Alkispodden

200 avsnitt!  Johan och Roger träffas för att fira (och spela in) en riktig milstolpe i Alkispoddens historia: 200 avsnitt! (Vilken grej).  Vi pratar om hur allt började där för 7 år sedan. Om picknicken i Tantolunden, om planeringen i tidernas begynnelse, om rädslor för vad folk ska tycka, och om mer eller mindre diffusa förhoppningar för vad Alkispodden-äventyret skulle arta sig till. (Vi hade ingen aning givetvis).  Vi delar om alla människor vi har mött under de här åren, om allt vi har lärt oss och om gåvan att få hjälpa andra medmänniskor.  Vi berör vårt huvudämne: Skam, och att prata om ett så stigmatiserat ämne. Att det behövs ett pågående samtal för att komma ner i alla bottnar. Om att samtalet och podden alltid har varit gratis, inga avtal, inga externa krafter som drar åt ett håll som inte är förenligt med poddens huvudsyfte: att föra budskapet vidare.  Vi försöker oss på (en svår uppgift) att sammanfatta de här sju åren. Vad har Alkispodden betytt för oss? Lyssna på jubileumsavsnittet så får du veta!  TACK till alla lyssnare som har varit med under alla (eller vissa av) dessa avsnitt. Det är enbart tack vare er som vi har fortsatt så här länge.  Och en fråga till er lyssnare som avslutning: hur ska Alkispodden fortsätta?  Maila på alkispodden@gmail.com! Kram och kärlek från Johan & Roger 

Johan och Roger konstaterar att idag är det fredag och att det faktiskt inte kommer något avsnitt av Alkispodden. Varför inte? Jo, därför att vi släpper avsnitt 200 på söndag 1 juni. Exakt sju år sedan vi släppte det allra första avsnittet. Så ni får vänta lite till. Kramar från Johan & Roger

Johan och Roger träffas för att ha ett enkelt samtal om ett stort ämne. Vi pratar om GUD.    Vad innebär det egentligen att förmodligen ingen mänsklig kraft kan lindra oss från vår alkoholism?   Vi diskuterar hur det kan se ut att söka Gud och hur våra koncept av vad Gud är utvecklats under åren i tillfrisknande. Framför allt har vi kommit fram till att Gud är inte jag, vilket är en väldigt bra början.   Vi pratar om varför vi behöver en andlig lösning och varför en mänsklig kraft inte funkar.   Vi avrundar samtalet med en uppmaning: Utforska vad Gud är för dig!    Kram!

Johan och Roger träffas en helt vanlig måndag för att prata om att vara mjuk i höfterna. Vad betyder då detta? Den som lyssnar får veta!   Vi pratar om den aktiva tiden av våra liv, om den mentala besattheten som vi var så vana vid att vi inte ens märkte att den var där. Om hur alkohol fortfarande är så vanligt idag, vi ser det överallt. På TV. På jobbet. När vi är ute.   Vi diskuterar fenomenet som alkoholist att jag kanske inte är sugen på att dricka men om jag börjar så blir jag sugen på mer. Vi tillåter oss också att fantisera om en bläcka utan konsekvenser (ett klassiskt drömscenario för en alkoholist) och tar en trip down memory lane där frågor som ”Ska vi ta en öl och snacka lite?" eller "Ska vi ta en öl (till)?" var en del i att normalisera ett beteende som vi nu inser inte var så normalt.   Vi avrundar med att understryka vikten av en gemenskap, vänner i programmet och ett program för tillfrisknande för att hålla de där tankarna om ”att det var nog inte så farligt ändå, jag kanske kan ta EN öl bara” till just tankar och inte handlingar. Plus att livet blir så oerhört mycket bättre när vi kan få uppleva det närvarande. Med eller utan mjuka höfter.   TACK för att ni har lyssnat även denna vecka underbara lyssnare! Vi kan som vanligt nås på: alkispodden@gmail.com eller på FB/Insta.   Kram!

”Nobody puts Kexchoklad in the corner” eller “Mobilen har skapat en kil mellan mig och Gud”   Johan och Roger träffas för att prata om en central del av tillfrisknandeprocessen: gottgörelser.    Vi pratar om vikten av att både gottgöra andra och att gottgöra sig själv, att det kan vara lätt att glömma sig själv på den där listan av människor vi har skadat och vill ställa saker och ting till rätta med. Vi diskuterar samtycke att gottgöra och att inte ta för givet att jag vet vad jag ska gottgöra.    Vi pratar om mobilberoende och att inte kunna hålla sig bort från nyhetsknarkande eller doom-scrolling på TikTok, om att våra olika strategier egentligen är det som kommer mellan oss och Gud.   Vi avrundar med att diskutera nionde stegets löften, det som kommer efter att vi har gjort våra gottgörelser, om att känna en ny lycka och en ny frihet. Och vi kan konstatera att det finns en anledning till varför stegen kommer i den här ordningen, om att nionde steget är första gången vi vinklar ut den individuella processen till att också inkludera andra som inte är vår sponsor, och att det är där friheten finns. Kan varmt rekommenderas!   Tack för att ni har lyssnat även denna vecka kära lyssnare! Vi kan som vanligt nås på alkispodden@gmail.com eller på FB/Insta.   Kram!

Johan och Roger träffas för ett fyllesnack som tar sin utgångspunkt i fenomenet att vänja sig. Vänja sig vid att vara nykter, vänja sig vid att inte dricka, vänja sig vid ett annat liv. Vi pratar om högmod som andra sidan av myntet av detta och riskerna som finns med att slå av på takten för mycket.   Vi pratar om skillnaden mellan början av nykterheten och hur det är nu flera år in, om att det ju faktiskt har skett någon slags värderingsförskjutning under de här åren och månaderna.   Vi fortsätter samtalet in på Full moon party (otippat) och att övning ger färdighet à la 10 000 timmar-teorin. Med tanke på hur många timmar sedan det var vi drack senast, kan man då säga att vi har bemästrat nykterhet? The Jury is out.   Vi avrundar diskussionen med att prata om steg 12 och att applicera dessa principer i alla våra angelägenheter. Det är ju väldigt många angelägenheter när man tänker på det så utvecklingsarbetet är därmed också oändligt. Blessing or a curse?   Tack för att ni har valt att lyssna på oss även den här veckan! Om ni vill komma i kontakt med oss gör ni det enklast via alkispodden@gmail.com eller på Facebook/Instagram.

Steg 12: När vi som ett resultat av steg själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter. Johan och Roger träffas för att prata lite mer fokuserat om steg 12 (var tanken iallafall) och framför allt kring att föra budskapet vidare. Varför är det så viktigt för oss tillfrisknande alkoholister att göra just det? Vad händer om vi inte gör det, med oss, med gemenskapen? Vi pratar om traditionerna som verktygen och principerna för att skapa och behålla tillfrisknandet i grupperna, om att traditionerna är skrivna utifrån trial & error som ett sätt att få grupperna att vara självständiga och komma ihåg sitt huvudsyfte: att föra budskapet vidare.  Vi avrundar med att prata om anonymiteten, den andliga grundvalen för alla våra traditioner. Om vikten av den traditionen för mig som individ och för de grupper som vi är involverade i. Till nästa gång; ta hand om er och glöm inte att föra budskapet vidare ❤️

Johan och Roger träffas en söndag, äter kardemummalängd och pratar om närvaro. Vi börjar samtalet med ett osedvanligt löparfokus, en betraktelse av oss själva som de vi inte gillade i det aktiva livet och en diskussion kring präktighet. Vi fortsätter med att prata om närvaro och medvetenhet kring min egen tillvaro. Vad är det egentligen som behöver hända för att jag bara ska få vara? Vad händer med kvaliteten på mitt liv om jag ständigt är inne i nästa aktivitet? Vi avrundar samtalet med att prata om balansen (och ibland dissonansen) mellan oss själva som de ständiga utvecklingsprojekten och som några som kan vara tillfreds med livet som det är just nu. Tack kära lyssnare för att ni har varit med oss under ännu ett avsnitt! Ni som vill komma i kontakt gör det enklast på alkispodden@gmail.com eller på Instagram/Facebook. 

