Podcasts about Tills

Wir sind beide gerade in der Arbeitstitel-Phase, darum sprechen wir über die Schwierigkeiten, sie zu finden, die Bedeutung von Titeln, und welche Titel uns gefallen und welche nicht, und warum. Till rantet über Genitive in Titeln, Alena erklärt, warum sie Tills aktueller Arbeitstitel an ein Monopoly-Haus auf einem Stück Luftschokolade denken lässt. Wir sinnieren über die Titel-Mechaniken von Reihen, über Titel-Klischees und die Herausforderung, einen gerade gefundenen Buchtitel laut und deutlich vorzutragen. Mehr dazu und vor allem die besten und schlechtesten Schreibtipps aller Zeiten gibt es am 3. Juni 2025 in der Lettretage in Berlin, bei der großen sexy & bodenständig-Live-Podcast-Show zum siebenjährigen Jubiläum: https://www.lettretage.de/Termine/die-besten-und-schlechtesten-schreibtipps-aller-zeiten/

Alles was lebt, muss sterben. Verlust erleben, Verlust verstehen und Verlust verarbeiten – das ist Hennings und Tills großes Thema. Und die Musik bringt wie immer Licht ins Dunkle…und die Motivation weiterzumachen, das Leben zu bejahen. Die Songs der Sendung: 1) Ain´t waisting time no more / The Allman Brothers Band2) Where were you / Jeff Beck3) Don´t need this body / John Mellencamp4) What´s good / Lou Reed5) Fata Morgana / Nina Chuba6) Wie du manchmal fehlst / Zartmann, Ski Aggu, Dauner7) Swing low, sweet chariot / The Tennessee Gospel Society8) Lied zum Schluss / GLEIS 8 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna.Välkommen till det allra sista avsnittet för den här säsongen av “Du är inte ensam i natten”. Ikväll vandrar vi återigen genom tankarnas vildvuxna skog, där de envisas med att dyka upp precis när vi helst vill vila. Du vet, de där tankarna som helst av allt vill tänkas, och vägrar låta sig ignoreras.Men visst är det fint att veta att du inte vandrar ensam? Att vi är många som delar natten, tankarna och den märkliga tröst det innebär att höra någon annans röst berätta en historia i mörkret. Kanske är vi alla egentligen på ett nattligt äventyr, en gemensam resa genom sömnlösheten och in i det okända. Kanske är det just det som gör oss mänskliga – vårt behov av berättelser, tröst och gemenskap, även när vi är långt från hemma, som i New Mexico eller mitt i Stockholmsnatten.Och Somna, tack för dina berättelser. De betyder mer än jag kan beskriva med ord, och jag hoppas innerligt att vi snart hörs igen. Tills dess, låt tankarna få finnas, och kom ihåg: du är aldrig ensam i natten.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Bli medlem i Somna med Henrik PLUS här: https://plus.acast.com/s/somna-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Wir sprechen über Tills neuen Roman "Disko" (erschienen bei btb), die Geschichte der 14-jährigen Beeke, die sich Mitte der 70er-Jahre nach dem Tod der Mutter aus der norddeutschen Provinz nach München durchschlägt, um dort in den Diskotheken der Stadt nach ihrem großen Bruder Jerry zu suchen, der sich vorgenommen hat, den "Munich Sound" zu revolutionieren. Wir reden über die Vorteile und Herausforderungen des Briefromans, über Disko-Musik, den Zukunftsglauben der 70er-Jahre und über Tills ersten Crush auf die Sängerinnen von Baccara (Yes Sir, I can Boogie). Alena versucht, mit ergoogletem Synthesizer-Wissen zu glänzen, wenn man schon im Podcast ihr spektakuläres Glitzeroutfit nicht sehen kann. Die Spotify-Playlist zum Roman gibt es hier: https://open.spotify.com/playlist/3Udr6h5sh7kZCG6zRwlSOm

