Podcasts about iogt

Cecilie Widnes er generalsekretær i IOGT, en Norsk frivillig rusforebyggende organisasjon, og er utdannet sosiolog. Widnes jobber aktiv med rusforebyggende arbeid.

Singer/songwritern Maja Heurling berättar om en äldre kollega, Signe Aurell (1889-1975), hennes i princip enda diktsamling Irrbloss (1919) och ett liv vi bara kan följa i fragment. IWW, IOGT, USA, Moa, krig och Fred nämns. Povel Ramel straffas in.

Under 40-talet blev musik och dans populära inslag inom nykterhetsrörelsen, och 1946 besöker Lars Madsén en underhållningspatrull, organiserad av rörelsens flaggskepp IOGT inför en turné genom landet.

Under 40-talet blev musik och dans populära inslag inom nykterhetsrörelsen, och 1946 besöker Lars Madsén en underhållningspatrull, organiserad av rörelsens flaggskepp IOGT inför en turné genom landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

IOGT er ein ruspolitisk organisasjon som er religiøs og politisk nøytral. Dei arbeidar for at barn og unge skal ha gode oppvekstmiljø som er rusfrie, og har mellom anna kampanjane Hvit jul, og Fyll ferien - ikkje med fyll, men med gode sommaropplevingar mellom barn og vaksne.  Radio Sunnmøre har tatt ein prat med Hjørdis Almelid Vikenes, som arbeidar i IOGT, om arbeidet dei driv no i ei tid det er vanskelegare å reise rundt med seminar og å stå på stand.

Det å stille opp for folket i en vanskelig stund er noe av det som motiverer oss i Gutta på Golvet. I all beskjedenhet så vet vi at folk desperat trenger håp og underholdning, men det norske trenger ikke å vente lenge. For Anders Skoglund og Trond Wathne Tveiten stiller også opp denne uken. Men god humor og dype ANALyser så frelser de folk fra nord til sør i kongeriket Norge. Denne uken kan du blant annet et høre vi snakke om - Turistmagnet fikk pornosjokk - SV - politiker bruker bilde med Naziuniform som profilbilde på Facebook - Rusreformen. På tide at IOGT skjønner at deres tid er forbi. - Pupper og peniser til barna Dette og myte mer da kongene av radio og podkast Norge frelser nasjonen og skaper håp i hus og hytte landet over. Så sett deg i sofaen eller godstolen og nyt denne podkasten. Del den gjerne slik at flere kan få en del i den nye folkebevegelsen. Lik siden vår Kom med innspill til podcasten vår i gruppen vår --- Send in a voice message: https://anchor.fm/trond-wathne-tveiten/message

Rita Nilsen er nasjonal faglig leder for rehabilitering i den frivillige organisasjonen IOGT. I over 20 år har Rita jobbet med rusavhengige og innsatte, både gjennom foredrag- og kurs og øreakupunktur. I 2017 ga hun ut boken Veien frem går først tilbake, som i disse dager blir oversatt til engelsk. Hvis du vil delta i samtalen etter dagens episode, så bli med i den åpne Facebook-gruppen Spis deg fri. I dag, søndag 7. juni 2020, er også siste mulighet til å benytte deg av årets sommertilbud. Sjekk www.spisdegfri.no/sommertilbud for mer info.

Rita Nilsen er nasjonal faglig leder for rehabilitering i den frivillige organisasjonen IOGT. I over 20 år har Rita jobbet med rusavhengige og innsatte, både gjennom foredrag- og kurs og øreakupunktur. I 2017 ga hun ut boken Veien frem går først tilbake, som i disse dager blir oversatt til engelsk. Hvis du vil delta i samtalen etter dagens episode, så bli med i den åpne Facebook-gruppen Spis deg fri. I dag, søndag 7. juni 2020, er også siste mulighet til å benytte deg av årets sommertilbud. Sjekk www.spisdegfri.no/sommertilbud for mer info.

Den 5 november 2019 firade IOGT 140 år i Sverige. Accentpodden närvarade på Wendelsberg och blickade både bakåt och framåt.

