Podcasts about vanligtvis

Hej Vandra,Idag tar jag en oväntad sväng in i syskonvärlden med Johannes och Patrik vid min sida. Vanligtvis är vi samlade för att spela spel, men nu byter vi ut spelen mot steg i Askim, ett område ungefär en mil utanför Göteborgs central. Vi får reda på en del om syskonen! Vem som är den mer introverta av Henrik, Patrik och Johannes (om man tror på såna labels).Är det Johannes eller Patrik som är yngst i syskonskaran? Och vem är mest tävlingsinriktad?Vandringen berör, den bjuder in och den ger insyn i syskonens gemensamma nämnare och olikheter. Samtalen går även in på allvarligare saker som sjukdomar och roligare minnen som presenter ifrån familjen.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det står några plastträd i korridoren på Jonas Grens kontor. De väcker frågor. Men väldigt annorlunda frågor än riktiga träd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är banalt, klichémässigt, att konstatera, men plastträden som min hyresvärd har placerad i korridoren utanför mitt arbetsrum – något slags pilträd och en lila-blommande sak – är inte levande. En dag träffade vi kvinnan från företaget som ställt hit träden. Hon förklarade med stor entusiasm för oss att den lila-blommande saken minsann inte var någon dussinprodukt. Bladen och blommorna var gjorda av kvalitativ, icke-blekbar plast; solen kunde ösa sin strålning över dem, det gick att ha dem ute, inne, vartsomhelst: bladen skulle förbli desamma, utlovade hon.Träden står i krukor i något slags erzats-material, som ska få det att se ut som jord. Grenarna är instuckna och fastklistrade i hål i vad som verkar vara riktiga trädstammar. Träden är alltså död ved (utan vedätande insekter) med plastgrenar och plastblad. Vanligtvis passerar jag träden utan att tänka på dem på väg till toaletten eller pentryn. Men en morgon blir jag stående. Känner på de lila blommorna, de uv-resistenta evighetsbladen. Upptäcker infästningen där grenen limmats fast. Där ved och plast möts. Tänker på Pettson och Findus-berättelsen, där gubben skadar foten och katten och han bygger en julgran av pinnar och lim. Det är kanske så man ska tänka på dessa ting i korridoren: hellre träd av plast, än inga alls? Som om vi företagare som delar kontorslokalerna, likt gubben Pettson, vore rörelsehindrade och inte under några omständigheter kunde få tag på levande växter? Handfallna är vi åtminstone, i och med att ett företag, som anlitar andra företag, råder över de gemensamma utrymmena.Det är när jag ska hämta vatten till mina fyra krukväxter – varav en, fikusen, håller på att dö, jag förstår inte varför – som jag blir stående framför plastträden. Vad väcker fenomenen omkring oss för tankar? Jag minns en gång i slovakiska Karpaterna sommaren 2008 (strax innan jag blev våldsamt magsjuk efter att ha druckit bäckvatten bemängt med något djurs fekalier) när jag stannade på en bro över en framrusande älv. Jag drabbades av vad som måste kallas akut häpnad inför gravitationen och vattnets beteende i landskapet. Det var en slags en hydrologisk eureka. Tänk att hela det här systemet funkar! Avdunstning, moln, snö, regn, berg, rännilar, bäck, å, flod, sjö, hav. Runt, runt, runt. Av sig självt. Det bara kommer. Kom vatten hit i isklot indrämmande i planeten. Blev hav, blev ånga, moln, regn. Flödade, forsade, forsar, strömmar, rinner, tar sig fram, ringlar, eroderar, fyller upp, fylls av liv, fortsätter. Himlakroppens olika processer som fortgår utan att människan behöver göra någonting.Förundran inför lindbladet. Att det faller. Multnar. Blir mat för mask. Jord. Att bladet kommer – inrullat i nåt slags vårpaket. Tittar fram. Hej! Vecklas ut. Får blommor intill sig. Oräkneliga antal humlor, bin, som äter det söta. Lindblomshonung. Lindblomste. Madeleinekaka doppad i det. Allt detta liv som flytt förbi, som blir, ska bli. När jag står i korridoren på jobbet och tittar på pilträdet och det lila-blommande trädet, framträder andra tankar. Jag tänker på limmet, vem som stuckit in dessa grenar i de borrade hålen. Vem borrade? Plastträden väcker tankar om fabriker, fossila resurser och en annan form av förundran: varför det ska vara så svårt att be oss som jobbar här att hjälpas åt att vattna verkliga träd? Blad renar luft, men inte plastblad. Blad äter koldioxid och vatten, skapar syre och socker, men inte plastblad. Blad doftar, det gör också plastblad – men av plast. Plastblad växer inte. Dör inte. Lever inte. Varför denna död som ska likna liv? Om konturerna av det levande – omformade till döda ting, varor av ettor och nollor, plast och betong – förutsätts kunna ersätta växters och djurs vävnad, läten, lukter, rörelser, förlopp från frö till mognad och död, ersätta den outgrundlighet som bor i själva det faktum att något upprätthålls utanför människans makt – kan vi då ersätta allt? Kram med hjärtemoji. Skog med katalog. Myr med motorväg. Samtal med meddelandetråd?Men skulle det verkligen vara bättre med riktiga träd som stod i korridoren och vissnade? frågar någon – utan att betänka huruvida ordet ”bättre” är det lämpliga i sammanhanget.Att jämföra interaktionen med plastträd med det att vistas ute i luften, på marken, bland träden, med kroppen, i det levande, kan aldrig gå ut på att värdera vad som är bäst. På samma sätt som att det vore befängt att påstå att två timmar i verkligheten där man hackar morot, kokar soppa och bakar bröd tillsammans med sina barn, vore bättre än att sugas in i en fantastisk film på bio. Linden utanför mitt fönster är inte bättre än de två plastträden i korridoren. Mina krukväxter är inte bättre. Planeten är inte bättre än människornas samhällen. Fenomenen är annorlunda, radikalt annorlunda. Så annorlunda något kan bli. Vad som kännetecknar hundra gammeltallar på en solig höjd är inte att de är bättre än, säg, tolv tusen pappemballage för Muminmuggar. Försök paketera porslin i ett gammalt träd. Pappkartonger är bättre än gamla träd på att vara pappkartonger. På samma sätt som plastträd är bättre på att stå för evigt ovattnade, blommande alla kommande dagar i en korridor, än dödliga växter. Jag betvivlar inte den stolthet, ja, ömhet som kvinnan från plastträdsföretaget uttryckte när hon ställde hit växterna som inte växer. Men frågan är: ska vi nöja oss med människoskapade representationer i varuform av planetens levande mångfald, denna som de industriella samhällena håller på att utrota? Det vill säga: vad händer när mänskliga artefakter – bilder, poster på sociala medier, träd som aldrig slutar blomma – börjar betyda samma sak som lindbladet söndersmulat i ens hand om hösten? Lukten vi känner när bladgojset förs mot näsan? Naturen är knappast bättre än människans skapelser. Naturen är blöt, brant, farlig, fylld av virus och bakterier. Den biter, sticker, bränner, skapar andfåddhet. Naturen är geggig, den dör. Den gör inte som vi vill. Ändå står något på spel i det sorglösa omformandet av planetens oöverskådliga förlopp till döda ting på en marknad. När jorden och haven fylls på av evighetsplaster. När cancerframkallande ämnen från olika produkter kommer med vattnet i kranen, in i barnens törstiga munnar. När det radioaktiva skräpet ska ligga tryggt i marken i 100 000 år. När biosfären, hemmet för allt känt liv, hettas upp för hundratals tusen år framöver, utan att någon vet vad som ens kan leva i en sådan värld. Jag dristar mig att påstå: människor som på djupet, åtminstone en gång, har häpnat inför trädens liv, kommer att känna sig missnöjda med plastträd. Inte för att plastträden är sämre. Utan för att de inte är träd.Jonas Grenförfattare

I folksagokalendern 2024 bjuder Folksagopodden på en ny berättelsetyp varje dag fram till jul. Det blir sagor, myter, legender från både förr och nu. Spökhistorier verkar ha berättats i alla tider och i alla möjliga former - men dess huvudpoäng är att vara läskiga. De är klassiker vid till exempel övernattningar eller om man är ute och campar, men inget för fegisar. Vanligtvis innehåller de spöken, vålnader eller andra odöda. I dagens avsnitt bjuds det på tre olika spökhistorier från tre olika tidsperioder och i olika grader av läskighet. I Podden har det tidigare berättats spökhistorier, till exempel i avsnitt 109. Idag också med gäst! Sista berättelsen läses av barnboksförfattaren och spökhistorieexperten Dan Höjer, som skrivit flera böcker om just spökhistorier (och måånga andra böcker om mycket annat). Berättelser i dagens avsnitt Spökhistoria – Den mörka, mörka kvällen, hittad av mig i Pelle Plutt – ramsor och rim från gator och gårdar, av Bengt Af Klintberg och Eva Eriksson. De dödas julotta hittad av mig https://ungafakta.se/sagor/historier/julotta/ och här https://www.isof.se/utforska/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/handelser/juldagen Den sista färden, läst av Dan Höjer, från hans egen bok Spökhistorier - från äkta svenska spökplatser

I detta poddavsnitt förenar vi våra forskningsintressen, 1800-talsmåleri och medeltida kyrkor: vi pratar om den norska konstnären Harriet Backers målning ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892. Vanligtvis finns konstverket att beskåda på Nasjonalmuseet i Oslo, men just nu kan man se det på den stora Harriet Backer-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. Harriet Backer är en av de mest kända norska konstnärerna. Hennes yrkeskarriär spänner över 50 år och en tid då konstvärlden ändrade sig radikalt för kvinnor. När Harriet Backer började sina konstnärliga studier på 1870-talet var det ett mansdominerat fält. Hon blev framgångsrik och erkänd, men hon var likväl “bara” en kvinna. Jens Thiis, som var direktör för Nasjonalgalleriet i Oslo från 1908-1941, skrev om henne i sin bok om norska målare och bildhuggare 1907: “Fröken Backer är i själva verket den av alla norska målarinnor som är mest née peintre [alltså: född till målare] och även i sina manliga kollegors lag intar hon en hög ställning som målare.” I poddavsnittet berättar vi mer om Harriet Backers karaktäristiska intima och självupplevda sätt att skildra norska kyrkorum som är unikt i den norska konsthistorien. Vi berättar hur interiörsgenren blev populär på 1800-talet och hur Backer anknöt till 1800-talets olika nationalromantiska skildringar av kyrkorummet eller psykologiserande närstudier av kyrkobesökare, men också den hårda kritiken hon mötte. Samspelet av färgerna, ljus och skuggan som skapar den stämningsfulla atmosfären i hennes målningar åstadkom hon genom sitt noggranna arbete på plats, t ex i den iskalla kyrkan i Tanum. Eftersom hon antog sig sina motiv på samma sätt som en friluftsmålare, kan man med all rätt kalla hennes målningar för ett “inomhus-friluftsmåleri”.Avsnittet handlar också om Harriet Backers konstnärliga utveckling från hennes tidiga måleri i Düsseldorfsskolans anda tills friluftsmåleriet och impressionismen satte sina spår på hennes naturalistiska färgmåleri under hennes år i Paris. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan det kanske vara så att den politiska partikulissen i sig är under attack.. "En splittrad regering, internt missnöje i Moderaterna och en statsminister under press. Frågan om det ska bli enklare att byta juridiskt kön har rört upp känslor. – Jag kan inte komma på en enda fråga där man revolterat i partiet på det här sättet, säger statsvetaren Tommy Möller. Det är tisdag i början av april och drygt en vecka kvar till omröstningen. Det lagförslag som ligger på bordet har skapat intensiv debatt inom Moderaterna. Riksdagsgruppen med 68 ledamöter sitter i möte. Det blir det fjärde mötet i partiet inom loppet av ett par dagar där man diskuterar könstillhörighetslagen. Stämningen är tryckt. Hur hamnade Moderaterna här? Redan i januari 2023 står ”förbättrade möjligheter att ändra kön” med på listan över lagförslag som regeringen ska lägga fram under våren. ”Om det blir den 21 februari eller något senare låter jag just nu vara osagt”, säger sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) som svar på en fråga om lagen i riksdagen. Därefter tar det stopp. De tre regeringspartierna är inte överens. Efter sommaren står det klart att Moderaterna och Liberalerna kommer att lämna förslaget till riksdagen utan Kristdemokraterna – ett ovanligt drag eftersom regeringspartierna vanligtvis går fram med lagförslag tillsammans. ”Vi hoppas där finna brett stöd bland de folkvalda för att ta nästa steg för att modernisera könstillhörighetslagstiftningen och öka transpersoners frihet”, skriver socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) i en debattartikel i Expressen i höstas. Statsvetaren Tommy Möller beskriver den situation som uppstått för Ulf Kristersson som svårbegriplig. Att en sådan här liberal reform stöter på motstånd i det konservativa Moderaterna borde Ulf Kristersson ha förstått. – Det är inte ett ledarskap som imponerar. Han har inte gått i takt med partiopinionen och inte ens i takt med den egna riksdagsgruppen, säger Möller. – Det är ovanligt att en moderat statsminister drabbas av den här typen av intern kritik. Vanligtvis rättar man in sig i ledet. Jag kan inte komma på en enda fråga där man revolterat i partiet på det här sättet. Flera M-ledamöter har för DN vittnat om att det finns ett stort motstånd mot det nuvarande förslaget, men få har varit öppet kritiska. – Vid en omröstning har jag väldigt svårt att se att man skulle gå mot partiledningen, säger Tommy Möller. När förslaget nu ska läggas fram för omröstning på onsdagen klockan 16 har KD begärt kvittningsförbud. Det betyder att styrkeförhållandena i riksdagen kan förändras eftersom man inte kan ”kvitta ut” frånvarande ledamöter. Enigheten är inte total ens i oppositionen. S-kvinnornas ordförande Annika Strandhäll går emot partilinjen i sin kritik mot förslaget. Socialdemokraten och riksdagsledamoten Patrik Björck har i en debattartikel i SvD aviserat att han tänker rösta nej till förslaget. Från M-håll beskrivs omröstningen som en prestigefråga för Ulf Kristersson, och vissa går så långt som att det handlar om hans överlevnad som statsminister. – Jag tror inte att folk ute i landet inser att om förslaget fälls så kommer Ulf behöva avgå som partiledare, kanske inte på kort men på lång sikt, säger M-källan. På en pressträff under Moderaternas Sverigemöte förra veckan fick Ulf Kristersson flera frågor om könstillhörighetslagen, hur han hanterat frågan och om hela den moderata riksdagsgruppen kommer att följa partilinjen. – Jag ångrar ingenting i detta. Som ni vet, det normala är ju inte att man har en ny lagstiftning via ett utskottsinitiativ, men det händer ibland och det här är ett sånt tillfälle, sa han då. De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

"Vi var nyfikna på de nya karaktärerna bakom Waxholms Lotsen, vår lokaltidning i Vaxholm. Vanligtvis är det de som intervjuar och skriver artiklar, men nu fick de själva dela med sig och berätta om hur det kommer sig att det blev just dessa två som tog över efter Micke, som drivit tidningen i så många år. Anne och Eva-Lotta sammanlänkades redan 2004 genom delning av kontorslokal, och samarbetet startades strax efter. Det har fungerat utmärkt sedan dess. De kompletterar varandra perfekt då de tillsammans har alla delar som krävs för att ge ut en tidning: grafisk kommunikation, layout, skapande av hemsidor, marknadskommunikation, annonsförsäljning och journalistiska färdigheter. Trots att det var nervöst att ta över har första året gått väldigt bra! Lite förändringar har genomförts, tester har gjorts och reviderats, tema-nummer har visat sig vara uppskattade och nya idéer är på gång. Vi ser fram emot med spänning nästa nummer och vad som blir nytt 2024! Vi önskar er fortsatt framgång och är så glada för vår lokala tidning, som läses från blad till blad varje månad. Insändare uppskattas verkligen: E-post: redaktion@waxholmslotsen.se Telefon: 08-520 277 96 Vill du annonsera? E-post: annons@waxholmslotsen.se Telefon: 08-520 277 96 Besök vår hemsida: www.waxholmslotsen.se          

Genom att förändra ditt mindset och tänka annorlunda kan du öka dina chanser att komma iväg till gymmet och att låta bli chipspåsen. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha artiklar och gratisresurser för som bland annat hjälper dig att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet I det här avsnittet kommer jag att prata om strategier för beslutsfattande. Jag ska visa hur du kan tänka och agera för att undgå den där chipspåsen mitt i veckan. Och så ska ge dig en strategi som kommer att göra det mycket enklare att komma ut i löpspåret eller att komma iväg till gymmet. För som du säkert vet så räcker det ofta inte med att veta vilket beslut du bör fatta utan det som betyder något är huruvida du lyckas att fatta beslutet i just den stunden det behöver fattas. Och det är sådana beslut jag tänker prata om idag. Sådant som du gör utan att du egentligen vill det eller sådant som du inte gör trots att du vill få det gjort. För att ge ett exempel så vet du förstås att du inte borde öppna den där chipspåsen klockan halv elva en tisdagkväll. Ändå gör du det. Det beslut du borde fatta – nej – är egentligen självklart. Du vet både hur och varför, men i stunden, i det skarpa läget, lyckas du inte. Du faller för det omedelbara begäret. Och innan jag börjar så vill jag vara tydlig, att det här med att fatta beslut, få saker gjort och att bryta vanor, kan vara väldigt komplicerade. Ofta så är det inte så enkelt att bara säga "gör så här istället för sådär" så löser sig problemet. För det vet vi ju redan. Jag vet att jag borde motionera. Jag vet att jag inte borde ta på mig mer arbete när jag redan har för mycket att göra. Men ändå kommer jag inte i väg till gymmet, ändå så är det jag som kliver fram när chefen frågar vem som kan ta på sig att styra upp det här nya projektet som vi ska sätta i gång efter nyår. För det handlar ju ofta inte bara om att bara göra eller inte göra, det finns en massa saker under ytan. Min självbild kanske, eller min lojalitet eller rädsla för att inte göra nog, eller min vilja att vara till lags. Det kan finnas massor av skäl till att någonting som för en person är jätteenkelt, för en annan kan vara någonting som man har kämpat med hela sitt liv. Så det är inte alltid enkelt, det är inte alltid svart eller vitt. Viktigt att komma ihåg. Men …om du gör det jag kommer att beskriva nu … så bör dina chanser att lyckas öka avsevärt. Det finns många komponenter som spelar in i det här med att fatta beslut men en sak som du behöver förstå är att såväl din förmåga att fatta bra beslut som din självdisciplin fungerar ungefär på samma sätt som en muskel. Ju mer du använder en muskel utan vila, desto svagare blir den. Desto mer utmattad blir den. Och detsamma gäller alltså både din förmåga att fatta bra beslut och din självdisciplin. Det är sällan du kliver upp på morgonen, kraschar framför tv:n och öppnar en påse chips, för när du är utvilad så kan du med lätthet stå emot begäret och fatta det beslut du vet är rätt. Svårigheterna kommer som sagt på kvällen, när det är sent och du kanske har jobbat en hel dag. Då är de här två musklerna "och nu gör jag sådana här kaninöron med fingrarna" utmattade, de orkar inte stå emot. Det finns experiment där försökspersoner fått i uppgift att lösa mattetal som i verkligheten var olösbara. Forskarna vill se hur länge olika grupper försökte innan de gav upp. Innan experimentet hade man utsatt försökspersonerna för en liten övning i självdisciplin, utan att de visste om det. Framför dem i väntrummet ställdes ett väldoftande fat med kakor fram. Vissa grupper fick äta kakorna, andra blev ombedda att inte göra. När de sedan fick börja jobba på matteproblemet visade det sig att grupperna som inte fått äta några kakor i regel gav upp tidigare än den andra gruppen. De hade redan behövt slösa sin självdisciplin på att motstå kakorna och därför hade de mindre kvar när de kom till ett verkligt problem. Jag kommer att länka till en text där de här experimenten med självdisciplin beskrivs och även till en artikel som inte håller med om den teorin. Du hittar den i anteckningarna till det här avsnittet. Det finns en intervju med Barack Obama i Vanity Fair, jag länkar till den också, där han berättar att han har valt bort beslut om vad han ska äta eller vad han ska ha på sig. Han har så många stora och viktiga beslut att fatta under en dag så han vill inte slösa någon energi på dessa små och i sammanhanget meningslösa beslut. För dig betyder det att du behöver jobba för att du ska fatta de viktiga och svåra besluten, när din beslutsfattarförmåga är som bäst, vanligtvis när du är utvilad. Det betyder också att du aktivt kan arbeta för att stoppa dig själv från att fatta några beslut när du är trött och din självdisciplin är låg. Den här strategin kan göra underverk, speciellt när det kommer till saker som till exempel mat- och motionsvanor. Du vill låta "tio-på-förmiddag"-versionen av dig själv fatta beslutet huruvida du ska äta chips eller inte idag. Du vill inte lämna det beslutet till din "elva-på-kvällen"-version. Så "tio-på-förmiddag"-versionen ser till att göra det så svårt som möjligt för "elva-på-kvällen"-versionen att fatta egna beslut. Kort sagt så vill du göra det så lätt som det bara är möjligt att fatta rätt beslut, och så svårt som det bara är möjligt att fatta fel beslut. Och, och det här är viktigt, lätt att fatta rätt beslut och svårt att fatta fel beslut, exakt i den sekund som beslutet ska fattas. Rent praktiskt så kan det i chips-fallet betyda att du är noga med att inte ha chips hemma på vardagarna eller om du ändå måste ha det, gör det så svårt som möjligt för dig att komma åt dem. Kanske lägga den högst upp på en hylla ute i garaget eller något sådant. Så att när du får chipssuget på kvällen, så är så jobbigt att göra allt som krävs för att få tag i den där chipspåsen, att du inte tycker att det är värt det. Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. Jag har använt en version av det här för mitt eget twitter-användande. I perioder har jag varit så mycket på twitter … och även om det heter något annat nu så vet du vad jag menar … att det påverkat mitt humör och också hur mycket jag får gjort. Så jag har bestämt att om jag ska vara på twitter så behöver jag först ladda hem appen och logga in. Varje gång. Så när jag har kollat twitter så tar jag bort appen från mobilen. Jag har alltså medvetet försvårat för mig själv och det leder till att min tid på twitter har minskat massor. Det är ju inte svårt att installera appen. Sammalnagt tar det bara en minut. Men den här minuten det tar fungerar både som ett filter och ett hinder. Dels är det lite jobbigt och det har effekt. Dels så sker det inte bara av automatik, beslutet behöver vara medvetet . Så återigen, gör det så lätt som möjligt att göra det du vill och så svårt som möjligt att göra det du inte vill. Och med lite fantasi finns det massor att göra här. En annan sak som du kan använda till din fördel är det här med motivation och hur motivation egentligen fungerar i vissa lägen. Om vi till exempel pratar om träning och motion, att ta sig ut och springa eller att åka till gymmet och köra ett spinningpass. Vad är det exakt vi menar när vi säger att vi känner motivation för att träna? När är det du behöver som mest motivation? Vanligtvis är det inte när du står på gymmet och det är två minuter kvar till passet ska börja eller när du precis har börjat jogga och är femtio meter hemifrån. Där det kräver mest motivation, eller mest viljestyrka, är innan du ens har kommit igång. Det är så lätt att bli kvar i soffan. Det är så lätt att skjuta upp tills i morgon eftersom det är så mycket att göra idag. Det känns jobbigt att snöra på sig skorna eller att packa väskan eller lämna det du håller på med för vi har skapat en bild inom oss hur det kommer att vara när vi tränar. Det är här, innan själva utförandet, det mesta motståndet finns. Det stora motivationshindret infaller ju inte mellan armhävning 12 och armhävning 13, utan mellan armhävning 0 och armhävning 1, eller hur? När vi väl har kommit ner på golvet och gjort en armhävning, eller när vi har tagit oss utanför ytterdörren med löparskorna på eller när vi väl kliver in på gymmet, är nästan all av den här jobbiga motivationsdelen redan gjord. Det svåra är alltså inte att träna, det svåra är att ta sig ut genom ytterdörren. Och när du tänker efter så är ju det inte alls svårt. Det är ju jättelätt. Men tankefiguren du målar upp runt träning hindrar dig från att ens komma iväg Du kan använda det här på följande vis. Kräv inte av dig själv att du måste träna, kräv istället bara att du ska komma igång. Komma ut genom ytterdörren och jogga 200 meter till exempel eller att bara ta dig till gymmet och dra kortet. Det är ditt mål. Att komma igång är ditt mål. Viktigt! Samtidigt använder du den första strategin och gör det så lätt det bara är möjligt att komma igång. Gymväskan är redan packad och väntar vid ytterdörren till exempel. När du väl har uppfyllt målet, har du gjort det du ska. Då är det ok att vända hem igen. Du förstår förstås att det som kommer att hända är att du nästan jämt kommer att träna ändå. För om du bara lyckas komma så här långt är de största hindren redan övervunna. Men det är viktigt att det verkligen är ok att vända, att inte träna, så länge du har gjort det som var målet. Annars kommer motståndet att komma tillbaka. Jag gissar att du kommer att vända utan att träna kanske tio procent av gångerna. Högst. Och det är ok. Men om du märker att du vänder 80 procent av gångerna så behöver du en annan strategi, då fungerar inte den här på dig. Så det var två sätt att agera och tänka för att få en bättre strategi för dina beslut. Det första handlade om din självdisciplin och din förmåga att fatta bra beslut. Försök att fatta dina beslut redan innan. Låt inte den trötta och lättpåverkade versionen av dig själv fatta besluten. Gör det önskade beteendet så enkelt som möjligt och gör det oönskade beteendet så svårt som möjligt. Det andra handlade om motivation. Det jobbigaste är ofta att komma igång. Gör det därför så enkelt som möjligt att komma igång och låt det vara ditt mål. För om du bara kommer igång sköter sig resten ofta själv. Det var allt jag hade. Stort tack för att du har lyssnat, ta hand om dig, så hörs vi. Länkar Obama försöker att fatta så få beslut som möjligt Studien jag pratade om En artikel som inte håller med om att beslutsfattande och självdisciplin fungerar som en muskel