Pippa speaks to consumer journalist Wendy Knowler about pricing errors and your rights as a consumer if the price at the till doesn’t match what was on the shelf. Lunch with Pippa Hudson is CapeTalk’s mid-afternoon show. This 2-hour respite from hard news encourages the audience to take the time to explore, taste, read and reflect. The show - presented by former journalist, baker and water sports enthusiast Pippa Hudson - is unashamedly lifestyle driven. Popular features include a daily profile interview #OnTheCouch at 1:10pm. Consumer issues are in the spotlight every Wednesday while the team also unpacks all things related to health, wealth & the environment. Listen live – Lunch with Pippa Hudson is broadcast weekdays between 13:00 and 15:00 (SA Time) https://www.primediaplus.com/station/capetalk Find all the catch-up podcasts here https://www.primediaplus.com/capetalk/lunch-with-pippa-hudson/show-podcasts/lunch-with-pippa-hudson/ Subscribe to the CapeTalk daily and weekly newsletters https://www.primediaplus.com/competitions/newsletter-subscription/ Follow us on social media: CapeTalk on Facebook: www.facebook.com/CapeTalk   CapeTalk on TikTok: www.tiktok.com/@capetalk   CapeTalk on Instagram: www.instagram.com/capetalkza  CapeTalk on X: www.x.com/CapeTalk  CapeTalk on YouTube: www.youtube.com/@CapeTalk567  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Varför försonas med en våldsverkare som rånar oss? När det gäller döden står Elisabeth Hjorth står inte på samma sida som historiens vise mäns. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag studerade teologi cirkulerade ett skämt mellan de blivande prästerna, om en begravningsannons för någon som blivit åttiofem år. Efter de sörjandes namn i annonsen stod ett enda ord: Varför? Åttiofem år och vad hände med devisen good enough? Sedan länge förskonat från krig, svält och hög barnadödlighet överskrider medellivslängden i Sverige vissa andra länders med mer än trettio år. Samtidigt finns det många som vill förlänga livet ytterligare. Inom gerovetenskapen, eller åldersforskningen, studeras olika sätt att genom levnadsvanor och på medicinteknisk väg skjuta fram såväl åldrande som död. Att acceptera sin utmätta tid på jorden förespråkade redan Lucretius. I dikten ”Dödsfruktan är dårskap” listar han ett antal argument till dödens favör som 2000 år senare känns igen. Inklusive att det blir tråkigt att leva för länge och att jorden riskerar att bli överbefolkad om ingen dör. Myter och berättelser, från Gilgamesh till Harry Potter, understryker budskapet. Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Godta det, annars riskerar du att förvandlas till en eländig Gollum på botten av världen. En som inte hade skrattat åt de anhörigas ”varför?” är filosofen Patrick Linden, som diskuterar den filosofiska frågan om döden som sådan. Är döden en meningsfull del av livet eller ett ont som ska bekämpas? Lindens bok Mot döden är en vidräkning med dödens alla försvarare, dit de flesta av historiens stora tänkare räknas. Sokrates, Buddha, Marcus Aurelius, alla förespråkade de att acceptera och bejaka slutet. Lindens samtida kollega Martin Hägglund hävdar att vi endast genom att erkänna döden kan känna att livet står på spel. Utan risken att förlora skulle vi inte riktigt bry oss, varken om oss själva eller dem vi älskar. Men det är precis tvärtom, menar Linden, så länge vi har något vackert att förlora har vi all anledning att frukta och motarbeta döden. Till skillnad från Linden kan jag inte föreställa mig ett globalt samförstånd kring visionen om evig ungdom. Mer realistiskt är ett cyniskt krig om resurser som redan är orättvist fördelade. Däremot sympatiserar jag med passionen, den frenesi med vilken Linden attackerar sin ärkefiende. Han vägrar försonas med döden. Trots att han vet att det betraktas som barnsligt, egoistiskt och ofilosofiskt. Jag misstänker att han tillhör dem av oss som tänker på döden varje dag och sannerligen inte behöver påminnas en extra gång. För det är något med döden som snarare får det att brinna bakom ögonen än att klokt nicka i takt med historiens vise män. Döden är ju en våldsverkare. Döden är ett rån och en skymf mot allt levande. Varför all denna kärlek, spirande omsorg, innerliga närhet till det som ändå ska ryckas bort? Det verkar inte riktigt klokt. Stjärnhimlen eller havet eller linjerna i den älskades ansikte blir väl inte vackrare för att döden finns? Min väns far är mycket sjuk. Jag möter henne under striderna om vårdbehoven, i sorgearbetet som redan pågår. Frustrationen över att alla insatser riktas mot kroppens behov fast själen fortfarande har sin längtan. Döendets brutalitet och skuggan av det förestående. Sedan kommer döden och med den sorgen som ingen egentligen kan förbereda sig på. En utomstående måste träda mycket försiktigt runt detta tomrum, av respekt för kärleken och för det oersättliga ljus som försvunnit. Att citera någon av dödens alla försvarare vore hemskt. Om inte ett enda av de stora tänkarnas råd fungerar i situationen, vad har de då för legitimitet? Författarna har ibland en mer antagonistisk relation till döden än filosoferna. Sara Lidman, till exempel, ville inte höra talas om dödens hemlighetsfulla mening eller något inneboende gott i smärtan. Det är livet samman med en levande älskad som är det goda, skriver hon. Mot alternativet måste man protestera. ”Jag har inte kunnat ta mig an något annat än döden och försvaret mot döden”, sa författaren Birgitta Trotzig i ett tal och sällade sig till dödens fiender. Ibland påstås att det finns en utbredd ”beröringsskräck inför döden” i samtiden. Det är en märklig anklagelse. Vem blir inte skräckslagen när döden snuddar vid en? Enligt Linden är de som känner sig längst från döden också de som har lättast att acceptera den. Det är naturligt att känna sig odödlig, skrev Roland Barthes, tills man en dag inte gör det. Tills man, som han själv, en dag kliver ut i gatan och blir överraskad av en tvättbil som på ett ögonblick förvandlar livet till ett farväl.Det finns författare som inte är så upproriska mot döden. Niklas Rådström skriver vackert i dödens absoluta närhet, om döden som en försynt men nitisk bibliotekarie. Också inför en sådan erfarenhet går det bara att böja sig, förundrat. En mjuk tilltro som bebor en människa som slutit fred med döden. Min väns far levde sitt hela liv i kyrkan, han var politiskt engagerad, filosofiskt bevandrad. Ändå ansåg han att döden var fullkomligt värdelös, ett oskick. Det är logiskt, säger jag till min vän. Hatet mot döden är en stor poäng med kristendomen. ”Du död, var är din seger, var är din udd?” som det försmädligt står i första Korinthierbrevet. Denna fiendskap riskerar att förlora sin radikalitet om religionen blott syftar till att terapeutiskt hantera och acceptera dödens faktum. I en tid då de svåraste erfarenheterna ska bemästras så att livet kan fortlöpa smidigt för alla har det inte blivit mindre angeläget att bespotta döden sedan den tidiga kristendomen. Tvärtom. Uppståndelse och återförening är för den som inte kan acceptera livets slutliga nederlag. Som finner tanken att bottenlöst lidande skulle uppvägas av stunder av nåd eller hela decennier av oförtjänt välmåga alltför bisarr. För döden är djupt orättvis; den slår hårdast mot den fattiga, osynliggjorda och tystade. Att tro på ett liv före döden måste innebära att bekämpa dödens orättvisa utfall. Att också tro på ett liv efter är väl inget annat än att vid maktlöshetens gräns hoppas på det oerhörda, att döden till sist blir plundrad på sitt byte. Säkert kan livet bli lättare för någon som kontemplerar dödens nödvändighet. Men att acceptera existentiell ensamhet, sin otillräcklighet eller sårbarhet är något annat än att böja sig för döden själv. Viktigare än att lära sig dö rätt är kanske att lära sig varsamhet kring förlustens erfarenhet, att inte dra sig undan eller förminska de sår som döden orsakar de levande. Min väns far godtog aldrig döden och det tröstar mig på något sätt att han höll ut i denna oförsonlighet. När vi, om Gud vill, ses på den andra sidan ska jag säga det till honom. Elisabeth Hjorthförfattare och professor i litterär gestaltningLitteraturPatrick Linden: Mot döden. En radikalt livsbejakande filosofi. Volante, 2024.

