Podcasts about johanna sk

Hör våra tips på höstens bästa historieböcker så kanske du hittar nått att lägga under granen åt historienörden! Och för brädspelsälskaren tipsar vi om två romerska guldklimpar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kristina Ekero Eriksson, Urban Björstadius och Tobias Svanelid samlas traditionsenligt för att tipsa om sina favoriter ur höstens historiska bokskörd. Och så samlas spelpanelen för att testa två spel om Romarriket.De böcker och spel som vi tipsar om är:Den sista idealisten. Viktor Rydberg och hans tid av Anders Burman.Världens äldsta historia av Jonathan Lindström.Historien om Norrland. Dimmans land: Från istid till hungerår av Robin Olovsson.Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort. En berättelse om en by av Gustav Bergström.Stockholmsdrömmar. Staden som aldrig byggdes av Karl Kadhammar.Ask och Emblas barn. Vikingarnas historia av Neil Price.Hästen och människan. En fyratusenårig historia av Charlotte Borgerud.Barnavård till salu. Förlossningshem och barnpensionat 1900-1975 av Johanna Sköld och Johanna Sjöberg.Hansan. Ett handelsimperiums uppgång och fall av Dick Harrison.Fängslade öden. Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige av Bonnie Clementsson.Skogen. I folktro, sägner och sagor av Tora Wall.Varje tugga är en tanke. Svensk matkultur under 800 år av Richard Tellström.Flitiga och sysslolösa. Essäer om 1700-talets Europa av Johanna Ilmakunnas.Concordia av Mac GerdtsAve Caesar av Wolfgang Riedesser

Hör av er till oss på instagram så kan vi svara på era frågor, hjälpa er med problem och dilemman: @johannanordstrm & @edvintornblom! ursäkta klipps och redigeras av Niklas Runsten @niklasrunsten

Episode Notes Bengt Sandin discusses his book, Schooling and State Formation in Early Modern Sweden, with Johanna Sköld. Support Society for the History of Children and Youth Podcast by contributing to their tip jar: https://tips.pinecast.com/jar/shcy Find out more at https://shcy.pinecast.co This podcast is powered by Pinecast.

Ivar Olofsson utför hundratals illegala aborter under 30-talet. Han har rykte om sig att vara skicklig och han vill informera om preventivmedel. Men han blir ertappad och ställs inför rätta. Ivar Olofsson står med titeln medicine doktor i telefonkatalogen och har en fin klinik i Saltsjö Duvnäs. Abort är helt förbjudet i början av 30-talet och man får inte heller upplysa om preventivmedel. 1934 kallas 158 kvinnor i Stockholm till polisförhör. De har alla bokat tid hos Ivar Olofsson. Genom den omfattande polisutredning som gjordes följer vi tvåbarnsmamman Olga och 17-åriga Märta som går till abortören. Medverkande: Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola.  Bo Lindberg som har jobbat som överläkare i kvinnosjukvården.  Johanna Sköld, professor på Tema barn vid Linköpings universitet. Programmet gjordes av Cecilia Ohlén 2021. Producent Sofia Kottorp Ljudmix Olle Sjöström

Anna Carlsson och Johanna Bygdell sprang det mytomspunna Barkley Marathons. Här berättar de om upplevelserna och varför det gick som det gick. 18-årige Alfons Enell blev tvåa i högklassigt Skövde 6-timmars, liksom Anna Hedenfeldt från ultrametropolen Växjö. Vi tar även upp fat-ass-evenemanget Söderåsen Ultra. Stöd bevakningen av svensk ultralöpning: https://ultramarathon.se/patreon