Johan och Roger träffas för att prata om sorg. Ett tungt ämne på en fredag kanske ni tänker men vi bjuder på det ändå.  Vi pratar om att Johans pappa gick bort i september, fredag den 13:e, att Johan var i en schweizisk alpby när det hände och att den långa hemresan, även om den gjordes själv inte kändes ensam.  Vi fortsätter att diskutera programmets koppling till sorg, om förmågan att möta sina känslor utan att fly bort från dem, om den naturliga känslomässiga reaktionen på en oönskad händelse och om hur det hade varit om alkoholen hade funnits kvar i livet som en "lösning" när allt det här hände.  Vi avslutar med att resonera kring vikten av en gemenskap för att ha människor att dela sorgen med, om rädslan att göra fel när man som utomstående hör av sig till den som sörjer och om kärlek och sorg som olika sidor av samma mynt.  Tack för att ni var med oss på detta sorgutforskande avsnitt och hoppas att ni kan hitta fredagsfirandestämningen innan helgen tar vid!  Kram från Johan och Roger

Johan och Roger poddar efter 2,5 år (!) och startar upp slutrakan på det här kapitlet av Alkispodden. Vi pratar om förra helgens firande i Västerås, om att föra budskapet vidare och om att livet händer även i nykterheten. Vi diskuterar vad som har hänt i våra respektive program sedan vi poddade sist och kommer (osökt?) in på andlig spänst, vår kollektiva aversion mot digitala möten och hur viktig våra olika gemenskaper är för vår andliga välfärd. Vi avrundar med att prata om karaktärsdefekter och att de ju (tyvärr) inte helt avlägsnas bara för att vi gör stegen en gång, utan att det handlar om en kontinuerlig process och ett dagligt andligt handlingsprogram för att vi ska få vara nyktra, en dag i taget. Ronny & Ragge då? Ja, lyssna så får ni veta. Ni når oss som vanligt på Messenger och alkispodden@gmail.com. Vi hörs nästa gång!

Det är högsommar och Johan och Anna ses för lite fyllesnack. Det blir snack om simskola, dålig andningsteknik och rädslor. Vi konstaterar att de flesta rädslorna är påhittade, men att vi oftast inte ens vet om det. Anna berättar att hennes rädsla för mörker försvann helt plötsligt en kväll alldeles nyligen. Johan räknar upp vinsterna han fått genom att skita i rädslan om att hans bleka kropp ska väcka starka känslor på stranden. Vi pratar också om mål. Om att skapa situationer där vi medvetet går in i lidande, om känslojakt, om att söka en yttre lösning på ett inre problem och om att ge bort makt till saker som ligger framför oss. Vi påminner om 9:e stegslöftena och att de infrias ibland snabbt och ibland långsamt. Men att om vi gör det vi ska så kan vi lita på att det sker. Fortsatt glad sommar! /Andrea, Johan och Anna

Anna har haft huvudet i röven och förlitat sig på sina egna tankar och Andrea har kastats fram och tillbaka mellan glädje och självömkan. Båda två vittnar om vad som händer när vi slarvar och inte håller oss nära programmet. Ett avsnitt om handbromsdragningar, jobbiga kretslopp, om att tappa förmågan att kritiskt granska sig själv, om att be om hjälp och om att få hjälp. Det pratas om gudsönskelistor och om att samma liv ena dagen är mörkt och jävligt och nästa dag ljust och härligt. Avsnittet avslutats med uppmaningen från en riktig old-timer: Step up and take your place on the planet!

Anna och Andrea konstaterar att julen var fin och att det för tusan gick bra att inte go crazy vid julbordet. Det fyllesnackas om nyårsfiranden och om att det nuförtiden inte ens är troligt att någon av dom är vaken vid tolvslaget. Om de många nyårslöftena som inte hållts. Om att acceptera sig själv. Om att fortsätta med goda vanor istället för att kämpa med att sluta med dåliga. Och om att (suprise surprise) handla istället för att bara tänka verkar vara vägen framåt. Stort gott nytt år till er alla från oss! Tack för i år! /Alkispodden

Anna och (en dunderförkyld och, enligt egen utsago, jättestark) Johan träffas digitalt för att spela in ett Alkispodden-avsnitt. Vi pratar om att det aldrig är bra timing att bli sjuk, att acceptans är en bra vän på vägen för att bli frisk (vem är det egentligen som godkänner att en kan ta det lugnt när en är sjuk?) och att det finns mycket likheter med att ställa sin egen diagnos i alkoholismen. Vi pratar om skuld kopplat till att vara sjuk, att försöka komma undan, att bara hitta på, att bli misstrodd, om perfektionism, om att inte få bli sjuk och ställa till det för någon annan och om rädslan att bli ensam (surprise). Vi fördjupar oss i undantagstillståndet: allt det där som vi kan skita i bara för att vi är sjuka – och vad som händer när vi gör det, t.ex. grinig gubbe-syndromet. Vi pratar om att nio dagar kan kännas som ett halvår för att det händer så mycket i livet. Om att åka på retreat och träffa personer i verkliga livet som en bara träffat digitalt. Om en gemenskap som för några månader inte ens fanns och som nu betyder så mycket. Vi avslutar med att reflektera över en ny rastlöshet som infinner sig när allt är bra, om finjustering av livet, om i-landsproblemen som hopar sig och viljan att starta nya projekt. Om att inte hinna vila för att det finns så mycket saker att göra (av lite oklar anledning) och om svårigheten att vara i varandet och den sammankopplade svårigheten att vara i känslor. Tack för att ni ville lyssna på oss även den här veckan! Vi är så glada att ni vill följa med oss på resan. Ni når oss som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Instagram. KRAM från Anna, Andrea och Johan

Andrea och Anna fyllesnackar denna vecka om allt från ayurvedans likhet med 12-stegsprogramet, om att vilja träna för att det är kul (istället för att nå massa ouppnåeliga och strikta mål) att tro att det enda sättet att lyckas meditera är att flytta till Bali och att det egentligen inte behöver vara så svårt och stort. De diskuterar hur vi kan göra det lätt att göra rätt. Andrea myntar uttrycket "micro changes" och Anna bestämmer sig för att testa! Ämnet självcentrering slängs såklart in, tillsammans med en smula ego. Men mest pratar dem om hur skönt det är när vi inser att vi föds ju med en unik röst och en unik kod för vad vi mår bäst av - vårt jobb nu är bara att bli en procent bättre på att återigen lyssna på den rösten. En dag i taget, en sak i taget och det viktigaste först, som man brukar säga. Ha en fin helg alla lyssnare! Och hör av er om ni har frågor: alkispodden@gmail.com - Vi hörs!

Anna är långt bort på utflykt och lyckas ändå ha ett samtal med Andrea. Vi pratar om att vara en barnrumpa som spottar och svär (och vad det kan bero på), om att kunna vända varsomhelst till något negativt och om olika tidsperspektiv i nykterheten. Om att önska bort dagar (och livet), om spänningen att göra om stegen och om att ifrågasätta gamla beteenden. Vi resonerar om inventering av varulagret, om att gå igenom det som inte funkar så bra i livet, om att få syn på saker i ögonvrån, om att dela med sig om det jag är rädd för och om att panga rädsloballonger genom att ta ut dem i ljuset. Vi diskuterar skyddsmekanismer och -strategier, oärlighet, perfektionism, tillit till att saker och ting löser sig, andlig spänst och nya glasögon. Vi avslutar samtalet med att lyfta dagliga rutiner som är non-negotiable, att tömma dagssoprna, att ge oss själva bra förutsättningar och hålla oss i andlig spänst. Tack till alla er som lyssnar på oss och följer med oss på den här resan! Om ni vill komma i kontakt med oss: maila på Alkispodden@gmail.com eller skicka DM på Instagram. Kram!