Genom att förändra ditt mindset och tänka annorlunda kan du öka dina chanser att komma iväg till gymmet och att låta bli chipspåsen. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha artiklar och gratisresurser för som bland annat hjälper dig att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet I det här avsnittet kommer jag att prata om strategier för beslutsfattande. Jag ska visa hur du kan tänka och agera för att undgå den där chipspåsen mitt i veckan. Och så ska ge dig en strategi som kommer att göra det mycket enklare att komma ut i löpspåret eller att komma iväg till gymmet. För som du säkert vet så räcker det ofta inte med att veta vilket beslut du bör fatta utan det som betyder något är huruvida du lyckas att fatta beslutet i just den stunden det behöver fattas. Och det är sådana beslut jag tänker prata om idag. Sådant som du gör utan att du egentligen vill det eller sådant som du inte gör trots att du vill få det gjort. För att ge ett exempel så vet du förstås att du inte borde öppna den där chipspåsen klockan halv elva en tisdagkväll. Ändå gör du det. Det beslut du borde fatta – nej – är egentligen självklart. Du vet både hur och varför, men i stunden, i det skarpa läget, lyckas du inte. Du faller för det omedelbara begäret. Och innan jag börjar så vill jag vara tydlig, att det här med att fatta beslut, få saker gjort och att bryta vanor, kan vara väldigt komplicerade. Ofta så är det inte så enkelt att bara säga "gör så här istället för sådär" så löser sig problemet. För det vet vi ju redan. Jag vet att jag borde motionera. Jag vet att jag inte borde ta på mig mer arbete när jag redan har för mycket att göra. Men ändå kommer jag inte i väg till gymmet, ändå så är det jag som kliver fram när chefen frågar vem som kan ta på sig att styra upp det här nya projektet som vi ska sätta i gång efter nyår. För det handlar ju ofta inte bara om att bara göra eller inte göra, det finns en massa saker under ytan. Min självbild kanske, eller min lojalitet eller rädsla för att inte göra nog, eller min vilja att vara till lags. Det kan finnas massor av skäl till att någonting som för en person är jätteenkelt, för en annan kan vara någonting som man har kämpat med hela sitt liv. Så det är inte alltid enkelt, det är inte alltid svart eller vitt. Viktigt att komma ihåg. Men …om du gör det jag kommer att beskriva nu … så bör dina chanser att lyckas öka avsevärt. Det finns många komponenter som spelar in i det här med att fatta beslut men en sak som du behöver förstå är att såväl din förmåga att fatta bra beslut som din självdisciplin fungerar ungefär på samma sätt som en muskel. Ju mer du använder en muskel utan vila, desto svagare blir den. Desto mer utmattad blir den. Och detsamma gäller alltså både din förmåga att fatta bra beslut och din självdisciplin. Det är sällan du kliver upp på morgonen, kraschar framför tv:n och öppnar en påse chips, för när du är utvilad så kan du med lätthet stå emot begäret och fatta det beslut du vet är rätt. Svårigheterna kommer som sagt på kvällen, när det är sent och du kanske har jobbat en hel dag. Då är de här två musklerna "och nu gör jag sådana här kaninöron med fingrarna" utmattade, de orkar inte stå emot. Det finns experiment där försökspersoner fått i uppgift att lösa mattetal som i verkligheten var olösbara. Forskarna vill se hur länge olika grupper försökte innan de gav upp. Innan experimentet hade man utsatt försökspersonerna för en liten övning i självdisciplin, utan att de visste om det. Framför dem i väntrummet ställdes ett väldoftande fat med kakor fram. Vissa grupper fick äta kakorna, andra blev ombedda att inte göra. När de sedan fick börja jobba på matteproblemet visade det sig att grupperna som inte fått äta några kakor i regel gav upp tidigare än den andra gruppen. De hade redan behövt slösa sin självdisciplin på att motstå kakorna och därför hade de mindre kvar när de kom till ett verkligt problem. Jag kommer att länka till en text där de här experimenten med självdisciplin beskrivs och även till en artikel som inte håller med om den teorin. Du hittar den i anteckningarna till det här avsnittet. Det finns en intervju med Barack Obama i Vanity Fair, jag länkar till den också, där han berättar att han har valt bort beslut om vad han ska äta eller vad han ska ha på sig. Han har så många stora och viktiga beslut att fatta under en dag så han vill inte slösa någon energi på dessa små och i sammanhanget meningslösa beslut. För dig betyder det att du behöver jobba för att du ska fatta de viktiga och svåra besluten, när din beslutsfattarförmåga är som bäst, vanligtvis när du är utvilad. Det betyder också att du aktivt kan arbeta för att stoppa dig själv från att fatta några beslut när du är trött och din självdisciplin är låg. Den här strategin kan göra underverk, speciellt när det kommer till saker som till exempel mat- och motionsvanor. Du vill låta "tio-på-förmiddag"-versionen av dig själv fatta beslutet huruvida du ska äta chips eller inte idag. Du vill inte lämna det beslutet till din "elva-på-kvällen"-version. Så "tio-på-förmiddag"-versionen ser till att göra det så svårt som möjligt för "elva-på-kvällen"-versionen att fatta egna beslut. Kort sagt så vill du göra det så lätt som det bara är möjligt att fatta rätt beslut, och så svårt som det bara är möjligt att fatta fel beslut. Och, och det här är viktigt, lätt att fatta rätt beslut och svårt att fatta fel beslut, exakt i den sekund som beslutet ska fattas. Rent praktiskt så kan det i chips-fallet betyda att du är noga med att inte ha chips hemma på vardagarna eller om du ändå måste ha det, gör det så svårt som möjligt för dig att komma åt dem. Kanske lägga den högst upp på en hylla ute i garaget eller något sådant. Så att när du får chipssuget på kvällen, så är så jobbigt att göra allt som krävs för att få tag i den där chipspåsen, att du inte tycker att det är värt det. Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. Jag har använt en version av det här för mitt eget twitter-användande. I perioder har jag varit så mycket på twitter … och även om det heter något annat nu så vet du vad jag menar … att det påverkat mitt humör och också hur mycket jag får gjort. Så jag har bestämt att om jag ska vara på twitter så behöver jag först ladda hem appen och logga in. Varje gång. Så när jag har kollat twitter så tar jag bort appen från mobilen. Jag har alltså medvetet försvårat för mig själv och det leder till att min tid på twitter har minskat massor. Det är ju inte svårt att installera appen. Sammalnagt tar det bara en minut. Men den här minuten det tar fungerar både som ett filter och ett hinder. Dels är det lite jobbigt och det har effekt. Dels så sker det inte bara av automatik, beslutet behöver vara medvetet . Så återigen, gör det så lätt som möjligt att göra det du vill och så svårt som möjligt att göra det du inte vill. Och med lite fantasi finns det massor att göra här. En annan sak som du kan använda till din fördel är det här med motivation och hur motivation egentligen fungerar i vissa lägen. Om vi till exempel pratar om träning och motion, att ta sig ut och springa eller att åka till gymmet och köra ett spinningpass. Vad är det exakt vi menar när vi säger att vi känner motivation för att träna? När är det du behöver som mest motivation? Vanligtvis är det inte när du står på gymmet och det är två minuter kvar till passet ska börja eller när du precis har börjat jogga och är femtio meter hemifrån. Där det kräver mest motivation, eller mest viljestyrka, är innan du ens har kommit igång. Det är så lätt att bli kvar i soffan. Det är så lätt att skjuta upp tills i morgon eftersom det är så mycket att göra idag. Det känns jobbigt att snöra på sig skorna eller att packa väskan eller lämna det du håller på med för vi har skapat en bild inom oss hur det kommer att vara när vi tränar. Det är här, innan själva utförandet, det mesta motståndet finns. Det stora motivationshindret infaller ju inte mellan armhävning 12 och armhävning 13, utan mellan armhävning 0 och armhävning 1, eller hur? När vi väl har kommit ner på golvet och gjort en armhävning, eller när vi har tagit oss utanför ytterdörren med löparskorna på eller när vi väl kliver in på gymmet, är nästan all av den här jobbiga motivationsdelen redan gjord. Det svåra är alltså inte att träna, det svåra är att ta sig ut genom ytterdörren. Och när du tänker efter så är ju det inte alls svårt. Det är ju jättelätt. Men tankefiguren du målar upp runt träning hindrar dig från att ens komma iväg Du kan använda det här på följande vis. Kräv inte av dig själv att du måste träna, kräv istället bara att du ska komma igång. Komma ut genom ytterdörren och jogga 200 meter till exempel eller att bara ta dig till gymmet och dra kortet. Det är ditt mål. Att komma igång är ditt mål. Viktigt! Samtidigt använder du den första strategin och gör det så lätt det bara är möjligt att komma igång. Gymväskan är redan packad och väntar vid ytterdörren till exempel. När du väl har uppfyllt målet, har du gjort det du ska. Då är det ok att vända hem igen. Du förstår förstås att det som kommer att hända är att du nästan jämt kommer att träna ändå. För om du bara lyckas komma så här långt är de största hindren redan övervunna. Men det är viktigt att det verkligen är ok att vända, att inte träna, så länge du har gjort det som var målet. Annars kommer motståndet att komma tillbaka. Jag gissar att du kommer att vända utan att träna kanske tio procent av gångerna. Högst. Och det är ok. Men om du märker att du vänder 80 procent av gångerna så behöver du en annan strategi, då fungerar inte den här på dig. Så det var två sätt att agera och tänka för att få en bättre strategi för dina beslut. Det första handlade om din självdisciplin och din förmåga att fatta bra beslut. Försök att fatta dina beslut redan innan. Låt inte den trötta och lättpåverkade versionen av dig själv fatta besluten. Gör det önskade beteendet så enkelt som möjligt och gör det oönskade beteendet så svårt som möjligt. Det andra handlade om motivation. Det jobbigaste är ofta att komma igång. Gör det därför så enkelt som möjligt att komma igång och låt det vara ditt mål. För om du bara kommer igång sköter sig resten ofta själv. Det var allt jag hade. Stort tack för att du har lyssnat, ta hand om dig, så hörs vi. Länkar Obama försöker att fatta så få beslut som möjligt Studien jag pratade om En artikel som inte håller med om att beslutsfattande och självdisciplin fungerar som en muskel

Om du vill att din kropp ska bli starkare behöver du träna den. Detsamma gäller för ditt sinne. Mental träning är en systematisk metod för att få bättre mental kondition och starkare mentala muskler. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Välkommen till Monkey mindset, jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata en del om mental träning. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme avsatt för meditation varje dag. Och Gandhi verkade under första halvan av 1900-talet, han var en indisk politiker och aktivist som kämpade för mänskliga rättigheter, han förespråkade icke-våld och han ledde Indiens kamp för självständighet gentemot Storbritannien. I alla fall, när Gandhis schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis ska då ha svarat "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar per dag på meditation". Gandhis resonemang här kan ju tyckas vara bakvänt men när man tänker efter lite så är det logiskt. När kraven ökar behöver vi ta hänsyn till det och se till så att vi är tillräckligt starka för att klara av dem. Det borde vara självklart. Om vi har en maskin i en verkstad som ska klara stora påfrestningar behöver vi ju vara säkra på att den klarar av kraven, innan vi belastar den. Och om maskinen sedan ska kunna klara av ännu mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Och vi behöver kontrollera att den är hel och se till att sköta underhållet. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. Utan då ser du till att du är stark nog att kunna avsluta loppet redan innan du ställer dig på startlinjen. Och om du tränar trots att du är skadad eller om du inte vilar när du är sliten, så är risken stor att påfrestningen du utsätter kroppen för, bryter ner i stället för att bygga upp. Det är logiskt och självklart att det är så. När det gäller vår mentala styrka och vår mentala prestation, tänker vi underligt nog inte så. I alla fall inte de flesta av oss Många upplever att den mentala belastningen ökar. Och att fler och fler far illa. Och lite eller inget, tyder på att den här utvecklingen ska stanna av eller vändas. Ändå så görs väldigt lite för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag, åtminstone inför andra. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på … dag efter dag efter dag .. tills vi plötsligt en dag inte kan sluta gråta eller inte kan ta oss ur sängen. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du i någon mån har kraschat. När du är långt nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare, vilket ju är troligt att du kommer att göra… … så riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Att du, när du står på startlinjen, är tillräckligt stark för att klara av dem påfrestningar som väntar. Min approach till det här ämnet – mental träning – är att mental styrka, precis som fysisk styrka, är en träningssak. När man hör begreppet mental träning så tänker nog många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala biten som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träningen gör så att dina tankar, dina känslor och dina inre bilder jobbar för att hjälpa dig i livet, istället för att stjälpa dig. Att det som sker inom dig, jobbar för dig. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av den mentala träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom ihåg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande, jag tror att många intuitivt vet de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning och att ägna sig åt mental träning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare behöver träna löpning för att bli bättre. Så vi avsätter tid där vi fokuserar på att bli just bättre. Mentalt starkare. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Och den mest grundläggande delen av mental träning sker med ljudfiler. För enkelhetens skull kan man säga att det är ungefär som en guidad meditation. Lars Eric Unestål som är den mentala träningens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Dom har till och med en app att ladda ner. Det finns andra som också har gjort sådana här ljudfiler. Jag har till och med gjort det och om du vill testa så är kan du gå in på min hemsida monkeymindset.se och där hittar du både ljudfiler och instruktioner som hjälper att komma igång. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och framöver kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat.

Om du vill att din kropp ska bli starkare behöver du träna den. Detsamma gäller för ditt sinne. Mental träning är en systematisk metod för att få bättre mental kondition och starkare mentala muskler. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Välkommen till Monkey mindset, jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata en del om mental träning. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme avsatt för meditation varje dag. Och Gandhi verkade under första halvan av 1900-talet, han var en indisk politiker och aktivist som kämpade för mänskliga rättigheter, han förespråkade icke-våld och han ledde Indiens kamp för självständighet gentemot Storbritannien. I alla fall, när Gandhis schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis ska då ha svarat "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar per dag på meditation". Gandhis resonemang här kan ju tyckas vara bakvänt men när man tänker efter lite så är det logiskt. När kraven ökar behöver vi ta hänsyn till det och se till så att vi är tillräckligt starka för att klara av dem. Det borde vara självklart. Om vi har en maskin i en verkstad som ska klara stora påfrestningar behöver vi ju vara säkra på att den klarar av kraven, innan vi belastar den. Och om maskinen sedan ska kunna klara av ännu mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Och vi behöver kontrollera att den är hel och se till att sköta underhållet. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. Utan då ser du till att du är stark nog att kunna avsluta loppet redan innan du ställer dig på startlinjen. Och om du tränar trots att du är skadad eller om du inte vilar när du är sliten, så är risken stor att påfrestningen du utsätter kroppen för, bryter ner i stället för att bygga upp. Det är logiskt och självklart att det är så. När det gäller vår mentala styrka och vår mentala prestation, tänker vi underligt nog inte så. I alla fall inte de flesta av oss Många upplever att den mentala belastningen ökar. Och att fler och fler far illa. Och lite eller inget, tyder på att den här utvecklingen ska stanna av eller vändas. Ändå så görs väldigt lite för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag, åtminstone inför andra. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på … dag efter dag efter dag .. tills vi plötsligt en dag inte kan sluta gråta eller inte kan ta oss ur sängen. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du i någon mån har kraschat. När du är långt nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare, vilket ju är troligt att du kommer att göra… … så riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Att du, när du står på startlinjen, är tillräckligt stark för att klara av dem påfrestningar som väntar. Min approach till det här ämnet – mental träning – är att mental styrka, precis som fysisk styrka, är en träningssak. När man hör begreppet mental träning så tänker nog många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala biten som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träningen gör så att dina tankar, dina känslor och dina inre bilder jobbar för att hjälpa dig i livet, istället för att stjälpa dig. Att det som sker inom dig, jobbar för dig. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av den mentala träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom ihåg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande, jag tror att många intuitivt vet de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning och att ägna sig åt mental träning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare behöver träna löpning för att bli bättre. Så vi avsätter tid där vi fokuserar på att bli just bättre. Mentalt starkare. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Och den mest grundläggande delen av mental träning sker med ljudfiler. För enkelhetens skull kan man säga att det är ungefär som en guidad meditation. Lars Eric Unestål som är den mentala träningens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Dom har till och med en app att ladda ner. Det finns andra som också har gjort sådana här ljudfiler. Jag har till och med gjort det och om du vill testa så är kan du gå in på min hemsida monkeymindset.se och där hittar du både ljudfiler och instruktioner som hjälper att komma igång. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och framöver kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat.

Häxringar bildas av svampar som växer utåt i en ring. Vi sänder från en sådan på Berthåga kyrkogård i Uppsala. Och i Boden möter vi den smalnäbbade nötkråkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Häxringar kallas ringar av mörkare gräs i gräsmattan. Den mörkare färgen avslöjar inte häxor utan svampar! En del svampar växer helt enkelt i ring – de börjar i mitten och växer sedan ett antal centimeter utåt varje år. Hanna Johannesson, professor i botanik vid Kungliga vetenskapsakademien, har mycket att berätta om en speciell häxring på Berthåga kyrkogård i Uppsala. Häxringarna är som naturliga experiment, där forskarna kan följa svamparnas tillväxt och evolution, och undersöka begrepp som individ, kön, utveckling och ålder.På plats på kyrkogården denna lördagsmorgon finns också fältreporter Lisa Henkow. Och kanske ett gäng dansande älvor? För häxringen har också kallats både älvring och älvdans, och i folktron antogs den vara laddad med magiska krafter. Att somna, eller kissa, inne i en älvring var inte något att rekommendera ...På en annan kyrkogård, i Boden, möter vi den smalnäbbade nötkråkan som planterar sin egen mat. Det är när den glömmer var den lagt fröna från cembratallen och det i stället växer upp en ny tall. Både cembratallen och den smalnäbbade nötkråkan har sitt ursprung i Sibirien.Den här hösten har det flugit in mängder av svartmesar i Sverige. De har setts i stora flockar, och även fallit döda ner inne i storstäderna. Vanligtvis för denna vår minsta mes en stillsam tillvaro inne i barrskogen och flyttar inte långt. Varför ser vi så många just nu? Vi ringer upp Dag Lanerfeldt som den senaste veckan räknat tusentals svartmesar från berget Gåseborg i Järfälla utanför Stockholm.Ann Mari Lindqvist såg ett stim av ålliknande fiskar i hamnen i Kyllaj på östra Gotland. Vad var det för något? Vi ber Kalle Gullberg, länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen Gävleborg, förklara.Vad händer i området runt Fagersta där den afrikanska svinpesten drabbat vildsvinen? Vi ringer upp statsepizootolog Karl Ståhl för att höra om hur stängslet som ska upp kommer att fungera, och när människor får lov att gå ut i skogen igen.I veckans kråkvinkel undrar Jenny Berntson Djurvall vad andra tänker på. Tänker de på romarriket, att det är dags att köpa toapapper, eller kanske på svampen gelétagging?Programledare är Joacim Lindwall.

Hur kan den amerikanska mardrömmen om raser få ett slut? 1965 debatterade författaren James Baldwin med den konservative ideologen William F Buckley. Aleksander Motturi reflekterar över deras möte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2020-06-09.I ett av de mest kända filmklippen med författaren James Baldwin får han – på äldre dagar – frågan om han, i början av sitt författarliv, betraktade sig som underlägsen då han både var svart, utfattig och homosexuell.“Herregud, kan man ha sämre förutsättningar?” föreställer sig programledaren att hans gäst måste ha tänkt.Ett leende blottar Baldwins karakteristiska glipa mellan framtänderna. Sedan det blixtsnabba svaret.”Nej, jag tyckte nog att jag fick jackpot.”Ett lättsamt skratt bryter ut i tevestudion, programledaren och studiopubliken skrattar unisont med författaren själv.”Det var”, tillägger Baldwin, ”så skandalöst att man inte kunde tänka sig något värre. Jag var tvungen att dra fördel av situationen.”Det är svårt att föreställa sig att James Baldwin skulle bli så uppmärksammad som han är i vår tid utan alla klipp som finns på nätet. Flödet av kloka, snabbtänkta svar och kommentarer är outsinligt.Men i de flesta klipp är Baldwin inte lika upprymd.Omedelbart efter det historiska grälet med Robert Kennedy 24 maj 1963, som blottade administrationens aningslöshet inför rasfrågan, anlägger han en mer filosofisk ton:”Jag kan inte vara pessimist eftersom jag är vid liv”, säger han i en intervju med psykologen Kenneth Clark. ”Att vara pessimist innebär att man ser livet som en akademisk fråga. Så jag är tvungen att vara optimist. Jag är tvungen att tro att vi kommer att överleva. Men framtiden för de svarta är exakt lika ljus eller mörk som landets framtid i sin helhet.”Baldwins krystade optimism omhuldar inga utopier. Han är inte en tänkare som hänger sig åt ett slutet politiskt system, en religion som erbjuder frälsning, en ideologi som ger löfte om historiens slut. Kyrkan, där han var verksam som ungdomspredikant, lämnade han när han var sjutton. När han – på sin käre vän Eugene Worths inrådan – gick med i ett socialistiskt ungdomsförbund ”distanserade” han sig som trotskist eftersom det – som han skriver i förordet till The Prize of the Ticket – var ”intressant att (som nittonåring) vara antistalinist i en tid när Amerika var allierat med Ryssland”.Inte heller blev han cynisk i sin kritik av samtiden. Så länge man andas måste man söka hopp, brukade han intala sig, länge plågad av vännen Eugene Worths självmord från Washington Bridge. I det televiserade samtalet med Clarke är det dock det misslyckade mötet med Kennedy som tynger honom:”Det finns dagar”, säger Baldwin, ”och det här är en av dem, då jag undrar vad man har för roll i det här landet, vilken ens framtid är, exakt hur man ska kunna förlika sig med situationen här, och hur man ska kunna framföra till den vida, oreflekterade, tanklösa, grymma majoriteten av vita att man är här. Och att vara här betyder att man inte kan vara någon annanstans. Jag är vettskrämd över den moraliskt urgröpta hjärtlöshet som finns i vårt land. De här människorna har lurat sig själva under så lång tid att de inte riktigt tror att jag är en människa, det här baserar jag på deras uppförande, inte på vad de säger. Det innebär att de har format sig själva till moraliska monster.”Baldwin tar sig för pannan, nästan som om han skräms av sina egna ord.”Det är en fruktansvärd anklagelse”, inser han i samma ögonblick som Clarke flikar in en ny fråga.”Men jag menar vartenda ord av det jag säger.”Vanligtvis är han inte lika nedstämd eller uppgiven, snarare kamplysten. I februari 1965 – en vecka innan Baldwins pjäs ”Blues for Mr. Charlie” hade premiär på Dramaten i Stockholm – befann han sig i Cambridge för att debattera med den amerikanska konservatismens huvudarkitekt, William F Buckley.Debatten kretsade kring huruvida den amerikanska drömmen kan gynna den svarta befolkningen, eller om den snarare förverkligas på bekostnad av de svarta.Mötet, som spelades in av BBC, skildras detaljrikt i boken "The Fire Is Upon Us" av statsvetaren Nicholas Buccola. Aulan i anrika The Cambridge Union var fullsatt. Sjuhundra personer trängdes och arrangörerna lär ha rest skyddsstaket för att inte fler skulle försöka ta sig in för att ta del av uppgörelsen mellan de båda intellektuella giganterna.Den ene en radikal förkämpe för medborgarrättsrörelsen – dess ”poet”, för att citera Malcolm X (som skulle mördas tre dagar senare); den andre en man som identifierade sig som den amerikanska drömmens väktare, och som var hängiven tron på att USA förkroppsligade en ”oas för frihet och framgång”. Till de ”omutbara sanningar” på vilka nationen vilade räknade Buckley idén att endast de som visat sig värdiga makt bör ges ”rätt och skyldighet att utöva självstyre”, och att ekonomisk och social trygghet måste förtjänas av individen, snarare än att garanteras av en välfärdsstat.Buckley driver på det hela taget samma linje som när han försvarade de vita i Sydafrika, inte för att han explicit var för apartheid, utan för att tiden – i hans ögon – ännu inte var mogen för jämlikhet och allmän rösträtt. De svarta var, liksom i den koloniala matrisens rashierarkier, ännu inte tillräckligt långt framskridna för att bemyndigas med samma självstyre och makt över sina liv som den vita befolkningen.Under debatten hävdar Buckley att medborgarrättsrörelsen har gjort allt för att rikta fokus på det faktum att vita diskriminerar svarta. Men frågan är vart de är på väg nu? ”Det förefaller”, säger han, ”som om de är på väg att glida in en prokrustisk formel som mindre handlar om att värna svartas utveckling än att förstöra för de vita.”I likhet med FBI, som efter mötet med Kennedy intensifierat övervakningen av Baldwin, utmålar han stjärnförfattaren som en doktrinär och nitisk vänsteranhängare, rent av misstänkt kommunist, som vill omintetgöra den västerländska civilisationen.James Baldwin hade redan tidigare – med essän "Nästa gång elden" – blivit känd för sin skildring av hur rasismen kastar en skugga över den amerikanska drömmen. När han får ordet påminner han om det pris som de lågavlönade och förslavade har betalat och fortfarande betalar för att hålla den drömmen vid liv. Efter 400 år och åtminstone tre krig är, betonar Baldwin, ”amerikansk jord full av lik från mina förfäder”.Från talarstolen understryker Baldwin att det inte bara är de svarta som är offer, utan också de vita; Amerikas moraliska liv och verklighetsuppfattning har ”förstörts av den farsot som kallas färg”. Vad som står i fokus för Baldwin är med andra ord de djupa antaganden som ligger till grund för tron på den amerikanska drömmen.Härigenom blir frågan om identitet oundviklig. Inte i första hand de svartas identitet, eller de vitas identitet, utan nationens identitet. James Baldwin frågar sig hur tillit ska byggas mellan framtida generationers medborgare. Och som så ofta insisterar han på att jämlikhet inte är möjlig innan vi ser slutet på mardrömmen om raser.Aleksander Motturi, författareLitteraturJames Baldwin: The Prize of the Ticket. St Martins Press, 1985.James Baldwin: Nästa gång elden. Översättare: Olof Starkenberg, Norstedts 2019.Nicolas Buccola: The Fire is Upon Us. James Baldwin, William F. Buckley Jr., and the Debate over Race in America. Princeton University Press, 2019.

