Podcasts about sydafrikanska

Nils vill ha en 2024års audi 100 c4, Theo skriker på inandningen och Petter älskar Opel.  Dessutom har vi kört Sveriges mest Sydafrikanska bil, en Ford Sierra med v8!  (Vi kan ha klämt in en liten Sydafrika-special i avsnittet också)

Sydafrikanska romanförfattaren och dramatikern Damon Galgut (född 1963) har sedan romandebuten som 17-åring hyllats av en enad kritikerkår både i hemlandet och internationellt. I höst är han Sverigeaktuell med sin senaste roman "Löftet", som belönades med The Booker Prize. "Löftet" är översatt av Niclas Hval på Albert Bonniers Förlag. Damon Galgut fick sitt stora genombrott med romanen "Grisars vackra skrik" (1993). Bland övriga uppmärksammade romaner märks även "Den gode doktorn", "Bedragaren" och "Strange Room". I den prisbelönade romanen "Löftet" tar Damon Galgut med läsaren till det moderna Sydafrika. Löftet är berättelsen om den vita familjen Swart, som lever i skuggan av apartheidsystemets sönderfall samtidigt som familjen dras isär efter mammans död. Familjen återser bara varandra när nya begravningar för dem samman och det enda som tycks bestå är familjegården. Men även de obesvarade frågorna kring ett löfte som aldrig infriats. I samarbete med Albert Bonniers Förlag. Från 21 september 2022 Jingel: Lucas Brar

Den 41:a frukosten Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej och varmt välkommen till det här sista och avslutande avsnittet av den här miniserien om de sydafrikanska frihetssångerna som användes i kampen mot apartheid. I det här avsnittet behandlas 1970- till 1990-talen och vi får följa med sånggruppen Fjedur från Malung på deras resa till Sydafrika i slutet på 1970-talet. Musik i avsnittet är: […]

Hej och varmt välkomna till Körsångspodden Avsnitt 12. I det här avsnittet pratar jag om de sydafrikanska frihetssångerna på 1960 och 70-talen. Musik i avsnittet: Elogazi och Hamba nathi med Fjedur och Vred Fred, följt av Unzima Lomtwahlo med den sydafrikanska gruppen Mayibuye.

Hej och varmt välkomna till Körsångspodden! I det här avsnittet pratar jag om hur det var i landet med Apartheid under 40 och 50-talen.

Hej på er! Här kommer äntligen ett nytt avsnitt till Körsångspodden. Det ska inte dröja två år till nästa avsnitt i framtiden, men pga Corona har jag fått lov att ta paus från den här podden ett tag. Något som gör mig glad att sjunga som körsångare, är de gamla frihetssångerna mot Apartheid. Jag är […]

Nu börjar rättegången kring attacken på Malmö Latinskola där två lärare dödades. Världens största fotbollsturnering är igång, Gothia cup. Sydafrikanska laget The Rainbow Team berättar varför turneringen är viktig för dem. Värmebölja har kommit till Sverige och så mår Justin Biebers ansikte bättre.

Kalle Berg och Babs Drougge, men idag Erik Glaad, på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Anis Don Demina, Ison Glasgow och Margret Atladottir. I Sydafrika ökar våldet och polisen har börjat skjuta mot plundrare och demonstranter. Vad handlar det här om egentligen? Några av Sveriges största influencers marknadsför så kallad yoni-massage, en slags massage för underlivet. Klinikerna säger att det här ska lindra flera allvarliga och smärtsamma sjukdomar något det saknas vetenskapliga belägg för. Men är det lagligt? Frågor finns vi försöker reda ut.

Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3. Idag pratar vi om den sydafrikanska coronamutationen som dykt upp i form av 20 nya fall i Västmanland och nu frågar sig många hur det här kommer påverka smittspridningen och hur bra vaccinen fungerar på mutationen. Sen ska vi till Spanien där våldsamma upplopp utspelat sig efter att Rapparen Pablo Hasel dömts för att ha hyllat terrorism och förolämpat kungen. Polisen har använt gummikulor och tårgas och flera har skadats.