Andrea och Anna lyfter upp saker i ljuset som legat dränkt i alkohol och gömt bakom mängder av mat. Anna inleder med att berätta om att hon har insett att tänka och göra är skilda saker (bättre sent än aldrig). Hon delar om hur det är att gå från kunskap till att ha erfarenhet. Och en ny version av att göra sitt bästa, att det inte längre handlar om att maxa tills hon slår huvudet i väggen. Andrea har slopat drömmen om den stora Masterplanen - den ultimata planen för livet in i detalj, utan har landat i att det snarare handlar om att göra medvetna val i varje stund. Hon kopplar även ihop ränta på ränta-metoden och livet. Ett avsnitt som också handlar om hur tusan det är möjligt att bli fri från besattheten av mat. Hur går det till? Alkoholen kunde vi stänga dörren om helt. Men man måste ju fortsätta äta… Om lika sorters lösningar för samma problem, oförmågan att hantera våra känslor och konsekvenserna av det - vad vi gör för att stå ut i vårt eget skinn. Om att våga börja leva på ett nytt sätt, om att våga vara lite besvärlig och stå i obehag och uttrycka sina behov, om att våga lita på andra, att bryta mönster av isolering och om att kunna vara sig själv. Att gå från crazy till lugn och harmoniskt, till sinnesro. Tack för att ni lyssnar, tack för att ni hör av er! Kram, Anna, Johan och Andrea alkispodden@gmail.com

Ett avsnitt med en twist. Andrea inleder med att beskriva hur läget är med henne med ett, för Anna, nytt uttryck - ”scarecited”. Och det beskriver verkligen den resa hon är ute på. Vi får ta del av vad som händer när hon hoppar på tåget, eller öppnar croissant-porten, den onda loopen av mental besatthet och fysisk allergi. Hur det är när allt kretsar kring att kämpa emot och ge efter. När beroendet tagit över och allt handlar om att kontrollera, planera, dividera om vad som ska ätas eller inte ätas istället för att leva. Både Andrea och Anna har insett att bara vara alkis tydligen inte var tillräckligt och berättar om hur det är att nykter se en annan version av beroendesjukdomen i vitögat. Att vara medveten, se sitt eget vansinniga beteende men helt oförmögen att göra annorlunda. Ett avsnitt om det inre kaoset när socker och mat tar över. Om hur lösningen ser ut, för man kan ju inte sluta äta?!? Om gemenskap och betydelsen av likasinnade, att vara en del av någonting större. Om tacksamheten till alla som går före och visar vägen. Om vad det är som gör att vi till slut slutar kämpa och vill be om hjälp. Tack för att ni är med oss❤️. Hör gärna av er på insta eller maila till alkispodden@gmail.com Ta hand om er! /Anna & Andrea

"Allt löser sig, så länge vi fortsätter sätta en fot framför den andra".   Anna och Johan träffas för ett samtal där vi firar att Anna har varit nykter i fem (5!) år! Vi pratar om sorgebearbetning, om att vara nöjd och att det inte är naturligt för oss och om hur vi kan arbeta med våra förväntningar så att de inte drar iväg och skapar problem för oss. Om att tid är ogreppbart, vad som har hänt under de här senaste fem åren och att inte vara samma person nu som då. Vi pratar om att göra stegen i ett annat 12-stegsprogram och vad som egentligen är nykterhetsdatumet. Om att beroenden är samma och har samma lösning även om de har olika uttryck. Om att be om hjälp och att det kan vara så sjukt svårt även om vi vet att det är lösningen på våra problem. Om skillnaden mellan en träningscoach och en PT. Om att livet kan bli ohanterligt igen. Om att göra rent såren så att de kan läka fint. Att vara desperata nog att göra det som behöver göras. Om stegarbete som en frigörelseprocess. Om egots slaveri som kan ta sig en massa olika uttryck, från ekonomisk besatthet till mat, alkohol, relationer och såklart: när vi är våra tankar. Om att vara på konferens och inte ta onödigt stort socialt ansvar.   Vi avrundar samtalet med att prata om värdet av gemenskapen och insikten om att vi inte är ensamma. Om skillnaden mellan att vara beroende av andra människor och att vara beroende av gud. Om att simma själv till strandkanten. Och slutligen om att vara (väldigt) skeptiska till våra egna briljanta idéer!   Tack igen till alla er fina lyssnare därute! Om ni vill komma i kontakt med oss gör ni det enklast på alkispodden@gmail.com (mailto:alkispodden@gmail.com) eller på Instagram. Stor kram från Anna, Andrea och Johan!

Som alltid har senaste tiden för poddarna innehållit mycket släppa taget, mycket ske din vilja. Mycket planer och beräkningar, mycket föra sig själv bakom ljuset. Men också härligt lugna sommarsemestrar. Semestrar som inte skulle gillats av våra aktiva jag. Alls. Johan berättar om fascinationen av att vägra inse hur han funkar, om ”den här gången blir det annorlunda”-mentaliteten, om att vid 35 års ålder lära sig vad rutiner är och vad de kan göra för oss. Anna har insett hur viktig gemenskapen är och att hon inte kan inte göra det här arbetet själv. Hon delar också om klassikern ”inte störa sin sponsor” och om varför att ”göra en tia” är ett toppenbra verktyg. Vi inser att det var sinnesro vi var ute efter även när vi drack, men att vägen dit ser helt annorlunda ut nu. Och avslutar med att konstatera att- ja, vi snurrar till det men kampen är över! Vi har längtat efter er bästa lyssnare! Hör gärna av er❤️. Vi finns på Insta och på alkispodden@gmail.com Trevlig helg! /Alkispodden

I dagens avsnitt delar Anna, Johan & Andrea med sig av minnen från midsomrarna förr, innan de var nyktra. Hur kunde det se ut, hur kunde det kännas – och hur känns midsommar idag? Eftersom alla tre hade mycket för sig denna vecka sker inspelningen på varsitt håll och vi testar att fyllesnacka (eller som vi kallade det denna gång "ensam-babbla") för oss själva för första gången. Det känns både ovant, lite obekvämt men också fint och resultatet blir Alkispoddens egna lilla sommarprat. Som Johan så fint uttryckte sig "Hoppas att ni får fira midsommar på ett sätt som ni mår bra av". Kom ihåg att ni altid kan höra av er till oss på instagram @Alkispodden - eller på alkispodden@gmail.com. Ha det fint, så hörs vi snart! Hepp! // Alkispodden

Anna finner sig själv i det klassiska alkis-tillståndet av rastlös, missnöjd och lättirriterad. Men hör och häpna så gör hon något konstruktivt av det, något vettigt och spelar in ett poddavsnitt. Och vilket avsnitt det blev! Vi får fira Johan 7,5 års-dag och höra om hur det är nu till skillnad mot för 7,5 år sedan. Han konstaterar att han till och med på cellnivå är en annan person än då. Vi pratar om sorg som en funktion för bearbetning och integrering och minns också sorgen över att säga hejdå till alkoholen, om hur en gammal identitet gick i graven, om livet och löftena som det livet implicit gav… men som aldrig infriades. Anna och Johan pratar om att stanna till och reflektera över vad som händer. Om att det för oss inte finns något neutralt läge – antingen är jag på väg åt positivt håll eller negativt håll. Antingen är jag i tillfrisknande eller så är jag i en återfallsprocess. Antingen är jag på väg närmare gud eller längre från gud.    Det blir också ett avsnitt om hur stegarbete och jobb kan hänga ihop; om att be om hjälp, om att vara tydlig och ärlig med förutsättningar, att inte jämföra sig mot sin skeva fantasi-måttstock och det stora i att fråga sig ”på vilket sätt kan jag vara till nytta idag?”. Till skillnad från den kanske tidigare vanliga och mindre sköna ”vad kan jag få ut av den här dagen?”. Trevlig helg allihopa! Tack för att ni lysnar! / Alkispodden