Í fjórða þætti Koma svo! er rætt við Aðalstein Gunnarsson, framkvæmdastjóra Bindindissamtakanna IOGT á Íslandi.  Hvernig var að alast upp í miðbænum? Er Aðalsteinn upphafsmaður Parkour á Íslandi? Hvaða áhrif hefur það á dreng á fermingaraldri að flytja í Breiðholtið? Leðurjakki, mótorhjól, pönkið og Hlemmur - leið til glötunar eða frama? 

Við byrjuðum austur á Eskifirði og töluðum við Maríu Hjálmarsdóttur, verkefnisstjóra hjá Austurbrú, sem hefur umsjón með eflingu Egilsstaðaflugvallar, heldur utan um Áfangastaðinn Austurland og stýrir markaðsstarfi Austurbrúar. Hún lýsti ferðasumrinu fyrir austan og væntingum heimamanna. - Bogi Ágústsson ræddi kosningarnar framundan í Svíþjóð, málefni Suður-Ameríkuríkja og ýmislegt fleira. - Áfengisdrykkja er mjög útbreidd á Íslandi. Níu af hverjum tíu íslenskum körlum yfir fimmtán ára drekka áfengi en hlutfallið er aðeins lægra meðal kvenna. Drykkjan hefur aukist með árunum og við höfum aldrei drukkið eins mikið og í fyrra. Ofan í þessar staðreyndir berast okkur niðurstöður nýrrar rannsóknar um skaðsemi áfengis. Alþjóðlega góðtemplarahreyfingin, IOGT, hefur starfað á Íslandi í 134 ár. Aðalsteinn Gunnarsson, framkvæmdastjóri IOGT á Íslandi, sagði frá baráttunni fyrir bindindi. - Íslenskt súkkulaði sópaði að sér verðlaunum á Evrópumóti í súkkulaðigerð - hlaut ellefu verðlaun, þar af fimm gullverðlaun. Þetta er Omnom-súkkulaðið, gæðasúkkulaði - bragðbætt með lakkrís, salti og ýmsu öðru. Súkkulaðigerðarmaðurinn Kjartan Gíslason, stofnandi Omnom, sagði frá fyrirtækinu, sigrunum og súkkulaðinu. - Tónlist: Anne Queffélec - Gnossienne no.1

I veckans irafflande avsnitt har vi en gäst i form av Macmattias. Vi diskuterar bland annat: Semestern är slut - ångest? Virtual virtual reality och bakom kulisserna på Isle of dogs - två riktigt mysiga upplevelser för mobil VR Björeman på semester. Igen. Apple ställer till det för de som kör USB-anslutna grafikkort. Workaround finns, typ Logitech köper Blue. Vi kontrar med att snacka mer om tangentbord än på länge. Tangentbord är svårt. Jocke vet precis vad han vill ha och jagar det envetet kors och tvärs över nätet medan Mattias gör Fredrik sugen på Penclic-tangentbord Reformatorn, Godtemplarorderns veckotidning. Högläsning av annonser ur nummer 20–21 från 18 maj 1952 Krossat glas på Ipad fixar man via hemförsäkring. Lifehack som Jocke sentomsider lärt sig 59200 mil var tillräckligt: hejdå UFL412! Hej ny(are) XC70 D5 Volvo RTI - en resa i det förgångna Från värmebölja till översvämning i källaren… till värmebölja igen… till översvämning i källaren en gång till Soppan som är “Android” och hur Google försöker kontrollera den Android 9 - Pie - och dess funktioner Länkar Indirekt grillning Grillning kontra barbecue So let us melt Virtual virtual reality Isle of dogs Wes Anderson Exotiska Finspång Smultronstället Söderhamn Söderköping Styrsö Displaylinkdrivare för grafikkort via USB3 Logitech köper Blue Harmony-fjärrkontrollerna Logitech control center K750 K780 K811 Pok3r Das keyboard Penclic Ett av Kodsnacks många avsnitt om tangentbord Penclic mini keyboard C2 corded Godtemplarna Reformatorn Volvo RTI Peugeot 307 Android på RTI  Åskskydd från Unifi Hur Google försöker kontrollera Android Android 9 - Pie Clippy De halvt dolda Guy Ritchie Reservoir dogs Cray–2 Fluorinert En söt Youtubefilm Två nördar - en podcast. Fredrik Björeman och Joacim Melin diskuterar allt som gör livet värt att leva. Fullständig avsnittsinformation finns här: https://www.bjoremanmelin.se/podcast/avsnitt-133-bjoreman-melin-och-macmattias.html.