Pippa speaks to consumer journalist Wendy Knowler about pricing errors and your rights as a consumer if the price at the till doesn’t match what was on the shelf. Lunch with Pippa Hudson is CapeTalk’s mid-afternoon show. This 2-hour respite from hard news encourages the audience to take the time to explore, taste, read and reflect. The show - presented by former journalist, baker and water sports enthusiast Pippa Hudson - is unashamedly lifestyle driven. Popular features include a daily profile interview #OnTheCouch at 1:10pm. Consumer issues are in the spotlight every Wednesday while the team also unpacks all things related to health, wealth & the environment. Listen live – Lunch with Pippa Hudson is broadcast weekdays between 13:00 and 15:00 (SA Time) https://www.primediaplus.com/station/capetalk Find all the catch-up podcasts here https://www.primediaplus.com/capetalk/lunch-with-pippa-hudson/show-podcasts/lunch-with-pippa-hudson/ Subscribe to the CapeTalk daily and weekly newsletters https://www.primediaplus.com/competitions/newsletter-subscription/ Follow us on social media: CapeTalk on Facebook: www.facebook.com/CapeTalk   CapeTalk on TikTok: www.tiktok.com/@capetalk   CapeTalk on Instagram: www.instagram.com/capetalkza  CapeTalk on X: www.x.com/CapeTalk  CapeTalk on YouTube: www.youtube.com/@CapeTalk567  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Den 3 april 2025 spelade vi in inför publik för allra första gången. Platsen var ett 150 år gammalt hus på Stigbergsliden i Göteborg, idag hem för kreatörer, frilansare och nytänkare. Bland ballonger och nervös förväntan samlades ett gott gäng för att diskutera ett efterlängtad ämne – kreativitet!Med oss på scen hade vi John Petersson från Creative Database samt Emmy Karnerud, kaospilot, processledare och facilitator, omnämnd i avsnitt 21 där vi pratar om problemlösning. Emmy fick leda oss – och publiken – genom tankar, övningar och exempel på hur kreativitet faktiskt fungerar i praktiken.Vi pratar om skillnaden mellan kreativitet och innovation – och varför båda behövs, samt hur man kan skapa kreativa kulturer i startups och scaleups.Det här är ett samtal för dig som bygger, leder eller driver utveckling i bolag, team eller projekt – men också för dig som undrat varför det ibland känns så svårt att "vara kreativ på beställning". Stort tack till alla som var med i rummet denna kväll!Scaleuppeffekten syftar på den klassiska ketchupeffekten: först kommer knappt något, plötsligt väldigt mycket. Ett ungt bolag möter vanligtvis en kaotisk början, sedan perioder av långsamma eller knappt märkbara framsteg. Tills en dag där, om du har tur och rätt timing, känns det som att allt händer på en gång.I Scaleupeffekten Podcast dyker vi ner i alla delar som rör bolagsbyggande och organisationsutveckling. Vi dissekerar bl.a. ämnen som försäljning, ledarskap, marknadsföring, HR, mänsklig motivation, varumärken, företagskultur, PR och många fler - allt med fokus på att få dig som är engagerad i ett eller flera startups/scaleups (ägare, ledare, medarbetare eller hangaround) att inspireras och reflektera över din roll, din organisation och de utmaningar som du och ni står inför. I samtalen blandas forskning, best practice, personliga erfarenheter och analyser av de senaste trenderna. Vi hoppas att det både ska ge dig svar och skapa nya frågor!

Elisabeth Lundberg levde länge ett ganska vanligt liv. Karriär, barn och en ganska normal relation till alkohol. Tills den dagen då den plötsligt inte var så normal längre... För en dag så märkte hon hur drickandet började tära på henne. Bakfyllorna blev hemska och hon kände sig trött, sliten och hennes kreativitet började ta skada. Alkoholen tog över hennes liv helt enkelt. Men hur hanterar man det? När man upptäcker att det kanske inte är hållbart längre? Och är det verkligen ett alternativ att leva hela nykter?Denna inspirerande kvinna har gjort sig ett namn på sociala medier med sin härliga energi och hälsosamma livsstil. Och i detta avsnitt så berättar hon om hennes stora och livsavgörande vändning. Vad som hände, varför det skedde, insikter som kom med det, vilka de största utmaningarna har varit och alla sidovinster som hon fått under resans gång. Ett väldigt fint avsnitt med en varm och klok kvinna som har mycket att dela med sig av. Tack Elisabeth för att du kom förbi podden och inspirerade!Denna podcast görs i samarbete med www.ageraglobal.se - Sveriges bästa beroendevård! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet får vi besök av ingen mindre än Andreas Guiance, en av hjärnorna bakom Tyngre. Vi snackar om resan han och Alex gjort – från att bygga upp ett av Sveriges största plattformarna inom träning och nutrition.till att navigera företagarlivet då och nu.   Men vi går också in på vårt eget vägskäl… Varför valde vi att byta namn och ta Ash & Slay Podcast i en ny riktning? Vad låg bakom beslutet att lämna Tyngre? Det här är första gången vi berättar allt.   Utöver det snackar vi företagande då och nu, lärdomar från att bygga varumärken och vikten av att våga satsa på sin grej. Ett avsnitt du inte vill missa!   Det här vill du inte missa. Lyssna nu!