Vi reser i minnet, till Japans flygekorrar, Taiwans flyttande fjärilar, Sydgeorgiens sjöelefanter, Sydafrikas blommor, Montenegros berg och Costa Ricas regnskog. Sydafrikanska blomman kotula har rest åt andra hållet, till Öland. Programledare: Joacim Lindwall. Vi tar minnet till hjälp och reser till natur långt borta. Ja, vi frossar lite i det exotiska nu när vi annars mest är hemomkring. Men vi behöver inte åka långt bort för att hitta exotisk natur, i våra hem finns växter från hela världen och många arter reser med eller utan vår hjälp. Här och där utefter sydsvenska kuster växer den lilla sydafrikanska bjärt gula blomman kotula, en spektakulär överlevare som på något sätt spritt sig världen över. Biologen Lina Tomasson berättar om kotulan på Öland. I kråkvinkeln uppmanar Mats Ottosson oss att hålla stigarna öppna. Programledare är Joacim Lindwall.

Trombonisten Nils Landgren och pianisten Jan Lundgren har båda stadiga solokarriärer i jazzbranschen. Nu slår de sig samman på skivan Kristallen där de tolkar såväl Keith Jarrett som The Beatles. ARVET EFTER JOSEPH SHABALALA Tidigare i veckan gick den sydafrikanske artisten Joseph Shabalala bort, 78 år gammal. Shabalala är mest känd som grundaren av vokalgruppen Ladysmith Black Mambazo, som bland annat fick en ny publik i väst tack vare sin medverkan på Paul Simons album "Graceland". Vad betydde Shabalala för den Sydafrikanska musikscenen och för världsmusiken i stort? POPMUSIKSVEP MED TINA MEHRAFZOON I veckan släpper bland andra Justin Bieber, Tame Impala och Jonathan Johansson skivor. Samtal med Tina Mehrafzoon från P3. ESSÄ: RYSKA ORCHER DRÖMMER OM UPPRÄTTELSE Författaren och akademikern J R R Tolkiens "Sagan om ringen" har som få andra litterära verk erövrat världen. Men mottagandet av denna berättelse om ont och gott har inte sett likadan ut överallt. Skribenten och kritikern Lars Lovén reflekterar i dag över det komplicerade mottagande böckerna fått i Ryssland där de först förbjöds under Sovjettiden. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Äntligen är det dags. Det efterlängtade avsnitt 10! Gardeniorna tar sig an Sydafrika tillsammans med Maja Berthas, vinkvinna extraordinaire och Sydafrika-expert. Amalia skryter om sin litterära ådra och blir rörd över suckulenter i små barnskor. Carlos försöker övertyga Amalia att titta på sydafrikansk science fiction och har ångest över sina daterade restaurangtips. Det pratas om [...]Read More

Avsnitt 19 – Kulturkrockar - Skypepodcast  I veckans avsnitt befinner sig Moa i Sydafrika och Hanna hemma i Kungälv. På grund utav detta sker detta avsnitt via Skype. Kulturkrockar diskuteras då både Hanna och Moa har flera nationaliteter i sina familjer. Få reda på Moas bakomliggande teori varför Sydafrikanska kvinnor är så högljudda, vad som hände Hanna när hon låg på BB och vad som är Moas krav för ett frieri från Mentor? Välkomna till veckans avsnitt av Prosecco O’clock!   Veckans två Sydafrikanska mousserandeviner HANNAS: BOSCHENDAL  NR 7889  SYDAFRIKA 115KR MOAS: KRONE - FINNS EJ PÅ SYSTEMBOLAGET   En Lifestyle podcast av Moa Malan och Hanna Khazrai Producerad av Dark Duck Studio & Alexander Lönn Tekinker: Alexander Lönn Redigering: Alexander Lönn Exekutiva producenter: Louise Ardefelt och Jonas Lönn