Lika väl som det var viktigt med en hög arbetsmoral förr, var det också viktigt att respektera vilodagen. Om söndagen gällde det att följa bibelns tredje budord; Tänk på vilodagen, så att du helgar den. Men förbudet var inte absolut. I 1734 års lag under Missgärningabalken står det att man får göra undantag från arbetsförbudet vid nödfall. Lagen tolkades säkert olika hårt på olika platser. Och i den berättelse vi ska höra nu förefaller det som om just de här byborna tolkade det tredje budet hårdare än nödvändigt. Den osannolika berättelsen har levt vidare i generationer och många har varit övertygade om att det är faktiskt är en skröna. Det var anledningen till att Börje Röjmyrs började släktforska för att se om historien om hans farfars farfar är sann.   - Det handlar om Olof Andreas Eriksson And som föddes 1802. Han började med att livnära sig som dräng i trakterna av Burträsk i Västerbotten. Han blev sedan uttagen som soldat, träffade en soldatdotter, gifte sig och fick sju barn, berättar Börje Röjmyr. - Soldatlönen var nog inte alltids å bra, och därför tog Olof på sig dagsverken för att dryga ut kassan. Vid ett sådant tillfälle blev han kallad till Flarken för att gräva en brunn hos familjen Hallberg.  Till en början kastades jorden upp på kanten men efter ett tag klev Olof ner i brunnen och lastade jorden i en hink som hissades upp. Men klockan fem på eftermiddagen den 8 oktober 1859 rasade brunnen in över Olof. De som var på plats började gräva och försöka undsätta Olof. - Men klockan 18 inträffade kyrkans sabbat och räddningsarbetet avbröts, berättar Börje Röjmyr. Hunden som varit med under hela grävningsarbetet satte igång och skälla och höll på hela natten ända fram till sju på söndagmorgonen.  - Inget räddningsarbete utfördes heller på söndagen, men när de på måndag återupptog räddningsarbetet upptäckte de att Olof på egen hand grävt sig uppåt och kommit 1 aln ifrån friheten, motsvarande 60 cm. Det måste ha varit en fruktansvärt kvalfull död.  - Det som är märkligt är att hans dödsdatum har ändrats i kyrkans dödbok. Det står att han dött "genom jordras vid grävning av brunn". Och dödsdatum har ändrats från söndag den 9:e till måndag den 10:e. Varför de ändrat datumet undrar Börje Röjmyr över.  Berättelsen om Olof And har levt i familjen och bygden genom åren och nedteckningar har gjorts efter Olofs son Gustaf Adolf Olofsson.  Om det var sabbatsreglerna som gjorde att byborna lämnade Olof nere i brunnen kanske vi aldrig får veta. Kanske var det så att de faktiskt trodde att Olof var död och därför inte ville gräva på vilodagen. Det var stor skillnad på att rädda en levande människa och att gräva upp en död kropp. Tänk på vilodagen Kyrkan var en maktfaktor i vanliga människors liv, och inte minst var sabbatsreglerna viktiga att hålla på. Men de riktigt stränga reglerna mot arbete på söndagar kom egentligen inte förrän under andra hälften av 1800-talet när väckelserörelserna både inom och utanför svenska kyrkan krävde större fromhet och noggrannare ordningsregler av vanliga människor. Men det fanns irritation redan tidigare mot slarv med sabbatsreglerna. Anders Gustavsson är Professor Emeritus i Religionsetnologi, en forskningsinriktning som sysslar med människors förhållande till kyrkan och religionen, och han har studerat främst fromhetslivet på Västkusten. Han berättar att kyrkan redan tidigt hade problem med att folk arbetade på söndagarna. Då var det framför allt den handel som fanns runt kyrkorna