Podcasts about omgivna

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-03-24.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikarsmedarbetare på Kulturredaktionen

Ingehult 0, Södra Kosciuszko Måndag eftermiddag, 6 juli 2019 Oraklets sladdriga, skelettlösa kropp omfamnar Jerzy likt ett blött tyngdtäcke. Omgivna av kolossala redwood-proportionerliga träd, uppjagade grävlingar och skogsmullekrustpunkare fortsätter färden i okänd riktning. Jerzy blir erbjuden trögflytande klumpig bröstmjölk som mest påminner om örtigt kryddsmör. “Ve och Fasa Rollspelspodd” hittar du även på:  https://www.facebook.com/veochfasarollspel, https://www.instagram.com/veochfasarollspel/  https://www.youtube.com/channel/UCjjRhnNO7UZlf_jhMW33rPA

Med "Rädd att flyga" kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om det knapplösa knullet med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing.  Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr.  Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Med Rädd att flyga kom Erica Jong att bli en stilbildare inom den feministiska litteraturen. Katarina Wikars berättar om hur Erica Jong går att vända sig till för livsvisdomar under ett helt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Författaren Erica Jong skrev nånstans att skilsmässan var hennes generations mognadsceremoni. Rituella sår i själen som får allt som sker efteråt att verka uthärdligt.Jag har under årtionden låtit mig inspireras av hennes romaner. De är som handböcker om åldrandet, passionerna och avgiftningarna och ingen kan trots en viss pladdrighet få mig på så gott humör som hon.Det kanske inte är självklart att kunna Erica Jongs litterära position på sina fem fingrar. 1973 kom monsterhiten som förändrade hennes liv ut, debutromanen "Rädd att flyga", eller "Fear of flying" som den heter i original, och där begreppet the zipless fuck etablerades. Fram till idag har den sålt sisådär 20 miljoner exemplar. Jag var för ung för att erfara detta men när jag hittade boken på en loppis för tjugo år sen blev jag ändå lite uppiggad retroaktivt.I "Rädd att flyga" flyger Isadora Wing, en amerikansk poet på tjugonio år, till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin man som också han är psykoanalytiker. Omgivna av 117 andra analytiker på planet inser Isadora att hon har gått hos i terapi hos sex av dem. Vad finns det då att vara rädd för? Att klara sig på egen hand utan man, hoten från terrorister och neonazisterna. Så dyker en älskare som fantastiskt nog heter Adrian Goodlove upp. Isadora drömmer om ”det knapplösa knullet” med en främling men de utspelar sig mest inne i hennes fantasier. Romanen har enligt Erica Jong alltid marknadsförts felaktigt, nej, det är ingen avförtrollad promiskuitet det handlar om. Knapplösa knull är knappt genomförbara annat än i fantasin, och sex är inget botemedel för rastlöshet, menade hon i efterhand. Konsekvenserna av denna omtalade roman blev hur som helst att hon kallades mammutvulva av manliga kritiker, sågades av vissa av sina feministkolleger som ensidigt hetereosexuell och blev läsarnas sexguru i generationer.Men det är snarare böckerna om åldrandet som jag brukar citera fritt ur minnet, först var det "Rädd för femtio". Uttrycket klämd mellan generationerna, som jag oavbrutet använde när barnen var tonåringar och föräldrarna sjuka, stal jag från henne. Andra halvan av livet ska väl inte behöva vara en pendelrörelse mellan fasa och resignation! Och det är först när man vågar vara ensam som man kan vara tillsammans med en annan människa för då är man inte längre rädd för att bli lämnad, sa jag till väninnorna, citerande Erica Och när jag var utled på all meningslös dejting sa hon: Man måste tycka om män för att träffa män! Aha!Som fyrtiotalist växte hon upp i ett Amerika och i en värld som hånade kvinnlig mognad men vid femtio, hävdade hon, bryter sig den galna kvinnan på vinden lös, klampar nerför trappan och sätter eld på huset. "När kärleken är klar med en har man massor av liv kvar. Varför ombeds vi alltid sätta strålkastaren på den smala sektor av våra liv som vi delar med män? Skriva om kärlek tills vi blir uttråkade själva?".På en annan loppis hittade jag sen romanen "Rädd att dö" från 2016 som i original förstås heter "Fear of