Att etablera uppfattningen att återvinning är bra för miljön var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen. David Jonstad talar om vår sopsortering som symptombehandling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-02-05.Det var år 2009 när jag och min vän klev ut genom hissen på högsta våningen i en av Stockholms skyskrapor. Vi var i färd med att starta en tidskrift om klimat- och hållbarhetsfrågor och sökte finansiärer. Min vän hade framgångsrikt minglat upp en miljöengagerad direktör för ett stort bolag och nu hade vi fått audiens. Allt verkade lovande. Tills frågan om återvinning dök upp. Direktören berättade entusiastiskt om en återvinningscentral i närheten av hans lantställe dit köerna ringlade långa. Det var nästan som en folkfest på lördagarna när alla kom med sina bilar och släp fyllda av saker att slänga. Jag kunde inte låta bli att fråga om han tyckte detta var bra eller dåligt. Han förklarade förnärmat att det självklart var något bra. Tänk så mycket resurser som återvanns! När jag försynt påpekade att det väl måste ses som ett problem att folk skaffar sig så mycket saker som de sedan slänger skar sig samtalet. Jag insåg då att jag brutit mot ett heligt förbund mellan miljörörelse, politiker och näringsliv – en uppfattning som alla parter delade: återvinning är bra för miljön.Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp.Sedan dess har en del hänt som utmanar denna uppfattning. Trots att återvinningsbehållarna ofta är så fulla att man måste kämpa för att knöla ner sina sorterade sopor i dem, så är det somligt som vägrar att försvinna. Närmare bestämt plasten. Den är över allt. Den förenar sig till nya kontinenter som guppar runt i världshaven. Den bryts ner till mikroskopiska bitar och tas för mat av allehanda havsorganismer som för in plasten i den marina näringskedjan. Det finns mer plast än plankton i havet och om inom några decennier mer plast än fisk. Detta syntetiska stoff finns även i vattnet vi dricker och maten vi äter.Plasten har koloniserat våra liv.Ändå är det som väcker starkast känslor – och som placerar plasten i den politiska skottgluggen – inte detta, utan hur plasten koloniserar andras liv.I ett av de första numren av den där tidskriften – som vi för övrigt finansierade på egen hand – publicerade vi fotografier av döda albatrosser, tagna på en ö mitt i Stilla havet. Dessa bilder av fotografen Chris Jordan har sedan dess kommit att bli närmast ikoniska. På bilderna ses de gråa, halvt nedbrutna, fågelkropparna rama in ett maginnehåll som är märkligt färgglatt. Dödsorsaken är plast.Fåglarna har inte bara stoppat i sig hundratals plastpinaler själva, men också matat sina ungar med dem. Skärvor har skurit sönder fåglarna inifrån. Giftiga ämnen har tagits upp i magsäcken. I vissa fall har magarna varit så fulla av plast att någon mat inte har fått plats.I Storbritannien talas det om Blue Planet-effekten. Vågen av vämjelse och ilska som följt efter ett avsnitt av BBC:s populära naturfilmserie där fokus sattes på plastens naturpåverkan och som bland annat innehöll en hjärtskärande scen med en havssköldpadda intrasslad i en härva av plastavfall.Ju mer vi återvinner, desto mer fylls vår värld av skräp. Något är knas. Vad det är klarnar när jag läser om plastens historia i en lång essä i The Guardian, om återvinningsekonomins brutala strukturförändringar i Financial Times och om forskningen kring plastens effekter. Människans förhållande till plast är ett mikrokomsos av den stora konflikten mellan människa och natur, liksom vårt valhänta sätt att hantera denna.en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus [...] så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner.Det var under efterkrigstiden som bergen av plast och annat skräp började att växa. Fram till dess hade avfallet mest utgjorts av organiskt material och utmaningen var då mer logistisk – att låta det förmultna någon annanstans än på städernas gator. Glas- och metallbehållare betraktades som så värdefulla resurser att de återanvändes till nära hundra procent.Den första varianten av plast, bakelit, tillverkades i början av 1900-talet när kemister upptäckte ett sätt att få avsättning för en biprodukt från oljeindustrin. Till en början fanns inte så många användningsområden, men nya former utvecklades och under andra världskriget fick plasten sitt genombrott när den blev material i tusentals delar av det amerikanska krigsmaskineriet. När kriget var slut stod det klart för de stora oljebolagen vilken kommersiell potential som fanns i plasten och bolagen delade upp marknaden mellan sig. Sakta men säkert började det nya moderna materialet att ersätta gammeldags saker som glas, bomull och papper. Med tiden blev plasten så billig att den ofta slängdes bort så fort den fyllt sin funktion.På 1970-talet hade slit och släng-kulturen etablerat sig och den växande mängden plastavfall blivit ett problem så stort och dyrt att politikerna var tvungna att agera. Runt om i USA gjorde myndigheterna försök att förbjuda försäljningen av olika plastartiklar. Alla försök stoppades av industrin som till en början slogs med näbbar och klor mot all lagstiftning. Men snart insåg man att detta skulle vara omöjligt i längden och en allians av olje- och kemikalieföretag valde i stället en mer långsiktig och framför allt smartare strategi. Den bestod i att skifta fokus – från producenterna till konsumenterna – så att problemet med plasten kom att handla om oansvariga individer som skräpade ner. Man finansierade organisationer och reklamkampanjer, till en början hade man miljörörelsen med på tåget. Företagen lanserade också idén om sopsortering. Om hushållen bara kunde stoppa sitt skräp i rätt behållare lovade förpackningsindustrin att återvinna dem.Snabbspola fram till våra dagar och en värld som inte vet vad den ska ta sig till med all plast, vare sig den återvunna eller den som sprids i naturen. Det är inte bara det att det är så fruktansvärt mycket – hittills har det producerats omkring ett ton plast per person – men också att ingen längre vill veta av den. Av den tiondel som sopsorterats har Kina tidigare köpt upp det mesta, men eftersom plaståtervinning är en så skitig process med stora skador på hälsa och miljö har man slutat med det. Som en följd har priset på plastavfall sjunkit som en sten och i städer världen över ansamlas den sopsorterade plasten i väntan på bättre tider.Som så ofta kokar det ner till att problem inte försvinner om man bara behandlar symptomen, men struntar i orsakerna. Man minskar exempelvis inte klimatutsläppen genom att tillverka en elbil, om ni förstår vad jag menar. Men det är så dags att ta itu med orsakerna när problemen blivit helt integrerade i våra liv. Detta gäller oljan och det gäller dess biprodukt, plasten. Detta är också vad olje- och kemiföretagen insåg redan för femtio år sedan: Att etablera uppfattningen att ”återvinning är bra för miljön” var ett smart sätt att legitimera plastens erövring av världen.Stephen Buranyi beskriver i The Guardian plastproblemets paradox: Ju större vi inser att problemet är, desto villigare är folk att agera. Men ju mer vi agerar, desto mer olösligt framstår problemet på grund av dess enorma omfattning. Hindren, skriver Buranyi, är de samma som för alla andra miljökriser: en oreglerad industri, en globaliserad värld och vår egen ohållbara livsstil.Man skulle kunna lägga till ytterligare en sak: självgodheten hos miljöengagerade med en osund förkärlek för symptombehandling.David Jonstad, författare och journalist

