Podcasts about skulle

När Sofie Löwenmark var ett år gammal mördade hennes pappa hennes mamma. Idag är hon prisbelönt journalist och debattör och berättar om att besegra cancern och att kunna njuta av livet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

HYLL 7/10! Den deilige serien Ståle Baldvinsson introduserte for Nerdelandslagetlytterne er tilbake! Denne gangen har stortingspolitiker for Venstre, Grunde Almeland, tatt med seg fem spill han liker skikkelig godt og ønsker å anbefale...som gjerne kunne ha vært litt bedre.Men dere: hvor mange 7/10-spill har du ikke spilt opp gjennom, og kost deg skikkelig med? Kanskje du får noen nye favoritter her også? God helg! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frågelåda! Jag vill göra de tolv stegen, men inte bli igenkänd på möten eller lämna ut mig för mycket till en sponsor- vad ska jag ta mig till? Vi pratar om packade studenter på stan, ett möte i en batik-butik i Brooklyn och Robert berättar den tragikomiska historien om när han rymde från LVM, smygsnortade kokain framför polisen och var övertygad om att Säpo var ute efter honom. Med The Houses Robert Bohman.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det kommer en tid då vi alla förväntas, oavsett hur gärna eller ogärna vi vill, stå framför en grupp människor och tala. Det kan vara i skolan, på en arbetsplats, i kyrkan eller i något annat sammanhang. Hör lyssnarnas berättelser här! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Såhär i skolavslutnings- och examenstider pratar vi om den där gången du behövde ställa dig upp framför andra och säga några ord. Det kan handla om allt från högläsning, dikter och nyårstal till tacktal eller minnestal. Hur gick det och vad hände?Blev det svettigt? Eller kanske var det någon annan som stal showen? Hör av dig till oss och berätta!Jag är ingen talare men... med Susanna AlakoskiRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

I veckans fråga undrar Casper vilka politiker som skulle göra den bästa svenska varianten av brittiska podden The rest is politics. Maggie Strömberg och Henrik Torehammar letar sig tillbaka bland svenska spin doctors, men landar i att det ändå är gamla partiledare som är roligast. Har du egna förslag? Mejla till politiken@svd.se.

Pär Gustafsson, Tom Parneborg och Julia Björklund står inför en annorlunda utmaning när V75 för första gången avgörs på Tingsryd - Sveriges enda milebana. Trion lyckas enas om ett skrällfyllt TV-system där flera favoriter ratas. Parneborg bjuder på hett snack från tränarhåll kring en lågprocentare som lämnas ensam på systemet.

Da de hadde fått den, klaget de på landeieren og sa: "Disse siste har bare arbeidet i én time, og du stilte dem likt med oss som har båret dagens byrde og hete." (Matt. 20, 11-12)Kjenner du deg igjen i disse ordene? Er du blant dem som har vært med å bære byrden og belastningen i arbeidet med menigheten og med misjonen? Nå er du sliten, og så ser du nye komme inn og liksom skummer fløten; hadde ikke du fortjent mer enn de etter alt du har gjort?Verset er fra en lignelse Jesus fortalte om Guds rike. Landeieren betalte alle samme lønn, uansett hvor mange timer de jobbet. Vi reagerer nok instinktivt på urettferdigheten i det. Er så Gud urettferdig? Skulle de første ha forhandlet seg fram til høyere lønn hvis de hadde visst bedre? Det er helt feil fokus!Å bli invitert av Gud til å være med i arbeidet Hans, er nåde og en glede! Det er også omsorg, for alternativet er ikke å gjøre noe i det hele tatt (v. 7), og det er ikke godt. Den store belønningen vi alle får til slutt, kan uansett ikke bli større: evig liv i glede og fred på den nye jorda (Matt. 25,34; Åp. 21,1-4)!La oss ikke klage til Gud over byrden av det arbeidet vi har gjort, men snu på det. Og se på den nåden og gleden det er. Tenk, at vi faktisk får være med å gjøre en oppgave, å gjøre et godt arbeid for Guds rikes framgang – det er stort, det!Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Til tross for sterk krone og lavere oljepris, har Oslo Børs levert ny toppnotering i år. Den samme utviklingen skjer verden over – bortsett fra i USA.Til glede for alle som investerer i norske aksjer og aksjefond har Oslo Børs steget med over ti prosent i år. Det snakker vi om i ukens episode av Finansredaksjonen, en podkast som lages av oss i DN. Vanligvis betyr lavere oljepris og sterkere krone at pilene peker ned på Oslo Børs, men både i Norge og i resten av verden (minus USA) har børsene steget i år. Så til tross for at Trumps tollpolitikk har gitt uro og store utslag på børsene i enkelte perioder, er den underliggende trenden positiv. På Oslo Børs er det blant annet Kongsberggruppen og DNB som har bidrar sterkt til oppgangen. Kongsberggruppen har steget 42 prosent og prisingen er på nivå med tek-selskapene Magnificent 7 i USA. Det får DNB Carnegies nye meglersjef Tom Christian Jandal til å varsle at aksjekursen inneholder alle kjennetegn på en boble. Til Finansavisen sier han at boblen kan sprekke innen et år eller neste uke. Snakk om salgssignal!Børskommentator Thor Christian Jensens timing av børskommentaren om at det var helt dødt i kapitalmarkedet på Oslo Børs, var heller ikke av den beste. For ikke bare går kursene i været på børsen, det har også vært en rekke kapitalinnhentinger og jammen meg kommer det en børsnotering nå også.Det nordiske byggentreprenøren Sentia (i Norge Hent), skal på børs, noe både Jensen og finansredaktør Terje Erikstad tror henger sammen med forventninger om at snart vil lavere rente sette fart i byggebransjen igjen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hvordan ser hverdagen ut? Fyller man alle pusterommene? Til og med de små øyeblikkene fyller vi ofte med skjerm. Skulle bare sjekke noe. Hvordan bremser du i livet ditt? Kjører du i 6. gir i hver sving? Sabbath betyr å stoppe opp, skille seg fra noe, ta avstand fra det verdslige.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skulle du låta någon utan kirurgutbildning operera dig? Nej, troligen inte. Men ändå är det så många som tar hälsoråd av outbildade och självutnämnda experter. En av branschens mer rakryggade röster gästar oss för att bena i detta, nämligen David Haroun. Vi pratar om hur lätt det är att sälja på folk skit, varför många influencers borde hålla tyst, och hur du som konsument kan se igenom bluffarna. Ett avsnitt fullt av ärlighet, frustration och en hel del garv.

Idag när vi ser mer våldsam kriminalitet än tidigare höjs röster för strängare straff i hopp om att avskräcka från brottets bana. Andra menar att vi måste verka förebyggande med helt andra insatser. Också under sekelskiftet 1900 var kriminaliteten i fokus. Då som nu gav skilda tankar om kriminalitetens orsaker olika lösningar. Skulle man straffa, avskräcka, vårda eller främst låsa in våldsverkare för att skydda samhället? Vi pratar om hur man såg på brottslighet och följer tankarna bakom kriminalvårdens framväxt.   Medverkande: Malin Wahl från Sveriges Fängelsemuseum, Bonnie Clementsson från Lunds universitet och Emelie Höglund från Hallwylska museet. Bild: Sveriges Fängelsemuseum, beskuren.

