Podcasts about gustavsbergs

Trots sitt blåa evighetstecken till logotyp gick Konsum under. Katarina Wikars minns sin barndoms kooperativa tillvaro och söker ett svar på vad som hände med den blåvita drömmen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag är sannerligen ett barn av kooperationen.Det är sent sextiotal och pappa sitter vid köksbordet och räknar samman konsumkvittona på en stor räknemaskin från Facit. Det är tid för återbäringen. Måhända är den fortfarande tre procent eller så har den redan börjat krypa neråt men det är en inarbetad nära sakral ritual. Vi har en grön gammal plåtlåda där det står ”för kooperativa kassakvitton”, där man kan fälla ut etiketter på vad man saknar i hushållet, en sorts orubblig inköpslista med basvaror. Jag längtar efter sagogryn, kabeljo och kängsnören.Mitt i byn står ett vitmålat funkiskonsum som en modernistisk monolit med föreståndare och biträde och där jag ibland kan få äran att prismärka varor. Konsumbutiken är ett kollektivt nav i vars närhet allt från frågesporter till majstångsresningar äger rum. Och när jag är i tidiga tonåren får jag en bankbok som det står KF:s sparkassa på och pappa förklarar högtidligt att nu är jag också delägare i Konsum.Att detta redan utspelar sig i kooperationens nedförsbacke inser jag först när jag läser två böcker om Konsums uppgång och fall. Sara Kristofferssons ”Det förlorade paradiset” och Jonas Fröbergs ”Huset mitt i byn”. De skildrar i sak samma rörelse men medan designhistorikern Sara Kristoffersson drar upp de stora penseldragen om kooperationen som ville omdana hela samhället, om folkhemsgenerationen som handlade på Konsum, försäkrade sig i Folksam, tankade på OK och begravdes av Fonus så går journalisten Jonas Fröberg ner på bynivå och berättar om sin morfar, konsumföreståndaren i den lilla byn Myckelgensjö i Ångermanland från 40-talet och framåt. En trakt genomsyrad av folkbildningsideal, där bara arbetare som organiserade sig kunde uppnå förändring. Konsumtionsföreningarna som bildades för att få ner matpriserna hade sent 1930-tal över 600 000 medlemmar, och Jonas Fröbergs morfars butik blir den 4 849:e i Sverige. KF har både visioner och provkök, vill uppfostra, det går att handla på rätt sätt och målet är inget mindre än en lyckligare mänsklighet. KF lånade av sina medlemmar och när de var som störst ägde de åtskilliga fabriker med egna varumärken: däck- korv- och kaffefabriker och Gustavsbergs porslinsfabrik. Hade berömda formgivare som Stig Lindberg och Lisa Larsson knutna till sig. Deras visionära arkitektkontor ritade hypermoderna standardiserade butiker med platta tak som de spred över det glest befolkade inlandet.KF satte också visuella avtryck i huvudstaden: Lampfabriken Luma vid Hammarbykanalen med en dygnet runt-upplyst glaskub på taket och huvudkontoret vid Slussen - ett skepp av glas och stål med restaurangen Gondolen högst upp i Katarinahissen. Ute på Kvarnholmen byggdes ett mönstersamhälle med radhus för arbetarna.Men samtidigt som stadskärnorna mejades ner för att ge plats åt 200 Domusvaruhus i betong på 70-talet så började det gå alltmer knackigt för kooperationen. De hade hård konkurrens av ICA som profilerade sig med en glad gubbe i rött medan Konsum lanserade en ny abstrakt logotyp, ett blått möbiusband, ett evighetstecken som folk inte riktigt kunde knyta an till fast det i annonser förklarades att tecknet signalerade köptrygghet.Sedan lanserades serien Blåvitt med basvaror som bara hette havregryn och tandkräm. Det är sjuttiotalets sista skälvande år och blåvitt blir en sista veritabel succé bland de prismedvetna hushållen även om jag och väninnorna tyckte det var töntigt att bli påkommen med en av de