Andrea och Johan funderar på varför de alltid vill bygga och skapa mer, mer, MER i allt de gör? Det leder in samtalet till Johans nya podd “I tolfte timmen” där han och Gustaf Skarsgård diskuterar bland annat detta, då de undersöker klimatkrisen ur ett beroendeperspektiv. Andrea älskar att de påminner om att vi inte ska sträva efter perfektion – bara utveckling. Likaså att vi inte är några helgon, och aldrig kommer att bli. Johan delar en insikt han fått om hur otroligt viktig integration är för att skapa förändring. Kanske är det just 12-stegsmöten som är nyckeln till framgång och varför tillfrisknandet integreras på ett så bra sätt i nykterheten. Och de undrar hur det skulle vara om sådan slags uppföljning av utbildningar användes även i företagsvärlden. De bestämmer sig för att göra en sammanfattning av vad sjukdomsbegreppet är. En gammal hederlig recap. Hur var det att höra att de hade en sjukdom? Varför kändes det som en lättnad? De går igenom de tre delarna; fysisk allergi, andlig brist och mental besatthet – och båda kan säga “check” på att de har denna sjukdom. De minns hur svårt det var att smälta allt först, att de både var skeptiska och tvivlade. Men även hur otroligt bra allt blev när de bara tog en liten bit i taget, en.dag.i.taget. Båda jublar över att vi aldrig blir klara och att det inte finns ett slutresultat att uppnå, utan att det är en utforskande och utvecklande resa – precis som med denna podd. Tills nästa gång vi hörs, ha det fint kompisar!

Andrea är full av tänkvärda uttryck och Anna tycker att det är skräckblandat i dagens avsnitt. Ett avsnitt där vi fyllesnackar om att ha förkärlek till allt som är omoraliskt, olagligt och fettbildande. Om att som aktiv inte ha världens bästa moraliska kompass, om oförmågan att se skillnad på sant och falskt, om bortkopplad magkänsla eller att helt enkelt inte kunna höra vad den inre rösten säger pga allt oväsen. Anna vågar dela om hennes relation till mat, om besatthet och ohanterlighet och om att be om hjälp från likasinnade och om lättnaden att få höra att DET FINNS EN LÖSNING. Vi pratar om det finfina med att att inte vara självrådig utan att dela och be om hjälp, om värdet av igenkänning och att bli speglad, om att ändå hitta på tok ibland – ”något att göra istället”. Anna kallar det att kasta ut fiskespöt och se vad som nappar, medans Andrea har ett smörgåsbord av så kallade lösningar och liknar det med en meny av nya besattheter att välja från. Avslutningsvis uttrycks kärleksfulla ord och vi påminner oss om det viktigaste först och att keep it simple. Tack alla som lyssnar och alla som hör av sig - fortsätt gärna på insta/fb eller maila alkispodden@gmail.com. Tack Josefina Reunanen Mandaric för att du hjälper oss med klippningen. Kram / Alkispodden

Anna och Andrea diskuterar hur det är att presentera sig som alkoholister – och att det ibland slinker ur när man minst anar det. Det pratas om att gå ut nyktert, att dansa nykter och om upptäckten att alla andra på fester inte är lika fulla som vi var (what?!). Det filosoferas kring om vi skulle välja att sudda bort vår alkoholism om vi kunde och om 12-stegsprogrammet fungerar utan en högre makt? De glider in på det lilla ämnet Gud och om att höra sjukdomsbegreppet i Terminator 2. Efter en sväng förbi konsten att mingla landar de i att det är bäst att vara sig själv och allt kommer att bli bra om man vågar testa det. Trevlig helg gänget!

Andrea och Anna är jätteglada för att få träffa John Malmqvist för ett ordentligt fyllesnack. Vi pratar om vår gemensamma känslomässiga sjukdom och om alkohol som metod för att hämnas världen. John delar med sig om vettiga och vansinniga val i sökandet efter sinnesro. Ett avsnitt om kemisk spiritualitet, om drogbaserad gemenskap, om att må skit, om att vara helt avstängd och leva utan känslor, om att försöka leda andra och om att planera att surfa vågen som troligtvis kommer döda dig. John berättar om vägen ur det aktiva livet och gör en riktigt bra liknelse om hur livet som alkohol- och drogfri var innan han hittade lösningen i programmet. ”Droger och alkohol är som deodorant och parfym och tar man bort det då börjar soptunnan (läs: John själv) lukta riktigt illa”. Andrea är inte sen på att checka in på den. Anna minns inget från första månaden på vita knogar, vilket så att säga nog speaks for itself. Vi får höra om Johns resa i tillfrisknandet, om att lära sig av universums läxor, om synkronicitet och om vikten av att vara till nytta för andra, Tack John! Och tack till alla som lyssnar och till alla som hör av sig! Kramar från Alkispodden

Andrea och Anna konstaterar att de är lite obehagliga typer nuförtiden som både kall-badar och blivit mer “lagom” människor. De minns när ordet “lagom” var ett skällsord och betydde motsatsen till att leva livet. Hur de trodde att de hade sämst självdisciplin i hela världen, och att det nog var skälet till att en glamourös AW med bubbel och ELLE-tidning aldrig stannade där. Om att beställa hamburgare på fyllan, om Skavlan som fyllekompis och att somna på den inköpta hamburgaren som kudde. Andrea får input från sin 9-åriga bonusson att de borde pigga upp Alkispoddens content lite och inte bara sitta och babbla om livet. Det leder in samtalet på hur det var när de förr i tiden brukade sitta och babbla om livet hos psykologer, enormt dyra sådana dessutom. Om snarkande KBT-terapeuter, om dåliga råd och hur slingrig vägen är att förstå vad man ens villl ha hjälp med (att man är alkoholist!). Och hur allt börjar falla på plats när man inte är handlingsförlamad av ångest längre. Om hur det är att lära känna sig själv på nytt med en sponsor som spegel. Om ömsesidig respekt och kärlek – och snabba puckar och hårda bud. Om hur sponsorskapet lär oss hur en fungerande relation kan vara. Sen går de ut i minusgrader och njuter av våren och önskar er alla en fin helg!

Anna och Andrea fyllesnackar själva i detta avsnitt och passar på att djupdyka lite i det stora skälet att de är en del av Alkispodden (förutom att bli kända såklart!) nämligen att bredda bilden av vem som kan vara en alkoholist. Anna delar att hon levde i total förnekelse för alkoholismen, medan Andrea anade att hon var alkoholist och googlade “sober celebrities”. Det pratas om vikten att omge sig med andra nyktra alkoholister som är mänskliga vision boards och att i denna sjukdom måste vi diagnostisera oss själva för att medicinen ska fungera. De konstaterar att de är sinnessjuka och att det är tur att 12-stegsprogrammet inte kräver så hög nivå av filosoferande – utan att det snarare gäller att handla. De diskuterar olika utlopp för att kontrollera sina känslor, (socker, alkohol, träning, jobb) och hur allt kan falla på plats när man äntligen börjar acceptera olika nyanser av känslor. Anna erkänner att hon blivit en sån där obehaglig typ som går upp tidigt, och de vältrar sig lite i att minnas ångesten när man vaknade bakis. Andrea minns när hon första gången träffade en inspirerande nykter kvinna många år innan hon blev nykter, och hur avgörande det var i hennes resa. Slutligen påminner Anna om att när oro för framtiden kryper sig på ska Andrea säga “OM det sker - tar vi det då” och sen släppa det. Precis som hennes sponsor sagt tusen gånger och Andreas likaså. De tackar slutligen alla kvinnor som gått före, och alla fina lyssnare som lyssnar på oss! Kramar / Alkispodden