Tre unga män som ska skyddas från olika gäng placeras i samma stödboende. Bara månader senare dödas en person i ett narkotikabråk.Lyssna på det granskande reportaget, om avhoppare, omsorgsbolag och en dödsmisshandel. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”SOS 112 vad har inträffat?”En ung kvinna, märkbart skärrad, har ringt 112.”Vad är det som har hänt?”Det är mitt i natten en kväll i september.”Ja men lugn, vi ska hjälpa till här.”Skrik och rop på gatan gör att grannar reagera och tittar ut. I mörkret ser de ett gäng killar och någon skriker ”Jag ska döda dig”.”Berätta för mig vad du ser. Vet ni om någon är skadad?”Personerna på gatan springer plötsligt iväg, men en kille ligger kvar.Den unga tjejen går ut med larmoperatören i telefon.”De är på väg, de måste ligga still där, håll tryck på blödningen där.”Ambulans och polis kommer till platsen och polisen Fredrik blir förundersökningsledare:– Och han är väl ganska illa däran redan ambulansen kommer dit. Men jag tror att de dödförklarar honom på sjukhus då, på akuten.”Ett rörigt ärende”Flera av de inblandade på båda sidor i bråket är skadade. En yxa och flera knivar har använts. Fredriks uppgift blir att försöka bevisa vem som gjorde vad den där natten.– Det var ett rörigt ärende och ska man erkänna så från början så tänkte man väl typ att det här kommer vi aldrig kunna reda ut.Det här är inte bara en vanlig gänguppgörelse i den långa raden av mord under våldsvågen – tre av de häktade är avhoppare som samhället betalar miljonbelopp för skydda.En av killarna kallar vi Adam, honom hittar polisen blodig i sängen i sin lägenhet – precis vid brottsplatsen.Adam kommer till Sverige som sexåring, han växer upp i en mindre svensk kommun med sin mamma, sin styvpappa och så småningom en lillebror. Han spelar fotboll i den lokala klubben, är musikintresserad och när han går på högstadiet startar han ett konto för att dela pranks och utmaningar.Det är mycket konflikter hemma och när han är 16 år placeras han för första gången i ett jourhem.Ett år senare stoppar polisen honom på en busshållplats och skriver i sin rapport att det doftade mycket kraftigt av cannabis. Urinprov från hans jourhem visar att han även använder kokain, benso och Tramadol.Mindre än ett år senare griper polisen honom igen, då på ett hotellrum med narkotika och pengar. Polisen larmar socialtjänsten om att Adam umgås med välkända kriminella.Under våldsvågen blir Adam vittne till ett uppmärksammat mord. Han är då 19 år och vill han bryta med sitt gamla liv. Och socialtjänsten börjar leta efter en skyddsplacering.Stora behovVåldsvågen - med allt yngre förövare - har lett till ett skriande behov av platser på Sis, HVB-hem och även i avhopparverksamhet.I en konferenslokal vid Odenplan i Stockholm befinner sig närmare 200 socialsekreterare och en rad privata omsorgsföretag.Annelie Blomqvist jobbar på HVB-guiden.– Socialtjänsten behöver ju hitta hela tiden nya verksamheter eller nya ställen där de kan placera sina klienter. Så här får ju de träffas på kan man säga neutral mark och kunna skapa kontakter egentligen ett nätverk.Här precis närmast ingången står företaget Patia, de bjuder på godis och energidryck. Vi frågar:Vad säljer ni här idag? Vad vill ni erbjuda socialsekreterarna?– Vi har både stödboende, träningslägenheter, speciallösningar, familjehem... Men sen har vi också... Vad har jag missat? Avhopparverksamhet!Patia beskriver att de har ett rikstäckande stödprogram för personer som vill lämna en kriminell livsstil. De kan få bo i skyddslägenheter och bemannade stödboenden på flera orter i Sverige. Här köper Adams socialtjänst en plats för att han ska få hjälp och skydd.Ska inte vara nära narkotikaPå stödboendet där Adam hamnar arbetar Hanna, som vi kallar henne. Hon berättar varför hon började jobba där:– Just att man kan få till en förändring i en människas liv, ge de här ungdomarna saker som de inte har fått under sin uppväxt, kontinuitet, stabilitet, någon som står kvar framför allt och inte sviker, få dem att lita på vuxenvärlden– Man är ju inte där för pengarna liksom då hade man varit någon helt annanstansI Adams vårdplan står det bland annat att han inte ska ”vistas i riskfyllda miljöer bland individer som brukar narkotika och begår brott.”I samma hus där Patia ger Adam en lägenhet har de också placerat två killar som också lever under hot, fast från andra gäng.– Det ledde till att de blev vänner och precis som det blir när man sitter inne på anstalt att de lärde sig av varandra, de umgicks och påverkade varandra väldigt negativt.På stödboendet bor också andra ungdomar. Men en viktig skillnad finns – för avhoppare får Patia mer betalt:– Det är en mycket högre prislapp på en som är klassificerad som avhoppare än en vanlig stödboendeplacerad ungdom. Då var det att de skulle få x antal timmar terapi per vecka, strukturerad aktivitet per vecka...alltså det var väldigt mycket mer rigid planering, mycket mer noggrant med tanke på timpriset.Socialtjänsten betonar hur viktigt det är att en av killarna ska kunna gå klart gymnasiet, men trots det går det en hel termin utan att Patia ordnar en plats.Samma kontaktpersonPolisutredaren Fredrik får en bild av att de tre killarna inte har särskilt mycket att göra på dagarna:– Nej men jag tror att de hade väl lite för mycket fritid. De skulle nog behövt gå i skolan eller gå klart sin gymnasieutbildning eller någon lärlingsplats kanske.De har – alla tre - samma kontaktperson. Men i stället för att försöka hålla isär dem för han dem samman - på gemensamma aktiviteter. En gång åker de till badhuset tillsammans – en annan gång för att köpa pizza.På det här sättet kunde kontaktpersonen redovisa att han spenderat tid med var och en av sina klienter, trots att man umgåtts i grupp.– Det var ju helt klart för ekonomisk vinning att man sammanförde dem. De fick ju inget egentligen av det de behövde, inget alls.Stödboendet ligger i ett hyreshusområde med smutsiga fasader. Lekplatsen bredvid kallas av boende i närheten för knarklekplatsen, eftersom föräldrar brukar hitta kanyler där.En sommarkväll minns Hanna särskilt väl:– Det här var en lördag jag jobbade, jag hade fått både sms och samtal från grannar för att det hade luktat cannabis i trappuppgången, det var högljutt och det var uppenbart en fest som pågick sent på natten.Det är inte första gången grannarna klagar. Det har under flera års tid kommit in mängder med klagomål till hyresvärden och till Inspektionen för vård och omsorg – IVO – om högljudda fester och att det luktar hasch.”Helt okontrollerat”När vi försöker prata några av grannarna är det ingen som vill tala öppet. Det har varit stödboenden här länge men allt blev värre när Patia kom menar en granne:– Ja, det blev sämre. Det var helt okontrollerat. Det är helt okontrollerat.Hanna säger att hon får höra av sin chef att grannarna är gnälliga, men hon menar att klagomålen verkligen inte var överdrivna.Hon berättar att den här lördagsnatten ringer hon Adams kontaktperson om den stökiga festen men att han inte ser någon anledning att åka dit:– Och sen dagen efter så kommer kontaktpersonen till mig på kontoret och säger att nej, jag har tagit urinprov på de här tre killarna nu och alla är rena, så att det har inte försiggått något intag av droger.– Vilket vi tyckte var väldigt väldigt konstigt för vi vi kände ju på lukten och såg ju vad som pågick liksom.Efter den här festen flyttas Adam till en ny lägenhet, som inte ligger i samma hus, men i samma område.Men det dröjer inte länge innan det ringer hos Patia igen. Den här gången är det polisen.– Patia får ett samtal att det har varit en ett mord eller någon har dött som är placerad på Patia, först tror man att det är den här killen som har blivit mördad men sen får man reda på att det är han och eventuellt då två andra som har haft ihjäl en annan kille.Flera häktadeNu sitter plötsligt flera av Patias klienter häktade – misstänkta för mord. Polisutredningen leds av Fredrik och han upptäcker att de tre avhopparna inte bara tog droger:– Och utredningen visar ju att de sålde ju knark. De gick ju med sådana här, som vi säger, becknarväskor. Vi tog in mycket filmmaterial så jag ser att de går med sina becknarväskor och de säger ju själva i förhör att de sålde droger och köpte droger.Adam har försökt kräva in en drogskuld och det har lett till flera bråk. Den här natten tar killen – som senare blir dödad – med sig sina kompisar och letar efter Adam.De är runt tio personer från båda sidor som möts utanför Adams lägenhet, han har bett sina vänner ta med sig knivar och tar själv med sig en kökskniv. Adams kompis, hamnar på marken och får slag och sparkar.