som man försökte få bort. - Ju mer väckelse vi fick på 1800-talet, desto mer försvann detta, säger han. Anders Gustavsson är själv från Orust på Västkusten, där den inomkyrkliga väckelsen Schartauanismen blev stor under senare delen av 1800-talet. Sabbatsreglerna blev tydliga och stränga. - Man skulle låta bli att göra det som inte var alldeles nödvändigt på en söndag. Djuren måste tas om hand, och den som var sjuk skulle skötas. Apoteken som började växa fram fick också de ha öppet på söndagarna. Men det mesta vara stilla, man skulle ha tid över att vila och läsa i Postillan på söndag eftermiddag. Anders Gustavsson har funnit belägg för att helgen inte nödvändigtvis ansågs börja klockan 18 på lördagskvällen. Han har studerat dagböcker och efterlämnade papper från en bonde som hette Jakob Jonsson. - Han betonar att man arbetar fram till klockan 24 på lördagsnatten. Men om söndagen ska allt vara stilla. Han för i en av sina anteckningar ett resonemang om att man den dagen ska låta till och med vattnet vila, så att det inte behöver arbeta för att driva kvarnen, utan får löpa i sin naturliga fåra. Kyrkans inflytande såg inte likadant ut överallt. I första hand berodde det naturligtvis på prästens inställning. På Västkusten finns ett ryktbart exempel på en präst som var extremt sträng och sägs ha kontrollerat sin församling ända in i sängkammaren. Än idag går historier om Laurentz Olof August Simson, som han hette, och som kom till Käringön 1849, i en tid då sillfisket var så dåligt att folk svalt. Det har skrivits mycket om honom, både i böcker och tidningar, och det mesta har handlat om hans hårdhet mot öborna. Men Anders Gustavsson menar att den svarta bilden av Simson inte är hela sanningen – det var många som välkomnade inte minst hans hårda syn på alkoholen, och som tyckte att han hjälpte ön när tiderna var svåra. - När han kom till Käringön var det ett nedgånget samhälle, där ekonomin var i botten och spriten flödade. Simson insåg att den som var alkoholiserad inte kunde klara av att vara måttlig, så han predikade total avhållsamhet från spriten, långt innan IOGT gjorde det, berättar Gustavsson. Han införde också en skola direkt när han kom till ön. Han ville att folk skulle odla, och han fick kvinnorna att ta med sig jord i båtarna så fort de hade ärende i land , ett drygt arbete som många var ilskna över att han lade på kvinnorna. - Men många, inte minst kvinnorna i fiskarmiljöerna, uppskattade honom för att de fick det bättre genom att männen söp mindre, men det som befann sig lite högre på samhällsstegen, som lotsar och skeppare, de var mer emot honom, berättar Anders Gustavsson. Simson la sig också i folks privatliv. Han gav många nya efternamn, tog bort de gamla –sonnamnen, och gav dem nya. Än idag heter folk namn som Österberg, Västerberg och Västerström. Det sägs också att han la sig i vem som skulle gifta sig med vem, om av rädsla för inavel eller bara ett utslag att maktfullkomlighet. Fiskarkvinnorna blev engagerade i ett slags angivarsystem, så att de män som söp när de var ute på båtarna senare kunde få bannor av prästen. Simson drog sig inte för att skälla ut folk från predikstolen, den som hade gjort något fel fick veta att han levde. - Han kunde ställa frågan till namngiva personer i församlingen ”Vill du komma till himmelriket eller helvetet?”. Jag har hört talas om andra präster som var stränga, men han var nog extrem vad jag kan förstå, säger Anders Gustavsson, professor emeritus i etnologi.

