasistiska systemet men som ändå faller samman fullkomligt. I samarbete med Weyler förlag. Från 26 september 2022. Jingel: Lucas Brar

Manda Aufochs Gillespie/Folk U - Learn more about the role of journalist as truth teller and change maker with Rex Weyler, pulitzer prize nominated journalist and co-founder of GreenPeace on Folk U radio this week. Rex Weyler was a repeat special guest this year at the Cortes Island Academy and will join host Manda Aufochs Gillespie and student guest hosts from the CIA to talk a bit about his experience as a journalist over the years. We will be joined in the latter part of the show by surprise musical guests (the Awakeners) for this jam-packed Folk U. Folk U Radio is taking old school viral every Friday at 1 and Mondays at 6:30 p.m./Wednesday at 6 a.m. @CKTZ89.5FM or livestreamed at cortesradio.ca. Find repeats anytime at www.folku.ca/podcasts.

Vi träffar Åke Weyler, ordförande för Textilimportörerna och diskuterar aktuella frågor på tullområdet. Åke kommenterar det ekonomiska läget med hög inflation och svag krona, regeringens budget och det svenska ordförandeskapet i EU. Åke presenterar också Textilimportörernas nya handelspolitiska program och hans vision om att EFTA-länderna ska gå med i EU:s tullunion. Programledare är Rickard Ydrenäs och kommenterar gör tullexpert Tomas Isacson, nyutnämnd vd på Ecus. Avsnittet spelades in i Stockholm den 8 november. Kontakta redaktionen: kontakt@tullpodden.se

Valeriano Weyler amb bonus track d'Eloy Gonzalo

Det var en revolution som skulle förändra allt. Äntligen skulle kvinnors röster bli hörda och brottsoffer få upprättelse. Istället blev det mest tyst. Som chefredaktör för Vecko-revyn har författaren fått stor uppmärksamhet för granskningen av unga kvinnors villkor. Här fokuserar hon på kvinnors motstånd mot sexuella övergrepp, och frågar vad metoo egentligengjorde med oss. Irena Požar i samtal med Maria Essunger, docent i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet. Medarrangör Weyler förlag

Johannesburg, 1994. Den vita familjen Benade känner förändringens vindar blåsa när Sydafrika står inför sina första demokratiska val. Och de gillar det inte. Van Niekirks debutroman från samma år skildrar ett samhälle i djupt förfall och hur en familj som på alla sätt gynnats av ett rasistiskt system faller samman. En brutal, skitig och våldsam skildring av en historisk händelse som då pågick runt författaren i realtid. Marlene van Niekerk i samtal med Ulf Sjögren, stiftsprost i Göteborgs stift. Samtalet förs på engelska. Medarrangör Weyler förlag

Efter flera kritikerrosade diktsamlingar romandebuterar Jonas Gren med Kromosomparken. Det handlar om systrarna Ella och Vera, om spindlar som kyler ner atmosfären och om det fortsatta livet på planeten. Boken kan beskrivas som en klimatroman, på så vis att uppvärmningen av jorden är en premiss för berättelsen, men ännu mer är det en roman om människor och deras stundom irrationella levnadsbana. Poeten Jonas Gren tar avstamp i Kromosomparken i sin morgonmeditation. Medarrangör Weyler förlag

En roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Huvudpersonen ligger i hög feber och minns alla som har stått henne nära, men försvunnit ur hennes liv. Men kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen som avbildas eller den som håller i penseln? En berättelse om vilka vi är, vilka vi varit och vilka vi blev. Ia Genberg i samtal med Lotta Fång, präst i Hägerstens församling, Stockholm. Medarrangör Weyler förlag

Med franska revolutionen skulle förnuftet ta religionens plats. Men för en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre själv. Gabriella Håkansson berättar den märkliga historien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.Klockan fem på morgonen den tjugonde dagen i månaden Prairal, år två i den franska revolutionskalendern, väcktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag väntade.Med mycket kort förvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skräddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, för att passa den unga republikens behov. Dagen till ära hade Robespierre bestämt att man skulle hålla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom bönder, och en minutiös festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens röd-vit-blåa färger och hänga ut vimplar. Därefter skulle de klä sig i samma färger. Kvinnorna skulle bära blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och män skulle hålla en ekkvist i handen, och från vart och en av Paris fyrtioåtta distrikt skulle man välja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan åtta prick avfyrades en skottsalva från Pont Neuf. Det var signalen för att processionerna kunde börja tåga mot stadskärnan.Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse.Själva festen för den nya religionen inleddes i Nationalparken, där alla fyrtioåtta korteger strålade samman i ett jättetåg om flera tusen personer. Utanför nationalkonventet hade man rest en fem meter hög allegorisk staty som föreställde Den förfärliga Ateismen. Robespierre höll ett tal och sedan väntade en överraskning. Med en fackla kallad Sanningens flamma antände han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier maché. Det blev en ohygglig brasa. När flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti Den Förfärliga Ateismen det var en mindre figur, vit och glänsande, som föreställde Visdomen. Robespierre talade åter och sade: Den evigt lyckliga dagen är kommen när det franska folket har vigt sig åt dyrkan till Det Högsta Väsendet. Enligt instruktionerna var det nu dags att applådera och ge uttryck för sin lycka. Militärorkestern satte igång att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operakören stämde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopulära statsateismen som under revolutionens första år ersatt katolicismen. Det var dags för den stora glädjemarschen. Men vad var egentligen Det Högst Väsendet för något och vad innebar den nya kulten?Den frihetsklädda folkmassan tågade nervöst längs festens långa paradagata som löpte förbi den raserade Bastiljen, över Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests på Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av lättnad när man passerade Place de la Revolution och upptäckte att den fruktade giljotinen hade försvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti för alla folkfiender som satt inspärrade i väntan på avrättning? Längs vägen hade man hängt upp banderoller med revolutionsslogans: Att ära Gud och döda kungar är samma sak. Det var Robespierres som författat dem. Han hade tidigt tagit avstånd från den första kulten som revolutionen pådyvlat folket och som gick ut på att man skulle dyrka förnuftet. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen återställd.Robespierre talade till folket och förklarade vem Det Högsta Väsendet var. Av allt att döma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm lättnad för den troende allmogen och medelklassen som hade förlorat rätten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i Deklarationen om människans och -medborgarnas rättigheter som man antagit 1789, men den hade inte efterföljts. Kyrkorna hade totalförstörts, och prästerna, ja, dem hade man slagit ihjäl.Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det Högsta Väsendets Tempel. Och bäst av allt Robespierre hade under ett av sina många festtal pratat om själen. Detta var stort. Under statsateismens mörka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda dödförklarat själen. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransmännen fått tillbaka några av sina gamla trosföreställningar. Festen till Det Högsta Väsendet blev revolutionens mest lyckade. När historikerna på 1980-talet började forska i ämnet fann man att det strömmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen användes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framgången berodde inte bara på att det fanns ett behov av en ny tro, utan också på att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den första tillställning där folket själva fick delta aktivt i firandet.den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn.Inspirerade av författaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern som han menade gjorde människor förställda och onaturliga så hade revolutionsledarna tidigt tagit avstånd från folkliga fester. Istället framhöll man paraden och marschen, där folket deltog passivt och representerade sig själva utan förställning. I Robespierres manual gjordes medborgarna istället till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folksånger så alla kunde sjunga med, och efteråt påbjöds det gatufester i varje stadsdel, där de som ville kunde läsa upp hymner till Det Högsta Väsendet. Det var uppenbart att det franska folket älskade Robespierres tilltag och just därför var det som hände sedan helt obegripligt.Dagen efter festen stormade Robespierre ut från Konventet mitt i en debatt och försvann från offentligheten i en hel månad. Orsaken är höljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen sätta stopp för den nya kulten, eller så var Robespierre utbränd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. Några instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras dök aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva mängder blod som samlades under den hotade att förgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. När Robespierre efter en månad kom tillbaka till konventet höll han sitt berömda Åttonde Thermidor-tal, där han vädjar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen därpå, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han själv offer för dödsmaskinens bila. Robespierres epok är över, och med det också hoppet om en ny religion.Att uppsåtet med festen till Det Högsta Väsendet var att ge den unga republiken en ny moral råder det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar också till en annan tolkning. Idén om den nya guden uppstod bara två dagar efter att Robespierres äldsta revolutionsvänner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats för konspiration och avrättats. Trots att de hade blivit bittra fiender på slutet måste tanken på att aldrig mer få träffa sina vänner ha varit outhärdlig. Robespierre var svårt sjuk, omgiven av fiender och hatad av många. Kanske kände han på sig att slutet närmade sig även för honom och kanske gav helt enkelt tanken på själens odödlighet den tröst han behövde för att orka vidare och gå sitt grymma öde till mötes.Gabriella Håkansson, författare och kritiker LitteraturJonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006Slavoj iek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981.Hilary Mantel: Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Översättare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler förlag (En romantrilogi om den starka vänskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).

Manda Aufochs Gillespie/ Folk U - Rex Weyler cofounder of Greenpeace International, author, journalist, and musician, joins host Manda Aufochs Gillespie this Friday at 1 p.m. on Folk U Radio (89.5FM or CortesRadio.ca) to talk about the ongoing Chevron pollution case in Ecuador, how Chevron launches SLAPP lawsuits against the attorney's fight for their victims' rights, and according to a resent report on Chevron's international crimes, has “created a legacy of genocide, death, torture, forced labor, rape, and violence against women.” We will talk about how powerful corporations get away with crimes by using massive legal budgets to overwhelm their victims and the smaller nations in which they operate. We will also talk about what the victims and their lawyers are doing to fight back against Chevron's money, public relations hacks, private investigators, and battalions of lawyers.

Gewaltexzesse in Schweden: Brennende Autos, eingeschlagene Fensterscheiben und Brandsätze. Die Ausschreitungen sind offenbar eine Reaktion auf die islamfeindliche Partei Stram Kurs. Der schwedische Journalist Svante Weyler versucht, das Geschehen einzuordnen.Weyler, Svantewww.deutschlandfunkkultur.de, Studio 9Direkter Link zur Audiodatei

Baterista | Diseñador de SonidoYou can also watch this episode on Youtube where English, Italian and Spanish subtitles are available or visit the Metralla Rosa website for more details.Baterista de excepción, músico, productor y diseñador de sonidos y comunicador social, Javier Weyler nació en Argentina, sin embargo creció en Venezuela, y fue en la ciudad de Caracas donde comenzó su carrera musical en los 90 con su banda Claroscuro. Después de alcanzar un éxito considerable en la escena rock caraqueña con su agrupación y de graduarse como comunicador social, Javier decidió mudarse a Londres para formarse como ingeniero de sonido. Poco después de entrar a trabajar a un estudio como asistente, se le presentó la oportunidad de mayor relevancia internacional hasta ese momento, la de pasar a formar parte, como baterista, de Stereophonics, una de las agrupaciones más sólidas y respetadas de la escena rock británica. Junto a Stereophonics, banda que llegó a tener 7 álbumes en la posición numero uno en los billboards en Inglaterra y que le ha abierto giras a agrupaciones legendarias como los Rolling Stones y Oasis, Javier viajó el mundo entre los años 2004 y 2012. Como baterista es certero, agraciado, preciso y poderoso, sin embargo, sus ambiciones artísticas no le han permitido la indulgencia de gozarse únicamente las mieles que ser un instrumentista fuera del montón. Sus búsquedas artísticas le han permitido reinventarse desde múltiples ángulos, perspectivas y facetas de la creación musical. Como compositor, al mando de los botones de una cónsola, frente a una computadora o armado de un par de baquetas, Javier logra moverse siempre como pez en el agua, sobresalir y despertar admiración.Incansable, estado de gira junto a Stereophonics, compuso y grabó “Lágrima” bajo el pseudónimo de Capitan Melao. Este su primer album en solitario vió luz en 2007, y fue este compendio de canciones de musicalidad poéticas y líricas muy personales, lo que le permitió reencontrarse con el español y colaborar con creadores musicales de la talla de Phil Manzanera, el guitarrista de Roxi Music y Natalia Lafurcade, aùn la voz femenina mas solvente de la escena indie mexicana. Javier no ha parado de crecer como músico y como creador de sonidos desde su llegada a Londres en 2001, de hecho sus clases magistrales de diseño de sonido han sido un éxito en Buenos Aires. Responsable de la banda sonora del film ‘El Yaque' (2012), también dirigió la banda sonora de ‘Maradona en México', la serie producida por Netflix (2020). En la actualidad, gerencia junto a un grupo de ingenieros y músicos de Londres, 5dbmedia, un espacio único en su estilo y oferta, creado con la intensión de generar oportunidades comunitarias para la conexión y el encuentro amigable entre músicos.Javier en esta entrevista nos facilita un vertiginoso recorrido a lo largo de su excitante carrera y sin escatimar en opiniones polémicas acerca de la industria musical, nos ofrece también una refrescante y optimista visión de la vida y la creación.¡Y ahora, disfruten la entrevista!___Enlaces relacionados5dB: Website | YouTubeJavier Weyler: YouTube | Instagram For further information about this interview, including links to anything mentioned by Javier, or to continue reading this text in Spanish, English and Italian, visit the Metralla Rosa websiteSupport the show (https://www.paypal.com/paypalme/metrallarosa)

On this episode, we meet with ecologist, writer, and Greenpeace cofounder, Rex Weyler. Weyler explains how the ecology movement was hijacked by the environmental movement. How is climate change one of many issues that has a root cause of overshoot?  Weyler also explores the dangers of relying on hope as a strategy.  Why must we be careful about virtual signaling in the environmental movement, and how can we “sharpen the sword” as individuals?

