Podcasts about sovjet

Sovjetunionen var aldrig den monolitiska stat som många trodde i Västvärlden. Efter Stalins död 1953 kunde de sovjetiska rådsrepublikerna i Baltikum förhandla fram ett visst utrymme i förhållande till Moskva. Detta skulle senare bli oerhört viktigt vid frigörelsen från Sovjetunionen.De historiska skillnaderna mellan Estland, Lettland och Litauen påverkade utvecklingen i de olika länderna efter frigörelsen från Sovjetunionen. I Estland kunde till synes oskyldig verksamhet som att rusta upp gamla stan i Tallinn öka historiemedvetandet. Medan Lettland fick en tuffare resa i frigörelsen från Sovjet eftersom den politiska och ekonomiska makten inte separerades fullt ut. I Litauen fungerade det medeltida stormakten Litauen-Polen som nationell inspiration.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet och aktuell med boken Bakom och bortom järnridån – De sovjetiska åren och frigörelsen i Baltikum och Ukraina.När Sovjetunionen kollapsade år 1991 efter några år av liberaliseringar av det kommunistiska systemet kom en rad nya och nygamla stater att framträda. De tre baltiska staterna tillhörde de mest nationalistiska av de sovjetiska rådsrepublikerna, men det fanns historiska skillnader som gjorde sig påminda under frigörelseprocessen.De baltiska staterna blev självständiga första gången 1918 i kaoset efter den ryska revolutionen med undantag av Litauen som var en stormakt på 1400-talet. Men Sovjetunionen ockuperade Baltikum först 1940 och sedan igen 1944.Fram till Stalins död 1953 var repressionen hård. Sedan kunde de lokala kommunistpartierna skickligt förhandla fram ett visst manöverutrymme i förhållande till Moskva. Men där Estland tidigt utvecklade ett civilt samhälle med olika föreningar som inte stod i opposition till statsmakten, blev utvecklingen mer stalinistisk i Lettland. Den litauiska nationalismen blev mer idealistisk än de mer pragmatiska esternas.Bild: Första arbetsdagen med Noor-Tartu (Ung-Tartu) som var en studentrörelse i Tartu mellan 1979 och 1984 (från 1979-1981 hette den Kodulinn, eller hemstad). Det bildades mestadels av historiestudenter som ville göra något nyttigt för sin stad, utan att vara kopplad till någon officiell institution. Att städa stadsrum, samla in antikviteter och anordna kulturevenemang var rörelsens huvudaktiviteter.  Från Noor-Tartu, Fotograf: Okänd, CC-BY-NC-NDMusik: Freedom av jason szklarek, Storyblock AudioLyssna också på Sovjetunionens sammanbrott. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Het is 45 jaar later, maar de gebeurtenissen in de wereldpolitiek van 1980 zijn verbluffend en leerzaam voor het heden. Vlak voor de cruciale NAVO-top en de daaropvolgende EU-top gaan we op bezoek in het Kremlin van toen en naar de ruige bergpassen van Afghanistan en het Vaticaan – met ook toen een nieuwe paus uit een bijzonder land. Jaap Jansen en PG Kroeger over de paranoïde, dementerende leider in het Kremlin, Leonid Brezjnev. Het dagboek wat hij bijhield werd steeds leger. Zijn bewind werd verlamd door de woeste baarden van de Moedjahedien, een wegzakkende economie die olie en gas rijkdom verspilde en door angst voor een kleine, gisse kettingroker in Beijing. ***Deze aflevering is mede mogelijk gemaakt met donaties van luisteraars die we hiervoor hartelijk danken. Word ook vriend van de show!Heb je belangstelling om in onze podcast te adverteren of ons te sponsoren? Zend een mailtje naar adverteren@dagennacht.nl en wij zoeken contact.Op sommige podcast-apps kun je niet alles lezen. De complete tekst plus linkjes en een overzicht van al onze eerdere afleveringen vind je hier***De jeugd in Moskou verveelde zich en keek jaloers naar de welvaart en vrijheden van leeftijdsgenoten elders. In het Westen maakte 'Eurosclerose' en verdeeldheid plaats voor 'één stem' en dynamiek. En een nieuwe paus riep: "Weest niet bevreesd!" In het bijzonder tegen zijn landgenoten en alle onderdrukten in het Oosten. De inval in Afghanistan in 1979 bleek direct al een rampzalige onderneming. Het kwam tot oneindig bloedvergieten, zware materiële verliezen en enorme schade aan de reputatie van de supermacht die hier in het drijfzand van de oorlog ten onder ging. Hoe kwam het tot die militaire ramp? Waarom maakte het Kremlin zo'n grote fout en waarom durfde niemand daar ermee te kappen? Brezjnev verpestte zo niet alleen zijn grote trots, de Olympische Zomerspelen in Moskou, maar ook de relatie met Washington. Afghanistan ruïneerde de herverkiezing van de Amerikaanse president Jimmy Carter, Brezjnevs droom van wereldheerschappij samen met Amerika en de faam van technologische superioriteit van de Sovjeteconomie. Vilein sloot China's Deng Xiaoping een alliantie met Amerika, Arabische landen en islamitische strijders - gefinancierd door rijke families als Bin Laden - om Moskou verder in het verderf te storten. Zelfs vazal Saddam Hoessein in Bagdad trok zich van Brezjnev niets meer aan en begon zijn eigen oorlog. Het bewind in Moskou was in verval, wereldwijd. Al in 1968 had KGB-chef Joeri Andropov gewaarschuwd dat de economie op instorten stond. Maar Brezjnev gokte liever op het gasgeld en stopte diens memorandum in de diepste la van zijn bureau. Toen Andropov hem 1982 opvolgde was het te laat, ook de chef van de geheime dienst was zwaar aan het aftakelen. Hij promootte nog jonge protegés als Gorbatsjov, Jeltsin en Poetin, maar zijn beleid stokte in repressie. Hij stierf al snel en zijn opvolger, de bureauchef van Brezjnev Konstantin Tsjernenko, was een nog korter leiderschap beschoren. De oorlog ging voort, het bloedvergieten was vreselijk, het Russische Rode Leger bleek zwak en ouderwets. Deng opende de poorten naar het Westen en China nam een finale voorsprong als nieuwe tijger van de wereldeconomie.De nieuwe Kremlinchef, Michail Gorbatsjov, kende die poorten naar het Westen. Hij had incognito rondgereisd en in Frankrijk een paradijs voor de arbeiders, welvaart, overvloed, openheid en culturele dynamiek ontdekt, waar Moskou geen idee van had. In Londen ontdekte hij een felle discussiepartner. Maggie Thatcher, met wie hij ongeremd kon bekvechten.Maar ook hij was te laat. Een nieuwe generatie westerse leiders trad aan. Van Helmut Kohl tot Ruud Lubbers en Ronald Reagan. De Europese Gemeenschap bloeide op, terwijl Moskou en de DDR het ravijn van een bankroet zagen opdoemen. De Afghaanse oorlog bleef een bloedende wond tot Gorbatsjov de aftocht blies. De paus en de Polen zorgden voor een revolutie. De Muur viel. De analogieën met vandaag zijn adembenemend. Zelfs de obsessies van de leiders in het Kremlin en hun vernedering door China lijken op elkaar. En ook hoe Europa zichzelf hervindt en een nieuwe paus ineens zijn stempel drukt. De smoezen van Sergej Lavrov om Leo XIV buiten de deur te houden zijn bijna lachwekkend herkenbaar. En Donald Trump? Die is geen Reagan of George Bush senior. Trumps lijn lijkt nog het meest op die van Richard Nixon en zelfs van Carter.***Verder lezenSergey Radchenko - To run the world (Cambridge University Press, 2024)***Verder luisteren508 – De NAVO-top in Den Haag moet de onvoorspelbare Trump vooral niet gaan vervelen486 - ‘Welkom in onze hel' Een jonge verslaggever aan het front in Oekraïne469 – Nieuwe kruisraketten in Europa? In de jaren '70 en '80 zat topdiplomaat Boudewijn van Eenennaam in het brandpunt van de besluitvorming455 - De bufferstaat als historische - maar ongewenste - oplossing voor Oekraïne434 – Vier iconische NAVO-leiders en hun lessen voor Mark Rutte413 - "Eensgezind kunnen we elke tegenstander aan." Oana Lungescu over Poetin, Trump, Rutte en 75 jaar NAVO404 - 75 jaar NAVO: in 1949 veranderde de internationale positie van Nederland voorgoed394 – Honderd jaar na zijn dood: de schrijnende actualiteit van Lenin354 - Eenzaamheid, machtsstrijd en repressie in het Russische rijk van Poetin, Stalin en tsaar Nicolaas II336 - Timothy Garton Ash: Hoe Europa zichzelf voor de derde keer opnieuw uitvindt327 - Poetin, Zelensky en wij. Een jaar na de inval258 - De kille vriendschap tussen Rusland en China257 - Het machtige Rusland als mythe: hoe 'speciale militaire operaties' een fiasco werden245 - Oompje neemt de trein – de reis die China naar de 21e eeuw bracht235 - De ondergang van de Sovjet-Unie: Gorbatsjov strijkt de rode vlag197 - De ondergang van de Sovjet-Unie: Boris Jeltsin, een tragische held163 - De ondergang van de Sovjet-Unie: hoe een wereldmacht verdampte95 - Grote speeches in tijden van crisis (deel 2) oa Deng Xiaoping93 - Hoe Gorbatsjov en het Sovjet-imperium ten onder gingen58 - PG over 70 jaar China, de Volksrepubliek van Mao, Deng en Xi***Tijdlijn00:00:00 – Deel 100:07:32 – Deel 200:36:30 – Deel 301:12:07 – Deel 401:41:22 – EindeZie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Jag och Dennis snackar hockeyträning i forna Sovjetunionen jämfört med Sverige, om disciplin, struktur och ansvar. Vi diskuterar kontrasterna mellan hockeyträning i Moskva och i Stockholmslaget AIK. Hur var det att komma till Sverige som 10 åring?