Samhällets syn på familjebildning och familjepolitik har sett olika ut under olika tider och haft stor betydelse för barns förutsättningar. Förr spelade det stor roll om ett barn föddes inom eller utom äktenskapet. Ogifta mödrar och deras barn var utsatta såväl juridiskt, ekonomiskt som socialt och de kyrkliga och världsliga straffen hårda. Konsekvenserna blev att utomäktenskapliga barn hotades födas i hemlighet, lämnas bort eller till och med dödas. Två verksamheter, änglamakeri och privata förlossningshem, beskylldes för att profitera på skammen kring utomäktenskaplighet. Synen på barn och äktenskap har förändrats men vägen hit har varit krokig och har både formats av och i sin tur format samhället.   Fakultet essä - en podcast från Linköpings universitet, där du hör intressanta forskare läsa sina egna essäer.   Inläsning: Johanna Sköld, professor och forskare vid Tema Barn vid Linköpings universitet. Programledare: Annelie Norberg Producent, klipp och mix: Therese Eriksson Projektledare: Jenny Ahlgren och Camilla Smedberg   Signaturmusik: Funkysuspense av Bensound Musik i avsnittet: Epidemic Sound   Fler podcasts från Linköpings universitet hittar du på https://liu.se/podcast

Ivar Olofsson utför hundratals illegala aborter under 30-talet. Han har rykte om sig att vara skicklig och han vill informera om preventivmedel. Men han blir ertappad och ställs inför rätta. Ivar Olofsson står med titeln medicine doktor i telefonkatalogen och har en fin klinik i Saltsjö Duvnäs. Abort är helt förbjudet i början av 30-talet och man får inte heller upplysa om preventivmedel. 1934 kallas 158 kvinnor i Stockholm till polisförhör. De har alla bokat tid hos Ivar Olofsson. Genom den omfattande polisutredning som gjordes följer vi tvåbarnsmamman Olga och 17-åriga Märta som går till abortören. Medverkande: Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola.  Bo Lindberg som har jobbat som överläkare i kvinnosjukvården.  Johanna Sköld, professor på Tema barn vid Linköpings universitet. Programmet gjordes av Cecilia Ohlén 2021. Producent Sofia Kottorp Ljudmix Olle Sjöström

9 September 2019 - 18:00 pm - 19:30 pm Anatomy Museum, King's College London, 6th floor, King's Building, Strand, London WC2R 2LS Over the past twenty years, a growing number of countries have established national inquiries in relation to historic child abuse, encompassing investigations of abuse in residential institutions and foster-care, as well as abuse in the context of particular types of institution or specific child welfare programmes. Historical researchers have engaged with these inquiries in a range of different roles – as members of inquiry secretariats, consultants, expert witnesses and, in at least one case, as the director of a national inquiry (Prof Pirjo Markkola in Finland). This panel brings together speakers with a range of expertise across these different roles to explore what we can learn from a range of international examples about the relationship between historical research and child abuse enquiries. Amongst the questions to be explored in this session are: How important is historical knowledge for the setting of the remits and scope of inquiries? What are the challenges and limitations of using different kinds of historical material in child avuse inquiries? In what ways can inquiries succeed or fail as forms of public history in increasing public understanding of historic abuse? Speakers: Professor Pirjo Markkola (Tampere University and former director of the Finnish national child abuse inquiry) Professor Eoin O’Sullivan (Trinity College Dublin; his work with Mary Raftery on the history of abuse in Irish industrial schools led to the setting up of the Ryan Commission) Professor Johanna Sköld (Linköping University and former member of the secretariat for the Swedish Inquiry into Child Abuse and Neglect in Institutions and Foster Homes) Professor Shurlee Swain (Australian Catholic University and contributor of historical research to numerous abuse inquiries in Australia) Event organiser: Gordon Lynch is Michael Ramsey Professor of Modern Theology at the University of Kent. He has undertaken a range of research and public history projects in relation to the history of UK child migration programmes, including a national museum exhibition at the V&A Museum of Childhood and the musical project, The Ballads of Child Migration. He has served as an expert witness for the Independent Inquiry into Child Sexual Abuse, and continues to serve in this capacity for the Scottish Child Abuse Inquiry.