Hon försökte genom litteraturen att frigöra sig från sitt köns medfödda bojor. I sitt författarskap målade hon med skarpa drag upp kvinnans underkastelse inom äktenskapet, och drömde om en frihet i gemenskap. Men självförakt, ensamhet, brustna illusioner och en stormande kärleksaffär kom att dra ned henne i ett svart djup av olycka. Litteraturväven berättar historien om Victoria Benedictsson: Som att rista med en nålsudd i sitt eget hjärta. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Stål Wintzell och Beatrice Berg. Fjodor Dostojevskijs porträtt är tecknat av Irem Babovic. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: KÄLLOR: [Litteratur] Benedictsson, Victoria – Dagböcker 1876-1888, GML förlag (2014) Benedictsson, Victoria – Den bergtagna och andra berättelser, Hammarström & Åberg (1982) Benedictsson, Victoria – Fru Marianne, Lind & co (2000) Benedictsson, Victoria – Från Skåne/Pengar, Albert Bonniers förlag (1950) Benedictsson, Victoria – Ord på liv och död: Kortprosa, drama, dagbok I, Atlantis (2008) Benedictsson, Victoria – Ord på liv och död: Kortprosa, drama, dagbok II, Atlantis (2008) Benedictsson, Victoria – Sirenen, GML förlag (2015) Benedictsson, Victoria – Stora boken: Volym 1: Dagbok 1882-1884, Cavefors (1978) Benedictsson, Victoria – Stora boken: Volym 2: Dagbok 1884-1886, LiberFörlag (1982) Björk, Nina – Fria själar: Ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson, Wahlström & Widstrand (2008) Forssberger, Annalisa – Ekon och speglingar: Studier kring Victoria Benedictsson, Johanne Luise Heiberg och Herman Bang, Rabén & Sjögren (1961) Holm, Birgitta – Victoria Benedictsson, Natur & Kultur (2007) Larsson, Lisbeth – Hennes döda kropp: Victoria Benedictssons arkiv och författarskap, Weyler (2008) Sjögren, Margareta – Rep utan knutar: Victoria Benedictsson: En levnadsteckning , Bonniers (1979) [Nätet] http://victoriabenedictsson.se/ https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%A5ttiotalet

En av våra stora naturskildrare skildrar en vanlig dag i vårsprickningen, från taltrastens första strofer i ottan till morkullans skugglika flykt i skymningen. På sin vandring finner han en myriad av fåglar, växter och människoöden, en naturens mångfald. Samtidigt blir människans intrång ibland väldigt påträngande. Tomas Bannerhed samtalar med Per Starke, avdelningschef för gemensamma funktioner, Svenska kyrkan på nationell nivå. Medarrangör Weyler

13 våningar högt Munchmuseum förändrar Oslos siluett och pappersbristen försenar svensk utgivning av kritikerrosad roman. Producent: Nils Lindström Programledare: Maria Askerfjord Sundeby

Roy L Hales/ Cortes Currents - Greenpeace co-founder Rex Weyler advises environmentalists to stay home, international conferences like COP 26 are a waste of time. “These climate conferences are not addressing the real root problem, which is overshoot of the human species on earth, and they are not doing anything about the one symptom they are addressing, which is climate change,” he said. There have been 34 climate meetings since 1979, when the first global conference was held in Geneva. “What I expect from COP 26 is what we've seen from the last 25 COP meetings and the dozen climate meetings before that,” said Weyler. “Everything they agree on is full of loopholes for the governments and corporations to get out of their commitments.” Fifty years ago, when he entered the environmental movement, Weyler believed that people would respond when they heard “the facts of what was going on with species collapse, climate change, toxins in our environment.” Some have, but the level of response “feels almost insignificant” and society as a whole largely remains oblivious. Weyler was shocked by the world's failure to react in 2008, when it was first revealed that the Arctic permafrost is melting. The methane being released is a far deadlier greenhouse gas than CO2 and could trigger runaway global warming. “It didn't get a mention anywhere in the popular public media and was successfully ignored by all the governments in the world.” He doesn't know what scale of crisis it will take to inspire significant change. Meanwhile, every year, close to 90 million new humans are brought into a world that doesn't have the resources to support them. “We're not even addressing the problem of human population. We are ignoring that, pretending that is not an issue. We're not really addressing our consumption habit. We are trying to come up with technological fixes that will allow us to continue with business as usual,” said Weyler. He cited three examples of population overshoot in nature: among wolves, locusts and algae. While there were massive die offs in each case, a remnant of the species survived. This is most likely what will happen to humanity, but “people are not going to necessarily remember how to achieve all the technological systems that we have in place now.” “We'd be a lot better off if we could organize a soft landing at a lower population with a much lower consumption,” said Weyler. “Right now our population is growing at about 1.2% a year … If we could institutionalize women's rights, so that women had the right to control how many children they had, and if we made contraception available worldwide, that alone would probably reduce our growth rate from 1.2% to maybe minus 1% or 2%.” If humanity's population was contracting at the same rate it is now expanding, in 70 years there would be 4 billion people. Eventually there would be 1 billion, a number that Weyler believes our planet could sustain forever. Photo credit: Crowd by Michael Kleban via Flickr (CC BY SA, 2.0 License)

This week, state Rep. Ken Weyler resigned from his position as chairman of the House Finance Committee after sharing a report with House colleagues that contained COVID-19 conspiracy theories. Gov. Sununu and Democrats have been calling for Weyler to resign. School boards across the state are receiving petitions to hold special meetings to revisit mask requirements. And there's been an increase in incidents of anger and harassment at public meetings throughout the state, especially where COVID-19-related policies are discussed.

Reporter Ethan Dewitt of New Hampshire Bulletin talks to A. J. on WKXL in the Morning about Weyler's committee resignations, changes to small school regulations, and the tension in school districts. Get more of their work at newhampshirebulletin.com

Fredrik snackar med Mats Nordkvist, Mats Törnblom, och Erik Weyler i en diskussion som är fortsättningen på avsnitt 424. Vi börjar med att diskutera transaktioner och transaktionshanterare - menar stordatorfolk och webbfolk ens samma sak när man pratar om transaktionshantering? Mats Nordkvist tar också upp att stordatorn har problem med att vara klient åt andra system - då får man samma problem med transaktioner och tillförlitlighet som när ett webbsystem ropar på ett annat. Det är knepigt att antingen få allting att köra på stordatorn, eller integrera externa system på andra plattformar när man behöver dem. Att nedvärdera sin egen kompetens när man ser på att ersätta gamla system - varför skulle det vara bättre att lägga ut skapande av det nya systemet när man har folk på plats som kan allt utan och innan? Bli inte en biltillverkare som inte kan tillverka bilar! Avsnittet sponsras till vår stora glädje av GleSYS - eminenta VPS:er i egna miljövänliga datorhallar på svensk mark. Nytt sedan sist är att GleSYS nu också erbjuder S3-kompatibel datalagring. Oavsett om du behöver en Linux- eller Windows-VPS, en Kuberneteslösning, eller en Gitlabserver kan du komma igång på några minuter via GleSYS smidiga kontrollpanel. Sedan snackar vi utvecklarförakt - har du upplevt det? Har utvecklarjobb en viss aura av mystik kring sig för de som bara ser det från utsidan? Mot slutet får alla ventilera lite kring Safe - varför är första reaktionen en djup suck? Blir Safe ett verktyg där de som inte vet hur mjukvaruutveckling fungerar och blir effektiv försöker styra uppifrån? Agilt som industri blir inte bra. Därifrån kommer vi in på kodandets konstnärliga aspekter och dåliga sätt att mäta saker på. Är det dags att införa foliehattar i Safe? Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Mats Nordkvist - har gästat flera avsnitt Mats Törnblom - gästade även avsnitt 412 Erik Weyler har också gästat flera avsnitt Avsnitt 424 Transaktionshanterare IMS MQ Transaktionshantering i Javavärlden Two-phase commit Memo - stordatormejl från Volvo Z/OS POSIX Z/OS-UNIX KTO - det centrala kontohanteringssystem som bland annat Olle Westergård utvecklar GleSYS GleSYS S3-kompatibla datalagring GleSYS datacenter Terraform VMWare KVM Gitlab Wordpress Plesk Kubernetes Rancher glesys.se Safe - scaled agile framework Det agila manifestet RUP PPS PM3 Lean Hålkort Flutter Titlar Den gör sig där jag jobbar En riktig transaktionshanterare Det lämnas inte en halv transaktion Jag har ju et personallönekonto också Inte ett enda öre försvinner Välkommen till stordatorpodden Stordatormejl Distribuerat och centraliserat på samma gång En fristående monolit Fristående klumpar Få en oljetanker att flyga Ett kulturellt problem En gemensam transaktionskontext SAFE och Törnblom Vara lite kufig Bara kartan som gäller Man är lite eljest Helt slaviskt trogen kartan En fabrik i botten En IT-fabrik 1, 2, 3 för tio utvecklare En social aktivitet Någon form av konstnärlig frihet Konstant innovation SCRUM vs RUP Brist på halvledare Foliehatt och foppatofflor

Fredrik snackar med Mats Nordkvist, Mats Törnblom, och Erik Weyler om legacysystem, kompetenssäkring, och hur viktigt det är med en tydlig plan för systemen man använder. Legacy - ärvda system(?) - vad innebär det egentligen? Varför har ordet en negativ klang i vår bransch, och måste det vara så? Visst är det märkligt att dela upp utveckling och drift eller underhåll? Mats Nordkvist diskuterar hur saker fasas ut för att det inte längre går att hitta folk som kan dem, eller vill utbilda sig till att kunna dem, och Mats Törnblom tar upp att det är den enskilt viktigaste faktorn när han utvärderar nya tekniker som systemarkitekt. Varför måste etablerade tekniker bevisa något mot nya, bevisbördan bör väl ligga på nya lösningar att visa sitt värde? Mats Törnblom diskuterar risken att skapa en organisation där all diskussion om att bygga vidare på etablerade tekniker stängs ner när någon spelar kortet “Förändringsobenägen!” Mats Törnblom fascineras av stordatormiljöer där tekniker och kod lever, frodas och vidareutvecklas, medan Javscriptramverk föds, lever och försvinner och därmed blir legacy på ibland chockerande kort tid. Avsnittet sponsras till vår stora glädje av GleSYS - eminenta VPS:er i egna miljövänliga datorhallar på svensk mark. Oavsett om du behöver en Linux- eller Windows-VPS, en Kuberneteslösning, eller en Gitlabserver kan du komma igång på några minuter via GleSYS smidiga kontrollpanel. Är arkitektens kanske viktigaste roll att se till att det finns en förvaltning och kunskap att ta hand om och vidareutveckla nya lösningar? Vi diskuterar kompetensförsörjning - utmaningen att se till att det finns folk som kan jobba med systemen man utvecklar. Det kanske inte alltid är någon annans ansvar att lösa problemet med utbildning om man har ett system som är viktigt och nyttigt nog? Och fungerar allt tillräckligt bra finns det ingen anledning att dra till med legacy-stämpeln och tro att man måste ersätta det bara för att det funnits med länge. Vi kommer också in på vikten av att ha en tydlig strategi och vara tydlig med vad som gäller, både kring vad man ska behålla och vad man ska eller inte ska skaffa framöver. Om alla “vet” att ett visst system ska avvecklas men inget officiellt beslut tagits, och ingen har en aning om vad som skulle kunna vara ersättningen, så har man effektivt saboterat arbetsklimatet för alla berörda. Mot slutet delar Erik med sig av några erfarenheter och medietips för den som råkar bli yngst i stordatorgänget på jobbet. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Mats Nordkvist - har gästat flera avsnitt Mats Törnblom - gästade även avsnitt 412 Erik Weyler har också gästat flera avsnitt Avsnittet där namnet COBOL-Erik förklarades Legacy - Wikipedias beskrivning Visual basic IMS IMS DB Db2 Angular 1 kontra Angular 2 Safe Scrum RUP PPS GleSYS - veckans sponsor GDPR Terraform VPS Vmware KVM Privata nätverk Gitlab Plesk Kubernetes Rancher Jitsi GleSYS datorhallar och miljöarbete glesys.se Simula Olle Westergård Olles tre avsnitt av Kodsnack Dubbelstötarna Salander Titlar När jag tänker på legacy Dammigt, jobbigt, mögligt Ett arv från förr Legacy i någon annans ögon Teknik som inte längre stöds En vänteprocess i deras värld Herr R Stordatorhumor Varsågoda att exekvera Skruva till problemet att passa tekniken 40 år i stenhård drift Förändringsobenägen Förändringsobenägenhetskortet Tidiga IT-deckare Pension och ryggont Världens äldsta 24-åring