Oliver Sacks, neurolog och bästsäljande författare, blev känd redan på 1980-talet. Men han väntade tills han var över 80 innan han berättade sanningen om sitt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Oliver Sacks var älskad över hela världen för sitt speciella sätt att skriva om personer med ovanliga hjärnor, bland annat i boken Uppvaknanden och Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt.Det är tio år sedan han dog men hans arv lever vidare. Nu är han aktuell igen, för en ny bok med hans brev som kommit ut postumt, och för en tv-serie som just nu visas i Sverige. Och både i den senaste boken och hans självbiografi som kom strax innan han dog får lära känna sidor av honom som han höll hemliga i hela livet.Lena Nordlund träffade Kate Edgar, VD för Oliver Sacks Foundation i New York, som jobbade med honom i 30 år och kanske är den som kände honom bäst.Reporter: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

I det här avsnittet av Scaleupeffekten pratar Fredrik, Elin och Sara om stress, prestation och hur vi kan hitta en hållbar balans i arbetslivet.I detta avsnitt diskuterar vi stressfaktorer. Hur påverkar sömn, rörelse, skärmtid, relationer och skratt vårt välmående? Fredrik delar insikter från sin tid i tillväxtbolag, Elin reflekterar över gränsen mellan prestation och återhämtning, och Sara bjuder på konkreta strategier för att minska mental belastning.Lyssna för att få insikter om hur du kan:Hitta balansen mellan jobb och återhämtningHantera självkritik och negativa tankemönsterStrukturera vardagen för mindre stress och mer fokusScaleuppeffekten syftar på den klassiska ketchupeffekten: först kommer knappt något, plötsligt väldigt mycket. Ett ungt bolag möter vanligtvis en kaotisk början, sedan perioder av långsamma eller knappt märkbara framsteg. Tills en dag där, om du har tur och rätt timing, känns det som att allt händer på en gång. I dessa sällsynta ögonblick måste du få ut det mesta av varje del av ditt företag och din organisation - något som är lättare sagt än gjort.I Scaleupeffekten Podcast dyker vi ner i alla delar som rör bolagsbyggande och organisationsutveckling. Vi dissekerar bl.a. ämnen som försäljning, ledarskap, marknadsföring, HR, mänsklig motivation, varumärken, företagskultur, PR och många fler - allt med fokus på att få dig som är engagerad i ett eller flera startups/scaleups (ägare, ledare, medarbetare eller hangaround) att inspireras och reflektera över din roll, din organisation och de utmaningar som du och ni står inför. I samtalen blandas forskning, best practice, personliga erfarenheter och analyser av de senaste trenderna. Vi hoppas att det både ska ge dig svar och skapa nya frågor!

När är festen slut? Och hur vet man egentligen det? Hur känns det att dricka emot sin egen vilja? Och vad gör det med en människa egentligen? Hur kan man gå ifrån att vara en orolig, spretig och "dampig" tjej till att bli en lugn, harmonisk och trygg kvinna? Hur går en sån förvandling ens till?! Ja, ni kan få en ledtråd... Det handlar om tillfrisknande.Elisa Wase har gjort sig ett stort namn på sociala medier genom sin galna energi och sin öppenhet om sin resa mot nykterhet. Men faktum är att hon aldrig har gästat en enda podcast...Tills nu. Så därför känns detta väldigt kul och hedrande! Extra kul också eftersom att ni är många som har önskat henne som gäst!Tack för din ärlighet och tack för ditt mod Elina! Detta avsnitt kommer att hjälpa väldigt många människor där ute, framförallt många unga tjejer! Och fortsätt nu att vara den grymma förebild som du är för du gör verkligen skillnad! HEJA DIG! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alla problem har lösningar – men är det alltid rätt lösning vi hittar? I det här avsnittet utforskar Elin Hartelius, Sara Öhman och Fredrik Malmström vad som egentligen krävs för att lösa problem på kort och lång sikt. Vi pratar om kaospiloter, Silicon Valley och varför de bästa idéerna ofta kommer när vi slutar leta efter dem. Fredrik fick en insikt och ringde en vän för att lösa uppgiften.Scaleuppeffekten syftar på den klassiska ketchupeffekten: först kommer knappt något, plötsligt väldigt mycket. Ett ungt bolag möter vanligtvis en kaotisk början, sedan perioder av långsamma eller knappt märkbara framsteg. Tills en dag där, om du har tur och rätt timing, känns det som att allt händer på en gång. I dessa sällsynta ögonblick måste du få ut det mesta av varje del av ditt företag och din organisation - något som är lättare sagt än gjort.I Scaleupeffekten Podcast dyker vi ner i alla delar som rör bolagsbyggande och organisationsutveckling. Vi dissekerar bl.a. ämnen som försäljning, ledarskap, marknadsföring, HR, mänsklig motivation, varumärken, företagskultur, PR och många fler - allt med fokus på att få dig som är engagerad i ett eller flera startups/scaleups (ägare, ledare, medarbetare eller hangaround) att inspireras och reflektera över din roll, din organisation och de utmaningar som du och ni står inför. I samtalen blandas forskning, best practice, personliga erfarenheter och analyser av de senaste trenderna. Vi hoppas att det både ska ge dig svar och skapa nya frågor!