här blåvita förpackningarna. Vi hade börjat lifta till Stockholm för att köpa jeans med specifika märken på Gamla Brogatan och skulle aldrig sätta på oss något ur KF:s bruna basgarderob i elektrisk polyester.Den kooperativa rörelsen balanserade allt sämre på sina två ben. Runt om på landsbygden hade redan många av de små funktionalistiska butikerna likt den i min barndomsby lagts ner på grund av höga priser och klent sortiment. Bilen fanns i varje kärnfamiljs garage och Domusvaruhus med rulltrappor och parkering på taket bara några mil bort. Var det bilismen som dödade Konsum? Var det nyliberalismen? Sara Kristoffersson menar i ”Det förlorade paradiset” att den ideologiska strömkantringen åt höger vid den här tiden och SAF:s satsa på dig själv kampanjer signalerade en ny konsumtionskultur. Kollektivet trädde åt sidan för att ge plats åt jaget och ordet solidaritet försvann ur den politiska terminologin. ”Antikonsumism byts ut mot köpfest.”Lönsamheten blev allt sämre, centraliseringen tilltog, återbäringen sjönk. Blåvitt dog, och konsumenterna ville inte vare sig ha Cirkelkaffe och Lumalampor längre. De centralt belägna Domusvaruhusen som bara hade en livslängd på 15 år slogs igen, fabrikerna såldes och litteraturfrämjandet gick upp i rök. Och det slår mig att jag inte har den blekaste aning var min bankbok där det framgår att jag är en delägare i KF:s sparkassa har blivit av. Kanske är den makulerad.Moderna museet rekonstruerade häromåret konstnären Björn Lövins utställning ”Konsument i oändligheten” från 1971. Där kunde man se den fiktiva Herr P:s tvårumslägenhet i ett miljonprogram. I trappuppgången en uträkning där det framgår hur lite pengar en låginkomsttagare hade att röra sig med då alla fasta utgifter är betalda. Detta är samtidigt som Konsum lanserar sin nya logotyp, det blåa oändlighetstecknet. Herr P förklarar i ett brev hur glad han ändå blir av att se en buss med det påmålade oändlighetstecken i sin vardag. Någon bryr sig om honom. Och Herr P gör i en hemlig skrubb frigörande konst av just plastpåsar och omslagspapper med detta tecken, som för honom representerar gränslöshet, trygghet och solidaritet.Och när min mamma dör hittar jag ett otal minutiöst hopvikta plastpåsar med det blåa evighetstecknet i en låda. Och trettio buntade årgångar av tidningen Vi i skrubben. Och i den gröna kooperativa plåtlådan ligger en handfull bleknande kvitton kvar från mitten av nittiotalet som pappa inte brytt sig om att räkna ihop.Numera tränar vi på samverkan i bostadsrättsföreningarna. Och Konsums ambition om en mänsklighet som inte är satt i skuld och inte lever över sina tillgångar är sedan länge begraven. Konsum heter förresten Coop numera och återbäringen är 0 procent. Men kanske var KF bara för tidigt ute med sina baskollektioner och visioner? Finns det inte just nu ett sug efter liknande projekt, kooperativa sammanslutningar med crowdfunding som övergripande idé, där man kan handla närodlat, billigt och klimatsmart i någon slags förberedelse för den stundande globala apokalypsen?Vad hände då med Konsum i Myckelgensjö? Affären där blev ett bykooperativ låter Jonas Fröberg berätta medan alla de andra butikerna i närområdet sedan länge är nedlagda. Kanske finns en skylt kvar i något uthus: ”Ej tjäna på andra men tjäna varandra”. Det låter som något från en annan värld. Det kanske är talande att min bys legendariska Konsumskylt i gemener till slut hamnade – på Skansen.Katarina Wikarsmedarbetare på kulturredaktionenLitteraturHuset mitt i byn av Jonas Fröberg. Weyler förslag, 2024.Det förlorade paradiset av Sara Kristoffersson. Volante, 2024.Björn Lövin Den omgivande verkligheten, utställningskatalog Moderna Museet, 2022.