Did concentration camps really emerge for the first time during the South African War of 1899-1902? This second part of your 3-part answer focuses on camps that emerged in the Philippines and ... what scorched earth wrought in southern Africa. Notes: 1. If I get enough of your questions about the show, you could hear an episode where I answer listener questions. Send me questions you have using this link: https://forgottenwarspodcast.com/contact/ 2. Grow yourself and support the show using this Master Class link: https://shareasale.com/r.cfm?b=797461&u=2673298&m=62509&urllink=&afftrack=

“Todos los habitantes de las zonas rurales o de las áreas exteriores a la línea de ciudades fortificadas, serán concentrados dentro de las ciudades ocupadas por las tropas en el plazo de ocho días...Todo aquel que desobedezca esta orden o que sea encontrado fuera de las zonas prescritas, será considerado rebelde y juzgado como tal”...Así comienza la proclama dictada por el general español que fuera nombrado en 1896 Capitán General de la isla de Cuba durante la Guerra de Independencia, el general Valeriano Weyler. --- Support this podcast: https://anchor.fm/ramn-fernndez-larrea/support

Avsnitt 4- Vi lockar ut enstöringen Stina Ekblad ur sin loge och bjuder in till ett samtal om att inte gå med strömmen och priset hon betalar för att inte tillhöra flocken. Vi dyker ned i Stinas självbiografiska bok; "Här brusar strömmen förbi" och plockar upp skärvor ur hennes liv. Där träffar vi hennes feminina pappa och hennes maskulina mamma och vreden som måste tyglas. En vardaglig händelse, ett möte på bussen med en kvinna och ett rött äpple, blir en livsavgörande insikt att inte fösas in i fållan-utan att bli en fri kvinna. Vi planerar en logefest för att fira kompisen Sivs och Stinas 50-årig vänskap, "the summer of love", spelar Cream och ser fram emot att få möta Stinas inre hippie. Häng med, vi har som tur var filmrättigheterna till detta fantastiska liv. Det här avsnittet vill ni inte missa. (Foto: Göran Segeholm, från boken "Här brusar strömmen förbi, Weyler förlag) Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Fredrik får återbesök av Mats Nordkvist och Erik Weyler, båda stordatorutvecklare på SEB. Mats berättar om COBOL academy - en COBOL-utbildning som just dragit igång. 4500 sökande, vad sägs om det för en utbildning som tänkte ta in 15? Mats berättar lite om utbildningen och om hur utbildningarna har utvecklats genom åren. SEB måste dra utbildningen själv, vad är bra och dåligt med det? Sedan berättar Erik om Pink programming och hur Erik och SEB engagerat sig och arrangerat COBOL-utvecklingsevent. Därifrån kommer Mats in på hur olika språks synsätt kan passa olika människors tänk. Mats diskuterar också hur man tänker kring och använder bibliotek inom COBOL-sidan av SEB. Sedan sitter vi plötsligt och kollar utbudet av COBOL-kod på Github. Vi kommer också in på alla roller och titlar som finns och hur det påverkar hur man tänker på sig själv, till exempel om man ser sig som utvecklare eller ej. Kan alla bli utvecklare, eller inte? Borde alla vilja bli det? Mats föreslår att det nyttiga tänket kanske inte är att leta efter 10x-utvecklare, utan snarare 0- eller 1-utvecklare. Varför tänker man att en “riktigt bra utvecklare” skulle vara bra på precis allt av någon outgrundlig anledning? Vi diskuterar också agil utveckling, personer framför processer, siffror i ärendehanteringssystem. Man löser ju problem vid kaffeautomater och på andra informella sätt. Hur folk anpassar sig till mätsystemen. Informellt jobb vid sidan av. Mer kommunikation är bra, men försök inte mäta det. Mats inser att han nog är backendutvecklare och undrar om frontendkod lever kortare tid. Vilket Fredrik kanske tror att det gör, men inte alls lika kort tid som alla hoppas på. Backend, frontend, stordator eller mobil - vi är ju ändå utvecklare bägge två! Varför fortsätter man med COBOL och gamla databaser? Eller: hur motiverar man att gå ifrån beprövade och snabba grejer som funkar när man inte kan peka på affärsfördelar. Mats gläds åt att kodgranskning breddats och blivit något helt naturligt. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Erik Weyler Mats Nordkvist 376 och 377 - tidigare avsnitt med Mats och Erik Olle Westergård 378, 379 och 397 - avsnitt med Olle Westergårdf COBOL SEB COBOL academy Yrkeshögskolan Jensen education Åsa Ygland COBOL factory Pink programming Jdoodle GNU COBOL Kodsnack med Dave Jones Overcast COBOL på Github COBOL-kurs En annan COBOL-kurs Developers! En trevlig grannpodd för utvecklare Developers! avsnitt två, om utvecklarstatistik COBOL-brygga för Node COBOL-Erik på Github COBOL-introduktionen från Pink programming-eventet Statistiken från Stack overflow Friedrich Hayek Left-pad Kodsnack om left-pad IMS-DB Db2 AST - Application security testing Sonarqube Titlar På plattformen stordator Kollega till assembler-Olle COBOL-Erik Du är faktiskt COBOL-Erik Tappra COBOL-iter Man gör ganska många en tjänst Jag är lite skeptisk till nya grejer Ett hålkort i cyberrymden Ettårig ADB-utveckling Se flashigt ut på en skärm Om man tänker lite längre än vad näsan räcker Folk gör som de blir belönade för Man frågar en kollega som går igång på problemet Tio miljarder transaktioner per år Vi är ju bägge utvecklare Från utvecklare till senilutvecklare

Inför eftermiddagens tillkännagivande av Augustprisvinnarna 2020 håller P1 Kulturs Gunnar Bolin i ett samtal om de nominerade böckerna. Vilka borde vinna och vilka är lågoddsarna? Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok "Minnestrådar", Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag Nazismen är på frammarsch i 30-talets Tyskland. I den tätt komponerade romanen Minnestrådar väcker berättarrösten liv i tre judiska ungdomars livsöden. På ett jordbrukskollektiv utanför Falun möter ideal verklighet och tillfälligheter blir livsavgörande. En utsökt ordväv som kräver läsarens fulla uppmärksamhet. "Splendor", Stefan Lindberg, Albert Bonniers Förlag Stefan Lindberg balanserar skickligt mellan autofiktion och skröna. Splendor är en själens pikaresk, en svart komedi. Med humor och stor kännedom om skapandets villkor borrar berättelsen skoningslöst efter hemligheter i jagets, sorgens, och en mardrömslik förtvivlans mysteriösa djup. "Jag ser allt du gör", Annika Norlin, Weyler förlag Med skarp blick för mänskliga beteenden och en skev, lite sotig humor skriver Annika Norlin träffsäkert om bekräftelsetörst, sorg och gruppdynamik i ett punkband på turné genom Europa. I novellsamlingen Jag ser allt du gör porträtteras en samling udda människor med ömsint generositet, värme och stor psykologisk insikt. "Samlade verk", Lydia Sandgren, Albert Bonniers Förlag Lydia Sandgren bygger och befolkar ett eget litterärt universum fyllt av levande detaljer. Göteborg, med svartklubbar, sunkhak och universitetsbibliotek, blir spelplats för ett triangeldrama där den försvunna Cecilia är det svarta hål kring vilket romangestalterna graviterar. Samlade verk är en kärleksförklaring till litteraturen. "Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor", Thomas Tidholm, Ordfront förlag I sin vackert formgivna, prosalyriska tankebok ställer Thomas Tidholm grundläggande frågor om människans förhållande till naturen. Är det möjligt för oss människor att återförenas och försonas med en natur som vi successivt har avskärmat oss ifrån? Med poetisk precision och klargörande enkelhet bygger Jordlöparens bok broar mellan två världar. "Renegater", Klas Östergren, Polaris Klas Östergren tar grepp om den svenska samtiden i detta mäktiga romanbygge. Med berättarglädje och hantverksskicklighet skapas ett förtätat tidsdokument på musikalisk prosa där säcken knyts ihop på ett snillrikt sätt. Renegater är slutet på en era och en läsfest utan motstycke. Nominerade till Årets svenska fackbok "Livets tunna väggar", Nina Burton, Albert Bonniers Förlag Med snillrik grace och elegans tar Nina Burton sig an naturen och djurens språk genom att på nära håll studera de myror, bin, rävar och ekorrar som gjort hennes mormors sommarhus till sitt eget. Nyfiket lär hon sig mer om deras intelligens, samarbetsförmågor och individualitet och delar generöst med sig av sina upptäckter i denna essäsamling som påminner om att det stora finns i det lilla, och inte sällan alldeles om husknuten. "Familjen", Johanna Bäckström Lerneby, Mondial I över tio år har Johanna Bäckström Lerneby kartlagt en familj som med sitt skräckvälde styr och kontrollerar Angered i Göteborg. Klart och tydligt med stor glöd och närvaro, men utan pekpinnar, ger hon läsaren inblick i hur detta parallellsamhälle kunnat uppstå, och växa. Och vad som gjorts för att bekämpa det. Ett högaktuellt samtidsdokument. "Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige", Elin Anna Labba, Norstedts Elin Anna Labba beskriver renskinn som så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia. "Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt", Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur I en myllrande rik essäsamling tar Kristoffer Leandoer med läsaren på en svindlande resa genom hundratals författare av skönlitteratur, serier och låttexter David Bowie, Oscar Wilde, Henry James, Olga Tokarczuk, Ursula K Le Guin och många fler som flytt från regimer, krig, tonår, konventioner eller sig själva. Lärt, men lätt, om komplexa frågor om språk och hemvist och vad det betyder för oss. "Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson", Jan Malmborg, Albert Bonniers Förlag En synnerligen välresearchad, generös och inbjudande biografi om en gåtfull och motsägelsefull mångsidig man vars sånger många hört, men färre kommit in på livet. Ett lika finstämt som initierat porträtt av denne vissångare, poet, textförfattare och målare vars verk, och liv, ständigt balanserade mellan dur och moll. Imponerar gör också den insatta skildringen av det sena 1950-talets nyfikenhet och törst efter nya intryck som präglade många av tidens kreatörer, inte minst Olle Adolphson själv. "Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn", Arash Sanari, Volante Med både finess och värme, humor och svärta, berättar Arash Sanari en bitterljuv historia om hur hans familj från Iran försöker anpassa sig till Sverige och, många gånger obegripliga, svenska seder och bruk. Genom att varva sin pappas dagboksanteckningar med sina egna ger han ögonöppnande perspektiv på vad det innebär att byta både land och kultur.  Den enes integration kan bli den andres isolation. Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok "Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl", Linda Bondestam, Berghs Förlag Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar. "Kråkorna", Anders Fager & Peter Bergting, Natur & Kultur Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren. "Billie, Korven och havet", Julia Hansson, Natur & Kultur En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet. "Kom dagen, kom natten", Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget Dragspelsformatet kommer till sin fulla rätt i Kom dagen, kom natten, där en dag- och en nattsida vecklas ut. Ur det lilla barnets perspektiv levandegörs en sensommardag på landet, där hjärtat pulserar i marken, solstrålar värmer och ensamhet trollas bort. Vardag övergår efterhand i dröm och i en önskan om att våga släppa sina flytkuddar. Åsa Linds lättflytande vers rymmer ett poetiskt anslag som Emma Virkes perspektivrika illustrationer känsligt fördjupar. Hyllningen till en sinnlig barndomsvärld och nordisk sommar, och till själva bilderboksformatet, hänför. "Humlan Hanssons hemligheter", Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson, Natur & Kultur Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp. "Alltid hejdå", Alma Thörn, Galago Alma Thörns självbiografiska debut handlar om att längta hem innan man farit, tvingas välja mellan människor man älskar och om att alltid behöva säga hejdå. Med bildberättelsens medel fångas lyhört känslan av hemlängtan och otillräcklighet över generationsgränserna. En tolvårig Alma slits mellan sin mamma och pappa, likt hennes mamma gjorde trettio år tidigare. Gråskala och sepia går omlott för att markera de tidslager som återges med fullständig tonträff. Alltid hejdå är en serieroman sedd genom barnets ögon som skär i hjärtat och ger en varm kram på samma gång. DAGENS OBS-ESSÄ I dag, 23 november, är det 100 år sedan Paul Celan föddes. Den rumänskfödde tyskspråkige, judiske diktaren anses allmänt vara en av förra seklets mest betydande diktare och man ser fortfarande anspelningar hans poesi i var och varannan ny diktsamling som kommer ut. I år kommer också ett par stora volymer med översättningar av hans dikter. En av översättarna, författaren Eva Ström, reflekterar i dagens essä över Celan poesi. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Maria Götselius

¡Muchacha, qué bonitas las perlas que trajiste! Siéntate un fisco y tómate un cortadito, que vamos a hablar de lo mucho que hemos gastado este fin de semana. La ostentosidad nos representa, amigas. ¡Por eso vamos a hablar del consumismo, porque somos bien gastonas y derrochonas!