Anders brottas med ett drogbegär som finns kvar. Magnus behöver tid med sina barn, som han tidigare svikit. Nu vill han bli en riktig pappa. Anders och Magnus kämpar med sig själva och att bygga en drogfri campingplats utanför Umeå. Två berättelser om längtan efter ett anständigt liv. I Tavelsjö strax utanför Umeå håller ett gäng före detta a-lagare på att bygga en nykter och drogfri campingplats. De drömmer om att rusta upp stranden till att bli som i fornstora dagar när den drevs av IOGT och hade mängder av badgäster. Vi får följa två av männen, Anders och Magnus, när de kämpar med bygget för att ge andra barn det de själva aldrig fick. En trygg barndom med semestrar utan supande föräldrar. Men lika mycket kämpar Anders och Magnus med sig själva för att nå ett anständigt liv; att lära känna sig själva, för att sedan kunna möta svikna barn och anhöriga. Det går inte att gå för fort fram med campingen i Tavelsjö, märker de. Leif Stenberg är frilansjournalist. Detta är hans nionde radiodokumentär om A-laget i Umeå och deras kamp för att lämna missbruket. Om du klickar på länken "A-laget berättar" kan du lyssna till Leifs tidigare dokumentärer om A-laget.

Runt förra sekelskiftet var det många svenskar som flyttade utomlands när möjligheterna att försörja sig blev för svåra. Men det var inte alla som gav sig iväg frivilligt. En av de som mer eller mindre motades bort när hans bildningsiver och fackföreningsengagemang ledde till svartlistning på arbetsmarknaden var Carl Skoglund. Namnet Joe Hill är det många som känner till, fackföreningsmannen från Gävle som blev en legend efter sin död. Men Joe Hill var inte ensam svensk i den tidiga amerikanska fackföreningskampen. Carl Skoglund tvingades lämna dalslandsskogarna för Amerika, när han blev svartlistad av svenska företagare på grund av sitt fackliga och politiska engagemang. Skoglund verkade i samma amerikanska organisation som Joe Hill gjorde. Men hade det inte varit för den intervju han gjorde när FBI försökte sätta dit honom så hade spåren efter honom sannolikt blåst igen. Berit Fjellman är hembygdsforskare I trakterna av Bengtsfors. Inte så långt från hennes hem, på emigrantregistret som finns på kommunens bibliotek, ligger en utskrift av en radiointervju som Carl Skoglund gjorde i Amerika på sin ålders höst. -Då hade han sannolikt behov av att försöka rentvå sitt rykte inför de amerikanska myndigheterna, säger Berit Fjellman. Carl Skoglund från de dalslänska skogarna hade lyckats att i USA få rykte om sig att vara en farlig upprorsman. Men vägen dit var lång, och den började i ett litet torp i Ärtemark i Dalsland. -Han beskriver hur det var att växa upp i ett fattigt skogstorp vid den här tiden. Men det som skilde honom från många av de andra ungarna var att Carl var otroligt vetgirig, berättar Berit. -Han gick i småskolan och därefter tre år i folkskolan. Och under de tre åren blev han otroligt kritisk mot allt det han INTE fick lära sig. Han berättar själv om detta. Läraren hade makt och myndighet att slå barnen om det var nödvändigt. Det var också ett skäl till varför jag hatade skolan. Den mesta tiden tillbringade vi med att läsa katekesen och biblisk historia. Vi hade också lite aritmetik – enkel addition, multiplikation och division. Läseböckerna handlade om olika kungars historia och bravader under krig, som utspelat sig för länge sedan. Jag fick en fruktansvärd avsky och agg mot skolan redan från början på grund av den klasskillnad som rådde. Vanligtvis hade jag inga särskilt bra kläder på mig. Det fanns barn från mer välbärgade hem som retade mig för mina dåliga kläder och för att jag inte hade någon bra mat med mig. Min skollunch var för det mesta mosad potatis mellan två brödskivor. Jag var en fattig elev. -Han är trotsig, envis och kompromisslös genom hela livet, säger Berit Fjellman, som tror att han nog haft både glädje och sorg av detta. Hans hållning gällde såväl i skolan som hemma och i arbetslivet. Han bröt med sina föräldrar och senare med sin syster av religiösa skäl, och långt senare en bror, men då av politiska skäl. Han skriver om sin trotsiga hållning. Eftersom jag knappast läste på, kunde jag inte heller läxan. Många gånger tog jag inte ens upp läxboken. Så jag fick den ena bakläxan efter den andra. Mor grät och sa: `Du kommer aldrig att bli en man! Du kommer aldrig att bli en man!