När Estlands öde avgörs i skuggan av kalla kriget rekryteras Evald Hallisk av svensk underrättelsetjänst för att spionera på Sovjetunionen. Han är en helt vanlig ung man som hamnar mitt i händelsernas centrum. Evald Hallisk växte upp på estnisk landsbygd, men hamnade mitt i Europas farligaste underrättelsekrig. Han flydde från Sovjet – men återvände som spion.

Från 2015. Uppemot tusen svenska arbetare flyttar till Sovjetunionen under 20- och 30-talet. De har hört att Stalin vill skapa ett nytt bättre samhälle för arbetarklassen. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Men de svenska arbetarna som som åkt till Sovjetunionen för att bygga upp det nya landet, möter istället fattigdom, angiveri och ett förtryckarsamhälle som snart kommer att urarta.Väskorna står packade på perrongen, det är feststämning och en bläckblåsorkester spelar. Tidningen skriver att det måste kännas som en befrielse att få lämna arbetslösheten i Sverige – hela Kiruna vill önska resenärerna lycka till.Men Sovjet blir inte det drömland de svenska arbetarna har hoppats på. Stalin har misslyckats med sina storslagna planer för landets ekonomi och letar efter syndabockar.Kirunasvenskarna är en tyst tragedi i den svenska arbetarrörelsens historia.En dokumentär av Moa Larsson.Programmet publicerades första gången 2015.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

EP 383 Det såg ju bra ut ett tag där i Sovjet... by Ansvarspodden

Många är vi nog som växte upp med Disneys variant av Skönheten och odjuret men det är såklart en saga som filmats många andra gånger. Den här gången jämför vi Disneys bekanta variant med Jean Cocteaus franska efterkrigsversion från 1946 och Juraj Herzs tjeckoslovakiska Sovjet-tolkning från 1978. Alla intressanta, alla ganska olika varandra. Och så får vi ju chans att debattera vilket odjur som är... charmigast.

865 oorlogsslachtoffers uit de Sovjet-Unie, begraven zonder naam en vergeten door de tijd. Tot één journalist besloot hun verhaal te vertellen.In deze aflevering van de StoryBrand Podcast ontdek je hoe Remco Reiding na 27 jaar onderzoek een museum oprichtte dat polarisatie doorbreekt en families eindelijk antwoorden geeft.In deze aflevering is Remco Reiding te gast, directeur van het Sovjet Ereveld Experience museum. Remco begon 27 jaar geleden als jonge journalist met het onderzoeken van het grotendeels vergeten Sovjet Ereveld in Leusden, waar 865 oorlogsslachtoffers uit de Sovjet-Unie begraven liggen.Zijn jarenlange zoektocht naar de identiteit van deze anonieme soldaten leidde tot het recentelijk geopende museum dat hun persoonlijke verhalen vertelt. In dit gesprek vertelt hij over zijn indrukwekkende reis, de impact van zijn werk op nabestaanden, en de universele menselijke waarde die zijn project vertegenwoordigt.De belangrijkste gespreksonderwerpenHoe Remco als 21-jarige student journalistiek begon met zijn onderzoek naar het vergeten Sovjet EreveldHet aangrijpende verhaal van Vladimir Botenko, wiens zoon 55 jaar lang niet wist wat er met zijn vader was gebeurdDe beestachtige behandeling van de 101 Sovjetsoldaten in Kamp AmersfoortWaarom de verhalen van deze soldaten na de oorlog in de vergetelheid raakten door de Koude OorlogDe persoonlijke motivatie van Remco en hoe zijn eigen levensverhaal hem tot de juiste persoon op de juiste plek maakteHet belang van het humanitaire aspect: het gaat niet om politiek, maar om mensen die antwoorden verdienenHoe het museum door middel van persoonlijke verhalen de 27 miljoen Sovjet-slachtoffers van WOII een gezicht geeftDe VR-ervaring in het museum die bezoekers onderdompelt in de verhalen van de soldaten en hun familiesHet adoptieproject waarbij mensen een soldaat kunnen adopteren en zo bijdragen aan herdenkingen en onderzoekDe universele boodschap dat achter elke oorlog echte mensen schuilgaan, ongeacht nationaliteit of politiekRelevante links en bronnenWebsite van het Sovjet Ereveld Experience museumBoek: Kind van het Ereveld - Remco ReidingBoek: Het plan - Nando Boers (aanbevolen door Remco)Laat je marketing eindelijk voor je werkenWil je ook dat je marketing klopt en resultaat oplevert? Kom dan naar de StoryBrand live workshop op 13 en 14 mei 2025 in Leusden. Boek je ticket via storybrand.nl/live-workshop

Vært: Henrik Heide Medvirkende: Anders Høeg Nissen, techformidler og vært på podcasten Rumsnak I denne uges Transformator Da Sovjetunionen i oktober 1957 opsendte en kuglerund satellit på 84 kilo fra Bajkonur i Sovjetunionen, skabte de, hvad der senere blev kendt som sputnikchok i USA. Den første opsendelse af Sputnik var sendt i omløb om Jorden, hvorfra den sendte radiosignaler med biplyde til Jorden i 21 dage. Meget belejligt på frekvenser, der anvendes flittigt af radioamatører. Sådan kunne man hurtigst sprede sit budskab dengang. Chokket bundede ikke mindst i, at USAs selvbillede som førende rumnation krakelere med et skrattende bip i radioen. Men også i, at den jævne amerikaner nu frygtede, at Sovjet var klar til at smide atombomber i hovedet på dem fra rummet. Chokket havde imidlertid også den effekt, at Nasa blev oprettet i en fart, og at naturvidenskab fik en fremtrædende plads i de amerikanske skoler. Rumkapløbet var skudt i gang, og nu ville USA genvinde førertrøjen. Resten af historien og det store skridt for menneskeheden er kendt af alle. USAs dominans i rummet har været entydig, og Nasa har slået takten an. Men sådan er det ikke længere. Kina har lagt sig i den lodrette overhalingsbane og ligner den næste gæst på Månen. Indien har sat fart på sit rumprogram, mens Nasa efterhånden er mest kendt for udsættelse på udsættelse og strandede astronauter. Og så er der SpaceX. Kommercielle spillere har købt sig ind i rumkapløbet og har fundet et gear i udviklingsarbejdet, der sætter ethvert offentlig rumprogram af. Hør denne uges Transformator, hvor techformidler og vært på podcasten Rumsnak Anders Høeg Nissen giver sit bud på, hvad de store og små udskiftninger i startopstillingen til fremtidens rumkapløb har for rumloven - og ikke mindst for de kommende ture til Mars og Månen.