Jenny Jägerfeld och Eric Stern djupdyker i ett av samtidens allt vanligare hälsoproblem; utmattning. Blir bara en viss typ av personer utmattade? Stämmer det att sjukskrivningarna ökar lavinartat? Och går det att återhämta sig helt? Programledarna diskuterar med Jakob Clason van de Leur, psykolog och filosofie doktor vid Uppsala universitet, samt Elin Lindsäter, psykolog och medicine doktor vid Gustavsbergs universitetsvårdcentral och Karolinska institutet.

Marcus är borta men Jonte hämtar in Pelle Flood som gäst, känd från Robinson och Gustavsberg! patreon.com/godmorgon swish: 123 039 67 96

Vi dricker mjölk med rödvin och konstaterar att Beyonces dygn har fler timmar än vårt. Vi fasar över civilkuragets tuffa tid och undrar vad det blev av Zeppo i Gustavsbergs. AI skapar en Pernilla på tyska. En bil som byter färg via en app. Märkesklädernas ”rise and fall”. Och en av oss köper en stor soffa i smyg. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den folkkära konstnären och keramikern Lisa Larson har avlidit efter en tids sjukdom, hon blev 92 år gammal. Här följer ett samtal med Sveriges Radios Rigmor Ohlsson från 2018 där Lisa Larson berättar om sitt liv med leran. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I folkhemssverige på 50- och 60-talet var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste i de flesta hem och numera i nätauktionernas eldorado är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning.　Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer nästan fått kultstatus.　1954, efter 5 års studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Kärleken till leran förblev stark livet ut. Ett program av Rigmor Ohlsson.

I september 2021 fyller keramikern Lisa Larson 90 år och det firar vi med att återutsända ett samtal som Rigmor Ohlsson gjorde 2018. I nästan sju decennier har Lisa Larson skapat Sveriges populäraste keramikfigurer: hundar, katter, lejon, ABC-flickor, all världens barnfigurer och luciatåg, och mycket annat. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer har en strykande åtgång. I ett samtal med Rigmor Ohlsson berättar den nu 90-åriga keramikern om sitt liv med leran. I folkhemssverige på 50- och 60-talet var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste i de flesta hem och numera i nätauktionernas eldorado är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer nästan fått kultstatus. 1954, efter fem års studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Fortfarande är kärleken till leran lika stark och lusten obruten att skapa nya figurer. Ett program av Rigmor Ohlsson.

"Vem är du i Mumindalen" har i generationer funkar både som raggreplik och personlighetsanalys. Idag har filmen "Tove" premiär, om några viktiga år i konstnärsikonen Tove Janssons liv. Kritikerna Jenny Teleman och Annina Rabe delar med sig av sina intryck - och vem de själva är i Mumindalen. STIG LINDBERG - KONSTNÄREN SOM FÄRGSATTE FOLKHEMMET Formgivaren och illustratören Stig Lindberg, 1916-1982, blandade ingenjörskunnande med formpoesi i sin roll som konstnärlig chef på Gustavsbergs porslinsfabrik. Han gjorde otaliga serviser som knappt något svenskt hem lyckats undvika, men också offentlig konst och skulpturer. Nu är han aktuell med en utställning på Millesgården i Stockholm, och våra kritiker Nina Asarnoj och Gunnar Bolin har tjuvkikat. NED I KANINHÅLET MED ALICE I UNDERLANDET Dagens klassiker handlar om en barnbok  som satt både skräck och förtjusning i sina läsare sedan 1865, Lewis Carrolls "Alice i Underlandet". Laura Wihlborg berättar, och som uppläsare hör vi Allan Edwall. Programledare: Karsten Thurfjell Producent: Ulph Nyström

Vi gästas av Evelina Hedin, Konsthallschef på Gustavsbergs Konsthall som berättar om läget apropå beslutet från Värmdö kommun att avveckla/ privatisera konsthallen. Hon svarar på frågor som: Hur kunde det här hända? och vad kan vi göra nu? Konsthantverkspodden görs i samarbete med Konsthantverkscentrum av Ida Netterberg, Lisa Maria Pettersson, Petter Rhodiner & Evelina Dovsten. Musik av Karin Fjellman Dovsten.