Under mitten av 500-talet f.v.t. etablerades perserriket, det mäktigaste imperium som världen dittills skådat. De persiska kungarna härskade över ett helt enormt område, från sydöstra Europa till nordvästra Indien och från Egypten till Centralasien. Vanligtvis hör vi om perserna när de kommer i kontakt med grekerna, då ofta i form av regelrätta konflikter, men perserna var så mycket mer än grekernas gigantiska granne och ständiga fiende. I det här avsnittet diskuterar vi perserna på deras egna villkor, snarare än som de eviga antagonisterna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vanligtvis hittar ni Adam Lindmark bakom trummorna i papparockiga Dead Lord. Eller i nya zeeländska The Datsuns. Eller i nya dödsmetallprojektet Harrowed. Men i Record Roulettes femte avsnitt beger vi oss ut på en helt annan musikalisk resa. Vi kartlägger ingredienserna i Memphissoul, vi diskuterar honkytonkbarer i Nashville, och vi resonerar kring hur man säkrast navigerar bland alla minor inom ny country. Och mycket mer ...Välkomna till myspodden Record Roulette!

Att bli anklagad för att lukta illa är ett angrepp som är svårt att försvara sig mot. Och det handlar om så mycket mer än doft. Anneli Jordahl sniffar upp exempel på luktförolämpningar mot makten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-12-22.De hade retat upp sig. När jag och min bästa vän klev in i omklädningsrummet till gympan märkte vi direkt en underlig stämning. Viskningar, flackande blickar. En av tjejerna sa: ”Det luktar.” Några höll för näsan: ”Usch, vad det stinker.”Vi blev mobbade i sjätte klass och det var djupt obehagligt, men vår lärare redde ut det hela. Det handlade inte om dålig lukt. Det kan jag intyga, åtminstone vad gäller min bästis. Snarare ville de få oss att förlora fotfästet. Minnet lever kvar och kanske var det den episoden som fått mig att ofta tänka på lukt och makt.Min kompis och jag tillhörde inte den lilla byskolans maktlösa. Vi var plugghästar och kom från trygga familjeförhållanden. Kompisens pappa hade till och med chefsposition. Kamraterna irriterade sig på vår duktighet, och de hårdmarkerade.Vanligtvis är det de som står över i hackordningen som - genom att markera en gräns och betona sitt överläge - tillskriver underordnade frånstötande lukt. Det är ett kraftfullt symboliskt vapen för att skapa och förstärka klassmässiga och etniska gränser.Exemplen är oändliga i verklighet och fiktion. I sitt banbrytande radioreportage Lort-Sverige från 1938 excellerade Ludvig Nordström i språklig uppfinningsrikedom vad gäller motbjudande dofter i de fattigas stugor på landsbygden. Elle-Marja i filmen Sameblod vill tvätta bort ”samelukten”. Hon tvingar lillasyster att bada bort det äckliga i iskallt smältvatten. ”Jag känner inget”, säger lillasystern och får svaret: ”Man känner den inte själv”.Smutsen finns i betraktarens öga, konstaterar socialantropologen Mary Douglas i sin klassiker Renhet och fara, från 1966. Kan smutsen finnas i den maktlöses öga? På sistone har jag, kanske med mobbningen i minne, noterat ett omvänt luktflöde. Hur den i socialt överläge tillskrivs en obehaglig lukt. Stank uppifrån och ner är sällsynt. Renlighet är ju historiskt sett kopplat till pengar och makt. När luktar makten? Känner du stanken från Enskilda banken. En slogan från 70-talets demonstrationer. Fast den handlade inte om människokroppar.Artisten Hans Caldaras memoartitel I betraktarens ögon låter som en hälsning till Mary Douglas. Han berättar om sin släkts historia och om uppväxten på 50-talet. Romer var förbjudna att stanna längre än tre veckor på varje plats. De levde i tältläger, som flyktingar i sitt eget land. På grund av svåra boendeförhållanden underkastade sig romerna rigorösa hygienvanor. De badade i sjöar och gick till badhus, i den mån de blev insläppta. Romerna ville hålla sjukdomar borta, men även i symbolisk mening ”skydda gruppen från moraliskt förfall och söndring”. Följden av det var att man såg icke-romer som orena. Med andra ord luktade svensken oangenämt.När jag läser Maya Angelous självbiografiska klassiker Jag vet varför burfågeln sjunger blir jag påmind om Caldaras. Romanen utspelar sig på trettiotalet och visar vilka roller svarta och vita hade i amerikanska södern efter slaveriets avskaffande. Angelo berättar ur barnets synvinkel om uppväxten hos mormor som drev en liten speceriaffär i ett fattigt område. De hade det ingalunda sämst, fast de flesta handlade på kredit. ”Du skall icke vara smutsig”, var mormoderns första budord. Gick barnen till sängs med smutsiga fötter fick de stryk. Det handlade om respektabilitet.I en central och betydelseladdad scen dyker det upp kringstrykande busungar i butiken. De är svårt märkta av fattigdom, men på grund av sin vita hudfärg tycker de sig ha rätt att förnedra den svarta affärsinnehavaren. En flicka ställer sig på händer och blottar sitt kön. Unga Marguerite är stum åskådare till hur den barska mormodern förvandlas till servil. Inombords kokar vreden och ur den maktlösa positionen fördömer hon inte det vidriga beteendet. Nej, övertrampet handlar om lort.”Smutsen på flickornas bomullsklänningar fortsatte på benen, fötterna armarna och i ansiktet, så att det såg ut som om de var gjutna i ett stycke. Det flottiga färglösa håret hängde ner ohjälpligt tovigt.” Marguerites skrik kom av sig ”de var ena smutsiga avskum till vita fattigdjävlar, men jag visste att jag var lika fången bakom scenen som skådespelarna därute var låsta i sina roller”.Luktforskaren Mats J Olsson, professor på Karolinska institutet, undersöker lukter kopplat till friskt och sjukt. Hur immunförsvarspåslag avger en doft som kan vara oangenäm. En läkare kan lukta sig till ifall någon är på väg att bli sjuk. Han kallar lukten en projektionsduk för känslor. ”Din älskade mormor doftar gott trots att hon röker.”Olsson beskriver hur kroppslukt, utöver en genetisk komponent, bestäms av kulturella faktorer. Det handlar om tvättmedel, parfymer, kryddor, alkohol och rökning. Och jag tänker på 70-talet och pratet om att hamna bredvid en vitlöksstinkande invandrare på en biograf. Nu äter alla vitlök så den nedsättande luktfiguren är borta. Jämfört med hörsel och visuell perception – är luktsinnet ett eftersatt område i forskningen. Det räknas till ”de lägre sinnena”.Varför är det särskilt förnedrande att förknippas med dålig lukt? Värre än att höra att man är elak och ful. Olssons svar är lakoniskt: ”Anklagelser om dålig lukt kan vara svåra att motbevisa”.Välbeställda kan i hög grad betala sig bort från vämjeliga odörer. Minns att jag fascinerat läste om en rik person som prenumererade på strumpor. Efter en användning kastades de. Jag påminns om strumporna när jag läser Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England, från 2020. I den dejtar en europeisk ung kvinna rika amerikaner. Hon ser framför sig en snabb ekonomisk karriär via giftermål. Författaren lägger ett doftspår genom romanen, som växlar mellan eggande och frånstötande.”Alla männen luktade tvål. Eller något renare, som om kroppsodörer inte fanns […] deras kroppar förblev obefläckade.”Ibland hjälper inte ens pengar. En självsäker man i skräddarsydd kostym stinker. Jagberättaren, vars enda kapital på köttmarknaden är ungdom och skönhet, fylls av förakt. ”Det spelade ingen roll att han duschade, tränade, dränkte sig i Tuscan Leather eller någon Roja Dove – gamlingdoften fanns där, smygande, som om den sipprade ur hans själva porer. Det var en söt doft, som en övermogen frukt, med en hjärtnot av förruttnelse i dess mitt.”Jag läser roat. Det är befriande när den i maktöverläge för en gångs skull tillskrivs dålig lukt. Och jag får erkänna att någon sorts skadeglädje infinner sig hos mig. De tysta och uttalade förolämpningarna förändrar inte maktbalansen. Strukturerna sitter inte i kroppslukten. Men luktförolämpningen kan kanske handla om en oro för att maktlösheten är på väg att förskjutas och öka. Förolämpningen blir en ventil. Och kanske var det just skadeglädje de kände, mina klasskamrater i sjätte klass. När de självgoda duktflickorna fick sig en symbolisk luktörfil.Anneli Jordahl, författare och skribent

I dagens avsnitt pratar vi med Johan Ernestam. Vanligtvis är han utredare på Lärarförbundet men jobbar nu med att utreda vinster i skolan. Har valrörelsen förenklat skolfrågan till den grad att vi får felaktig information? Vad innebär det att vara utredare? Finns det risk för att utredarens politiska åsikter färgar hens arbete? Vi diskuterar även på vilket sätt man behöver tänka annorlunda när det gäller skolan jämfört med andra sektorer.  Om du vill kommentera, ställa frågor eller föreslå ämnen och intervjupersoner är du välkommen att mejla per(a)kornhall.se eller ingela.netz(a)gmail.com. Läs mer om podden Kornhall & Netz och programledarna på Arena Idés webbsajt, https://arenaide.se/kornhall-netz/ Arena Idé är en progressiv, partipolitiskt obunden tankesmedja med fokus på arbetsmarknad, ekonomisk politik, välfärd och demokrati. Vi är en ideell förening och finansieras av fackföreningsrörelsen. En del av Arenagruppen.    

Vanligtvis träffas vi IRL när det nalkas Apple-event för att uppleva dem tillsammans. Men eftersom Timpa beslöt att lägga detta event på en onsdag krocka det totalt med jobb och privatliv. Därför hårdtestar vi denna gång funktionen SharePlay för att titta på Apples event "Far Out" tillsammans. Hör våra spontana reaktioner och kommentarer när höstens nyheter presenteras. Har du frågor eller kommentarer till oss får du gärna besöka vår hemsida 0941-podden.se där ett formulär för feedback finns redo. Annars går det utmärkt att hitta oss på sociala medier som Facebook, Instagram, Twitter eller YouTube. Hitta oss och följ oss i din podcastspelare genom att söka efter ”0941-podden”. Stötta oss genom att lämna minst 5 stjärnor i betyg och lämna gärna en kommentar i Apple Podcaster. Är du sugen på att stötta oss i vårt arbete med podden och dess utveckling? Vi har därför öppnat upp för möjligheten att skänka en engångsgåva eller att bli månadsgivare till podden genom tjänsten ”Buy me a coffee”. Vi gör podden för att det är roligt, inte för att tjäna pengar. Att bidra är helt valfritt och podden kommer alltid vara gratis att lyssna på. Musiken i podden är skapad av Hugo Kalm (@hugokalm) som ni gärna får skicka en shoutout till på sociala medier för hans fantastiska arbete!

Efter FBI:s husrannsakan i Mar-a-Lago har Donald Trump gått till motangrepp med en domstolsstämning. Samtidigt använder han händelsen för att samla in kampanjpengar som nu strömmar in. Efter att FBI sökte igenom Trumps privata residens i Mar-a-Lago efter sekretessbelagda dokument i början av augusti har Trumps jurister nu lämnat in en stämningsansökan till en federal domstol i Florida. De kräver bland annat att en oberoende åklagare går igenom de dokument som beslagtogs i Mar-a-Lago. Gentemot sina supportrar använder Trump FBI:s husrannsakan som bevis för att han är utsatt för en politisk häxjakt och att hans motståndare försöker hindra honom från att ställa upp i nästa val. Enligt Washington Post fick han in mer än en miljon dollar om dagen i donationer under de första dagarna efter husrannsakan. Samtidigt visar ett brev från amerikanska riksarkivet som nu offentliggjorts att de i vintras fick in 100 sekretessbelagda dokument som Trump tog med sig när han lämnade Vita huset.Jämt inför mellanårsvaletDen 8 november ska amerikanerna välja nya ledamöter till en tredjedel av senaten och hela representanthuset. Abort och inflation är två av de stora politiska frågorna. Idag styr Demokraterna båda kamrarna med knapp majoritet. Vanligtvis går oppositionen framåt i mellanårsval, och med tanke på president Bidens låga opinionsstöd har Republikanerna haft gott självförtroende inför valet. Men under sommaren har Demokraterna knappat in. I veckan uppmärksammades republikanen Mitch McConnells uttalande om att Republikanerna kanske inte vinner majoritet i senaten, eftersom "kandidaternas kvalitet" brukar ha stor betydelse i det valet. 1,6 miljarder dollar i donation till konservativ gruppEn anonym bidragsgivare har gett 1,6 miljarder dollar, motsvarande 17 miljarder kronor, till den konservativa gruppen Marble Freedom Trust. Hur skiljer sig reglerna kring ekonomiska bidrag till politiska organisationer i Sverige och USA? CNN ska skicka färre nyhetsflasharTV-kanalen CNN ska göras om, chefer har bytts ut och flera program läggs ner. Det ska bli mer fokus på klassisk journalistik och mindre fokus på breaking news. Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator och Roger Wilson, USA-korrespondent.Programledare: Sara StenholmProducent: Maja LagercrantzTekniker: Jari Hänninen

Detta har jag sett fram emot. Ett avsnitt om ett av mina favoritämnen. Nämligen ketos, ketoner och ketogen kost. Enkelt uttryckt handlar det om en strikt lågkolhydratkost. Striktare än t ex LCHF. På svenska fina sidan DietDoctor.se kan man läsa att Ketogen kost är särskilt effektiv för att minska överflödigt kroppsfett, minska hunger samt förbättra typ 2-diabetes och metabolt syndrom, som tros ligga bakom många av vår tids största hälsoproblem. I en, enligt mig, övermedicinerad värld, så är ju detta oerhört intressant. På 1177 kan man t ex läsa att ketogen kost kan prövas vid epilepsi, när man inte når framgång med läkemedelsbehandling. Men, som ofta när något enkelt och billigt verkar effektivt på våra hälsoproblem så kommer också kritiska röster… "Ketogen kost är i grunden ingen hälsosam kost för majoriteten av befolkningen", säger Ingrid Larsson dietist på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Kostens popularitet överskrider det vetenskapliga forskningsunderlaget som finns, och med kosten kommer en mängd biverkningar. Vanliga biverkningar är bland annat förstoppning, illamående och hos vissa personer påverkas den kognitiva förmågan. Det mycket höga innehållet av fett, särskilt mättat fett, kan leda till förhöjda nivåer av blodfetter. Vanligtvis får man inte heller i sig tillräckliga mängder av vitaminer och mineraler, säger Ingrid Larsson. I detta avsnitt försöker vi reda ut en del frågetecken. Och den som ska hjälpa mig med det är Anders Murman. Anders har en gedigen meritlista: Är partikelfysiker Har jobbat med medicinteknik i många år Har varit verksam drygt 20 år inom strålbehandling av cancer Har också arbetat med farmakologi och beroendesjukdomar Är medgrundare, VD och utvecklare på Diversify som bl a tagit fram en ketonmätare som vi pratar om i avsnittet I avsnittet kommer vi bl a in på: Vad är ketos, ketoner och ketogen kost? Vad säger oss evolutionen? Hur gör man för att (snabbt) komma i ketos? Fasta och ketos… Faktorer som gör att man ramlar ur ketos Kan ketos vara farligt? Om man medicinerar du för högt blodtryck eller diabetes Hjärnan behöver väl glukos…? Hur mäter man ketoner? Vad är metabol flexibilitet och hur får man det? Keto-Flex kost? Ketoners koppling till sjukdomar Cancer & keto Ketogen kost & insulin Har du tankar och synpunkter kring ämnet blir jag såklart glad om du delar med dig i kommentarerna.› Ketonmätaren Acetrack (du får 400 kr rabatt med koden feelgoodhavefun)› Elitista HealthQlub (som nämns i intervjun)Passa på att signa upp dig på Elitista HealthQlub idag och få kostnadsfri access till en massa innehåll och verktyg som hjälp på din kommande eller pågående livsstilsförändring. Gäller fram till sista juli 2022.Detta ingår i prenumerationen: Online-event live 1 gång/månad Veckobrev med lifehacks, tips och nyheter Onlinelunch/frågestund/peptalk tillsammans med någon av våra kursledare eller spännande gäster 1 gång/vecka Rabattkoder Exklusiv tillgång till nya recept, tips och inspiration Rabatterade priser på Elitistas kurser Trevlig lyssning! /Benny

Tomas Andersson Wij är artisten. och journalisten som slog igenom brett för massorna när han medverkade i Så mycket bättre. Vanligtvis hör man honom podda i den egna podden "Hundåren" - en motgångspod, men idag är han med hos Nemo. Detta är en Teaser, för attt hör hela gå in på PodMe och regga ett konto.

# 53 Haidar Mahdi Materialens egenskaper står inte oväntat i fokus för en skulptör som Haidar Mahdi. Vanligtvis är utgångspunkten lera, ibland i kombination med exempelvis gummi eller metall. I mötet med företaget Sculptur Sweden i Karlshamn kom det istället att handla om 3D-utskrifter, kompositmaterial och robotarmar. Susanne Skog träffade honom i mitten av februari 2022 i hans ateljé i Gustavsberg. Det blev ett samtal som börjar i verket Dance: resultatet av Mahdis samarbete med Sculptur Sweden, som då visades på Kulturcentrum Ronneby konsthalls utställning Art Mesh. Haidar Mahdi var en av de konstnärer som deltog i projektet Art Mesh/Art Eco System – produktion Konst & Industri, där konstnärer kopplades samman med industrier i Blekinge. Produktionen har genomförts med stöd av Kulturrådet. Haidars egna ord om den konstnärliga processen… Den konstnärliga handens möte med maskinen: I arbetet med lera lämnar jag, verktyget eller tillvägagångssättet spår i materialet. Visste direkt att jag ville fånga 3D-printerns ”spår” i materialet. Låta maskinen bestämma och visa sitt uttryck. Inte helt lätt när maskinen endast finns för att göra som den blir programmerad av skickliga programmerare vars mål är att sudda ut maskinens uttryck och snedsteg. Väl på plats, hos Sculptur i Karlshamn behövde jag ge maskinen lite svängrum för att göra sin grej, få den att släppa tyglarna och våga vara sig själv lite mer. Jag tycker ”fel” är intressant och vackert, därför försökte vi på flera sätt få maskinen att göra ”fel”. Resultatet blev en bana där maskinen ibland sprutade för fort, från hög höjd och nära inpå, ibland för varmt eller snabbt. Färgerna blandade jag direkt i maskinen medan den arbetade. Efter några försök fick vi in en rytm med färgerna men också där maskinen fick tillräckligt med svängrum för att vi båda skulle bli nöjda. Resultatet syns på väggen. // Haidar Mahdi

På torsdag skulle hundmässan ha startat i Göteborg men den har ställts in, så Karlavagnen ger plats åt ert uppdämda hundsnacksbehov! Vad har du för hund och varför just en sån? Vad gör ni ihop? För andra året i rad ställs hundmässan My Dog i Göteborg in på grund av spridningen av Covid-19. Vanligtvis samlas där tusentals tvåbenta och fyrbenta för utställningar, uppvisningar av olika sporter och yrken som hundar kan syssla med, presentationer av olika raser och ett allmänt gottande i allt som har med hund att göra. Skulle du dit, och vad skulle du i så fall ha gjort där? Berätta i Karlavagnen om ditt hundintresse var kommer det ifrån och vad betyder det för dig? Jobbar du med hundar, eller har det som ett stort intresse eller livsstil? Vad har du för hund och varför har du valt den sorten? Vad gör ni ihop - tävlar ni eller tränar något? Eller softar mest på soffan? Har den några speciella färdigheter? Går du i hundköpartankar och funderar på vad du ska välja? Lufta dina hundtankar i Karlavagnen onsdag med Christian Olsson!Programmet startar 21:40 i P4 och du ringer på 020 22 10 30. Telefonslussen öppnar kl 21. Du kan också maila till karlavagnen@sverigesradio.se och hänga med i Karlavagnens sociala medier. Välkommen! Vov!

Trots att den är Sveriges vanligaste gröda, är vallen underskattad. Över 1,1 miljoner hektar av Sveriges odlingsyta består av vall, men hur mycket större kan skörden bli om man som lantbrukare använder sig av precisionsodling? Vanligtvis blir det många överfarter på vallodling, vilket sliter på grödan. Med hjälp av precisionsodling kan du bland annat arbeta med fasta körspår, vilket är skonsammare mot vallen. Försök i Europa har visat att fasta körspår kan öka avkastningen på din med skörd med 20-25 %. Ett annat verktyg inom precisionsodling är kvävestyrning. Johan Wågstam gästas i det här avsnittet av Martin Holmberg från Lantmännens växtodlingsrådgivning. Vallen har varit en förutsättning för att kunna bedriva odling och spannmålsproduktion under större delen av vår odlingstekniska historia. I det här avsnittet tar Johan och Martin med oss lyssnare från ängens tid igår till vallens intensiva dagar idag, och vidare in i framtiden.

Ewa Kumlin är chef för Institut Suédois i Paris. Kulturhuset som är Sveriges enda av detta slag utomlands är en del av Svenska Institutet. SI är den svenska statliga myndigheten som har i uppdrag att öka omvärldens intresse och förtroende för Sverige.  Ewa som från början är utbildad bildlärare från Konstfack berättar för oss om sin uppväxt i Björbo hemma i Dalarna, livet som medföljande till maken och ambassadören Krister men också om Institut Suédois som i år firar 50-årsjubileum med Amitié (vänskap) som tema. - Det gångna året har fått många av oss att fundera på hur mycket vänner och en levande kultur betyder. Vänskap var därför ett självklart val när vi bestämde tema för jubileet, berättar Ewa.  Centret, där Ewa och maken även bor i en representationsvåning, huserar i ett vackert 1500-talspalats mitt i de centrala Maraiskvarteren i Paris. Palatset inköptes av Svenska staten med finansminister Gunnar Sträng i spetsen år 1965. Efter en större renovering öppnade Centre Culturel Suédois, som det då hette, i Paris 1971. Vanligtvis har man ca 100 000 besökare varje år men år 2020 och 2021 har man endast kunnat erbjuda digitala utställningar.   Ewa, som brinner för konst och design berättar också om hur hon under tiden i Japan som medföljande initierade och genomförde utställningen “Swedish Style in Tokyo”. 2003 mottog Ewa utmärkelsen Årets Svenska Kvinna av SWEA International för sitt arbete med att sprida svensk kultur utomlands.   Eva har många tankar runt livet utomlands och menar att det är viktigt att inte glömma bort vem man är bara för att man flyttar till en en ny, okänd plats. Istället kan man tänka på ordspråket “Gräv där du står” och försöka göra det man kan med det man är intresserad av. Ewa Kumlin är även Kulturråd vid den svenska ambassaden i Paris samt styrelseordförande för Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.  Läs mer om Institut Suédois och anmäl till Nyhetsbrevet från Institut Suédois på deras hemsida.  Institut Suédois i sociala medier:  Instagram: @institutsuedois Facebook: Institut suédois Svenska Institutet: www.si.se Atelier de Lumière i Paris.  