Ifølge etterretning i Storbritannia, Ukraina og USA bruker Putin dobbeltgjengere. De brukes til forskjellige ting, med hvert sitt felt. Sovjet hadde lang tradisjon med bruk av dobbeltgjengere. Konspirasjonspodden tar en titt. Ansvarlig redaktør er Kristin Ward Heimdal. Hør alle episodene fra Konspirasjonspodden eksklusivt hos Podme. Prøv gratis på podme.com.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst under kalla kriget. Det tidigare samförståndet efter Kubakrisen 1962 var nu borta, och USA rustade för att knäcka Sovjet.Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och den slutliga kollapsen av Sovjetunionen. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat, och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerillasoldater hade dödats. Därtill kom en formidabel humanitär katastrof, där mer än fem miljoner människor tvingades på flykt utanför landet och ytterligare två miljoner inom landets gränser. Beräkningar uppskattar att minst en miljon civila miste livet i konflikten.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sig an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuella är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protesterna mot den sovjetiska regimen. Vid utskrivningar och, inte minst, begravningar av stupade samlades anhöriga och andra för att protestera på ett sätt som tidigare varit otänkbart.Kriget inleddes efter att en kommunistisk kupp i Kabul fört Hafizullah Amin till makten. Sovjetledarna ville ersätta honom med en mer lojal regim och samtidigt krossa den gerilla som bekämpade centralmakten i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett strategiskt viktigt gränsområde och förhindra en regim man inte litade på. När invasionen inleddes var en av de första åtgärderna den omedelbara likvideringen av Amin och skapandet av en ny marionettregering.Trots att mer än 100 000 sovjetiska soldater deltog i kriget och trots Sovjets överlägsna militärteknik lyckades de aldrig ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna – som utgjorde omkring 80 procent av Afghanistans yta – kunde olika mujaheddin-grupper successivt bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser, särskilt i Pakistan, genomfördes utbildning, medan frivilliga strömmade till och vapen levererades från bland annat USA, som såg sin chans att underminera Sovjetunionens krigföring.De sovjetiska styrkorna var starkt beroende av vägnätet, vilket gjorde dem sårbara för plötsliga eldöverfall. Soldaterna var tränade för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna, där stridsvagnar, artilleri och flyg kunde samverka effektivt. Men i Afghanistans bergiga terräng var deras utrustning illa anpassad, och de hade svårt att hantera gerillans smidiga taktik. De dåliga vägarna försvårade snabba förflyttningar, och motståndarna kunde slå till snabbt och sedan försvinna. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk, och alkohol och droger blev allt vanligare i leden.Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt få viss kontroll över striderna, mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Som svar på detta fick mujaheddin från 1986 tillgång till amerikanska STINGER-robotar, som enkelt kunde bäras av enskilda soldater och visade sig mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut i takt med Sovjets successiva nedmontering, och det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Kort därefter kastades Afghanistan in i ett inbördeskrig.Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Historia är Vladimir Putins favoritämne. Men i hans händer blir historien ett vapen för att legitimera kriget mot Ukraina och för att forma en nationell identitet. Dagens avsnitt är första delen av två om Rysslands historiekrig. Gäst är Klas-Göran Karlsson, professor emeritus i historia vid Lunds universitet och aktuell med den mästerliga boken ”Ryssland och kriget om historien”. För att förstå Rysslands nutida politik gör vi en resa baklänges i historien genom tre lager. Vi börjar med vad som hände vid Sovjetunionens fall från 1990-talet, tar oss sedan bakåt till första världskrigets slut och ryska revolutionen, och slutligen tillbaka till det så kallade Kievriket på 800-talet som delvis byggdes av svenska vikingar. I första delen samtalar vi om de kaotiska åren efter Sovjetunionens fall, om Putins maktövertagande, om Ukrainas självständigt och de oroligheter som följde med den, om Putins syn på ryska revolutionen och det kommunistiska Sovjet och om hur han förhärligar och förvanskar historien så att den tjänar hans syften. Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet för 37 kr/mån och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra. Om du är iphone-användare betala direkt på Patreons sida, inte i Patreon-appen som laddats ner från app-store, där tar Apple en extra avgift. Det går också bra att stötta podden på SWISH på 0709262541.Instagram: https://www.instagram.com/bildningskomplexet/ Facebook: https://www.facebook.com/BildningskomplexetE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Solen går upp i öst, men hur är det groovet?  Blir man i bättre form av sovjetisk aerobics med befallande rysk kvinnoröst och inslag av cirkus-electro? Kan man fortfarande hitta tiokronorsvinyl i det fria och hyperkapitalistiska Estland? De frågorna får du svar på i detta avsnitt, när DJ Skåne, även känd som Magnus Svensson, gräver öststatsvinyl från från förr. Han guidar oss till baltisk exotica, DDR-rock med Gasolin-känsla, estnisk disco på evig turné, stora känslor med Alla Pugatjova och lite fyrkantig dunkadunka från Riga – alltsammans utgivet på det statliga skivbolaget Melodiya. Till skivorna snackar vi bland annat om följande: • Att dansa som en sexig duracellkanin • Den trans-baltiska DJ-gemenskapen • Den hårt piskade orkestern Laines uppgång och fall • Hur Sovjetunionens bästa jazzsångerska hamnade i Älta • Jättedyr elektronisk rymdmusik från Estniska SSR • Fördomar mot östtysk rock och riksrysk pop • Fejkad sportmusik • Shamanens trumma och andra häftiga låtar med Alla Pugatjova. • Gymping från USA, Sverige och Sovjet. • Glada synthar och slappad bass. Ja. You know the score: avslappnat surr, billiga skivor och mycket kärlek till det eviga knastret. Välkomna in! Magnus Svenssons skivor Eolika – Pasaule, Pasaulīt [LP, 1985] Låt: Karavana Laine – Ansambel Laine [1983]Låt: Nüüd on mul muusika Diverse artister – Ритмическая Гимнастика [LP, 1984]Låt: К Звездам Kalmer Tennosaar – Sinilind [EP, 1961]Låt: Jamaika hällilaul Puhdys – Die Grossen Erfolge [LP, 1977]Låt: Lebenzeit Alla Pugachova – Something's Still to Come/То Ли Ещё Будет [LP, 1980]Låt: Ты Не Стал Судьбой/You Didn't Become My Fate DJ 50 SPÄNN ÄR OBEROENDE OCH REKLAMFRITT. LET'S KEEP IT THAT WAY. DJ 50 Spänn är en hantverksprodukt som görs med kärlek och jävlaranamma. Här finns ingen reklam, inget riskkapital och inga svullna storbolag som pumpar in pengar. Det som håller podden flygande är ni goda lyssnare som chippar in en pytteliten månadspeng. Tack vare er kan musiklicenser, elräkningar, grammofonnålar och serverkostnader betalas. Om du gillar vad du hör – bli månadsgivare och få tillgång till exklusivt extramaterial. OM DJ 50 SPÄNN PATREON Östliga spellistor av Magnus https://open.spotify.com/playlist/2DuaK4PaSWdohrqJO1iyM3?si=c991f72101c44707 https://open.spotify.com/playlist/2fEcGmCYZLDdsL4SGQ1Pzz?si=3487cc5442984645 https://open.spotify.com/playlist/11v2H7KslFxsJbI87Ioig9?si=41a434444d2d422a Relaterade avsnitt https://dj50spann.se/98-utflykten-statligt-godkant-svang-fran-ost/ https://dj50spann.se/203-ida-lunden/ https://dj50spann.se/145-ishaaq/ Så här lyssnar och prenumererar du på DJ 50 Spänn: DJ 50 Spänn hittar du i de flesta podd-appar för smartphone, surfplatta och dator. Sök bara efter ”DJ 50 Spänn” i poddappens sökfält. Glöm inte att prenumerera. Om det inte funkar, är detta RSS-feeden som gäller: https://dj50spann.se/feed/podcast/. Du kan förstås också lyssna här på hemsidan. OBS! DJ 50 Spänn finns sedan en tid tillbaka inte längre på Spotify. Använd en klassisk poddspelare istället. Du vet, en sådan som fanns långt innan det stora streamingbolagets började försöka få monopol på ljudupplevelser. Följ DJ 50 Spänn på sociala medier, yeah? Jag finns på Instagram, Facebook och Bluesky. Utöver facebooksidan finns även följande facebookgrupper under DJ 50 Spänns paraply. Ansök om medlemskap redan idag. Tiokronorsvinyl DJ 50 SPÄNN – THE GROUP Försvenskat också! Streamingjättens Utmarker Den Inre Jukeboxen The Hans Edler Universe DJ50:– på Radio Viking 101,4 Varje lördag mellan klockan 11 och 12 sänder DJ 50 Spänn (AKA Tommie Jönsson) en musikmix med oborstad vinyl på Radio Viking som hörs över Ekerö och delar av Stockholmsområdet på frekvensen 101,4 MHz. Programmet går också att livelyssna på via radioviking.

Op het Sovjet Ereveld in Leusden liggen 865 gesneuvelde Sovjet-soldaten. Decennia lang waren de soldaten identiteitsloos; de familie verkeerde in onwetendheid over hun lot. Totdat een jonge journalist zich het lot van de vergeten Sovjet-soldaten aantrok: gedurende 26 jaar identificeerde Remco Reiding zo'n 250 soldaten. Het bracht hem naar talloze families, verspreid over de voormalige Sovjet-Unie, waar hij werd hij ontvangen als een verloren zoon. Hoe ging die zoektocht in z'n werk? Hoe kwamen deze soldaten destijds in Nederland terecht? En is er nog wel ruimte voor gesneuvelde Sovjet-soldaten in het huidige politieke klimaat? Een verhaal gemaakt door Laura Stek. Foto: Dirk-Jan Visser

Op het Sovjet Ereveld in Leusden liggen 865 gesneuvelde Sovjet-soldaten. Decennia lang waren de soldaten identiteitsloos; de familie verkeerde in onwetendheid over hun lot. Totdat een jonge journalist zich het lot van de vergeten Sovjet-soldaten aantrok: gedurende 26 jaar identificeerde Remco Reiding zo'n 250 soldaten. Het bracht hem naar talloze families, verspreid over de voormalige Sovjet-Unie, waar hij werd hij ontvangen als een verloren zoon. Hoe ging die zoektocht in z'n werk? Hoe kwamen deze soldaten destijds in Nederland terecht? En is er nog wel ruimte voor gesneuvelde Sovjet-soldaten in het huidige politieke klimaat? Een verhaal gemaakt door Laura Stek. Foto: Dirk-Jan Visser

I denne episode taler værterne, Abdinaasir og Ado, om: Sygdom, Slagter Zangenberg, boycut af USA, ville du hellere få tæsk foran din søn eller din datter, Abdinaasir's næste rejsedestination og meget andet! Enjoy my people

Je komt oren en ogen tekort tijdens de virtual reality-film in de Sovjet Ereveld Experience. Je ziet Vladimir Botenko in 1941 in een kar vertrekken naar het front. Daar vecht hij in levensechte loopgraven tegen de Duitsers. Schoten klinken, een gewonde wordt verzorgd, vliegtuigen scheren over en een tank rijdt over een loopgraaf. Wie wil weten hoe het afloopt met Botenko moet naar Leusden afreizen. De moeite meer dan waard. Daar gaat 8 maart de Sovjet Ereveld Experience officieel open, 9 maart voor het grote publiek. Een museum over de omgekomen Sovjetsoldaten tijdens de Tweede Wereldoorlog. Directeur Remco Reiding gaf hoogstpersoonlijk de Perestroj-cast alvast een rondleiding. We praten met hem over het zware lot van de Sovjetsoldaten, de vernietigende uitwerking van oorlog op mensen en nabestaanden die in onzekerheid leefden over het lot van hun vader, broer of oom. Ook spreken we over de ,,veelzeggende” onwetendheid in Nederland over de Sovjetslachtoffers die liggen begraven op het Sovjet Ereveld, op 5 tot 10 minuten lopen van het museum. Wil je meer over die graven weten? Luister dan naar Perestrojkast #9: De adoptie van een Sovjetgraf. Het tweede deel van het gesprek gaat over de rol van Rusland in het museum. De Russische Federatie is een van de financiers van het museum, samen met tal van andere, zoals het Mondriaan Fonds en de Nederlandse overheden. Hoe kijkt Reiding naar de bijdrage van Rusland in tijden van, opnieuw, oorlog? En er is een mop van Joost vanuit Tbilisi. Goed en begrijpelijk, zoals altijd. Hosts: Geert Jan Hahn Floris Akkerman Museumdirecteur: Remco Reiding Componist muziek: Pieter Straatman / The Red Saloon Georgiër in wording: Joost BosmanSee omnystudio.com/listener for privacy information.