Dying". Den handlar om Vanessa, som är en skådespelare strax över 60 på Manhattan. Hon är hyfsat lyckligt gift för fjärde gången med en stenrik industrimagnat med hjärtproblem och hon har döende kulturföräldrar i en jättevåning. Omgiven av döden börjar hon söka lite handfast sex på sajten zipless dot com – naturligtvis uppkallad efter Jongs egen sjuttiotalsklassiker – men önskedrömmen om sex med okänd bortom ansvar funkade ju inte ens då. Och som andlig vägvisare i denna metaroman uppträder självaste Isabella Wing. Efter diverse tröstlösa dejter med skiträdda män i gummidräkter konstaterar Erica Jong som vanligt att fantasin är mer potent än verkligheten.Jongs moraliska credo på åldershösten skulle kunna vara: Ansträng dig lite mer med det du har. Tillit och långsamhet. Och samtidigt är ansiktslyftningarna för Vanessa en klen tröst när föräldrarna dör och barnen är på rehab. Hundarna älskar en men de dör också, trots alla svindyra veterinärförsäkringar.Rundgången i romanerna gör inte Erica Jong mindre intellektuellt fascinerande. I intervjuer på Youtube är hon alltid bländande analytiskt politiskt spirituell som den gamla akademiker hon är och hon har en krass blick på det Amerika som omger henne. I "Rädd att dö" stryker jag under: "Halva moderskapet är att hålla käft". Och "det fjärde äktenskapet kommer att bli bättre ska du se".Över fiktionen ligger bara en tunn hinna, det är alltid samma föräldrar och systrar och dotter, exmän och gamla gondoljärälskare i Venedig men i handboken om skrivandet "Förföra demonen" menar hon att man alltid ska skriva – just sanningen. "Man skriver bara det man bryr sig om. Likgiltighet behöver inte sättas på pränt". Och man behöver tro på nån demon för att kunna skriva. Det har hon lärt av nobelpristagaren Singer och sin gamla vän från sjuttiotalet, Henry Miller, och som hon sen skrev en biografi om. "Det är livbojen som dränker en", säger Henry till Erica i en fiktiv dialog efter döden. "Bara på botten kan man finna sin egenart."En anekdot som blivit mindre rolig och mer uppfordrande med tiden handlar om den kvinnliga författarkollegan som redlös vaknade upp med Norman Mailer ovanpå sig och sa: Om en enda kvinna skulle berätta sanningen om sitt liv skulle hela världen brista.Och kanske har den gjort det efter Metoo, men jag vet faktiskt inte vad Erica Jong skrivit sen "Rädd att dö" 2016, och medan jag letar hittar jag en av mellanböckerna, "Alla kvinnors Blues", en roman om att komma ur sprit- och sexmissbruk, och hantera dessa kroniskt flyende män, och insikten: Jag behöver inte få min självkänsla sönderslagen varje dag bara för att få uppleva hudlös sexualitet, och jag minns att den meningen fungerade utmärkt åtminstone i teorin för att försöka bryta destruktiva affärer förr. Hon är som en äldre väninna som trasslat sig genom AA och försörjt fel män i årtionden, som kan klappa en på huvudet och säga: Hela den amerikanska ekonomin skulle kollapsa om vi alla tillfrisknade.Ibland påminner hon också om en temporärt insiktsfull Ulf Lundell, lika flödande lättläst, vindlande iväg, tappande tråden där hon prövande utgår från de egna erfarenheterna, och kanske är det därför det så ofta bränner till: "Att kunna sitta stilla, vad är det? Ren nåd, skulle jag tro", säger Erica eller hennes alter ego. "Och det är det svåraste av allt". "Nu ska jag sitta ensam på landet och göra ett collage av mitt liv." Det är jättebra sagt!!Vid 64 motade hon kritiken i grind, lovade att utvecklas som författare, för att hon kommit på att det finns enskilda liv som är mer intressanta än hennes. Det är nu inte helt säkert. Hon har fyllt åttio år och jag hoppas innerligt att det finns många uppgörelser kvar att sätta hårdlackerade naglar i, rädslor att rispa hål på. Fast hon verkar vara skitsur på förläggarna, säger i en teveintervju att "agents are whores".Så jag försjunker en stund till i det redan utgivna. Och jag vet redan att när jaget börjar namedroppa berömdheter och kräkas på festerna kan man läsa diagonalt en stund för på nästa sida kommer något att åter messa väninnorna, som detta helt geniala ur "Rädd att dö": "Föräldrar blir ädlare efter sin död. De blir också roligare och mer älskvärda, de börjar sakta förtjäna ens desperata kärlek."Katarina Wikars, medarbetare på Kulturredaktionen