Tjädern och dess spelplatser är ständigt aktuella i skogsdebatten. Fågeln är skygg på spelplatsen och om det avverkas för mycket i närheten minskar antalet spelande tuppar ofta. Samtidigt så är upplevelsen av ett större tjäderspel kanske den största naturupplevelsen som den svenska skogen har att erbjuda. Följ med Johanna Sköld från Naturpodden ut till en spelplats med runt 12 spelande tuppar i en ö av lite äldre skog mitt i ett landskap av kalhyggen och ungskog. I avsnittet hör du delar av låten “Snowmen” av Kai Engel (CC BY) nedladdad från freemusicarchive.org. Alla ljud utöver musiken och jingeln (av Daniel Schrire) är inspelade på plats med Telingas Sound Scape Microphone och två parabolmikrofoner, en med XLR-koppling till en Zoom H4 och en med 3,5 jack till en Olympus LS14. Stort tack till Johanna Sköld, vad roligt att det gick så bra!

Följ med Daniel Schrire och Johanna Sköld från Naturpodden in i Naturhistoriska riksmuseet på en förhandsvisning av utställningen "Wildlife Photographer of the Year". Vi överrumplas av otroliga naturfoton och tar del av berättelserna bakom dem i ett specialavsnitt på både svenska och engelska. Vi intervjuar Jan van der Greef, forskare på Leidens universitet samt vinnare i kategorin bästa svartvita fotografi. Berättelsen bakom hans prisvinnande bild är både häpnadsväckande och rörande. Hör även när Rosamund "Roz" Kidman Cox berättar om hur det är att vara ordförande i juryn som väljer ut hundra vinnande bilder bland 45 000 bidrag från över 90 länder i det som liknas vid naturfotografiets nobelpris! Wildlife Photographer of the Year är framtagen och produceras av Natural History Museum i London.

Kent Gullquist och Larsgunnar Nilsson har inventerat berguv i Tjust de senaste fem åren. De har varit med om toppåret 2016 med 14 konstaterade häckningar och 20 ungar till förra årets mer “normala” år med sex konstaterade häckningar och åtta ungar. De är ute under långa tider, från början av våren då de lyssnar efter ropande berguvar vid kända och andra lämpliga lokaler, till dess att ungarna är tillräckligt stora för att ringmärka i slutet av maj. Då ger de sig ut i branterna, med länsstyrelsens tillåtelse, för att leta efter ungar och förhoppningsvis lyckas ringmärka de ungar som de hittar. Det är ingen enkel uppgift, som ni kanske förstår, och kräver ett stort engagemang. Samtidigt är det enda rimliga chansen att ringmärka berguv då det inte finns någon lämplig metod för att fånga vuxna uvar. I år fick Naturpodden chansen att följa med Larsgunnar Nilsson ut och inventera. Johanna Sköld, Daniel Schrire och Emil V. Nilsson åkte till Västervik för att få följa med. I avsnittet hör du också låten "Paper owls" med Knit Your Own Scarf (CC BY) nedladdad från freemusicarchive.org. Avsnittet har fått bidrag från Stiftelsen Alvins fond för fågelskydd, Naturvårdsverket, för att lyfta fram naturvårdsprojekt om fåglar.

Hanna Taylor har en ovanlig hobby – att spela in naturens ljud. Hör när Johanna Sköld pratar med Hanna om hennes inspelningar. Vi får också höra fyra olika ljudlandskap, från Fyrisåns nattsångarkoncert till isens märkliga ljud på en damm i skogen. Vi har valt att spela upp Hannas ljud i deras fulla längd. Om du gillar Hannas ljudvärld så finns det fler ljudlandskap som du kan lyssna på från hennes sida på Soundcloud. Hanna använder en parabolmikrofon från Telinga när hon spelar in sina ljud, ett företag baserat i Tobo, Uppland. Naturpodden vill verkligen tacka Hanna för att hon ville prata med oss och dela med sig av sina inspelningar till våra lyssnare.