Nya trion plockar upp cliffhangern från förra veckan och fyllesnackar om att vi som alkoholister även har svårt att hantera när det är bra. Det pratas om att valet är enkelt mellan överexaltering och en smocka, om verklighetsallergi, om att det aldrig får vara tråkigt, om att det alltid ska vara guldkant, om farliga sanningar, om 25 år gamla fredagskänslor, om att vara ”för-full ”, om signalsubstanser och om tron att vi först kan kämpa kort och intensivt och sen njuta och leva lyckliga i alla våra dar. Johan och Andrea konstaterar att det är bra att insikterna om dem själva kommit bitvis i nykterheten och att det nog finns en funktionell del av förnekelse. Anna reflekterar över att hon varit lite tyst och känner tacksamhet för att få lyssna på dom som gått före. Avslutningsvis avslutar Johan med att berätta om hans beslut att göra om stegen - i en ny gemenskap och med en ny sponsor. Det är en resa vi ser fram emot att få ta del av! Ta hand om er! Kramar/Alkispodden

Nu händer det roliga grejer! Vi har äran att välkomna en ny medlem i programledartrion: Andrea. Hon är nygammal i podden som gäst men är från och med nu ett stående inslag i podden. Hurra!!!! Johan börjar med att fråga Andrea vad som hänt sedan hon var med i podden senast. Och vi kan inte annat än njuta av det vi får höra: Förutom två bröllop och två bebisar berättar Andrea om självkärlek, om frihet från självkritik och om vänskap i nykterheten. Ett avsnitt om Andreas syn på alkohol som mirakelmedicin, om Baileys som dunderhonung för att förvandla allt tråkigt till roligt, om att ”kröka upp sig” till en normal nivå, om att rödvin med isbitar är uppiggande, och om att sätta på sig sitt war face. Andrea delar om konsekvenser som hopar sig, om ursäkterna som tillslut sinade, om andligt uppvaknande, om alternativet att säga som det är eller att fortsätta ljuga och fortsätta kämpa för alltid, om att sörja alkoholen, om att få nummer till okänd människa och be om hjälp, om vad som händer i rummen, om 100 000 ton stenar som lossnade när hon första gången sa ”hej, jag heter Andrea och jag är alkoholist” och om det fantastiska med att nu kunna njuta av bra grejer. Punkt. Anna avslutar med att dela om det som ligger henne varmt om hjärtat- om att Andrea är hennes sponsor och om högre kraften som förde dem samman. Tack för att ni lyssnar och hör av er till oss! Vi önskar er en fantastisk fin helg! Kram Andrea, Johan & Anna

Avsnittet börjar med att vi reflekterar över att konceptet vila på helgen aldrig var för oss och vi konstaterar att vi nu i nykterheten fått en bonusdag. Vi pratar om rutiner, om hur ska man komma ihåg dem under dagen, om vad som händer när vi inte hanterar saker löpande, om att lagra negativitet, om att inte acceptera verkligheten, om att mer eller mindre vara i konflikt med det som är, om smärtan av det som ligger och skaver gör att vi dricker, om att vi behöver släppa taget (återigen), om osköna inre plåster som kanske behöver läggas om. Helt plötsligt börjar Johan prata om Big Bang för 13,8 miljarder år sedan och osannolikheten i att vi ens sitter här nu och upplever denna stund och sen har mage att värdera och kritisera den. Anna översköljs av tacksamhet och avslutar med påminnelsen om att inte ta sig själv på så stort allvar. Tack till alla som lyssnar och hör av sig! Stor kram! /Alkispodden

I årets första avsnitt fortsätter vi filosoferandet om beroendesjukdomen, tillfrisknande och hur vi gör för att hantera livet som nyktra alkoholister. Johan berättar om vad han egentligen tänkte när han var med på ett dubbelsidigt uppslag i Expressen, om att aldrig blir klar med processen och vad han hade gått miste om om han hade fortsatt att dricka. Ett avsnitt om om definitionen av galenskap, om vikten av att titta på konsekvenser, om trasiga hjärnor, om obehagsflykt, om operativsystem som programmerats att tycka att det är logiskt att dricka större delen av sin lediga tid och om att vi i nykterheten kan få syn på vad som ligger till grund för den programmeringen. Avslutningsvis pratar Anna lite otippat om funnen självtillit och om att bli biten där bak tills vi lär oss våra livsläxor. Önskar er en trevlig helg! Hör gärna av er:) Kram Johan och Anna Jingel: Povel Olsson Klipp & ljud: Josefina R. Mandaric

Anna berättar att hon har upplevt vad som kan definieras som en harmonisk morgon men som avslutades i kaos. Vi kommer in på skillnaden mellan nyktert och onyktert hanterande av vardagssituationer. Och Johan påminner om några bra 12-stegs deviser, bland annat ”ta det lugnt” och ”en sak i taget”. Ett avsnitt om att ta genvägar som direkt straffar sig, om panikagerande och att då ta typiskt dåliga beslut, om distans, mellanrum, space - kärt barn har många namn, om att gå igång på att vara effektiv och ”kapabel”, om priset det kostar, om den andliga bristen, tomheten som vi försöker fylla med våra egna lösningar, om dåliga verktyg som vi envisas med att fortsätta använda, om sjukdomsbegreppet, om att hitta en ny lösning som är funktionell, om det grundläggande i att inte ta våra tankar som oifrågasatta sanningar och samtidigt hur svårt just det är att komma ihåg så fort den andlinga spänsten sviktar. Och slutligen kommer den berömda acceptansen in i bilden igen. Och vi avslutar med lite kärlek och tolerans och önskar alla en trevlig helg! Hör av er om ni vill att vi pratar om något särskilt eller funderar över nåt!

Johan fyller 7 år som nykter och connectar med lill-Johan 7 år. Ett samtal som kom att handla bland annat om att bli kärleksfull förälder till sig själv. Om att fira att man tar ansvar för sitt liv. Varje dag. Om att inte kunna acceptera nedsatt förmåga vid förkylning. Om att supa bort förkylning (obs rekommenderas inte). Om påminnelsen om att meditera är bra. Om telefonterapi och vikten av att ha kontakt med nyktra vänner i gemenskapen. Om att inte fastna för frestelsen att isolera sig själv. Vi pratar också om att träna på att gå på nykter aw. Om att stanna för länge och om social leverans. Om rädslan av vad andra ska tycka och tänka. Om att vara värd att tillhöra gemenskapen (även om jag går hem). Om att rida på livets våg och om omöjligheten att stoppa vågen. Avslutningsvis pratar vi om att hjälpa varandra genom att ringa ut. Vi finns här om du skulle vilja hojta till! KRAM

”Om jag låter mina tvivel begränsa mig är jag i alla fall kvar på samma ställe. Jag tar ingen risk” Johan och Anna träffas för ett samtal som skulle komma att handla om att byta jobb. Om en göra slut-process. Vi pratar om lugnet efter stormen, om att inte ha några speciella förväntningar, bara att allt ska bli bra. Vi pratar om tvivel och oro kring pengar, om att hitta meningen med livet i en öl (eller många) på Katarina ölcafé, om att utforska i backspegeln, om att ha helt orealistiska förväntningar på ett uppvaknande, om att kasta sig ut i ovisshet med möjligheten att göra det största misstaget i livet, om att få syn på sig själv, om att träna på förlåtelse, om tankens kraft och att tro på det som inte finns, om rädsla för förnedring och om försvarsstrategier för att skydda sig från förtvivlan. Vi påminner oss om vikten av att ha "färska" verktyg. Och om vi kommer ihåg att använda verktygen så kan vi hantera allt. Och vi enas om att gå den hårda vägen har fasen varit nödvändigt. Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Messenger. Hör hemskt gärna av dig med dina bästa verktyg, tips och tricks och vad du är sugen på att höra mer om. Ta hand om er så hörs vi snart igen! Kram