– Och så hugger han en av de här killarna i ryggen. Två gånger... Sista gången så sitter kniven kvar.En av grannarna som ringt efter ambulans går ut på gatan.”Kan du fråga om han är skadad? Vi ska hjälpa till där”Hon ser en kniv ligga på marken. En kille blöder jättemycket, det är Adam som har huggit honom i ryggen:– Så att han själv erkänner ju. Men han hävdar nödvärn. Och vi kunde bevisa att det var han som hade gjort det här dödande hugget.Adams kontaktperson besöker honom i häktet och kallas även till polisen som vittne, i förhöret får han frågan om sin roll i verksamheten:– Jag är samordnare och kontaktperson på företaget Patia AB på deras avhopparverksamhet. Jag är beteendevetare och terapeut. Mitt uppdrag är att jobba med deras beteende, samt återintegrera i samhället.Enligt andra placerade ungdomar – som vi har pratat med – skryter killarna om att deras kontaktperson mörkade resultaten på deras drogtester för socialtjänsten.– Syftet var väl att ha kvar placeringarna för det här är ju ett drogfritt boende”Var ju jättefulla”Socialtjänsten hade som krav att placeringarna skulle vara drogfria. Men i domstolshandlingar kan vi se att socialtjänsten inte fick veta vad som pågick. Där står också att killarnas utveckling beskrevs som positiv av Patia.Trots att polisens tester visar att killarna rökt på före dödsmisshandeln, hävdar en av killarna i förhör att han varit drogfri under hela sommaren och att de kan kolla det med hans kontaktperson.Polisen Fredrik får bilden av att de här killarna har kunnat festa mycket:– Och de var ju jättefulla. Det säger de ju själva. Och de hade väl rökt på också. Och just i den lägenheten var det en hel del yxhugg inne i lägenheten och att man kan ha en yxa i lägenheten om man nu är placerad på ett speciellt boende. Det borde man ju kanske reagera på.Det visar sig att en av killarna inte ens bor i sin lägenhet på stödboendet – utan hyr ut den.– Jag tror det var fem eller sex tusen kronor i månaden. Och då kan man ju undra om man nu har kontroll på de här killarna och besöker dem regelbundet, så borde man ju inse att den här killen bor ju inte ens här.Killen bor istället hos sin flickvän som också är placerad hos Patia. Där hittar man också en skyddsväst slängd på golvet.– Sådana grejer har ju, ja det är klart att man tycker att det är anmärkningsvärt.På Patias stödboende erbjuds inget krisstöd och Hanna upplever att cheferna försöker tysta ner det som hänt.– Det är en människa som har dött – vad gör vi liksom – men det var en väldigt laid back manana-attityd.Hon har nu förstått att avhopparnas kontaktperson också är deras terapeut. Han har dessutom spelat en stor roll för att få hit klienterna:– Han hade bra kontakter, med tydligen socialsekreterare och polisen, och att han då kunde fixa in avhopparklienter till Patia.Kniv från IkeaDet var flera knivar som användes i bråket. Jag visar Hanna en bild på kniven som gav det dödande hugget:– Ja, det är den kniven man får när man flyttar in på Patia, i det här kökskittet så får de de här sakerna från Ikea, bland annat är de här två knivarna som ingår och ja…jag är omskakad och ja, jag har fortfarande inte smält att jag har jobbat där det känns det känns fruktansvärt.Enligt lag ska den som bedriver vård och omsorg anmäla allvarliga missförhållanden eller händelser där det funnits risk för det till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo – en så kallad Lex Sarah-anmälan.Trots att en person dött i anslutning till Patias verksamhet, att Adam kunnat sälja droger under placeringen och att han och andra ungdomar har kunnat missbruka – så görs ingen anmälan.– Alltså det handlar ju bara om att undanhålla allt för Ivo, det är ju så man jobbar, det är ju ett systemfel liksom som är gigantiskt.Vi pratar med killarnas kontaktperson. Han förnekar att han skulle ha agerat på det sätt som beskrivs.”Fick inget gehör”Vi söker Patias VD Janne Menander, som vill att vi mejlar frågor.Flera tidigare chefer och anställda på Patia berättar hur företaget försökt tysta ner allvarliga händelser som sexuella övergrepp och våldsdåd, på andra platser i landet.De flesta vill bara prata med oss anonymt, de hänvisar till att de skrivit på tystnadsavtal – bara en vågar berätta öppet:– Lovisa Broström heter jag. Jag är socionom sedan 16 år tillbaka.Lovisa började jobba på Patia 2019.– Jag upptäckte ganska snabbt att det var väldigt dåligt på väldigt många olika nivåer. Utan det var väldigt tydligt att det var fokus på profit och marknadsföring. Och inte på den kvalitet som ändå utlovades.– Och jag fick inget gehör när jag tog det uppåt eller tog det vidare. Det var så mycket som lovades i ramavtal som faktiskt inte fanns. Eller som man sa att ”vi kan skriva så här”.Lovisa hade hand om deras skyddsplaceringar och besökte deras boenden i hela landet:– När jag var där så blev det också tal om att ta emot kriminella avhoppare. Då kände jag att alla varningssignaler blinkar för fullt. För det är ju just det här att man gamblar med liv och död. Att man tar risker. Att man placerar någon i skyddade boende som inte är tillräckligt säkra.– Och samma sak där, att stoppa ihop personer som kanske inte ska ha samröre med varandra till exempel heller. Det kan ju också bli potentiellt farligt.”Man tackar ja först”Det går bra för Patia, företaget växer i hög takt och omsatte 2023 mer än en kvarts miljard.Lovisa säger att det hela tiden handlar om att få placeringar, företaget påstår att man har personal – fast man inte har det.– Utan man tackar ja först. Och sen så med alla medel så ser man till att det löser sig till varje pris.– Det fanns inte tillräckligt kompetent personal till exempel med den erfarenhet som krävs för att hantera sådana här komplexa ärenden.På stödboendet där Adam placeras har Patia anställt två personer som båda är dömda för brott. För drygt 10 år sedan dömdes en av dem för narkotikabrott och vapenbrott, den andra för grov kvinnofridskränkning – hans ex och barn har själva bott på ett skyddat boende för att skyddas från honom, men han fick jobb på Patia Skydd. Något som Hanna reagerade på.– Det känns ju inte jättebra, det känns helt galet.De dömda är vänner till Adams kontaktperson.Lovisa stod till slut inte ut med alla brister hon såg i skyddsverksamheten hos Patia. Och innan de startade sin avhopparverksamhet slutade hon.– Ja, jag sa upp mig utan att ha något annat jobb. Det har jag aldrig gjort förut, men det gjorde jag då.Varför gjorde du det?– Därför att jag som både socialarbetare och medmänniska inte kan stå för den här typen av arbete. Och att skattemedel behandlas på det här viset är i min värld inte förenligt med en socialarbetarkodex. Eller hur samhället ska fungera.Jag berättar vad som hände när Adam och de andra killarna.– Det är väl exakt det här som är liksom skräckexempel på vad som faktiskt kan hända. Här kan det bli en fara för allmänheten. Om man sätter en person i en lägenhet. Och inte liksom lever upp till det man lovar, säger Lovisa.Patia tillbakavisarVi får mejl från Patia. De skriver att de inte vill kommentera händelserna vi granskat, med hänvisning till sekretess, men att man alltid utreder allvarliga händelser i samverkan med berörda myndigheter, och att man inte känner igen den bild som förmedlas.Patia tillbakavisar uppgifterna om att klienter förts samman av ekonomiska skäl, och skriver att det alltid görs en riskanalys inför en placering. Patia har ”en nolltolerans mot våld och kriminalitet och arbetar systematiskt med säkerhet, oavsett sammanhang”.Företaget uppger dessutom att deras verksamhet är präglad av engagemang, kvalitet och professionalism och att man har ungefär 1000 uppföljningsmöten, tillsyner och granskningar varje år från olika myndigheter, och att det visar att man inte mörkat några missförhållanden.Adams kontaktperson slutade på Patia efter den har händelsen och företaget väljer också att flytta avhopparverksamheten från stödboendet.”Blev sämre för killarna”Adam, som ville lämna en kriminell livsstil och frivilligt sökte hjälp, var tidigare dömd för narkotikabrott. Nu är han dömd till 6 års fängelse för dråp. De andra inblandade dömdes för grovt brott mot knivlagen och narkotikabrott. – De fick ju inte den hjälpen som socialtjänsten har köpt. Det slutade med ett dödsfall och fängelsestraff och domar för alla tre så det blev ju mycket sämre för de här killarna än vad det var när de kom, deras framtid är ju mörkare nu än den var då.Granskningen bygger på en rad intervjuer, samtal och olika typer av dokumentation.Hanna och Adam, heter egentligen något annat. Adams och kontaktpersonens röster är utbytta.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Nyligen kom den efterlängtade HD-domen som löste upp en av knutarna kring problematiken med tomträtter. Men den har bara klargjort en del – det finns mängder av oklarheter kvar. Möt Tomträttsuppropets grundare Claes Kjellander i ett samtal som berör 20 procent av stockholmarna (de som bor på tomträtt) om kommande rättsfall, de svårförutsägbara domstolsbesluten, okunnigheten hos de boende – och ointresset från politiken. Riksdagspolitikerna svarar inte ens när vi mejlar dem. Anna Bellman programleder och Viktor Mandel kommenterar.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläst version av följande artikel: Elin, 21, är yngst på kongressen: ”Skulle vilja se fler kvinnor i förbundsstyrelsen”