De vele koorfestivals die al in de jaren twintig en dertig in de Baltische staten werden georganiseerd, dus ook onder Sovjet heerschappij, hebben al vroeg een belangrijke rol gespeeld voor het behoud van de lokale volksliedkunst. De componist Emilis Melngailis speelde daarbij een centrale rol. Zijn stijlis lyrisch, volksachtig, grotendeels tonaal en geworteld in de […]

Den politiska diskussionen om migration, segregation och gängvåld lider av ett kroniskt problem; den är ständigt i otakt med tiden. När uppenbara problem och möjliga lösningar debatteras är de ofta redan på väg att bli överspelade av verkligheten. Sverige har nu ett vägval att göra som är uppenbart och som borde diskuteras på längden och tvären medan möjligheten att välja fortfarande finns kvar, skriver Jörgen Huitfeldt. Inläsare: Jörgen Huitfeldt

Den 25 januari 1946 utlämnade svenska regeringen 167 baltiska flyktingar till Sovjetunionen. Balterna hade stridit på Nazitysklands sida i andra världskriget och bland männen fanns både tvångsrekryterade och krigsförbrytare.Beslutet om utlämningen hade tagits sommaren 1945 av en samlingsregering. Sverige hade egentligen inga skyldigheter att lämna ut balterna, till vad många trodde en säker död, men en vilja att hålla sig väl med Sovjetunionen banade väg för beslutet.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet som bland annat skrivit Sörja ett liv, leva ett annat – Om flyktingens mörker och ljus.När Röda armén ryckte fram i Baltikum 1944 flydde ungefär 5 000 letter till Sverige. Från Estland kom omkring 32 000 personer och från det mer avlägsna Litauens kust anlände cirka femhundra. Merparten av flyktingarna kom hit med båt, hösten 1944.Vid Jaltakonferensen i februari 1945 hade de allierade stormakterna – USA, Storbritannien och Sovjetunionen – enats om principen att krigsfångar skulle återbördas till sina respektive hemländer. Detta inkluderade alla som hade varit medborgare i Sovjetunionen före den tyska invasionen 1941, även om de senare tagit värvning på tysk sida.Med de baltiska soldaterna handlade det om cirka 167 balter som internerats av svenska myndigheter efter flykten från det framryckande Röda armén. Många av dessa män hade tvångsrekryterats till tysk tjänst under kriget, medan andra hade valt att slåss mot Sovjet i hopp om att skydda sina hemländer – Estland, Lettland och Litauen – från en ny sovjetisk ockupation. Efter kriget internerades de i olika läger i Sverige, däribland i Rinkaby i Skåne och Gälltofta.Sverige hade dock ingen skyldighet att formellt följa avtalen från Jalta eftersom landet inte deltog i konferensen. Trots detta valde den svenska regeringen, under statsminister Per Albin Hansson, att gå med på Sovjetunionens krav på utlämning. Beslutet motiverades med Sveriges önskan att upprätthålla goda relationer med den mäktiga grannen i öster, särskilt med tanke på den känsliga efterkrigssituationen och Sveriges neutralitetspolitik. Man hoppades undvika konflikter som kunde äventyra Sveriges säkerhet och utrikespolitiska position.Samtidigt pågick en annan stor utlämning: 2 364 tyska krigsfångar överfördes till Sovjet vid ungefär samma tid. Denna utlämning var mindre omstridd eftersom tyskarna sågs som en del av den besegrade fienden, men de två fallen sammanföll och underströk den press som den svenska regeringen stod under.Bild: Balt-/tysklägret på Ränneslätt, Eksjö.Musik: The Refuge, av Natalia Kolesnikova. Storyblocks Audio.Källor: Persson, Åke (2022): Flykten över Östersjön – när 40 000 balter kom till Sverige. Populär Historia.Lindholm, Rudolf (1992) Baltutlämningen och folkrätten. Svensk Juristtidning.Bojs, Anders & Mårtensson, Leif (red.) (2004). I Baltutlämningens skugga: internering och utlämning av tyska militärflyktingar via lägren i Rinkaby och Gälltofta 1945-1946. Kristianstad: Föreningen Gamla Christianstad.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Door de watertunnel naar een dystopisch Sovjet-onderzeerijk… of is het een gekker-dan-gekke circuswereld vol mechanische zeedieren? Atomic Heart's derde DLC, “Enchantment Under the Sea”, neemt je mee op een bizarre […]

(01:37) ChatGPT heeft een concurrent: het Chinese DeepSeek kan hetzelfde tegen minder kosten. Er wordt gerefereerd aan een Spoetnik-moment, omdat de Sovjet lancering een soortgelijke schokgolf teweegbracht in het Westen. Ivo van de Wijdeven legt uit hoe accuraat die vergelijking is. (11:02) De Congolese rebellengroep M23 nam deze week de stad Goma in Oost-Congo in. M23 wordt gesteund door de regering van buurland Rwanda en zou het gemunt hebben op de mijnen in de regio. Volgens historicus Judith Verweijen is dat te kort door de bocht. Ze is te gast. (25:16) Column van Micha Wertheim. (29:22) Sanne Frequin bespreekt twee historische boeken en een tentoonstelling: -Tentoonstelling Zien & Geloven: zintuiglijke ervaring in de late middeleeuwen - Rijksmuseum Twente -Moeders, mystici en maîtresses: vrouwen in de vroege middeleeuwen - Luit van der Tuuk -Ségurant: de drakenridder - Emanuele Arioli (vert. Annelies Kin, Nathalie Tabury) (39:36) 'Tante Bertha' werd in 1945 gehuldigd als moeder van het verzet in Rotterdam. Toch kwamen er al tijdens de oorlog vlekjes op haar blazoen van verzetsheldin. Het gerucht ging dat ze joden had verraden. Gerard Groeneveld dook in haar omstreden verleden. Meer info: https://www.vpro.nl/programmas/ovt/luister/afleveringen/2025/02-02-2025.html  

Panelet tar seg en ny runde på Finn, også denne uka hjulpet av Jonas Bäcklund og Emil Steinnes Nilsen. Konseptet bak episoden er Alliert vs. Aksemakt innen bil. USA, England, Frankrike og Sovjet mot Tyskland, Italia og Japan. To stykk på hvert "lag". Her skal det letes bil innen hvert prissegment fra 0 - 500 laken. Hvem finner de beste kjøpene, og hvilken side har det største utvalget av spennende biler? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det er blevet kaldt et "sputnik-øjeblik". Et øjeblik, der refererer til begyndelsen på rumkapløbet mellem USA og Sovjet. Nu handler det bare om en ny kinesisk AI-model. Mette Frederiksen har været på europæisk rundtur. Der er nemlig behov for at sende et meget tydeligt signal til Donald Trump om, at Europa står bag Danmark og Grønland. Snart kan de hemmeligholdte dokumenter i mordet på John F. Kennedy bliver offentliggjort. Vi taler med en, der har ventet i årevis på dette øjeblik. Vært: Adrian Busk. Medvirkende: Tobias Liebetrau, forsker ved Københavns Universitet. Brian Saugberg, gymnasielærer.