I detta avsnitt gästas jag av Karin Fries som förvaltar Carnegie Afrikafond och som dessutom är riktigt kunnig när det kommer till Afrika, världens näst största kontinent, befolkningsmässigt. Afrika utgörs av en bit över 50 länder och ur ett investerarperspektiv är det Sydafrika som är mest intressant, ett land som blivit mer intressant på sistone pga. positiva politiska förändringar. Därefter är Egypten näst största exponering för Karin, landet var helt ointressant för 6 år sedan men nu ser det annorlunda ut. En intressant kuriosa är att de sydafrikanska bolagen har en av världens mest strikta företagskoder för bolagsstyrning och en volatilitet samt värdering i linje med Stockholmsbörsen. Växande medelklass, en urbanisering samt ung befolkning är drivare samt det faktum att närmare 25% av världens potentiella jordbruksyta finns här. Vi diskuterar även vilka länder och sektorer hon tycker är intressanta, vilka börsbolag som är dubbelnoterade i andra länder, techundret Naspers som äger en matig andel i kinesiska Tencent och dessutom utgör 30% av hela Sydafrikanska börsen och sist men inte minst hennes reflektioner från de många resor hon gjort på kontinenten och träffat befintliga och potentiella investeringar. Trevlig lyssning, Nicklas

Vi har ett spontant musikquiz med gurun Smooth McGrooves acapella covers. Pratar om vikten av 60 fps. Pontus berättar om det nya strategispelet Steel Division som han hoppas kunna lägga vantarna på, om hans dator nu klarar det... Vi faller ner i gropen som stavas: Konsoler vs PC. Red Alert 2 minnen väcks till liv och vi konstaterar att vi nästan kan byta namn till Strategipodden med tanke på att vi alltid glider in på strategispel.

2016 är här, Philip & Svanberg är redo att fortsätta leverera högt och lågt. Att ställa frågor till andra med syftet att få bekräftelse själv. Det är Philips senaste analys sett utifrån hans behov av bekräftelse. Det blir en diskussion om känsliga egon, kränkningar och synen på utveckling av ens personlighet. Growing mindiet och fixed mindset är två begrepp som engagerar Svanberg och som sedermera leder in på det Sydafrikanska ordet "ubuntu", som betyder att alla människor är förenade av ett osynligt band. Sist men inte minst har Svanberg grottat ner sig rejält i SvTs öppna arkiv under jullovet och där grävt fram en och annan guldklimp.