Det är en mörk höstkväll i Texas, oktober 2012. Sjuttonårige Jake Evans sitter ensam i sitt rum, men han är inte ensam i sina tankar. De har förföljt honom i veckor – en skrämmande, återkommande idé. Han ska döda sin familj.Jake har sett Rob Zombies remake av Halloween flera gånger. Han är fascinerad av den unga Michael Myers – hur lätt han mördar sin familj, hur oberörd han verkar. Jake börjar undra… skulle han själv kunna göra samma sak? Skulle han känna samma eufori?Men när han till slut står där, efter att ha avlossat skotten som tystat hans egen familj, känner han ingen triumf. Ingen befrielse. Bara en iskall insikt: Han är inte Michael Myers. Han är bara en pojke som just har begått en ofattbar handling – en handling han genast ångrar.Hör alla avsnitt av denna säsong redan nu i podplay-appen eller på podplay.seKällor: NBC NewsNBS 5 Dallas-Fort WorthANC NewsCBS NewsSky NewsPodcast: Murder in America – 135 Texas – Teenager Killer Jake Evans

Venter valgflesk om skatt // Skulle reddes av storsvindler // Hegnar om elbiler Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med brask og bram og papp-plakater lanserte Donald Trump den 2. april høye tollsatser for en lang rekke land og sa at det ikke ville bli noen unntak. Akkurat …I ukens episode av Finansredaksjonen, en podkast som lages av oss i DN, snakker vi om Trumps overraskende tilbaketrekking fra en toll på 145 prosent på kinesiske varer mandag. Det nye tallet er 30, hvor 20 prosent er tilknyttet Kinas rolle i fentanyl-produksjon. I Kina feires resultatet av forhandlingene i Genève i helgen – som egentlig var tenkt som kun en samtale mellom landenes finansministre for å bedre relasjonen mellom Kina og USA – som en seier. Det er forståelig. Kinas eksport til USA har nesten bremset helt opp i perioden etter 2. april. Nå kan containerne fylles og skipene gå fra kinesiske havner til amerikanske igjen. Men hvem vet for hvor lenge. Det er jo bare ellevilt hvordan Donald Trump gikk høyt på banen med sin feiring av «Liberation day» i april, for så å gi unntak etter unntak i ukene etterpå. Usikkerheten han har skapt har allerede gjort skade.Men ingen kan si at tollsatsene kommer overraskende. Børskommentator Thor Christian Jensen har fått et tilsendt et klipp fra et intervju Donald Trump gjorde med talkshowdronningen Oprah Winfrey på 90-tallet, hvor han bruker mye av den samme argumentasjonen for å innføre toll som nå. I ukens episode snakker vi om Trump, reaksjonen til aksjemarkedene, USAs første finansminister Alexander Hamilton og gir deg råd om hva du bør gjøre med investeringene dine. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Arbetet som it-specialist fick Linus Nyman att inse hur mycket data vi lämnar ifrån oss – ofta utan att tänka på det. I dag slopar han både betalkort och sociala medier, och varnar för riskerna med svenskarnas digitala liv.

Malene Elfrid Ingebrigtsen (også kjent som Elfrid) har mange uforklarlige opplevelser på lager som hun deler med Lilli! Hvorfor forberedte hun sin mor på at hun skulle dø før henne, og hva finner Lilli ut om det? Og hva er Elfrids livsoppgave? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Er vi nødt til at overgive os til capribuksen? Skulle man anskaffe sig en klaver-rygsæk? Disse og andre store spørgsmål trænger sig på, ligesom vi får talt om en one woman town i Nebraska, en bankopung, TV anbefaling og så har vi fået lov at gæste en anden podcast, der kan høres lige her: 80'er barn og 90'er ung PODCAST. Hør mere om dette + det løse. Vi lyttes! /Cecilie & Tanja   Mixet af vores svenske Lydhjælpen aka Thorbjörn Appehl Følg os på Instagram lige HER

Skulle det inte vara trevligt att tillbringa 52 minuter med Kaffepojkarna i väntan på den riktiga vårvärmen? Varsågod! Vi står till tjänst alla dar och tider i veckan, även om programpremiären äger rum varje fredag. 1 minut över midnatt. God lyssning!

Anja Lundquist hjulade på murarna runt Strömmen, slogs med för stora killar och kom bakis- eller kanske fortfarande packad- till teatern. Idag har hon varit nykter i 25 år och vet hur man gör för att livet ska vara ett mirakel istället för nada. Hon berättar om medberoende-rösten, om att drabbas av scenskräck i tillfrisknandet och om att förklara alkoholism för sina barn. Vad väntar du på?

Journalisten Viktoria Rosjtsjina (27) dro til fronten for å skrive om ukrainere som forsvinner og havner i russernes torturfengsler. Så forsvant hun selv. Hva skjedde med Viktoria? Med Kyiv-korrespondent Per Anders Johansen. Foto: Facebook

Ett avsnitt där vi disekerar Chido Obis första start, vi pratar även ner matcherna som varit. Varför kommer de djupa dalarna? Hur bra var matchen mot Athletic Club egentligen? Skulle det ha varit rött kort? Vi tar oss även igen några nyheter från veckan och behöver Höjlund fixa inoljade armar? Det och mycket mer. Varsågoda!

Den politiske situasjonen har en pause denne uken. I stedet får du siste episode fra vår søsterpodkast «Finansredaksjonen»Trumps 100 dager har vært – ja, la oss si – heseblesende. Markedene har reagert kraftig på alt fra toll til trusler. Men hvis vi løfter blikket, er det ikke så galt som man skulle tro.I ukens episode av Finansredaksjonen, en podkast som lages av oss i DN, forsøker vi å ta på oss litt positive briller når vi ser på hva som har skjedd i finansmarkedene i løpet av Trumps første 100 dager. Selv om amerikanske indekser er ned mellom ti og 15 prosent siden Trump kom til makten, er de fortsatt rundt ti prosent høyere enn ved samme tid i fjor. Oslo Børs har steget fire prosent i år, det har også den brede Euronext 100-indeksen gjort.Da oljefondssjef Nicolay Tangen la frem kvartalsresultatet for Oljefondet denne uken, sa han at han var overrasket over hvor motstandsdyktig markedet er, gitt risikoen man ser i verden. Oljefondet har fortsatt å kjøpe aksjer under uroen.Det har også Ferd-konsernet med Johan Andresen i spissen gjort. De har en foreløpig gevinst på 100 millioner kroner etter at de puttet 1,5 milliarder kroner inn i markedet da det hadde falt som mest.DNs Petter Winther mener også fallet i aksjemarkedet kan være en kjøpsmulighet. I sitt nyhetsbrev viser han en tabell med hva som har skjedd i aksjemarkedene seks måneder, ett og to år etter et aksjefall på 15 prosent de siste 25 årene. Men – vi klarer ikke å komme utenom å snakke om hvor negativ Trumps økonomiske politikk er for verdensøkonomien i denne episoden også. Selv om markedene holder seg relativt greit oppe, er det plenty av røde flagg for hvordan utviklingen kan bli fremover. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trumps 100 dager har vært – ja, la oss si – heseblesende. Markedene har reagert kraftig på alt fra toll til trusler. Men hvis vi løfter blikket, er det ikke så galt som man skulle tro.I ukens episode av Finansredaksjonen, en podkast som lages av oss i DN, forsøker vi å ta på oss litt positive briller når vi ser på hva som har skjedd i finansmarkedene i løpet av Trumps første 100 dager. Selv om amerikanske indekser er ned mellom ti og 15 prosent siden Trump kom til makten, er de fortsatt rundt ti prosent høyere enn ved samme tid i fjor. Oslo Børs har steget fire prosent i år, det har også den brede Euronext 100-indeksen gjort.Da oljefondssjef Nicolay Tangen la frem kvartalsresultatet for Oljefondet denne uken, sa han at han var overrasket over hvor motstandsdyktig markedet er, gitt risikoen man ser i verden. Oljefondet har fortsatt å kjøpe aksjer under uroen.Det har også Ferd-konsernet med Johan Andresen i spissen gjort. De har en foreløpig gevinst på 100 millioner kroner etter at de puttet 1,5 milliarder kroner inn i markedet da det hadde falt som mest.DNs Petter Winther mener også fallet i aksjemarkedet kan være en kjøpsmulighet. I sitt nyhetsbrev viser han en tabell med hva som har skjedd i aksjemarkedene seks måneder, ett og to år etter et aksjefall på 15 prosent de siste 25 årene. Men – vi klarer ikke å komme utenom å snakke om hvor negativ Trumps økonomiske politikk er for verdensøkonomien i denne episoden også. Selv om markedene holder seg relativt greit oppe, er det plenty av røde flagg for hvordan utviklingen kan bli fremover. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är skillnaden mellan "ska" och "skall", och hur använder man "skulle"? Det kan vara förvirrande att lära sig ett annat språk ... eller konfunderande? Vi pratar om ord som beskriver snåriga, skumma och oklara saker som förvirrar, konfunderar och chockerar.

Velkommen til historiens siste episode av podcasten Trening etter fødsel, der jeg gjør mitt beste for å oppsummere all min kunnskap. mine erfaringer og tanker inn i en episode. Målet er å rydde unna all støy og skape trygghet for deg som har født eller skal føde - hva er viktigst å tenke på i tiden etterpå når det kommer til å gjenoppta trening (og selg selv) som nybakt mamma? Jeg tar blant annet for meg.. Pust, bekkenbunn, kjerne og delte magemuskler etter fødsel. What to do? Hvordan starte opptrening og tenke rundt keisersnitt? Hvordan "lytter man til kroppen" når det kommer til trening etter fødsel? Når kan du trene tung styrke igjen? Hvordan påvirker treningen amming? Hvorfor skal du egentlig gidde..? Dette, og mye mer, tar jeg for meg i episoden. Mye mulig det kommer ei litta skvett på slutten der også (fra tårekanalen, that is - bekkenbunnstrening på stell her i gården), idet vi avslutter et kapittel som blant annet har innebær to svangerskap og fødsler, mye lærdom, motbakker, møter og erfaringer. Takk for følget og tusen takk til alle gjester som har bidratt i årenes løp.Jeg ønsker deg masse lykke til videre på din reise, enten mini er inni eller utenpå kroppen. Skulle du trenge hjelp, ikke nøl med å ta kontakt. Trykk her for info om treningskurs for gravide: https://piaseeberg.no/trening-som-gravid/Trykk her for info om treningskurs for deg som har født: https://piaseeberg.no/trening-etter-fodsel/Trykk her for styrketrening på senter: https://piaseeberg.no/sterkere/Trykk her for effektiv hjemmetrening: https://piaseeberg.no/trent/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sömnlöshet, ångest, dåligt minne och yrsel. SvD har intervjuat fem personer som fått svåra symptom när de trappade ned sina antidepressiva. Ingen av dem informerades om att deras upplevelser var vanliga.

Fredrik snackar med Daniel Raniz Raneland om att skapa och hålla presentationer. Ämnen finns överallt bara man börjar se dem, och man ska inte göra det svårt för sig. Att berätta hur man själv lärt sig något blir en alldeles utmärkt presentation. Skulle du kunna skriva en bloggpost om något? Då kan du också göra en presentation av det, du behöver bara anpassa formen lite. En presentation behöver vara lite mer av en resa och ge lite mer av en kontext. Du vet inte vilken kunskap du sitter på som är vardagsmat för dig men ett guldkorn för någon annan! Våga hålla en presentation! Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Raniz Factor10 Besöket i Varberg - då avsnitt 609 spelades in Softhouse Raniz blogg Jfokus TDD Kodkata Parprogrammering Sessionize Seecfp - mejllista Devoxx We are developers Berlin Raniz Øredevpresentation 2024 - Pipeline patterns and antipatterns Swetugg Slidev - koda dina presentationer i Markdown, HTML, och CSS Mermaid Magic code Stöd oss på Ko-fi! En version av Raniz Java på AWS lambda-presentation Papercall Martin Fowler Myconf - konferens i Varberg i maj Devopsdays i Zürich NDC Titlar Myndig på mjukvaruutveckling Vad gör ni här? Jag skriver abstrakt Alldeles för höga förväntningar En väldigt bra struktur En chans att dra sig ur Slutsatsen i början Prata väldigt fort istället 22 minuter inspelat material Ingen presentation är den andra lik En konferens i födelsedagspresent Broar som leder vidare

Fluent Fiction - Danish: A Splash of Memories: Serendipity by the Little Mermaid Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/da/episode/2025-04-19-22-34-02-da Story Transcript:Da: Kasper og Signe stod ved Den Lille Havfrue i København.En: Kasper and Signe stood by the Little Mermaid in København.Da: Vejret var klart, og foråret havde farvet byen grøn.En: The weather was clear, and spring had painted the city green.Da: Turister gik forbi og betragtede den berømte statue.En: Tourists walked by and gazed at the famous statue.Da: Kasper, der altid elskede at tage billeder, besluttede at fange øjeblikket med en selfie.En: Kasper, who always loved taking pictures, decided to capture the moment with a selfie.Da: "Kom,” sagde han til Signe, “lad os tage et billede sammen med havfruen!” Signe nikkede og smilede, mens Kasper holdt telefonen frem.En: "Come,” he said to Signe, “let's take a picture together with the mermaid!” Signe nodded and smiled as Kasper held the phone out.Da: Mens de grinede og poserede, mistede Kasper pludselig grebet om sin telefon.En: As they laughed and posed, Kasper suddenly lost his grip on his phone.Da: Den gled fra hans hånd og plumpede ned i vandet med et lille plask.En: It slipped from his hand and plopped into the water with a small splash.Da: Kasper gispede og kiggede fortvivlet på Signe.En: Kasper gasped and looked desperately at Signe.Da: “Åh nej!En: “Oh no!Da: Min telefon!” Kasper vidste, han havde mange værdifulde billeder på den.En: My phone!” Kasper knew he had many valuable pictures on it.Da: Han så ind i vandet.En: He peered into the water.Da: Telefonen lå på bunden, men vandet var koldt og dybt.En: The phone lay at the bottom, but the water was cold and deep.Da: Kasper stillede sig selv spørgsmålet: Skulle han hente den?En: Kasper asked himself: Should he retrieve it?Da: Skulle han bede om hjælp?En: Should he ask for help?Da: Signe lagde en hånd på hans skulder.En: Signe placed a hand on his shoulder.Da: “Ingen ko på isen, Kasper.En: “No cow on the ice, Kasper.Da: Vi finder en løsning.” Hun spejdede omkring dem og fik øje på nogle grene og en plastikpose.En: We'll find a solution.” She looked around them and spotted some branches and a plastic bag.Da: “Vent,” sagde hun.En: “Wait,” she said.Da: Sammen samlede de grene og satte dem sammen med posen og en klæbrig sukkervrik til en slags redskab.En: Together they gathered branches and combined them with the bag and a sticky candy piece to create a sort of tool.Da: Med lidt kluntet manøvre formåede de at nå telefonen og trække den op fra vandet.En: With some clumsy maneuvering, they managed to reach the phone and pull it up from the water.Da: Kasper kunne næsten ikke tro det.En: Kasper could hardly believe it.Da: Hans telefon var tilbage, men våd og stille.En: His phone was back, but wet and silent.Da: “Den skal nok tørres og repareres,” sagde Signe.En: “It needs to be dried and repaired,” said Signe.Da: Kasper nikkede, en smule lettet, men han kunne ikke lade være med at smile til Signe.En: Kasper nodded, slightly relieved, but he couldn't help but smile at Signe.Da: Mens alt dette skete, havde hun taget billeder af hele episoden med sin egen telefon.En: During all of this, she had taken pictures of the whole episode with her own phone.Da: Da de gik væk fra statuen, så Kasper på de billeder, Signe havde taget.En: As they walked away from the statue, Kasper looked at the pictures Signe had taken.Da: Hvert billede viste grin og virkelige øjeblikke.En: Each picture showed laughter and real moments.Da: Kasper følte en varm glæde.En: Kasper felt a warm joy.Da: Kameraet havde endelig fanget noget andet: et værdifuldt minde med en ven.En: The camera had finally captured something else: a valuable memory with a friend.Da: Den dag lærte Kasper en vigtig ting.En: That day, Kasper learned an important thing.Da: Han indså, at det ikke altid er nødvendigt at holde fast i øjeblikke gennem en skærm.En: He realized that it's not always necessary to hold onto moments through a screen.Da: Nogle gange er det mere værdifuldt bare at være til stede og nyde øjeblikket med folk omkring sig.En: Sometimes, it's more valuable just to be present and enjoy the moment with the people around you.Da: Det var en lærerig eftermiddag ved Den Lille Havfrue, som Kasper sent ville glemme.En: It was an enlightening afternoon by the Little Mermaid that Kasper would not soon forget. Vocabulary Words:clear: klartgazed: betragtedecapture: fangegrip: grebgasped: gispededesperately: fortvivletretrieve: henteshoulder: skuldersolution: løsningspotted: fik øje påbranches: greneplastic bag: plastikposesticky: klæbrigmaneuvering: manøvrereach: nåhardly: næsten ikkeslightly relieved: en smule lettetepisodes: episoderrealized: indsånecessary: nødvendigtenlightening: lærerigfortnight: fjortendagesvaluable: værdifuldepresent: til stedeenjoy: nydeposed: poseredeslipped: gledbottom: bundendry: tørresforget: glemme

Intervju med Brita von Horn som skrev den första sända radiopjäsen i Sverige: Kungens Amour 1925. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Gunnar Ollén träffade Brita von Horn för en intervju 1981. Hon var då 96 år gammal. Programmet är en något kortad version.Tyvärr finns inte Kungens amour från 1925 kvar att lyssna på. Men det finns en återinläsning av ett kort stycke ur pjäsen från 1939, då man gjorde ett program om Radiotjänst i 15 år, med samma skådespelare som gjorde rollerna 1925; Alice och Ernst Eklund. Lyssna i ovan avsnitt: Ett stycke ur ”Kungens Amour” | Radioteatern 100 årI Röster i Radio nr 2, 8-14 jan 1950, berättade Brita von Horn (för signaturen Ali) om det lyckade experimentet, att spela teater i radio. Författarinnan Brita von Horns första kontakt med radion var 1925, när hennes skådespel Kungens amour sändes. Det var Svenska Dagbladet, som anordnade sändningen - författarinnan skulle rehabiliteras för att stycket, som då haft premiär på Komediteatern, behandlats illa av tidningen. Hon mottog med glädje anbudet, trots att författarhonorar för radioframföranden var ett okänt begrepp på den tiden. Tillsammans men Guido Valentin omarbetade hon stycket några dagar före framförandet i radio. Det var med spänning de emotsåg detta nya slag av föreställning.Sändningen ägde rum någon timma före fram framträdandet på scenen, och skådespelarna kom allesammans i sina sminkrockar, i peruker och lagda masker för att vid återkomsten till teatern genast kunna rycka in. Studion vilade i halvdunkel, det härskade en mystisk, eggande atmosfär, där skådespelarna med rollhäftena i händerna kretsade kring ljuspunkterna vid mikrofonen.Två vänliga herrar, de allestädes närvarande Jerring och Wadsten, smög sakta omkring, pillrade på det tekniska materialet och utbytte underliga besvärjelseformer med varandra. Skulle de makter, som bestämde över ljudets lyckliga fortplantning fram till de eventuella åhörarna vara vänligt sinnade?Det var de! När Brita von Horn tillsammans med hallåmännen och Guido Valentin lyssnade i ett angränsande rum, lät det hela förbluffande bra, tyckte de. Dagen därpå fick man bekräftelse på att folk lyssnat och tyckt om den nya formen av radiounderhållning./sign. AliMycket mer Radioteaterhistoria hittar du hos Diktens museum Litteraturbanken.se

Världens klimatsystem hänger ihop, så geoengineering för bättre klimat i en region kan påverka andra regioner negativt. Men vem styr och tar beslut om vad som får göras framöver? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det saknas internationell styrning och lagstiftning kring geoengineering, att försöka manipulera klimatet. Det är ett problem, samtidigt som det också är svårt att se hur världen skulle kunna enas kring de här frågorna, menar den norska klimatforskaren Helene Muri. Men med all avancerad teknologi vi har, borde vi istället för forskning kring möjlig symptomlindring satsa allt på att hålla oss inom och respektera planetens gränser, menar Åsa Larsson Blind från Samerådet. Medverkar gör också klimatforskaren John Moore och professorn i filosofi Orri Stefánsson.Reporter: Ylva Carlqvist Warnborgvet@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Våra nöjes- och underhållningsprogram drar varje vecka en miljonpublik. Men om vi tar steget från soffan till rutan, vilken show skulle du då delta i. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Söker vi utmaningen, äventyret, kärleken eller en bättre ekonomi? Många svenskar söker sig årligen till olika tv-serier och publiken sviker inte. Vi gillar att se både kändisar och privatpersoner göra allt från personliga resor i storslagna äventyr till att laga mat på tid framför kameran.Olof Wretling om att gå från soffan till rutanRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl 21.40

* ... i dessa succé-V75-tider ...* Chockresultaten som blev till en chocksäsong*Det ska en Trottosport-ägd-häst heta!* Boktipset: att gå in i ett läsromantiskt skimmer* Den sorgliga historien kring Adir* ... och den begränsade Best Asserdal* Att göra fel i fel lopp eller fel i rätt lopp? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En sista treat till våra Love is Blind-tittare. Vi bjöd in Alicia Sjöberg som berättar (nästan) allt om programmet! Vad är det vi tittare missar? Varför dejtade hon inte Tim efter programmet? Kysstes dom på riktigt bara en gång? Var var Oskar när hon och Tim höll hand? Vad var det hon ville säga till Oskar när det tog slut mellan dem? Hur är deras relation idag? Vad tyckte hon om återträffen?Skulle hon dejta en följare? Ångrar hon något? Gillar hon bara Kalles Kaviar-killar? Plus mycket, mycket mer. Enjoy!  Stötta oss på Patreon för regelbundna bonusavsnitt + mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

 Hurra! Tio år med Nördic Knitting! I ett helt decennium har vi nördat ner oss i det roligaste vi vet (gissa vad). När vi nu firar gör vi också ett försök att analysera stickningens utveckling under de tio år som har gått. Vad har hänt med garner, mönster och oss stickare?  Vi gör också en försiktig framtidsspaning om vad som väntar stickningen under de kommande tio åren. Vi får se om vi får rätt... om tio år.

I ett kuvert hittar Ingrid en bild på en flicka. När hon frågar mamma vem flickan är så ber mamman henne att sitta ner. Det är något hon måste berätta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ingrid har en halvsyster som i tysthet adopteras bort innan Ingrid föds och som ingen talar om. Det kommer att ta 40 år innan de träffas. Både Ingrid och hennes halvsyster Kristina medverkar i programmet. Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör då av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av serien. Maila till familjehemligheten@sverigesradio.seProducent för serien är Ola Hemström. Programmet är gjort 2025.

Eskilstunabandet Kent återförenas och spelar igen. I Karlavagnen hör du vilken comeback lyssnarna längtar mest efter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Favoritartister, älskad idrottare eller historiska personer - vem hoppas du gör comeback i år? Musikfredag med Magnus Broni i KarlavagnenRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21:40.

Han blev en av finalisterna i Idol 2022, men för Sebastian Rydgren var det bara början. I detta avsnitt berättar han om sin resa från att vara en småstadskille med en passion för simning, till att bli en artist som numera är signad hos Anders Bagge.Sebastian delar med sig av sina erfarenheter från Idol, hur det var att få nej år efter år innan han till slut knep sin guldbiljett och varför han alltid haft en känsla av att han är menad för scenen. Vi pratar om självförtroende, ADHD, passionen för musik och jakten på att hitta sitt unika sound.Drömmar, hårt jobb och den där känslan av att aldrig riktigt vara nöjd... men ändå älska varje sekund av resan.Programledare: @bathina.philipsonProduktion: @thepodfather_magnus Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karl-Fredrik Mattsson gästar oss och han har gjort en djupdykning i löparskor och kläder, blir man en bättre löpare om man har dyrare en mer ”premium” utrustning? Tromsöbackar är veckans pass!