` Grannarna pratade om vilken idiot jag var. Jag blev alltmer stursk och började slå tillbaka. Jag skulle inte låta mig kuvas av dem. Carl Skoglund slutade skolan när hans far dog och han själv var i 13-årsåldern. Han började jobba i skogen och så småningom på sågverket. När han blivit lite äldre hade han samlat ihop tillräckligt med pengar för att åka över gränsen till Värmland för att utbilda sig på Kristinehamns praktiska skola. Där lärde han sig maskinskrivning, matematik, tyska och svensk grammatik. När han kom tillbaka hade han tänkt jobba på kontoret, men det blev inte så, han gick istället tillbaka till sitt gamla arbete. Det var nu han verkligen satte igång med att starta fackföreningar och att organisera arbetarna på andra sätt, något som ägarna till sågverket var kraftiga motståndare till.  Han startade ett bibliotek inom ramen för en IOGT-förening. -Nykterhetsföreningarna var ju accepterade av företagsledningarna och de gjorde ett enormt arbete för att utbilda arbetarna – de hade studiecirklar, bibliotek och ordnade samlingssalar, berättar Berit Fjellman. -De visste att om de bara fick utbildning och tillgång till kunskap, då kunde de påverka både sitt eget och andras liv. Carl blev allt mer illa sedd av arbetsgivarna i trakten. Till slut var det helt omöjligt för honom att få arbete – han var svartlistad. Enda chansen var att emigrera. De skedde 1911. Under de första åren hade ett antal olika arbeten. Han var byggnadsarbetare, säsongsarbetare och han jobbade i skogen. Det var i skogsarbete som han fick en svår skada i ena foten, som tvingade honom till stillasittande under några månader. Men han satt inte sysslolös för det. -Han gick upp på morgonen varenda dag och gjorde matsäck precis som han gjort när han hade arbete, men nu han istället till biblioteket i Minneapolis och studerade. Det här pågick under ett par månaders tid berättar Berit Fjellman.  Det var under den här tiden som han också tog upp agitationstråden igen. Ungefär ett kvarter från pensionatet där jag bodde låg en park där en massa svenska immigranter samlades. Där fick jag möjlighet att uttrycka mina åsikter och starta diskussioner. Vi startade allehanda diskussioner, särskilt om socialismen och andra närbesläktade frågor. Jag besökte parken nästan all ledig stund under en hel sommar. Parken blev mer eller mindre en diskussionsklubb för olika sorters ungdomar. -Han radikaliserades i USA, menar Berit Fjellman, något som hon tror berodde på att arbetsvillkoren i det nya landet var så hårda. Inte minst hade han fått smaka på osäkerheten under konvalescensen efter sin skada. Under de kommande åren flyttade Carl Skoglund runt på olika arbeten, men när han hamnade på järnvägsbolaget Pullman Company blev han äntligen kvar för lite längre tid, fram till 1922. Det var här som hans fackliga engagemang tog verklig fart. Carl Skoglund blir med tiden ett välkänt namn i den amerikanska fackföreningsrörelsen IWW, Industrial Workers of the World, samma organisation som Joe Hill verkat i. Men rörelsen splittrades av politiska motsättningar speciellt då man började inse vidden av Stalins terror i Sovjetunionen. Carl vände Sovjet ryggen och blev trotskist, något som på intet sätt lugnade de amerikanska myndigheterna. FBI hade en fil upprättad om honom, där det bland annat påstods att han hemma i Sverige hade försökt starta uppror mot den svenska militären i samband med unionskrisen 1905, en uppgift som Berit Fjellman inte funnit någon grund till. Flera gånger hotades han av utvisning, och det påstådda upprorsförsöket gjorde att han aldrig fick amerikanskt medborgarskap. Han hade det ofta svårt, var hotad av utvisning flera gånger. 