Safaridagar och turistande när politiker och tjänstemän åker på biståndsresor och det blir få konkreta resultat av arbetet. Kaliber granskar svenska kommuners och landstings arbete med biståndsprojekt. Det är strax före jul och vädret gråmulet och regnigt. På folkpartiets expedition i Växjö håller man på att duka upp kaffe och pepparkakor när dörren slås upp och in kommer gästerna: fem politiker från Sydafrika. 2006 inledde Kronoberg ett biståndssamarbete med sydafrikanska Tlokwe. Sedan dess har det blivit många resor och många projekt. Just nu är de sydafrikanska politikerna i Växjö för att få en bild av hur politiken fungerar i Sverige och diskutera nya samarbetsområden. – So please welcome to the liberals here in Växjö…We have a very small office here.. Alla har bänkat sig och folkpartisten Annika Stacke börjar berätta om sitt parti. Snart går man över till att diskutera likheter och skillnader mellan kommunerna. Efter åtta år känner man varandra väl. Kronoberg i form av Växjö kommun, Regionförbundet Södra Småland och Landstinget Kronoberg har sedan 2006 bedrivit nära 30 biståndsprojekt i Tlokwe varav fyra pågår just nu. Det gör deras samarbete med den Sydafrikanska kommunen till ett av de mer omfattande inom den speciella form av bistånd som kallas kommunala partnerskap. Just nu bedriver cirka 70 kommuner, landsting och regioner drygt 100 projekt i Afrika, Asien och Östeuropa. En del har något enstaka projekt, andra har längre samarbeten med en eller ett par orter. Errol Temanie är projektledare från Tlokwe och har varit med från början. Efter arbete med allt från sjukvård till jämställdhet, vatten- och avloppsfrågor till budgetarbete känner han sig hemma i Sverige, det har blivit många besök för hans del. – Coming to your country gives us hope. You know we have many stories about how Sweden struggled. How poor swedes were at a particular point in time. Ni har gett oss hopp – ni har varit fattiga och arbetat er ur det. Det kan vi också göra säger han och berättar att ekonomiavdelningen i Tlokwe har börjat arbeta annorlunda efter att man har studerat hur man gör i Växjö och att man har fått en ny hemsida.  – Obviously if you go to our website and if you look at that website today it is very different from the website we had before. Riksdagen har beslutat att kommuner, landsting och regioner ska vara en del i Sveriges biståndsarbete. Varje år anslår SIDA - den myndighet som hanterar svenska biståndspengar - cirka 40 miljoner för de kommunala partnerskapen. Det övergripande målet är som i all SIDA:s verksamhet fattigdomsbekämpning. Det handlar också om att utveckla den lokala demokratin och bidra till att kommuner i samarbetsländerna fungerar effektivt. Tanken är också att de svenska kommunerna ska ha något att vinna på samarbetet – att man ska arbeta kring frågor där bägge parter kan utvecklas. I Kronoberg, där man bedrivit en stor mängd kommunala partnerskapsprojekt genom åren, säger Roland Gustbée, ordförande för Regionförbundet Södra Småland och fullmäktigeledamot i Växjö kommun att projekten ger mycket tillbaka. – Det ger oss i att vi har en omvärldsbevakning, men också att vi bidrar till Sveriges nationella mål på biståndssidan. Den främsta vinsten är helt enkelt att de som reser ner, vidgar sina vyer och upptäcker att man kan göra saker på ett annat sätt. Roland Gustbée är också medlem i den politiska styrgrupp som ansvarar för projekten. Varje projekt innebär minst två resor, en för sydafrikanerna till Sverige och en för svenskarna till Sydafrika. Och det har blivit många resor genom åren. Ett 100-tal kronobergare – främst politiker och tjänstemän - har besökt Tlokwe på sammantaget 40-talet resor. – Man kommer ner till Sydafrika, tjänstemännen träffas och går igenom och de har alltså ett ganska tight schema från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen. För det mesta handlar det om kunskapsutbyte att diskutera hur man löser olika problem i de två länderna. Tight schema mellan åtta till fem säger Roland Gustbée. Men när jag tittar närmare på Kronobergs resor under de åtta år som biståndssamarbetet varat framträder en annan bild. Jag går igenom 27 reserapporter och scheman som visar hur man har använt dagarna i Sydafrika. I genomsnitt, under vistelsen, är mindre än häften eller 45 procent av tiden av det som normalt räknas som arbetstid mellan åtta på morgonen och fem på eftermiddagen schemalagd till arbete, möten eller studiebesök. Resten av tiden på plats går till ankomst- eller avresedagar där man oftast inte har några aktiviteter förutom kanske en middag eller ett besök på något museum.  