SUPPORTA KOLLA SVENSKEN PÅ 0760248480!  I dessa corona-tider rullar vi ut ett avsnitt om dagen. Den tjugonionde dagen går vi igenom våra pojklags startelvor! Profilerna! Galningarna! Läderkepsen! Den adlige! Svinmysigt avsnitt! 

Ungefär var tionde person i Sverige äter idag medicin mot depression, många fortsätter i decennier. Men hur länge ska man äta medicinerna, hur vet man när det är dags att trappa ner och hur gör man?  - Jag vill leva ett liv utan mediciner, berättar Sheila som ätit SSRI sen hon var 16.  Efter ett uppbrott med sin pojkvän slutade hon gå till skolan och låg mest hemma. Hon sökte hjälp och fick rådet att börja med antidepressiva.  - När jag kom in till kliniken var jag upprörd, hade mycket känslor. Av medicinen blev jag lugnad, jag kände inte av de starka känslorna. Just då var det en bra grej men efter hand kan jag se det negativa. Medicinen mattar ut känslor åt båda håll, jag blir varken riktigt glad eller riktigt ledsen längre, berättar hon. Idag är Sheila 21 och vill sluta med medicinen.  - Jag vet inte hur mina känslor skulle te sig utan medicinering. Jag hade velat vara i kontakt med mina känslor till fullo, berättar hon. Sheila har försökt trappa ner men utsättningsymtomen  var så starka att hon avbröt nedtrappningen.  - Jag fick myrkrypningar, något som kändes som elstötar genom kroppen, illamående, yrsel och huvudvärk, berättar hon. Gäster i programmet: Göran Högberg, specialist i allmänpsykiatri, Lise-Lotte Risö Bergerlind, chef Kunskapsstöd för psykisk hälsa i Västra Götalandsregionen, Kersti Ejeby, verksamhetschef Gustavsbergs vårdcentral, Mats Adler, överläkare på Psykiatri sydväst, Huddinge sjukhus. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Programmet sänds direkt.

I Folkhemssverige på 50- och 60-talen var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste. Idag, i nätauktionernas eldorado, är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning. I nästan sju decennier har Lisa Larson skapat Sveriges populäraste keramikfigurer. Hundar, katter, lejon, ABC-flickor, all världens barnfigurer och luciatåg. Och mycket annat. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer har en strykande åtgång. I ett samtal med Rigmor Ohlsson berättar den nu 87-åriga keramikern om sitt liv med leran. 1954, efter 5 års  studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon sen på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Fortfarande är kärleken till leran lika stark och lusten obruten att skapa nya figurer. Ett program från 2019 av Rigmor Ohlsson.

Karin Björquist arbetade i 44 år på Gustavsbergs porslinsfabrik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör Karin Björquistkännarna Marie Nyreröd och Magnus Palm tala om hennes klassiska utsmyckning på Mariatorgets T-banestation i Stockholm och om deras egna favoriter i Björquists produktion. En Klassiker av Gunnar Bolin

Karin Björquist arbetade i 44 år på Gustavsbergs porslinsfabrik. Hon står bakom flera klassiska serviser, från sextiotalets Vardag till Nobelservisen 1991. Hör Karin Björquistkännarna Marie Nyreröd och Magnus Palm tala om hennes klassiska utsmyckning på Mariatorgets T-banestation i Stockholm och om deras egna favoriter i Björquists produktion. I september i år avled Karin Björquist 91 år gammal.