I Annika Norlins novellsamling skildras en samling människor i rörelse, på skav mot tillvaron. Karaktärerna befinner sig i en turnébuss på väg till Österrike, eller på en sorgevandring genom Norrlands inland. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven. Samtalsledare är KG Hammar, teolog och tidigare ärkebiskop. Medarrangör Weyler förlag

Stina Ekblad har ägnat ett helt yrkesliv på scen åt att gestalta det skrivna ordet. Hennes egen väg till scenen är mindre känd, trots att dess stoff är som materialet till en roman. Från det fattiga och lantliga finska Österbotten, via Danmark, till Dramaten och arbetet med Ingmar Bergman. Hör henne samtala med KG Hammar, teolog och tidigare ärkebiskop. Medarrangör Weyler förlag 

Djärvt och lekfullt om längtans många världar. Kan två människor någonsin verkligen kan nå fram till varandra? Är det möjligt att förstå den man älskar om man inte lever i samma verklighet? Och kan man överhuvudtaget komma nära en annan människa på riktigt? Helena Granström i ett samtal med Sara Wrige, präst i Borås Caroli och teknologie doktor i fysik. Medarrangör Weyler förlag

Regeringen förbereder en skatt på skadliga kemikalier i skor och kläder. Branschföreningen Textilimportörerna är starkt emot att det införs en ny kemikalieskatt på kläder och skor nästa år, vilket en regeringens utredning föreslår. Vi träffar Åke Weyler, ordförande för Textilimportörerna för att diskutera den nya skatten och dess konsekvenser för branschen och konsumenterna. Programledare är Rickard Ydrenäs och kommenterar gör tullexpert Peter Jacobsson från Ecus. Avsnittet spelades in i Stockholm den 10 september. Kontakta redaktionen: kontakt@tullpodden.se

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

In der Audiografie erzählt Klaus Weyler seine Lebensgeschichte, die ihn vom Kämpfer zum Tänzer werden lies.

Fredrik snackar om det anrika programmeringsspråket COBOL och utveckling på och med stordatorer med Mats Nordkvist och Erik Weyler, båda stordatorutvecklare på SEB. Vi diskuterar bland annat: Bakåt- och framåtkompatibilitet Hur och varför ledningen och andra utomstående behöver höra om och förstå vad som händer inom stordatorvärlden. Det behöver pratas även om saker som fungerar och inte gör väsen av sig Mobbprogrammering i COBOL och assembler Processer och utvecklingsmetodiker och hur mycket de egentligen påverkar vardagslivet. Är det så himla dumt att veta vad man ska lösa innan man sätter sig och kodar? Transaktionshantering och transaktionsprestanda på SEB:s stordatortjänster Kontohanteringssystem i assembler, ett projekt som lever ända från bankens ursprungliga datorisering Att vara inlåst (eller ej) i IBM, och hur mycket nyare kod kan upplevas mer som “legacy” än den som är väldigt mycket äldre Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @antikristoffer, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi. Länkar Mats Nordkvist Erik Weyler COBOL Vad är stordatorer? - Linus förklarar Förra avsnittet Mobbprogrammering Åsa Liljegren Åsa i Kompilator Extreme programming Parprogrammering Uncle Bob Agila manifestet RUP - Rational unified process SAFe - Scaled agile framework IMS - transaktionshanterare, med mera CICS Apolloprogrammet i Kodsnack IMS DB DB2 Assembler z/OS ZIIP ZAAP Openshift Websphere application server Titlar En väldigt cool grej i vår värld Man är bakåtkompatibel Du kör bara vidare med den tidigare binären Man kan göra det helt frivilligt Det kommer att fungera i minst tio år framåt Ingen annan plattform kan göra det Solceller från Rusta 100% med Mats Agil pastor Bara 35 år gammal Innan man har landat på månen Så många lösa trådar att hälften vore nog COBOL är plättlätt På toppen av hypekurvan Nedläggningshot i alla tider Lika kraftfull som en moraklocka Världsmästare på kontosystem I IBM varesig man vill det eller ej

Fredrik snackar om det anrika programmeringsspråket COBOL och utveckling på och med stordatorer med Mats Nordkvist och Erik Weyler, båda stordatorutvecklare på SEB. Vi diskuterar bland annat: Vad pysslar stordatorer egentligen med, och vad har de för plats 2020? Hur Mats och Erik är med och utvecklar en tjänsteorienterad arkitektur i COBOL på stordatorer - med start långt innan begreppet ens myntats Vilken utvecklingsmiljö man egentligen har när man skriver stordatorprogram nuförtiden Hur SEB gjort för (minst sagt aktivt) att rekrytera och utbilda stordatorutvecklare Hur COBOL som språk utvecklats och vad Michael Jackson har att göra med hur man skriver COBOL Eftersom Mats och Erik hade så mycket intressant att säga är detta avsnitt bara första halvan av diskussionen - fortsättningen kommer som ett helt eget avsnitt framöver. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @antikristoffer, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi. Länkar Mats Nordkvist Erik Weyler COBOL År 2000-problemet Intervjun med Marianne Bellotti - varför är legacy ett skällsord inom IT? Vad är stordatorer? - Linus förklarar Wargames REST JSON SOAP XML Oddgeir Vestad Professor Balthazar XSD Micro focus Attachmate group Novell SUSE Visual COBOL EDZ Talangjägarna COBOL factory Jensen COBOLs skapande och målsättning Objektorientering i COBOL Bananen, apan och djungeln COBOL ANSI 74 JSP - Java server pages JSP - Jackson structured programming Michael Jackson Prekompilatorer för JSP C#-avsnittet Titlar Utvecklare sedan 1984 Man hör aldrig talas om det Hemvist i IT-världen En egen stordator Transaktionsintensivt Tio miljarder är faktiskt mer Grön text på svart bakgrund Vår middlewarepappa SEB:s motsvarighet till profesor Balthazar Det finns också en verklighet All COBOL som inte är stordator Fejkar hela stordatorn Roligt och framåtlutat Väldigt het även på SEB Ungdomarna vill ha grafiska gränssnitt COBOL och stordator Det optimalaste sättet för alla typer av applikationer Klasspappor och klassföreståndare Sekvenser, selektioner, och iterationer Nyanställda COBOL-iter Fyra väldigt roliga dagar Den sista nyhet jag varit glad för i COBOL

About Rex Weyler is a writer and ecologist. His books include Blood of the Land, a history of indigenous American nations, nominated for a Pulitzer Prize; Greenpeace: The Inside Story, a finalist for the BC Book Award and the Shaughnessy-Cohen Award for Political Writing; and The Jesus Sayings, a deconstruction of first century history, a […] The post Episode 48: Rex Weyler On The Double Bind Of The Pandemic appeared first on Rewilding.

1. Vidina Espino, imputada por hablar de "tamayazo" en Santa Cruz La diputada y portavoz de Ciudadanos en el Parlamento canario deberá comparecer ante el juez por la querella de Juan Amigó, exdirigente del partido al que, presuntamente, acusó de orquestar con malas artes una operación para apoyar al PSOE y desbancar a CC en la Alcaldía capitalina 2. El número de casos de coronavirus en España asciende a casi 200; tres de ellos, son niños El director del Centro de Coordinación de Alertas y Emergencias Sanitarias ha informado de que el principal incremento se produce en la región de Madrid, a la que le siguen la Comunidad Valenciana y el País Vasco. En Canarias, los 7 casos registrados se encuentran en buen estado de salud 3. El Gobierno da luz verde al anteproyecto de ley que lleva el 'solo sí es sí' al Código Penal La propuesta, impulsada por el Ministerio de Igualdad que lidera Irene Montero, pone en el centro de los delitos sexuales el consentimiento expreso de la víctima 4. La Plataforma 8M convoca una manifestación en Santa Cruz para este domingo La marcha feminista partirá a las 17.00 horas desde la plaza Weyler y previamente habrá varias actividades en el parque García Sanabria

Reality 101 with Rex Weyler was one of the lunchtime lectures at Cortes Island's Folk University. This session was recorded and broadcast over Cortes Radio in the regular Cortes Currents slot on November 6, 2019. The theme is overshoot, and what this means to humanity's future. Rex also writes about in the article below. The podcast is Rex's Folk U presentation.

Reality 102 with Rex Weyler was the conclusion of a two part series at Cortes Island's Folk University. This session was recorded and broadcast over Cortes Radio in the regular Cortes Currents slot on November 13, 2019. Rex asks what are realistic responses to the problem of overshoot.

Vi gör också en första spaning från Stockholms filmfestival som drar igång nu. Och pratar om de viktigaste "Die Wende" romanerna. Alltså de litterära skildringarna av Tysklands historia åren runt 1989. Idag drar Stockholms filmfestival igång, men redan igår tjuvstartade festivalen. P1 Kulturs programledare Roger Wilson var på plats och såg öppningsfilmen "Marriage story" av Noah Baumbach. Konstkritikern Maryam Fanni kommer till studion och pratar om utställningen "Somewhere in Between" på Borås Konstmuseum. En grupputställning som ställer frågor om hur vi skriver historia. Det handlar om landskapets minne, nationell identitet och mytens roll i historieskrivningen. Vår nedslag i "Märkesåret 1989" fortsätter. Det gick inte lång tid efter att muren hade fallit innan frågan kom: När kommer den första litterära bearbetningen av det som skett? I Tyskland kallas tiden kring murens fall för Die Wende - ungefär vändpunkten och litteraturen följaktligen "Die Wendeliteratur". Gunnar Bolin hälsar på hemma hos Svante Weyler som bland annat varit radions Tysklandskorrespondent och på sitt egna förlag Weyler gett ut tysk litteratur i översättning. Vilka böcker tycker han bäst skildrar den här historiska omsvängningen i tysk historia? ÄR man intresserad av dokumentära berättelser har BBC gjort podden "Tunnel 29". I tio avsnitt berättas effektivt om flykten från DDR till väst via de tunnlar som började byggas i början av 60-talet då Berlinmuren restes och delade Berlin i en Öst och en Västdel. Cecilia Blomberg har lyssnat. Filmregissören Roland Emmerich är bioaktuell med nya "Midway" med premiär på fredag. Den handlar om attacken på Pearl Harbor och slaget vid Midway som följde på det. Roland Emmerich berättar om tankarna bakom sin nya film och hur han trots svårigheter att få till finansieringen till sist fick igenom sin produktion. I OBS-essän hyllar Ulrika Knutson Pella-böckernas skapare Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque. En författare vars kvaliteter gör henne till en av svensk litteraturs stora stilister. Nu är det dags att hon får den plats hon förtjänar i litteraturhistorien menar Ulrika Knutson. Programledare: Roger Wilson Producent: Cecilia Blomberg

Det gick inte lång tid efter att muren hade fallit innan frågan kom: När kommer den första litterära bearbetningen av det som skett? Det blev så småningom en hel genre kallad "Die Wendeliteratur" I Tyskland kallas tiden kring murens fall för Die Wende - ungefär vändpunkten och litteraturen följaktligen "Die Wendeliteratur". Gunnar Bolin hälsar på hemma hos Svante Weyler som bland annat varit radions Tysklandskorrespondent och på sitt egna förlag Weyler gett ut mycket tysk litteratur i översättning. Vilka böcker tycker han bäst skildrar den här historiska omsvängningen i tysk historia? Vilka författare kommer vi att bli klassiker som framtidens läsare kommer att söka sig till för att förstå vad som hände när det delade Tyskland blev ett igen? Dessutom tips om bra filmer om DDR och en podd från BBC om en av tunnlarna som grävdes som flyktväg under muren. P1 Kultur