Nära en tredjedel av tiden går till aktiviteter som inte har någon tydlig koppling till projektet. Ibland står det ledigt och shopping men mer vanligt är utfärder som safari eller en hantverksmarknad. Vid en av resorna, i det projekt som bland annat ledde till att Tlokwe fick en ny hemsida var Öppna kanalen i Växjö med och filmande. Vi har fått deras tillstånd att använda oss av ljud från filmen. Första dagen tas man emot med en välkomstmiddag. Morgonen därpå samlas alla för att inleda arbetet. Man jämför arbetssätt mellan de olika kommunerna och diskuterar om hur man bäst använder internet för att kommunicera med medborgarna. Man besöker också den lokala tidningen och radiostationen. En av deltagarna föreläser på universitetet och man besöker ett barnhem för Hiv-smittade barn. Sammantaget ägnas tre och en halv dag åt arbete och studiebesök. Sedan gör svenskarna en utfärd och efter ett par timmar på små grusvägar kommer man fram till en lejonfarm. Där får man också möjlighet att hålla och kela med en lejonunge. Nästa dag ägnas också åt djur. Den här gången i  Pilanesberg National park på en safaridag där man bland annat ser elefanter, zebror och giraffer. Dagen efter safarin är ledig så när som på ett kyrkobesök och enligt reserapporten hinner man sista dagen med ett besök på ett lokalt bryggeri och får smaka på det inhemska ölet, innan man avrundar med en slutdiskussion och åker till flygplatsen. Tillbaka till Växjö och Regionförbundet Södra Småland där Roland Gustbée är ordförande.  Jag går igenom resan dag för dag med honom, och han säger att man ofta lägger resor över en helg eftersom det gör att man får billigare flygbiljetter – och då är man ju ändå ledig. Men han tycker ändå att det är för lite med tre och en halv dagars arbete. – Det är för lite arbete kan jag tycka. Och jag kan ju säga att i våra kontaker med Sydafrika har vi hela tiden försökt ligga på för att det ska vara mer arbete och mindre av, ska vi säga, turistiska saker. Sydafrikanerna säger också att det är mer arbetsintensivt när vi är här. Men vår granskning visar alltså att den här resan inte på något sätt är unik. Visserligen har den genomsnittliga arbetstiden ökat något under åren som gått, men en veckolång resa innebär i genomsnitt tre dagars arbete möte eller studiebesök efter en ankomstdag då man sällan har något på schemat förutom en lunch eller välkomstmiddag.  Två dagar går till sociala eller kulturella aktiviteter som safari eller andra utfärder. Vistelsen avslutas sedan med en avresedag som ibland innebär ett besök på ett museum eller kanske någon timmas slutdiskussion. Och just safari är en aktivitet som återkommer på flera resor. I 19 av de 27 resor Kaliber granskat har deltagarna åkt på en halv- eller en heldags safaritur. Ofta men inte alltid förlagd till en helg. Roland Gustbée igen. – Jag tycker att det är inte konstigt om folk vill passa på att se något av landet när man är där nere och just safari är ju något vi absolut inte kan erbjuda här hemma. Det viktiga är ju att arbetet blir gjort och jag har inget emot att man får en safaridag, att den kan ingå i resan, men det är viktigt att vi får ut någonting av projekten också naturligtvis. Ibland har man bekostat safarin själv, och ibland har den sydafrikanska kommunen bjudit på safarin. Och det är inte första gången som svenska kommuner åker på safari på biståndsresor, och då låter sig bjudas av samarbetskommunen. 2011 uppmärksammade Sydsvenskan att Staffanstorps kommun åkt på flera resor till Namibia, resor som oftast innefattat en safari och som kommunen i Namibia bjöd på. Det ledde till att Staffanstorp blev hårt kritiserat. Bo Gertsson är utvecklingschef i Staffanstorp. – Efter den kritiken framfördes har vi vid våra besök inte låtit oss bjudas på några safari. ICLD – Internationellt centrum för lokal demokrati - är den organisation som hanterar de biståndspengar som SIDA varje år anslår till de kommunala partnerskapen. Dåvarande generalsekreteraren för ICLD sa att det är orimligt att kommuner låter sig bjudas, och slog fast att kommunerna är på plats för att arbeta – inte för att bli underhållna. Staffanstorps kommun har fortsatt åka på safari – men efter kritiken betalar man allting privat säger Bo Gertsson. Deltagarna tar semester och betalar såväl utfärden som övernattningen. – Det har då bekostats privat. Inte av Mariental och inte av Staffanstops kommun. Men så har Kronoberg inte gjort. På de resor man har gjort från Kronoberg ligger safarin inom ramen för resan, och resa, övernattningar och traktamente betalas med biståndspengar. Det gör också lönen för den projektledare som är med. Men till skillnad från många andra kommuner och landsting har man valt att själv bekosta arbetstiden för deltagarna.  