Hej hej! Det här är ett lite speciellt avsnitt eftersom det är två timmar långt! Vanligtvis vill jag hålla avsnitten kortare, runt 15 minuter, max 30. Jag vill att de ska vara korta eftersom det är ganska tidskrävande att skapa transkripten om det rör sig om väldigt långa avsnitt. Men i det här fallet så tyckte jag att samtalet var intressant, och jag tycker inte att det skadar att ha med hela. Transkriptet (på Patreon) är dock endast för de första 20 minutrarna! I det här avsnittet pratar jag med Anders, som är engelskalärare. Just nu är han utbränd, tyvärr, och jobbar inte. Jag var intresserad av att prata med honom, eftersom vi har liknande tankar om hur språkundervisning borde gå till. Alla som har haft språk i skolan vet hur ineffektiva traditionella undervisningsmetoder är. Men Anders gick emot de konventionella sätten att lära ut på, och det är bland annat det vi pratar om i avsnittet! Om du är intresserad av att stödja det här projektet, då kan du bli patron! Då får du tillgång till kompletta PDF-transkript till alla avsnitt med övningsfrågor och förklaringar på svåra ord. Du kan också få tillgång till vårt chattrum där du kan skriva med mig och de andra där på svenska. Gå in på min hemsida, swedishlinguist.com, och följ länken till min Patreon-sida :) If you're interested in supporting this project, you can become a patron! Then you'll get access to full PDF transcripts to all episodes with practice questions and explanations of difficult words. You can also get access to our chat room where you can text me and the others there in Swedish. Go to my website, swedishlinguist.com, and follow the link to my Patreon page :)

Att bli anklagad för att lukta illa är ett angrepp som är svårt att försvara sig mot. Och det handlar om så mycket mer än doft. Anneli Jordahl sniffar upp exempel på luktförolämpningar mot makten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. De hade retat upp sig. När jag och min bästa vän klev in i omklädningsrummet till gympan märkte vi direkt en underlig stämning. Viskningar, flackande blickar. En av tjejerna sa: Det luktar. Några höll för näsan: Usch, vad det stinker. Vi blev mobbade i sjätte klass och det var djupt obehagligt, men vår lärare redde ut det hela. Det handlade inte om dålig lukt. Det kan jag intyga, åtminstone vad gäller min bästis. Snarare ville de få oss att förlora fotfästet. Minnet lever kvar och kanske var det den episoden som fått mig att ofta tänka på lukt och makt. Min kompis och jag tillhörde inte den lilla byskolans maktlösa. Vi var plugghästar och kom från trygga familjeförhållanden. Kompisens pappa hade till och med chefsposition. Kamraterna irriterade sig på vår duktighet, och de hårdmarkerade. Vanligtvis är det de som står över i hackordningen som - genom att markera en gräns och betona sitt överläge - tillskriver underordnade frånstötande lukt. Det är ett kraftfullt symboliskt vapen för att skapa och förstärka klassmässiga och etniska gränser. Exemplen är oändliga i verklighet och fiktion. I sitt banbrytande radioreportage Lort-Sverige från 1938 excellerade Ludvig Nordström i språklig uppfinningsrikedom vad gäller motbjudande dofter i de fattigas stugor på landsbygden. Elle-Marja i filmen Sameblod vill tvätta bort samelukten. Hon tvingar lillasyster att bada bort det äckliga i iskallt smältvatten. Jag känner inget, säger lillasystern och får svaret: Man känner den inte själv. Smutsen finns i betraktarens öga, konstaterar socialantropologen Mary Douglas i sin klassiker Renhet och fara, från 1966. Kan smutsen finnas i den maktlöses öga? På sistone har jag, kanske med mobbningen i minne, noterat ett omvänt luktflöde. Hur den i socialt överläge tillskrivs en obehaglig lukt. Stank uppifrån och ner är sällsynt. Renlighet är ju historiskt sett kopplat till pengar och makt. När luktar makten? Känner du stanken från Enskilda banken. En slogan från 70-talets demonstrationer. Fast den handlade inte om människokroppar. Artisten Hans Caldaras memoartitel I betraktarens ögon låter som en hälsning till Mary Douglas. Han berättar om sin släkts historia och om uppväxten på 50-talet. Romer var förbjudna att stanna längre än tre veckor på varje plats. De levde i tältläger, som flyktingar i sitt eget land. På grund av svåra boendeförhållanden underkastade sig romerna rigorösa hygienvanor. De badade i sjöar och gick till badhus, i den mån de blev insläppta. Romerna ville hålla sjukdomar borta, men även i symbolisk mening skydda gruppen från moraliskt förfall och söndring. Följden av det var att man såg icke-romer som orena. Med andra ord luktade svensken oangenämt. När jag läser Maya Angelous självbiografiska klassiker Jag vet varför burfågeln sjunger blir jag påmind om Caldaras.  Romanen utspelar sig på trettiotalet och visar vilka roller svarta och vita hade i amerikanska södern efter slaveriets avskaffande. Angelo berättar ur barnets synvinkel om uppväxten hos mormor som drev en liten speceriaffär i ett fattigt område. De hade det ingalunda sämst, fast de flesta handlade på kredit. Du skall icke vara smutsig, var mormoderns första budord. Gick barnen till sängs med smutsiga fötter fick de stryk. Det handlade om respektabilitet. I en central och betydelseladdad scen dyker det upp kringstrykande busungar i butiken. De är svårt märkta av fattigdom, men på grund av sin vita hudfärg tycker de sig ha rätt att förnedra den svarta affärsinnehavaren. En flicka ställer sig på händer och blottar sitt kön.  Unga Marguerite är stum åskådare till hur den barska mormodern förvandlas till servil. Inombords kokar vreden och ur den maktlösa positionen fördömer hon inte det vidriga beteendet. Nej, övertrampet handlar om lort. Smutsen på flickornas bomullsklänningar fortsatte på benen, fötterna armarna och i ansiktet, så att det såg ut som om de var gjutna i ett stycke. Det flottiga färglösa håret hängde ner ohjälpligt tovigt. Marguerites skrik kom av sig de var ena smutsiga avskum till vita fattigdjävlar, men jag visste att jag var lika fången bakom scenen som skådespelarna därute var låsta i sina roller. Luktforskaren Mats J Olsson, professor på Karolinska institutet, undersöker lukter kopplat till friskt och sjukt. Hur immunförsvarspåslag avger en doft som kan vara oangenäm. En läkare kan lukta sig till ifall någon är på väg att bli sjuk. Han kallar lukten en projektionsduk för känslor. Din älskade mormor doftar gott trots att hon röker. Olsson beskriver hur kroppslukt, utöver en genetisk komponent, bestäms av kulturella faktorer. Det handlar om tvättmedel, parfymer, kryddor, alkohol och rökning. Och jag tänker på 70-talet och pratet om att hamna bredvid en vitlöksstinkande invandrare på en biograf. Nu äter alla vitlök så den nedsättande luktfiguren är borta. Jämfört med hörsel och visuell perception är luktsinnet ett eftersatt område i forskningen. Det räknas till de lägre sinnena. Varför är det särskilt förnedrande att förknippas med dålig lukt? Värre än att höra att man är elak och ful. Olssons svar är lakoniskt: Anklagelser om dålig lukt kan vara svåra att motbevisa. Välbeställda kan i hög grad betala sig bort från vämjeliga odörer. Minns att jag fascinerat läste om en rik person som prenumererade på strumpor. Efter en användning kastades de. Jag påminns om strumporna när jag läser Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England, från 2020. I den dejtar en europeisk ung kvinna rika amerikaner. Hon ser framför sig en snabb ekonomisk karriär via giftermål. Författaren lägger ett doftspår genom romanen, som växlar mellan eggande och frånstötande. Alla männen luktade tvål. Eller något renare, som om kroppsodörer inte fanns [] deras kroppar förblev obefläckade. Ibland hjälper inte ens pengar. En självsäker man i skräddarsydd kostym stinker. Jagberättaren, vars enda kapital på köttmarknaden är ungdom och skönhet, fylls av förakt. Det spelade ingen roll att han duschade, tränade, dränkte sig i Tuscan Leather eller någon Roja Dove gamlingdoften fanns där, smygande, som om den sipprade ur hans själva porer. Det var en söt doft, som en övermogen frukt, med en hjärtnot av förruttnelse i dess mitt. Jag läser roat. Det är befriande när den i maktöverläge för en gångs skull tillskrivs dålig lukt. Och jag får erkänna att någon sorts skadeglädje infinner sig hos mig. De tysta och uttalade förolämpningarna förändrar inte maktbalansen. Strukturerna sitter inte i kroppslukten. Men luktförolämpningen kan kanske handla om en oro för att maktlösheten är på väg att förskjutas och öka. Förolämpningen blir en ventil. Och kanske var det just skadeglädje de kände, mina klasskamrater i sjätte klass. När de självgoda duktflickorna fick sig en symbolisk luktörfil. Anneli Jordahl, författare och skribent

Coronaviruset sars-cov-2 som orsakar sjukdomen covid-19 är redan ett av världens mest utforskade virus. Mia Phillipson, professor i fysiologi, har varit med och byggt upp biobanker för att få svar på viktiga frågor: Hur vet man vilka som blir svårast sjuka, hur fungerar immuniteten och är det så att vissa individer har ett starkare skydd mot viruset? Vanligtvis forskar hon om det friska immunsystemet.

Vanligtvis är vi rörande överens när det gäller sociala medier, beteenden på plattformarna och den digitala utveckling vi ser. Men inte alltid. Det märkte vi efter att ha sett Netflix senaste dokumentär The Social Dilemma tillsammans, och nästan blev ovänner när vi diskuterade dokumentären efter att eftertexterna rullat klart. Varför vi tycker olika och vad vi faktiskt tycker om The Social Dilemma pratar vi om i veckans avsnitt. Vi pratar också om skärmtid, om framtid, och om lediga öron. Lediga öron som bl a låg till grund för att vi startade den här podden. 134 officiella avsnitt, över 200 000 lyssningar och podden fyller fem år. Podcasten Social by default drivs av Deeped Niclas Strandh, Social Media Responsible och Performance Marketing Specialist, SEB och Sarah Larsson Bernhardt, Head of social på SKF Group Corporate communication. Shownotes, länkar och alla avsnitt hittar ni på http://podcast.socialbydefault.se. Prenumerera på podcasten via Itunes. Ge oss gärna ett betyg och en recension! Eller följ oss på Spotify (https://open.spotify.com/show/7hzQ5YVQxxFZq77JsNhg9r?si=7WyrDPfpQaaOON5KbGtFcQ), Acast (https://www.acast.com/socialbydefault) eller Stitcher (https://www.stitcher.com/podcast/social-by-default) Har ni frågor till oss, eller åsikter om avsnittet? Twittra med hashtaggen #socialbydefault eller prata med oss på vår Facebooksida Socialbydefault (http://facebook.com/socialbydefault). Läs mer om konceptet på på vår sajt http://socialbydefault.se. Kolla också in vårt instagramkonto (http://instagram.com/socialbydefault).

Babs Drougge och Carl-Johan Ulvenäs på P3 Nyheter förklarar och reder ut aktuella ämnen. "Rösta som att det gällde livet" , så sammanfattade förre presidentfrun Michelle Obama höstens val på Demokraternas konvent som kickade igång inatt. Vanligtvis är konventet en viktig plattform för presidentkandidaten att synas. Men frågan är hur det blir för Joe Biden, vars opinionssiffror gynnats av att inte synas. Sen pratar vi om Ellen DeGeneres. Under sommaren har arbetsklimatet på hennes talkshow kritiserats, med anklagelser om sexism, rasism och trakasserier. Nu slutar tre höga chefer för produktionen.

Vanligtvis är det såhär års är det ett par tusen besökare men i år över 18 000. Detta skapar stora störningar för rennäringen. Fusket på högskolor ökar när det är distansundervisning som gäller under coronatider. Och så pratar vi med skådespelaren Alexej Manvelov.

Hur kan den amerikanska mardrömmen om raser få ett slut? 1965 debatterade författaren James Baldwin med den konservative ideologen William F Buckley. Aleksander Motturi reflekterar över deras möte. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I ett av de mest kända filmklippen med författaren James Baldwin får han på äldre dagar frågan om han, i början av sitt författarliv, betraktade sig som underlägsen då han både var svart, utfattig och homosexuell. Herregud, kan man ha sämre förutsättningar? föreställer sig programledaren att hans gäst måste ha tänkt. Ett leende blottar Baldwins karakteristiska glipa mellan framtänderna. Sedan det blixtsnabba svaret. Nej, jag tyckte nog att jag fick jackpot. Ett lättsamt skratt bryter ut i tevestudion, programledaren och studiopubliken skrattar unisont med författaren själv. Det var, tillägger Baldwin, så skandalöst att man inte kunde tänka sig något värre. Jag var tvungen att dra fördel av situationen. Det är svårt att föreställa sig att James Baldwin skulle bli så uppmärksammad som han är i vår tid utan alla klipp som finns på nätet. Flödet av kloka, snabbtänkta svar och kommentarer är outsinligt. Men i de flesta klipp är Baldwin inte lika upprymd. Omedelbart efter det historiska grälet med Robert Kennedy 24 maj 1963, som blottade administrationens aningslöshet inför rasfrågan, anlägger han en mer filosofisk ton: Jag kan inte vara pessimist eftersom jag är vid liv, säger han i en intervju med psykologen Kenneth Clark. Att vara pessimist innebär att man ser livet som en akademisk fråga. Så jag är tvungen att vara optimist. Jag är tvungen att tro att vi kommer att överleva. Men framtiden för de svarta är exakt lika ljus eller mörk som landets framtid i sin helhet. Baldwins krystade optimism omhuldar inga utopier. Han är inte en tänkare som hänger sig åt ett slutet politiskt system, en religion som erbjuder frälsning, en ideologi som ger löfte om historiens slut. Kyrkan, där han var verksam som ungdomspredikant, lämnade han när han var sjutton. När han på sin käre vän Eugene Worths inrådan gick med i ett socialistiskt ungdomsförbund distanserade han sig som trotskist eftersom det som han skriver i förordet till The Prize of the Ticket var intressant att (som nittonåring) vara antistalinist i en tid när Amerika var allierat med Ryssland. Inte heller blev han cynisk i sin kritik av samtiden. Så länge man andas måste man söka hopp, brukade han intala sig, länge plågad av vännen Eugene Worths självmord från Washington Bridge. I det televiserade samtalet med Clarke är det dock det misslyckade mötet med Kennedy som tynger honom: Det finns dagar, säger Baldwin, och det här är en av dem, då jag undrar vad man har för roll i det här landet, vilken ens framtid är, exakt hur man ska kunna förlika sig med situationen här, och hur man ska kunna framföra till den vida, oreflekterade, tanklösa, grymma majoriteten av vita att man är här. Och att vara här betyder att man inte kan vara någon annanstans. Jag är vettskrämd över den moraliskt urgröpta hjärtlöshet som finns i vårt land. De här människorna har lurat sig själva under så lång tid att de inte riktigt tror att jag är en människa, det här baserar jag på deras uppförande, inte på vad de säger. Det innebär att de har format sig själva till moraliska monster. Baldwin tar sig för pannan, nästan som om han skräms av sina egna ord. Det är en fruktansvärd anklagelse, inser han i samma ögonblick som Clarke flikar in en ny fråga. Men jag menar vartenda ord av det jag säger. Vanligtvis är han inte lika nedstämd eller uppgiven, snarare kamplysten. I februari 1965 en vecka innan Baldwins pjäs Blues for Mr. Charlie hade premiär på Dramaten i Stockholm befann han sig i Cambridge för att debattera med den amerikanska konservatismens huvudarkitekt, William F Buckley. Debatten kretsade kring huruvida den amerikanska drömmen kan gynna den svarta befolkningen, eller om den snarare förverkligas på bekostnad av de svarta. Mötet, som spelades in av BBC, skildras detaljrikt i boken "The Fire Is Upon Us" av statsvetaren Nicholas Buccola. Aulan i anrika The Cambridge Union var fullsatt. Sjuhundra personer trängdes och arrangörerna lär ha rest skyddsstaket för att inte fler skulle försöka ta sig in för att ta del av uppgörelsen mellan de båda intellektuella giganterna. Den ene en radikal förkämpe för medborgarrättsrörelsen dess poet, för att citera Malcolm X (som skulle mördas tre dagar senare); den andre en man som identifierade sig som den amerikanska drömmens väktare, och som var hängiven tron på att USA förkroppsligade en oas för frihet och framgång. Till de omutbara sanningar på vilka nationen vilade räknade Buckley idén att endast de som visat sig värdiga makt bör ges rätt och skyldighet att utöva självstyre, och att ekonomisk och social trygghet måste förtjänas av individen, snarare än att garanteras av en välfärdsstat. Buckley driver på det hela taget samma linje som när han försvarade de vita i Sydafrika, inte för att han explicit var för apartheid, utan för att tiden i hans ögon  ännu inte var mogen för jämlikhet och allmän rösträtt. De svarta var, liksom i den koloniala matrisens rashierarkier, ännu inte tillräckligt långt framskridna för att bemyndigas med samma självstyre och makt över sina liv som den vita befolkningen. Under debatten hävdar Buckley att medborgarrättsrörelsen har gjort allt för att rikta fokus på det faktum att vita diskriminerar svarta. Men frågan är vart de är på väg nu? Det förefaller, säger han, som om de är på väg att glida in en prokrustisk formel som mindre handlar om att värna svartas utveckling än att förstöra för de vita. I likhet med FBI, som efter mötet med Kennedy intensifierat övervakningen av Baldwin, utmålar han stjärnförfattaren som en doktrinär och nitisk vänsteranhängare, rent av misstänkt kommunist, som vill omintetgöra den västerländska civilisationen. James Baldwin hade redan tidigare  med essän "Nästa gång elden"  blivit känd för sin skildring av hur rasismen kastar en skugga över den amerikanska drömmen. När han får ordet påminner han om det pris som de lågavlönade och förslavade har betalat och fortfarande betalar för att hålla den drömmen vid liv. Efter 400 år och åtminstone tre krig är, betonar Baldwin, amerikansk jord full av lik från mina förfäder. Från talarstolen understryker Baldwin att det inte bara är de svarta som är offer, utan också de vita; Amerikas moraliska liv och verklighetsuppfattning har förstörts av den farsot som kallas färg. Vad som står i fokus för Baldwin är med andra ord de djupa antaganden som ligger till grund för tron på den amerikanska drömmen. Härigenom blir frågan om identitet oundviklig. Inte i första hand de svartas identitet, eller de vitas identitet, utan nationens identitet. James Baldwin frågar sig hur tillit ska byggas mellan framtida generationers medborgare. Och som så ofta insisterar han på att jämlikhet inte är möjlig innan vi ser slutet på mardrömmen om raser. Aleksander Motturi, författare Litteratur James Baldwin: The Prize of the Ticket. St Martins Press, 1985. James Baldwin: Nästa gång elden. Översättare: Olof Starkenberg, Norstedts 2019. Nicolas Buccola: The Fire is Upon Us. James Baldwin, William F. Buckley Jr., and the Debate over Race in America. Princeton University Press, 2019.

Den första april 2020 började en ny lag att gälla i Sverige kring hur polis och andra brottsbekämpande myndigheter får använda sig av så kallade hemliga tvångsmedel. Vanligtvis innebär det telefonavlyssning, men från och med april får polisen även hacka datorer och mobiler genom att utnyttja sårbarheter i operativsystem eller utsätta datorer för sabotageprogram. Den nya lagen röstades igenom med stor majoritet i riksdagen, men har också kritiserats. Vad innebär lagen egentligen och vad finns det för argument för och emot den?

Den första april 2020 började en ny lag att gälla i Sverige kring hur polis och andra brottsbekämpande myndigheter får använda sig av så kallade hemliga tvångsmedel. Vanligtvis innebär det telefonavlyssning, men från och med april får polisen även hacka datorer och mobiler genom att utnyttja sårbarheter i operativsystem eller utsätta datorer för sabotageprogram. Den nya lagen röstades igenom med stor majoritet i riksdagen, men har också kritiserats. Vad innebär lagen egentligen och vad finns det för argument för och emot den?

Vanligtvis serverar Viivi Tammisto i Esbo lunch till 700 elever om dagen nu packar hon matpaket till de barn som får undervisning hemma. Skolmaten är viktig även nu, säger hon. Som det första landet i världen att erbjuda gratis skollunch redan år 1948 väcks frågan om hur elever i Finland ska få lunch när majoriteten får undervisning på distans. Viivi Tammisto jobbar i köket i en skola i Esbo, sydväst om Helsingfors. Hon är van att servera mat för 700 elever men berättar nu hur hon ägnar större delen av dagen åt att packa matpaket åt de barn som är hemma. I Coronadagböckerna följer vi människor världen över och hör deras berättelser om hur viruset förändrat vardagen och livet. Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent lubna.el-shanti@sverigesradio.se

Corona Special-högkvarteret ringer upp komikern och mediaproffset Janne Grönroos, som isolerar sig i Langansböle. Vanligtvis jobbar Janne på Aftonbladets i Stockholm och drar stand-up överallt, men nu jobbar han hemifrån. Hur går det till? Janne ger också sina bästa tips hur du fixar ett lyckat videosamtal.

I dagens avsnitt samtalar jag med coachen och terapeuten Sangeeta Stridh. Ämnet är relationer och förutom kunskap och verktyg så delar vi öppet med oss av våra egna personliga erfarenheter och därmed insikter inom detta område i livet. Avsnittet är fyllt med lättsamhet, igenkänning, öppenhet och energi. Frågor vi samtalar kring är följande: Passion, är det alltid viktigt? Vad står det egentligen för? Hur kan något relationsmönster som är ogynnsamt för oss bidra till eufori och kickar? Kan attraktion vid första ögonkastet vara både positivt och negativt? Varför? Hur lär man känna sig själv i relationer? Varför hade förmodligen jag och Sangeeta redan fallit för varandra om vi var av motsatt kön? Hur kan det komma sig att en del personer verkar så ”perfekta på ytan” men sedan uppleva sig ha svårt med det intima och känslomässiga som ju ofta tillkommer i kärleksrelationer? En del personer hittar och letar alltid fel på varje ny relation och partner, allt för att inte binda sig? Flykt vs klängighet, känner du igen det? Eller kanske är du personen som alltid dras till upptagna partners? Många går från relation till relation och räds över att ”slå sig till ro”, medan andra blir totalt besatta av en viss typ av partner. En del vill ha kontroll, andra vill känna sig fria. Vi har alla olika grundbehov men också beteendemönster som följer med på köpet i det som det innebär att vara människa och dessa formas efter hur din uppväxtmiljö har sett ut när det kommer till kärlek och intimitet. Vem är du i relationer? Vi pratar om hur vi genom mod och nyfikenhet kan skapa medvetenhet för att sedan börja förändra våra egna mönster för att ta oss mot en mer gynnsam framtid. En framtid som blir lyckosam både för oss själva och därmed andra då våra handlingar alltid speglar hur vi själva mår. Vågar du utmana dig själv för att hitta lösningen till där du står idag? Är det ens kärlek vi kan kalla det när anknytningarna styr, eller bara tomrum som ska fyllas tills vi blir medvetna om vad som försiggår? Häng på ett öppet och kärleksfullt avsnitt!

Blockchain, eller blockkedjor på svenska, är en omtalad teknik och ett hypat område. Trots det är det förvånansvärt få som arbetar med det i praktiken. Hanna Skoog på Axfoundation tillhör undantagen och i det här avsnittet förklarar hon tekniken bakom (eller snarare varför tekniken inte är viktig) och vad de lärde sig i ett stort projekt som inte riktigt gick som de tänkt sig.Vanligtvis brukar vi tipsa om bra böcker, men på detta ämne finns det än så länge inte så många som man kan rekommendera. Däremot finns det många bra föreläsningar på YouTube, däribland en från MIT som Skoog tipsar om i programmet. Du hittar den på om du söker på "Using Blockchain for Supply Chains"---Perspektiv produceras av VVV Media för Vad vi vet.seProducent: Gabriella Lahti. Tekniker: Matti Palm. Programledare: Per Grankvist Följ Per på Instagram: https://instagram.com/pergrankvist See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vanligtvis ligger AFK (Adelns filmklupp) exklusiv för personer som stödjer Svampriket via Partreon, men den här månaden släpps avsnittet tillgängligt för alla! AFK är podcasten där Ludde och Tommy ser på filmer baserade på tv-spel, för att sedan diskutera och bedöma dem utifrån podcastens egna kriterier.

Vanligtvis ligger AFK (Adelns filmklupp) exklusiv för personer som stödjer Svampriket via Partreon, men den här månaden släpps avsnittet tillgängligt för alla! AFK är podcasten där Ludde och Tommy ser på filmer baserade på tv-spel, för att sedan diskutera och bedöma dem utifrån podcastens egna kriterier.

Ny vecka, nytt upplägg i Hockeypuls podcast. Vanligtvis får en hockeypersonlighet prata om sin karriär, vad hen åstadkommit och vilka hinder den behövt ta sig över, men denna måndag bjuder jag in reportrarna Jennifer Engström, Jon Häggqvist och Elin Bergvik Eriksson för att djupdyka i fyra möjliga topplag i Hockeyallsvenskan: Timrå, Modo, Björklöven och Mora.  … Fortsätt läsa 13. Allsvenska specialavsnittet – djupdykning i fyra potentiella topplag Inlägget 13. Allsvenska specialavsnittet – djupdykning i fyra potentiella topplag dök först upp på Hockeypuls.

Officiellt sett undertecknades den efter Sovjetunionens och Nazitysklands utrikesministrar uppkallade pakten som icke-angreppspakt och handelsavtal. Dess hemliga delar innebar dock uppdelning av Finland, Estland, Lettland och Litauen i intressesfärer, Polens fjärde delning och Rumäniens stympning. Vanligtvis beskrivs den som startskottet för andra världskriget i Europa. Vad orsakade en pakt mellan två så ideologiskt polära makter som Nazityskland och Sovjetunionen? Gunnar Åselius och Fredrik Eriksson berättar. På bilden bland annat Joachim von Ribbentrop till vänster, och Josef Stalin till höger, efter paktens undertecknande.

Att bygga spiraler Har det hänt någon gång i ditt liv att du hamnat i flow, utan att riktigt veta hur det gick till? Bara plötsligt konstatera att just nu går allt himla bra. Kanske har du till och med trott att det var en slump att du hamnade där du hamnade. Vilket sett så klart inte var. Kanske har du tillockmed stannat upp och tänkt att om det går så här bra nu, så måste det snart vända. Det här är för bra för att vara sant. Kanske har du tillockmed, medvetet eller omedvetet börjat självsabotera. För att ”återställa balansen.” I veckans avsnitt av HOLISTICPODDEN pratar vi om hur varje tanke leder till en känsla, som lägger till grund för ett beteende som i sin tur ger ett resultat. Det är så det fungerar när man följer händelseförloppet med myrsteg. Vanligtvis är vi inte medvetna om alla dessa steg i processen och hur vi är med och påverkar, utan finner oss i stället ”plötsligt” stå där med ett visst resultat och undra över eller bara konstatera att ”så här blev det”. Alla vi människor har vad man kan likna vid ett ”filter” genom vilket vi silar ALLT vi är med om och upplever. Alla har vi vårt eget, unika filter. Detta filter har skapats för dig genom allt du hittills varit med om, upplevt och tyckt, tänkt och känt något om. Detta filter är tex orsaken till att två personer kan ställas inför exakt samma situation och uppleva två helt åtskilda saker. I den ena kan händelsen landa mjukt och tryggt, i den andre kanske samma händelse skapar oro och otrygghet.

Livet är fullt av goda smaker. Vanligtvis. Men inte den här veckan. Det vankas nämligen fulspritsprovning, när herrarna Joakim och Magnus korkar upp diverse sponssprit och andra suspekta slattar man hittat i gömmorna. Det blir lite onyktert och lite längre än vanligt. I övrigt mest som vanligt. Väl mött och ha en riktigt trevlig helg […]

Ett samtal med Anna Sterlinger Ahlring, lärare i år 4-6 på Glömstaskolan, och Philip Hjalmarsson, idrottslärare på Gröndalsskolan. Vanligtvis intervjuar de lärare i sin egen podcast Anna och Philips lärarpodcast, men här berättar de själva om sin egen lärargärning, hur de ser på läraryrket samt övergången mellan lärarutbildningen och att börja arbeta som lärare. Samtalet spelades in den 18 oktober 2016.

Ett samtal med Anna Sterlinger Ahlring, lärare i år 4-6 på Glömstaskolan, och Philip Hjalmarsson, idrottslärare på Gröndalsskolan. Vanligtvis intervjuar de lärare i sin egen podcast Anna och Philips lärarpodcast, men här berättar de själva om sin egen lärargärning, hur de ser på läraryrket samt övergången mellan lärarutbildningen och att börja arbeta som lärare. Samtalet spelades in den 18 oktober 2016.

Vanligtvis är det deckare som gäller, ifall Geir Rönning mot förmodan läser. Under en månads tid har han utmanat sig litterärt och fått testa på seriealbum, lyrik, noveller och mycket annat. Med i programmet är också bibliotekarien Mikael Gros som vill inspirera oss till läsning. Lyckas han påverka Geir Rönnings läsvanor? Efter Nio radio, lördag 30.12 kl. 9.03 i Radio Vega. Produktion: Parad Media 2017.

Socialister av alla de slag vill gärna att folk skall tro att konjunktursvängningar beror på krafter inneboende i den fria marknaden. Ludwig von Mises förklarar i den här artikeln hur den intervention och alla de påhittiga ”kontracykliska” aktiviter som staten vidtar nästan enbart kan leda till inflation.