Finns det vildmark nära till hands? Johanna och Danny från Naturpodden åkte till Florarna med några polare en helg i december med uppdraget att försöka få vildmarkskänsla. De kastade sig in i naturreservatet med smittande entuasiasm och gick med klafsande steg över kärr och mosse, både dag som natt. Du hör Johanna Sköld, Daniel Schrire, Sarah Bayard, Daniel Berglund, David Lindberg och Ida Bernhardsson samt musik av DeeB, låten "Thru Clouds" (CC BY 3.0, Free Music Archive).

I det här dubbelavsnittet följer vi två uppländska björnar med helt olika öden. I den första delen söker vi efter spår efter den svårsedda Vällenbjörnen som rört sig runt sjön Vällen sedan 2004. I den andra delen följer vi den dramatiska berättelsen om Torstunabjörnen som dök upp på en åker utanför Torstuna den 22 oktober 2015. Dess historia blev kort, den 9 november sköts den i Dalby strax söder om Uppsala. I avsnittet får du höra Matts Norr från Länsstyrelsen i Uppsala län prata om hur han har följt dessa båda björnar i tjänsten. Vi hör också Leif Gustavsson, Naturfotograf, Henrik Engbladh, praktikant på Biotopia, Johan Lind, Etolog vid Stockholms universitet. Jonas Myrenås och Anders Lindström medverkar i fältreportage. Ett kort inslag från P4 Upplands nyhetssändning hörs i avsnittet. Programledare är Johanna Sköld och Emil V. Nilsson.