Allting har en ände, utom korven som har två. Omgivna av ”grosshandlare” och mahognygroggar på krogarnas krog, Den Gyldene Freden i Gamla stan (snudd på helig mark för alla gamla kroggubbar och -gummor) levererar Edward Blom och Mats Ryd vad som sorgligt nog är det näst sista avsnittet ur den allra sista inspelningen av podden. Så ta fram bingobrickorna (https://www.edwardblom.se/2020/11/26/bingobricka-till-podden) en sista gång!Här förklarar Edward vad det kan vara som han prioriterar framför att fortsätta poddandet, innan han och kollegan Mats djupdyker ner i Gyldene Fredens snart trehundraåriga historia. Det visar sig att Coronapandemin haft åtminstone en positiv effekt – nämligen att ”Freden” åter blivit en krog för stockholmare, snarare än för utländska turister. Tillsammans mumsar de båda gastronomerna på godbitarna från menyn: löksill, böckling, tuppleverpastej, köttbullar, saltsill och mycket annat.Mats berättar att hans cavabarsstamhak har öppnat en proseccofilial, att han bävar för inbrott i vinförrådet och om sin syn på den senaste Michelinstjärneutdelningen. Edward konstaterar än en gång att ”ingenting står mellan Mats och hans njutningar” samt att de tu ändå har något skild syn på sådana, åtminstone vad gäller öl.Kanske är det dags för Edward att äntra en politisk karriär?! Här levererar han med emfas, apropå en lyssnarfråga, en programförklaring för vad han skulle vilja göra som kulturminister – bland annat pläderar han för klassisk bildning och mer Dante, Shakespeare och Goethe samt opera i skolorna.En annan lyssnare undrar hur man bäst införskaffar störrom, vilket får Mats att minnas hur han ätit iransk kaviar så att den sprutat ur öronen.Edward berättar om sin sommar-semester i Oberfranken i allmänhet och i Bamberg i synnerhet, inklusive en lovsång till de bayerska ölträdgårdarna med lekplatser och skummande öl under skuggiga kastanjeträd.Dessutom blir det skönsång! Carl Michael Bellman och Evert Taube är båda en synnerligen viktig del av Gyldene Fredens historia – Edward berättar varför, och sjunger dessutom några strofer. Tidigare i programmet: Fredmans Sång no 19: ”Ack döden är en faslig björn”.Nästa vecka kommer det absolut sista avsnittet av podden för denna gång!P S Kaviarförsäljningen som Mats vill slå ett slag för i programmet finns här: https://gastrovin.se/royalcaviar See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Predikan Fredrik Lindé