”Jag hamnade på en plats där jag inte bara var maktlös inför alkoholen, utan inför alla delar av livet”. Johan och Anna har ett fyllesnack och pratar inte alls om det som var tänkt. Som vanligt. Vi pratar om transformation, om att vara inne på sitt fjärde år i nykterheten, om att ta ansvar och sätta gränser, om att vara ständigt triggad och agera ut, om att gå in i en tuff månad utan att förbereda för det, om att dra i handbromsen, om att be om hjälp efter att ha grinat några dagar på jobbet, om att inte se någon väg ut, om att släppa taget och plocka bort allt från kalendern, om att ha ett positivt brus i bröstkorgen, om att nå en ny botten som inte alls handlar om alkoholen, om att sjukdomen är en oförmåga att hantera livet, om aha-upplevelser och revolutionerande upptäckter, om verklighetsallergi, om att skapa en roll och en personlighet som jag tror att andra gillar, om djungeltrumman som börjar dunka igång på torsdag, om att vara rädd för att se sanningen om sig själv för att det kanske finns ett monster där, om motiven bakom våra handlingar och om att försöka hitta den där treåringen inom oss. Vi avrundar med att påminna oss om själva om att Alkispodden är en farkost där vi får möjlighet att utforska och lära det som vi egentligen redan vet och det har blivit en viktig del av vårt tillfrisknande, och vi är så tacksamma att få göra det med er lyssnare! Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Messenger. Ta hand om er så hörs vi snart igen! Kram

”Jag behöver inte viljestyrka, kampen är över.” Johan, Anna och Roger träffas för det sista fyllesnacket för terminen, där vi försöker svara på bra frågor från våra lyssnare. Vi pratar om att vara hälsosam - eller inte, om att inte vilja vara en ”jävla” renlevnadsmänniska, om att börja röka i nykterheten, om att ta bort belöningar, om att vilja hålla kvar vid det liv man känner till, om att ett nyktert liv var/är ett okänt liv, om att vara nykter är att offra något, om att det var ändå roligt att dricka ibland - och jävligt svårt att släppa taget om det, om hur det var i början av nykterheten, om hur det var att vara fyra veckor på behandlingshem, om hur lång tid det tog att få en stabil nykterhet, om hur man ska bete sig som nykter, om att vi måste jobba i stegen för att kunna leva nyktra, om att ge upp och kapitulera – hur gör man?, om att ”inta en neutral hållning” till alkohol, om att fatta så lite som möjligt, om att släppa taget, om att inte behöva bry sig om hur det faktiskt funkar, om att lita på processen och ”underkasta sig detta enkla program”, om att det tar olika lång tid att jobba i stegen, om hur man väljer sponsor, om betydelsen av kl. 19:40, om att dela på möten, och om att tolvstegsgemenskaper egentligen inte borde funka. Vi rundar av med att konstatera att det är svårt att svara på frågor om hur allt funkar och hur lång tid saker tar i nykterheten. Vi får börja med att ge upp, sluta kämpa och släppa taget - sen är det bara att jobba i stegen ;) Och med detta avsnitt så tar Alkispodden sommarlov. Vi hörs när vi hörs. Ha en skön sommar allihop!

”Jag har nog fyllt min kvot av idioti. Jag ångrar ingenting” Alkispodden välkomnar Eric Palmqwist tillbaka på återbesök! Denna gång med ännu en ny platta och det har tydligen hänt grejer sedan sist. Vi pratar om att fylla det där hålet som ska fyllas, om att vara inne i kreativa skrivfaser både i det nyktra och det aktiva, om halva grisar som inte kan gå, om att på skoj säga att man ska skriva en trilogi, om att vara en stolt nykter alkoholist istället för en skamfylld alkoholist, om att gömma den lilla pojken istället för att visa honom, om att vara uppväxt i missbrukarfamilj och sluta dricka två månader innan dottern föddes, om att ta tag i sitt liv när man är 40 år, om att återuppleva storhetstiden när alkoholen funkade, om att förstöra för sig själv om och om och om och om igen, om att dricka spritzer ur sportdrycksflaska, om att ta tabletter istället för att gå på intervju hos Nöjesguiden, om att använda alkoholen för att vara extrovert, om att nätverka men att bli för jobbig när man är full, om att det är mycket enklare att dansa nykter, om att ha haft en önskan om att bli en filmjölksman även i det aktiva, om att älska de rutiner som man hatade förut, om att möta den lilla killen som kommer gående till midsommarfesten, om att samhället inte är gjort för de hudlösa, om att definitionen av nykterhet ändras i takt med nykterheten, om 12-stegsprogrammet istället för lumpen, om mörka fåglar som flyger in i huvudet men inte får stanna kvar så länge längre, om en inre kraft som jag inte behöver jaga, om att det egentligen är samma end game nu som då men med helt olika verktyg, om att göra precis tvärtom mot vad jag instinktivt känner att jag borde göra, om att Johan måste lyssna på Erics senaste skiva när han bastar och om musiken som ett pågående tolftesteg, Vi avrundar med att understryka värdet av att prata med varandra och om att Eric behöver sluta cirkeln om ett år i sin Alkispodden-trilogi. TACK Eric för att du ville gästa oss igen och dela med dig av dina kloka erfarenheter och insikter!

”Om jag lär mig hur jag kan sörja så skapar det en enorm trygghet” Med anledning av att Johans hund Gustaf gick bort i förra veckan så pratar Johan och Anna om sorg. Vi pratar om kontrollförluster vid flyttar, om att komma tillbaka på banan igen, om chocken över att Gustaf inte kom hem igen, om att gå tillsammans som familj för att säga hej då, om att skaffa sig en sorg som man vet att man behöver bära, om ordlös och villkorslös kärlek, om tanken på att gå sönder men de facto inte gå sönder, om vad det egentligen är ledsamheten består i, om ångesttryck över hjärtat, om svårigheten i att förhålla sig till en vardag samtidigt det till synes meningslösa kan vara skönt, om att kunna leva nykter när något är väldigt bra och när något är väldigt dåligt, om att kliva runt det där svarta hålet som öppnades, om ökenvandringen som man inte vet när den är klar men som man får lita på att den kommer att gå bra, om att skriva det sista kapitlet i den gemensamma boken, om att sluta fightas mot att önska att det var på något annat sätt, om att sorgen är nödvändig process, om att skapa trygghet på fel sätt, om att tillåta hela spektrat av känslor, om att hitta sin drömlägenhet med öppen spis, om att skapa en rökkammare i lägenheten med hjälp av den öppna spisen, om att planera hur det ska kännas (och att det aldrig blir så), om alla oförutsedda händelser som ger krydda till livet, om hur en 4,2 kg tung chihuahua kan lära en så mycket, om värdet av att skratt och humor i både tillfrisknande och sorg och om rädslan för att säga fel saker till någon som är i sorg. Avslutningsvis vill vi säga: vila i frid finaste lilla Gustaf. Tack för allt du gav och för allt du fortsätter att ge. Vi älskar dig.

”När det känns som att framtiden är osäker vill jag kontrollera nuet ännu mer” Johan och Anna spelar in ett högst improviserat Alkispodden-samtal på Johans 6,5-årsdag. Vi pratar om att vi inte har koll på läget (vilket är sant), om rädslor av olika slag, om löften som infriades och som sedan helt glömdes bort, om sömnlösa nätter, om att processen i sig är lösningen, om olika saker som triggar rädsla, om att blixtsnabbt gå från tillit till kontroll, om att befinna sig i kamp utan att förstå det, om att förstå vad som är min vilja och vad som är min högre kraft, om en alternativ version av sinnesrobönen, om påminnelsen att använda bön som ett aktivt verktyg i tillfrisknandet, om att be gud avlägsna min självcentrering innan jag börjar fundera på dagen, om att inte ha tid att göra sånt som vi mår riktigt bra av, om att det här är ett enkelt program för komplicerade personer alternativt ett enkelt program för enkla personer som har en förmåga att göra saker och ting väldigt komplicerade, om att öka tröskeln för nivå av lidande innan vi gör en förändring, om att allt är i konstant förändring, om att vi behöver kalibrera vårt signalsystem för rädsla och om den gamla LP-skivan som spelar upp sig igen som vi knäcker över knät och slänger in i skogen. Vi påminner oss om att samtalet är utforskande och att vi utforskar oss själva live (typ) och även om den alternativa sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro, att acceptera de människor jag inte kan förändra, mod att förändra den jag kan, och förstånd att inse att den är jag.