I en stad bor Charlie och Charlie är en modig en. Vanligtvis. Men inte ikväll när lampan är släckt, alla ljud låter annorlunda än de brukar och granntanten har berättat att det finns tjuvar i trakten. Veckans klokord: Man behöver inte vara modig jämt. Veckans sång: Otäcka Ljud – My Engström Renman Glöm inte att […]

Vi gillar faktiskt att hissa hellre än att dissa. Vanligtvis talar vi om plaggen som vi älskar i podden. Men ibland behövs lite balans till alla hyllningar. Här har ni sältan! Detta avsnitt fokuserar helt och hållet på kläderna du ska undvika, eftersom de inte gör någon nöjd – på riktigt. Några höjdpunkter ur denna roastningskavalkad: • De förhatliga dörrvaktsjackorna av sportkaraktär som många kvinnor bär då det blir kallare. • Om du spontant tänker på en seriefigur eller Astrid Lindgren-karaktär, typ "Karlsson på taket" - då är plagget fel. • Trekvartsbrallor, glansiga strumpbyxor, väst och ärmlösa polon – VIK HÄDAN! • Charlotta berättar om de obehagliga materialen – ”tyg som är otyg” – som ger tuttsvett och ryggsvett. • Hulda om den förfärligt missklädsamma icke-färgen som är högsta mode men lägsta snyggnivå. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

"En villa i Djursholm. Jag var tvungen att titta flera gånger på adressen. Vanligtvis for vi till mindre bemedlade områden: Farsta strand, Bollmora, Västra Orminge. Jobbet fick en mekanisk karaktär på de platserna, blev ett hantverk i ordets verkliga bemärkelse, när vi rotade igenom skrotsamlingar i sovrum eller fann deklarationsmappar bakom ciggstinkande soffkuddar. Efteråt kände jag mig alltid lite präglad av miljön, den följde med in i mig." Att komma till saken är en novell om engagemang. Den ingår i poddsamlingen Människor som går iväg. Novell av Jörgen Löwenfeldt Inläsare: Peo Bengtsson Musik: Emma Örnberg Läs mer på www.jorgenlowenfeldt.se och www.instagram.com/bagatellerna

Micke Cederberg programleder veckans aktuella lista och gräver dessutom fram hur det lät på Svensktoppen under 70-talet. Sonja Aldén - Titelspåret på senaste albumet med Sonja heter Meningen med livet och så heter också senaste singeln som är utmanare till Svensktoppen. Detta är hennes sjätte album sen debuten för tio år sen. På albumet finns det texter som hyllar både hennes mamma men också hennes barn. Detta är hennes personligaste album som hon spelat in. Good Harvest - Hanna Enlöf och Ylva Eriksson från Enviken/Falun utgör denna duo. De tolkade en låt av deras förebild Joni Mitchell och den kom i vägen för Per Gessle som valde att skriva skivkontrakt med dem på sitt nystartade skivbolag. I våras släpptes debutplattan runt om i världen och i sommar väntar en turné för tjejerna. Låten som utmanar heter Pilgrim. Sannex - Dansbandet utmanar med Jag e' stark som sångaren Andreas Olsson fick idén till när han besökte Nashville i höstas. Vanligtvis skriver han ganska sorgsna låtar men denna skulle innehålla orden hopp och glädje. Riffet till låten skrevs mitt i natten och texten speglar den moderna kvinnan som äter glutenfritt även om behovet inte nödvändigtvis finns.

Podd nummer 1, 2016 Välkommen till premiäravsnittet av Monkey mindset. En podcast som framför allt, men inte bara, kommer att handla om mental träning. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare, och I det här, det första, avsnittet kommer jag bland annat att prata om Gandhi, min bakgrund som pokerproffs och så kommer jag ge en kort beskrivning på vad mental träning är och hur du kan ha nytta av det. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme meditation varje dag. När hans schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis svar blev då "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar på meditation". Gandhi hade förstås rätt och inom de flesta områden hade det här sättet att tänka varit en självklarhet. När kraven ökar så behöver det tas hänsyn till. Om en maskin ska klara stora påfrestningar ser du först till att den är tillräckligt kraftfull. Om maskinen sedan ska kunna klara mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. När det gäller vår mentala styrka tänker vi inte så. De flesta är överens om att de mentala påfrestningarna förändras, framför allt ökar den upplevda stressen, men väldigt lite görs för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på till hela livet kraschar. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du är nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Mental styrka är precis som fysisk styrka, en träningssak. Men låt mig ta det här första avsnittet till att berätta lite kort om vem jag är och vad mental träning är. I grunden är jag ekonom och journalist och jag har arbetat inom bägge dessa yrken även om det inte var under någon särskilt lång tid. Det som har präglat mitt liv mest, och skälet till att jag idag är mental tränare, är de ungefär åtta år som jag var pokerproffs. Jag var väldigt seriös med mitt pokerspelande. Jag läste mycket och strävade hela tiden efter utveckling. Jag var ingen stjärna på något sätt. du har inte läst om mig i tidningen eller sett mig på tv. men jag var i alla fall proffs. När folk frågade hur bra jag var så brukade jag säga att om det hade varit fotboll så hade jag varit vänsterback i ett mellanlag i holländska ligan. Det fanns alltså tusentals spelare som var bättre än mig men i den totala pokerpopulationen var jag bättre än 99 procent av alla spelare. Ganska snart insåga jag viktig den mentala biten var. Inte den mentala biten i den meningen att man läser sina motspelares handlingar och på så sätt förstår vilka kort du har utan den mentala kampen mot sig själv. Att kunna prestera så bra som möjligt så ofta som möjligt, att kunna ta stora och långa motgångar på bästa sätt kanske framför allt att kunna hantera den stress det innebär att spela drygt 500 pokerhänder per timma när jag spelade online och den press som kommer av att att gambla om stora summor pengar. Att kunna leva ett bra liv utanför pokerbordet oavsett om jag hade vunnit eller förlorat den dagen, den veckan eller den månaden. En stor del handlade om att kunna prestera på topp i jobbet och fungera normalt, alltså må bra och vara lycklig, i livet i stort, trots att jag hade ett jobb som innebar hög press och mycket stress. Efter ett tag förstod jag att det faktiskt gick att påverka det mentala. Att det fanns metodet jag kunde använda för att må bättre, fungera bättre och i slutänden också prestera bättre. Och de här metoderna var inte svårtillgängliga eller komplicerade. de var lätta att göra och tog inte heller mycket tid. Men det räckte inte att veta om dem, jag var tvungen att verkligen göra dem. Ju längre tiden gick, desto mer intresserad blev jag av de här bitarna. Mitt eget intresse började så smått att skifta från poker till det här med mänskligt beteende. Vad vi kan göra för att göra livet både enklare och bättre..Det finns så mycket att vinna på att jobba med de här bitarna. Inte bara för mig eller dig eller för individen, utan för oss alla. För samhället. Och det är ett område där vi vet väldigt mycket om vad som funkar men där den praktiska användningen inte ännu har nått ut till massorna. Så jag gick tillbaka tills skolbänken. Först läste jag ett gäng coachutbildningar och sedan också mental träning. När man hör begreppet mental träning så tänker många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala bien som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träna sig så att ens tankar och känslor och inre bilder jobbar för att hjälpa mig i livet, istället för att stjälpa mig. Att det som sker inom oss, jobbar för oss. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom i håg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande saker som jag kommer att prata om. Alla vet egentligen de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare tränar löpning. Avsätter tid där vi fokuserar på att bli bättre. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Oftast gör vi det här med hjälp av ljudband. Lars eric uneståhl som är den mentala tränngens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Det finns andra som också har gjort sådana här band. Jag har till och med gjort det och om du går in på min hemsida monkeymindset.se och fyller i din epostadress så ger jag dig det du behöver för att komma igång. Både ljudband och instruktioner. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och nästa vecka kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Tack för att du har lyssnat. På återhörande.

Podd nummer 1, 2016 Välkommen till premiäravsnittet av Monkey mindset. En podcast som framför allt, men inte bara, kommer att handla om mental träning. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare, och I det här, det första, avsnittet kommer jag bland annat att prata om Gandhi, min bakgrund som pokerproffs och så kommer jag ge en kort beskrivning på vad mental träning är och hur du kan ha nytta av det. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme meditation varje dag. När hans schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis svar blev då "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar på meditation". Gandhi hade förstås rätt och inom de flesta områden hade det här sättet att tänka varit en självklarhet. När kraven ökar så behöver det tas hänsyn till. Om en maskin ska klara stora påfrestningar ser du först till att den är tillräckligt kraftfull. Om maskinen sedan ska kunna klara mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. När det gäller vår mentala styrka tänker vi inte så. De flesta är överens om att de mentala påfrestningarna förändras, framför allt ökar den upplevda stressen, men väldigt lite görs för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på till hela livet kraschar. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du är nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Mental styrka är precis som fysisk styrka, en träningssak. Men låt mig ta det här första avsnittet till att berätta lite kort om vem jag är och vad mental träning är. I grunden är jag ekonom och journalist och jag har arbetat inom bägge dessa yrken även om det inte var under någon särskilt lång tid. Det som har präglat mitt liv mest, och skälet till att jag idag är mental tränare, är de ungefär åtta år som jag var pokerproffs. Jag var väldigt seriös med mitt pokerspelande. Jag läste mycket och strävade hela tiden efter utveckling. Jag var ingen stjärna på något sätt. du har inte läst om mig i tidningen eller sett mig på tv. men jag var i alla fall proffs. När folk frågade hur bra jag var så brukade jag säga att om det hade varit fotboll så hade jag varit vänsterback i ett mellanlag i holländska ligan. Det fanns alltså tusentals spelare som var bättre än mig men i den totala pokerpopulationen var jag bättre än 99 procent av alla spelare. Ganska snart insåga jag viktig den mentala biten var. Inte den mentala biten i den meningen att man läser sina motspelares handlingar och på så sätt förstår vilka kort du har utan den mentala kampen mot sig själv. Att kunna prestera så bra som möjligt så ofta som möjligt, att kunna ta stora och långa motgångar på bästa sätt kanske framför allt att kunna hantera den stress det innebär att spela drygt 500 pokerhänder per timma när jag spelade online och den press som kommer av att att gambla om stora summor pengar. Att kunna leva ett bra liv utanför pokerbordet oavsett om jag hade vunnit eller förlorat den dagen, den veckan eller den månaden. En stor del handlade om att kunna prestera på topp i jobbet och fungera normalt, alltså må bra och vara lycklig, i livet i stort, trots att jag hade ett jobb som innebar hög press och mycket stress. Efter ett tag förstod jag att det faktiskt gick att påverka det mentala. Att det fanns metodet jag kunde använda för att må bättre, fungera bättre och i slutänden också prestera bättre. Och de här metoderna var inte svårtillgängliga eller komplicerade. de var lätta att göra och tog inte heller mycket tid. Men det räckte inte att veta om dem, jag var tvungen att verkligen göra dem. Ju längre tiden gick, desto mer intresserad blev jag av de här bitarna. Mitt eget intresse började så smått att skifta från poker till det här med mänskligt beteende. Vad vi kan göra för att göra livet både enklare och bättre..Det finns så mycket att vinna på att jobba med de här bitarna. Inte bara för mig eller dig eller för individen, utan för oss alla. För samhället. Och det är ett område där vi vet väldigt mycket om vad som funkar men där den praktiska användningen inte ännu har nått ut till massorna. Så jag gick tillbaka tills skolbänken. Först läste jag ett gäng coachutbildningar och sedan också mental träning. När man hör begreppet mental träning så tänker många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala bien som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träna sig så att ens tankar och känslor och inre bilder jobbar för att hjälpa mig i livet, istället för att stjälpa mig. Att det som sker inom oss, jobbar för oss. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom i håg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande saker som jag kommer att prata om. Alla vet egentligen de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare tränar löpning. Avsätter tid där vi fokuserar på att bli bättre. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Oftast gör vi det här med hjälp av ljudband. Lars eric uneståhl som är den mentala tränngens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Det finns andra som också har gjort sådana här band. Jag har till och med gjort det och om du går in på min hemsida monkeymindset.se och fyller i din epostadress så ger jag dig det du behöver för att komma igång. Både ljudband och instruktioner. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och nästa vecka kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Tack för att du har lyssnat. På återhörande.

Podd nummer 1, 2016 Välkommen till premiäravsnittet av Monkey mindset. En podcast som framför allt, men inte bara, kommer att handla om mental träning. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare, och I det här, det första, avsnittet kommer jag bland annat att prata om Gandhi, min bakgrund som pokerproffs och så kommer jag ge en kort beskrivning på vad mental träning är och hur du kan ha nytta av det. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme meditation varje dag. När hans schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis svar blev då "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar på meditation". Gandhi hade förstås rätt och inom de flesta områden hade det här sättet att tänka varit en självklarhet. När kraven ökar så behöver det tas hänsyn till. Om en maskin ska klara stora påfrestningar ser du först till att den är tillräckligt kraftfull. Om maskinen sedan ska kunna klara mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. När det gäller vår mentala styrka tänker vi inte så. De flesta är överens om att de mentala påfrestningarna förändras, framför allt ökar den upplevda stressen, men väldigt lite görs för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på till hela livet kraschar. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du är nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Mental styrka är precis som fysisk styrka, en träningssak. Men låt mig ta det här första avsnittet till att berätta lite kort om vem jag är och vad mental träning är. I grunden är jag ekonom och journalist och jag har arbetat inom bägge dessa yrken även om det inte var under någon särskilt lång tid. Det som har präglat mitt liv mest, och skälet till att jag idag är mental tränare, är de ungefär åtta år som jag var pokerproffs. Jag var väldigt seriös med mitt pokerspelande. Jag läste mycket och strävade hela tiden efter utveckling. Jag var ingen stjärna på något sätt. du har inte läst om mig i tidningen eller sett mig på tv. men jag var i alla fall proffs. När folk frågade hur bra jag var så brukade jag säga att om det hade varit fotboll så hade jag varit vänsterback i ett mellanlag i holländska ligan. Det fanns alltså tusentals spelare som var bättre än mig men i den totala pokerpopulationen var jag bättre än 99 procent av alla spelare. Ganska snart insåga jag viktig den mentala biten var. Inte den mentala biten i den meningen att man läser sina motspelares handlingar och på så sätt förstår vilka kort du har utan den mentala kampen mot sig själv. Att kunna prestera så bra som möjligt så ofta som möjligt, att kunna ta stora och långa motgångar på bästa sätt kanske framför allt att kunna hantera den stress det innebär att spela drygt 500 pokerhänder per timma när jag spelade online och den press som kommer av att att gambla om stora summor pengar. Att kunna leva ett bra liv utanför pokerbordet oavsett om jag hade vunnit eller förlorat den dagen, den veckan eller den månaden. En stor del handlade om att kunna prestera på topp i jobbet och fungera normalt, alltså må bra och vara lycklig, i livet i stort, trots att jag hade ett jobb som innebar hög press och mycket stress. Efter ett tag förstod jag att det faktiskt gick att påverka det mentala. Att det fanns metodet jag kunde använda för att må bättre, fungera bättre och i slutänden också prestera bättre. Och de här metoderna var inte svårtillgängliga eller komplicerade. de var lätta att göra och tog inte heller mycket tid. Men det räckte inte att veta om dem, jag var tvungen att verkligen göra dem. Ju längre tiden gick, desto mer intresserad blev jag av de här bitarna. Mitt eget intresse började så smått att skifta från poker till det här med mänskligt beteende. Vad vi kan göra för att göra livet både enklare och bättre..Det finns så mycket att vinna på att jobba med de här bitarna. Inte bara för mig eller dig eller för individen, utan för oss alla. För samhället. Och det är ett område där vi vet väldigt mycket om vad som funkar men där den praktiska användningen inte ännu har nått ut till massorna. Så jag gick tillbaka tills skolbänken. Först läste jag ett gäng coachutbildningar och sedan också mental träning. När man hör begreppet mental träning så tänker många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala bien som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träna sig så att ens tankar och känslor och inre bilder jobbar för att hjälpa mig i livet, istället för att stjälpa mig. Att det som sker inom oss, jobbar för oss. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom i håg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande saker som jag kommer att prata om. Alla vet egentligen de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare tränar löpning. Avsätter tid där vi fokuserar på att bli bättre. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Oftast gör vi det här med hjälp av ljudband. Lars eric uneståhl som är den mentala tränngens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Det finns andra som också har gjort sådana här band. Jag har till och med gjort det och om du går in på min hemsida monkeymindset.se och fyller i din epostadress så ger jag dig det du behöver för att komma igång. Både ljudband och instruktioner. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och nästa vecka kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Tack för att du har lyssnat. På återhörande.  