The poor today are always working long hours in menial jobs to pay off something that is continuously breaking down. In many ways they are being punished for being poor.   If you have a hot jug, fan heater, hairdryer, juicer, toaster, vacuum cleaner and other consumer white ware - with a bit of luck you may get two to three year’s life out of them - and then they are off to the landfill.    This interview of Rex Weyler, is one of the original Greenpeace activists - when it was more a volunteer organisation - and they were true Rainbow Warriors - tells of the continuous battle on bringing humankind to become accountable and responsible for the wanton abuse and use of the earth’s critical resources.    This below is Rex’s most recent article ‘Its a waste world’ that was printed in Greenpeace Magazine https://www.greenpeace.org/international/story/23747/its-a-waste-world/ A popular bumper sticker in the United States – typically seen on large vehicles, with giant wheels and vibrating chrome muffler pipes – reads: “My carbon footprint is bigger than yours.” This appears as a banner for the culture of extravagant indulgence. And wherever consumption is encouraged and admired, waste follows. The world’s rich cultures are all wasteful, and not just because of excessive fossil fuel use. Even our modern electronic devices represent a massive waste stream. Last year, electronic waste reached an all-time record of 65 million tonnes. Planned Obsolescence   Used bulb lamps collected by Greenpeace volunteers during the clean up at Bokor Island conservation area on Thousand Islands. © Dhemas Reviyanto / Greenpeace Even modern LED light bulbs, for example, do not last as long as incandescent bulbs made a century ago. One carbon filament light bulb, at a fire station in Livermore, California, is still burning continuously after 120 years. Building things that last, and consuming modestly, used to be common human values. But that all changed with the advent of contemporary business models and modern marketing. In 1924, three companies – Dutch Philips, German Osram, and US General Electric – formed a cartel, Phoebus, to shorten the life of light bulbs. Making light bulbs that could last 100 years limited their sales growth. They agreed on a thousand-hour standard, about three or four months of normal use, the historic beginning of planned obsolescence. During World War I, the U.S. Treasury Department launched a frugality campaign to save resources for the war effort. Merchants, however, opposed the initiative. According to Giles Slade in Made to Break, US stores displayed signs such as, “Beware of Thrift,” and “Business as Usual.” New York retailers formed the “National Prosperity Committee,” with slogans like, “Full Speed Ahead!” and “Clear the Track for Prosperity!” During the global economic depression in 1932, New York manufacturers circulated a pamphlet: “Ending the Depression through Planned Obsolescence,” the first known printed use of this phrase. An article in Printer’s Ink journal warned that the idea of durability was “outmoded,” claiming that, “If merchandise does not wear out faster, factories will be idle, people unemployed.” Paul Mazur, a partner at Lehman Brothers, declared that obsolescence, designing products to fail or wear out, was the “new god” of business philosophy. In 1950s America, advertising firms learned that they could sell products not based on function, quality, or durability, but on novelty. Products were sold as “new,” “modern,” and “innovative,” whether or not the “innovations” offered any genuine value. The throwaway fashion industry was born on the notion that clothing “styles” allegedly changed every year, and that to appear “modern,” one must repeatedly buy new clothing. Ad agencies convinced popular journals to publish fashion sections to inform, or manipulate, the public regarding the latest styles. Thus, the idea of well-made, durable products died away in rich nations, replaced by products that break, wear out, become obsolete, or go out of fashion. This trend has now seized the modern electronics industry. E-waste and the cost of high tech   A small child sitting among cables and e-waste in Guiyu, China © Greenpeace / Natalie Behring Since the 1980s, computers and electronic devices have made lives in rich countries more convenient and entertaining. Some observers expected that modern electronics would also make society more “efficient,” that computers would save paper and other resources. Those hopes, however, encountered what is known in economics as the “rebound effect“: Efficiency often leads to more resource use, not less. Human enterprise now uses six times more paper than we used at the dawn of the computer age, six times more lithium, five times more cobalt, more iron, copper, and more rare earth metals. Mining for these minerals tends to be ecologically destructive and exploitive of human labourers. Due to increasing demand and low rates of electronics recycling, mining companies are now proposing strip mines on the ocean floor, a practice that ocean biologists say would permanently damage unique and biodiverse ocean ecosystems. As computer chips got smaller, more powerful, and more energy efficient, the material and energy intensity of those chips increased exponentially. Since our computers require so little energy to operate, we may believe they are “efficient,” but we are measuring the wrong metric. To understand the high cost of high tech, we must consider the embodied energy built into our devices, our telecom infrastructure, server networks, and data centres. We also have to consider the sheer growth of consumption and the acceleration of waste. According to Statisa, about 4 million cell phones are sold every day, over 1.5 billion per year. About 250 million computers are sold each year. The average lifetime of these devices is now about two and a half years. Manufacturers design in obsolescence, changing critical parts and marketing more fashionable, “improved” devices. We may marvel at social media and connectivity, but this level of consumption leaves behind a massive, toxic, and destructive waste stream.   Discarded computer monitor casings in a lagoon in Ghana. © Greenpeace / Kate Davison Apple Corporation has become notorious for designing smartphones, tablets, and laptops that are difficult to repair or upgrade. These policies are not an accident or a necessity of technological advance. They are marketing decisions, designed specifically, like the three-month light bulb, to sell more products. Between June 29, 2007 and November 3, 2017, Apple introduced 14 new iPhone models, one every 37 weeks. The company stopped supporting the first generation phones within three years, and continues to make previous phones obsolete and unsupported. According to Jason Koebler at Motherboard, “Apple is trying to kill legislation that would make it easier for normal people to fix iPhones.” Apple designs products with proprietary parts that cannot be easily repaired and the company has actively lobbied against right-to-repair legislation in the US. According to a Repair.org study, both Apple and Sony have blocked environmental electronics standards that would support repair, upgrade, and recycling. However, Apple Corporation is not alone. According to a 2017 Greenpeace report, other consumer electronics companies are lagging far behind. Although Apple has made progress in the use of renewable energy they are “moving in the wrong direction,” along with Microsoft and Samsung, by shortening the useful life of devices. Samsung, Amazon, Oppo, Vivo, and Xiaomi receive failing grades in every category, using toxic chemicals and dirty energy, making short-lived products that are difficult to recycle, and hiding the data about their practices. On the other hand, HP, Dell, and Fairphone are leaders in producing products that are repairable and upgradable. Electronic waste has now reached over 65 million tonnes per year. Computers, screens, and small hand devices comprise about 22% of that waste, 14 million tonnes annually. According to a 2014 UN Report, Europe produced the highest per-capita electronic waste, over 15 kilograms per person every year. Asia generated the most e-waste, 16 million metric tonnes, followed by the Americas, 11.7 million tonnes per year. Since 2014 those volumes have increase by about 50%. System Change As with most of our ecological challenges, there are solutions, but the response requires more than marginal change. According to Deishin Lee, at MIT’s Sloan School of Management, “most waste is generated on purpose,” built into modern business models. Lee criticizes “output-oriented,” production systems that only consider the product. “Every output-oriented process,” she writes, “is designed to produce waste.” We can overcome this by shifting to input-oriented production, considering the value of all resources, how to conserve, and how to use resources effectively, with a minimum of waste.   Smartphone repair © RIcardo Padilla Roman / Greenpeace Economist Tim Cooper, at Nottingham Trent University believes that a transformation away from planned obsolescence will require a “radical, systemic change.” In his book, “Longer Lasting Products,” Cooper suggests the change could be accomplish with economic policies to encourage minimum standards of durability, repairability, and upgradeability. Quality goods, robust repair-and-servicing, and secondhand markets would result in more jobs and more economic activity for a given amount of resources. Cooper calculates that when consumers spend less on throwaway products, they will spend more for other services and investments. In “Culture of Waste,” Julian Cribb, a fellow of the Australian Academy of Technological Sciences and Engineering, describes how we could reverse the trends toward food waste with government regulation to limit wasteful practices, full-cost pricing and taxing, subsidies for good stewardship production, and with education. The 2017, Greenpeace Report, advocates similar actions to create closed loop, circular production, beginning at the design stage, with all companies required to design recyclable parts, easy repair, and a take-back program for all products. Growth swamps efficiency Everything we build requires energy. Wasteful practices waste energy. Although we are witnessing an unprecedented effort to develop renewable energy, we are failing to keep pace with growth in demand. Unless we address the growth of human numbers and human enterprise, we are destined for the natural results of ecological overshoot. We also need to phase out fossil fuels and redouble efforts to build renewable energy infrastructure. The following chart – prepared by Canadian energy engineer David Hughes, using data from the 2019 BP Energy Review – shows the annual growth in renewable energy compared to the annual growth in electricity demand. A great deal of this demand is due to wasteful manufacturing and sales practices. Two-thirds of the growth is met with fossil fuels. Furthermore, this only accounts for electricity. 83% of the world’s energy consumption is non-electric.   The only year that renewable energy growth exceeded demand growth occurred in 2009 during an economic recession. This chart reveals two critical pieces of our waste and energy challenge: (1) Renewable energy growth is not keeping pace with total energy demand, and (2) The way to turn this around is to end the expectation of endless economic growth. Some companies, such as Fairphone and Patagonia, have business models that account for slowing growth. The idea that we should keep businesses growing by creating waste is no longer valid – and never was. We can employ more people by building quality products and repairing them. To reverse the trend of wasteful production, biodiversity collapse, carbon emissions that cause global heating, and general ecological overshoot, humanity has to embrace modest consumption and put an end to the era of extravagant indulgence.   References and Links “E-waste World Map Reveals National Volumes, International Flows,” StEP Initiative, 2013, Quoted in Greenpeace E-Waste report, 2016.E-waste: The Escalation of a Global Crisis, TCO certified“Made to Break: Technology and Obsolescence in America,” Giles Slade, Harvard University Press, 2007; and excerpts at Google Books.“A Culture of Waste,” Julian Cribb, Ecology Today, 2012.Guide to Greener Electronics 2017, Greenpeace Reports, October 17, 2017“Overcoming the culture of waste” Deishin Lee, MIT, Sloan School of Management, 2017.Power-hungry gadgets endanger energy efficiency gains, review of The International Energy Association analysis, John Timmer, 2009, ARS Technica.The Global E-waste Monitor, 2014: UN University, 2014.“Electronic Waste (E-Waste): How Big of a Problem is it?” Rubicon, 2018Facts and Figures on E-Waste and Recycling, Electronics Takeback Coalition, 2014“The monster footprint of digital technology,” Kris de Decker, Low-Tech Magazine,“Electronics Standards Are In Need of Repair,” Mark Schaffer, Repair.org, August 2017.“Apple is against your-right to repair i-Phones New York state records confirm,” Jason Koebler, Motherboard, 2017.“Longer Lasting Products: Alternatives to the Throwaway Society,” Tim Cooper, Gower Books, 2010.Culture and Waste: The Creation and Destruction of Value, Edited by Gay Hawkins and Stephen Muecke, Rowman & Littlefield, 2002.“The L.E.D. Quandary: Why There’s No Such Thing as ‘Built to Last’,” J. B. MacKinnon, New Yorker, 2016.“Patagonia’s Anti-growth Strategy,” J.B. MacKinnon, New Yorker, 2015.What is happening here in NZ?Here in NZ we continue with this ‘business as usual’ attitude, superimposed over the whole country. It is ‘taken for granted’ and the NZ Government is basically none the wiser. They just continue to carry on as if everything is normal. The NZ struggle to get recycling more efficientNZ has not been able to get a deposit on soft drink or beer bottles, where once we had them. As a kid I used to be continuously walking up and down the main road collecting beer bottles as they were in those days just thrown out the window of cars. At the big rugby games at towns, dur9ng the curtain raiser prior to the main game, I was always able to collect enough coke and lemonade bottles to be able to buy a drink and a hot pie and have some change left over.  Why has NZ not been able to follow the legislation as in the State of South Australia and in the State of Oregon in the USA.  Because, like all the other states in Australia and the USA - business interests in both these countries have overridden prudent ecological policies.  Time and time again the breweries and Coke cola with huge financial resources and well paid lawyers - have been able to stop a deposit with regard to recycling - in its tracks. Hence, the throw away mentality is still prevalent in NZ especially with the unconscious male macho way of life.  Yet, it could be said that as an extension of the top of this article that stoves, fridges etc don’t last long too too, when compared to how they were built 50 years ago.A person working at a local transfer station north of Auckland said - If it was not for the Warehouse - he would not have a job! (The Bargain was not necessarily a bargain)Some of the other issues talked about in this interview was that big business is still calling the shots.One of the issues is that businesses do not look at our planet as a complex living super system. They fail to see the biosphere as a homeostatic, self regulating system of trillions of living creatures that are all delicately balanced and embedded in the web of life.Their (very limited) perspective is that they are on ‘a platform’ - that has raw products coming in (they are not interested in where these products come from or how they are extracted or gained) -  all they want to do is then push (highly packaged) product out onto the market. It also does not really matter how much pollution they produce in the process - hence various governments world wide - have had to enforce clean air and clean water standards on businesses to force them to comply. This has been an ongoing ‘battle’ for over 100 years.There is no thought of ‘nature’ in any business model.  Where as in America there is a remarkable treatise on this thought to come from a First Nations ‘Indian’ called Chief Seattle.     Privatise the Profits and Socialise the Costs - This means putting products or services on the market and if they do not measure up, then society picks up the costs.  - Cigarette companies did this with cigarettes. They made money out of selling them but when smokers ended up in hospital beds - especially in countries with ‘free’ hospital care - it was those countries (the taxpayers) that paid to take care and treat those dying patients. It  was the same when the Wall Street bankers in New York took insane monetary risks back in 2008 whilst still collecting ‘extremely inflated commissions and salaries’ - that they threatened to collapse the whole US and world banking system. That the US Government was then ‘forced’ to bail them out - with the US taxpayer taking the hit. This same mentality is pervasive within the current business world. Privatise the profit and socialise the losses. That there is now such a devastating effect by having to clean up the global environment as a result of business practices that did not factor in a healthy future of the world’s children. Cradle to Cradle  - and the Circular EconomyCradle to Cradle was mentioned. http://www.cradletocradle.com Cradle to Cradle is a design framework for going beyond sustainability and designing for abundance in a Circular Economy. The Upcycle: Beyond Sustainability—Designing for Abundance is the eagerly awaited follow-up to Cradle to Cradle. Drawing on a decade of lessons, William McDonough & Michael Braungart put Cradle to Cradle®concepts into practice with businesses, governments, and people around the world.Prof Dr Michael Braungart gave an interview on the subject of microplastics on 23-10-2018 in the ZDF news programme heute+. Car tyres are the main cause of the microplasty discovered in the human intestine, says environmental expert Michael Braungart. The main problem is the harmful pollution.In the 1980s, Braungart dedicated his work to the environmental organization Greenpeace and beginning in 1982 helped to establish the chemistry section of Greenpeace International, which he took over in 1985. In the same year he received his Ph.D. from the University of Hannover's chemistry department. In order to develop solutions for complex environmental problems, EPEA was established by Greenpeace in 1987. Ever since, Braungart has been involved with research and consultancy for eco-effective products i.e. products and production processes in a loop, not only harmless to man or nature, but beneficial.Time magazine recognized William McDonough in 1999 as a “Hero for the Planet.” In 1996, Mr. McDonough received the Presidential Award for Sustainable Development, and in 2003 he earned the first U.S. EPA Presidential Green Chemistry Challenge Award. In 2004, he received the National Design Award for achievement in the field of environmental design. In July 2014, Mr. McDonough was appointed as Chair of the World Economic Forum Meta-Council on Circular Economy. Also mentioned was that we are reaching limits to growth and Rex and I touched on some of the major environmental challenges now affecting the biosphere. Japanase built cars superior to American carsIt was quickly noted that when the Japanese car companies came to North America that it only took a few years or so for the American people to realise that Japanes cars were not only more reliable but they lasted longer. The planned obsolescent cars from Ford, General Motors and now defunct Chrysler were far inferior to the Japanese brands - hence their continued success in the US car market today.  Apple in the US comes in for some well earned criticism in the interview.That between June 29, 2007 and November 3, 2017, Apple introduced 14 new iPhone models, one every 37 weeks. The company stopped supporting the first generation phones within three years, and continues to make previous phones obsolete and unsupported. Listen - Apple are not your kind and caring corporation. They are a hard nosed business wanting to continually corner the market for their own ends. Listen to how they and Sony stopped legislation to not allow their products to be repaired.   “Apple is trying to kill legislation that would make it easier for normal people to fix iPhones.” A Global commitment to CHANGE … Transformation away from planned obsolescence will require a “radical, systemic change.”  to encourage minimum standards of durability, repairability, and upgradeability. What's wrong with 10 years for everything over $4,000?Having quality goods, robust repair-and-servicing, and secondhand markets would result in more jobs and more economic activity for a given amount of resources. We could also reverse the trends toward food waste with government regulation to limit wasteful practices, full-cost pricing and taxing, subsidies for good stewardship production, and with education.  2017, Greenpeace Report, advocates similar actions to create closed loop, circular production, beginning at the design stage, with all companies required to design recyclable parts, easy repair, and a take-back program for all products.There is a limit to growth on a finite planetThere is a limit to growth - that if one becomes an astronaut or a cosmonaut - they see clearly from space - that life within the biosphere can only take so much.  That the increase in human numbers and their extracting and polluting practices is overwhelming the natural worlds ability to rebalance these intrusions because of the short time span. Rex mentioned, that unless we address the growth of human numbers and human enterprise, we are destined for the natural results of ecological overshoot. We also need to phase out fossil fuels and redouble efforts to build renewable energy infrastructure. France Under French law it is a crime to intentionally shorten lifespan of a product with the aim of making customers replace it. ... The French investigation is being led by the economy ministry's consumer protection agency. It follows a legal complaint filed in December by pro-consumer group Stop Planned Obsolescence (Hop).Jan 8, 2018 End of the line for stuff that's built to die? A new French law demands that manufacturers display how long their appliances will last. Could this stop planned obsolescence – products designed with restricted lifetimes?  https://www.theguardian.com/technology/shortcuts/2015/mar/03/has-planned-obsolesence-had-its-day-design Apple investigated by France for 'planned obsolescence' - BBC News   https://www.bbc.com/news/world-europe-42615378 https://www.mercurynews.com/2018/01/09/apple-investigated-by-france-for-planned-obsolescence-of-older-iphones/  - This is a Silicon Valley newspaper.Also covered was Regenerative Farming and Biological Farming as a way to make soils more healthy and keep the soil from being blown and washed off the land. This farming method is most definitely the most important way to regenerate our land without using fertilisers.https://www.ourplanet.org/Default.aspx?CCID=34961&FID=629092&ExcludeBoolFalse=True&ID=/greenplanetfm/search-results So there we have it However, it goes far deeper than this.  ListenThis is a very important interview - on an imperilled planet that is awash with rubbish, toxins and the throw away society. That we have to ask the question - are we throwing away our future and our children and grandchildren with it? Time for decisive action, from the Grass Roots up. Not top down from the summit of the Pyramid of Businessmen and Bankers. This has to be where all ‘grassroots’ groups as in localised communities across every nation need to be brought into the conversation and also the planning and action.