Michael Bok drömde om att hitta en sällsynt havsmask med unika ögon, som han bara sett en enda av, för många år sedan. Han hade nästan gett upp, då han plötsligt såg tusentals i ett youtube-klipp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 20240925.Det handlar om en sorts havsborstmaskar, som är så ovanliga att de bara har ett vetenskapligt namn. Men bland synforskare är alciopider intressanta för att de har så stora ögon. Men samtidigt är de sällsynta och ömtåliga och nästan omöjliga att hitta eftersom de är genomskinliga och lever långt ut i havet. Sist någon skrev en vetenskaplig artikel om dem var på 1970-talet.Michael Bok, forskare vid Lunds universitet, hade sett en enda individ, 2015, vid Stora Barriärrevet. Men nästan gett upp hoppet om att hitta fler. Tills ett youtube-klipp med tusentals poppade upp i hans flöde.Lena Nordlundlena.nordlund@sr.se

Hur följer vi upp på ett sätt som faktiskt gör skillnad? I detta avsnitt pratar Fredrik, Sara och Elin om balansen mellan data och känslor, vikten av processmål och hur vi kan skapa en uppföljningskultur som driver utveckling – både i företag och i livet. Fredrik försöker koppla ihop historiska händelser med modern forskning, Sara reflekterar över sin egen självskattningsmodeller och ger konkreta tips kring uppföljning av sociala medier. Elin delar sina tankar kring utveckling och balansen mellan hårda siffror och mjuka värden.Scaleuppeffekten syftar på den klassiska ketchupeffekten: först kommer knappt något, plötsligt väldigt mycket. Ett ungt bolag möter vanligtvis en kaotisk början, sedan perioder av långsamma eller knappt märkbara framsteg. Tills en dag där, om du har tur och rätt timing, känns det som att allt händer på en gång. I dessa sällsynta ögonblick måste du få ut det mesta av varje del av ditt företag och din organisation - något som är lättare sagt än gjort.I Scaleupeffekten Podcast dyker vi ner i alla delar som rör bolagsbyggande och organisationsutveckling. Vi dissekerar bl.a. ämnen som försäljning, ledarskap, marknadsföring, HR, mänsklig motivation, varumärken, företagskultur, PR och många fler - allt med fokus på att få dig som är engagerad i ett eller flera startups/scaleups (ägare, ledare, medarbetare eller hangaround) att inspireras och reflektera över din roll, din organisation och de utmaningar som du och ni står inför. I samtalen blandas forskning, best practice, personliga erfarenheter och analyser av de senaste trenderna. Vi hoppas att det både ska ge dig svar och skapa nya frågor!----------LänkarThe CAT-kit: A Revolutionary Communication ToolScaleuppeffektenDela gärna din feedback till hej@scaleupeffekten.seScaleupeffekten Podcast produceras av Silverdrake Förlag----------Följ ossScaleupeffekten på Linkedin | InstagramSara Öhman på Linkedin | InstagramFredrik Malmström på Linkedin | InstagramElin Hartelius på Linkedin | Instagram Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett litet tema (med lång rubrik) smyger sin in: ”Killar Vars Rövhålighet De Inte Kan Ställas Till Svars För Ty Alla Deras Handlingar Bara RÅKAR Drabba Dem Och Det Är ALLA ANDRAS FEL” En lyssnare upplever att hon får för lite bekräftelse i sin relation och partnern känner sig kritiserad. Hur ska hon veta om hennes krav är rimliga? Niki råkar outa JTs könsorgan. Frejas fru är den eviga ungdomen. De fem kärleksspråken behöver tyvärr nämnas. __________________ Tack till våra patienter, ni är UNDERBARA!! Bidra till Heteroakutens fortsatta existens genom att bli vår patient: www.patreon.com/heteroakuten Du blir vår stammispatient och får tillgång till material såsom många fler livepoddar, bonusavsnitt, musik, ölrecept, livepoddar, rabatt på merch och annat vi hittar på. Du kan även bli en högaktad STALKER för endast 25 kr i månaden för att stötta vårt arbete – även då får du tillgång till våra bonusavsnitt. __________________ För att lyssna på allt gött ni hör i våra avsnitt, följ världens längsta spellista HETEROAKUTEN GREATEST HITS på Spotify. Uppdateras efter VARJE avsnitt! open.spotify.com/playlist/7qdONgO…0kTx-O8dlL47L5Iw __________________ Heteroakuten är Niki Yrla och Freja Holmberg Nytt avsnitt släpps varannan onsdag. Maila dina relationsfrågor till heteroakuten@gmail.com och följ oss på Instagram där vi kort och gott heter: heteroakuten Produktion, originalmusik och ljudmix: Niki Yrla

21 åriga Rebecca flyr från sin väsentligt mycket äldre ”pojkvän” och, som man säger inom BDSM, master. För att få ett besöksförbud åker hon till polisen och berättar hur hon haft det, men det hon berättar är nästan svårt för polisen att tro på. Tills hon nämner namnet Jennifer Paxton, då reagerar polisen. Jennifer har varit saknad i över ett år. tw: sexuellt våld, tortyr, sexuellt våld mot barn Varje torsdag släpper vi ett Bonusavsnitt! Prenumerera på dem här --> https://plus.acast.com/s/vadblirdetformord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna är inlagd på en psykiatrisk avdelning när en sjuksköterska vill göra en undersökning av hennes underliv. Efteråt förstår Anna att det var ett övergrepp och sjukhuset gör en polisanmälan. Men ord står mot ord. Tills ytterligare en kvinna anmäler att hon råkat ut för samma sak. Fotnot: Anna är ett fingerat namn. Avsnittet har gjorts tillsammans med Arbetarbladet. Reporter på Arbetarbladet: Stina Dahle. Producent/programledare: Evalisa Wallin. Musik, ljudläggning och mixning: Patricio Samuelsson. Ansvarig utgivare för Krimstad är Anders Nilsson. Avsnittet producerades våren 2025. Krimstad på instagram. Krimstad säsong 3 är ett samarbete mellan Arbetarbladet, Blekinge Läns Tidning, Falu-Kuriren, Gefle Dagblad, Helsingborgs Dagblad, Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan, Nacka Värmdö Posten, Nerikes Allehanda, Norrtelje Tidning, Skånska Dagbladet, Sundsvalls Tidning, Tidningen Ångermanland, Ystads Allehanda.