Predikan Emelie Sidenholm

Omgivna av änglar [Undervisning] by Insidan

Denna gång får vi poddlyssnare vara med om något spektakulärt! Vi får följa med till Chef’s Table, ett särskilt bord i ett bås inne i köket på Restaurang AG på Kungsholmen i Stockholm, där köksmästaren Johan Jureskog och hans kockar och kallskänkor bullar upp med de yppersta läckerheter köket bjuder under en helkväll med mat och dryck.Det hela är, ack, inspelat i en annan era; om än för inte så många veckor sedan så strax innan Coronasmittan bröt ut på allvar i Sverige – det vill säga när det fortfarande kunde vara både festligt och fullsatt på våra restauranger.Förhoppningsvis kommer den tiden åter, och som hjälp att drömma sig fram till den tiden står Mats Ryd och Edward Blom till er tjänst med frosseri och eufori. (Dock antyder de att man på grund av de alkoholromantiska inslagen för säkerhets skull bör vara minst 30 år för att enligt svensk lagstiftning ha rätt att lyssna ...)Johan Jureskog förklarar att han vill att varje kväll vid Chef’s Table ska vara en drömkväll, och att han alltid vill servera ”god mat rätt in i hjärtat”. Denna gång blir det champagne, ostron, havskräftor, märgben, tryffel, råbiff, churros och många andra godsaker.Det är ett rutinerat gäng som tar sig an dem! Mats intar sitt Chef’s Table på AG för inte mindre än 24:e gången, vilket innebär att han ligger långt före Edward (femte gången) och självaste Johan Jureskog (tredje som gäst) i ligan. Omgivna av madeiraflaskor och specerier och med full insyn i allt som händer i köket talar de om allt från himmel till jord. Mats vill helgonförklara en viss keramiker, Johan drar en lans för det katalanska köket och Edward berättar om Ulf Elfvings möjligen otrendiga men underbara och TV-sända smörsås. ”Havskräftsnördig”, ”köttsheriff” och ”Täbytryffel” är några av de sammansättningar trion berikar svenska språket med – men kvällens bästa ord är nog ”busbord”, vilket är vad personalen på Restaurang AG kallar Chef’s Table där de har fria händer att servera det bästa de kommer på. Johan Jureskog bjuder även på en lektion i sin köttskola, där han går igenom de olika nötköttssorterna han serverar och dessas nationaliteter samt förklarar varför Skottland är världens bästa hemland för köttkor.Något otippat hittar Edward något mjukt, fett och dallrigt som får honom ännu mer euforisk än alkohol – och det är ändå innan de fått in en hel lammskalle med ögonen kvar och, senare, en chokladfontän, på bordet!Tillsammans reder de, apropå en lyssnarfråga, ut skillnaderna mellan bearnaisesås och aioli, och Edward förklarar vad en ”Familjen Blom”-blandning på flaska är.P S Maila oss gärna: podden@edwarblom.seLyssnarsponsring: https://www.patreon.com/join/edwardblom See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dags för den andra delen av livepoddsändningen från Wärdshuset Ulla Winbladh på Djurgården, inspelat den 18 februari. Omgivna av middagsätande poddlyssnare ägnar sig Edward Blom och Mats Ryd denna gång av olika skäl åt tidigare sällan skådad, eller avlyssnad, mängd av (alkohol)romantik.Valentindagen som nyss passerat innebar för Edwards del detta år mysigt, hjärtformat pyssel med barnen på förskolan, medan Mats riktade sina kärlekshandlingar till ädla drycker i en djup källare.Apropå djupa källare resonerar Edward och Mats om ifall arkivarier är sakliga, tråkiga och korrekta eller ej, och om exempelvis en arkivassistent skulle kunna skapa sådana förfalskningar i ett arkiv att dennes släkt får en helt ny framtid.I djupa källare kan man även lagra ostar, vilket osökt för oss in på ämnet hur man matchar Stilton, Roquefort, Comté och andra favoritostar med dessertviner, och Mats tipsar om ett par riktigt prisvärda vinfynd på Systembolaget – bland annat ett som är ultimat till gäddqueneller. Plötsligt dyker en ankfettsexpert, tillika poddens ljudtekniker Henrik Insulander, upp med råd om animaliska fetter, vilket får Edward att än en gång förklara varför grönsaksätare inte bör vara vegetarianer utan tillåta sig bacon, ister, njurtalg och andra fetter som gör livet smakligare.Mats kommer på ett helt nytt användningsområde för botox, när diskussionen handlar om värdiga frackar och partyinriktade smokingar – detta apropå en lyssnarfråga om hur man kan få till fler användningsområde för sin smoking, vilket får många kreativa svarsförslag.När diskussionen handlar om helt hypotetisk hembränning får vi lära oss att det, åtminstone enligt en viss källa i Pajala, tar tio år att lära sig bemästra hembränningsapparater! Även hembränningen har naturligtvis sin kulturhistoria, och med hjälp av Mattias Svenssons kommande bok ”Så roligt ska vi inte ha det” kan Edward förklara vad Limes Norrlandicus innebär i detta fall.Nästa lyssnarfråga handlar om fisket i Färnebofjärden, men framför allt hur man bäst inreder ett före detta vapenskåp till barskåp. Här har Mats och Edward otaliga tips på hur man bör införskaffa flaskor som kan tillfredsställa såväl ”kinkiga whiskynördar” som … tja, egentligen alla som gärna tar sig en drink.Avslutningsvis avslöjar Mats lite mer om sitt estniska ursprung, och så handlar det om tröstmat, ”comfort food”, med smält ost och möjligen bröd, skinka och ägg i olika former!P S Mats vintips denna gång:• Laroche Bourgogne Réserve (artikelnummer 5621)• Olivier Leflaive Bourgogne Les Sétilles (5657)P S 2: Redaktören Gunilla hälsar, apropå en diskussion i podden, att uttalet för den av maraskakörsbär tillverkade kroatiskitalienska likören Maraschino såklart är [maraskino]. :-)P S 3: Sponsra gärna podden genom Patreon: https://www.patreon.com/join/edwardblomP S 4: Maila gärna till: podden@edwardblom.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Visste du att upp till 8 procent av ditt DNA härstammar från gamla virusinfektioner som våra avlägsna förfäder smittades av för länge sedan, till och med på dinosauriernas tid? Vad är virus och hur oroliga behöver vi vara för smittor som det nu aktiva coronaviruset? Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: marcus.rosenlund@yle.fi

Omgivna av fågelsång pratar Maria och Anette om hur man ska tänka för att använda rätt muskler när man tränar. Särskilt hur man aktiverar sätet - alltså rumpan. Dessutom berättar Maria att hon ska tävla i höst och drar igång dieten om ett par veckor.