I nästan sju decennier har Lisa Larson skapat Sveriges populäraste keramikfigurer. I ett samtal med Rigmor Ohlsson berättar den nu 87-åriga keramikern om sitt liv med leran. I folkhemssverige på 50- och 60-talet var en keramikfigur av Lisa Larson nästan ett måste i de flesta hem och numera i nätauktionernas eldorado är en figur av Lisa Larson ett säkert kort för upptrissad budgivning. Hennes popularitet har bara ökat med åren, inte minst i Japan, där hennes figurer nästan fått kultstatus. 1954, efter 5 års studier på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, anställdes Lisa Larson på Gustavsbergs porslinsfabrik. Det var Stig Lindberg som blivit förtjust i hennes elevarbeten som övertalade henne att ta jobbet. I 26 år jobbade hon  på Gustavsberg, men 1980 övergick hon till egen verksamhet. Fortfarande är kärleken till leran lika stark och lusten obruten att skapa nya figurer. Ett program av Rigmor Ohlsson.

Ofta hamnar Karin Björquist lite i skuggan av "gubbar" som Wilhelm Kåge och Stig Lindberg, detta trots att hon är en av de viktigaste svenska kermikerna. Verksam på Gustavsbergs keramikstudio under halva 1900-talet, med en lång rad serviser och offentliga utsmyckningar på sin repertoar. Och dessutom formgivaren bakom det klassiska mönstret Spisa Ribb. Litteratur: Arthur Hald & Hedvig Hedqvist, "Karin Björquist - formgivare", Carlsson Bokförlag, Lund, 1995 Följ DesignPodden på Instagram @designpodden för bilder och vidare lästips. DesignPodden kommer varje vecka göra nerslag i designhistorien med fokus på 1900-talet och Skandinavien.

Sjukskrivning på grund av stress har ökat kraftigt de senaste åren. Men utmattningssyndrom är en ganska ny diagnos och det finns osäkerhet om hur tillståndet ska behandlas. Vad vet man om vilken behandling som fungerar och vad finns det för orsaker till stressepidemin?  En del utmattade patienter får så kallad multimodal rehabilitering, det betyder att flera olika yrkesgrupper, som sjukgymnaster och psykologer, samarbetar i ett rehabiliteringsprogram, det kan handla om andningsövningar och gruppterapi. Enskilda patienter upplever att de mår bättre, men det finns ingen stark vetenskaplig evidens för att patienternas sjukdom påverkas eller att behandlingen har betydelse för att patienten ska komma tillbaka till jobbet. I Studion: Sigrid Salomonsson forskare vid Karolinska Institutet och enhetschef vid psykosociala teamet, Gustavsbergs vårdcentral, Mats Lekander, enhetschef vid Stressforskningsinstitutet, Gunnar Aronsson, Professor i arbets- och organisationspsykologi och Tina Bengtsson, HR-strateg Torsby kommun.

I det nittiofemte avsnittet av podden pratar vi om vårdcentralernas roll i behandlingen av psykisk ohälsa. Gäst är läkaren och forskaren Pär Höglund, som bland annat har forskat på sjukvårdsutveckling. När Psykologförbundet undersökte Sveriges alla vårdcentraler 2015, visade det sig att patienterna på̊ var tredje vårdcentral i landet inte hade tillgång till psykolog överhuvudtaget. Det var dessutom en förbättring från 2011, då hela 46 procent saknade psykolog. Av alla landsting i Sverige var det bara Gotland som hade psykologer på̊ alla sina vårdcentraler.På Gustavsbergs vårdcentral satsar man dock på psykisk ohälsa sedan ett tiotal år. Man har femton anställda psykologer och kuratorer och bara något fler läkare. Patienterna erbjuds gruppterapier, guidad självhjälp, fysisk aktivitet i grupp vid depression, mindfulnessgrupper och öppna föreläsningar. Vi pratar om vilka incitament som saknas för att få vårdcentralerna att ta efter Gustavsbergs-modellen. Faktum är att Sverige skiljer sig även från våra grannländer, där psykoterapi är kraftigt subventionerat eller helt kostnadsfritt. Fortsätt gärna att posta bilder på var du lyssnar på podden under hashtaggen #sinnessjukamoments!Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.