Förintelsen i Litauen var ett skoningslöst mördande med stor medverkan från lokalbefolkningen. Karin Brygger ser hur försöken att skriva historien sätter frågan om minnets på sin spets. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I mitten av Demokraternas torg i Kaunas, Litauen, växer grågrönt gräs på en rektangulär upphöjning. Man ser knappt detta försök till levande växtlighet längre för resten av denna en gång så ödesdigra plats är idag inget annat än lerig parkering framför en enda ljuspunkt, livsmedelsbutiken. Under tre månader 2017 delades 9200 plastpåsar märkta med orden ”till vänster” ut i butikens kassa. 17 412 påsar märkta ”till höger” blev också de utdelade till butikens kunder.Vilken plastpåse man gick hem med var slumpmässigt. Höger eller vänster. Vänster eller höger.Förutom den spöklika undertonen i detta ”till vänster/till höger” var varje påse märkt med ett nummer. Elever i skolan bredvid hade skrivit dit dem under handledning av konstnären Jenny Kagan. Varför? Varför gör konstnärer så underliga saker?Kanske för att barnen med sina egna händer skulle ställa frågan hur minns vi egentligen? Nummer fördes trots allt under skrivandet in också i muskelminnet på dessa levande barn. Nummer som sedan skulle sorteras av den som packade upp sina varor och antingen ställde sig frågan: vad betyder detta? Är detta en människa –Eller som med vana händer knölade ihop skräpet utan att lägga märke till att någon som sedan länge inte finns just besökt dem, i form av en enkel tuschanteckning.Att skriva historia, hävdade Walter Benjamin, är inte bara är att återvända till det förgångna, vördnadsfullt och med syfte att beskriva det ”så som verkligen var”. Nej, när det gäller historiseringen av katastrofer måste det finnas en vision för minnet, en vision om att det på något vis ska kunna sättas i rörelse - eftersom en katastrof kan tränga fram när vi minst anar det. Vi är en smula bättre rustade om vi redan är hemsökta av tidigare katastrofer.Att läsa, skriva, berätta, minnas och att skriva historia är således en form av krisberedskap. Historien är förstås aldrig ett facit men den kan vara, som Benjamin menar, ett slags brandvarnare.Under andra världskriget ockuperades Litauen först av Sovjet. När tyskarna 1941 därpå invaderade började judeförföljelserna snabbt. 95 procent av landets judar kom att mördas, samtidigt som ett aktivt motstånd pågick i Vilnius ghetto och i skogarna omkring. Litauens befolkning bär en efterhängsen skuld: de lät sina judiska grannar marschera ut i skogarna och det var ofta litauer som genomförda massavrättningarna. Vandrar man in i en glänta under den trötta litauiska solen kan man alltså råka vandra rakt över en massgrav, över ett fasansfullt brott.Samtidigt pågår idag arbetet med att återuppbygga judiskt minne i det land vars huvudstad en gång kallades Lilla Jerusalem. Men några judar hittar man inte i första taget. Milda Jakulytē-Vasil vid Lost Shtetl-museum har kartlagt både massgravar och förlorade shtetl, de små, typiskt judisk dominerade samhällena. Hon har tecknat in dem på kartor som är förvillande lika: de symboler som märker ut antingen en shtetl - eller massmord överlappar. Det historiska landskapet är således pepprat med bevis för såväl judiskt liv som judisk död. Och nu?Idag finns inga shtetl kvar. Men byar som i bästa fall har en övervuxen judisk begravningsplats finns. Bredvid begravningsplatsen i Šeduva står nu nybyggda Lost Shtetl museum. Arkitekturen hänförande modern: som hade ett rymdskepp landat på landsbygden. Men ser man museet ovanifrån skapar byggnaden illusionen av en mycket liten shtetl, takås står vid takås.När jag går runt i novembergräset på begravningsplatsen får jag veta att museets team länge trodde att Šeduvas judar var ovanligt fattiga. Gravstenarna var ju så små! Det var tills de förstod att byborna plundrat begravningsplatsen. Det var ju fritt fram efter att byns alla judar mördats under blott två dagar i augusti 1941, och därmed inte längre kunde vårda sina hädangångna. Bara två personer har idag återlämnat stöldgodset, påkostade stenar som nu är placerade på en separat del av gravfältet. Övriga stulna stenar är svåra att finna, de judiska namnen är sedan länge bortslipade och stenarna står på den kristna kyrkogården för att hedra helt andra döda. Eller så har de blivit trappsteg och interiör i någons hem.Också Lost Shtetl Museum kan läsas som protest mot att brist är det judiska eftermälet i Šeduva. För plötsligt är begravningsplatsen omskött. Förvisso blir den judiska närvaron snarast minnet av sig självt, en illustration av sitt försvinnande men också ett insisterande på att den faktiskt funnits. Alla försök att hedra, minnas står trots allt inför samma risk: i bästa fall bli sanningens viktiga avgrund, i värsta fall lam kompensation. För vad är väl en minnesplakett vid vägrenen?Ett stumt tecken på irreparabel fasa. I skogen kommer jag att tänka på Clarice Lispector som en gång skrev att det som fortfarande skrämde henne var ”[…] att till och med den ostraffbara skräcken generöst skulle sugas tillbaka ner i den outsinliga tidens avgrund, uppslukas i de ändlösa höjdernas avgrund, i Guds djupa avgrund: försvinna i likgiltighetens famn.”Den dubbla känslan av tacksamhet för försöken och raseriet över deras givna misslyckanden infinner sig åter på Demokraternas torg, där jag igen står och begrundar de ovetande omgivande femvåningshusen. Den som går förbi här kommer inte att få veta att morgonen 28 oktober 1941 fördes alla judar i Kaunas ghetto hit, nästan 30 000 människor. Selektionen började klockan 9. Dagen därpå marscherades de 9200 barn, kvinnor och män som fått gå till vänster till Kaunas Nionde Fort, där de sköts till döds innan mörker föll. Det var det enskilt största massmordet under Förintelsen i Litauen. Vid Fortet finns museum och monument, installationer vars små klockor klagar i vinden. Men på Demokraternas torg finns bara regnet, himlens gråt. De tunga vattendropparna slår hål i de grumliga pölarna.Torget är ett lerigt, fattigt bevis på att de döda inte har en chans mot de levande. Och därmed också på att vi, som faktiskt lever, för alltid står inför den hopplösa övningen att trots det se dem. Ge dem en smula av berättelsen om en framtid som togs ifrån dem. Men hur? Hur ska minnet tränga in i samhällskroppen så att det vi kallar historia blir den sorts ”brandvarnare” Walter Benjamin önskade? Ett sätt är just att insistera på att återinstallera judisk närvaro i landskapet, som Jenny Kagans plastpåseintervention ”The Big Action”. Kagan förde det förflutna in i vår samtid via det vardagligaste: slumpen och en plastpåse utan instruktion - så att den djupa insiktens börda återigen hamnade där den hör hemma: hos individen. Kanske är det bara så kan traumats verkliga och osynliga efterverkningar kan avslöjas och synliggöras: de finns mitt ibland oss, på torget, i handen, i örat.Karin Bryggerförfattare och adjunkt i Medier, estetik och berättande

In de 57ste aflevering van The Dutch Historian Geschiedenis Podcast bespreekt Axel de Slag bij (om) Overloon. Hij neemt je mee langs de uitzonderlijke geschiedenis van deze slag aan het einde van de Tweede Wereldoorlog. Lars vertelt over een bijzonder standbeeld dat in het Groningse Tjuchem te bewonderen is. Daar staat een 9 meter hoog beeld van Sovjet leider Vladimir Lenin. Veel luisterplezier met deze nieuwe aflevering!Axel en LarsMeer informatie en abonneren op de nieuwsbrief? Home ⇻ The Dutch HistorianVriend worden? The Dutch Historian Geschiedenis Podcast

Vi öppnar 2025 med buller och bång i ett mycket matigt avsnitt genom att besöka dagens datum för 80 år sedan. Den 12 januari 1945 avfyrade röda armén sin stora vinteroffensiv västerut genom Polen mot Tyskland. Offensiven pågick i ca 3 veckor fram till slutet av januari då de sovjetiska arméerna gjorde halt vid floden Oder inte långt från Berlin. Avsnittet avhandlar allt från de militära striderna till sovjetisk propaganda, den förfärliga våldtäktsvågen samt plundringar och historiens största flyktingvåg. Dessutom kommer vi inte runt Adolf Hitlers reaktioner och de ledande sovjetiska befälhavarnas lynne, utseende och inbördes relationer, samt till lillefar Stalin. På bilden ses den glasögonprydde Georgij Zhukov och Ivan Konev på en sommarbild 1943. De båda rivaliserande marskalkarna ledde varsin grupp arméer som siktade på att inta Berlin. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lørdag blir det spesialsending LIVE kl. 1700 med Espen Teigen som programleder og gjestene Lise Sørensen og Erik Dale. Sørensen er aktuell med sitt første debattinnlegg hos Document, hvor hun tar et ramsalt oppgjør med hvordan regjeringen prioriterer å bekjempe «muslimfiendtlighet», mens ingen tar oppgjør med ukulturen ikke-vestlige innvandrere har overfor norske jenter. Erik Dale er brennaktuell etter å ha blitt tema for en EU-etterforskning, etter han delte et meme om Jonas Gahr Støre og Bill Gates. I hovedstrømspressen har det blitt omtalt som en «falsk nyhet». Kultur- og likestillingsminister Lubna Jaffery har gjort det klart at hun vil bekjempe alle tegn til bedring for ytringsfriheten i sosiale medier. Samtidig har selv Hollywood-eliten begynt å kveste egne politikere i California etter halve byen er brent ned. Velkommen til sending! Som alltid oppfordrer vi til å skrive kommentarer og spørsmål underveis i chatten i sendingen. Følg med kl. 17.00 på X, YouTube eller Rumble. Document er avhengig av din støtte for å lage sendinger, skrive saker og gjøre gode intervjuer og reportasjer. Send ditt bidrag på Vipps 638941. Eller bli abonnent. Hvis du liker sendingene, håper vi du trykker abonner, liker og kommenterer.

Pavlovs karriär gick bra i Röda Armén. Han deltog bland annat i spanska inbördeskriget och befordrades snabbt. Vid tyska invasionen av Sovjet 1941 för general Pavlov befälet över en armégrupp. Hans förband kastas snabbt in i striderna för att stoppa den tyska offensiven.