"Depression ser ut så här. Du väljer att ta vänster i korsningen tills du inser att du inte känner någonting längre. Du kan ha jättemycket kunskap om hur man egentligen borde göra, men känner inte för det i stunden. Tills det är försent."

Dynamite på Jimmy Havocs tid, Smackdown bokad på en höft och Karrion Kross våfflade hår. Vi fick debuten av Pentagón Jr. El Zero Miedo Dark Oscuro, (kär Penta har alla namn). Och så minns vi gången då Austin Gunn var den enda som inte gjorde en Canadian Destroyer. Fullsmetad show! 00:00 WWE hjärta TNA 04:02 AEW är TNA 09:50 Corey Graves 17:04 WWE-spelaren på Netflix 18:11 Smackdown 29:15 RAW 47:00 Dynamite

➡︎ The Jubal Show’s Dirty Little SecretWhen you have something weighing on your mind, and need to get it out there into the world. You confess it. In this case you confess it publicly, and still yet anonymously. What's your dirty little secret? Let us know you have a Dirty Little Secret of your own here: https://forms.gle/bLGZENWcGXaK9Jcs7======This is just a tiny piece of The Jubal Show. You can find every podcast we have, including the full show every weekday right here…➡︎ https://thejubalshow.com/podcasts======The Jubal Show is everywhere, and also these places: Website ➡︎ https://thejubalshow.com Instagram ➡︎ https://instagram.com/thejubalshow X/Twitter ➡︎ https://twitter.com/thejubalshow Tiktok ➡︎ https://www.tiktok.com/@the.jubal.show YouTube ➡︎ https://www.youtube.com/@JubalFresh ======Meet The Jubal Show Cast:====== Jubal Fresh - https://jubalshow.com/featured/jubal-fresh/ Nina - https://thejubalshow.com/featured/ninaontheair/ Victoria - https://jubalshow.com/featured/victoria-ramirez/ Brad Nolan - https://jubalshow.com/featured/brad-nolan/ Sharkey - https://jubalshow.com/featured/richard-sharkey/ See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kan en märklig roman och ett sjukhus som aldrig blev byggt förklara vad Venedig egentligen är? Kulturredaktionen Mattias Berg försöker förstå en flytande stad byggd på drömmar och mardrömmar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes första gången i september 2020. Jag blundar och försöker föreställa mig en värld utan Venedig. När det inte längre är ett minne blott, ens ett minne av ett minne, utan bara en myt. Någonting man söker efter med alla arkeologins framtida spetsmetoder, diktar och fantiserar om, eller mest skrattar åt. Som skapar rättshaverister och monomaner, likt barockmänniskan Olof Rudbeck den äldre i sin jakt på Atlantis. Och så småningom något kommande sekels största kulturnyhet – om och när staden återupptäcks under lager på lager av tid. Som skeppet Wasa eller Pompeji. Och Venedig är ju en så paradoxal plats, både dröm och mardröm, inneslutna i varandra. Vattnet utgör dess förutsättning och på samma gång dess största risk. Långsamt gröper det ur staden underifrån, när det inte svämmar över alla bräddar. I ett tragikomiskt försenat projekt har det spenderats miljarder med euro på jättelika fällbara dammportar mot kommande flodvågor. Dessutom hotas staden å ena sidan av för mycket turism – inte minst genom de monstruösa kryssningsfartygen – och å andra sidan av för lite turism; som under Corona-pandemin 2020. Nästan ingen expert ger staden mer framtid än historia. Ändå har nog många av oss svårt att riktigt ta in domedagsprofetiorna. Tills motsatsen bevisas väljer vi väl att i stället se Venedig som ett slags mirakel: något som kommer att fortsätta trotsa naturlagar och logik. Miraklet finns också liksom inbyggt i fundamentet. 30 miljoner träpålar, en veritabel uppochnedvänd skog, har behövt förankras i lerbotten för att hålla staden på plats i Adriatiska havets strömma bukt. Inför allt detta står besökaren storögd och lätt handfallen, även författarna söker efter orden. ”Venedig går inte att jämföra med något annat än sig själv”, skriver Goethe. ”Det är en stad gjord enbart av undantag, hinder, motsägelser, inkongruenser, obefintligheter”, skriver Italo Calvino. Hans gåtfulla roman ”De osynliga städerna” från 1972 består av ett antal korta stycken om drömda, eller ”osynliga” om man så vill, städer. Den som berättar är den italienske resenären Marco Polo. Den som lyssnar, och kommenterar, är den mäktige härskaren Kublai Khan – vid vars kinesiska hov Marco Polo vistades under slutet av 1200-talet. Och det speciella med alla historier är att de egentligen skildrar aspekter av och en samma stad. Efter Marco Polos egendomliga skrönor om platser med namn som Zoe, Maurilia eller Valdrada, menar Kublai Khan att det bara återstår en enda stad att berätta om: Venedig. ”Vad annat tror du att jag har talat med dig om?”, säger Marco Polo då. ”Men jag har aldrig hört dig uttala dess namn.” ”Varje gång jag beskriver en stad säger jag något om Venedig”, svarar Marco Polo. I boken ”The Venice Variations”, Venedigvariationerna, från 2018 använder sig den brittiska arkitekturprofessorn Sophia Psarra av just Calvinos roman för att beskriva staden. Hon menar att det finns tydliga paralleller mellan kompositionen av ”De osynliga städerna”, där del läggs till del medan helheten blir allt mindre begriplig, och Venedigs själva struktur. Och hennes originella studie fokuserar varken på kanaler eller träpålar. Inte heller på stadens