”Tacksamhet är vägen till frihet” Johan håller ett samtal helt på egen hand. Inte med sig själv som tur är utan med Per-Olof Mårtensson, som har varit nykter i 27 år. Vi pratar om att skriva böcker fast man inte kan, om att komma i kontakt med alkohol redan vid 4-årsåldern, om att gestalta sin barndom i Södertälje, om att ha anknytning till pappa genom alkoholen, om att tåla mest alkohol av alla genom sockerbitar och träning, om att få en 75:a i veckan efter en värvning till Sorunda, om att alkoholen hela tiden har eskalerat, om att söka hjälp för drickandet och få benzodiazepiner utskrivet för ångest, om att aldrig bli bakfull och se det som ett tecken på att dricka, om att den blyga Tomaten försvann med alkohol, om Sveriges roligaste folksjukdom, om preskriberade dåliga idéer som var bra då, om att bli jagad av sin egen bror som var socialsekreterare, om att hänga filtar för fönstren och sova i badkaret, om att vara öppen med alkoholen men dölja pillren, om att bli osams med terapeuten på första dagen av behandlingen, om att inte kunna börja med steg 11, om att försöka rymma från behandlingshemmet mitt i vintern utan skor, om dynamit i lägenheter och amfetamin i dammsugaren, om att reta sig på alla med lång nykterhet, om att komma i kontakt med trauman efter 20 års drogfrihet, om att Gud är Gott Utan Droger, om Trygga Klassen, förebyggande arbete och filmer om mobbing, om vikten av att vara nykter själv för att kunna jobba med andra, om att gå från skamerfarenhet till yrkeserfarenhet och om lotusblomman som växer i det grumliga med blad som skyddar mot smuts. Vi avrundar samtalet med att konstatera att de människor som ”stod i vägen” för oss i det aktiva kanske är de som till syvende och sist har räddat våra liv. Våra nyckelpersoner. Och att det inte behövs så många interaktioner med människor för att vi ska förändra liv, våra och andras. TACK P-O för ett fantastiskt fint samtal!

”När jag drack hade jag inte några prestationskrav på mig. Jag var en naturlig talang!” Anna och Roger har sitt första fyllesnack tillsammans. Vi snackar om hur duktiga vi var på att vara fulla, om att allt var möjligt när vi drack, om att inte känna sig duktig på att vara nykter, om prestation och att jämföra sig med andra, om att bilda pakter på fyllan, om äventyr, om att ”glömma bort” konsekvenser, om kontroll, om att det var så sabla roligt att vara full i många år, om att bli bekräftad, om taskiga fabriksinställningar, om att slå på sig själv för att man inte är ”bra nog”, om att det är svårt att vara nöjd, om att vara ”vältränad” på att vara nykter, om brist på andlig spänst, om att sluta fundera så jävla mycket utan agera istället, om ”lyxen” att gräva ner sig i skitsaker, om varningssignaler, om andra beroenden, och om att ha säkerhetsventiler. Vi avslutar med att konstatera att det är tur att vi (Roger i alla fall) har Alkispodden så att vi kan dela om saker och bli speglade. Och att det är dags att sluta snacka och börja göra!

”Det är lite som att byta plats på Titanic” Johan och Roger träffar FLORENCE – en amerikansk författare som blev besatt av Sverige efter att ha läst Milleniumtrilogin. Idag tillbringar hon mycket tid i Sverige, här lärt sig prata svenska och har nyligen skrivit sin första bok på svenska. Florence fyller också 60 år i år! Hurra! Vi pratar om missbruk – alkohol, marijuana, mat, om det vilda 70-talet i New Jersey, om att bli besatt av alkohol efter första klunken öl, om att få blackouts direkt, om att sluta dricka 1989 – men att istället röka på rejält i femton år till, om att fly starka känslor med hjälp av mat, om att sluta dricka för att man är så rädd för att man inte har koll på någonting, om att gå på det första tolvstegsmötet år 2000, om att första steget är att inte ta mat från soptunnan, om friheten att få prata om vad som helst på möten, om att alltid vilja ha mer, om att Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William Burroughs var stora förebilder, om skillnader mellan Sverige och USA, om AW-fenomet, om team-building, om att bli nykter på olika språk, om ”John Barleycorn” och ”cunning, baffling and powerful”, om det stökiga 70-talet och ”Taxi Driver”, om alla mirakel på vägen till nykterheten, om Florences nästa bok, om att känna sig fri och naiv på ett annat språk, om Olof Palme och Amerikanska inbördeskriget och om att det finns ett vilddjur inom oss som vi måste hålla i schack. Vi rundar av med att konstatera att vi idag har välsignats med lite avstånd mellan känslor och handling - att vi kan se på oss själva på ett sundare sätt. Och att det finns hopp, att du inte är ensam – och att det finns hjälp. Tack Florence för ett magiskt samtal!

”Det här med alkohol-ISM står för ”Incredibly Short Memory”” Johan och Anna träffas för att snacka om vårkänslor i nykterheten, om att prata med chefer om alkoholism, om en skräddarsydd offerkofta som sitter helt perfekt, om gastkramande ångest, om att bli glatt överraskad över att det funkar att gå på möten, om att vi har allt vi behöver inom oss, om att vi inte blir klara, om att ha bestämt sig för att vara sur en hel dag, om att ”this too shall pass”, om att ha en egen reset-knapp, om att vi kan börja om på nytt i varje relation, om att bli vän med sig själv, om att åka på tio dagar tyst meditation som aktiv och tänka på alkohol och cigg hela tiden, om att vi nog alla innerst inne delar samma strävan, om att blanda ihop mål och medel och om att vara antingen i mörker eller super-bright ljus. Vi avslutar med att påminna oss (!) om att det kan vara en gåva att bli sjuk eftersom det påminner oss om hur det var att vara aktiv och att hitta tacksamheten för att livet ser annorlunda ut idag, och vad Anna eventuellt ska tatuera in för att påminna sig själv om det.

”Det första löftet som infriades var att jag slutade vara intresserad av alkohol” Johan och Anna har sitt första samtal HELT själva! Hur ska detta gå? Vi pratar om olika typer av bastu och känslan av uppvaknande och pånyttfödelse, om förmånen och gåvan att få sponsra en annan människa i sitt transformationsarbete, om att inte vara klar utan behöva ta ett varv till, om hur vi kan agera som sponsorer och vilket ansvar en sponsor (kan) ha, om ateistiska och agnostiska ingångar till en högre makt, om vår programmering som vi har haft med oss hela livet, om den upplevda paradoxen mellan att släppa taget och ta ansvar, om byggklossarna i stegen, om att ringa sin sponsor kl. 18.40 varje dag, om att inget i livet är konstant – allt är i rörelse, om att föra budskapet vidare på olika sätt (finns många), om friheten att se sin del i det som händer och ta ansvar för det, om att förstå när man är oskön och tycker att alla är idioter, om att andra människor (trots allt) får göra som de vill, om steg 12 och att applicera principerna i ALLA våra angelägenheter och om att stegarbetet inte blir klart. Vi avslutar med att belysa vikten att sträva efter andliga framsteg och inte andlig fullkomlighet, och att det finns oändligt mycket att utforska (kul!).