In deze maandupdate spreekt Yael Potjer met Sander Boon, de andere helft van Boon & Knopers. Sander verwacht dat Europa zijn eigen Sovjet moment zal krijgen. Volgens Sander zitten we momenteel in een transitie naar een multipolaire wereldorde waarin Amerika niet meer de alleenheerser is. Sinds de crisis van 2008 wordt het steeds duidelijker dat het huidige systeem aan hervorming toe is. De ‘deep state' – transnationale permanente instituties zoals de EU, WHO, NAVO en VN – wil volgens Sander zijn macht en controle niet verliezen. Hij ziet problemen die rond dit fenomeen ontstaan op drie vlakken: geld & het dollar-systeem, geopolitiek en maatschappij. Volgens Sander zijn er via deze instituties allerlei internationale afspraken gemaakt waarover men binnen een democratie eigenlijk geen discussie meer kan hebben. Volgens hem is de democratie van het volk steeds meer vervangen door het belang van deze samenwerkende instituties. Zo noemt hij als voorbeeld dat internationaal recht boven het Nederlands recht gaat en afspraken in NAVO-verband. De kredietcrisis van 2008 was volgens Sander bijna een permanent hartinfarct voor het financiële systeem dat sindsdien in leven wordt gehouden door centrale banken. Hij legt uit welke impact dit heeft gehad op de eerder genoemde instituties. Het groeiende populisme kan volgens hem een spaak in het wiel van internationale afspraken steken. Dit is waarom instituties er alles aan doen om dit groeiende populisme te stoppen, bijvoorbeeld met het narratief rond desinformatie. Hij noemt hierbij het voorbeeld van de Twitter-files en de censuur die daar plaatsvond voordat Elon Musk het bedrijf overnam. Leiders als Javier Milei, Donald Trump en Elon Musk zien volgens hem dat hervormingen nodig zijn. Zij willen daarom drastisch snijden in zaken als de overheid, regulering, bureaucratie en belastingen. Europa wil volgens Sander op dezelfde manier met veel bureaucratie en overheidsbemoeienis doorgaan. Uiteindelijk zal Europa volgens hem tegen een muur aanlopen omdat er geen leiderschap is die onze problemen kan oplossen zoals in de VS. Hij ziet het uiteenvallen van de EU daarom als waarschijnlijker dan een hervorming ervan. Met deze bril kijken we vervolgens niet alleen naar de ontwikkelingen in Frankrijk en het populisme daar, die volgens Sander een nieuwe eurocrisis zouden kunnen veroorzaken. Maar ook naar geopolitieke conflicten zoals die in Oekraïne. Volgens Sander komen veel spanningen nu uit de ontwikkeling dat de BRICS onder het unipolaire model uit willen. Ook deelt Sander zijn visie op het recente nieuws dat defensie onderzoek doet naar de herinvoering van de dienstplicht. Meer lezen: https://www.boonknopers.com/ Sander op X: https://x.com/Sander_O_Boon Yael op X: https://x.com/GoedWeerGeniete Overweegt u om goud en zilver aan te kopen? Dat kan via de volgende website: https://bit.ly/3xxy4sY Timestamps 00:00 Intro 02:52 Visie Sander: democratie, instituties & hervormingen 11:54 Populisme, censuur & desinformatie 15:52 Hervorming Amerika vs. het Sovjetmodel van de EU 25:23 Geopolitiek, BRICS & conflict Oekraïne 33:22 Dienstplicht, Milei, Trump & Frankrijk Let op: Holland Gold vindt het belangrijk dat iedereen vrijuit kan spreken. Wij willen u er graag op attenderen dat de uitspraken die worden gedaan door de geïnterviewde niet persé betekenen dat Holland Gold hier achter staat. Alle uitspraken zijn gedaan op persoonlijke titel door de geïnterviewde en dragen zo bij aan een breed, kleurrijk en voor de kijker interessant beeld van de onderwerpen. Zo willen en kunnen wij u een transparante bijdrage en een zo volledig mogelijk inzicht geven in de economische marktontwikkelingen. Al onze video's zijn er enkel op gericht u te informeren. De informatie en data die we presenteren kunnen verouderd zijn bij het bekijken van onze video's. Onze video's zijn geen financieel advies. U alleen kunt bepalen hoe het beste uw vermogen kunt beleggen. U draagt zelf de risico's van uw keuzes.

(00:20): Professor: Danske politikere og medier bagatelliserer krigsforbrydelser. Medvirkende: Sune Haugbølle, professor i globale Studier ved Roskilde Universitet. (15:00): Magtudredningen 2.0: ”Folketinget er kommet til at stå svagere”. Medvirkende: Michael Bang Petersen, professor i statskundskab ved Aarhus Universitet. (29:00): Moderaterne bakker op om forslag, de selv mener, vækker minder om DDR og Sovjet. Medvirkende: Stine Bosse, Europaparlamentsmedlem for Moderaterne. (44:00): Det amerikanske præsidentvalg kan påvirke det danske aktiemarked. Medvirkende: Jacob Pedersen, aktieanalysechef i Sydbank. Værter: Kasper Harboe & Nicolai DandanellSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Da Liberal Alliance onsdag præsenterede sit forslag til at stramme kravene for at få dansk statsborgerskab, røg en mindre hær af medlemmer fra Moderaterne til tasterne på det sociale medie X. Her blev forslaget sablet ned af partiets profiler. Men hvordan hænger det egentlig sammen med, at Moderaterne selv har siddet og bakket op om, at Liberal Alliances forslag skal undersøges nærmere i ministeriet? Værter: Nicolai Dandanell og Kasper Harboe. Gæst: Stine BosseSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Efter att Sovjet vunnit VM-guldet i ishockey 1989 i Globen ringer det i en telefon i Buffalo. Det är supertalangen Alexander Mogilny som meddelar att han vill hoppa av till väst och spela i NHL. Det blir starten på en dramatisk flykt som tar sin början i Globens köpcentrum och fortsätter genom Stockholm med KGB-agenter på jakt efter avhopparen. En händelse som bidrog till att rita om kartan för den internationella ishockeyn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande:Don Luce, talangscout Buffalo Sabres Tomas Sandström, världsmästare i ishockey och fd NHL-proffsMarkus Näslund, fd NHL-proffs och lagkamrat med MogilnyMarie Cronqvist, professor i modern historia Linköpings UniversitetPer-Olof Olsson Renström, journalistProgrammet gjordes 2024 av Jonas Karlsson.Slutmix Emilia Ström.

Ballon d'Or. Guldbollen. Priset som sedan 1956 delats ut till världens bästa fotbollsspelare. Men trots en uppsjö av kandidater har bara en enda målvakt tilldelats den mest prestigefulla av utmärkelser. Han var från Sovjet, han var klädd i svart och han var, förmodligen, den största av dom alla. Podme släpper nu upp ett avsnitt, varje vecka, från Tutto Baluttos systerpodd Amarcord. Här backar Gusten Dahlin och Thomas Wilbacher bandet och berättar om spelarna, tränarna och händelserna som på ett eller annat sätt kom att forma fotbollen och göra den till vad den är i dag. Amarcord. Vi minns. Hela säsongen av Amarcord hittar du redan nu, reklamfritt, hos Podme. Där får du även varje vecka två fullmatade och reklamfria Tutto-avsnitt. Signa upp dig på podme.com - de första fjorton dagarna är gratis.

RØDE OKTOBER ER TILBAGE! Vi lægger stærkt ud med at kigge på huse i Sovjet! Det var ikke ligefrem beliggenhed, beliggenhed, beliggenhed, der prægede boligmassen, men snarere, hvor mange mennesker kan vi presse sammen? Hvor hurtigt og hvor billigt kan vi bygge dem? Så rejs med os en tur til Sovjet! Ps. Beklager - Maries lyd er lidt wonky! Hun er med på en telefon-forbindelse af årsager...