I väldigt många släkters historia finns berättelser om barn som lämnats bort till fosterfamiljer. Skälen har varit många, men ofta har det handlat om unga ogifta mödrar som av skam inte kunde behålla barnet. Vid sekelskiftet 1900 fanns en mängd institutioner som tog hand om och placerade ut de här barnen. Och de behövdes för barnen var många och efterfrågan var stor. Huldas hemlighet Ett av alla dessa barn föddes den 5 februari 1906 på Södra barnbördshuset i Stockholm, och fick namnet Karl Uno. Hans mor Hulda var ung och ogift. Hon födde pojken långt från hemmet, hon lämnade bort honom på egen hand och hon levde med sin hemlighet hela livet. Birgitta Renström Linde i Alingsås är dotterdotter till Hulda. Det var när Huldas dotter, Birgittas mor låg för döden, som Birgitta först fick en aning om Karl Unos existens. Plötsligt så sa mamma: Du Birgitta jag vill inte dö nu, för jag har fått höra att jag skulle haft en bror. -Och det var då jag blev nyfiken och började släktforska, berättar Birgitta Renström Linde. Hon hittade till slut hela historien, men hennes mor fick inte leva så länge att hon fick veta om sin bror. -Hon fick dö nyfiken, konstaterar Birgitta, som insåg att det som hon fått reda på om sin mormor inte stämde riktigt. Birgitta Renström Lindes mormor Hulda Johansson föddes i en liten by i norra Värmland 1881. Hon blev ganska tidigt faderlös, och när hon var i 20-årsåldern gav hon sig iväg till ett samhälle i Sigtuna-trakten, där hon fick anställning på ett apotek. Men efter några år så hände det som inte fick hända ogifta kvinnor – hon blev gravid. Birgitta ser i arkiven hur mormor Hulda försöker ordna sitt liv. Den senare delen av graviditeten tillbringade hon i Stockholm, och där föddes också barnet, en liten pojke. Huldas dotterdotter följde henne i arkiven, via asylen för ensamma mödrar tio dagar efter förlossningen. Där stannade hon en månad, och efter det hade hon turen att bli amma. -Hon blev amma nummer 37 på barnhuset, säger Birgitta, som kunde se att Hulda därifrån fick hjälp att finna ett fosterhem åt sin lille pojke som betalning för att hon ställde upp som amma. Den nyfödde sonen, som i kyrkböckerna enligt tidens sed kallades oäkta, fick heta Karl Uno. Han placerades i ett fosterhem, som märkligt nog låg i samma samhälle där Hulda blivit gravid. Birgitta Renström Linde har försökt pussla ihop en bild av hur han hade det, utifrån från vad hans barn senare har berättat, men också från de anteckningar som finns bevarade. Barnhuset kontrollerade nämligen en gång om året hur han hade det i fosterhemmet, och det finns journaler från dessa besök. Då satte man noggranna betyg på barnet och hemmet han kommit till. Den första anteckningen är skriven då Karl Uno var ett och ett halvt år: 30 november 1907 Föräldrarna barnlösa. Gossen har haft lungkatarr men är nu frisk och duktig men något blek. Betyg Fosterhemmet Ba Fosterhemmet: Ba Vitsord i hemmet: A Vård: Ba Hälsotillstånd: B Åren går, och ingen har något särskilt att anmärka på. När Karl Uno är 6 och ett halvt år har hans fosterfamilj fått två biologiska barn. Gossen välvårdad och finkammad. Allt väl. Fam. nu 2 egna barn 1 och 3 år. Några år senare har något hänt. Plötsligt är Karl Uno inte alls välartad längre, utan kallas både styvsint och trotsig. När han är 11 skriver man att han snattar och är lögnaktig, och besökaren utbrister: En förskräcklig pojke att ha. Fula later. Men året därpå är allting bra igen, Karl Uno betecknad som ordentlig, han konfirmeras och börjar jobba för sin far. -Det var inte raka spåret för honom, utan han hade nog ett ganska svårt liv, vad man kan se, konstaterar Birgitta Renström Linde. -Han har berättat för sina egna barn att han var mycket strängt hållen som barn, och han fick börja tidigt att arbeta som lärling hos fadern som var murare. Hon tror inte att det fanns särskilt mycket kärlek i fosterhemmet. -När man läser journalerna så ser man ju att det aldrig var någonting som barnhusets inspektorer frågade efter. -De gjorde säkert så gott de kunde utifrån de förutsättningar de hade, fortsätter hon. Fostermamman var pingstvän och hade en mycket sträng moral. Vad jag förstår så upplevde inte Karl Uno att han fick så mycket kärlek som han behövde, säger Birgitta. Han visste om att han var fosterbarn, och han kände det också. För sina egna barn berättade han om hur olika han och de biologiska barnen behandlades av föräldrarna. -Det var ju en annan tid än vår, och många fosterbarn hade det ju mycket värre. På något sätt så tror jag att Huda ändå tyckte att det hela var väl ordnat, funderar Birgitta. Det man såg till vid den här tiden var ju att barnet fick mat, husrum och skolgång. -Men man såg ju väldigt mycket till nyttan med saker och ting. Idag ser vi ju på barn på ett annat sätt, det är ju alldeles klart. Men även om Karl Uno visste att han var fosterbarn så tyder ingenting på att han själv visste vilka hans biologiska föräldrar var. Hans fosterföräldrar kände till Hulda, hennes namn står i alla de journalanteckningar som finns bevarade, och Birgitta tror att hon och barnets fosterföräldrar