Att vara sentimental är att ha dålig smak, att vara kladdig och vulgär. Eller? Handlar kanske föraktet för sentimentalitet mer om en beröringsskräck för känslor i stort? funderar Elisabeth Hjorth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången 2018. Ett språk som kommer med modersmjölken rinner i ådrorna, rinner mellan fingrarna ut på pappret. Det går inte att skriva sig ur. Jag undrar varför ensamheten i mitt språk är så förgörande. Jag undrar varför stumheten känns som en olycklig tillflykt. Den första kärleken saknar spår av sentimentalitet. Den uttrycks som begär, anknytning, förspråklighet eller lycka. Barnet vid bröstet älskar med en rå, djurisk kärlek. Inte sentimental. Ordet modersmjölk, däremot, har en sentimental klang. Och den ikoniska bilden av det ammande barnet väcker förstörelselusta. Läckande uppsvällda och oigenkännliga bröst, stelnade fläckar på kläderna och den ambivalenta erfarenheten av att bokstavligen bli konsumerad får kvinnor att skriva itu bilden. De skriver i protest mot sentimentaliteten, som inte rymmer alienationen. Sentimentalitet kräver historia och sammanhang. Så småningom blir barnet sentimentalt. Kanske mamman också. Jag minns alla mina mjölkstockningar men inte fullt hur outhärdliga de var. När jag slutat amma ångrar jag mig. Tiden när jag var den utvalda och enda, mitt barns källa till en särskild fenomenologisk kunskap om världen, är över. Sentimentalt. Känslan sväller i takt med att min betydelse minskar. Det vi hade, nu är det över. Nu kan vem som helst ge henne mat, nu är jag utbytbar. Och det vi hade var ju himlastormande. Minne, referenser och metaforer skapar sentimentalitetens rum. Utifrån liknar det skammens garderob. Spetsar, leopardimitationer, målade pärlor. I en essä om sentimentalitet och sötningsmedlet Sackarin skriver Leslie Jamison att hungern efter sådana intryck har en outtalad skam på tungan. Vi håller den i schack för att inte avslöjas som banala, egocentriska eller helt enkelt vanliga. Det är genant att ta genvägar till känslorna, att trösta sig med falskt socker. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Att ha fått något med modersmjölken är att hänvisa till band så starka att de berättar om vem jaget är. Hon fick musiken med modersmjölken. Han fick tennisen med modersmjölken. Jag fick ett språk med modersmjölken. Ett språk som å ena sidan var högstämt och existentiellt, å andra sidan manipulativt och sentimentalt. Bibelns skönhet och fasa, pingströrelsens stränga sötma. Ett arv av absolut obeveklighet i kombination med en ömsom lockande, ömsom hotfull, sentimentalitet. Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever. Refrängen på radio spelas som ett omkväde för en tid, uttryckt i en hitlåt som lika gärna kunde vara hämtad ur de senaste samtidsromanerna. Utsagan framstår som sentimental för mig, som en koketterande överdrift. För att det inte har varit mitt problem. För att mitt problem är allt annat än brist på känsla. Att leva är att känna, för mycket. Och därmed löpa en ständig risk att falla ner i något kladdigt och pinsamt. Sentimentaliteten är skamlig för att den tyder på dålig smak. Att vara för mycket är att sakna stil. För mycket smink, för hög röst, för tårdrypande meningar. Anklagelsen riktas uppenbarligen mot kvinnor, som följaktligen utvecklar en finkalibrerad förmåga till självcensurerande omskrivningar av känslor. A smart girl leaves before she is left. Vi avfärdar sentimentaliteteten för att kunna sätta oss till doms över konsten och det subtila, vi är så hyperkänsliga att vi inte behöver ett primitivt överflöd av känslor, skriver Jamison. Den kvinna som vill bli tagen på allvar gör bäst i att hålla sin primitivitet i schack. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Nostalgin rymmer ett överseende med att gå tillbaka till det som på ett eller annat sätt har format en. Kvinnors möjlighet att göra detsamma begränsas av att själva bilden är sentimental. Alltså hugger flickor huvudet av sina dockor, kvinnor skriver fram fulhet och äckel för att förstöra en ikonisk bild men också för att undkomma sentimentalitet. För att äntligen kunna utgöra ett hot. när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor Känslan säger att jag lever. Den säger att jag finns. Det är glädjefullt att känna glädje, det är upphetsande att bli upphetsad, skrev psykologen Silvan Tomkins. Oavsett kön. Men känslan är samtidigt historiskt och politiskt konstruerad. Varför kallas känslan sentimental och varför betraktas den som en låtsaskänsla? Föraktet för sentimentalitet, dess ytlighet och yviga gester, har att göra med en beröringsskräck för känslor i stort, menar Robert Salomon. I sitt försvar för sentimentaliteten skriver han att en akademisk manschauvinism härskar genom att svartmåla känslor generellt. Att stämpla dem som sentimentala är ett sätt att förvisa dem ur diskursen. Vilket kunde betyda att när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor. Ibland till priset av att bli kallade sentimentala. Ibland i protest mot sentimentaliteten som en plats reserverad för dem. Sentimentaliteten kom med modersmjölken. Mötas vi uti den staden, som vid livets klara älv, är med jaspis, guld och pärlor byggd, utav vår Fader själv? Det finns ett lyckoland bortom bergen, det dryper av mjölk och honung. Det finns alltid ett lyckoland, men bara för vissa. Lockelsen i det paradisiska tillståndet sätter varje kritik ur spel. Den nationalistiska, patriarkala eller religiösa sentimentaliteten tystar med hjälp av den hemliga, skamliga rädslan att kanske inte duga för paradiset. Sentimentaliteten talar alltså om vad du ska känna. Den fungerar att förföra med, moralistiskt, religiöst och politiskt. Men erotiskt? Tveksamt, säger du. För du vill inte ligga med den som talar om vad du ska känna. Du vill känna. Men tänk om känslan uppstår av rosor som vägrar vara ironiska? Som kastar om föraktet för sig själva som kliché och blir åtråvärda? Kanske är det bara queer litteratur som kan fatta detta. Queerteori är fortfarande bättre än modern litteratur på att förstå, använda och omfamna sentimentalitet, skriver Kevin Kopelson. Jag tror att han menar: bättre på att gå in i skamgarderoben och leta fram de mest anslående stereotyperna att klä upp sig i. Som motstånd och kärleksförklaring i ett.  Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln. Både sentimentalitet och antisentimentalitet fungerar självrättfärdigande, enligt Jamison. Sentimentaliteten är paradoxal och riskabel. Bilden av det gråtande barnet talar till betraktarens önskedröm om sig själv som den empatiska betraktaren. Stilpolisen, å sin sida, söker bekräftelse av sitt ogillande omdöme för att få räknas bland de smarta och sofistikerade. Oscar Wilde sa: En sentimental person vill helt enkelt njuta lyxen av en känsla utan att betala för den. Att bli påkommen med något sådant, att syssla med känslor en inte har rätt till, väcker skam. Någon tittar och fäller domen: för mycket. Ställer den gamla frågan: vem tror du att du är? Saken är den att kvinnor betalar hela tiden. Föraktet för att känna för mycket, för att vara too much, är ett självförakt. Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln. Det hjälper inte att tala till det. Skam sätter sig och skriver. Någon som inte älskar mig måste säga att jag finns. Skam glömmer så fort. Hjälp skam. Hjälp skam att skriva rosor och regnbågar, enhörningar och stjärnor. Hjälp skam att skriva hjärta. XOXO Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik Litteratur Jamison, Leslie: Empatiproven, övers Sofia Nordin Fischer, Weyler, Stockholm, 2016 Kopelson, Kevin: Sentimental journey, i n+1, 29/4 2009 Kristeva, Julia: Stabat mater och andra texter, i urval av Ebba Witt-Brattström, övers. Ann Runnqvist-Vinde, Natur & Kultur, Stockholm, 1990 #Monroe, Marylin Salomon, Robert C: In Defence of Sentimentality, Oxford University, New York, 2004 Tomkins, Silvan S: Affect Imagery Consciousness Vol III, Springer, New York, 1991

Rex Weyler presented Reading Between the Headlines, how to get more truth out of today's media. as part of Folk U Fridays.