Rødløk kg. Hatkamp. Drepte presidenter. En tur til Sovjet. Jesper ikke imponert over løpere. Simen imponert over knipsing. Kan spillere i Norge snakke i koder?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Ett 20-tal svenska kvinnor kom att gifta sig med män från den nazistiska elitorganisationen SS. Ett giftermål med en SS-man var ingen privatsak, utan paret utreddes grundligt av den nazistiska rasmyndigheten RuSHA där mental ohälsa i familjen, bristande fruktbarhet eller judiska förfäder kunde sätta stopp för giftermålet.Syftet var att SS-fruarna skulle föda många ariska barn som skulle bli det tusenåriga rikets styrande elit. Dog deras män förväntades det att kvinnorna skulle gifta sig med någon annan SS-man.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och journalisten Christoph Andersson som är aktuell med boken Svenska SS-fruar – Med uppdrag att föda ariska barn.Det nazistiska kampförbundet SS, Schutzstaffeln, var en elitorganisation inom det tyska Tredje riket som bland annat fick ansvar för utrotningen av judar. Ledaren Heinrich Himmler var en av de viktigaste ledarna inom Tredje Riket.SS skapade en egen säkerhetstjänst, Sicherheitsdienst (SD) och var involverat i grundandet och driften av säkerhetspolisen SiPo och den hemliga polisen Gestapo. SS satte upp en partiarmé, Waffen-SS, med många frivilliga från andra germanska nationer.Det ställdes höga krav på de som ville bli medlemmar i SS på ariskt ursprung och mental hälsa. En morfar som begått självmord kunde stjälpa en annars lovande kandidat så vida hen inte hade kontakter högre upp i den nazistiska partihierarkin.SS-fruarna skulle vara ariska, friska, fertila, sparsamma och barnkära. Ett tidigare äktenskap utan barn kunde diskvalificera en kvinna för giftermål med en SS-man, men med kontakter högt upp ni nazihierarkin kunde en mentalsjuk syster glömmas bort.Efter kriget återvände många av SS-fruarna till Sverige, trots att de givit upp sitt svenska medborgarskap. Även några av deras män kom att få en fristad i Sverige och kunde på så sätt undkomma straff trots att de varit medlemmar av SS.Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Kampen om superfröerna i Sovjet, Nazityskland och Sverige.Bild: SS-giftermål mellan svenska Sara Toll och SS-mannen och läkaren Hans Deuschl. SS-ledaren Heinrich Himmler syns bakom Sara Toll.Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.Kortad version av ett avsnitt som publicerats tidigare Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur i hela friden gick mutationen till från att Charli XCX introducerade Brat summer för världen till att Nato postade en limegrön ruta? Hanna Stenman tar oss genom en trestegsraket på hur marknadsföring tar sig uttryck i dessa tider! Tidöregeringen vill har det som i Sovjet! Nya diktaturlagar har införts sedan 1 september som ger staten rätt att använda nya tvångsmedel, också på personer som inte ens är misstänkta för brott! Silas Aliki lär dig om hemlig avlyssning, spionprogram i telefoner, husrannsakan och andra integritetskränkande tvångsmedel för ICKE brottsmisstänkta som är brukligt i diktaturer. Nu också i Sverige. Mireya mutear Kamala Harris och hennes fjantiga anhängare som en jävla diktator. Klippare: Joel Zettergren Jinglar: Gerald Lombano

We hebben het deze aflevering over een beurs die het buiten ons zicht bijzonder goed doet. Nou ja goed... geweldig! Vergeet de AEX of de S&P500, de index uit dit Oostblokland doet het veel en veel beter. En de verwachting is dat die beurs het nog wel even goed blijft doen. Je hoort of je aandelen moet inslaan in dat land, maar het gaat over nog meer. Bijvoorbeeld over de rechtszaak tegen de man die verantwoordelijk is voor Dieselgate. Het heeft negen jaar geduurd, maar nu moet de oud-topman van Volkswagen zich verantwoorden. Verder hoor je waarom ze in China dromen van onze stijgende huurprijzen en praten we je bij over de plannen van Kamala Harris. Ze neemt het op voor bijna 25.000 werknemers, maar daarmee praat ze de beurskoers van een bedrijf flink naar beneden.  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Berget Monte Cassino i Italien var en viktig stödjepunkt av den tyska försvarslinjen Gustavlinjen söder om Rom. På Monte Cassinos 500 meter höga berg utkämpades ett av andra världskrigets mest utdragna och blodiga slag mellan den 17 januari och den 19 maj 1944.Vid Monte Cassino slogs bland andra den 2:a polska kåren som bildades, efter förhandlingar mellan Sovjet och den polska exilregeringen, av polacker som frigivits från Sovjetiska arbetsläger. Polackerna slogs för Polens frihet, men även algerier, marockaner, italienare, nyzeeländare, britter, fransmän, kanadensare, indier och amerikaner slogs och dog vid Monte Cassino.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, historiker som främst skrivit om polsk 1900-talshistoria, med särskilt fokus på andra världskriget. Han är aktuell med boken Slaget vid Monte Cassino.De allierade målen och strategierna formulerades tydligt efter Casablancakonferensen 1943. Huvudmålet var att eliminera Italien från kriget och att dra bort tyska resurser från Östfronten. Sovjetunionens ledare Stalin hade länge krävt en andra front mot tyskarna i Europa. Den brittiske premiärministern Winston Churchill förordade att den andra fronten skulle öppnas i Italien, för att hinna före Sovjetunionen till Centraleuropa. Medan amerikanarna egentligen ville satsa allt på Normandie i Frankrike.Monte Cassino var en strategisk stödjepunkt av Gustavlinjen, Nazitysklands huvudförsvarslinje i Italien. Under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring hade tyskarna etablerat denna linje för att skydda Rom från de allierades framryckning. Monte Cassino, med sitt höga läge, gav tyskarna en utmärkt observationspost och kontroll över Liridalen, den enda framkomliga vägen mot norr.För de allierade var målet att erövra Rom centralt, och för att nå dit måste de allierade först ta Monte Cassino. Striderna ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 och involverade trupper från Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Indien, Nya Zeeland, Algeriet, Kanada, Marocko, Polen och Tyskland.Slaget visar på svårigheter som urban- och bergsterräng utgör i militära operationer. De allierades oförmåga att koordinera infanteri och pansar effektivt under svåra förhållanden, samt de tyska fallskärmstruppernas effektiva försvar, blev tydliga.2:a polska kåren och indiska trupper genomförde den 11 maj 1944 en koordinerad offensiv. Detta första anfall möjliggjorde för den brittiska 8:e armén, under befäl av general Sir Oliver Leese, att bryta igenom de tyska linjerna i Lirisdalens dalgång. Polska trupperna, ledda av general Władysław Anders, och understödda av ett marockanskt bergsförband, genomförde en andra våg av attacker mellan den 17 och 19 maj. Deras modiga insatser, trots stora förluster, bidrog till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att dra sig tillbaka från sina ställningar.Bild: Polska soldater inne i det förstörda Monte Cassino-klostret, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Musik: Czerwone Maki Na Monte Cassino med Pawel Prokopieni, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Detta är ett riktigt lång-avsnitt, där vi börjar med ett nyhetssvep inspelat måndagen 5e augusti, och sedan fortsätter med en inspelning från tidigt i somras där vår gäst Simon berättar om belägringen av Leningrad och vi funderar på paralleller till svält i Gaza. Avslutningsvis blir det tramsigare med frågesport om operationsnamn. Stötta vår insamling till Friends of […]

I de känsliga förhandlingarna om vänskaps-, samarbets- och biståndspakten mellan Finland och Sovjetunionen 1948 fruktade finländarna att Finland skulle förlora sin självständighet i avtalet som länderna i Centraleuropa och Baltikum gjort.I delegationen ingick de två framgångsrika juristerna och politikerna Urho Kekkonen och JO Söderhjelm – den förste från ett småbrukarhem och den senare från den finlandssvenska akademiska eliten – som trots olikheterna samarbetade väl under förhandlingarna. Gemensamma hemligheter skapade ett starkt band mellan dem som bar genom det kalla kriget. Detta är ett betalt samarbete mellan Historia Nu och Svenska litteratursällskapet i Finland.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet utifrån böckerna Makten, marknaderna och presidenterna – En biografi om J.O. Söderhjelm av Esko Vuorisjärvi samt Kekkografi och andra politiska spånor av Henrik Meinander.Finland skulle under 1900-talet tvingas förhandla vid flera tillfällen med en hotfull granne där insatserna var Finlands självständighet. Här skulle två bemärkta jurister, som i sin ungdom stod långt ifrån varandra politiskt, framträda: den äktfinska Urho Kekkonen samt finlandssvensken JO Söderhjelm. Men bägge närmade sig varandra eftersom de tillhörde den så kallade fredsoppositionen under fortsättningskriget.Den svensksinnade J.O. Söderhjelm föddes 1898 i en känd akademisk familj och gjorde sig tidigt ett namn inom politiken. Han var en skämtsam sällskapsmänniska som samtidigt fick fiender för att han uppfattades som högdragen och formell. Han valdes till Svenska folkpartiets riksdagsman och satt i riksdagen i över 17 år. Han var justitieminister i sex olika regeringar mellan åren 1939 och 1966.Söderhjelm deltog i förhandlingar i Moskva, Berlin, London och Stockholm. Han spelade en central roll i förhandlingarna om nickelfyndigheterna i Petsamo under mellankrigsperioden 1940-1941 och var en av nyckelspelarna 1948 i förhandlingarna med Sovjet om VSB-pakten.Urho föddes den 3 september 1900 på en gård kallad Lepikko torp i Pielavesi. Fadern, Juho Kekkonen, hade avancerat från dräng och skogsarbetare till skogsarbetsledare och timmeragent. Modern, Emilia Pylvänäinen, var dotter till en hemmansägare. Urho Kekkonen kom att studera juridik. Hans ideologiska rötter fanns i den nationalistiska studentpolitiken i det nyligen självständiga Finland. Folkets enande, kampen för det finska språket och frågan om Östkarelen var också viktiga för honom och han drevs dessutom av ett rysshat.Kekkonen hörde till första generationens intelligentia från landsbygden. Han anslöt sig till Agrarförbundet 1933 och kandiderade till riksdagen. Kekkonen valdes in i riksdagen vid andra försöket 1936 och blev genast justitieminister i Kyösti Kallios regering. Kekkonen togs inte med i regeringen under vinterkriget.VSB-pakten skulle bli den karta som Finland navigerade i säkerhetspolitiken efter landets svåra erfarenheter under andra världskriget. Urho Kekkonen, som var president från 1956 fram till 1981, kom också att utnyttja pakten och sina kontakter inom den sovjetiska säkerhetstjänsten för att stärka sin egen maktposition.Bild: Ministrarna Urho Kekkonen och J.O. Söderhjelm vid förhandlingsbordet strax före vinterkrigets utbrott 1939. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, CC BY 4.0Musik: Sibelius "Finlandia", OP. 26 av The Philharmonia orchestra; His Master's Voice 1948, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi pratar om buskörning och att Södra Förstadsgatan ska bli gågata. Sen tar vi en tur längs med minnenas allé till när en lite hjärtsjuk gubbe sprang ikapp en tjuv, och sist men inte minst pratar vi om Kolbjörn Guwallius bok Grindstaden från 2022. Missa inte att vi kör live på Öppna Möllan 7 september. […]