Läderindustrin i indiska Kanpur förgiftar staden. Ändå säljer svenska företag varor härifrån trots att de säger sig värna om miljön. Kalibers granskning av ridsportens smutsiga baksida, del 2. En man som är klädd i vita, lite smutsiga kläder kommer emot oss. Han viftar med armarna för att få vår uppmärksamhet. Vi har precis klivit ur bilen i en liten by som ligger i utkanten av den indiska industristaden Kanpur. Det visar sig att mannen är bonde och han vill berätta för oss vilka problem han och andra bönder i hans by får på grund av den stora läderindustrin i staden. Garverierna, det är deras fel säger han. Han har medicinska problem med att det kliar, de har hudproblemen, allergier. Och matsmältningsproblem, översätter vår tolk.­ Från vattnet? Ja, från vattnet, eftersom de använder det här vattnet.Mannen visar sina armar och berättar att de alltid kliar, han har fått någon typ av eksem. Andra i byn har fått magproblem, berättar mannen som heter Rajan. Och skördarna är nästan helt förstörda. När han försöker så vete så växer det inte längre, så nu försöker han livnära sig på att odla en speciell blomma som används i hinduiska tempel. Och allt är vattnets fel säger han, det är giftigt. Det är det som gör människorna och djuren här sjuka. Men vi har inget val, vi måste använda det här vattnet. Det här vattnet är förorenat av kemikalier, säger Rajan. Folk förlorar sina fingrar på grund av vattnet, bönderna arbetar med händerna i jorden och i vattnet som är fullt av kemikalier och tungmetaller, och det här gör att deras fingrar fräts sönder, berättar Sushmita Sengupta som jobbar i vattenteamet på den New Delhi baserade organisationen Center for Science and Environment.Sushmita Sengupta har varit i Kanpur och gjort research om föroreningarna där. Hon berättar att nånting som kan liknas vid spetälska drabbar bönderna som arbetar med händerna bland grödorna. Mixen av kemikalier och tungmetaller som finns i vattnet gör att skinn och muskler fräts sönder.I förra veckan kunde Kaliber berätta om hur indiska arbetare riskerar sin hälsa när de tillverkar ridutrustning som säljs i svenska butiker. Vi reste till den indiska industristaden Kanpur där man tillverkar ridprylar till många länder, bland annat Sverige. Vi kunde berätta om de svenska företagen Gekås i Ullared, Hööks hästsport, Biltema, Granngården och grossisten Globus. Och hur de handlar med ridutrustning som tillverkats på fabriker i Kanpur under förhållanden där arbetarna utsätts för risker. Från förra veckans program:Det är 45 grader varmt i Kanpur i norra Indien när vi visas runt i de dåligt ventilerade fabrikerna. Inte på något av de garverier som vi får besöka ser vi arbetare med skyddsutrustning. Vikram som jobbar i ett garveri berättar att han får andningsproblem av sitt jobb."Inte på någon av de fabriker som vi besökte såg vi arbetare som hade skyddsutrustning mot kemikalier, det låg skräp, högar av tyg och annat brännbart material runt om i lokalerna, tomma och fulla behållare med brandfarliga ämnen låg huller om buller. Vi pratade med arbetare och läkare som vittnade om att folk blev sjuka av sina jobb.Men problemen som finns kopplade till läderindustrin i Kanpur stannar inte där. Kemikalierna och tungmetallerna som används för att tillverka läder påverkar så många fler än bara dem som jobbar i fabrikerna. Det drabbar också dem som lever i och omkring staden. Och de här miljöproblemen har varit kända i årtionden. Är det här okänt för de svenska företagen? Eller blundar de för det? De har ju uppförandekoder där det står att deras leverantörer ska ta miljöansvar och att de själva kollar upp att det här efterlevs. Idag fortsätter Kaliber granskningen av ridsportens smutsiga baksida. Företagen det handlar om heter alltså Gekås i Ullared, Hööks hästsport, Granngården och Biltema. De säljer alla ridutrustning som är tillverkad i Kanpur. Antingen produktion av egna märken eller som återförsäljare, eller både och. Och de säger alla att varorna de säljer ska tillverkas på ett juste sätt, även när det kommer till att ta miljöansvar. Som minst ska deras leverantörer och underleverantörer följa lagarna i det land där varorna tillverkas. Vi är en stor aktör, vi har väldigt många besökare, alltså mycket ögon på oss. Och det är naturligt att vi känner ett engagemang även i miljöfrågor, säger Jan Wallberg, koncernchef Gekås.­ Allmänt ett miljöansvar måste alla företag ta, säger Per Sigvardsson, VD Granngården. Ja, vi tänker väl ganska, eller väldigt mycket på det just nu i alla fall, och har gjort i några år i bolaget om man säger så. Code of conducten i säg tar ju sikte på leverantörernas underleverantörer om man säger så. Uppfylla alla regler som finns i landet givetvis då, vi pratar hälsa och säkerhet, vi pratar miljö och kemikalier, säger Joachim Höök, VD Hööks.Det är lätt att förstå att när det kommer till garvningen och tillverkning av läder i Kanpur så är det en industri som skadar miljön. Bara man googlar orden Kanpur och pollution så kommer det upp otaliga texter om miljöförstöringen som garverierna orsakar. Indisk media skriver ofta om ämnet och det senaste året har de lokala myndigheterna påbörjat ett arbete med att stänga nästan hundra garverier i Kanpur för att försöka få ner volymen på det gifta vatten som släpps ut. Dessutom granskar den indiska miljööverdomstolen The national green tribunal huruvida alla garverier i Kanpur ska tvingas stänga. Utsläppen som garverierna orsakar är olagliga.Men Kaliber reser ändå till Kanpur för att med egna ögon få se föroreningarna och få träffa de människor som drabbas av dem. Och för att ta reda på hur det ser ut bestämmer vi oss för att följa vattnet.Vi börjar vid garverierna. Det är här som råhudar från till exempel vattenbufflar bearbetas i en lång process för att till slut bli till läder.Det finns flera hundra garverier i Kanpur, enligt myndigheterna kan det vara så många som mellan 400 och 700 stycken, men bara 170 av dom finns registrerade. De flesta ligger i området Jajmau precis invid den heliga floden Gagnes som rinner genom Kanpur.Garvning av hudar räknas till en av de mest förorenande industrierna. I garvningsprocessen kan uppemot 130 olika kemikalier och tungmetaller användas, som krom, ammoniak, svavelsyra, tensider och mängder av salt.Kemikalierna blandas med massor av vatten, vatten som ju måste ta vägen nånstans efter att det använts i garveriet. Här i Kanpur rinner det ut i floden Ganges, eller som bevattning till böndernas åkermark.Från garverierna tar vi oss vidare på vår tur genom staden för att se vad som händer med garveriernas avfall.Första stoppet är en av de soptippar där garverierna dumpar sådant material som blivit över i tillverkningsprocessen. Vi går in på området som är ungefär lika stort som en fotbollsplan, marken är grå och här och där ligger högar av blåaktiga läderrester färgen är ett resultat av kromgarvningen. På andra ställen ligger högar av hår och andra djurrester. Så här beskriver Kalibers reporter det på plats:Man kan se att runt i kring den här stora soptippen är det små skjul där folk alltså bor. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva den här lukten, det luktar som någon slags blandning av typ våt ko och kemikalier, det luktar inte så där jättegott. Ok, jag kan inte gå närmare det där, lukten är för stark för mig.Enligt den lokala miljöorganisationen Eco Friends så finns det runt tio till 15 sådana här soptippar runt om i Kanpur där man dumpar överblivna rester från garverierna. En del av resterna eldas upp, en del rinner iväg med vattnet när det regnar och sprids ut i området. Områden som folk alltså bor i. Medan vi står på soptippen kommer en lastbil och kör in. På flaket är det fullt av blöta slemmiga blåaktiga läderslamsor. Några män hoppar upp på flaket och börjar skyffla av avfallet. Jag tar en bild på dem men det gillar de inte. Mannen där sa att vi inte fick ta bilder, varför vill de inte att vi tar bilder? frågar reportern Jitendra Dixit från Eco friends. Det är olagligt att dumpa avfall så här, säger han.Vi åker vidare till ett tempel som ligger på strandbanken till floden Ganges. Bredvid templet finns ett utlopp där garveriernas vatten rinner ut. På vägen dit åker vi över en bro och jag ser hur en grupp människor står och tvättar kläder i floden inte långt från området där garverierna ligger. Reportern berättar från platsen:Nu står vi alltså vid det här diket där garveriernas överblivna vatten rinner ut i floden. Men just nu så verkar de alltså inte släppa ut något sådant här överblivet vatten, för då ska vattnet vara helt brunt här och nu är det mera grågrumligt. Plus att eftersom det är monsunsäsong så är floden väldigt, väldigt bred och det är jättemycket vatten i den just nu så då syns inte de här utsläppen lika mycket.Alla garverier i Kanpur ska ha ett eget reningsverk i anslutning till fabriken. De ska också ha en återvinningsenhet, där man samlar ihop använt krom, förklarar Rakesh K Jaiswal som är president för Eco Friends. Sen ska vattnet vidare till stadens centrala reningsverk för att renas ytterligare. Men det här fungerar inte. Vattnet som kommer ut från garverierna får inte innehålla mer än 2 mg krom per liter, förklarar Rakesh K Jaiswal. Men oftast innehåller vattnet som kommer ut från garverierna nästan hundra gånger mer, mellan 150-200 mg krom per liter. Det finns några få garverier som är bättre på att rena sitt vatten, säger Rakesh K Jaiswal, men ingen är helt bra. Det är svårt att hitta något här i Indien som är helt perfekt, säger han.Efter att vattnet lämnat garveriet är tanken att det ska vidare till stadens centrala reningsverk ett reningsverk som garveriägarna och myndigheterna ska betala för och sköta tillsammans. Men inte heller det fungerar. Varje dag släpper garverierna i Kanpur ut 50 miljoner liter vatten som är fullt av kemikalier, berättar Rakesh K Jaiswal. Men det centrala reningsverket har bara kapacitet att rena nio miljoner liter, så resten åker rakt ut i floden orenat. Det vatten som det centrala reningsverket har tagit hand om förs ut till åkermarkerna kring staden för att användas som bevattning, men inte heller det är rent, berättar han. Du kan se kvalitén på vattnet som används som bevattning, säger Rakesh K Jaiswal.Vi åker vidare längs vattnets väg. Vi passerar huvudgatan i området Jajmau, där garverierna ligger på rad efter varandra. Vi fortsätter förbi det centrala reningsverket som ligger i slutet av gatan och kör tills vi kommer till den plats där vattenet från det centrala reningsverket kommer ut. Kalibers reporter beskriver från platsen:Ok, nu står vi alltså här vid utsläppet från det här centrala reningsverket, där vattnet som ska vara renat genom alla steg liksom rinner ut, men vattnet som kommer härifrån det är liksom, ja vad är det, typ grå grönaktigt. Så det här ska vara renat? Det här är det säkra vattnet som är för bevattning, säger Jitendra Dixit på Eco Friends ironiskt. Men det är inte säkert? Nej, det är inte säkert, säger han.Från stället där vi står förs vattnet vidare till åkermarkerna i långa smala kanaler. Vi åker max någon kilometer och där börjar en del fält breda ut sig. Vi stannar i den första byn vi kommer till. Där träffar vi bonden Gesempku som är i 50-års åldern. Han sitter i en liten kiosk med ett stort bandage runt ena foten. Han kan inte längre jobba på fälten berättar han. Han är säker på att det bara beror på vattnet. För till och med ett litet sår som man får, på grund av vattnet blir det mer allvarligt, översätter vår tolk.Gesempkus fot började bli sårig när han gick runt på åkern och jobbade, nu har det gått sex månader utan att det har läkt, berättar han. Han har varit hos läkaren och fått mediciner men de har fortfarande inte hjälpt. Han själv är säker på att det är kemikalierna i vattnet som orsakat såren. Och skördarna blir bara mindre beklagar han sig, hans produktion har gått mer med 70 procent, säger han. Produktionen har gått ner jättemycket, det påverkar min familj, säger han.I samma by träffar vi bonden Rajan, han med eksem på armarna som vi hörde i början av programmet. Och längre in i byn träffar vi några bönder som sköter om sin flock med bufflar. De berättar att de köper bufflarna från ett område nära Delhi, när de kommer hit mjölkar de upp till 15 liter om dagen, men efter några veckor så ger de knappt tio liter.Bönderna berättar att problemet funnits i många år. Men att det blir allt värre. De har demonstrerat och protesterat för att få myndigheterna att göra något. Då kommer folk dit och tar prover och bilder men inget mer händer, säger de. Eller jo, eftersom myndigheterna har konstaterat att grundvattnet i byn är förorenat, får de vatten från tankbilar nu istället som de kan ha till att dricka.Att grundvattnet i Kanpur har blivit förorenat bekräftar även Satish Sinha som är biträdande direktör på miljöorganisationen Toxics Link.Han berättar att han varit med och gjort en studie tillsammans med den myndighet som ska hålla koll på föroreningar, The Central Pollution Control Board. De tog prover på grundvattnet runt om i Kanpur och hittade tydliga bevis på att vattnet var förorenat av sexvärt krom. Vatten som folk alltså dricker.Det är framför allt krom som används när man garvar hudar på kemisk väg. Vanligtvis använder man trevärt krom när man garvar, men det trevärda kromet kan övergå till att bli sexvärt krom om garvningen görs på fel sätt. Sexvärt krom är klassat som cancerogent och kan ge upphov till flera olika cancerformer.Men vattnet som släpps ut i floden Ganges eller till åkermarkerna har inte bara rester av krom, utan i det finns en blandning av hälsofarliga kemikalier som garverierna använt i sin tillverkningsprocess. Vi hör Rakesh K Jaiswal på Eco Friends. I varje familj kan man träffa på någon som är påverkad av det förorenade vattnet, säger Rakesh, och i vattnet är det också krom som orsakar cancer. Men folk här är fattiga och har inte råd att gå till bra läkare, så cancern blir aldrig upptäckt innan de dör.Vad gör då de indiska myndigheterna åt problemet? I byn träffar vi också Humil Omar. Han jobbar för ett statligt projekt som heter Ganga Action Plan. Den indiska regeringen sjösatte det här projektet redan på 80-talet som ett initiativ för att försöka rena den gravt förorenade floden. Men han erkänner utan omsvep att man inte kommit så långt. Det görs många studier på föroreningarna i vattnet och hur man skulle kunna motverka dem, men utöver det händer det inte så mycket, säger Humil Omar.Men, som vi redan berättat, har myndigheterna också börjat stänga ner nästan hundra garverier för att försöka få ner mängden förorenat vatten som släpps ut, och det pågår en granskning i den indiska miljööverdomstolen huruvida alla garverier ska tvingas stänga.Vi har nu följt vattnets väg från garverierna till åkermarkerna. Vi lämnar byn och åker tillbaka in till staden. Där träffar vi Mr. Sultan som är med och leder ett av de större läderföretagen. De garvar 400-500 buffelhudar om dagen, säger han stolt. Inte heller han förnekar problemen med utsläppen till floden och menar att garverierna gör så gott de kan. Alla är seriösa, till och med läderindustrin är väldigt seriös när det gäller att rena Ganges. De vill inte förorena floden, säger Mr. Sultan.Han berättar att det görs olika studier på hur det centrala reningsverket i Kanpur skulle kunna förbättras både vad gäller själva reningen, men också kapaciteten att rena mer vatten. Men att genomföra det här är dyrt och det finns en konflikt kring vem som borde betala: garveriägarna, myndigheterna i Kanpur eller Indiens regering. Själv tycker han inte att det är garveriägarna som borde behöva stå för hela kostnaden.Efter en vecka i Kanpur har vi nu också med egna ögon sett utsläppen från garverierna. Tidningarna skriver om utsläppen, den indiska regeringen har länge varit medveten om problemet, lokala politiker och myndigheter likaså, garverinäringen själv, miljöorganisationer, bönder problematiken är välkänd. Utsläppen är dessutom olagliga. Att garverierna släpper ut orenat vatten är inte tillåtet. Det som sker är ett brott mot dom indiskalagarna, säger Satish Sina på miljöorganisationen Toxics Link. Myndigheterna vet om det men ändå händer inget.Något som Humil Omar som jobbar för det statliga projektet Ganga action plan också medger. Alla vet om problemen men kanske är det är ingen som riktigt lyfter upp dem till den högsta nivån, så Högsta domstolen kanske inte har hela bilden tydlig för sig, säger han.Och det är alltså i den här staden som mycket av den ridsportutrustning som säljs i Sverige tillverkas. Hööks, Biltema, Gekås och Granngården har alla varor härifrån i sina butiker.Men utsläppen från garverierna och miljöförstöringen är ju kända, så hur är det möjligt att de svenska företagen säljer produkter som tillverkas här? De säger ju att de tar ansvar för miljöpåverkan vid tillverkningen av de varor de säljer. Och i sina uppförandekoder så skriver de att deras leverantörer som minst ska följa lagarna i det land där tillverkningen sker. De skriver dessutom att de kontrollerar att kraven de ställer följs.Men när vi frågar de svenska företagen, som säljer lädervaror som träns och grimmor just härifrån, vad de känner till om de här miljöproblem så är det ingen av dem vi pratar med som säger sig känna till det här.Hööks hästsport har sysslat med sadelmakeri sen 1930-talet, nu producerar de sina egna märken i bland annat i Kanpur. VD och delägare Joachim Höök har själv varit i Kanpur, men han säger sig inte känna till något om utsläppen som garverierna orsakar: Ingenting egentligen, inte mycket i alla fall. Det var inget som du fick veta något om när du var där? Nej, nej. En sak som jag tycker är lite konstig, för jag har ju varit där nu nyligen, och man får ju tidningen på hotellet och varje dag så är det ju om de här miljöproblemen från garverierna och utsläppen i floden. Och det är ju liksom allmänt känt i staden de här problemen, så hur kan ni inte veta om det? Ja, det är ju en bra fråga i så fall. För som sagt jag själv har varit i Kanpur, men nu var det många år sen. Om våra inköpare har missat att läsa tidningen och missat nyheterna och inte fått informationen, det är väl olyckligt givetvis i så fall. Hur tycker du att det går ihop med ert miljöarbete, era miljökrav? Det är klart att det som du säger till mig nu, att de inte följer lagar och regler på garverierna i Indien, då är det nyheter för mig givetvis då. Och det är ju klart att det känns ju inte alls bra på så sätt då.Inte heller Granngården säger sig känna till miljöproblemen. Trots att det är ett bolag som omsätter nästan två miljarder om året, menar de att det är deras leverantörer som ska göra kontrollerna av produktionen, det är deras ansvar, och Granngården litar på dem. Det säger inköpschefen Henrik Larsson och VD Per Sigvardsson: Jag tänker att vi får tala med vår leverantör. Om det är så. Det är helt fel om det är på det sättet, säger inköpschefen Henrik Larsson. Men den här code of conducten, och det här ni skriver på er hemsida, det är ju för era kunders del, lurar ni inte kunderna då att ni har koll, att det här sköts på ett juste sätt, när ni faktiskt inte kollar om det stämmer? Om vi får en indikation på att det finns missförhållanden på ett eller annat vis då tar vi det på största allvar och, ett tar upp en dialog med den leverantören som vi köper den här produkten ifrån och hör vad de har att säga om det här. Och två, om det inte blir en åtgärd då får det en konsekvens i vårt samarbete, säger VD Per Sigvardsson. Ni sa att ni är ett litet företag, att ni liksom inte kan ha den här kollen, fast ni gör väl ändå en vinst varje år, kan man inte avsätta en viss andel pengar till att ha bättre kontroll?­ Vi pratar tusentals, eller i alla fall ett antal hundra leverantörer, och ett antal tiotal, femtontal, tjugotal länder, så den organisationen har de stora kedjorna, men vi har inte den kapaciteten. Vilket ansvar tycker du att ni har för de produkter som ni köper från andra delar av världen och den miljöpåverkan de har? Ja, vi ska inte jobba med leverantörer som inte följer dom lagar och regler som finns, och dom policys som finns, säger Per Sigvardsson.Inte heller Gekås säger att de känner till miljöproblemen, och menar att det är deras kontroll som brustit. Jan Wallberg är koncernchef och Malin Helde är VD med ansvar för inköp på succévaruhuset. Ni har uppenbarligen varit där och vi har inte, och är det inte okej så är det ju en klar signal till oss att vi bör ha bättre koll på hur det ser ut där i området, säger Jan Wallberg. Hur kommer det sig att ni inte har varit där och kollat? Det är väl något vi får titta på ordentligt. Men det är återigen stickprovskontroller, vi tittar på stora leverantörer, stora produktområden, där det också är riskområden såklart. Så försöker vi göra en vettig prioritering på vilka vi åker till. Men det här har vi ju inte säger Malin Helde. Men när ni ändå har olika krav ni ställer, miljökrav, arbetsmiljökrav och sånt, hur kan ni ställa upp såna krav om ni faktiskt inte kollar att det efterlevs? Ja, du har rätt. I den bästa av världar skulle man vara ute och titta på varje leverantör, och den leverantörens underleverantörer. Som kan vara många. Och då tror jag, vi är nog inte ensamma om att man väljer att ha en struktur och metodik där man gör just stickprovkontroller och försöker hitta och jobba med leverantörer som där man har förtroende och tror att det ska fungera. Men jag tror, i det här fallet så är det uppenbart att det här har gått förbi oss på ett sätt som inte är okej, säger Jan Wallberg.Biltema är det enda företag som inte vill vara med på någon intervju med oss. Detta trots flera mail och telefonsamtal till deras presschef Henrik Jarl. Biltema, Henrik Jarl. Hejsan. Det här är Veronika Karlsson på Sveriges Radio. Hejsan hej. Vi pratades vid i förra veckan att du Ja, det stämmer bra....att du skulle återkomma till mig med möjlighet till en intervju i veckan. Ja, det har uppstått en viss situation på vår arbetsplats. Aha. Så jag tror nog att vi får hoppa över denna gången. Det blir bäst så.Vi får ingen intervju med någon på Biltema utan företaget skickar istället ett mail där de skriver att de tar problematiken på fullt allvar.Och precis innan det här programmet är klart, får vi nytt mejl från Biltema. De skriver att de gjort en revision hos leverantören  i Indien och att de som ett resultat av det besöket kommer upphöra köpa in läderprodukter med detta ursprung.Också de andra företagen säger till Kaliber att de nu ska undersöka förhållandena i Indien närmare. Vi hör Joachim Höök på Hööks hästsport. Så får vi ju titta närmare på vad det kan bero på och vad vi skulle kunna göra åt det i så fall. Vad skulle ni kunna göra åt det? Att betala mer för produkterna för att de skulle renas om man säger så? Ja, det skulle det väl absolut kunna vara, om nu detta är ett problem, så är det klart att det skulle kunna vara så. Det är ju inte bara vi som köper grejer därifrån, det gör ju hela världen, och hela hästsportbranschen om det är den vi pratar om specifikt nu då. Det finns ju inte ett fint varumärke på fina gatan heller som inte köper varor från Kanpur. Det är klart att alla måste hjälpas åt och dra sitt strå till stacken i så fall, säger Joachim Höök.De indiska miljöorganisationerna är i alla fall på det klara med att de svenska företagen måste ta sitt ansvar. De internationella och andra stora företag som producerar sina varor här måste ta ett mycket större ansvar, säger Satish Sina på Toxics Link. Någon del av vinsten som de gör måste komma samhället här tillgodo, och de måste försäkra sig om att människor och miljö inte kommer till skada.Bonden Gesempku, han med såret på foten som inte vill läka, har bara en sak att säga. De borde rena vattnet, så att vi kan syssla med jordbruk här, så att vi också kan dra nytta av jordbruket. De måste rena vattnet, avslutar han. Reportrar: Veronika Karlsson och Matilda Eriksson-RehnbergProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se   

Så här tätt inpå släpp brukar vi inte vara. Vanligtvis fegar vi och har åtminstone två dagar på oss att släppa podden. Men visst adderar stressen någonting? Visst hör man lite extra på våra röster att vi är på gång! Per i sin Podd-garderob 2.0, Sebastian som gömmer sig på kontoret till tonerna av sina “Groupie”-sjungande barn och Anders stressad att få äta korv. Men i övrigt tar vi oss, precis som vanligt, fram till nästa veckas film. Det bjuds... Läs Mer The post 63.5 - Tveeeksamt? appeared first on Tveksamt.

Så här tätt inpå släpp brukar vi inte vara. Vanligtvis fegar vi och har åtminstone två dagar på oss att släppa podden. Men visst adderar stressen någonting? Visst hör man lite extra på våra röster att vi är på gång! Per i sin Podd-garderob 2.0, Sebastian som gömmer sig på kontoret till tonerna av sina “Groupie”-sjungande barn och Anders stressad att få äta korv. Men i övrigt tar vi oss, precis som vanligt, fram till nästa veckas film. Det bjuds på filmtips och Anders plockar upp en gammal efterlängtad qvizt. Vi hörs snart igen, då med en insjungen vår och med politiska tåg färskt i minnet. Puss/ Sebastian Glöm inte att tipsa om filmer ni vill att vi snackar om och att följa oss på alla sociala medier! Här hittar ni oss! FACEBOOK! https://www.facebook.com/tveksamt INSTAGRAMhttps://www.instagram.com/tveksamtpodden/   Support us!

Nu i påsk sänder vi det vi kallar Fråga Medieeliten igen. Den här gången ska det handla om sportjournalistik.Vanligtvis är det ju vi på redaktionen som ställer frågorna - men i helgens program är det ni lyssnare som ska få ställa era frågor och ställa mediemakthavarna mot väggen. Och Medieeliten består den här gången av: Per Yng, sportchef på Sveriges Television. Susanna Andrén, reporter, kommentator och programledare på Radiosporten. Robert Laul, reporter på Sportbladet. De får svara på frågor om sportfrågan "hur känns det, om spelindustri, bilden av supporterkulturen och om nationalistiska kommentatorer på landslagsmatcher. Och mycket annat. .

Veckans junkvinylcurator heter Elin Franzén och är ljudetnolog och vardagsljudsbloggare på Kitchen Sink Sounds. Vanligtvis rockar hon en digital field recorder med stereomikrofon, men här inträder hon i den superanaloga vinyldimensionen. I näven: femtio kronor.