Vissa av safaritillfällena har deltagarna betalat privat, men ofta har den sydafrikanska kommunen stått för den kostnaden. Och Roland Gustbée, som sitter i den politiska styrgruppen för kronobergsprojekten tycker att det är okej att den sydafrikanska kommunen bjuder. – Jag tycker att det kan ligga inom det rimliga, inom en rimlig nivå. Det är en dagstur, det är inga övernattningar på dyra hotell. Man åker en minibuss i två och halv timme och sedan är man en dag och sen åker man hem på kvällen. Sun City är ett hotell- och kasinoområde cirka två och en halv timmes bilväg från Tlokwe. Därifrån har de flesta safariresorna utgått till Pilanesberg, den närmaste nationalparken - vi ringer dit och frågar vad en rundtur i nationalparken kostar. – It costs 460 rand per person for the safari. Ja, hade jag bott på Sun City hade det kostat mig 460 Rand eller drygt 250 kronor för en två och en halv timmes tur i buss tillsammans med 20 andra. För de som åkt på biståndsresa från Kronoberg har safarin ibland varit en heldagsutflykt i en egen minibuss. En av deltagarna som Kaliber pratar med och som har betalat safarin på egen hand berättar att det då kostade mellan 800 och 1 000 kronor. En genomräkning av de 19 resor där det ingår en safari visar att  cirka 90 personer har deltagit. Och för varje person handlar det alltså om en kostnad på mellan 250 och 1 000 kronor. Lite längre bort i korridoren på Regionförbundet Södra Småland sitter Annika Ström som är en av projektledarna som jobbar med Sydafrika. Hon säger att den sydafrikanska kommunen bjuder på safari på de resor som politikerna gör. På tjänstemännens resor händer det däremot att deltagarna betalar själva. Och hon säger att man ofta ber om att få betala själv. – Ofta säger vi att vi vill åka dit och att vi vill betala för det själva då. Och vid flertalet tillfällen har vi fått betala själva, och ibland får vi inte det. Men om man nu vill betala för safarin - hur kommer det sig att man inte alltid gör det? – Vi försöker alltid minimera och säga att vi inte vill bli bjudna men samtidigt är det ju en balansgång. Man kan inte säga nej helt och hållet. För det är ju nästan som att liksom…hur ska de kunna få visa att de är glada och tacksamma om det inte får göra något tillbaka. Och Annika Ström betonar att safarin ofta ligger på en helg, då man ju normalt är ledig, samtidigt tycker hon inte att man ska se den eller andra utflykter som enbart ledighet eller nöje. – Då har ju vi oftast i stort sett med oss antingen hela den sydafrikanska gruppen eller deltagare från teamet eller andra från kommunen som är med vilket gör att det finns en möjlighet för oss att prata på vägen dit, när vi sitter i bussen, när man äter, ja under hela den här resan så umgås man ju också och då skapar man ju relationerna som gör att vi sen när vi arbetar har lättare att ha de samtalen man kanske inte har med vem som helst om sitt arbete. Och det blir en annan stämning. Så jag ser det inte riktigt som helt ledigt. Annika Ström tycker inte att vårt sätt att räkna ger en rättvisande bild av hur man använder tiden på biståndsresorna. Att bara se på dagtid mellan åtta och fem är missvisande tycker hon och menar att studiebesök även kan ske på kvällstid och att vi borde räkna in middagarna i  arbetstiden. – Jag upplever ändå när vi är där att vi har ett program alla dagar som är ganska intensivt dagtid och sedan så har man oftast även på kvällen en middag tillsammans och det är ju liksom också jobb för vi sitter där och pratar om vad vi gör. Det är ju liksom inte en nöjesmiddag alltid. Kaliber idag handlar om när kommuner och landsting åker på biståndsresor med målet att minska fattigdom och utveckla demokrati. Vi har tittat närmre på 27 resor som politiker och tjänstemän från Kronoberg gjort till Tlokwe i Sydafrika. Resor där en tredjedel av tiden gått till aktiviteter som safari och andra utfärder och där politiker och tjänstemän flera gånger låtit sig bjudas på safarin av den sydafrikanska kommunen. Det är biståndspengar från SIDA som finansierar projekten men de som granskar slutrapporterna och betalar ut pengarna är Internationellt centrum för lokal demokrati, ICLD, som Sveriges kommuner och landsting, SKL står bakom. 