Den nyligt afdøde Kjeld Olesen fortæller i dette afsnit af Ministertid om de udfordringer, han måtte forholde sig til som henholdsvis forsvars-, trafik- og udenrigsminister. Sammen med Simon Emil kommer han både omkring hans nænsomhed i beslutningerne omkring besættelsen af Bådsmandsstræde Kaserne, som nu er blevet til Christiania, og da han som trafikminister havde bundet sin prestige op på broen over Storebælt og nægtede at fortsætte på posten, da det blev udsat at bygge broen. Olesen fortæller også om datidens udfordringer med Sovjet, som så anderledes ud end i dag, og om da han takkede ja til drømmejobbet som udenrigsminister, som endte med at blive en hård tid efter NATO's dobbeltbeslutning.Afsnittet blev udgivet første gang i 2022.Vært: Simon Emil Ammitzbøll-BilleGæst: Kjeld Olesen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fortsättningskriget innebar att Finland anslöt sig till Nazitysklands krig mot Sovjetunionen. Finland hade sett sina baltiska grannar slukas av Sovjetunionen och vapenbrödraskapet med Nazityskland var den enda allians som erbjöds det hotade Finland.Det fanns också en idé om upprättande av ett Storfinland långt bortom Finlands traditionella gränser. Men fortsättningskriget betraktades som ett försvarskrig eftersom hotet från Sovjetunionen bara hade ökat sedan freden efter finska vinterkriget 1939-40.Detta är den fjärde delen av fem om Norden under andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Finlands militära operationer koordinerades med Tyskland, inklusive minering av Finska viken för att förhindra sovjetiska sjöfartsrörelser och deltagande i belägringen av Leningrad. Alliansen med Tyskland var kontroversiell och ledde till diplomatiska konsekvenser, inklusive avbrytande av diplomatiska förbindelser med Storbritannien och utvisning av Finlands ambassadör i USA.Förutom att återvinna förlorat territorium fanns det en dröm om ett Storfinland med rötter i nationalismen under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Geografiskt varierade omfattningen av idén om Storfinland, men inkluderade vanligtvis Finland, Östkarelen, Ingermanland och Kolahalvön, vilket täcker cirka 315 000 km. Vissa förespråkare för Storfinland inkluderade även Estland, finsktalande Västerbotten i Sverige och Finnmark i Norge.Efter Fortsättningskrigets inledande framgångar övergick kriget till ett ställningskrig som varade i nästan två och ett halvt år. Den finska krigföringen var defensiv, med fokus på att behålla de erövrade områdena och förhindra ytterligare sovjetiska framstötar.Men när det började stå klart att Tyskland skulle förlora kriget mot Sovjetunionen uppstod en opposition mot kriget i Finland. Efter massiva sovjetiska anfall på Karelen 1944 skulle fredstrevare skickas ut till Sovjet.Den 4:e september 1944 inleddes vapenvilan, och Sovjetunionen avslutade krigsaktionerna ett dygn senare, den 5:e september. Ett preliminärt fredsavtal skrevs under den 19:e september, och det slutliga fredsavtalet skrevs under i Paris 1947.Finland tvingades avträda territorier och betala krigsskadestånd till Sovjetunionen. Avtalet krävde att Finland skulle återlämna områden som erövrats under kriget och betala 300 miljoner dollar i skadestånd över sex år. Dessa territoriella förluster inkluderade Petsamo och en 30-årig arrendetid för Porkkala-halvön.Bild: Finländskt infanteri går över den gamla gränsen mellan Finland och Sovjetunionen 1941. Av Löjtnant Eronen - finna.fi Wikipdia (CC BY 4.0)- Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Litteratur: Meinander, Henrik (2020) Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin. Lind & Co. StockholmLyssna också på Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoendeKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det er den 28. maj 1987. Vi befinder os i Helsinki. 19 år gamle Mathias Rust letter snartdet lille Cesna fly, som han et par uger tidligere har lejet fra den lokale flyveklub iHamborg. Missionen er på papiret ret simpel. Men i virkeligheden fuldstændig vanvittig:Rust vil lande på Den Røde Plads i Moskva for at aflevere sit eget manifest til selvesteGorbatjov. Rust er desillusioneret over verdens tilstand. Alt bliver værre og værre dag for dag. Allefrygter en atomkrig - men ingen gør noget. Reagan kalder Sovjetunionen for The Empireof Evil og ønsker ingen dialog og forsoning. Rust drømmer om at skabe mindre afstandmellem øst og vest. Og nu vil han gøre noget ved det selv!Med andre ord, er Rust vej på en fredsmission. Som ingen andre end ham selv kender til.Og uden nogen form for tilladelse. Men hvordan vil Sovjet reagere? Vil han blive skudtned? og tør han overhovedet gennemføre?Medvirkende:Uffe Elbæk, forhenværende politiker, stifter af Alternativet og tidligere kulturminister. Islutningen af 1980'erne var Uffe aktiv i Frontløberne og kulturudveksling projektet NextStop Sovjet og rejste rundt i Østeuropa herunder også til Moskva i 1989.Coverbillede:Rød dragt: Privatbesitz Stephan Horn

På kort tid har tiotusentals flygplan på väg över Östersjön plötsligt förlorat sin GPS-signal. Allt pekar mot att Ryssland ligger bakom. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I mars i år ska två små flygplan flyga från Gdansk i Polen till Kalmar i Sverige. Allt ser bra ut inför avfärd men snart störs GPS:en.– Det märks tydligt med varningsflaggor som kommer upp på skärmarna, en stor text: No GPS signal. Och vi kan inte längre följa nålen som piloten tittar på, säger Henrik Edshammar som är pilot och flyginstruktör.Båda planen har råkat ut för samma sak och de är inte ensamma, sedan december 2023 har minst 50 000 GPS-störningar i Östersjöområdet registrerats.– Jag skulle vilja karaktärisera det här som en form av icke-väpnad aggression, säger Jörgen Elfving, överstelöjtnant som ägnat sig åt Sovjet och Ryssland under stora delar av sin militära karriär men som nu är pensionär. Analyser pekar mot RysslandDet finns många sätt att spåra var störningarna kommer ifrån, och mycket pekar mot att en stor del orkestreras från Ryssland.– Man har bland annat sett särskilt koncentrerade områden dels i Kaliningrad men även strax utanför Sankt Petersburg, säger Maria Engqvist som är analytiker i Rysslandsprojektet på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.Området som drabbas av störningar är stort och för att lyckas med en så stor geografisk spridning behövs rejäl teknisk utrustning. Även det gör att mycket pekar mot att en statsaktör ligger bakom GPS-störningarna och ägnar sig åt telekrig.– Det är den rimliga slutsatsen på grund av vad som krävs av den tekniska utrustningen för att generera ett sådant stort störområde. I teorin kan en privatperson göra det, men den utrustningen skulle ju bli väldigt stor och lätt att lokalisera, säger Fredrik Eklöf som är expert på globala navigationssystem och som forskar på totalförsvarets forskningsinstitut FOI.Det finns fyra globala navigationssystem som fungerar tillsammans. Tillsammans benämns de GNSS. Det amerikanska heter GPS, Kinas heter Beidou, BDS, Rysslands Glonass och inom EU finns Galileo. Galileo utvecklar även nya satelliter med bättre kapacitet för att till exempel stå emot sabotage som jamming där signaler störs ut och spoofing där signalen manipuleras att vilseleda.Medverkande:Henrik Edshammar, pilot och flyginstruktör.Fredrik Eklöf ,expert på globala navigationssystem, forskare på totalförsvarets forskningsinstitut FOI.Maria Engqvist, analytiker i Rysslandsprojektet på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI. Jörgen Elfving, överstelöjtnant. Programledare: Sara Sundberg och Claes AronssonProducent: Karin HållstenTekniker: Magnus KjellssonLjud från: Sveriges Radio, The Ronald Reagan presidential library, Youtube

De pro-Palestijnse activisten die westerse onderwijsinstellingen willen zuiveren van Joden hebben een bredere agenda, zegt verslaggever Wierd Duk in een nieuwe aflevering van de podcast Het Land van Wierd Duk. ,,Zij zijn uit op de ondergang van het westers-kapitalistische systeem, waarvan zij de Joden zien als de leidende kaste. Woke is hun totalitaire ideologie.” Verder in de podcast: het gevecht tussen Timmermans en Wilders. En: mogen dode Sovjet-soldaten nog worden herdacht?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Nu blir det röda omfamningar till döds. De på ytan vänskapliga staterna Sovjet och Kina hade i själva verket en nästan konstant konflikt på gång mellan sig, trots en ideologisk gemensam fiende i USA. Från 1960 bryter den fasad som man tidigare försökt upprätthålla ihop helt, och de båda socialistiska staterna inleder inte bara ett intensivt propagandakrig mot varandra utan också rena stridshandlingar. Följ med på dramatik när Mao tvingar ner den knappt simkunnige Chrustjov i en pool och kastar åt honom några simdynor. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.