I avsnitt åtta intervjuar kulturjournalisten Mats Almegård dramatikern och romanförfattaren Sasha Marianna Salzmann - Hennes lovordade debutroman "Utom sig" (Weyler förlag) är ett labyrintiskt sökande efter genus och identitet.

Med franska revolutionen skulle förnuftet ta religionens plats. Men för en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre själv. Gabriella Håkansson berättar den märkliga historien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Klockan fem på morgonen den tjugonde dagen i månaden Prairal, år två i den franska revolutionskalendern, väcktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag väntade. Med mycket kort förvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skräddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, för att passa den unga republikens behov. Dagen till ära hade Robespierre bestämt att man skulle hålla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom bönder, och en minutiös festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens röd-vit-blåa färger och hänga ut vimplar. Därefter skulle de klä sig i samma färger. Kvinnorna skulle bära blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och män skulle hålla en ekkvist i handen, och från vart och en av Paris fyrtioåtta distrikt skulle man välja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan åtta prick avfyrades en skottsalva från Pont Neuf. Det var signalen för att processionerna kunde börja tåga mot stadskärnan. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Själva festen för den nya religionen inleddes i Nationalparken, där alla fyrtioåtta korteger strålade samman i ett jättetåg om flera tusen personer. Utanför nationalkonventet hade man rest en fem meter hög allegorisk staty som föreställde Den förfärliga Ateismen. Robespierre höll ett tal och sedan väntade en överraskning. Med en fackla kallad Sanningens flamma antände han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier maché. Det blev en ohygglig brasa. När flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti Den Förfärliga Ateismen det var en mindre figur, vit och glänsande, som föreställde Visdomen. Robespierre talade åter och sade: Den evigt lyckliga dagen är kommen när det franska folket har vigt sig åt dyrkan till Det Högsta Väsendet. Enligt instruktionerna var det nu dags att applådera och ge uttryck för sin lycka. Militärorkestern satte igång att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operakören stämde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopulära statsateismen som under revolutionens första år ersatt katolicismen. Det var dags för den stora glädjemarschen. Men vad var egentligen Det Högst Väsendet för något och vad innebar den nya kulten? Den frihetsklädda folkmassan tågade nervöst längs festens långa paradagata som löpte förbi den raserade Bastiljen, över Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests på Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av lättnad när man passerade Place de la Revolution och upptäckte att den fruktade giljotinen hade försvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti för alla folkfiender som satt inspärrade i väntan på avrättning? Längs vägen hade man hängt upp banderoller med revolutionsslogans: Att ära Gud och döda kungar är samma sak. Det var Robespierres som författat dem. Han hade tidigt tagit avstånd från den första kulten som revolutionen pådyvlat folket och som gick ut på att man skulle dyrka förnuftet. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen återställd. Robespierre talade till folket och förklarade vem Det Högsta Väsendet var. Av allt att döma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm lättnad för den troende allmogen och medelklassen som hade förlorat rätten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i Deklarationen om människans och -medborgarnas rättigheter som man antagit 1789, men den hade inte efterföljts. Kyrkorna hade totalförstörts, och prästerna, ja, dem hade man slagit ihjäl. Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det Högsta Väsendets Tempel. Och bäst av allt Robespierre hade under ett av sina många festtal pratat om själen. Detta var stort. Under statsateismens mörka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda dödförklarat själen. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransmännen fått tillbaka några av sina gamla trosföreställningar. Festen till Det Högsta Väsendet blev revolutionens mest lyckade. När historikerna på 1980-talet började forska i ämnet fann man att det strömmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen användes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framgången berodde inte bara på att det fanns ett behov av en ny tro, utan också på att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den första tillställning där folket själva fick delta aktivt i firandet. den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. Inspirerade av författaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern som han menade gjorde människor förställda och onaturliga så hade revolutionsledarna tidigt tagit avstånd från folkliga fester. Istället framhöll man paraden och marschen, där folket deltog passivt och representerade sig själva utan förställning. I Robespierres manual gjordes medborgarna istället till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folksånger så alla kunde sjunga med, och efteråt påbjöds det gatufester i varje stadsdel, där de som ville kunde läsa upp hymner till Det Högsta Väsendet. Det var uppenbart att det franska folket älskade Robespierres tilltag och just därför var det som hände sedan helt obegripligt. Dagen efter festen stormade Robespierre ut från Konventet mitt i en debatt och försvann från offentligheten i en hel månad. Orsaken är höljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen sätta stopp för den nya kulten, eller så var Robespierre utbränd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. Några instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras dök aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva mängder blod som samlades under den hotade att förgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. När Robespierre efter en månad kom tillbaka till konventet höll han sitt berömda Åttonde Thermidor-tal, där han vädjar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen därpå, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han själv offer för dödsmaskinens bila. Robespierres epok är över, och med det också hoppet om en ny religion. Att uppsåtet med festen till Det Högsta Väsendet var att ge den unga republiken en ny moral råder det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar också till en annan tolkning. Idén om den nya guden uppstod bara två dagar efter att Robespierres äldsta revolutionsvänner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats för konspiration och avrättats. Trots att de hade blivit bittra fiender på slutet måste tanken på att aldrig mer få träffa sina vänner ha varit outhärdlig. Robespierre var svårt sjuk, omgiven av fiender och hatad av många. Kanske kände han på sig att slutet närmade sig även för honom och kanske gav helt enkelt tanken på själens odödlighet den tröst han behövde för att orka vidare och gå sitt grymma öde till mötes. Gabriella Håkansson, författare och kritiker   Litteratur Jonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016 Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006 Slavoj iek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007 Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981. Hilary Mantel: Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Översättare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler förlag (En romantrilogi om den starka vänskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).

Journalisten Jan Lewenhagen var Dagens Nyheters korrespondent i Berlin 2006–2016. Nu är han aktuell som författare till boken "Kanslern som kom in från kylan"(Weyler förlag, 2017) där han skildrar Angela Merkels politiska karriär.

Gopher QB Tanner Morgan and OL Jared Weyler talk with The FAN's Justin Gaard about Minnesota's 37-15 win in Madison over the Badgers!

Gopher QB Tanner Morgan and OL Jared Weyler talk with The FAN's Justin Gaard about Minnesota's 37-15 win in Madison over the Badgers!

Läsarpoddens Joel Halldorf och Patrik Hagman samtalar om Marilynne Robinsons nya bok "Vad gör vi här?" (Weyler förlag), där hon diagnostiserar det moderna USA och söker rötterna till humanism och demokrati hos 1600-talets puritaner och i 1700-talets stora väckelserörelser.

ITNS Radio, the show “By Musicians For Musicians”, bringing you the best Songwriters, Artists and Music Professionals from all over the world! This is the place for great music, interviews by professionals in the music field and a whole lot more!!! Come into the Neon Lights, ITNS Radio!!! DISCLAIMER: Receiving airplay on ITNS Radio is free. All the artist's that we feature or play their music have rights to the music submitted to us. We have various promotions that include our newsletter, website, and social media sites; check them out at www.samwatkinscountry.com.

Att vara sentimental är att ha dålig smak, att vara kladdig och vulgär. Eller? Handlar kanske föraktet för sentimentalitet mer om en beröringsskräck för känslor i stort? funderar Elisabeth Hjorth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ett språk som kommer med modersmjölken rinner i ådrorna, rinner mellan fingrarna ut på pappret. Det går inte att skriva sig ur. Jag undrar varför ensamheten i mitt språk är så förgörande. Jag undrar varför stumheten känns som en olycklig tillflykt.  Den första kärleken saknar spår av sentimentalitet. Den uttrycks som begär, anknytning, förspråklighet eller lycka. Barnet vid bröstet älskar med en rå, djurisk kärlek. Inte sentimental. Ordet modersmjölk, däremot, har en sentimental klang. Och den ikoniska bilden av det ammande barnet väcker förstörelselusta. Läckande uppsvällda och oigenkännliga bröst, stelnade fläckar på kläderna och den ambivalenta erfarenheten av att bokstavligen bli konsumerad får kvinnor att skriva itu bilden. De skriver i protest mot sentimentaliteten, som inte rymmer alienationen. Sentimentalitet kräver historia och sammanhang. Så småningom blir barnet sentimentalt. Kanske mamman också. Jag minns alla mina mjölkstockningar men inte fullt hur outhärdliga de var. När jag slutat amma ångrar jag mig. Tiden när jag var den utvalda och enda, mitt barns källa till en särskild fenomenologisk kunskap om världen, är över. Sentimentalt. Känslan sväller i takt med att min betydelse minskar. Det vi hade, nu är det över. Nu kan vem som helst ge henne mat, nu är jag utbytbar. Och det vi hade var ju himlastormande. Minne, referenser och metaforer skapar sentimentalitetens rum. Utifrån liknar det skammens garderob. Spetsar, leopardimitationer, målade pärlor. I en essä om sentimentalitet och sötningsmedlet Sackarin skriver Leslie Jamison att hungern efter sådana intryck har en outtalad skam på tungan. Vi håller den i schack för att inte avslöjas som banala, egocentriska eller helt enkelt vanliga. Det är genant att ta genvägar till känslorna, att trösta sig med falskt socker. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Att ha fått något med modersmjölken är att hänvisa till band så starka att de berättar om vem jaget är. Hon fick musiken med modersmjölken. Han fick tennisen med modersmjölken. Jag fick ett språk med modersmjölken. Ett språk som å ena sidan var högstämt och existentiellt, å andra sidan manipulativt och sentimentalt. Bibelns skönhet och fasa, pingströrelsens stränga sötma. Ett arv av absolut obeveklighet i kombination med en ömsom lockande, ömsom hotfull, sentimentalitet. Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever. Refrängen på radio spelas som ett omkväde för en tid, uttryckt i en hitlåt som lika gärna kunde vara hämtad ur de senaste samtidsromanerna. Utsagan framstår som sentimental för mig, som en koketterande överdrift. För att det inte har varit mitt problem. För att mitt problem är allt annat än brist på känsla. Att leva är att känna, för mycket. Och därmed löpa en ständig risk att falla ner i något kladdigt och pinsamt. Sentimentaliteten är skamlig för att den tyder på dålig smak. Att vara för mycket är att sakna stil. För mycket smink, för hög röst, för tårdrypande meningar. Anklagelsen riktas uppenbarligen mot kvinnor, som följaktligen utvecklar en finkalibrerad förmåga till självcensurerande omskrivningar av känslor. A smart girl leaves before she is left. Vi avfärdar sentimentaliteteten för att kunna sätta oss till doms över konsten och det subtila, vi är så hyperkänsliga att vi inte behöver ett primitivt överflöd av känslor, skriver Jamison. Den kvinna som vill bli tagen på allvar gör bäst i att hålla sin primitivitet i schack. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Nostalgin rymmer ett överseende med att gå tillbaka till det som på ett eller annat sätt har format en. Kvinnors möjlighet att göra detsamma begränsas av att själva bilden är sentimental. Alltså hugger flickor huvudet av sina dockor, kvinnor skriver fram fulhet och äckel för att förstöra en ikonisk bild men också för att undkomma sentimentalitet. För att äntligen kunna utgöra ett hot. när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor Känslan säger att jag lever. Den säger att jag finns. Det är glädjefullt att känna glädje, det är upphetsande att bli upphetsad, skrev psykologen Silvan Tomkins. Oavsett kön. Men känslan är samtidigt historiskt och politiskt konstruerad. Varför kallas känslan sentimental och varför betraktas den som en låtsaskänsla? Föraktet för sentimentalitet, dess ytlighet och yviga gester, har att göra med en beröringsskräck för känslor i stort, menar Robert Salomon. I sitt försvar för sentimentaliteten skriver han att en akademisk manschauvinism härskar genom att svartmåla känslor generellt. Att stämpla dem som sentimentala är ett sätt att förvisa dem ur diskursen. Vilket kunde betyda att när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor. Ibland till priset av att bli kallade sentimentala. Ibland i protest mot sentimentaliteten som en plats reserverad för dem. Sentimentaliteten kom med modersmjölken. Mötas vi uti den staden, som vid livets klara älv, är med jaspis, guld och pärlor byggd, utav vår Fader själv? Det finns ett lyckoland bortom bergen, det dryper av mjölk och honung. Det finns alltid ett lyckoland, men bara för vissa. Lockelsen i det paradisiska tillståndet sätter varje kritik ur spel. Den nationalistiska, patriarkala eller religiösa sentimentaliteten tystar med hjälp av den hemliga, skamliga rädslan att kanske inte duga för paradiset. Sentimentaliteten talar alltså om vad du ska känna. Den fungerar att förföra med, moralistiskt, religiöst och politiskt. Men erotiskt? Tveksamt, säger du. För du vill inte ligga med den som talar om vad du ska känna. Du vill känna. Men tänk om känslan uppstår av rosor som vägrar vara ironiska? Som kastar om föraktet för sig själva som kliché och blir åtråvärda? Kanske är det bara queer litteratur som kan fatta detta. Queerteori är fortfarande bättre än modern litteratur på att förstå, använda och omfamna sentimentalitet, skriver Kevin Kopelson. Jag tror att han menar: bättre på att gå in i skamgarderoben och leta fram de mest anslående stereotyperna att klä upp sig i. Som motstånd och kärleksförklaring i ett.   Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln.  Både sentimentalitet och antisentimentalitet fungerar självrättfärdigande, enligt Jamison. Sentimentaliteten är paradoxal och riskabel. Bilden av det gråtande barnet talar till betraktarens önskedröm om sig själv som den empatiska betraktaren. Stilpolisen, å sin sida, söker bekräftelse av sitt ogillande omdöme för att få räknas bland de smarta och sofistikerade. Oscar Wilde sa: En sentimental person vill helt enkelt njuta lyxen av en känsla utan att betala för den. Att bli påkommen med något sådant, att syssla med känslor en inte har rätt till, väcker skam. Någon tittar och fäller domen: för mycket. Ställer den gamla frågan: vem tror du att du är? Saken är den att kvinnor betalar hela tiden. Föraktet för att känna för mycket, för att vara too much, är ett självförakt. Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln. Det hjälper inte att tala till det. Skam sätter sig och skriver. Någon som inte älskar mig måste säga att jag finns. Skam glömmer så fort. Hjälp skam. Hjälp skam att skriva rosor och regnbågar, enhörningar och stjärnor. Hjälp skam att skriva hjärta. XOXO Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik Litteratur Jamison, Leslie: Empatiproven, övers Sofia Nordin Fischer, Weyler, Stockholm, 2016 Kopelson, Kevin: Sentimental journey, i n+1, 29/4 2009 Kristeva, Julia: Stabat mater och andra texter, i urval av Ebba Witt-Brattström, övers. Ann Runnqvist-Vinde, Natur & Kultur, Stockholm, 1990 #Monroe, Marylin Salomon, Robert C: In Defence of Sentimentality, Oxford University, New York, 2004 Tomkins, Silvan S: Affect Imagery Consciousness Vol III, Springer, New York, 1991