Överbelagda förlossningsavdelningar och personal som går på knäna - och barn som mist livet i samband med födseln. Kaliber har under hösten berättat om de brister i förlossningsvården sjukhusen själva anmält. Men vad händer med de misstag sjukhusen själva inte rapporterar? Redaktionen har också följt upp reportaget om den då 11-årige autistiske "Elias". När hans mamma ifrågasatte kommunens erbjudande om ny skolplats 35 mil hemifrån, tvångsomhändertogs han och skjutsades iväg med polis. Idag är han 14 år och kan själv berätta om det som hände. I två reportage följer vi den här veckan upp tidigare granskningar. Nya fall av allvarliga skador i förlossningsvården - som inte anmälts av vården. Och vad hände med 11-årige autistiske Elias som tvångsomhändertogs och som vi berättade om 2010? Kaliber följer idag upp två tidigare granskningar. För några veckor sedan sändes vi två program där vi granskade den svenska förlossningsvården. Vi gick igenom Lex Maria-anmälningar från de senaste åren och kunde visa hur platsbrist, stress och underbemanning brister inom fosterövervakningen bidragit till att barn skadats eller till och med dött under de senaste åren. Men idag kan vi berätta fallen so inte anmäls. När det sker en allvarlig vårdskada ska det anmälas enligt lagen om Lex Maria. Vården ska sedan utreda skadan för att förhindra att samma sak sker igen. Och rapportera till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Men vi har hittat fal som inte anmälts enligt Lex Maria. Trots att det finns läkare som bedömer att det handlat om en vårdskada som hade kunnat undvikas. Det handlar om barn som fått hjärnskador i samband med förlossningen. Vi börjar i Lund. December 2013.  På parkettgolvet kryper Linnea 2.5 år. Det var bara några veckor sedan hon lärde sig krypa. Sakta men säkert tar hon sig fram över golvet till pappa Per som sitter i soffan med utsträckta armar. Linnéa, en envis men oftast glad 2.5 åring har en brun tofs på huvudet och tecknar med händerna för att göra sig förstådd. Men på en digital fotoram i familjens hall visas bilder av Linnéa när hon är nyfödd.  Linnea ligger nedkyld, har en massa slangar i sig och är svullen. – Det där är det kändes som en chock. Jag såg henne där första gången också. Jag vaknade upp några timmar senare och då hade de redan sövt ner henne och kylt ner henne. Några timmar efter att Linneas föräldrar Tina Lindman och Per Fredlund kommit in till förlossningen i Lund 2011, för att föda sitt första barn, kopplas Tina bort från den maskin som övervakar Linneas hjärtljud i magen. Tina behöver gå på toaletten. Men innan dess har Linneas hjärtljud varit avvikande, hon har bajsat i fostervattnet och Tina har feber.  När fosterövervakningen kopplas upp igen efter toalettbesöket är Linneas hjärtljud så dåliga att läkare beslutar om ett snitt. När Linnea föds andas hon inte. – Asså jag kommer ihåg när jag vaknade upp från narkosen. Var då ju Per där och hans syster hade kommit och hon hade tagit ett foto på Linnea.  Och jag kommer ihåg att jag såg bilderna, men tänkte att hon lever inte. Jag tänkte att jag är den enda som har förstått att hon inte lever för jag tänkte att Per inte förstod det för de stod ju där och sa att du har ju fått en flicka. Jag kommer ihåg den paniken att hon lever ju inte. De har inte förstått att hon inte lever. och sen när den chocken väl la sig så började jag tänka att allt gick bra och allt har löst sig men så innan jag hade träffat Linnea så kom ju en läkare in från neonatal och berättade då om att de hade kylt ner henne för att det var risk för att få hjärnskador och sånt. Linnea kyls ner för att minska risken för hjärnskador och när hon är fyra dygn görs en magnetkameraundersökning av hennes hjärna. Tina och Per får besked om att man inte kan hitta några tecken på hjärnskador i nuläget. Men månaderna går. Upprepade besök inom vården. När hon är 10 månader vill barnhabiliteringen att bilderna från den magnetkameraundersökning hon gjorde vid fyra dagars ålder ska granskas igen. Nu blir bedömningen en helt annan. Det finns tecken på syrebristrelaterade hjärnskador. --  Och det kändes, det var ju inte…man hade ju träffat Linnea precis innan men bara man fick reda på det så plötsligt blev det väldigt konstigt att veta att hon har en fysisk skada i hjärnan som egentligen har funnits där hela tiden. Läkarna bedömer att Linnea har en cp-skada. Efter förlossningen ansökte Tina och Per om ersättning till Linnea hos Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag Patientförsäkringen LÖF som betalar ur ersättning för skador inom vården som de bedömer som undvikbara vårdskador enligt patientskadelagen. I våras kom beslutet. Linnea har rätt till ersättning.  Tre läkare har gjort bedömningar. En av LÖF:s läkare gör bland annat bedömningen att fanns tecken på att Linnea riskerade syrebrist flera timmar innan hon förlöstes. En annan menar att det  var fel att koppla bort CTG-övervakningen som mäter hjärtljud vid Tinas toalettbesök. Hur var det att få det beskedet då? – Ja man grät…Ja men grejjen var ju att det hade inte behövt hända. – Ja även om det var det svaret man kanske ville ha så är det rätt jobbigt att få det för då tänker man att fan varför gjorde ni inte som ni skulle… Men samtidigt som Patientförsäkringen gjort bedömningen att det är en undvikbar vårdskada så har Skånes universitetssjukhus  i Lund inte anmält det som hände Linnea enligt Lex Maria. Något Per och Tina tycker de borde gjort. – Vi vill ju inte att det här ska drabba någon annan. Sen vet vi ju att det går ju inte dra tillbaka tiden så det blir bra med Linnea men det är på något vis att de tar det på allvar detta är ju en jätte hemskt grej och det är ju något de borde ändra på och det borde vara bra för de själva också ifall detta skulle hända igen. Andreas Herbst är verksamhetschef vid Kvinnokliniken i Lund. Han jobbade inte där när Linnea föddes, men har snabbt satt sig in i ärendet för att kunna svara på våra frågor. – Mitt spontana intryck är att det här inte är självklart att det borde ha Lex Maria anmälts. Därför att när jag ser på ärendet så är det inte för mig uppenbart att här har varit en vårdskada som har varit möjlig att undvika. Jag säger inte att det hade varit fel att göra en Lex Maria-anmälan men min bedömning är att det är inte ett sånt här självklart fall att man absolut borde ha gjort det. Andreas Herbst vill inte kommentera detaljerna i ärendet, men menar att det är rutin att koppla bort övervakningen av hjärtljud vid till exempel toalettbesök, om det inte redan är tydligt att något ytterst allvarligt är på väg att inträffa. Efter Linnea föddes tog det fyra månader för kliniken att göra en intern avvikelserapport, något som generellt ska göras så snart som möjligt enligt Andreas Herbst. I det här fallet gjordes det först efter att föräldrarna ansökt om ersättning hos Patientförsäkringen LÖF. – Jag vill inte recensera eller lägga värderingar i hur man handlade det fallet eftersom jag bara har tillgång till journalhandlingar och inte vet hur man resonerade den gången. Men kan du förstå att föräldrarna tycker det är konstigt att man gör en avvikelserapport först när de har gjort en ansökan till patientföräskringen? – Det kan jag förstå. Varför det? – Jag kan förstå att man som föräldrer tycker att det inte är patientens sak att påpeka avvikelser för oss i sjukvården. Patientförsäkringen LÖF har gett Linnea rätt till ersättning. Men besluet kom i Maj 2013, två år efter förlossningen. – Jag har inte läst svaret från LÖF men det är klart att...bedömer de att det är en undvikbar vårdskada så är det klart att då finns ju skäl att rannsaka sig. Vad tänker du göra nu? – Ja jag har ju tittat på det här ärendet det har jag ju gjort och jag kommer ju ha en diskusson med chefläkaren kring det. Vad vill du diskutera? – Handläggningen av fallet. Pelle Gustafsson är chefläkare på Patientförsäkringen LÖF. Han tycker att fall som handlar om barn som  fått hjärnskador under förlossningen och som blivit beviljade ersättning från LÖF enligt patientskadelagen  borde vara anmälda enligt Lex Maria – Nej för att är det så pass allvarligt att det hamnar hos oss och blir…, men så är det så gott som alltid en händelse som är så pass allvarlig att den faller under vad som ska anmälas till Lex Maria eller enligt Lex Maria. Om det inte gjorts då. Vad tänker du kring det? – Nej det är inte bra. Det enda sättet att bli bättre att lära sig och få upp det här till ytan och kunna ta itu med det det är att vi pratar om det och pratar vi om sådana här saker vid sina rätta vad det egentligen är frågan om så är det Lex Maria anmälan punkt slut. Och Tina och Per i Lund är inte ensamma. 2010 föds en pojke på sjukhuset Ryhov i Jönköping. Förlossningen slutar med ett kejsarsnitt efter att pojken visat tecken på att må dåligt i magen. Pojken är livlös och drabbas på grund av syrebristen av en cp-skada. Föräldrarna vill själva inte vara med i programmet, men vill att vi berättar om deras anmälan. De tycker, precis som Per och Tina i Lund, att det som hände deras son borde anmälts enligt Lex Maria. Sonen har liksom Linnea fått rätt till ersättning från Patientförsäkringen LÖF, En läkare gör bedömningen att han borde förlösts tidigare och att "hela skadan är en följd av den felaktiga behandlingen under förlossningen".  Men inte heller här har en anmälan enligt Lex Maria gjorts. Axel Ros chefläkare inom Jönköpings sjukvårdsområde säger idag att en sådan borde gjorts. -- Det var inget medvetet beslut att inte anmäla utan det var helt enkelt så att det här tragiska fallet inte uppmärksammades som ett fall som skulle anmälas enligt Lex Maria. Nej det kom inte till kännedom till chefer eller chefläkare som då arbetar som ett ärende som skulle anmälas. Vad tänker du om det? – Nej det var inte bra. Sånt som är allvarliga vårdskador som uppmärksammas i vården ska utredas så att man försöker ta reda på varför det händer så man kan vidta åtgärder och sen ska det anmälas enligt lagen till Socialstyrelsen var det då IVO är det nu. Syftet med en Lex Maria-anmälan är alltså att uppmärksamma allvarliga fel i vården, så att de inte händer igen. Och det finns ett krav på att anmälan ska göras inom två månader från att någonting har inträffat. – Ja, det är ju för att det är ju angeläget att man får in de här utredningarnai rimlig tid, utredningens kvalitet gynnas ju av att man utreder i nära anslutning till händelsen. Gunnar Moa är avdelningschef och sitter i ledningen för Inspektionen för Vård och Omsorg, som har tillsynsansvar för sjukvården. – Vad kan det som du ser det få för konsekvenser om man anmäler sent? – Ja, ett problem om man anmäler sent och utreder sent i förloppet, då har man ofta svårare att göra en kvalificerad utredning eftersom det kan ju bygga på att…att man får tag i den personal som har varit medverkande och att man har minnesbilder av händelsen kvar, att dokumentation går att få tag på och så vidare så att…återigen, utredningen gynnas ju ofta av att man kan göra den i nära anslutning till händelsen. När något gått allvarligt fel inom vården ska vårdgivarna alltså anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg inom två månader. Vi har hittills hört om fall där det här inte gjorts över huvud taget. Men Kaliber kan också visa att många av de anmälningar som görs inte kommer in så fort som riktlinjerna kräver. Vi har begärt att få ta del av samtliga Lex Maria-anmälningar rörande förlossning som inkommit till IVO under 2012 och fram till september 2013. Och när vi går igenom de 70 anmälningar som vi får ut så kan vi se att den absoluta majoriteten har kommit in för sent. 60 av anmälningarna har inkommit mer än två månader efter att händelsen inträffat. I 39 fall har det tagit mer än 5 månader. Och i 7 fall har det tagit mer än ett år. . Gunnar Moa på IVO igen: – Jag kan inte säga hur pass representativt det här är för alla våra Lex Maria-anmälningar, men det är ju naturligtvis angeläget för oss att vi ständigt håller ögonen på det här så att utredningarna genomförs inom rimlig tid. 2.5 åriga Linnea i Lund lärde sig för några veckor att krypa och kan med hjälp av att teckna med händerna göra sin vilja hörd. Men hon kan inte äta som andra barn i hennes ålder, maten måste vara puread och ju äldre hon blir desto tydligare blir skillnaderna mellan henne och andra barn säger föräldrarna Tina och Per. – det handlar inte om att vi inte är glada för Linnea som hon är. Vi är överlyckliga och vi ser jätte mycket framsteg hos henne nu att hon har börjat krypa eller hasa sig fram det är fantastiskt och det är ofta jag kan sitta nu och titta på Linnea och gråta för att jag kan se att hon….alltså att hon kan krypa det är nog så mycket större för oss än för någon annan som har ett barn som börjar krypa. J Det är liksom inte det att vi inte ser framstegen men det finns ändå ett berg med massa annat som gör livet jobbigt liksom. För oss och för Linnea. Och även om Linnea nu fått ekonomisk ersättning så kan inte Per och Tina släppa att ingen Lex Maria gjorts om Linneas förlossning. – Ja det känns på något sätt som mot respekt för Linnea. Alltså att känna att som sagt när hon blir äldre och man mer kan prata om detta att man kan säga att ja men detta hände dig och det är fruktansvärt men det ledde till att man ändrade och gjorde något så det blev bättre. Den ekonomiska ersättningen har hon ju fått från patientförsäkringen eftersom de har godkänt skadan så det är ju en sak och det är ju självklart också viktigt för oss och för Linneas del men jag tycker det andra är lika viktigt liksom om inte viktigare… Reporter Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Reporter Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Under hösten har det debatterats mycket om skolan och skolgången för barn med särskilda  behov. Ett av våra tidigare program har nu fått ett stort genomslag i sociala medier. Det handlar om en pojke med autism som tvångsflyttades när skolan i Torsby inte klarade av honom. ”Elias har diagnosen autism och det medför svårigheter i samspel med andra, svårigheter att kommunicera.” – Han tycker om att måla på väggen, jag har försökt att dölja det med tavlor, berättar Elias mamma Stina. Hösten 2010 visar Stina mig sonen Elias rum i Torsby. Ett typiskt pojkrum: Lampan, klockan och gardinerna har döskallemönster. – Han gillar döskallar. I hyllan ligger leksakerna kvar. Men Elias är borta. Och han ska aldrig komma tillbaka till det här rummet ”Han har diagnosen ADHD. Det betyder att han är impulsiv, överaktiv.” Den här är hämtat från ett reportage i Kaliber 2010. Inspelningen om Elias diagnoser är från Förvaltningsrätten där det bestämdes att då 11-åriga Elias skulle tvångsomhändertas och flyttas från Torsby till en skola i Linköping - 35 mil från mamma ”Stina”, morföräldrarna och katten Tyson. – Här är hans sovrum. Hemma hos morföräldrarna i Torsby visar Elias morfar var Elias brukade sova när han hälsade på. – Han är ju väldigt fäst vid mig, han har tytt sig mycket till mig. Han ringer hem och säger att han vill hem. Det är jobbigt. Vi kan inte se att det är något fel på pojken så att han ska kastas ut ur kommunen. – I det här klassrummet där det lyser gick han då. Det gick ganska bra tills han började fyran. Är det just det här med flytt, byte av miljö som blir jobbigt för honom? – Ja, och byte av människor. Hen bytte ju både klass och klassföreståndare. De tre första åren gick det förhållandevis bra i skolan. Han hade en egen stödperson som var med honom även på rasterna. Men stödpersonen drogs in. Och i fyran funkade det inte längre. – Då eskalerade det och han började må sämre. Det funkade inte på fotbollsträningen och han hamnade i konflikt med andra barn, han behövde verkligen hjälp. Så då tvingade jag mig mer eller mindre på Barn- och ungdomspsykiatrin, och de startade en utredning ganska snabbt. I mars 2010 var det klart. Då hade de kommit fram till att han hade autism, adhd, koordinationssvårigheter och ångestsyndrom. Diagnoserna gör att Elias kan börja medicineras. Men medicinen hinner inte ställas in och någon utredning om vad som krävs för att klara skolgången görs inte.    Rektorn vill att Elias ska börja i en annan skola och får Socialtjänsten med sig på att placera Elias i en skola i Linköping. Mamma Stina tycker att kommunen borde ordna skolgång närmare. Hon besöker skolan i Linköping men tycker inte att den verkar bra. Den vände sig inte heller till barn autism. Mammans ovilja gör att kommunen bestämmer sig för att tvångsomhändertar Elias enligt den andra paragrafen i LVU lagen om vård av unga. En paragraf som handlar om missförhållande i hemmet. Vanligtvis brukar det innebära att föräldrarna slår sina barnen eller missbrukar för mycket. Men i det här fallet var det mammans  citat ”negativa eller i vart fall tveksamma inställning till specialskola ” slutcitat som enligt domen utgjorde ett sånt missförhållande. Joar Berglund var rådman i förvaltningsrätten: – I det här fallet var det väl egentligen det att hon inte ville gå med på den här speciella skolformen då som barnets ansågs behöva. Så det var väl en lite udda form av andra paragrafen får man väl säga. Inte det vanliga klassiska. Men om det hade varit så att hon hade sagt att hon gärna flyttade med till Linköping, då hade det inte blivit något LVU? – Nej, förmodligen inte. Varför blev det just den här skolan i Linköping? Den ligger ju ganska långt från Torsby. Flera timmars resa. – Ja, nu frågar du igen någonting som jag inte vet. Jag har ju litat på dem som är inom skolan. I reportaget om Elias kunde vi visa att beslutet om tvångsvård byggde på flera felaktiga uppgifter som kommunen lämnat till domstolarna.  Bland annat hävdade kommunen att Elias behövde en specialskola med specialkompetens om Elias diagnoser och att en sån bara fanns tillgänglig i Linköping. Men skolan i Linköping var ingen specialskola som kommunen hävdat. Ingen  av lärarna hade heller specialpedagogisk kompetens. Och domstolen kontrollerade inte kommunens uppgifter. Joar igen. – Vi litade på skolans bedömning där. De klarade inte av honom där, utan det behövdes några speciella resurser i pedagogik och vad de nu kan ha därborta i Linköping. Vad är det för speciella resurser då? – Ja, fråga inte mig. Jag kan inte sådant där skolpedagogiskt specialia. Reportaget om Elias sändes 12 december 2010. Jag och kollegan Bo Göran Bodin hade gjort nyhetsinslag till samma morgon. Men kvällen innan smäller det: ”Klockan är tio, nyheter från Ekot: Tidigare ikväll var det en serie explosioner kring en bil i centrala Stockholm… ” En terrorattack på Drottninggatan mitt i centrala Stockholm blir en världsnyhet som slår ut nästan alla annan nyhetsrapportering. Våra nyhetsinslag om Elias blir aldrig sända. Söndagens Kaliberprogram passerar utan något medialt intresse.  Men i november 2013 händer plötsligt något. Det nästan tre år gamla programmet om  Elias börjar spridas på sociala medier. Det delas tusentals gånger på Facebook, inom en vecka har fler personer klickat sig in till programmet om Elias, än vad som skett totalt sett för något annat Kaliberprogram någonsin.  Det plötsliga intresset för gör att vi bestämmer oss för att ta reda på vad som hände med Elias. Det är därför jag nu en kylig decembermorgon 2013 sätter mig på tåget till Kristinehamn. När vi gjorde första reportaget fick vi aldrig prata med Elias. Socialtjänsten i Torsby bestämde att han inte ens skulle få reda på att vi sökt honom. Nu är det därför  första gången vi träffas. Elvaåringen, som vi kallar Elias, har blivit 14. – Jag går i åttan… Jag börjar sköta mig mer och mer. Det är viktigt med skolan. Nu ska jag träffa mamma. Mamma Stina har också flyttat till Kristinehamn för att komma närmare sin son. Trots det är beslutet om tvångsvård kvar. I början, under ett år fick Elias inte träffa sin mamma alls.  Men efter att de överklagat det, rev Kammarrätten upp torsby kommuns beslut om umgängesbegränsningar Nu får de därför ses en helg varannan helg. I Kristinehamn bor han annars i ett nytt familjehem. Det första sa upp sig. Det andra också. Han har nu fått flytta fyra gånger. Och han går i en ny skola i Kristinehamn som han tycker är bättre än den i Linköping. – Man ska inte klaga, jag får den hjälp jag behöver. Den förra gjorde inte vad den skulle så det blev mycket konflikter där mellan mig och lärarna. Det är bättre här, för här är de så lugna. Vad skulle du helst vilja? – Jag skulle vilja flytta till mamma och bo där och inte ha LVU eller kontakt med socialen överhuvudtaget, men det kan ju inte jag bestämma. Jag ville inte flytta från första början, det gjorde de ju mot min vilja. Kommer du ihåg den där gången poliserna kom och hämtade dig? – Ja, jag trodde att de ljög först. De kom in och satte sig i soffan, sen sa de: Nu ska vi åka. Och jag sa: Nej jag tänker inte åka nånstans. Sen tog de tag i mej. Och jag tänkte att nu ska jag göra morfar stolt och åka dit utan något tjafs. Sen när jag kom dit märkte jag ju att jag inte fick komma tillbaka och hälsa på eller något. De ville ju ha bort mig.  De ville inte att jag skulle vara kvar där. Kommunen slängde ut mig. Du lyssnade på reportaget som sändes? – Ja, jag blev väldigt besviken över att de inte sa till mig att ni hade sökt mig. Ett par kilometer från skolan bor mamma Stina. – Jag bor ju i Kristinehamn nu. Det är en helt annan situation nu. Han går i en skola som faktiskt anstränger sig. Hur kom det sig att de bytte skola tillslut? – Det var den nya socialsekreteraren som kom in i bilden, sen dess har det blivit bättre. Det är fortfarande socialtjänsten i Torsby som har hand om Elias ärende. Ärendet kanske ska tas över av den nya kommunen men innan dess vågar inte Stina överklaga LVU-domen. – Jag måste vara stark nog att klara av det, det tar både fysiskt och psykiskt.       Anledning till LVU var ju att du var tveksam till den här flytten. Nu har du ju flyttat till dit han är, så då är väl kriteriet för LVU upphävt, kan man ju tänka? – Jo, jag har pratat med dem, det de säger är att jag får göra en omprövning. Men jag tar inte en prövning till med Torsby kommun, då väntar jag till Kristinehamn har tagit över. Stina hamnade i en konflikt med de tidigare socialhandläggarna. De påstod att Elias fungerade mycket bättre i familjehemmen och använde det som belägg för att Stina måste ha brustit i omsorgen. Att Elias hade det bra i de första familjehemmen och den tidigare skolan i Linköping, Stämde inte med vad vi då kunde se att Elias själv skrev på Facebook, där stod att han vantrivdes och ville flytta hem. – Jag brukade ringa hem och grina i telefon och säga att han ville hem. – Han smygringde ju.    – Jag såg till att de hade gått ut så jag kunde ringa, sen kom de in och då blev det ett helvete. De skrek ”Du får inte ringa dit, vi har ju gjort upp det, fortsätter du med det får vi prata med socialen.” Vad sa morfar när du ringde? – Jag vet inte, jag hyperventilerade och grät mest. Varför var du så ledsen? – Jag vill ju inte bo där, jag ville bo där hemma. Nu kommer det så dåliga minnen så jag börjar bli ledsen.  Vad är det för minnen? – När jag inte fick ringa till någon eller träffa någon, och allt var under bevakning när jag väl fick.    Sen den nya handläggaren börjat tillåts Elias ha egen mobiltelefon. Tidigare förbjöds han att prata i telefon med mamman eller morföräldrarna mer än en gång var annan vecka. Och då avlyssnades samtalen av familjehemsföräldrarna som också hade rätt att avbryta samtalen.   Beslutet om det förklarar socialtjänsten med att mamman och morfadern var negativt inställda till socialtjänsten och ”för över sin negativa syn på ärendet till Elias” som det står i beslutet. Brev lästes också av socialtjänsten som skickade de vidare efter en ”bedömning om brevens innehåll”. – Vi fick inte prata om hur det var i skolan. Det fick jag instruktioner om – det skulle vi inte prata om. Kommer du ihåg något tillfälle när de gick in och bröt samtalet? – Det var om vi pratade om socialen eller skolan, då bröt de. – Det var för att jag inte skulle få säga vad jag kände, jag skulle inte få tala ut. Kan du berätta om de samtal du ändå fick göra, när de lyssnade? – Har du varit på en anstalt någon gång? De sitter med luren och så är det fullt med vakter. Typ så var det, men de hade en extralur att lyssna i. De satt i en annan telefon och lyssnade och sa till ”app-app-app nu räcker det”. Om jag ringde socialen och de fick reda på det blev de hysteriska. Det fick jag inte göra. Hur mådde du där i det hemmet? – Jag ville inte bo där över huvud taget. Jag gjorde dumma grejer. Jag hotade och rymde mitt i natten. Det blev poliskonflikter. Jag trivdes inte alls. Jag var som en dräng eller nåt, var tvungen att hjälpa till med allt. Det var inget roligt. Skotta snö och klippa gräsmatta. Det var rätt jobbigt, fast det var bra efteråt när man fick träningsvärk och kände att man verkligen hade jobbat. De gånger han i början fick träffa eller prata med sin mamma brukade han reagera väldigt kraftigt. Han blev ledsen, arg eller tom våldsam. Det tolkades av socialtjänsten som att kontakten med mamman var dålig för honom. Själv säger han att han var arg på mamman. Han trodde att det var hon som bestämt att han skulle flytta.   – Jag var väldigt arg på mamma, jag trodde hon ville bli av med mig, adoptera bort mig. Det tog ett bra tag innan jag fattade. Stina överklagade två gånger och i slutet av 2011 upphävde kammarrätten Torsby kommuns beslut om att de inte skulle få träffas. Domstolen skrev att det inte funnits fog för att helt inskränka den rätten. – Sen så vann virättegången och jag blev jätteglad. Sen kom nästa beslut att telefonbegränsningen kvarstår och vi får träffas en gång var tredje vecka. Då föll allting för mig, jag pallade inget mer. Stina bröt ihop och hamnade på sjukhus.  – Det var den stora chocken, äntligen skulle vi få ha ett umgänge, men nej… Kan du berätta om första gången ni sågs efter så lång tid? – För mig var det ju en chock, han skulle ju snart fylla 13 år, när jag såg honom senast var han elva. Det var ju en tonåring jag träffade, det var inget lite barn längre. Jag hade förväntat mig att jag skulle träffa  mitt barn igen, men så var det ju inte. Så jag fick värsta identitetskrisen, det tror jag jag har fortfarande. Är det verkligen min unge som är så stor? Jag har missat så mycket av hans uppväxt och utveckling. Ulf Johansson har varit socialchef i Torsby sen Elias omhändertogs. Han säger att han inte kan detaljerna i det här ärendet. Men att det blivit bättre nu. – Det är också knutet till den mycket konflikt fyllda situationen som rådde. Hade man inte kunnat bryta den situationen tidigare? – Jag kan inte utesluta det, men det kanske behövde sin tid. Det här med telefonbegränsningen som var, att samtalen avlyssnades och kunde avbrytas – varför har man ett sånt beslut? – Jag är förhindrar att gå in på djupet i ett enskilt ärende, men även där är situationen en annan idag. Den dag du får bestämma helt själv vad du ska göra – vad kommer du göra då? – Om jag fick välja skulle jag vilja flytta hem till mina ”homies” i Torsby. Jag har ju några här i Kristinehamn också som är fantastiska och underbara, men betydligt mer i Torsby. Elias och Stina heter egentligen något annat. Reporter Daniel Velasco daniel.velasco@sverigesradio.se Producent Eskil Larsson eskil.larsson@sverigesradio.se