2011 riktade dåvarande generalsekreteraren för ICLD stark kritik mot Staffanstorp som låtit sig bjudas på safari – och att man blir bjuden är heller inget som nuvarande generalsekreterare Maria Åberg tycker är okej. – Jag skulle absolut avråda det. Om man tänker så här, den sydafrikanska kommunen har sannolikt använt sina egna kommunala medel till att bekosta det här. Och det är ju naturligtvis en aspekt i det hela. Det är ju inte väl använda skattepengar från deras horisont, och det är ju naturligtvis något som man som svensk samarbetspart absolut borde reflektera väldigt mycket på och helt enkelt säga nej till. Maria Åberg säger att hon förstår att man kan behöva en halv dag för att återhämta sig från en resa, och om man förlänger resan för att få en billigare biljett kan det motivera att man ägnar en dag åt mer sociala aktiviteter. Men att en stor del av tiden går till annat än arbete är inget som ICLD står bakom. – Vi är ju intresserade av att se att de här projekten når resultat, alltså att man når vad man är där för att göra. Och går för mycket tid åt - oavsett vem som betalar – till det som du beskriver som turistande så är det naturligtvis inte vettigt, inte klokt, inte ett bra sätt att använda tiden. I sina redovisningar till ICLD har Kronoberg tydligt berättat om vad man har gjort dag för dag. Även aktiviteter som safari, hantverksmarknad och besök på lejonfarm har man beskrivit. Projektledare Annika Ström säger att man aldrig fått något påpekande eller ens en fråga från ICLD. – Så det är ju inte så att vi försöker dölja någonting. Skulle vi inte vilja säga att vi varit på safari till exempel då skulle vi ju inte skriva det i rapporterna. Men vi har ju hela tiden visat det och finansiären ser det och har inte sagt något om det då kan jag tycka att då har de väl gjort samma bedömning som vi att det är okej. ICLD har alltså aldrig varit i kontakt med Kronoberg om vare sig hur man använder tiden på plats, eller när den sydafrikanska kommunen bjuder på safarin vilket emellanåt skrivs uttryckligen i slutrapporten. Men Maria Åberg, generalsekreterare för ICLD, säger nu att man borde ha reagerat. – Ja det borde vi ha gjort. Vi borde ha pratat med dem om det här framgår i redovisningarna till oss. Det finns inget krav på att arbetstiden dag för dag ska redovisas i slutrapporterna till ICLD och det gör det svårt att säga i hur hög grad andra kommuner ägnar sig åt aktiviteter som inte har med projekten att göra. Kaliber har varit i kontakt med ett tiotal kommuner och regioner och tittat på reseberättelser eller scheman för cirka 20 resor. På ett par av resorna redovisar man att all tid på plats gått till arbete, men på de flesta resorna finns en del turistande på programmet, men oftast i mindre omfattning än i Kronobergs fall. Och enligt Maria Åberg är det ganska sällan som ICLD får slutrapporter där man berättar om mycket fritidsaktiviteter och turistande. – Vi ser väldigt få och tror jag färre och färre i våra redovisningar av den här arten som du nu beskriver. Det tillhör inte vanligheten. Men frågor om hur man balanserar arbete och fritid under de biståndsresor som görs och vad som är okej att göra och inte är något som diskuteras bland de kommuner som bedriver kommunala partnerskap. Det visar bland annat en ännu inte färdigbearbetad enkät som ICLD skickat ut till kommunerna. – Vi försöker ju uppmuntra kommunerna att under den förberedelsefasen så ska man stämma av förväntningar och stämma av kulturella skillnader och sätt att vara. Alltså resonera kring saker som gåvor, att det inte är ett investeringsprogram,  vad kan låta sig bjudas på och inte. Det är sådant vi uppmuntrar till att ta upp i väldigt tidigt skede, säger generalsekreterare Maria Åberg. Omkring 40 miljoner kronor av svenska biståndspengar går varje år till de kommunala partnerskapen. För ett projekt under ett år beviljas ofta mellan 300 000 kronor och 500 000 kronor.  Det övergripande målet handlar som i all svensk biståndsverksamhet till att reducera fattigdom, men det handlar också om att öka den lokala demokratin. Och Maria Åberg säger att ICLD ser goda resultat av verksamheten. – Jag och vi tycker att kommunerna är helt fantastiska i biståndsarbetet. Vi får ibland beskrivningar och ibland resultat som vi blir oerhört imponerade av. Att man lyckats nå så långt på ganska kort tid och med inte alltför stora pengar. När den politiska styrgruppen för projekten i Kronoberg lät göra en utvärdering av sju utvalda projekt för att se vad man nått för konkreta resultat sa några av de sydafrikanska deltagarna att projekten bidrog till att minska fattigdom genom att stimulera den lokala ekonomin. Och från bägge länder poängterade deltagarna att man lär av varandra och att människor utvecklas både som personer och i sitt yrke. Men några av de tillfrågade svenskarna pekade också på risken att det hela bara resulterar i en trevlig