i alla fall kände till varandra. Men det verkar inte som att de någonsin berättade för Karl Uno om hans biologiska mamma. Och också Hulda höll tyst om sin stora hemlighet i alla år, vem som var barnets far berättade hon aldrig för någon. Hon flyttade hem till Värmland igen, där hon med tiden gifte sig och fick en dotter, Birgittas mamma, 11 år efter Karl Unos födelse. Huldas barnbarn Birgitta, har under sitt letande, ändå insett att det nog egentligen fanns ganska många som visste om det bortlämnade barnet, inte minst Huldas man, men ingen sa något, särskilt inte till den lilla flickan som ständigt längtade efter syskon, ovetande om att hon hade en bror. -Jag tror att Huldas man, min morfar, visste om att det fanns ett barn, säger Birgitta Renström Linde, som senare förstått att det fanns släktingar i Värmland som visste om det. -Så det var inte det att man inte visste, utan att man visste men höll tyst om det. Birgittas mamma fick ju aldrig veta att Karl Uno fanns. Om hon hade fått veta så hade hon tyckt att det var helt fantastiskt att ha ett syskon, tror Birgitta. -Men jag tror också att hon hade varit väldigt besviken på sin mamma som aldrig berättade on honom. Hon hade förstått Hulda, men han hade velat ha haft sin bror. Birgitta minns när hon själv var liten och bråkade med sina syskon. Mammans argument för att få dem att sluta var ständigt detsamma: -Var glad att ni har era syskon. Jag har aldrig haft några syskon och det hade jag gärna velat haft för då hade jag lärt mig att ta för mig i livet! Fosterbarnsindustri eller människokärlek Fosterbarnsindustri eller människokärlek är namnet på ekonomhistorikern Johanna Skölds avhandling som handlar om varför så många barn fosterhemsplacerades kring sekelskiftet 1900 och vilka motiv deras fosterföräldrar hade. Idag arbetar Johanna Sköld som forskare vid Tema Barn på Linköpings universitet. - Redan 1894 tillsattes en statlig utredning med uppdrag att granska vad som hände med de små fosterbarnen. Man hade då upptäckt att många barn dog i sina fosterhem. I synnerhet var dödligheten hög för de utomäktenskapliga barnen vilket oroade läkare och andra, berättar Johanna Sköld. Utredningen ledde till den första Barnavårdslagstiftningen i Sverige varav en av de tre lagarna blev lagen om forterbarnsvård. Den kom 1902 och syftade till att skydda fosterbarnen fram till 7 års ålder. Men det var skillnad på hur det gick till när barnen skulle placeras ut, berättar Johanna Sköld. Det fanns både informella privata arrangemang och formella. - De privata arrangemangen gick ofta till så att mamman satt ut en annons i dagspressen eller så annonserade fosterföräldrar efter barn. Det kunde också vara folk i nätverket, grannar släktingar eller andra som tog emot barnen för pengar. - När det gäller den formella fosterbarnsvården som tillhandahölls av olika typer av utackorderingsinstitutioner; barnhus, barnhem fattigvården osv såg det lite annorlunda ut. - Där var det förutom annonser vanligt med lokalombud som rekryterade fosterhem. Om det ena var bättre än det andra är svårt att säga, berättar Johanna Sköld. Men när barnen hamnade under en formell utackordering fanns ändå tillsyn. Å andra sidan är det oklar om barnen blev besökta i sina fosterhem. Det fanns många motiv att ta emot fosterbarn. Men efterfrågan av fosterbarn kring sekelskiftet 1900 var betydligt större än tillgången på fosterbarn. Johanna Sköld har framförallt studerat Fattigvårdsnämndens Utackorderingsbyrå i Stockholm och i deras handlingar syns att det kom förfrågningar från många fler än det placerades ut. -Det är en kombination av orsaker till varför folk ville ha fosterbarn. Dels kunde det handla om att de ville etablera en familj, att de inte hade egna barn. En annan anledning var att familjer behövde arbetskraft. - Jag kunde se att många som hade egna småbarn efterfrågade flickor från sex sju års ålder till tolv år. De ansökningarna avslogs ofta eftersom de menade att flickorna troligtvs skulle användas som barnpigor. Dessutom var efterfrågan hög på flickor och tillgången låg. -Pengarna var också ett viktigt inslag eftersom de fick betalt att ta emot fosterbarn. De fick mer för små och mindre för äldre vilket byggde på en förståelse att de ju äldre barnen blev desto mer arbete skulle de kunna utföra i fosterhemmen och därmed betala av en del av kostnaderna för sitt eget uppehälle. De som tog hand om pojkar fick mer betalt vilket hade att göra med hur efterfrågan såg ut, berättar Johanna Sköld. Hur vanligt var det då att de biologiska föräldrarna ville hämta tillbaks sina barn? Johanna berättar att hon sett några sådana fall. I sitt material från tidigt 1900- tal rör det sig om ca 20 fall av runt 130 utplacerade barn. - Men det var inte självklart att föräldrarna skulle få tillbaka sina barn. Det bedömdes av utackorderingsbyråns inspektörer om föräldrarna levde upp till de förhållanden som skulle gälla för att barnen skulle få komma tillbaks. Handlingarna som Johanna Sköld tittat i är framförallt skrivna av barnavårdsinspektörer och fosterhemsinspektörer, dvs vuxna människor med myndighetsperspektiv