”Jag får skylla allting på Johan. Han är så jävla nyfiken av sig.” Anna, Johan och Roger träffas för ett fyllesnack om att hitta en gemenskap. Vi snackar om hur vi träffades, om hur vi känner varandra, om Alkispodden som gemenskap, om sociala kameleonter och stenåldersmänniskor, om att hitta en ”common ground” i tolvstegsgemenskaper, om att föra ordet vidare, om att till slut välja att gå på sitt första möte, om att känna sig välkomnad och älskad, om att människor delar från hjärtat inför främlingar, om att blotta sig helt och fullt och ändå få vara med, om att hamna i ett undantagstillstånd, om ”antabussen” (ha ha), om att det kan vara svårt att komma in i en gemenskap, om att potentialen att skaffa kompisar på tolvstegsmöten är otroligt stor, om att möta människor på en ny, icke-dömande, plats, om att det finns så mycket klokskap och kärlek i gemenskapen, om djupare vänskap, om att ”committa” sig till människor, om att ibland så räcker det att bara lyssna, om rädsla över att bli ensam och/eller vara tvungen att umgås med andra människor som nykter, om att det är svårt att förstå vad Alkispodden betyder för andra, om att utvecklas själv tillsammans med andra, om att be om hjälp, och om att man egentligen inte har nåt att förlora på att testa ett tolvstegsmöte. Vi avslutar med att konstatera att det är så fantastiskt att få chansen att prata om de har viktiga sakerna – rädslor, känslor, vara ensam, ta plats i en gemenskap, sluta dricka, INTE sluta dricka – och att vi är tacksamma över att vi kan göra det.

”Jag försökte nog sluta varje dag i ett och ett halvt år” Första avsnittet med Anna Pierre som medlem i Alkispodden-trion! VÄLKOMMEN ANNA! Vi pratar om första gången Anna var med i Alkispodden, om processen att gå från skam till att kunna skratta och skämta om sjukdomen, om att skala den kända löken lager för lager, om rädslan för att vänner skulle vända en ryggen, om skammen att inte kunna hantera sitt liv och att inte kunna uppbåda viljestyrkan att inte dricka, om att önska att tiden ska försvinna, om att dricka själv för att slippa konsekvenser, om att hela tiden ha ett dåligt samvete, om att lägga pusslet och förstå att man behöver söka hjälp, om att kunna känna sorg och andra känslor samtidigt, om att hantera negativa händelser utan att behöva fly bort från dem, om att hitta acceptans för att livet händer, om en resa som inte går att tro på (när man försöker sluta dricka), om att se på världen genom två sugrör, om feedback-loopen from hell, om the female touch, om att få tänka högt i poddformat, och om att föra budskapet vidare. Vi rundar av med att konstatera att vi är otroligt glada över att Anna är med och att Alkispodden går mot en otroligt spännande framtid. Som inkluderar live-poddande på Stockholm 12. Mer om det framöver. Och glöm inte att ratta in Alkispodden 112.12 – i en radio nära dig!

”Vi behöver hjälp! Berätta – vad skulle ni vilja att vi tar upp i samtalet?” Johan och Roger träffas igen för ett fyllesnack – om Alkispodden! – efter några månaders paus. Vi pratar om att det är pirrigt att spela in igen, om att man mår bra av att vara nära programmet och nykterheten (surprise!), om att Alkispodden har blivit en del av en personlig process, om att det är ohederligt att ljuga i en podd, om vilket ansvar som ligger på den som hjälper till, om att dela om något för att förstå hur det känns, om när Netflix-serien blir viktigare än att gå på möte, om att gå back to basics, om att gå från förnekelse till frigörelse eller förbannelse, om hur vi gör mest nytta för de som behöver höra samtalet och om att den största risken med att höra av sig till oss är att man kanske hamnar som gäst i podden. Vi avrundar med att konstatera att individuell utveckling är något som vi gör tillsammans och att det var underbart med så mycket kärlek från er lyssnare när vi annonserade att vi skulle ta en paus. TACK

”Tolvstegsprogrammen är anonyma – men de är inte hemliga” Johan och Roger träffas för att snacka om anonymitet och dragningskraft. Vi ställer oss frågan om varför anonymiteten är viktig, men också om det finns nackdelar med att vara anonyma. Vi snackar om att det här med att bli nykter och börja podda kan få oanade konsekvenser, om olika tidsdimensioner och filosofiska rummet, om gruppsamvetsmöten och vår gemensamma välfärd, om tolvstegstraditioner, om dragningskraft, om personlig anonymitet, om ”säkra utrymmen”, om att det finns flera tolvstegsgemenskaper, om att vi inte ska vara hemliga, om olika sätt att föra budskapet vidare, om skillnad på traditioner, principer och regler, om poddens dragningskraft, om hur effektivt det är med reklam, om oberoende och ”evil corporations”, om att lära sig så mycket genom samtal med andra alkisar, om att införa gruppsamvetsmöten på jobbet, och om att det är otroligt att kunna tillfriskna, jobba med sig själv och utvecklas i en tolvstegsgemenskap – ta chansen ni också! Vi rundar av med att tacka alla som hör av sig till oss och alla som är med i tolvstegsgemenskaper – ni lär oss att bli bättre människor!

”Jag har haft en skyddsängel som haft jäkligt mycket att göra” Johan och Roger träffar Jeanette, nybliven 60-åring som inte känner sig som 60. Hon är nykter alkoholist med ADHD/ADD och fibromyalgi. Mycket att hantera! Vi pratar om Rogers mentala besatthet, om uppväxter fyllda av fest, jobb och träning, om att ha mycket kompisar men ändå känna sig annorlunda, om att röka hasch för att få vara med, om att hamna på bänkarna och dricka vid 16-17-års ålder, om att få hepatit och rymma från infektionskliniken, om att inte höra hemma i ett liv med droger och kriminalitet, om att inte veta om att man har en beroendesjukdom efter två månader på S:t Klas, om att få tre döttrar under kort tid, om att dricka hela helger när barnen är borta, om att dricka en timme efter jobbet för att orka laga mat, om at dricka och ta smärtstillande för att kunna vara Pilates-instruktör, om att köpa två små vinare istället för en stor för att dricka mindre (gissa hur det gick), om att hitta sömntabletter i Bulgarien, om att vara nykter men behöva värktabletter, om att gå till psyket efter fem års nykterhet, om att få ADHD- och ADD-diagnos, om att vara jätteengagerad i tolvstegsgemenskapen, om det går att meditera med ADHD och smärta i kroppen, om att hitta andlighet när man börjar gilla sig själv, om att vi kunde nog inte ha slutat förrän vi slutade, om att föra vidare sjukdomen till sina barn, och om att söka hjälp gång på gång tills man hittar något som funkar. Vi rundar av med att konstatera att det är så stort att kunna leva nykter även fast de fysiska och mentala/känslomässiga besvären finns kvar och att det är klart att Jeanette ska skriva en bok om sin resa! Den vill vi gärna läsa. Tack för ett fantastiskt fint samtal Jeanette.

”När tycker du att du är närmast dig själv?” Johan och Roger träffas för ett glädjande och upplyftande avsnitt om LIDANDE. Vi pratar om vardagslogistik och drömmiga affärsresor, om online-möten och att sova eftermiddag, om återfall, dödsfall och separationer, om acceptansreglage och hur det påverkar lidande, om att bidra till livets flöde (eller inte), om att det tuffaste i sinnesrobönen är förståndet, om vikten av att kunna läsa tankar i en relation, om The Power of Now som är en ny bok varje gång Johan läser den, om att skilja på livssituation och livet, om att livet alltid upplevs inuti mig själv, om moments of stillness, om att vara en kanal för ett budskap, om att stå till svars för den man är och om Alkispodden som exjobb (vi tar emot ansökningar!). Ha en riktigt fin helg kära lyssnare, helst utan alltför mycket lidande. Kram!