resa, som inte tas på allvar utan ses som semester eller belöning. Och när det kom till konkreta resultat kunde man konstatera att de var få. Utvärderingen ger tre exempel på konkreta resultat i de sju projekten. Ett projekt ledde till att Tlokwe började arkivera dokument elektroniskt. I ett jämställdhetsprojekt anordnades en konferens om våld i hemmet och så informationsprojektet som ledde till att Tlokwe fick en ny hemsida. Men trots få konkreta resultat kommer man ändå till slutsatsen att man väl nått upp till målen att utbyta kunskap och öka förmåga och effektivitet i bägge kommunerna. Roland Gustbée, ordförande i Regionförbundet Södra Småland ser det också som att kommuner har en viktig roll att spela i biståndsarbetet. – Kommuner kanske inte är specialister på bistånd men kommuner är ju de som är bäst på att driva kommun.  Och det är ju just det som vi samverkar mest kring. Hur gör man bäst för att vara en kommun. Bo Sjö är nationalekonom vid Linköpings universitet. Han var tidigare knuten till SADEV, en myndighet som hade till uppgift att utvärdera svenskt bistånd men som lades ner för något år sedan. Han tror att det är svårt för kommunerna att utföra ett effektivt bistånd.  – Att utföra biståndsarbete på den nivån och så direkt som kommunerna är inblandade i det kräver mycket kunskap och den kunskapen har inte kommunerna. Man tror att man förstår problemen och lösningen men typiskt i sådana här projekt är ju att det inte blir något bra resultat av det. Och att det går mycket tid åt turistande är inget som förvånar honom. – Jag tror att man i det vanliga biståndet är mera effektiv. Man har sin återhämtningsperiod efter en lång resa naturligtvis, men det här allmänna tittandet är nog mycket mindre, utan man försöker vara mer effektiv i sin tidsanvändning. Men är det värt pengarna som han ser det? – Det är svårt att ha någon uppfattning om. Då måste man in och titta på vad kommunerna gör för de här pengarna och hur mycket lägger de ner i arbete på detta. Jag tror att det de kan göra i fråga om utveckling är ytterst minimalt. ICLD lät 2010 utvärdera de kommunala partnerskapen. I utvärderingen hittade man inte mycket stöd för att man uppfyllt de övergripande målen som att minska fattigdom och att det var svårt att mäta vad man faktiskt hade åstadkommit. Utredningen rekommenderade därför att arbetet framöver skulle ha konkreta mål som är möjliga att utvärdera och mäta. Och ICLD har fått nya riktlinjer säger generalsekreterare Maria Åberg. – Och den stora skillnaden det är egentligen målfokus. Att man har ett större krav på ett tydligt resultat. Kanske allra viktigast att de nya riktlinjerna betonar att projeten är lite längre. Treåriga för att det tar lång tid att uppnå ett resultat helt enkelt. Efter att jag träffat politiker och tjänstemän i Kronoberg åker den politiska styrgruppen iväg på ytterligare en resa till Sydafrika inom ramen för det biståndssamarbete man bedrivit de senaste åtta åren. När de kommit hem igen ringer jag upp en annan av de ansvariga politikerna i styrgruppen, oppositionsrådet i Växjö socialdemokraten Charlotta Svanberg. Det visar sig  att efter att Kaliber har börjat granska resorna har politikerna börjat diskutera om att sätta upp regler för vad som är okej och vad som inte är det. – De här fallen du har lyft upp där har det varit för mycket turistisk verksamhet på. Och vi har ju också pratat om det nu i styrgruppen att det kanske är nödvändigt att sätta upp tydligare regler på vad som är okej eller inte när man är i Sydafrika. Om det är okej att ta med familjemedlemmar naturligvis till egen bekostande men det kanske ändå påverkar projektet, om det är okej att stanna kvar på semester på egen bekostnad, hur man ska se på de turistiska delarna, hur mycket om är okej till exempel. Vi har inte riktigt haft de tydliga reglerna utan det har varit upp till varje projekt att avgöra. Reporter Lena Pettersson lena.pettersson@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Avsnitt 39 av Palmemordspodden - en podcast om Palmemordet. Vi tar en paus från allt stök som julhelgerna inneburit och läser tidningen. Närmare bestämt tidningen från när Olof Palme precis hade mördats. Den som levererat dessa historiska artfakter heter Fritte Fritzson och är komiker inom alla möjliga genrer. Det bläddras i såväl Expressen som Smålandsposten, och dessutom får porrtidningen Svenska Hustler vara med på ett hörn. Dessutom pratas det nära döden-upplevelser i bil, Razzel och Frittes berömda temperament, och som om det inte vore nog sjungs det Sydafrikanska sånger och en mycket möjlig gärningsman pekas ut. Lyssna gärna!