På någon timme kan du få snygga, välsvarvade naglar till ett lågt pris. Men Kaliber kan avslöja hur företag inom nagelbranschen erbjuder låga löner och vill ha stora summor pengar i utbyte mot ett svenskt arbetstillstånd. Jag står i ett köpcentrum. Bredvid mig har jag Meis som nyss har kommit ut från en nagelsalong. Hon sträcker fram sina fingernaglar – de har precis blivit dekorerade med skimrande plast. – Ja, jag har fixat mina naglar med glitter lite. För det är roligt. Jag tycker det är roligt att fixa naglar, för jag har inte långa naglar, det är därför jag fixar dem.  – Brukar du gå och göra det ofta eller? – Ja, varannan månad.  – Går du alltid hit? – Ja. – Jag heter Ylva. Jag har varit på nagelverkstad som jag säger. Det är där man lämnar in naglarna medan man går och shoppar, om man då får vara lite lustig. Nej, jag tycker att det är en bra investering eftersom jag aldrig kommer ihåg att kamma mig. – Aha, okej, så då är det bättre att fixa naglarna då? – Ja, om man då har håret på ända så ser man i alla fall inte ut som en utesovare i fall man har fina naglar. Nu har de då lagt akryl på precis som när man lagar bilar. Och sen så är det en väldigt fin nagel som har en snygg färg. Det som förut kanske sågs som en dyr lyxbehandling har numera blivit något som många människor unnar sig till vardags. Och att döma av artiklar och bloggar är det en trend som växer sig allt starkare. Det handlar om naglar som tvättas, filas, penslas med härdplast och torkas i maskiner. En del sätter på lösnaglar, andra vill ha originella mönster. Tidigare förknippades manikyr och annan nagelvård kanske mest med enmansföretagare som hyrde in sig i hörn av frisörsalonger. Idag kan du gå på nagelbehandling i särskilda nagelstudior runt om i hela Sverige, där affärsmodellen liknar den som länge har funnits i till exempel USA. Snabba behandlingar. Billiga priser. Och i många fall: arbetskraft som flyttat hit från andra delar av världen. – Var kommer de ifrån, de som jobbar här? – Jag tror det är från Thailand...jag vet inte. – Känner du dig säker på att de har bra lön och har det bra de som jobbar här? – Jag vet inte. Idag undersöker Kaliber vilka det är som får betala, när du vill ha snygga naglar till ett billigt pris. Det är sen eftermiddag, och människor rör sig mellan butikerna i stadskärnan. – Jag letar efter en nagelsalong som ska ligga här. Den här berättelsen börjar med att vi hittar en hemsida med platsannonser, där nagelsalonger från hela Europa söker efter personal. – Och med mig här har jag en utskriven version av den här hemsidan. Där finns det annonser från Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Schweiz…ja, hela Europa egentligen. Alla annonserna på hemsidan är skrivna på vietnamesiska. Ofta står det att arbetsgivaren kan hjälpa till med att ordna boende och de juridiska papper som är nödvändiga för att komma in i landet och jobba. Och vi hittar också annonser från Sverige. – Här har vi en annons där det står att man söker kvinnliga arbetstagare som kan jobba i Sverige. Det står ett telefonnummer här också. Här har vi en annan annons. Det står ingen lön men det står att bostad ska ingå. Juridiska papper ska ordnas av arbetsgivaren. Så vad jag tänkte nu är att jag ska gå besöka några av de här nagelsalongerna för att höra lite mer om hur upplägget här egentligen ser ut. Vi har bestämt oss för att ta reda på mer om de här annonserna. Till vår hjälp har vi en kollega som talar vietnamesiska. Hon ringer upp numren i de svenska annonserna i rollen som arbetssökande nagelterapeut från Vietnam. Hon ställer frågor om lön, arbetsförhållanden och vad som krävs för att få komma till Sverige och jobba. – Hallå? Vilka svar hon fick ska vi återkomma till lite senare i det här programmet. Den första nagelsalongen jag besöker är möblerad med massagestolar, fotbad och arbetsbänkar. Några anställda är i full färd med att tvätta, fila och lacka naglarna på avslappnade kunder. – Det ser rätt bekvämt ut Jag har bokat en intervju med ägaren, som visar mig runt i lokalen. Och vi ska säga att rösten vi hör här har vi förvrängt. – Hos oss vi har allting från topp till tå. Vi gör nagel…naglarna, fötterna, pedikyr, ögonfransar, sen hårförlängning, hårklippning, hårstyling. Vi har allting från topp till tå, säger ägaren. Vi gör nagelbehandlingar, pedikyr, ögonfransar, hårförlängning och hårstyling. Han berättar att de börjar bygga upp en allt större kundkrets – och att det är svårt att hitta en salong där man kan få en nagelbehandling till bättre pris. – Vi är stans billigaste. Hälften, kan vi räkna. Normalt de tar tusen kronor men vi tar…här de tar 500 kronor. Mindre. Stans billigaste säger han. Hälften så dyra som andra salonger. – Hur kan ni vara så mycket billigare? – Vi har bra kvalitet och duktiga och ny teknik… – Tekniken är billigare? – Ja. Och duktiga folk som kan jobba. De låga priserna beror på billigare teknik och duktig personal, säger ägaren. Han berättar att hans anställda kommer från olika länder – bland annat från Vietnam. Men han säger att de får samma löner som om han hade anlitat en svensk. – Eftersom vi har…ehm…kan man säga…kollektivavtal. Så det är samma. Vi har kollektivavtal, så det är inte skillnad. Att betala ut lön minst enligt kollektivavtal är ett krav för att få tillstånd att få hämta hit personal från länder utanför EU. Det gäller också försäkringar och andra villkor. – Är det verkligen så att alla här får lön enligt svenskt kollektivavtal? – Ja, det är alla. Men svaren låter helt annorlunda när vår kollega ringer upp ägarens mobilnummer i rollen som arbetssökande nagelterapeut från Vietnam. Vi får här höra att lönen ligger på 1000 dollar i månaden, för heltidsarbete. Det motsvarar ungefär 6500 kronor – långt mindre än de 21 000 som ägaren talade om när jag träffade honom. Vår kollega blir också lovad att boende kommer ordnas till henne. Hon kommer få bo tillsammans med andra anställda. Lunch får hon på salongen. Vi vill ta reda på om det här förekommer på fler ställen, och ringer runt till ytterligare sju nagelsalonger. Vi ringer till företag som antingen aktivt annonserat efter utländsk arbetskraft eller som vi vet har tagit in personal på arbetstillstånd via Migrationsverket. När vi går igenom de tillstånd som utfärdats av Migrationsverket de senaste tre åren hittar vi omkring 80 personer som har fått rätt att komma till Sverige för att arbeta på nagelsalong. Av de totalt åtta nagelsalonger vi ringer till, så är det fyra som på rak arm säger att de är intresserade av att anställa vår kollega. De uppger alla att lönen ligger på 1000 dollar i månaden –ungefär 6500 kronor. Dessutom säger de att de ska hjälpa till att ordna boende, tillsammans med andra anställda. Arbetstiden kan vara så mycket som 60 timmar i veckan. De salonger som inte är intresserade av att anställa vår kollega säger antingen att de har tillräckligt med personal, eller att de bara anställer släktingar och vänner. Men de flesta av dem svarar ändå på frågor om hur lön och villkor generellt sett ser ut i Sverige. Och de bekräftar våra uppgifter: lönen som man får som nagelterapeut ligger vanligtvis på omkring 6500 kronor i månaden. Det är Migrationsverket som fattar beslut om arbetstillstånd. Deras krav för att bevilja ett tillstånd är att lön, försäkringar och andra villkor ska ligga minst på samma nivå som kollektivavtal eller annan branschpraxis. Om man inte jobbar heltid så finns det ett krav på att man måste tjäna minst 13 000 kronor i månaden. – Om en arbetstagare får tusen dollar i månaden, alltså motsvarande runt 6500 kronor…hur skulle Migrationsverket se på det? – Du menar den lön man får ut? Fredrik Martinsson är jurist på Migrationsverket och expert på frågor som rör arbetstillstånd. – Ja, då kan jag konstatera direkt att det är alldeles för lågt för att man skulle bevilja tillstånd om man hade vetat det från början. Det grundläggande är att lön, försäkringar och andra villkor ligger på minst på den nivå som kollektivavtalen ligger på för yrket i fråga. 6 500 kronor i månaden för ett jobb som nagelterapeut är alltså på tok för lite för att Migrationsverket ska bevilja ett arbetstillstånd – lönen ska vara kollektivavtalsenlig. Samtidigt har myndigheten väldigt få möjligheter att kontrollera att arbetsgivarna lever upp till det kravet. När Migrationsverket fattar beslut om arbetstillstånd, så begär de att få se ett anställningserbjudande. Där den svenske arbetsgivaren uppger bland annat vilken lön och vilka försäkringar som ska gälla. Men Fredrik Martinsson poängterar att det är just ett erbjudande om anställning, och ingenting annat. – Det är ju alltså inte något avtal eller något kontrakt emellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Det är inte bindande i en arbetsrättslig konflikt, utan det är ju ett anställningserbjudande och att det är det vi kräver, det beror ju på att lagstiftningen ser ut så. – Så i praktiken så kan man inte vara säker på att det är de anställningsförhållandena som kommer råda när personen har kommit till Sverige? – Nej, det kan man inte vara. – Vad har Migrationsverket för möjligheter att följa upp det här då? – Enligt lagstiftningen och regelverket som det ser ut nu så…så har vi möjlighet att göra det när arbetstagaren kommer in med en ansökan om förlängning. Det är först då som vi verkligen kan kontrollera att man har fått den lön som är utlovad och att försäkringar har tecknats och så vidare. Så det är framförallt i förlängningssituationen som vi kontrollerar. – Och om det inte blir någon förlängning? – Ja, då blir det ju inte någon kontroll i just det fallet, om det inte kommer in någon ny ansökan. Vi har hittills hört om hur vietnamesiska nagelskulptörer blir erbjudna löner på motsvarande 6500 kronor. Långt mindre än vad Migrationsverket kräver för att bevilja ett arbetstillstånd. Och vi har också hört att verkets möjligheter att kontrollera det här är små. Men det här är inte det enda som vi får reda på under vår rundringning till nagelsalongerna. – Hallå? De som är intresserade av att anställa vår kollega vill nämligen inte bara att hon ska arbeta för en låg lön – de vill dessutom ha betalt för att hjälpa henne att ordna ett arbetstillstånd till Sverige. – Det viktigaste är att vi måste få en summa pengar. – Är det pengar som man betalar i förskott? – Ja. Det är det som är det viktigaste. – Får jag fråga, hur mycket ska jag betala i förskott? – Det är 22 000. – 22 000 dollar? – Ja. 22 000 dollar kostar det att ordna ett arbetstillstånd, säger den här personen. Det motsvarar ungefär nio årslöner för en genomsnittlig statsanställd vietnames. – Ungefär hur mycket kommer jag få i lön varje månad? Jag behöver veta hur lång tid det tar för mig att få tillbaka mina 22 000. – Om jag säger till exempel att du får tusen dollar i månaden. – Då tar det mig ungefär två år att få tillbaka, eller hur? – Ja. – Det är inte så mycket? – Det är svårt, förstår du. Du kan fråga andra om hur mycket det kostar att få papper för att få komma till Sverige och Skandinavien. Då förstår du. Ett arbetstillstånd för 22 000 dollar.  Det motsvarar närmare 140 000 kronor svenska kronor. Med en lön på 6500 kronor, så innebär det att man måste jobba nästan två år för att få tillbaka sina pengar. – Om du vill komma hit och jobba och få hög lön då ska du jobba svart. Då betalar du inte skatt och när tillståndet går ut då ska du återvända hem. Eller så kan du stanna kvar här och gömma dig. Det går också bra. Nagelsalongen som vi ringde till här ligger i ett köpcentrum. Jag beger mig dit för att fråga ägaren om det som sades under telefonsamtalet. Vi slår oss ner vid receptionen, och jag berättar för honom om samtalet som vår kollega har ringt, där vi fick höra att det skulle kosta motsvarande 140 000 svenska kronor att komma till Sverige. – Och 1000 dollar i månaden kommer man få om man kommer hit och jobbar. – Nej, jag tror inte att jag har sagt något sådär alltså. Det är svårt att förklara till de som är i Vietnam alltså. Så jag vet inte…det. Hur ska jag säga. – Men du…när du tar hit folk från Vietnam, får de betala för att komma hit då? – Nej…faktiskt…men måste man spela in så här? – Det är bra om du får svara. För jag har en bandupptagning där du säger att det kostar 22 000 dollar för en person att komma till Sverige och jobba här. – Asså. Nej på vilken band alltså? – Jag kan spela upp den för dig om du vill. Telefonnumret vi har ringt till är registrerat på ägaren. Personen som svarar uppger samma namn som ägaren vid två tillfällen, och refererar till annonsen på internet, där vi hittade hans kontaktuppgifter. – Känner du igen det här samtalet nu? – Ja, jo…får se alltså…men det står inte något nummer på det alltså…ibland det är svårt alltså…faktiskt, jag har jättemånga samtal. Nej men du behöver inte spela in eller hur? – Nej men det är viktigt att du får berätta nu, du sa… – Jamen, kolla…såhär va…måste jag prata med dig? – Du måste inte prata med mig. Du väljer om du vill prata med mig. – Nej, nej…jag ska inte prata med dig. Ägaren säger att han inte är säker på om det är han som pratar på inspelningen eller inte, eftersom han får  så många telefonsamtal. Sen vill han avbryta intervjun. – Så det är inte du som pratar där? – Jag tror inte det. – Du tror inte att det är du? – Nej, nej. Jag tror inte det. – Men det här numret som står här på den här annonsen då? Är det där ditt nummer? – Ja, jo, det är mitt nummer. – Det är du som har lagt ut den här annonsen. – Ja, det är jag som har lagt ut den annonsen, ja. – Vi ringde det numret. – Hur ska jag veta att du har ringt på detta numret? Eller hur. Det är svårt att veta. Jag kan inte veta att du har ringt på detta nummer. – Jamen vi vet att vi har gjort det. – Jamen, du vet att jag visste att jag har inte svarat på några samtal på såna sätt. Efter att först ha varit osäker så nekar nu ägaren till att det är han vi pratade med. Men han har inte förklaring till att någon svarar på hans mobiltelefon, uppger hans namn och talar om anställningsvillkor på hans salong. Också de andra tre personerna som är intresserade av att anställa vår kollega säger att det kostar stora summor pengar att ordna ett arbetstillstånd till Sverige. Här nyss hörde vi en av dem uppge ett pris på ungefär 70 000 kronor. De andra två säger att det kostar omkring 100 000 respektive 120 000 kronor. Två av dem säger att hela summan måste betalas i förskott. De andra säger att delar av den kan betalas genom avdrag på lönen. – Om det skulle uppdagas att en arbetsgivare har tagit betalt av den sökande för att ordna det här arbetstillstånden eller ge den sökande ett anställningserbjudande – hur skulle det påverka er bedömning? Fredrik Martinsson på Migrationsverket igen. – Om vi fick reda på det i ett ärende så skulle vi ju inte bevilja något arbets- och uppehållstillstånd i det fallet. För det vore ju i så fall ett tecken på att det här är…det här är inte en anställning, en vanlig anställning såsom den ska se ut. Alltså regelverket är ju tillkommet för att bevilja arbetstillstånd för riktiga anställningar på en arbetsmarknad som…där man följer regler och lagar givetvis. – Jag har i min undersökning hittat exempel på arbetsgivare som tar mellan 70 000 och 140 000 kronor för att erbjuda någon en anställning. Hur allvarligt är det här tycker du? – Ja, det är ju mycket allvarligt för det är ju enligt min uppfattning och enligt verkets uppfattning ett missbruk utav lagstiftningen. – Vad kan det få för konsekvenser för arbetsgivaren då? – Ja, för arbetsgivaren så får det ju egentligen inga konsekvenser, utan konsekvenserna drabbar ju i det fallet arbetstagaren som riskerar att inte få sitt tillstånd förlängt. Det drabbar ju i och för sig indirekt arbetsgivaren också givetvis men det som kan hända då är ju att Migrationsverket avslår den här nya ansökan. – Det låter ganska tandlöst. – Ja alltså den nuvarande lagstiftningen innehåller ju inte någon…några möjligheter att lägga sanktioner på arbetsgivaren eller så, utan det vi gör, det är ju att pröva ärendena ärende för ärende och det är klart att…det vi…det vi…noterar och de erfarenheter vi gör, de väger vi givetvis in men det finns ju inte något…något…sanktionssystem eller några direkta åtgärder som drabbar arbetsgivaren på det sättet. Vi har ringt till åtta nagelsalonger. Det finns många fler, och hur anställningsvillkoren ser ut där, det kan vi inte veta. Men de nagelsalonger som har varit intresserade av att anställa vår kollega, när hon ringt runt i rollen som arbetssökande vietnames, erbjuder löner som är mycket lägre än vad Migrationsverket kräver för att godkänna ett arbetstillstånd. Och de vill dessutom ha stora summor pengar för att erbjuda en henne arbete i Sverige. Migrationsverket kallar det här för ett missbruk av lagstiftningen. Men på en del nagelsalonger förekommer det också arbetskraft som helt saknar tillstånd att arbeta i Sverige. Det säger Jerk Wiberg som är gruppchef vid gränspolisen i Stockholm. De har på senare tid gjort ett tiotal inspektioner av nagelsalonger i Stockholmsområdet. Vid hälften av tillfällena har de hittat personer från Vietnam som jobbar på salongerna, men som saknar arbetstillstånd. – Vanligtvis har det handlat om människor som har haft uppehållstillstånd i något annat Schengenland. Men deras rätt i Sverige så att säga har begränsat sig till en turistvistelse. Ofta handlar det om personer med arbetstillstånd från Tjeckien, som inte är giltiga i Sverige, enligt Jerk Wiberg. Och den här bilden bekräftas också av vår egen undersökning. Flera av de nagelsalonger vi är i kontakt med säger att många av de vietnameser som kommer för att arbeta i Sverige först har skaffat papper i Tjeckien. Det är straffbart för en svensk arbetsgivare att anställa en person som saknar uppehållstillstånd, men enligt Jerk Wiberg är det svårt för polisen att skaffa bevis som är tillräckliga för att få till stånd en fällande dom. Ofta hävdar arbetsgivaren att personen som arbetar är under utbildning eller bara är där och provjobbar, säger han. – I mina ögon handlar de om att de arbetar där, och att man vet ju mycket väl reglerna att de inte får arbeta. Men man tar ju chansen naturligtvis och slinker ur det här om man kan. Vi är tillbaka på nagelsalongen som vi besökte i början på det här reportaget. Nagelsalongen där ägaren sa att hans anställda – även de från Vietnam – får kollektivavtalsenliga löner. – Det är svensk politik och vi gör som de säger. Det är svensk politik och vi gör som de säger, berättar ägaren. Men när vi ringde till hans nummer och låtsades söka jobb, då fick vi höra att lönen låg på ungefär 6500 kronor. Dessutom skulle det kosta 11 000 dollar, motsvarande 70 000 kronor, att få komma till Sverige och jobba. – Du tar inget betalt för att ta hit folk? – Nej, absolut alls. – Ingenting alls? – Nej. – Och alla får lön enligt kollektivavtal? – Absolut. Jag berättar vad vi fick höra när vår kollega ringde till hans nummer och att vi har det inspelat. – Nej, jag vet inte vad du snackar om. – Och att man ska få tusen dollar i lön. – Nej. – Är du helt säker på det? – Hundra procent. – Vi kan lyssna på den om du vill. – Absolut. – Kommer du ihåg det samtalet? Jag spelar upp ljudfilen och frågar om han minns samtalet. Men den frågan får jag inget svar på. Ägaren reser sig för att svara i telefon. Sen ber han mig att följa med in i personalrummet. – Du kan intervjua en annan gång. Jag tror du kommer hit för att göra intervju sen du frågar om något annat. Så du behöver inte komma hit. – Tack och adjö. Du ska gå härifrån. – Men vänta lite nu… – Nejnejnejnej. – Men så här är det bara. Jag kommer använda det här. Det kommer vara i vårt program. – Tack och adjö du ska gå härifrån nu. – Okej, jag går härifrån. Jag går härifrån om du vill det. Jag kommer höra av mig till dig sen. – Kom inte hit. Kom inte hit! – Jag kommer ringa till dig sen för du måste få kommentera.. – Kom inte hit. Efter intervju hör vi av oss fler gånger till ägaren via telefon, sms och post, för att han ska få chansen att kommentera vår bandinspelning – men han vill inte svara på några frågor. – Hej – Hej jag jobbar med ett program på Sveriges Radio som heter Kaliber. – Vad vill du? – Jag skickade ett brev till dig förra veckan. Jag vet inte om du… – Din fucking, din fucking. Ring inte hit. – Ursäkta? – Ring inte hit. – Men du har fått brevet? – Ring inte hit. – Jag tänkte bara berätta.. – Ring inte hit. – Jag tänkte bara berätta lite för dig vad som kommer i det här programmet som vi sänder på söndag…….Hallå….hallå? Reporter Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Runt förra sekelskiftet var det många svenskar som flyttade utomlands när möjligheterna att försörja sig blev för svåra. Men det var inte alla som gav sig iväg frivilligt. En av de som mer eller mindre motades bort när hans bildningsiver och fackföreningsengagemang ledde till svartlistning på arbetsmarknaden var Carl Skoglund. Namnet Joe Hill är det många som känner till, fackföreningsmannen från Gävle som blev en legend efter sin död. Men Joe Hill var inte ensam svensk i den tidiga amerikanska fackföreningskampen. Carl Skoglund tvingades lämna dalslandsskogarna för Amerika, när han blev svartlistad av svenska företagare på grund av sitt fackliga och politiska engagemang. Skoglund verkade i samma amerikanska organisation som Joe Hill gjorde. Men hade det inte varit för den intervju han gjorde när FBI försökte sätta dit honom så hade spåren efter honom sannolikt blåst igen. Berit Fjellman är hembygdsforskare I trakterna av Bengtsfors. Inte så långt från hennes hem, på emigrantregistret som finns på kommunens bibliotek, ligger en utskrift av en radiointervju som Carl Skoglund gjorde i Amerika på sin ålders höst. -Då hade han sannolikt behov av att försöka rentvå sitt rykte inför de amerikanska myndigheterna, säger Berit Fjellman. Carl Skoglund från de dalslänska skogarna hade lyckats att i USA få rykte om sig att vara en farlig upprorsman. Men vägen dit var lång, och den började i ett litet torp i Ärtemark i Dalsland. -Han beskriver hur det var att växa upp i ett fattigt skogstorp vid den här tiden. Men det som skilde honom från många av de andra ungarna var att Carl var otroligt vetgirig, berättar Berit. -Han gick i småskolan och därefter tre år i folkskolan. Och under de tre åren blev han otroligt kritisk mot allt det han INTE fick lära sig. Han berättar själv om detta. Läraren hade makt och myndighet att slå barnen om det var nödvändigt. Det var också ett skäl till varför jag hatade skolan. Den mesta tiden tillbringade vi med att läsa katekesen och biblisk historia. Vi hade också lite aritmetik – enkel addition, multiplikation och division. Läseböckerna handlade om olika kungars historia och bravader under krig, som utspelat sig för länge sedan. Jag fick en fruktansvärd avsky och agg mot skolan redan från början på grund av den klasskillnad som rådde. Vanligtvis hade jag inga särskilt bra kläder på mig. Det fanns barn från mer välbärgade hem som retade mig för mina dåliga kläder och för att jag inte hade någon bra mat med mig. Min skollunch var för det mesta mosad potatis mellan två brödskivor. Jag var en fattig elev. -Han är trotsig, envis och kompromisslös genom hela livet, säger Berit Fjellman, som tror att han nog haft både glädje och sorg av detta. Hans hållning gällde såväl i skolan som hemma och i arbetslivet. Han bröt med sina föräldrar och senare med sin syster av religiösa skäl, och långt senare en bror, men då av politiska skäl. Han skriver om sin trotsiga hållning. Eftersom jag knappast läste på, kunde jag inte heller läxan. Många gånger tog jag inte ens upp läxboken. Så jag fick den ena bakläxan efter den andra. Mor grät och sa: `Du kommer aldrig att bli en man! Du kommer aldrig att bli en man!` Grannarna pratade om vilken idiot jag var. Jag blev alltmer stursk och började slå tillbaka. Jag skulle inte låta mig kuvas av dem. Carl Skoglund slutade skolan när hans far dog och han själv var i 13-årsåldern. Han började jobba i skogen och så småningom på sågverket. När han blivit lite äldre hade han samlat ihop tillräckligt med pengar för att åka över gränsen till Värmland för att utbilda sig på Kristinehamns praktiska skola. Där lärde han sig maskinskrivning, matematik, tyska och svensk grammatik. När han kom tillbaka hade han tänkt jobba på kontoret, men det blev inte så, han gick istället tillbaka till sitt gamla arbete. Det var nu han verkligen satte igång med att starta fackföreningar och att organisera arbetarna på andra sätt, något som ägarna till sågverket var kraftiga motståndare till.  Han startade ett bibliotek inom ramen för en IOGT-förening. -Nykterhetsföreningarna var ju accepterade av företagsledningarna och de gjorde ett enormt arbete för att utbilda arbetarna – de hade studiecirklar, bibliotek och ordnade samlingssalar, berättar Berit Fjellman. -De visste att om de bara fick utbildning och tillgång till kunskap, då kunde de påverka både sitt eget och andras liv. Carl blev allt mer illa sedd av arbetsgivarna i trakten. Till slut var det helt omöjligt för honom att få arbete – han var svartlistad. Enda chansen var att emigrera. De skedde 1911. Under de första åren hade ett antal olika arbeten. Han var byggnadsarbetare, säsongsarbetare och han jobbade i skogen. Det var i skogsarbete som han fick en svår skada i ena foten, som tvingade honom till stillasittande under några månader. Men han satt inte sysslolös för det. -Han gick upp på morgonen varenda dag och gjorde matsäck precis som han gjort när han hade arbete, men nu han istället till biblioteket i Minneapolis och studerade. Det här pågick under ett par månaders tid berättar Berit Fjellman.  Det var under den här tiden som han också tog upp agitationstråden igen. Ungefär ett kvarter från pensionatet där jag bodde låg en park där en massa svenska immigranter samlades. Där fick jag möjlighet att uttrycka mina åsikter och starta diskussioner. Vi startade allehanda diskussioner, särskilt om socialismen och andra närbesläktade frågor. Jag besökte parken nästan all ledig stund under en hel sommar. Parken blev mer eller mindre en diskussionsklubb för olika sorters ungdomar. -Han radikaliserades i USA, menar Berit Fjellman, något som hon tror berodde på att arbetsvillkoren i det nya landet var så hårda. Inte minst hade han fått smaka på osäkerheten under konvalescensen efter sin skada. Under de kommande åren flyttade Carl Skoglund runt på olika arbeten, men när han hamnade på järnvägsbolaget Pullman Company blev han äntligen kvar för lite längre tid, fram till 1922. Det var här som hans fackliga engagemang tog verklig fart. Carl Skoglund blir med tiden ett välkänt namn i den amerikanska fackföreningsrörelsen IWW, Industrial Workers of the World, samma organisation som Joe Hill verkat i. Men rörelsen splittrades av politiska motsättningar speciellt då man började inse vidden av Stalins terror i Sovjetunionen. Carl vände Sovjet ryggen och blev trotskist, något som på intet sätt lugnade de amerikanska myndigheterna. FBI hade en fil upprättad om honom, där det bland annat påstods att han hemma i Sverige hade försökt starta uppror mot den svenska militären i samband med unionskrisen 1905, en uppgift som Berit Fjellman inte funnit någon grund till. Flera gånger hotades han av utvisning, och det påstådda upprorsförsöket gjorde att han aldrig fick amerikanskt medborgarskap. Han hade det ofta svårt, var hotad av utvisning flera gånger. 1950-talets politiska processer mot socialister och kommunister under senator Joseph  McCarthy innebar en extra tuff tid, men han klarade sig ändå helskinnad. -En gång satt han till och med på Ellis Island för att skickas tillbaka till Sverige, när det ändå kom ett besked om att han skulle få stanna. Historien om Carl Skoglund handlar i hög grad om lust att lära sig – en stor vetgirighet och en väldig lust att kunna påverka, sammanfattar Berit Fjellman. -Läsandet betydde enormt mycket för honom. Jag tror att han struntade i massor av den yttre tryggheten för att få ha ett rikt inre liv. Man kan ju undra vad det fanns för böcker hemma i torpet i Ärtemark. -Bibel och psalmbok, svarar Berit utan att tveka. Kanske ytterligare någon kristen bok. Carl Skoglund blev kvar i Amerika tills han dog 1960 76 år gammal in New jersey. De sista åren av sitt liv tillbringade han på en partiskola som tillhörde Socialist Workers Party. Trogen sina ideal till slutet. Vilka böcker fanns hemma hos folk Bibel psalmbok och kanske ytterligare någon kristen bok var Berit Fjellmans gissning när det gällde vilka böcker som fanns i svenska hem runt förra sekelskiftet. På universitetsbiblioteket i Umeå arbetar historikern och bibliotekarien Christer Karlsson som är en av de som ansvarar för den äldre litteraturen. Och han menar att Berit Fjellmans bild stämmer. - Ja, det gör det. Så var fallet i stora delar av Sverige, berättar Christer Karlsson. Det kan man bland annat se i undersökningar där de tittat på bouppteckningar som är en jättefin källa för att se vad som fanns i svenska hem. I undersökningar från Västerbottens inland från slutet av 1800- talet ser man att det är Bibeln, Postillan, Katekesen och Psalmboken som dominerat bokinnehaven. Och den kristna litteraturen lästes mycket. Det ser vi på min arbetsplats berättar Christer Karlsson, där vi som gåva under årens lopp fått in många Biblar, Psalmböcker och Katekeser och det framgår att de varit vällästa med anteckningar och understrykningar. - Vi ska komma ihåg att kyrkans makt var mycket större på 1800- talet än idag. Och det finns också ytterligare en aspekt. De har inte bara fungerat som en uppbyggelselitteratur vad gäller den kristna läran. De har också fungerat som minnesböcker där de skrivit ner familjens historik. - Det är ett fint källmaterial att använda sig av, säger Christer Karlsson. Eftersom böckerna trycktes i massupplagor är det ekonomiska värdet, fastän de är gamla, inte så stort. Och det är en jättevanlig fråga vi får här vid biblioteket. Däremot har de ett stort kulturhistoriskt värde eftersom de ibland innehåller anteckningar, säger Christer Karlsson. Under 1900- talets gjordes andra undersökningar frö att tom gjorts där se i vilka böcker som användes hemma och därför kan vi säga vilka böcker som fanns i hemmen. I ett arbetarhem till exempel fanns inte mer än tio femton böcker. Det fanns många orsaker till det, till exempel kunde en välfylld bokhylla signalera ett klassvek. De framväxande folkrörelserna; väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen understödde och stimulerade läsning på många sätt genom att ge ut egen litteratur.  Men även tidningar var viktiga och som tog fart under slutet av 1800- talet. Tidningar var förhållandevis billiga och de delades ibland med flera hushåll. Påverkan från bruk och fabriksägare var inte ovanligt. De kunde prenumerera på konservativa tidningar som arbetarna hade möjlighet att läsa, medan de förbjöd arbetarna att ta med sina tidningar. - I vissa fall förbjöd de till och med arbetarna att prenumerera på vissa tidningar eftersom de använde brukets post i slutet av 1800- talet.  Sockenbiblioteken fanns också under den här tiden och bildades av kyrkan, men bokbeståndet var inte stort. Det fanns också Folkbildningsbibliotek vars böcker ibland återfinns på Universitetsbibliotek. Det kan också finnas kvar listor på vilka böcker som köptes, vem som föreslog inköpen och vem som lånade böckerna. - Ett fantastiskt material om man är intresserad av att veta vad folk läste under en viss period, berätta Christer Karlsson. Lyssna även till när: 

En gång var södra Halland de hävdade ljunghedarnas landskap. I dag har Hallands landskapsblomma ginsten tvingats hitta nya växtplatser - t ex i vägkanter, på banvallar och gamla grustag. På lördag sänder Naturmorgon direkt från en grustäkt på Vapnö utanför Halmstad. Där blommar ginsten som bäst och där samlas också en hel del spännande insekter. Vår gäst är biologen Kill Persson och fältreporter Elin Lemel. Se fler bilder här nedan i bildspelet! Här kan du höra några av inslagen i programmet: När en lappuggla naglar fast en med blicken går det rysningar längs ryggraden. Vanligtvis håller de mäktiga fåglarna till långt inne i de norrländska skogarna, men i år har de dykt upp på sydligare platser, bland annat i Mälartrakten. Den sviktande tillgången på gnagare har fått lappugglorna att söka nya jaktmarker, till glädje för fågelentusiaster som Emma Fell och Steve England. Vår reporter Erik Kohlström följde med dem ut på uggletur i Ekolsund, och mötte en lugn men vaksam sorkjägare, Se fler bilder här nedan i bildspelet! Programledare är Lasse Willén.

Följ med bakom de låsta dörrarna på St Görans sjukhus. Maud Nycander har gjort två filmer om livet på en sluten psykiatrisk avdelning. Hör henne berätta om hur hon gick tillväga för att porträttera den sköra balansen mellan sjuk och frisk. När Mohammed Al-Daradji nya film Sons of Babylon skulle visas på filmfestivalen i Berlin var den irakiska ministern för mänskliga rättigheter på plats i salongen, och efter filmen visades ett tal med premiärministern Nour Al Maliki, som berättade hur viktig filmen var för Irak. Statens representanter hade gjort filmen till sin. Regissören berättar vad han själv tyckte om meddelandena från regeringen i veckans Kino. Den här veckan kan man se film från Ryssland på minifestivalen Kinorurik i Uppsala och Stockholm. En i raden av nationella filmfestivaler där olika länders kulturinstitut slåss för att få visa upp sitt lands kultur för svenskarna. Men vilken betydelse har festivalerna? Varför är kulturexport en viktig verksamhet? Och vad tjänar Polen eller Ryssland på att ha en filmfestival i Sverige? Hitler recyklas gång och gång på Youtube. Vanligtvis är det en scen från den tyska filmen Der Untergang, som textas på olika sätt. Hitler uttalar sig då bland annat om X-box, Michael Jacksons död, Usain Bolts hundrametersrekord och iPad. Hur kommer det sig att vi aldrig slutar fascineras så att denna diktator som varit död i över 50 år?

Doj-Doj är briljant på att hantera jobbiga och arga gäster. Vanligtvis struntar Doj-Doj i dem eller så blir han själv ännu argare tillbaka. Det funkar ända tills den dagen gästen Attila kommer på besök.