1950-talets politiska processer mot socialister och kommunister under senator Joseph  McCarthy innebar en extra tuff tid, men han klarade sig ändå helskinnad. -En gång satt han till och med på Ellis Island för att skickas tillbaka till Sverige, när det ändå kom ett besked om att han skulle få stanna. Historien om Carl Skoglund handlar i hög grad om lust att lära sig – en stor vetgirighet och en väldig lust att kunna påverka, sammanfattar Berit Fjellman. -Läsandet betydde enormt mycket för honom. Jag tror att han struntade i massor av den yttre tryggheten för att få ha ett rikt inre liv. Man kan ju undra vad det fanns för böcker hemma i torpet i Ärtemark. -Bibel och psalmbok, svarar Berit utan att tveka. Kanske ytterligare någon kristen bok. Carl Skoglund blev kvar i Amerika tills han dog 1960 76 år gammal in New jersey. De sista åren av sitt liv tillbringade han på en partiskola som tillhörde Socialist Workers Party. Trogen sina ideal till slutet. Vilka böcker fanns hemma hos folk Bibel psalmbok och kanske ytterligare någon kristen bok var Berit Fjellmans gissning när det gällde vilka böcker som fanns i svenska hem runt förra sekelskiftet. På universitetsbiblioteket i Umeå arbetar historikern och bibliotekarien Christer Karlsson som är en av de som ansvarar för den äldre litteraturen. Och han menar att Berit Fjellmans bild stämmer. - Ja, det gör det. Så var fallet i stora delar av Sverige, berättar Christer Karlsson. Det kan man bland annat se i undersökningar där de tittat på bouppteckningar som är en jättefin källa för att se vad som fanns i svenska hem. I undersökningar från Västerbottens inland från slutet av 1800- talet ser man att det är Bibeln, Postillan, Katekesen och Psalmboken som dominerat bokinnehaven. Och den kristna litteraturen lästes mycket. Det ser vi på min arbetsplats berättar Christer Karlsson, där vi som gåva under årens lopp fått in många Biblar, Psalmböcker och Katekeser och det framgår att de varit vällästa med anteckningar och understrykningar. - Vi ska komma ihåg att kyrkans makt var mycket större på 1800- talet än idag. Och det finns också ytterligare en aspekt. De har inte bara fungerat som en uppbyggelselitteratur vad gäller den kristna läran. De har också fungerat som minnesböcker där de skrivit ner familjens historik. - Det är ett fint källmaterial att använda sig av, säger Christer Karlsson. Eftersom böckerna trycktes i massupplagor är det ekonomiska värdet, fastän de är gamla, inte så stort. Och det är en jättevanlig fråga vi får här vid biblioteket. Däremot har de ett stort kulturhistoriskt värde eftersom de ibland innehåller anteckningar, säger Christer Karlsson. Under 1900- talets gjordes andra undersökningar frö att tom gjorts där se i vilka böcker som användes hemma och därför kan vi säga vilka böcker som fanns i hemmen. I ett arbetarhem till exempel fanns inte mer än tio femton böcker. Det fanns många orsaker till det, till exempel kunde en välfylld bokhylla signalera ett klassvek. De framväxande folkrörelserna; väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen understödde och stimulerade läsning på många sätt genom att ge ut egen litteratur.  Men även tidningar var viktiga och som tog fart under slutet av 1800- talet. Tidningar var förhållandevis billiga och de delades ibland med flera hushåll. Påverkan från bruk och fabriksägare var inte ovanligt. De kunde prenumerera på konservativa tidningar som arbetarna hade möjlighet att läsa, medan de förbjöd arbetarna att ta med sina tidningar. - I vissa fall förbjöd de till och med arbetarna att prenumerera på vissa tidningar eftersom de använde brukets post i slutet av 1800- talet.  Sockenbiblioteken fanns också under den här tiden och bildades av kyrkan, men bokbeståndet var inte stort. Det fanns också Folkbildningsbibliotek vars böcker ibland återfinns på Universitetsbibliotek. Det kan också finnas kvar listor på vilka böcker som köptes, vem som föreslog inköpen och vem som lånade böckerna. - Ett fantastiskt material om man är intresserad av att veta vad folk läste under en viss period, berätta Christer Karlsson. Lyssna även till när: