Podcasts about skulle

Nietzsche var ensamheten som människa, men är också ett omistligt sällskap. Poeten Ingela Strandberg berättar om sin mest uppmuntrande följeslagare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Om han kom gående uppför vägen skulle jag genast känna igen honom. Inte för den mörka buskiga mustaschen, inte för de spänstiga ivriga stegen, inte för stoltheten i gången, inte heller för den mörka rocken med det blå sidenfodret.Nej, jag skulle känna igen honom på den lodande ensamheten. Han har ju själv sagt det: ”Jag är ensamheten som människa”.Om han verkligen skulle komma gående mot mig skulle jag kunna se hans ensamhet som en form, som dels omger kroppens alla sidor, dels lägger sig framför honom som en skugga över gruset. Han skulle, bokstavligt talat, stiga in i sin egen skugga, rakt in i ensamheten och där låta den bestämma riktningen och målet.Om han verkligen kom, om han plötsligt stod där halvvägs uppe på gården… Å, det skulle vara en sen vårkväll! De få återkommande lärkorna skulle ännu hålla sig kvar i skyn med sina darrande kroppar. Jag tänker mig att han skulle stanna till på vägen mellan åkrarna och se ut över det landskap jag kallar mitt. Kanske skulle han lyssna på lärksången.Jag skulle gå mot honom och säga ”Välkommen herr Nietzsche! ”, och han skulle se rakt in i mig, han, genomskådaren, som lärt mig så mycket om människan. Om ”det hyckleri som kallas moral”, hans egna ord. Om makten, viljan, illusionerna. Om smärtan. Ingen har förklarat allts motsatser för mig så bra som han.Jag skulle visa honom in i den gamla ladugården så vackert förfallen, men varifrån man ännu kan höra kornas råmanden utanför tiden, höra tjudrens klang, påminnande oss om det ständiga uppbindandet, om det eviga tillfångatagandet av människa och djur.Jag skulle visa honom ladan, där det fortfarande ligger hö från sextiotalet. Jag skulle visa honom hästräfsan och den röda såningsmaskinen, slåttermaskinen och lien som nu saknar sitt bett.Därinne i halvmörkret satt jag ibland som tonåring och tänkte. Jag hade läst Nietzsche och hittat en mening som jag tyckte stämde in på mig; den om den ”obekväma egenskapen att finna alla ting djupa”.Jag kände denna obekväma dragning mot djupen vad det än gällde. En vetgirig iver att förstå, att undersöka, att inte stanna i det likgiltiga, i det allmänna. Nietzsche lärde mig tidigt att värja mig, för mig själv och för omgivningen, kanske allra mest för omgivningen. Inne i flocken fick jag så småningom se hur farligt det kan vara att lyda. Hur lydnaden kan föra en långt bort från en själv.Att födas är att infinna sig. Till en plats. Till ett klockslag. Till fostrare, anpassning och korrektion. Det var mitt i denna korrektion jag upptäckte Nietzsche. Om han kom till mig i vårkvällen skulle jag berätta det för honom. Vi skulle sitta under den hundraåriga lönnen och jag skulle säga att det under oss i jorden ligger kedjor som klirrat runt vaderna på mina förfäder, inte för att de var slavar men för att de bundits av fattigdom, av herremän, av sedlighet, av lust. Kanske också av skräck för det okända. För kreaturet i sig. Genom Nietzsche lärde jag känna mitt kreatur, hur det vältrar sig och söker sitt.Han lärde mig också att vara försiktig med blygsamheten. ”Att alltför tidigt anpassa sig till en miljö”, skriver han, och ger exempel på vad man ska akta sig för: att anpassa sig till sällskap eller arbetsordningar. Han ger rådet att skaffa sig det han kallar ”vrår och oanade ensamheter för stunder av tröst tills man är stark nog att gå sin väg”.En sån vrå var ladan för mig när vinden for rakt igenom den och det bara var huggormen och jag i livet med nyskördad klöver och ljusa doftande fält av nattvioler utanför väggarna. Jag håller inte med Nietzsche i allt, men han är min mest uppmuntrande följeslagare när jag känner vanmakt inför civilisationen, inför maktmänniskor, inför livslögnerna, förställningarna. förfalskningarna.Jag har svårt för hans eviga återkomst. Ibland tror jag på den, ibland inte. Skulle allt lidande all grymhet, all förtvivlan uppstå igen och igen i samma själ i en aldrig sinande evighet?Om genomskådaren kom, om han satt där med mig under lönnen, skulle nuet vara alldeles uppfläkt, alla svar synliga, flocken utom synhåll.Vi skulle tala om det meningslösa och om det enda riktigt värdefulla. Vi skulle ha olika åsikter om värdena och om rangordningen. Om tro och otro. Jag skulle förhöra honom om vad han menar med skapandet, om konsten. Också om skapandet av oss själva.Han hade inte mycket till övers för diktare, men jag tror att han ändå skulle respektera mig.Vi skulle tala mycket om ensamheten. På ett ställe skriver han: ”Ensamheten dödar om den inte läker…”Hur ska man då tyda ensamheten, undrar jag. Hur blir människan en fri ande?Filosofen, genomskådaren, har själv lika många frågor som bestämda vassa svar. Han talar om oss som djur med drifter och affekter. ”Kanske är det bara ett sken när vi följer moralen?”, säger han. Vad är moral, undrar jag då, och han svarar ”ett teckenspråk för våra drifter”.Jag blir knappast en bättre människa av att följa Nietzsche, snarare tvärtom, och friare, kanske en aning mera på min vakt inför all yta.En sak är vi i alla fall eniga om, Nietzsche och jag, jag citerar: ”Konsten och ingenting annat än konsten är livets stora möjliggörare, den stora förförerskan till liv, den stora stimulansen till liv… ”Där skulle vi tystna. Liksom insekterna i lönnen. Vi skulle skiljas åt av skymningen. Ordlöst skulle vi gå åt var sitt håll, han tillbaka nerför vägen för att upplösas i sin ensamhet och mörkret över landsvägen.Jag skulle bli sittande och tänka på hans grymma öde, hur han, som talat så mycket om frihet, fängslades av vansinnet. Jag går in och läser om hur hans vårdare reste med honom på tåg mot dårhuset, hur de lugnade honom med kloral. Och jag tänker på när jag stod med Ulf Linde framför Nietzsches dödsmask på Thielska Galleriet i Stockholm, vi stod tysta först, lutade över den sista bilden av geniet, men så knackade Ulf på skyddshöljet och sa: ” Dom har pratat mycket strunt om dig, men du klarar dig nog lilla gubben!”Ingela Strandbergpoet

Samfunnsdebattant og forfatter Sanna Sarromaa er gjest! Hun forteller om oppveksten med en alkoholisert far, om ønsket om at foreldrene skulle skille seg og hvordan det var å miste begge foreldrene som 19-åring. Hun forteller hvorfor akademia appellerte så sterkt: behovet for struktur, kunnskap, tydelige rammer og et sted der innsats faktisk ga forutsigbare resultater. Sanna deler også sine tydelige meninger om barneoppdragelse, hvorfor hun mener nordmenn diller for mye med barna sine og hvorfor hun advarer mot å flytte sammen i “mine og dine”-konstellasjoner! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frida och PM möts för ett extra avsnitt efter de amerikanska och israeliska attackerna mot Iran. Varför sker de nu? Har USA återtagit rollen som världspolis och har tekniken gjort så att de amerikanska hangarfartygen återigen är osårbara?

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av följande artikel: ”Skulle jag stamma någon gång är det inte så stor grej”

Sladjan uppe i 8 av 15 - börjar se ljusning efter tunga veckor. Bodø/Glimt gick vidare, Real Madrid vann och Röda Stjärnan åkte ut i förlängning mot Lille.Calle vann 23 gånger pengarna på Celtic 1-0: "Du hade något på känn här Sladjan. Celtic hade genomklappning förra veckan - så jag körde på."Potter-dilemmat: Celtic jagar honom men Sladjan tror han stannar: "Om han dumpar landslaget ifrågasätts hans integritet. Smartaste vore att sitta i båten och miraculous få Sverige till VM."Kanada fortsätter klaga på Sverige efter curling-fusket: "De glömmer att DE startade skiten. Fuck Kanada helt enkelt."Kevin Durant kaxig mot europeer igen - sa att USA ska "återställa ordningen och vinna varje match med 40 poäng." Pelle Larsson möter honom ikväll: "Skulle vara jättekul om Pelle stoppade Durant."Sverige mörkt för VM-kval - Isak och Kulusevski skadade: "Jag räknar noll med att Sverige går till VM. Läget är väldigt väldigt mörkt."Dortmund-Bayern München på lördag - Sladjan tippar dubbelchans etta-kryss efter Dortmunds 4-1-förlust mot Atalanta."Spela lagom, var försiktig, tänk långsiktigt - precis som Bodø/Glimt."

Får man behålla sex tapes med ex? Är vinter-os djupt rasistiskt? Skulle gubbar sluta kolla på längdskidor om blonda ”Ebba” med kexchoklas-mössa byttes mot ” Fatima med c? Måste man slänga sex tapes med ex? Hur kan nån bli förvånad när hockey-laget hånar kvinnor med Trump? Varför vill inte staten att människor får reda på hemligheter om aliens? Hela avsnittet på patreon.com/gottsnack för 50kr och uppåt! Support till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skulle eit steinhovud til ein verdi av 400.000 kroner gå rett i bosset? NMG gir deg alt du ikkje visste du trengte å vite om steinhovudskandalen. Me diskuterer og om staten skal betale for «tullestudium» og tek OL-debatten.

Favoriträtt är ju lätt att svara på men när var maten exceptionellt äcklig? Här berättar lyssnare om deras obehagliga matupplevelser! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. På Husmanskostens dag, då köttbullar och stekt strömming hyllas för fullt, så gör vi tvärtom. Förhoppningsvis är ju den mesta maten vi äter smakrik och god - men vad minns du från när du åt riktigt äcklig mat?Var det gräshoppe-soppan som serverades i en värdfamilj utomlands? Skulle mormor ha dig att äta lever och blodpudding? Har du ett minne från matbordet när alla andra verkade njuta men du själv satt och led - eller var det du själv som stod för ett fullkomligt mat-haveri?! När maten smakade hiskeligt med Annika IlmoniRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar vid 21:00 och programmet startar ca 22.00.

Torsdags-Viva! Hur högt ska man hålla Real Madrid? Är de verkligen ett lag för titeln? Och skulle laget ens hålla för en toppstrid i PL? Atalanta räddar hedern för den italienska bollen samtidigt som Dortmund gör som Spurs, en ”Dorty”. Tre röda kort igår - vilka är rätt & fel? Är det överhuvudtaget ett gult kort Kelly ska ha? Dessutom Juventus som går ifrån matcherna med hedern i behåll, trots sitt usla CL-facit senaste åren.Programledare: Linus RosenbergExperter: Robin Bylund, Fabian Jalkemo & Marcelo FernándezViva Fotboll görs i samarbete med ATG:Gå med i Viva Fotbolls Tillsammanslag på ATG, där vi varje helg skickar in en välkalibrerad Big 9-kupong där vi försöker fälla någon av dom stora favoriterna för att stå där med miljongarantin på ensam vinnare med 9 rätt. Här har ni laget: https://www.atg.se/tillsammans/inbjudan/XKZI-CGTW-319315/tDhBPMy5pbFG8uzq%3AaJrSG_tO82Uf1mO6Zm4Fpw%3A7b2V4nqE-g4m1k4fuwZJ3VAKVv-2dCMKgw?gameId=BIG9_2025-08-23_725344240_2060735806Du hittar alltid dom senaste tripplarna, andelarna, Big 9 och annat från oss på https://www.atg.se/tutto/18+ Regler & villkor gäller. Stödlinjen.seI samarbete med TV4 Play:Unikt erbjudande ger dig som lyssnare möjligheten att ta del av ännu en spännande säsong av La Liga och Serie A hos TV4 Play, paketet TV4 Play Sport för enbart 174 kr/mån i 6 månader. Utöver det serier, film, tennis, rally, hästhoppning och mycket annat.Följ länken för att ta del av erbjudandet: https://www.tv4play.se/kampanj/vivaKontakta redaktionen: linus@k26media.seVill ditt företag samarbeta med Viva fotboll? samarbete@tutto.seSociala Medier:Instagram - Viva_fotbollTwitter - VivafotbollTikTok - Vivafotboll#vivafotbollTidskoder:00:00 Intro06:10 Atalanda - Dortmund22:30 Röda korten i CL 31:15 Juventus - Galatasaray37:57 Real Madrid - Benfica46:20 CL Slutspelsträdet53:55 Hur skulle Real Madrid klara sig i PL1:04:03 PSG - Monaco1:05:30 Avrundning Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvorfor krævede det et offer af Jesus for at vi kan blive frelst? Hør Christian Callesen tale om nødvendigheden af et offer for liv og retfærdighed - og om kærligheds væsen. Prædikenen er en del af en serie, hvor vi ser hen imod påsken. Læs… The post Hvorfor skulle Jesus dø? appeared first on Byens Valgmenighed.

Det er dagen før den store fotballkampen i Italia, og vi prøver å finne ut av hvor mye Italienerne kan om Norge. Truls Svendsen forteller oss om sine skjulte atletiske talenter. En av de største seriene fra 90-tallet kommer trolig tilbake, kanskje vi endelig får svar på om det finnes utenomjordisk liv.  Episoden kan inneholde målrettet reklame, basert på din IP-adresse, enhet og posisjon. Se smartpod.no/personvern for informasjon og dine valg om deling av data.

Model Caroline Bille Brahe led i mange år af en spiseforstyrrelse og havde i 7 år ikke sin menstruation. Og derfor troede hun heller ikke, det ville blive nemt at blive gravid. Hør Caroline fortælle om en graviditet, hvor hun kastede op præcist 4 gange om dagen, om befrielsen over for første gang i mange år at kunne spise, hvad hun ville og derfor tog 30 kilo på, og lettelsen over tidligt at vide, at hun skulle føde ved et planlagt kejsersnit. Vi skal også høre om den første tid med lille Sonya, hvor hun beskyttede sin baby så meget, at hun overvejede, om hun havde udviklet en fødselsdepression. 

Det blev ett historiskt OS för båda landslagen i längdskidor. Damerna, historiskt bäst med tio medaljer totalt. På herrsidan däremot, historiskt svagt. Kritik har även riktats mot landslagsledningens beslut att skicka hem skidåkare och inte tagit höjd med eventuella reserver i truppen. Borde åkare skickas hem mitt under ett pågående OS? Hur ska herrarna ta lärdom av damerna? Och hur borde landslagsledningen resonera framåt? Gäst: Johan Olsson, OS-medaljör och expert, Viaplay. Programledare och producent: Maja Andersson Kontakt: podcast@aftonbladet.se Ansvarig utgivare: Lotta Folcker.

Rättshaveristen kan driva sin omgivning till vansinne, men är både svår att förstå och hjälpa. Anna Ringberg reflekterar över en far som gick vilse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I mitt vardagsrum står en låda, dammig och tung, till brädden fylld med pärmar, kvitton, kartor och brev. Pappas papper. Ett arkiv över en trettio år lång konflikt.Troligtvis började allt med olika åsikter om en enskild räkning gällande grusning av gemensamma vägar, men tjafset övergick så småningom till att handla om vägarnas sträckning, förfalskningar av kartor och stölder av allmänningar. Så småningom blev frågorna allt mer abstrakta, och konflikten omöjlig att få grepp om. I grund och botten verkade det handla om att, som pappa sa, ”krossa allt motstånd” och ”få rätt på samtliga punkter”. Det var idioter han hade att göra med, och han var på vippen att sätta stopp för det största rofferiet i modern svensk rättshistoria, sa han.Nu bläddrar jag igenom hans fuktbuckliga dokument. Här finns spår av ett liv som utkämpades i ständig och outtröttlig strid, mot fienden liksom ledan. Advokater anlitades, överklaganden skickades, handlingar begärdes ut. Dikten Funderingar på plunderingar spikades upp på telefonstolparna och lades i grannarnas brevlådor. Mina flickor små, hotas då och då, att från hus och hem få gå, skaldade pappa.I längre. Snart har ett decennium passerat sedan han dog, men ännu har jag och min syster kvar hans papper. Så småningom ska allt slängas, har vi sagt. Vi pratar halvt på skämt om att rituellt elda upp lådan.Ordet rättshaverist kommer från tyskan och har funnits i svenska språket sedan mitten av 1800-talet. Begreppet är så etablerat att det först nyligen slog mig att det består av orden hava rätt. Rättshaveristen är ju ur det egna perspektivet den som har rätt. Men ordet syftar förstås på en person som är fixerad vid just sin egen sanning och driver sin process in absurdum. I de flesta fall är det en man och han tror sig vara utsatt för någon slags komplott. (Inte sällan överger han vänner och familj för den stora processens skull, och myndighetspersoner driver han till vanvett.)I början av nittonhundratalet fick personlighetstypen en psykiatrisk benämning: paranoia querulans, kverulansparanoia. Men diagnosen blev snart ifrågasatt. I Sverige fick den så kallade Sellingaffären på 50-talet stor betydelse. När professorn Olof Selling hamnade i konflikt med sin arbetsgivare Naturhistoriska riksmuseet, påstod ledningen att han led av just kverulansparanoia. Men anklagelsen var grundlös, visade det sig. Och därför blev konflikten ett exempel på hur diagnosen kan användas som maktmedel.Kanske var det då kverulansparanoian fick sin dödsstöt? Ordet används sällan numera. I stället betraktas rättshaverism som ett slags beteendemönster – kopplat till andra störningar, syndrom eller långvariga livskriser. Rättshaveristernas beteende är en strategi för att hantera ett lidande de inte är i kontakt med, menar psykologen Andreas Wedeen. Tillsammans med psykoterapeuten Jakob Carlander har han skrivit en handbok i hur man bäst hanterar rättshaverister i yrkeslivet. Bemöt dem med tydlighet, respekt och fasta gränser, och dras inte med i deras argumentation om rätt och fel, råder författarna.Trots att rättshaverister ofta möter stora svårigheter söker de sällan hjälp – de upplever ju sig inte i behov av vård. Och ingen vet riktigt hur de ska behandlas. Någon forskningsbaserad metod finns inte och diagnoserna varierar.Det fick vi uppleva med pappa. En vårkväll blev han inlagd på psykiatrins slutna avdelning, bedömd som psykotisk, men några dagar senare när en ny läkare tog över, skrevs han ut. Han var inte sjuk, sa man, utan ”bara rättshaverist”.Så snart pappa kom in på den allt överskuggande konflikten blev blicken fullständigt avstängd. Att nå fram till honom var omöjligt. Han pratade ofta om sanningen, men vad som var sant verkade alltmer handla om en princip bortom rätt och fel i juridisk mening. Sanningen skall göra er fria, predikar Jesus i Johannesevangeliet. Men pappas sanning förslavade honom.Känslan av att ha rätt hade växt sig större än sakfrågorna, till en absolut och icke förhandlingsbar övertygelse. Att skilja självet från ärendet var inte längre möjligt, för processen var en del av hans kropp, som ett sakrament han svalt. Sanningen – han värdighet. Att få rätt – att erkännas som människa. Inte underligt att han kämpade så intensivt, så desperat, som en drunknande. För honom gällde det ju livet.Idag verkar en typ av rättshaveristiskt beteende breda ut sig, också på en kollektiv nivå, med konspirationsteorier som vinner mark, antidemokratiska rörelser och politiker som dränker offentligheten i utsagor. Samtidigt blir sanningen något alltmer subjektivt, något individen själv upplever. Hade vår tid passat min pappa bättre, frågar jag mig. I vilket fall hade han nog funnit nya förebilder inom världspolitiken, och AI-chatten kunde bli den trogna vän han sökte, någon som alltid lyssnar och håller med. Och tänk vilka inlagor de kunde producera tillsammans! Omöjlig till sjöss och livsfarlig i hamn, så brukade min far beskriva sig själv. Var det ja´? Då var det bra var älsklingsfrasen som också sammanfattade hans filosofi. Lika intensivt som han hatade det alldagliga och tråkiga älskade han allt spexigt och galet. En tvångsmässigt skämtande bråkstake var han, en barnslig despot, en gåta.Sittande på vardagsrumsgolvet rotar jag runt bland de mögelluktande pärmarna, och särar på fotografier som klistrat ihop. Här finns handritade kartor, vägföreningsprotokoll och buntar med brev till myndigheter, ibland fullklottrade med aggressiva versaler och andra gånger artigt bedjande: Skulle du möjligen kunna hjälpa mig med en fotostatkopia av Karta 1:67? Muslortar faller ut från de nedersta kuverten och i botten av lådan återstår bara pappersspån.Ur ett skinnetui ramlar ett buckligt foto på det fina men konflikthärjade barndomshemmet. Nu är det sålt sedan många år. Pappas aska har spritts över havet där inga tomtgränser finns. Och grannarna hör inte av sig. Ingen kommer att fråga efter hans papper. Ändå tvekar jag.Hur är det egentligen, vill vi ens slänga det här? Lådan är ju ett slags perverst museum. Och kanske hoppas jag fortfarande på att hitta något där bland muslortarna, kartorna och skrivelserna. Någon sorts nyckel till en människa som aldrig fick förståelse och som nog aldrig riktigt förstod sig själv.Anna Ringbergförfattare

Har du noen gang sittet hos fastlegen og kjent at du ikke fikk sagt det viktigste?Du sier: “Jeg er bare litt sliten.”Men det du egentlig mener er: “Jeg holder på å falle sammen.”I denne episoden snakker jeg om:Hvorfor så mange underrapporterer symptomene sineHvorfor vi bagatelliserer egen utmattelseHva som faktisk hjelper deg å bli tatt på alvorHva jeg selv gjorde annerledes da jeg møtte veggenNår du er utbrent, er det lett å trekke seg – særlig i møte med en travel lege.Du skal ikke bevise at du er syk. Du skal forklare hvordan du har det.

Kender du det, at du går ind i et rum - og puf - så har du fuldstændig glemt, hvad du gik derud for?Det hedder døråbningseffekten, og det er et ret normalt fænomen. Men hvorfor sker det egentlig? Det dykker vi ned i sammen med professor i kognitionspsykologi Søren Kyllingsbæk i denne uges Brainstorm-episode, hvor vi undersøger, hvorfor vores hukommelse nogle gange svigter, og vi glemmer at gøre ting. Hvorfor husker vi nogle ting og glemmer andet - også mere vigtige ting som mødet med chefen eller at aflevere biblioteksbogen, før der vanker en bøde? Og er der noget, vi kan gøre for rent faktisk at huske, hvad det nu var, vi skulle derude i køkkenet?Det får du et konkret bud på i podcasten, hvor du også kan høre om, hvordan vores hukommelse fungerer lidt på samme måde som et hestevæddeløb. MedvirkendeSøren Kyllingsbæk, professor i kognitionspsykologi på Københavns Universitet og en af lederne i forskningscentret Cognition, Intention and Action (CoInAct), hvor de blandt andet undersøger de psykologiske mekanismer bag vores handlinger RedaktionAnne Sophie Thingsted, Nana Elving Hansen, Eva Berg Søndergaard, Christoffer Bjerre og Benjamin D'SouzaStudier, vi nævner i afsnittet Eksperimentet med de studerende, der skulle huske at lave en opgave henover juleferien Studie, der peger på, at døråbningseffekten ofte sker, når vores hjerner er travlt beskæftigede Peter Gollwitzers artikel om implementation intentions Studie om implementation intentions og  vælgeradfærd at følge en sund diæt at styre sin frygt for edderkopper  Søren Kyllingbæks studier af hestevæddeløbet mellem vores intentioner kan du læse her og her. Brainstorm er støttet af Lundbeckfonden.

Jakob Stenberg, expert på amerikansk politik, gästar studion och berättar om det senaste. Vad hände egentligen med Pam Bondi i Epstein-utfrågningen? Och vad skulle en amerikansk attack mot Iran innebära?

Scouseren Peter Moore flyttet til USA som ung mann og fikk en eventyrlig karriere med sentrale roller i flere av verdens største merkevarer. Han trodde aldri han skulle flytte hjem igjen, men så kom telefonen som endret alt. Moore er nå aktuell med selvbiografien «Game Changer». Jens Bessesen har intervjuet mannen som var CEO i Liverpool FC da de største trofeene ble hentet hjem under Jürgen Klopps ledelse. 00:00 Intro01:20 Moores bakgrunn05:45 Jobber i Reebok, EA, Sega10:37 Jobbtilbud fra Liverpool FC15:35 Vanskelig balansegang som supporter?22:30 Tre år med stor suksess29:50 Skulle ønske det varte lenger30:21 Liverpool har de beste eierne33:22 Dette er han mest stolt av38:06 En hilsen til nordmenn Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I ukens episode av «Stavrum & Eikeland» er tidligere ambassadør i USA, Israel og Afghanistan, Kåre R. Aas, gjest. Med 40 år i utenrikstjenesten snakker han ut om Epstein-skandalen, granskningene av UD og hvordan det egentlig er å jobbe med Donald Trump.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Det börjar närma sig jul 2021 och i ett logghanteringsverktyg inne i Java som finns inne i till exempel Apache som finns som en del av en applikation börjar det koka. Ja, detta är historien om hur sårbarheten i Log4J dök upp och satte skräck i alla organisationer. Mattias Jadesköld och Erik Zalitis tar sig en titt på fenomenet som nu är över fem år gammalt. Vad var det som hände? Vad var sårbarheten? Hur kunde en angripade nyttja den? Och varför finns det än idag sårbara system där ute? Att skydda sig mot Log4J visade sig vara svårt då, men har vi lärt oss något? Skulle vi hantera det bättre idag? Läs här: https://www.itsakerhetspodden.se/319-log4j-och-det-omfattande-detektivarbetet/

Jeg har drevet egen business helt siden jeg var 23. I denne episoden deler jeg hva jeg skulle ønske jeg visste mye tidligere :)InstagramE-postKurs Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

AGF - FC Midtjylland 0-1 Værter: Kim Robin Graahede og Mathias Maznikar-HansenSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Induktion är metoden att ur enskilda observationer dra allmänna slutsatser. den är filosofiskt omstridd, men i våra liv styr den med järnhand, menar Helena Granström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sänd första gången 2021-05-11.Människans förkärlek för induktion är, har det sagts, jämförbar med hennes förkärlek för kopulation: Den ligger helt enkelt i hennes natur. Att utifrån ett eller flera enskilda fall dra slutsatser om det allmänna fallet är ett sätt att förhålla sig till världen som tycks svårt att separera från den mänskliga tanken i stort.Att denna tendens skulle vara alltigenom positiv är tveksamt: antagligen har den en inte försumbar del i framgången för såväl kvasivetenskapliga förklaringsmodeller som främlingsfientlighet och populistisk manipulation. Å andra sidan vore världen i det närmaste ogripbar om vi inte i någon grad kunde luta oss mot övertygelsen att det faktum att solen hittills gått upp varje morgon innebär att den kommer att göra det imorgon också. Dessutom är det induktiva förhållningssättet en förutsättning för all språklig begreppsbildning: Vad betyder ordet "hund" om jag utifrån de hundar jag mött inte kan tillåta mig att dra några som helst slutsatser om dem jag kommer att möta i framtiden?Men trots det bör vi nog anstränga oss för att hålla den induktiva metodens grundläggande tillkortakommande i minnet: Bara för att vi har tusen exempel på någonting visst, betyder det inte att den ettusenförsta observationen inte kan erbjuda ett motexempel. Det är för övrigt just detta som gör att det enbart är matematiken som kan bevisa påståenden, medan allt vetenskapen kan göra är att troliggöra dem; ett förhållande som tyvärr alltför ofta glöms bort.Trots ett klanderfritt resonemang visade sig kalkonens slutsats felaktig – och fatalt så.Det kanske allra tydligaste åskådliggörandet av induktionens svagheter härrör från den brittiske 1900-talsfilosofen Bertrand Russell, som frammanar bilden av en tam kalkon som i god induktiv ordning insamlar en mängd observationer till stöd för tesen: "Jag får alltid mat klockan nio". Kalkonen prövar sitt antagande kalla dagar, regniga dagar, blåsiga dagar, heta dagar: Det stämmer ofelbart. Ändå blir han en dag inte matad, utan får halsen avhuggen. Trots ett klanderfritt resonemang visade sig kalkonens slutsats felaktig – och fatalt så.Men egentligen behöver vi väl inte gå längre än till våra egna liv för att inse samma sak: Den gedigna empiri som ger vid handen att varje andetag vi tar kommer att följas av ett nästa, tycks i alla avseenden tillförlitlig – ända till den dag då vi tar vårt sista.En person som ägnade det induktiva tillvägagångssättet djup uppmärksamhet var 1600-talstänkaren Francis Bacon, som apropå fjäderfän för övrigt påstås ha mött sin död då han under en vagnfärd i snöstorm fick syn på en höna, och plötsligt bestämde sig för att testa hypotesen "hönskött kan bevaras färskt genom att hönan späckas med snö efter slakt"; han störtade utan vidare eftertanke ut i snön för att påbörja försöket, och avled en kort tid därefter i lunginflammation.Kanske skulle man därmed kunna kalla honom den vetenskapliga metodens första dödsoffer, med tanke på att han med sina arbeten anses ha lagt grunden till det som idag gäller för empirisk vetenskap. Bland annat i skriften Novum Organum – en titel som på svenska lyder någonting i stil med "ny metod" – utgiven för första gången 1620, och sedan vintern 2021 tillgänglig i svensk översättning. Bacon slår här ett slag för ett djupgående och systematiskt studium av de sinnliga fenomenen som väg till sann kunskap om världen; erfarenheten är, skriver Bacon, "den överlägset bästa bevisföringen", till skillnad från logiken som snarare syftar till att "underordna världen och göra den till slav under människans tankar".Men den induktion som Bacon förespråkar är av ett särskilt slag; en som utgår inte enbart från insamlad erfarenhet, utan snarare från metodisk granskning av densamma. Tabeller, scheman och jämförelser mellan olika typfall är en förutsättning, liksom det numera helt centrala vetenskapliga greppet att utifrån hypoteserna formulera nya förutsägelser och sedan testa dem. Bacons induktion är, med andra ord, en högst sofistikerad sådan, medan den induktion som bygger på enkel uppräkning enligt filosofen är att betrakta som "ett barnsligt påfund".Ändå lyckas Bacon knappast undgå den djupgående kritik som genom historien har riktats mot den induktiva metoden som idé. Redan på 100-talet konstaterade den grekiske filosofen Sextus Empiricus att en induktiv slutsats antingen måste bygga på alla möjliga fall, vilket är omöjligt eftersom de är oändligt många – eller på bara en del av dem, vilket innebär att den mycket väl kan vara felaktig. I båda fallen tycks induktionen ha problem.Det är en kritik som senare skulle fördjupas av tänkare som David Hume, som menade att det grundantagande som all induktion bygger på – nämligen att naturen är regelbunden – i sig är omotiverat, och också det förutsätter ett induktivt resonemang. Vi tror på induktion eftersom naturen hittills har visat sig vara regelbunden, så att induktion ger vid handen att den ska fortsätta vara det – ett cirkelresonemang.Och i denna cirkel tycks vi alltså ohjälpligt inskrivna, som om den godtrogna övertygelsen om alltings förutsägbarhet vore en förutsättning för att man ska orka med att vara människa – vilket det kanske också är. Och det kunde väl, tänker jag, vara gott så – om det inte vore för en obehaglig känsla av att det finns en djupare och mer subtil konsekvens av människans induktiva faiblesse, som inte har att göra med hennes tendens att förvänta sig upprepning, utan snarare med hennes tendens att bidra till att skapa den. För inte bara är människan benägen att iaktta regelbundenhet omkring sig, även när ingen sådan finns – hon tycks också vara benägen att infoga sig själv i den, om än ofta på omedveten väg.Vi tycks helt enkelt oerhört benägna att begå samma misstag om och om igen.Skulle inte till exempel det freudianska upprepningstvånget kunna ses som ett högst oroande uttryck för induktionens psykologi? Som om den förmåga till mönsterigenkänning som vi så gärna framhåller som ett av den mänskliga intelligensens främsta företräden på samma gång utgjorde en tydlig begränsning för vår fria vilja, genom att med kraft driva våra handlingar mot ett mönster att känna igen, utan hänsyn till hur destruktivt detta mönster kan tänkas vara. Freud själv erbjuder i essän "Bortom lustprincipen" några dystra exempel: "Män för vilka varje vänskapsförhållande slutar med att vännen förråder dem, andra som ett upprepat, obestämt antal gånger utnämner en annan person till stor auktoritet för sig själv, för att sedan efter lämplig tid själv störta denna auktoritet och ersätta den med en ny; älskande vars kärleksfulla förhållande till kvinnor varje gång genomgår samma stadier och leder till samma slut och så vidare".Man kan hur som helst konstatera att tillvaron utifrån det mänskliga livets perspektiv inte sällan framstår som just så fast bestämd, repetitiv och förutsägbar som vårt i princip grundlösa induktiva antagande vill göra gällande; vi tycks helt enkelt oerhört benägna att begå samma misstag om och om igen.Och för den som just tröttnat på sin tionde pojkvän, återigen avfärdats som påfrestande av en nära vän, eller ännu en gång inlett en relation med någon som är våldsam, är tanken på att vi själva skulle visa oss vara Russells kalkon, vars regelbundna tillvaro en dag plötsligt bryts av någonting radikalt nytt, knappast det värsta skräckscenariot. Tvärtom: Kanske är det i själva verket det bästa vi har att hoppas på.Helena Granströmförfattare med bakgrund inom fysik och matematikLitteraturFrancis Bacon: Novum Organum. Översättare: Pär Svensson. Fri tanke, 2021.

Hör Sveriges överbefälhavare Michael Claesson om Grönlandskrisen, säkerhetsläget och försvarets upprustning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ÖB Michael Claesson utesluter inte att det allvarliga säkerhetsläge Sverige befinner sig i kan bli sämre.”Det här är ett mycket allvarligt säkerhetsläge totalt sett och det finns fortfarande ett utfallsrum som kan gå åt olika håll”Hur skulle du säga att de militära riskbedömningarna förändrats av att USA:s överbefälhavare, president Trump, faktiskt hotat en Nato-allierad, Danmark, kring Grönland? ”Jag uppfattar nu att en mycket spänd dialog har övergått till någonting annat mer rimligt i fråga om den politiska diskursen. (..) Det militära samtalet har egentligen genom hela processen varit väldigt stabilt och tydligt och bra och har på olika sätt också stöttat den politiska dialogen. Så jag upplever att vi har ett annat tonläge nu”, säger ÖB Michael Claesson.När Sverige, som ett av flera europeiska länder, under Grönlandskrisen skickade tre officerare till Grönland för att delta i en övning reagerade Donald Trump med hot om tullar, och han påstod att svenska och europeiska militärer begett sig till Grönland med okänt syfte.Var det en risk ni kalkylerade med, att USA:s president skulle uppfatta detta som en ovänlig handling? ”Nej, egentligen inte. Hela den här aktiviteten handlade ju om att delta i planeringen av en sedan tidigare förberedd danskledd övning på och kring Grönland. Därmed fanns det ingen anledning att utgå ifrån att det här skulle utlösa någon typ av motreaktion”, säger ÖB Michael Claesson. Så det var en överraskning för er att presidenten reagerade så? ”Ja, i det avseendet måste jag säga det”, säger ÖB Michael Claesson. Han fortsätter: ”I det här sammanhanget så var det faktiskt på det viset att vi informerade, vi informerar ju i NATO-spåret. Där finns ett antal så kallade dubbelhattade chefer som både har befattningar i den amerikanska kommandostrukturen likväl som i Nato. Med det utgår vi ifrån att informationen om både syfte och anledning går vidare, och så småningom når den politiska nivån”, säger ÖB Michael Claesson. Behövs europeiska kärnvapenFör att Europa ska kunna försvara sig mot Ryssland utan stöd av USA menar ÖB Michael Claesson att det behövs en europeisk kärnvapenavskräckning. “Jag tror att ska man vara seriös i resonemangen kring någon form av självständig europeisk förmåga då måste man också väga in den dimensionen, så länge det finns kärnvapen i de miljöer och de länder som utgör det dimensionerande hotet, vilket i vårt fall är Ryssland. Då måste den här dimensionen övervägas och värderas. Svaret är ja, vi behöver kunna ha en sådan dimension. Hur den skapas genom samarbete med de europeiska kärnvapenländerna eller på något annat sätt, det kan inte jag bedöma eller svara på just nu. Men dimensionen måste finnas, ja”, säger ÖB Michael Claesson. I de europeiska Nato-länderna ökar för närvarande satsningarna på försvaret, för att Europa ska ta ett större ansvar för den egna säkerheten. Ett exempel där Europa idag är beroende av USA är avskräckning med kärnvapen, säger ÖB Michael Claesson. I veckan upphörde det “Nya START-avtalet” mellan USA och Ryssland, som reglerar antalet strategiska kärnvapen. Det oroar ÖB Michael Claesson: “Jag skulle säga att alla steg bort ifrån den typen av reglering av kärnvapenbestånd och uppföljning och kontroll av kärnvapenbestånd är naturligtvis inte bra. Det skapar ytterligare osäkerhet. Så jag är naturligtvis oroad av den här typen av utveckling”, säger han.Samtidigt, det du talade om, att Europa kanske på sikt behöver en egen kärnvapenavskräckning, det innebär ju upprustning?”Det innebär ju upprustning i så fall” säger ÖB Michael Claesson, och fortsätter:”Så länge det finns kärnvapen som hotar vår existens så behöver vi, för en nöjaktig avskräckning och en reell försvarsförmåga, tänka in den dimensionen.”Försvarets upprustningI årets budget får det svenska försvaret 175 miljarder kronor. Det är en ökning med 100 miljarder sedan 2022. I våras kom riksdagspartierna överens om att under kommande år låna 300 miljarder för upprustningen. Skulle du säga att du nu har de pengar du behöver för att försvara Sverige, och sköta Sveriges uppgifter i Nato? ”Ja, det tycker jag. Jag har varit med så länge, så jag vet var vi kommer ifrån och hur vi balanserat och koordinerat tar oss framåt mot de ansatta målen”, säger ÖB Michael Claesson. Men ÖB har också uttryckt kritik mot att det upprustningen går för långsamt, och att man inom den egna myndigheten behöver göra mer. Det finns en forskare på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut som heter Per Olsson, som uttryckte det som att i försvarssektorn är vi mer rädda för revisorn än för ryssen. Finns det nån sanning i det? ”Det gör det. 25 år av hårda åtstramningar, nedläggningar och fokus på att inte göra fel sätter naturligtvis sitt spår i kulturen. Det är precis det jag försöker arbeta tillsammans med mina chefer i organisationen för att vända på, och förstå att det är nya tider, nya behov och att Försvarsmaktens roll och uppdrag är satt i ett helt annat ljus än tidigare givet omvärldsutvecklingen”, säger ÖB Michael Claesson.Programledare: Johar BendjelloulKommentar: Hîwa AbdelzadehProducent: Johanna Palmström Tekniker: Olle Sjöström Programmet spelades in torsdagen den 5 februari 2026.

Hamse Shagaxle ser ut att bli klar för Serie B, men hur man än vrider och vänder på regelverket blir ÖSK utan pengar. Men de har värvat en australier!

Skulle du klara dig på 19 euro om dagen? Så stort är utkomsstödet för en ensamboende efter regeringens senaste nedskärningar. Regeringen vill stärka de offentliga finanserna och samtidigt få flera att försörja sig genom arbete. Kommer det att lyckas och vad innebär sänkningen för dem som är beroende av utkomststöd? I debatten deltar Heikki Hiilamo, forskningsprofessor på Institutet för hälsa och välfärd, THL, Johannes Kananen, universitetslektor i socialvetenskap vid Åbo Universitet och Marina Nygård ekonomirådgivare på Marthaförbundet. Mikaela Löv leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Hvordan er det at komme ind i FC København med forventninger om at vinde – hver eneste gang?I denne samtale åbner Mads Emil Madsen ærligt op om:⚽ Overgangen fra AGF til FCK

Hvordan er det at komme ind i FC København med forventninger om at vinde – hver eneste gang?I denne samtale åbner Mads Emil Madsen ærligt op om:⚽ Overgangen fra AGF til FCK

Falck er i sidste måned rykket i aktion for at få skadede skiturister sikkert hjem fra pisterne. Med travlhed i skiferieugerne har Falcks rejseassistance forberedt sig grundigt. Sune Vibits, chef for Falcks rejseassistancer i Danmark fortæller hvor mange ambulancefly Falck har booket til årets skiferier

I detta avsnitt möter vi Malou von Sivers i ett öppet och personligt samtal om de erfarenheter som format henne – som människa, journalist och författare.Hon berättar om den dramatiska skidolyckan i Verbier 2022, då hon föll tio meter ner i tät dimma, bröt benet och var nära att störta ännu längre. Under fallet hann tanken på döden passera, men den verkliga prövningen kom efteråt. Den intensiva dödsångesten blev svårare att hantera än de fysiska skadorna. Hon förklarar också hur olyckan förändrade hennes syn på livet och skapade tacksamhet inför sådant hon tidigare tagit för givet.Malou delar också med sig av sin uppväxt, präglad av en oberäknelig och skrämmande pappa, där rädsla ständigt fanns närvarande. Hon berättar om hur hon tidigt lärde sig att läsa av stämningar, ta ansvar och klara sig själv – erfarenheter som både lämnat sår och blivit en stark drivkraft. I vuxen ålder har hon närmat sig barndomen genom sitt skrivande, i ett försök att förstå sin pappa och det arv han lämnade efter sig.Det här är ett nära samtal om rädsla och överlevnad, om att falla och resa sig igen – och om hur livets mest smärtsamma erfarenheter också kan bli en källa till förståelse, närvaro och mening.Följ Malou här.Läs mer Malous böcker här.Läs mer om MyValueVault här.Läs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt möter vi Malou von Sivers i ett öppet och personligt samtal om de erfarenheter som format henne – som människa, journalist och författare.Hon berättar om den dramatiska skidolyckan i Verbier 2022, då hon föll tio meter ner i tät dimma, bröt benet och var nära att störta ännu längre. Under fallet hann tanken på döden passera, men den verkliga prövningen kom efteråt. Den intensiva dödsångesten blev svårare att hantera än de fysiska skadorna. Hon förklarar också hur olyckan förändrade hennes syn på livet och skapade tacksamhet inför sådant hon tidigare tagit för givet.Malou delar också med sig av sin uppväxt, präglad av en oberäknelig och skrämmande pappa, där rädsla ständigt fanns närvarande. Hon berättar om hur hon tidigt lärde sig att läsa av stämningar, ta ansvar och klara sig själv – erfarenheter som både lämnat sår och blivit en stark drivkraft. I vuxen ålder har hon närmat sig barndomen genom sitt skrivande, i ett försök att förstå sin pappa och det arv han lämnade efter sig.Det här är ett nära samtal om rädsla och överlevnad, om att falla och resa sig igen – och om hur livets mest smärtsamma erfarenheter också kan bli en källa till förståelse, närvaro och mening.Följ Malou här.Läs mer Malous böcker här.Läs mer om MyValueVault här.Läs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skulle något annat land än Sverige göra en hel programserie om hur andra länder rapporterar om och betraktar en? Det undrar Nathalie Rothschild efter att ha lyssnat på podden The Swedes. Inläsare: Nathalie Rothschild

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Björn Wiman är kulturchef på Dagens Nyheter, här medverkar han som författare till boken Den lyckligaste leken. En personlig bok om bristen på en riktig pappa, bristen på riktiga minnen och bristen på riktig snö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Björn Wiman har skrivit en bok om sin pappa. Den lyckligaste leken handlar om en relation mellan en far och en son som präglas av frånvaro och brist. Länge är det bara i slalombacken som de två kan mötas: I utförsåkningens lyckliga meningslöshet kan en känsla av samvaro glimta till. Endast med skidorna på kan de för en kort stund upphäva tillvarons tyngd.Marie Lundström och Björn Wiman öppnar till ett ärligt samtal om längtan och saknad - och synar hans beslut att försöka leva hela sitt liv i opposition mot sin pappas livsval och sätt att vara.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström

Fuji är inte bara ett vackert berg utan också en vulkan som tidigare haft utbrott omkring vart 30 år. Nu varnar myndigheterna för att det kan hända igen, och vill öka beredskapen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I en dramatisk informationsfilm skildras vilka risker ett utbrott skulle innebära för Tokyo och platser och personer som befinner sig närmre vulkanen. På plats i Tokyo möter vi vulkanologen Toshitsugu Fujii, den expert som uttalar sig i filmen, och som har också varit med i arbetet med den. Han har studerat Fuji sedan millennieskiftet, då viss aktivitet under vulkanen kunde registreras. De senaste 5 000 åren har det skett utbrott vart 30 år i genomsnitt, berättar han, men nu har det varit uppehåll sedan 1707. Den gången spreds stora mängder aska över Edo, som Tokyo hette på den tiden. Idag skulle ett askan från ett liknande utbrott få större verkningar på moderna transporter och infrastruktur, säger han. Flödande lava, flygande stenblock, så kallade pyroklastiska flöden och stora störtfloder av lervälling är andra farliga risker, beroende på vilken typ av utbrott som sker. Det här är vanskligt att förutsäga, och tyvärr kan forskarna inte heller förutsäga när ett utbrott skulle kunna ske, mer än i bästa fall några dagar i förväg. Medverkande: Toshitsugu Fujii, professor emeritus vid Tokyos universitet och direktör för det särskilda forskningsinstitutet vid Fuji. Vi hör också klipp ur filmen, som går att se här.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Militärtribunalen i Tokyo ställdes inför nya frågor om rätt och rättvisa. Ingemar Ottosson reflekterar över processens framgångar och misslyckanden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Tokyotribunalen. Tjugoåtta män i grådaskiga kläder och med hörlurar sitter och lyssnar med uttryckslösa miner när en åklagare läser upp sin anklagelseakt. Scenen får oss att tänka tillbaka till en ond epok av anfallskrig och hänsynslös krigföring. Japan hade invaderat Kina för att fyra år senare genomföra en samordnad blixtattack mot tre av Asiens vita kolonialmakter, USA, Storbritannien och Nederländerna. Krigsfångar hade fått utstå grymheter, civilpersoner hade slaktats.1946 inkallades Tokyotribunalen, en parallell till Nürnbergrättegångarna i Europa. Nu efterlystes retributiv rättvisa, det vill säga en juridisk reaktion på brott genom lämplig bestraffning. Att hålla en offentlig process kändes tvunget. En rättegång är ett sätt att bearbeta ett traumatiskt skeende, och att den dömer skyldiga kan även verka förebyggande inför framtida krig.Ändå var man inne på ny mark. I gamla tider hade ingen ställts till svars för krig. När Sverige 1658 besegrade sitt västra grannland i det som varit ett danskt anfallskrig kom ingen på tanken att dra kung Fredrik III inför rätta. Däremot behöll Sverige några viktiga danska provinser. Nederlaget var en dom i sig.Kanske var Tokyotribunalen ett uttryck för att världen – som idealisterna tänkte – hade blivit mer organiserad och att det äntligen skapats ett regelverk för staters beteende. Det hade skrivits konventioner i Haag, och många stater (dock inte USA) hade högtidligt anslutit sig till Nationernas förbund i Genève. 1918 hade det funnits krav på att åtala den tyske kejsaren.Vägen framåt tycktes alltså relativt oproblematisk för domstolen, men i själva verket öppnade sig en aveny av problem och hinder. Först och främst ordet ”rättvisa”, ett notoriskt oklart och omstritt begrepp. Skall man eftersträva en högre, moralisk rättvisa gentemot människor som sitter på ”historiens åklagarbänk”? Eller måste man hålla till godo med existerande lagparagrafer i internationell rätt? Och rättvisa för vem? Ett oväldigt domslut acceptabelt för världssamfundet eller segrarnas rättvisa? Skulle det bli en upprepning av gallerhövdingen Brennus svar när han intog Rom år 387 före Kristus: Vae victis! (Ve de besegrade!)En elementär rättsregel säger att den som är part i ett mål är jävig och inte får döma i egen sak. En annan lika välkänd regel fastslår att man inte kan dömas för handlingar som inte ansågs brottsliga när de begicks, i detta fallet att starta krig. Den första punkten lämnades obeaktad – fast det säkert varit möjligt att inkalla kompetenta jurister från neutrala länder som Sverige, Schweiz och Irland. På den andra punkten påminde åklagarna om tidigare internationella avtal mot krig, framförallt den så kallade Kelloggpakten från 1928. Dokumentet säger dock inte uttryckligen att krig är ett brott eller att individer kan straffas. De tyska och japanska ledarna dömdes sålunda enligt retroaktiva lagar.Men var processen rättvis i så måtto att de åtalade via sina advokater fick möjlighet att framlägga sin sak? Ja. De hävdade att det inte fanns något utrymme inom rådande system för att förbättra situationen för en överbefolkad asiatisk nation med akut brist på mark och resurser. Rasistiska invandringslagar i USA och en del andra anglosachsiska länder hade sedan 1920-talet eliminerat möjligheten till japansk emigration. Anfallet på Pearl Harbor hade blivit oundvikligt på grund av amerikanska sanktioner med syfte att strypa landets råvaruförsörjning, hette det. Det hävdades också att man inte kan göra en distinktion mellan human och inhuman krigföring – all krigföring är inhuman.Men det var nog just på den punkten som domstolen gjorde störst nytta. Försvarets argument att krig alltid är grymma hade visserligen resonans, men det fanns konventioner som tydligt kriminaliserade dålig behandling av krigsfångar och övergrepp mot civila, så som hade hänt i Kinas dåvarande huvudstad Nanjing 1937.Gjorde domstolen rätt som nöjde sig med bara 28 åtalade? Var de inte snarare en sorts ställföreträdande syndabockar för ett mycket större antal skyldiga? Dåtida japansk press skrev ofta självkritiskt om allas delaktighet i krigsskulden. En sak som krig gör med människor är ju att de skapar en euforisk nationell solidaritet. I Japan hade de flesta låtit sig ryckas med. Soldater, bankkamrerer, läkare, rörmokare, servitriser, hemmafruar, skolpojkar och skolflickor. Så varför bara åtala ett fåtal för anfallskriget? Svaret är kanske ändå inte förvånande. Just dessa personer hade drivit den utveckling som ledde till kriget, och för det kunde man knappast lasta ”folket”.Men skulle krigets efterspel enbart styras av juridik? Det var otänkbart. Rättsväsendet existerar aldrig i ett vacuum, det är en del av samhället. Japan skulle från nu hållas ockuperat av de allierade, främst USA, och oddsen för en fredlig ockupation verkade inte höga. Juridik mötte politik. Frågan gällde om japanernas vördade kejsare skulle åtalas tillsammans med de militarister som agerat i hans namn. De allierades överbefälhavare, general MacArthur, kände till Abraham Lincolns yttrande på tal om de besegrade sydstaterna: “I have always found that mercy bears richer fruits than strict justice.” Nåd framför rättvisa alltså. MacArthur menade att bara statsmannaskap kan föda försoning mellan segrare och besegrade. Man måste låta minnet vara selektivt. I gengäld förväntades japanerna dra ett streck över atombombningarna, en punkt som aldrig fick dryftas vid tribunalen. Man kan hävda att generalen lyckades: Japan är än idag USA:s främste bundsförvant i Östasien.Alla 28 förklarades skyldiga. Av dem dömdes sju militärer och politiker till avrättning. Det skedde i en atmosfär av djup oenighet mellan de allierades domare. Det kalla kriget hade börjat och samtidigt blåste bildligt talat en tyfon över östra Asien. Mao och hans kommunister höll på att ta över Kina, kolonialmakterna var på god väg att tappa sina kolonier och i Nordkorea etablerades en stalinistisk regim. De allierades triumf tycktes plötsligt ha blivit en pyrrhusseger.Med tanke på allt detta, kom det något gott ur Tokyoprocessen? Ja, trots sina många brister bidrog den ändå till ett viktigt framsteg. Den var en del av den förändringsprocess som gjorde anfallskrig till ett otvetydigt brott mot folkrätten. Den fastslog även att individer kan ställas till svars för grym krigföring. Men den ledde knappast till att man kunde lägga det förflutna bakom sig. Och den förhindrade knappast några framtida anfallskrig. I vår tid finns en ständig internationell brottmålsdomstol i Haag. Den dömer inte någon till döden men den har klara riktlinjer och fasta procedurer. USA och Ryssland erkänner inte domstolens auktoritet, men kanske kommer den en dag att uppfylla det löfte som gavs i Tokyo på 1940-talet: löftet om en värld säkrad åt freden.Ingemar Ottossonhistoriker och professor vid Meijiuniversitetet i TokyoLitteraturGary J Bass: Judgement at Tokyo – World War II on Trial and the Making of Modern Asia. Alfred A. Knopf, 2024.

Hvilke malerier skal reddes først, hvis der opstår brand eller vandskade på et museum? Vi aner det ikke, for Danmark er langt efter sine nordiske naboer, når det gælder et beredskab for kulturarven. Skulle vi se at komme i gang? Medvirkende: Marie Elisabeth Berg Christensen post.doc i kritiske kulturarvsstudier ved Institut for Kunst og Kulturvidenskab på Københavns Universitet Knud Romer, forfatter og nu protestsangskriver Nivi Christensen, projektdirektør for det kommende Grønlands Kunstgalleri Chris Pedersen, radiovært og modeekspert Kim Valentin, kulturordfører Venstre Vært: Louise Reumert Producer: Thomas Holmby Hansen Redaktør: Lasse Lauridsen

Hver tredje dansker på 18 år har på et tidspunkt gået med selvmordstanker – og hver femte af os er pårørende til en, som har forsøgt selvmord. De seneste 20 år har antallet af selvmord i Danmark ligget på det samme niveau på lige under 600 om året – så noget skal vi gøre. Vi har længe vidst, at offentlig omtale af selvmord kan få antallet af selvmordsforsøg til at stige. Lige siden Goethes roman ’Den unge Werthers lidelser’ i 1774 udløste en bølge af selvmord. Derfor har medierne prøvet at begrænse omtalen. Men nu viser forskning, at der er måder at tale om selvmord på, som kan have den stik modsatte effekt og ligefrem få antallet af selvmordsforsøg til at falde. Og det er ikke kun medierne, der kan hjælpe med til, at flere søger og får hjælp i stedet for at tage deres eget liv – det fortæller Politikens Emilie Stein om i dagens afsnit af ’Du lytter til Politiken’.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Cavlingprisen er endnu engang blevet uddelt. Men i år er der ikke enighed om, at journalistikkens fornemmeste pris havnede hos de rette. For efter prisuddelingen delte journalist, Nynne Bjerre, som også er hustru til én af de nominerede, et skriv på Facebook, hvor hun kommer med sit bud på, hvorfor Cavling-komiteen valgte at forbigå hendes mand og de andre journalister bag afdækningen af Samsam-sagen. Og hvorfor det ifølge hende var en fejl. Det antændte en debat, som fik flere af landets fremmeste journalister, værter, politiske analytikere og redaktører til at tone rent flag: Cavlingprisen gik til de forkerte. I dagens P1 Debat spørger vi: Skulle afdækningen af Samsam-sagen have vundet? Hvorfor gjorde den ikke? Hvilken journalistik skal hædres ved Cavling? Kan journalistikkens fineste pris tåle så krads kritik? Eller er Cavlingprisen på vej i en forkert retning? Du kan blande dig i debatten ved at ringe ind fra 12:15-13:30 på 7021 1919 eller send en sms til 1212. Gæster: Asger Juhl, journalist og pressechef hos DF Lars Koch, generalsekretær Oxfam Danmark Anton Geist, journalistisk chefredaktør hos Information og redaktør for avisens gravergruppe Kurt Strand, journalist og tidl. medlem og formand for Cavling Komiteen, Poul Pilgaard, journalist, Weekendavisen, Peter Astrup, Seniorrådgiver i Liberal Alliance, tidl. Christiansborg-journalist for BT Mads Lorenzen, journalist og tidl. FUJ-jurymedlem Vært: Cecilie Lange Producer/tilrettelægger: Oliver Breum

Hur ska Europa svara på Trumps krav gällande Grönland. Räcker det med europeisk enighet, ska EU höja rösten eller är en ny Nato-satsningen lösningen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Europapodden spelas in på plats i Sälen under Folk och Försvars årliga rikskonferens. Efter den amerikanska attacken mot Venezuela har Donald Trump höjt tonläget mot Grönland. Skulle de amerikanska hoten realiseras kan det innebära enorma problem för försvarsalliansen Nato och då även hota Europas säkerhet.Har Europas ledare varit för naiva gällande USA:s planer för Grönland och vad kan de europeiska länderna nu göra för att lugna ner USA? EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius har pratat om mer militär enighet inom unionen, är det en lösning? Samtidigt har flera europeiska länder nyligen föreslagit att Nato ska lansera en ny satsning som innebär större militär närvaro på Grönland. Det senare skulle vara ett sätt att möta ryska och kinesiska aktiviteter i Arktis, något som Donald Trump säger sig vara oroad över. Och, hur stadigt står Natosamarbetet när relationen mellan USA och Europa gungar?Medverkande: Jonas Haggren, vice amiral och Sveriges militära representant i EU och Nato. Göran von Sydow, direktör för Sieps. Anna Wieslander, Nordeuropachef på Atlantic Council. Programledare: Parisa HöglundProducent: Mattias DellertTekniker: Mattz Larsson

Charlotte känner lukten av Liberalernas desperation och Petter vill inte höra ett ord till om Gen Z. Veckans ord är bibliotek och generation. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anderz Wrethov har varit ett återkommande namn under många Melodifestivaler och i år var han en av låtskrivarna bakom vinnande Bara Bada Bastu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. - Det var faktiskt min idé att låten skulle handla om att bada bastu, jag tyckte att det kändes fräscht och nyttigt – men också att det skulle passa killarna i KAJ, berättar Anderz Wrethov när Carolina Norén ringer upp och gratulerar till utnämningen ”Årets Kompositör”.Men att han och KAJ skulle vinna Melodifestivalen var det ingen av de inblandade som trodde.- Det kom som en överraskning för oss alla, vi låg ju i botten på bettingen i början av Melodifestivalen, avslutar Anderz Wrethov.

Det ene øjeblik var 10-årige østrigske Natascha Kampusch på vej til skole, det næste åbnede hun øjnene i komplet mørke. Turen til den kolde kælder bag i den fremmede mands varevogn bød kun på glimt af trætoppe og blå himmel, og Kampusch var trods sin alder fuldt ud klar over, hvad der var sket. Hun var blevet kidnappet. Men med hvilket formål?Scenarierne stod i kø i hendes tanker. Blev hun holdt fanget for en løsesum? Ville hun blive voldtaget? Skulle hun dø? Natascha Kampusch var ikke bare uhyggeligt bevidst om, hvad der foregik. Hun var også i stand til at udtænke overlevelsesstrategier og lægge flugtplaner, og selvom Wolfgang Priklopil rådede over nøglen til cellen, besad han aldrig den fulde kontrol over sin fange.Natascha Kampusch var særlig og særligt stærk. Hun overlevede at blive isoleret og tæsket og misbrugt seksuelt, fysisk og psykisk. Priklopil gav hende et nyt navn og bildte hende ind, at hendes familie ikke elskede hende, og han tvang hende til hårdt fysisk arbejde, mens han sultede, pinte og overvågede hende. Alligevel fik han ikke nedbrudt hende nok, for da chancen opstod, valgte hun at flygte.Research: Thea PedersenAssisterende klip: Anders EskeMusik: BensoundObs: Episoden indeholder omtale af selvmord. Hvis du har akutte tanker om selvmord, skal du ringe 112. Livslinien er åben for rådgivning fra klokken 11 til 05 på telefon 70 201 201. Mange lokale psykiatriske skadestuer har døgnåbent, også på telefonen. Find mere info om mulighederne for akut hjælp hos Psykiatrifonden lige herKilder:Bog: 3096 dage af Natascha Kampusch.Dokumentarfilm: Natascha Kampusch - A Lifetime in Prison, The Disappearance of Natascha Kampusch og Natascha Kampusch - 10 Years After Her Dramatic Escape.Artikler og videoer: WDR, Zeit, Welt, The Guardian, ABC News Australia, VG, Blick.ch og Rfi.fr.

Fluent Fiction - Norwegian: Ancient Ruins, Frozen Secrets: A Journey of Courage and Discovery Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/no/episode/2025-12-24-08-38-20-no Story Transcript:No: Vinden hylte gjennom de eldgamle ruinene mens snøfnugg dalte ned over dem.En: The wind howled through the ancient ruins as snowflakes descended upon them.No: Signe og Leif sto foran ruinene, skjulte skatter fra en tapt tid.En: Signe and Leif stood before the ruins, hidden treasures from a lost time.No: Bølgene av vinterkulde slo mot dem, men det kunne ikke avskrekke deres mål.En: Waves of winter cold struck against them, but it could not deter their goal.No: Signe, innpakket i en tykk jakke, stirret på ruinene med et fast blikk.En: Signe, wrapped in a thick jacket, stared at the ruins with a determined gaze.No: Hennes far, den store historikeren, hadde alltid ment at disse ruinene bar på hemmelighetene til et fortapt rike.En: Her father, the great historian, had always believed these ruins held the secrets of a lost kingdom.No: Hun ønsket mer enn noe annet å bevise hans teorier.En: She wanted more than anything to prove his theories.No: Ved siden av henne sto Leif, en arkeolog med lang erfaring.En: Beside her stood Leif, an archaeologist with long experience.No: Han ønsket å avdekke noe betydningsfullt, en oppdagelse som kunne sikre hans arv i akademia.En: He wished to uncover something significant, a discovery that could secure his legacy in academia.No: Da de begynte å klatre ned i ruinene, merket Signe den første bølgen av svimmelhet.En: As they began to climb down into the ruins, Signe noticed the first wave of dizziness.No: Luften var isende kald, og hjertet hennes banket raskere.En: The air was icy cold, and her heart beat faster.No: I hodet slo tanken: "Dette kan jeg ikke la stoppe meg.En: The thought struck her: "I can't let this stop me."No: " Med stor vilje presset hun seg selv videre.En: With great will, she pushed herself further.No: Leif la merke til hennes bleke ansikt.En: Leif noticed her pale face.No: Han visste at det å ignorere en slik sykdom var farlig.En: He knew that ignoring such a condition was dangerous.No: “Signe, kanskje vi burde dra tilbake,” foreslo han forsiktig.En: “Signe, maybe we should go back," he suggested gently.No: Men Signe ristet på hodet, fokusert på å hedre sin fars arbeid.En: But Signe shook her head, focused on honoring her father's work.No: Mens de gravde dypt i snøen og ruinene, begynte en voldsom snøstorm å nærme seg.En: As they dug deep into the snow and the ruins, a fierce snowstorm began to approach.No: Tid var knapp, men Signe kjempet tappert videre.En: Time was short, but Signe bravely continued.No: Leif kjente ærefrykt for hennes mot, men også bekymring for hva som kunne skje.En: Leif felt awe for her courage, but also concern for what might happen.No: Plutselig falt Signe om, rett ved siden av en utskåret stein som lignet en viktig gjenstand i hennes far sine skisser.En: Suddenly, Signe collapsed, right next to a carved stone that resembled an important object in her father's sketches.No: Leif kikket på gjenstanden med lystne øyne, og valget slet i hans hjerte: Skulle han ta tak i denne muligheten til å gjøre sitt navn kjent, eller redde Signe fra den farlige situasjonen?En: Leif looked at the object with eager eyes, and the choice tore at his heart: Should he seize this opportunity to make his name known, or save Signe from the dangerous situation?No: Han pustet dypt, tok et beslutningens øyeblikk, og lente seg ned ved siden av Signe.En: He took a deep breath, made a decision, and leaned down beside Signe.No: “Vi drar herfra nå,” sa han bestemt, mens han forsiktig hjalp henne på bena.En: “We are leaving now,” he said firmly, as he gently helped her to her feet.No: De to kom seg ut av ruinene akkurat i tide før stormen omsluttet dalen.En: The two made it out of the ruins just in time before the storm enveloped the valley.No: Mens de søkte ly i en hule i nærheten, skjønte Signe at noen ting var viktigere enn personlige oppdagelser – livet og forbindelser.En: As they sought shelter in a nearby cave, Signe realized that some things were more important than personal discoveries—life and connections.No: Og Leif forstod at menneskelige relasjoner bar egenverdi, mer enn nok til å veie opp for tapt forskningspotensial.En: And Leif understood that human relationships had intrinsic value, more than enough to outweigh lost research potential.No: Når stormen endelig stilnet, visste de begge at ruinene ville være der når de var klare til å returnere, men for nå hadde de funnet noe langt mer verdifullt.En: When the storm finally calmed, they both knew the ruins would be there when they were ready to return, but for now, they had found something far more valuable. Vocabulary Words:howled: hylteruins: ruinenesnowflakes: snøfnuggdescended: dalte nedtreasures: skatterdeter: avskrekkejacket: jakkedetermined: fastgaze: blikkhistorian: historikerentheories: teorierarchaeologist: arkeologdizzy: svimmelheticy: isendeignore: ignoreregently: forsiktigawe: ærefryktconcern: bekymringcarved: utskåretresembled: ligneteager: lystneopportunity: mulighetenbreath: pustetshelter: lysought: søkteintrinsic: egnevalue: verdioutweigh: veie opppotential: potensialstorm calmed: stormen stilnet

Fluent Fiction - Norwegian: From Job Interview Fiasco to Heartwarming First Date Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/no/episode/2025-12-17-08-38-20-no Story Transcript:No: Det var en kald desemberdag, da snøfnugg begynte å danse utenfor kafévinduene i Bergen.En: It was a cold December day when snowflakes began to dance outside the café windows in Bergen.No: Den lille kaféen i Torget var pyntet med julelys og granbar, og duften av nystekte kanelboller fylte rommet.En: The little café in Torget was decorated with Christmas lights and pine branches, and the scent of freshly baked cinnamon rolls filled the room.No: Sindre satt nervøst ved et bord ved vinduet, iført en nypresset dress og slips.En: Sindre sat nervously at a table by the window, dressed in a freshly pressed suit and tie.No: Han kastet et blikk på klokken og justerte på et slips som allerede var rett.En: He glanced at the clock and adjusted a tie that was already straight.No: Kari hadde akkurat kommet inn i kaféen, iført en tykk, rød genser med en julekatt på.En: Kari had just entered the café, wearing a thick, red sweater with a Christmas cat on it.No: Hun så med et varmt smil på Sindre, som hadde reist seg litt for å hilse henne med et fast håndtrykk.En: She looked at Sindre with a warm smile, who had stood up slightly to greet her with a firm handshake.No: Kari lo lavt og ga ham en klem i stedet.En: Kari laughed softly and gave him a hug instead.No: "Hei! Så hyggelig å møte deg, Sindre," sa hun muntert mens hun satte seg ned.En: "Hi! So nice to meet you, Sindre," she said cheerfully as she sat down.No: Sindre smilte stivt. "Ja, det er hyggelig å møte deg også, Kari. Jeg er veldig spent."En: Sindre smiled stiffly. "Yes, it's nice to meet you too, Kari. I'm very excited."No: Kari la merke til at han virket mer anspent enn hun hadde forventet, men hun la det til side mens de bestilte kakao og kaffe.En: Kari noticed that he seemed more tense than she had expected, but she pushed it aside as they ordered cocoa and coffee.No: Snøen falt stille utenfor vinduet, og selv om innetemperaturen var behagelig, følte Sindre seg veldig varm.En: The snow fell quietly outside the window, and although the indoor temperature was comfortable, Sindre felt very warm.No: "Så, Sindre, hva liker du å gjøre i fritiden?" spurte Kari avslappet og kikket over koppen sin.En: "So, Sindre, what do you like to do in your free time?" asked Kari relaxedly, peering over her cup.No: Sindre rettet seg opp i stolen. "Jeg er veldig dedikert til å utvikle mine ferdigheter. Jeg jobber godt i team og har stor kapasitet til å takle utfordringer under press."En: Sindre straightened up in his chair. "I am very dedicated to developing my skills. I work well in a team and have a great capacity to handle challenges under pressure."No: Kari lo igjen, men stoppet da hun så det alvorlige uttrykket i ansiktet hans. "Eh... det er flott at du er så fokusert. Men hva med hobbyer? Noe du liker å gjøre for moro skyld?"En: Kari laughed again but stopped when she saw the serious expression on his face. "Eh... it's great that you're so focused. But what about hobbies? Something you like to do for fun?"No: Sindre blunket raskt, litt forvirret. Skulle han ikke diskutere sine kvalifikasjoner? "Jo, jeg liker... å lage presentasjoner og jobbe med excel," svarte han og hørtes litt stolt ut.En: Sindre blinked quickly, a bit confused. Was he not supposed to discuss his qualifications? "Well, I like... making presentations and working with Excel," he replied, sounding a bit proud.No: Det ble stille et øyeblikk, og Kari trengte et par sekunder på å forstå hva som skjedde.En: There was a moment of silence, and Kari needed a couple of seconds to understand what was happening.No: Hun måtte være rettferdig - det virket som en stor misforståelse. "Unnskyld, men tror du dette er noe annet enn det er?"En: She had to be fair—it seemed like a big misunderstanding. "Sorry, but do you think this is something other than what it is?"No: Sindre rødmet dypt. "Er dette ikke et jobbintervju?" spurte han nølende.En: Sindre blushed deeply. "Is this not a job interview?" he asked hesitantly.No: Kari klappet ham vennlig på hånden og smilte beroligende.En: Kari patted his hand kindly and smiled reassuringly.No: "Nei, dette er vår første date! Men jeg setter pris på all informasjon om dine kvaliteter, faktisk."En: "No, this is our first date! But I do appreciate all the information about your qualities, actually."No: Den plutselige realiseringen fikk Sindre til å le av lettelse. "Oi, jeg forstår nå. Jeg er virkelig lei for det. Jeg var så nervøs." Han strakte seg over bordet og sa oppriktig, "La oss begynne på nytt?"En: The sudden realization made Sindre laugh with relief. "Oh, I get it now. I'm really sorry about that. I was so nervous." He reached across the table and said sincerely, "Shall we start over?"No: Stemningen lettet betraktelig da de begge lo av det lille dramaet.En: The atmosphere lightened considerably as they both laughed at the little drama.No: Samtalen fløt naturlig, og begge oppdaget felles interesser; teater, fjellturer og en felles forkjærlighet for pepperkaker.En: The conversation flowed naturally, and they both discovered shared interests: theater, mountain hikes, and a mutual fondness for gingerbread cookies.No: Da de sa farvel ved døra, med vinden som bøyde trærne forsiktig, bestemte de seg for å møtes igjen.En: As they said goodbye at the door, with the wind gently bending the trees, they decided to meet again.No: Kanskje på Bryggen, eller ta en tur på Fløyen.En: Maybe at Bryggen, or take a trip to Fløyen.No: Varmen fra kaféen hadde fulgt dem ut i kulden.En: The warmth from the café had followed them out into the cold.No: Sindre lærte å finne humor i kaoset, mens Kari innså kraften i å møte små pinlige øyeblikk med et smil.En: Sindre learned to find humor in chaos, while Kari realized the power of facing small embarrassing moments with a smile.No: Med en ny dato på kalenderen, gikk de hver sin vei, men begge med et lett hjerte.En: With a new date on the calendar, they went their separate ways but both with a light heart.No: Det var, tross alt, juletid - en tid for å skape varme forbindelser.En: After all, it was Christmas time—a time to create warm connections. Vocabulary Words:snowflakes: snøfnuggcinnamon: kanelnervously: nervøstfreshly pressed: nypressetglanced: kastet et blikkadjusted: justertefirm handshake: fast håndtrykkhug: klemwarm smile: varmt smilserious expression: alvorlige uttrykketconfused: forvirretblushed: rødmethesitantly: nølendereassuringly: beroligendenew date: ny datoflowed naturally: fløt naturligfondness: forkjærlighetbending: bøyderealization: forståelserelief: lettelsemutual: fellesmisunderstanding: misforståelsededicated: dedikertcapacity: kapasitetchallenges: utfordringerhikes: fjellturerqualities: kvaliteterembarrassing: pinligeappreciate: sette pris påconnections: forbindelser

Det knackar hårt på dörren.Sekunden senare är hela hallen fylld av människor Cecilia inte känner. Det kommer dröja länge innan hon får komma hem igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

Er julen noget fanden har skabt? Julen er i hvert fald den farligste tid på året. Det mener Politikens Felix Thorsen Katzenelson og Victor Skov Jeppesen, og det skriver de en klummeserie om her i julemåneden. Og i denne uges udgave af weekendpodcasten kan du høre tre af klummerne læst op. De handler henholdsvis om julefrokoster, om selve juleaften og om julegaveindkøb. Og det lyder jo egentlig ganske tilforladeligt. Men er det nu også det? ------------ Og husk: Artiklerne er bare nogle af de mange artikler, vi læser op, og som kan høres direkte i Politikens podcast-app, så snart de udkommer. Du skal være abonnent for at lytte med. Og det kan du nemt blive ved at gå ind på politiken.dk/shop See omnystudio.com/listener for privacy information.

Den älskade romanen Mästaren och Margarita blev en av de dyraste filmer som gjorts i Ryssland, med statens goda minne. Men i och med kriget i Ukraina blev den samhällskritiska filmen ett problem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Mikhail Bulgakov skrev romanen "Mästaren och Margarita" i 30-talets Sovjet, då den kommunistiska diktaturens grepp om konsten hårdnade. Den satiriska berättelsen, som bland annat innehåller en censurerad författare, en talande katt och en intrigerande djävul, kunde inte ges ut förrän 1967, efter Bulgakovs död.Nu går den ryska storfilmen ”Mästaren och Margarita” upp på svenska biografer. En film som var tänkt att varna för ett auktoritärt styre i Ryssland, men där det politiska klimatet hann hårdna medan filmen väntade på premiär. Emma Engström har träffat den amerikansk-ryske regissören Michael Lockshin, som inte längre får åka till Ryssland.

Nogle gange er det et fysisk bord og andre gange et område på klubben, hvor en gruppe unge kvinder samler sig om en flaske bobler. Unge kvinder, der er i byen på 'pigebord', er en del af forretningsmodellen på natklubber som Søpavillionen i København. Journalist Anna Winsløw har interviewet seks unge kvinder, som bruger natklubbernes tilbud og har søgt svar på, hvad det er for en udveksling, der finder sted mellem klubberne og de unge kvinder. Hvordan opleves det at få økonomiske fordele på sin popularitet og sit udseende i nattelivet? Og er det, klubberne gør, overhovedet lovligt? Det får du svar på i dagens afsnit af 'Du lytter til Politiken', hvor journalist Anna Winsløw er gæst. Vi hører gerne fra dig, skriv til: dulyttertilpolitiken@pol.dkSee omnystudio.com/listener for privacy information.

I dagens afsnit kigger vi ind i fremtiden med ugens torsdags-horoskoper og måske Mai-Britt kunne have brugt det, da hun ikke kunne finde de julegaver, hun havde gemt for sin familie. Skulle du være en af de uheldige, som Mai-Britt ikke kunne finde sin gave til og derfor må købe gaven selv, hvad, venter du så på, bliver billigt nok? En hel gave i sig selv er GO'NOVA's gæster i dag, Jonah Blacksmith, som fortæller om deres nye album? Giv dig selv den gave at lytte med!