Omgivna av arabesker, boaseringar och vindruvsklasreliefer njuter Edward Blom och Mats Ryd av underbara maträtter och drycker i Ferdinand Bobergs matsal på NK i Stockholm. De tu befinner sig verkligen i sitt esse, när de lidelsefullt berättar såväl om den vackra inredningen från 1915 som om det de får på tallrikarna: Skagenröra, oxtartar, gräddstekt långarygg och (konjaks-, mejrams- och portvinskryddad) blodpudding. De konstaterar att Bobergs matsal är en av mycket få exklusiva restauranger i Stockholm som är öppen enbart för luncher, och Edward drar kort de långa affärslunchernas kulturhistoria – varpå Mats kommer in på uttrycket ”att ta en liten morfar”.Gastronomerna tvistar om hur stor del av mänsklighetens lycka som utgörs av smör, sjunger gubbrörans lov och lyckas rentav komma in på ice cream soda medan de talar om vilken typ av restauranger som bäst skulle representera någon fas i deras respektive liv. De konstaterar att det mesta vinner på att man tillsätter någon form av animaliskt fett – som talg, ister eller ankflott – och särskilt barnmat och grönsaksrätter. Edward förklarar även sin kärlek till Ferdinand Bobergs arkitektur, och sist men inte minst svarar de på en lyssnarfråga om svenskans (och estniskans) vackraste ord. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Omgivna av höga murar, svenska flaggor och forntidsestetik frågar vi ut en av Sverigedemokraternas toppar. Paula Bieler berättar om hur det känns när det går bra och om att klä ut sig till Pippi.

Hur många författare vågar lova pengarna tillbaka om man inte gillar boken? Ingen som jag har stött på under mina tjugo år som bokrecensent. Men så händer det otroliga. I förra veckan var jag inne på Akademibokhandeln och hittade en författare som faktiskt lovar pengarna tillbaka. Författaren som är beteendevetare och föreläsare skriver i inledningen till sin första bok: ”Om du inte har lärt dig någonting nytt överhuvudtaget efter att ha läst den här boken så garanterar jag dig pengarna tillbaka”. Författaren är Thomas Erikson och boken ”Omgiven av idioter”. En riktig succé. På framsidan av boken kan man läsa: ”100 000 läsare kan inte ha fel, idioter finns överallt”. Kaxigt och smart. Tyder på ett visst självförtroende. Nu är Thomas Erikson aktuell med boken ”Omgiven av psykopater” See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Yogapodden #20: Omgivna av brummande, gigantiska kyldiskar och pysande, surrande termostater på ett tomt dansgolv på en klubb på Söder ställer vi frågorna: Kan psykedeliska substanser användas i behandlingen av depression, alkoholism, narkomani och posttraumatisk stress? Kan intag av LSD och svampar, fjärran från partykontexten, vara ett inslag i psykoterapi? Det finns lovande tecken på att det kan vara så, berättar Filip Bromberg, ordförande i Nätverket för psykedelisk vetenskap, i detta samtal. Från 40-talet bedrevs omfattande forskning och lovande studier gjordes. I skarven mellan 60- och 70-tal las locket på. Nu är det full fart på forskningen över hela världen - även i Sverige. Droger mot drogmissbruk?!? Filip Bromberg reder ut begreppen i detta samtal med Christian Wigardt, yogalärare och journalist, och Curt Lundberg, grafisk formgivare och musikalisk titan. Alla Yogapoddar finns på iTunes, acast, podcaster och andra podd-plattformar. Hör av dig med feedback och förslag på personer vi ska samtala med till info@yesyoga.se www.yogadjsessions.com

I Människan och maskinens andra avsnitt har vi satt oss i ett svalt rum på Observatoriemuséet mitt i Stockholm. Omgivna av teleskop, planetarier och porträtt av vetenskapens pionjärer samtalar vi om paradoxer hos evolutionsbiologen och debattören Richard Dawkins. Frågan är: Kan du bevisa att du inte är en maskin?

Värt att veta så här i influensatider. Den tjeckiske ledande virusforskaren Jan Konvalinka berättar om varför virusepidemier inte ska underskattas. Och vad är ett virus egentligen? Är det ens liv? Redaktör för inslaget är Marcus Rosenlund.