Rex Weyler has lived the life dreamed of by those who want to make a difference. As a young man he joined early Greenpeace expeditions to document and stop commercial whaling. He went on to co-found Greenpeace International, and as a journalist has covered the subject of ecology extensively. We're sharing the best episodes from Season One while we fundraise for Season Three. Check out our story at http://tinyurl.com/ceseason3 . Your tax-deductible donation fuels this non-profit project. “The human machine is just steamrolling…toward disaster.” Weyler has lived a rich life and has a keen understanding of the source of joy, but there is sadness in his voice when he talks about how civilization grew right past ecological limits to growth. “I'm not concerned that my children will consume less stuff and have to live lifestyles more like my grandparents. I'm more concerned that my children will have to live in chaos because we were stupid and we tried to drive right past all these limits….” In this newly released 2010 interview, Weyler shares his observations of “what can happen as a civilization grows out of control.” Technology, economics, consumption, population and politics are all in his cross-hairs. Weyler does express some hope for the future, as well, and outlines changes needed to bring human civilization back to living within ecological limits. “What I'm working toward in my life and in my community is that we make these changes intelligently, peacefully, within our communities.” Learn more at http://www.conversationearth.org

Martin Weyler - Domare och rådman i Solna tingsrätt. Trots allt han sett och hört genom åren, vill han ändå tro på människan liksom framtiden. Det finns dock sidor av verkligheten, han inte duckar för att kritisera - Advokater, åklagare, poliser och politiker, blir alla måltavlor för Martins sanningar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Geschicht, Mechanik an d'Grenzerfahrung Tour de France. Den Tour de France ass eent vun de gréisste Sportsevenementer op der Welt. Dëst Joer kënnt den Tour och erëm op Lëtzebuerg. Am Pisa kucken mir hannert déi sportlech Kulissen. Vergläichen d'Leeschtung vum Profi mam Amateur. Kucken wéi vill a wat d'Cyclisten op sou ustrengenden Deeg iesse mussen. A wéi d'Technik vun de Vëloen sech iwwer d'Jorzéngten verbessert huet. Am Musée du Cycle zu Weyler bei Arel reese mer duerch déi 200 Joer al Geschicht vum Vëlo. Fuere mat engem original Tour de France Vëlo vun 1937. An de Mister Science pedalléiert am Héichseelgaart iwwert e stole Seel.

Geschicht, Mechanik an d'Grenzerfahrung Tour de France. Den Tour de France ass eent vun de gréisste Sportsevenementer op der Welt. Dëst Joer kënnt den Tour och erëm op Lëtzebuerg. Am Pisa kucken mir hannert déi sportlech Kulissen. Vergläichen d'Leeschtung vum Profi mam Amateur. Kucken wéi vill a wat d'Cyclisten op sou ustrengenden Deeg iesse mussen. A wéi d'Technik vun de Vëloen sech iwwer d'Jorzéngten verbessert huet. Am Musée du Cycle zu Weyler bei Arel reese mer duerch déi 200 Joer al Geschicht vum Vëlo. Fuere mat engem original Tour de France Vëlo vun 1937. An de Mister Science pedalléiert am Héichseelgaart iwwert e stole Seel.

Kalle Lind och grosshandlare Lars-Olof Lindberg dricker lättgrogg och pratar huskors, landstorm, pilsnerkorv, äkta mexikanare samt folk som heter Gideon, Weyler, Schamyl, Sickan, Quarl och Odert.

I avsnitt 32 pratar vi om Merethe Lindströms "Ur vinterarkivet" (Weyler förlag). Vi känner igen oss i realtidsnostalgi, romantiserar allt som är jobbigt och dessutom bjuder Tuva Witt Brattström på quiz. Musiken görs av Gisela

Robert Aschbergs mack-recept från ett exemplar av Hänt i veckan visar sig vara en PERFEKT karta över år 1991. Men var befann sig våra tävlande? Programledare är Jörgen Lötgård. Vad hände egentligen år 1991? Var det Twin Peaks som dominerade sinnena eller var det rädslan för att gå med i EG? Svaren finner du i säsongens första program då radioprofilen Hanna Hellquist tävlar mot förläggaren Svante Weyler och författaren Daniel Sjölin. Väl bekommet!Bästa minnet produceras av produktionsbolaget Munck. Kontakta oss på bastaminnet@sverigesradio.se  Producent: Anna Emanuelsson 

As a young man, Rex Weyler joined early Greenpeace expeditions to document and stop commercial whaling. He went on to co-found Greenpeace International, and as a journalist has covered the subject of ecology extensively. In this newly released 2010 interview, Weyler shares his observations of “what can happen as a civilization grows out of control.” Technology, economics, consumption, population and politics are all in his cross-hairs. “The human machine is just steamrolling…toward disaster.” Weyler has lived a rich life and has a keen understanding of the source of joy, but there is sadness in his voice when he talks about how civilization grew right past ecological limits to growth. “I'm not concerned that my children will consume less stuff and have to live lifestyles more like my grandparents. I'm more concerned that my children will have to live in chaos because we were stupid and we tried to drive right past all these limits….” Weyler does express some hope for the future, as well, and outlines changes needed to bring human civilization back to living within ecological limits. “What I'm working toward in my life and in my community is that we make these changes intelligently, peacefully, within our communities.”

Det är återigen bok- och biblioteksmässa i Göteborg! Kritiken är på plats och bjuder in förläggare till ett samtal om kriser som upprepar sig, försäljningsstrategier och om den perfekta romanen finns. Nina Eidem, förläggare på Natur och kultur, Dorotea Bromberg, förlagschef på Brombergs förlag, Svante Weyler, förlagschef på Weyler förlag och Håkan Bravinger, förläggare på Norstedts gästar alla Sveriges radios monter när Kritiken sänder direkt från mässgolvet i Göteborg. Hur påverkar krisen inom bokbranschen utgivningen och vilka strategier kan de ta till när försäljningen pekar nedåt? Hur länge kan en succé som till exempel thrillern Det som inte dödar oss av David Lagercrantz, hålla ett förlag flytande och varför har det blivit allt vanligare att det ges ut romaner med försäljningsargumentet "skriven av en bortglömd, men storartad, författare"? Och har litteraturkritiken någon betydelse längre för hur bra en bok säljer? Dessutom, ett tema på årets Bok- och biblioteksmässa är Ungern - översättaren Daniel Gustafsson Pech kommer till Kritiken för att förklara den ungerska litteraturens stora framgångar. Hur kan det komma sig att ett så litet språkområde har frambringat så många världsberömda och prisade författarskap? Programledarna Anneli Dufva och Gunnar Bolin leder diskussionen på bokmässan och alla som är plats är mycket välkomna att komma Sveriges radios monter klockan 14.00 för att vara med i publiken!

Avsnitt 10, säsong 2014, är en twistpåse som innehåller ett gäng vitt skilda historiska karameller. Här återfinns ett förbud från 1977, ett kontroversiellt djur som ser världens ljus knappt tjugo år senare, och en person som gav politikergrodorna ett välsminkat ansikte hösten 2008. Hélène Benno återger ett pinsamt minne, Anna Charlotta Gunnarsson berättar om strypta rådjur, och signaturerna får Svante Weyler att plötsligt tänka på bussar från den gamla goda tiden. Programledare: Nina Allergren. Dagens tävlande:  Svante Weyler, förläggare.  Minns bäst: Doften av min mammas parfym när hon gjorde sig fin. Anna Charlotta Gunnarsson, journalist.  Minns bäst: Marie Myriams ESC-vinst 1977. Impact! Mitt intresse för schlager totalväcktes. Jesper Olsens straffar i fotbolls-VM 1986. Hade väggen full med affischer på honom efter det. Ylvas och mina resor i På spåret. Kommer fortfarande ihåg nästan varenda följdfråga.   Hélène Benno, journalist.  Minns bäst: Tomma stockholmsgator en het sommardag 1980 då Björn Borg slog McEnroe i en kvävande spännande Wimbledonfinal. När jag och min dotter Ella bodde i Bangkok och fick hänga med och se SRs fantastiska korre Lars-Gunnar Erlandsson i aktion. Och så klart hur luften – och hjärnan – tog slut i buren när Peter Apelgren och jag vann På Spåret 2011.  Telefongäst:  Neus Visa, forskare. Programmet produceras av produktionsbolaget Munck. Kontakta oss på bastaminnet@sverigesradio.se  Producent: David Rune

Betyder ordet "love" samma sak som ordet "kärlek" för dig? Får du samma känslor inför ordet "mother" som inför ordet "mamma"? Det tycks finnas viktiga skillnader i hur vi uppfattar ordens valör beroende på vilket modersmål vi har. Ändå väljer många att läsa engelskspråkiga författare på originalspråk. Upplagorna för översatt engelsk litteratur blir allt mindre och trenden är att allt färre anglosaxiska författare ges ut på svenska. I september 2009 var sju av tio böcker på bästsäljarlistan skrivna av svenska författare. År 2003 var samma siffra fyra av tio. Samtidigt går översättningarna allt snabbare - för att få Dan Browns senaste roman Den förlorade symbolen till svenska i rimlig tid krävdes till exempel sex översättare i rekordsnabbt parallellarbete. Vilka konsekvenser får detta för oss, bokläsarna? I studion: Stefan Ingvarsson, översättare och biträdande förläggare på bokförlaget Atlas, Boel Unnerstad, tidigare ordförande för Sveriges Författarförbund och översättare av engelskspråkig litteratur, och Svante Weyler från Weyler förlag. Klaus Manns 30-talsroman Mefisto var förbjuden i Västtyskland fram till 1981. I helgen har sätts den upp på Stockholms Stadsteater, dramatiserad av Christoffer Mellgren och regisserad av Ragnar Ryth. Björn Kjellman spelar Hermann Görings favoritskådespelare som glömmer sitt kommunistiska och bisexuella förflutna och gör nazistisk karriär. I studion: Leif Zern, kulturskribent och teaterkritiker, och kulturredaktionens Maria Edström. Programledare: Kim Nordberg