Fredrik har just fått två omvälvande besked: han har fått sparken och han ska bli pappa. För att hantera det röker han på. Nu börjar Fredrik följa spår som bara han kan se, som i en psykotisk tipspromenad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reporter och ljuddesign: Simon Sarnecki.Producent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

Nivå: ~A2-B1 Karl XII (den tolfte) är en av de mest omdebatterade och kontroversiella figurerna i svensk historia. Ett av de mest framgångsrika militära genierna men också personen som gjorde att Sverige förlorade sin status som stormakt i Europa. Om du gillar historia måste du lyssna på det här avsnittet! --- Vill du leva ditt liv på svenska i 9 dagar i sommar? Vill du åka på en fantastisk semester till en av de svenskaste platserna som finns? Vill du få en upplevelse du aldrig kommer glömma och få självförtroende i svenska? Då är Language Lock In Boot Camp för dig! Anmälningarna är öppna - anmäl dig nu för att säkra din plats! Klicka här för mer info --- Transkript Tjena tjena! Välkommen till Simple Swedish Podcast. Och idag har vi ett intressant avsnitt. Det är ett avsnitt om svensk historia. Närmare bestämt om Karl XII (den tolfte). Karl XII är absolut en av de mest kända figurerna i svensk historia. Och kanske tillsammans med Gustav Vasa, den mest kända kungen som vi har haft. Så jag tänkte att det skulle vara kul att göra ett avsnitt om honom. För ja, det var en viktig del i svensk historia. Och jag tror att det blir ganska långt, det här avsnittet, så hoppas du uppskattar det. Innan vi börjar ska jag såklart tacka två nya patrons. Det är Hana och Stephanie. Tack för att ni stödjer den här podden. För alla som vill stödja podden och få transkript till alla avsnitt, gå till www.patreon.com/swedishlinguist. Och jag vill också, innan vi börjar, bara prata lite kort om någonting väldigt viktigt. För skulle du vilja leva hela ditt liv på svenska i nio dagar? Skulle du vilja ha ett intensivt språkbad för att bygga ditt självförtroende i svenska? Låter det intressant med en fantastisk semester och en stark upplevelse som du kommer att komma ihåg hela livet? Ja, då är Language Lock-in Boot Camp för dig. Och vi har öppnat för anmälningar så du kan anmäla dig till sommarens Language Lock-in Boot Camp som kommer att vara i augusti. Ja, en riktigt cool, häftig upplevelse att vara i den här villan i Dalarna, den här historiska villan i nio dagar. Så ja, gå till www.languagelockin.com och där hittar du all information och du kan se vad andra människor har sagt, du kan se videor från bootcampet och så vidare. www.languagelockin.com, så anmäl dig nu till det. Vi ska prata om Karl den tolfte. Han var en väldigt ung kung. Han var bara 15 år när han blev kung. Han spenderade större delen av sitt vuxna liv i det stora nordiska kriget. Det stora nordiska kriget var ett stort krig som hände i Norden. Han var huvudfigur i det kriget för Sverige. Han är en av de mest omdebatterade kungarna och en av de mest kontroversiella kungarna i svensk historia. Han är sedd som både en krigshjälte och ett militärt geni men också personen som förstörde stormakten Sverige. För på den här tiden så var Sverige en stormakt i Europa. En stormakt, alltså ett land med väldigt mycket makt. Och han är som sagt en av de viktigaste och mest intressanta personerna i Sveriges historia skulle jag säga. Så innan vi börjar prata om honom så vill jag ge lite historisk bakgrund. För det här hände i början på 1700-talet, alltså för 300 år sedan. Så lite historisk bakgrund på det. Så på 1500-talet, då blev det slut på Kalmarunionen och början på den moderna nationen Sverige, med Gustav Vasa. Och han startade en ny era i svensk historia när Kalmarunionen upplöstes. Och lyssna gärna på avsnitt 193. För där pratar jag om Kalmarunionen. Väldigt intressant också. Så det var på 1500-talet. Och sen då på 1600-talet, det var då som Sverige började bli en stormakt. Och ekonomin blev starkare och starkare och man byggde en stark militär också. För målet var att kontrollera Östersjön. Så Östersjön är ju det här havet mellan Sverige, Finland och Baltikum och ja, i söder, Polen. Så det här havet kallas för Östersjön. Och Sverige ville kontrollera hela Östersjön för att det var väldigt mycket fördelar med det, med handel och så. Och Sverige började erövra nya områden. Alltså innan det här så var Sverige, man kan säga, det som är Sverige nu minus de södra delarna. För att typ Skåne, Halland och Blekinge, det var fortfarande en del av Danmark på den här tiden. Så Sverige var det som är Sverige nu minus de södra delarna plus Finland. För Finland var länge, länge en del av Sverige. Men efter det 30-åriga kriget..det var en väldigt stor händelse i europeisk historia. Och det hände då på 1600-talet. Ett jättejättestort krig i hela Europa. Och Sverige var på den vinnande sidan. Och ja, så man tog de här delarna från Danmark som nu är Skåne, Blekinge, Halland och så. Man tog också Baltikum, och vissa delar av norra Tyskland faktiskt. Så att Sverige blev väldigt stort och Sverige blev faktiskt en så kallad stormakt. Tillsammans med Frankrike, Osmanska riket och England. Så de andra stormakterna i Europa kan man säga var Frankrike, Osmanska riket och England. Och Ryssland var liksom på väg att bli en stormakt. För att nu var det liksom Peter den Store som regerade i Ryssland. Tsaren Peter den store. Och (under) den här tiden så blev det lite som en kraftmätning mellan Sverige och Ryssland. För både Sverige och Ryssland var liksom på väg upp. På väg att bli stormakter. Och på 1600-talet så kan man säga att Sverige lyckades bli en stormakt. Medan Ryssland, ja, de blev det senare, nästa århundrade. Så det var lite historisk bakgrund, 1500 och 1600-talet. Jag har gjort ett avsnitt om Sveriges stormaktstid, avsnitt nummer 227. Så gå och lyssna på det också för att få ännu mer historisk bakgrund. ..för hela transkriptet - klicka här!

Sommer på Sydpolen er evig dag. Med evigt lys. I en ørken af is. I dén barske virkelighed befandt den danske bjergbestiger og coach Rasmus Kragh sig i 63 dage. For han ville nå Sydpolen til fods alene – som den første dansker nogensinde. I dette afsnit af ’Du lytter til Politiken’ er Rasmus Kragh i studiet for at fortælle om turen til Sydpolen, som han selv betegner som »en lidelse«. Så hvorfor er det, at han som menneske alligevel har brug for at opsøge ekstremerne?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Hva bør det koste? Rørlegger - Dette skulle ikke skjedd-quiz - Didgeridoo-kurs på Nesodden Episoden kan inneholde målrettet reklame, basert på din IP-adresse, enhet og posisjon. Se smartpod.no/personvern for informasjon og dine valg om deling av data.

Inläst: Vargen är människans ärkefiende genom historien. Vild, driftstyrd och stark. Men för vissa är varghundarna ett lockande husdjur – trots att de kräver mycket av sina ägare.