och gör att det är svårt att höra barnens röster. Handlingarna ger lite utrymme för de egna barnens reflektioner, men ibland finns brev bevarade som gör att man kan få syn på dilemman som var aktuella. -Det finns däremot en indirekt ingång till att förstå hur barnen hade det genom att se hur de handlade. Till exempel om barnen rymt eller protesterat på ett visst sätt. Det är svårt att säga hur vanligt det var att barn flyttade från fosterhem till fosterhem. Men det finns sådana fall. - Men det behöver inte betydda att barnen varit bråkiga. Barn som var sängvätare till exempel, lämnades gärna tillbaka eftersom det blev mycket arbetssamt. De barnen blev oönskade. Men även fosterlegan, dvs det de fick i ersättning för barnet, kunde vara anledning att lämna tillbaka barn.  Lyssna till Johanna Sköld Allt ryms inte i ett program. Därför finns här mer att lyssna till. Klicka på länkarna:  Handlingar i Stockholms Stadsarkiv Lars Asklund är första arkivarie på Stockholms Stadsarkiv. Han berättar att det kommer många frågor från allmänheten som rör fosterhemsplaceringar och biologiska föräldrar. - Det är ju sekretess på det här materialet, men den enskilde får ju se uppgifter som gäller en själv. Men om materialet är yngre än 70 år måste vi underöka om det finns uppgifter om andra i materialet som måste tas bort om vi inte får tillstånd från vederbörande, berättar Lars Asklund. - Vi har mycket rikt material här i Stadsarkivets filial i Frihamnen. - Framförallt är sociala akter och sjukhushandlingar vi har här, och mycket är bevarat från 1900- talet. När vi kommer längre tillbaka i tiden är det lite glesare med det som dokumenterades och bevarades. Först från 1800- talet och framåt blir materialet rikare. I ett register letar Lars Asklund fram ett fall han haft som ärende tidigare. Det gäller en person som söker uppgifter om sin mor och mormor. Modern är född på Allmäna barnbördshuset i Stockholm i början av 1900- talet, och när vi tittar i förlossningsjournalen ser vi att kvinnan som får barnet är 26 år. Hon var sömmerska. - Modern och barnet kommer till Barnasylen, en institution som fanns för att modern skulle kunna hämta igen sig lite, berättar Lars Asklund. Kanske fanns det ingen som kunde hjälpa den här kvinnan. Lars Asklund tar fram förlossningsjournalen, - Det kan vara intressant för släktforskare att veta att det vid den här tiden aldrig stod namnet på fadern i förlossningsjournalerna. Det är först senare som de dyker upp, och då nämns mannen med sitt yrke och inte namn. - Här står det till exempel att pappan till barnet är mejerielev. Det här barnet utackorderas och hamnar på ett barnhem på söder som bibelkvinnan Elsa Borg stod för. Tyvärr finns inga arkiv från dessa hem bevarade berättar Lars Asklund. Senare ser vi att ärendet tas till en byrå i Stockholm som heter Barn och Hem. En syster till modern har hört av sig dit. Och här står faderns namn, vilket visar att det finns många vägar att söka efter fadern, berättar Lars Asklund. Anteckning från organisationen Barn och Hem rörande modern:  Anmälande sjukbiträde undrar om hennes systers barn skulle få kunna komma till Örby spädbarnshem som hon hört talas om. Barnet är en månad för tidigt född och modern ammar det. Modern kom till Stockholm i september i år för att ingen i hennes hemtrakt skulle få veta att hon väntade ett barn och har under tiden bott hos anmälaren. Moderns far är förrådsman och hennes mor är död sedan 7 år. Fadern är mycket sträng i moraliskt avseende och därför vågar hon inte berätta om barnet för honom. Sedan hon blev i grosess har barnets fadern skadat huvudet, spräckt det och är ej tillräknelig. Därför vågar hon inte ställa något krav mot honom emedan han då endast skulle gå och tala om saken för vem som ville höra på. Anmälaren lämnar mycket goda vitsord om systern och vore glad om byrån på något sätt skulle hjäla dem. Lars Asklund bläddrar vidare och ser att mamman senare blev ett fattivårdsärende. Hon har fått en hel del understöd.  Hur det gick för kvinnan senare får vi inte veta i de här handlingarna. Då utan måste gå vidare och forska i andra handlingar. Allmänna barnhuset arkiv på nätet Allmänna barnhusets arkiv, vid Stockholms Stadsarkiv, är ett viktigt arkiv när man söker efter personer. Det är inte ovanligt att finna barn som är inskrivna där. Allmänna barnhusets rullor 1798-1907 har digitaliserats och indexerats. Genom att klicka på länken kan du söka i registret som har mer än 66 000 bilder. I rutan för barnets namn kan man exempelvis skriva in ett årtal för att på så sätt se alla barn som skrevs in det året.   Det är inte alltför ovanligt att barnet noteras som död en tid efter att de varit hos fosterföräldrarna. Se bild nedan. Lilla Hemmet Lilla Hemmets arkivhandlingar är en mycket liten del av alla handlingar som finns på Stockholms Stadsarkiv. Lars Asklund berättar att han ömmar för detta lilla arkiv och har sett till att det fyllts på med handlingar allteftersom. Lilla Hemmet på Kungsholmen tog emot barn som föddes med syfilis. På bilden nedan syns några av barnen uppställda i maskeradkläder.  

På Gålö söder om Stockholm inrättades i mitten av 1800-talet en unik verksamhet i den svenska barnavårdens historia. Långt bort från stadens gråa hus skulle fattiga eller föräldrarlösa fosterbarn få ett andra hem. Vetenskapsradion Historia reser till Gålö där minnet av forsterbarnstiden fortfarande är levande. - Här inrättades tjugotalet torp där arrendatorerna hade inskrivet i sina kontrakt att de skulle ta hand om ett eller flera fosterbarn, berättar ekonomhistorikern Johanna Sköld som just färdigställer en bok om Gålöbarnen. Under ständig övervakning från inspektörer levde fosterbarnen på Gålö under relativt drägliga förhållanden. De förväntades gå i den specialinrättade skolan, hade tillgång till musik- och slöjdundervisning och fick inte utnyttjas som slavarbetskraft av fosterföräldrarna, något som annars var vanligt i 1800-talets fosterfamiljer. Men allt var inte frid och fröjd, flera fosterbarn försökte rymma tillbaka till sina biologiska familjer i Stockholm, torpen var trångbodda, och till slut ansågs fosterbarnsverksamheten på Gålö alltför omodern. Vetenskapsradion Historia besöker också den pågående arkeologiska utgärvningen i Gamla Stan. Under kvarteret Mercurius innergård har man hittat resterna av en välbevarad 1400-talsgränd, men också lämningarna av ett hus där man tror sig veta vem som bott. - Här kan ha varit Magnus Skomakares hus, berättar arkeologen Michél Karlsson, en av alla de hantverkare som på medeltiden bodde i de här fattiga arbetarkvarteren i Gamla Stan. Programledare är Tobias Svanelid.