undergång, utan dess födelse och fortlevnad. Hur den faktiskt skapades – mentalt, socialt, strukturellt. Med hjälp av klassisk konst, äldre kartor och nya egna modeller visar Psarra även i bild hur Venedig blev ett praktexempel på en stad som växer fram organiskt ur ett nätverk av mindre gemenskaper. Detta trots att de hundratals små öar och samhällen som vid 400-talet efter Kristus började uppgå i stadsbildningen hade stark lokal prägel. Inte enbart egen kyrka utan också särskilda helgon, högtider och visst självstyre. Det mest naturliga gemensamma var förstås vattnet. Enligt Psarras noggranna undersökning låg 94 procent av respektive samhälles torg inom 50 meter från en kanal. Men kanske var en annan sammanhållande faktor än starkare: Myten om Venedig. En serie föreställningar som, med rätt eller orätt, från och med renässansen skapade idén om just detta som platsen för det realiserade Utopia. Och när Venedig på 1500-talet började tappa sin position som militär stormakt, Medelhavets härskare, tog myten vid. De berömda konstnärernas skildringar av glittrande kanaler och glänsande kupoler gjorde ju sitt. Men staden blev även ett centrum för den nyupptäckta boktryckarkonsten – och inte minst de praktfulla kartorna samverkade med måleriet för att framhäva just bilden av Venedig. Vid den här tiden hade staden också tio teatrar, skriver Sophia Psarra. Dessutom användes ett slags flytande tablåer på vattnet och på Markusplatsen uppfördes regelbundet offentliga skådespel. Hela området bands ihop till ett slags svävande spektakel, där dröm och verklighet blev allt svårare att separera. Karnevalen, som under kommande sekel kunde pågå halva året, bidrog givetvis till att ytterligare förstärka den känslan. Psarra tar också hjälp av två liksom imaginära verk för att beskriva Venedig. Förutom Calvinos roman även den schweiziske arkitekten Le Corbusiers storslagna planer på ett avantgardistiskt sjukhus i Venedig. Det var konstruerat enligt liknande princip som ”De osynliga städerna”, med cell efter cell i en närmast biologiskt komplex organism. Och till skillnad från många av hans byggnader – modernistiskt renskalade, fristående – skulle nyskapelsen bäddas djupt in i Venedigs omgivande historiska arkitektur. Men symptomatiskt nog kunde skisserna aldrig realiseras. Le Corbusier avled 1965, någonstans under processen från idé till verklighet. Så sjukhuset förblev ett bländverk – liksom, på sätt och vis, hela den här staden. Jag blundar igen, ser långt i fjärran en man stå framför en folkmassa och peka ned i vattnet. Kanske är det platsen för den kommande utgrävningen, djupt nere under lerbottnen: exakt där han är övertygad om att det mytiska ”Venedig” en gång fanns. Eller så var det i stället där som de nya dammportarna stängdes. Vilket räddade staden från den absolut största flodvågen hittills. Förgäves försöker jag att avgöra vilket, höra vad som sägs, tolka reaktionerna. På det här avståndet är bara mannens stora gester möjliga att urskilja. Ett antal silhuetter lösgör sig så småningom ur massan. Några sätter sig på knä vid vattnet – kanske i bön, eller för att kunna se bättre ned under ytan. Andra skakar häftigt mannens hand. Och när jag öppnar ögonen försvinner hela scenen, både drömmen och mardrömmen om Venedig. Men i verkligheten står hon ju kvar där i all sin lätt apokalyptiska skönhet. Rosig, gisten, glänsande av feber och finess. Hon som genom historien kallats La Serenissima, den mest rofyllda. Vilket nuförtiden, med horderna av turister och hoten mot hela hennes existens, mest låter som bitter ironi. Venedig är inte heller Den eviga staden – utan mer dess motsats: den tillfälliga, slumpmässiga, motsägelsefulla. Som nu ändå stått och levt i 1600 år. Det är väl ett mirakel så gott som något. Mattias Berg, medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktion.

Under onsdagen kommunicerades att Kalmar FF:s sportchef Jörgen Petersson avslutar sin anställning i föreningen. Nu startas en tillfällig sportgrupp bestående av Peter Swärdh, Jens Nilsson, Festim Pasho och Sebastian Hultman. För att ge er en djupare inblick i hur arbetet fortlöper runt sporten släpper vi idag ett nytt podcast-avsnitt med Peter Swärdh och Jens Nilsson som ni kan lyssna på via nedanstående länk. Podcasten går att lyssna på via Spotify, Apple Podcaster och Podbean.

Hej alla fina lyssnare, Idag möter vi Filip Wennesjö. I hans arbete som Mental Coach och Breathwork Instruktör hjälper han främst män att komma i bättre kontakt med sig själva. Vi pratar om Filips resa till där han står idag och han berättar mer om vad som händer på deras retreat för män. Filip var tidigare på en plats i livet där han kom till en punkt då han inte längre ville leva. Han dövade sina känslor på flera olika sätt. Tills en dag då hans inre viskade "hitåt istället". Hans intuition pockade på hans uppmärksamhet så mycket att det var dags att lyssna. Han arbetare tidigare som Byggingenjör och besiktningsman men insåg en dag på jobbet att han behövde ändra riktning helt på sitt liv, för att finna en större meningsfullhet och börja leva i kontakt med sig själv.  Idag kommer vi bland annat prata om: Vad driver Filip i hans arbete? Hur kan vi med rätt verktyg skapa ett bättre mående?  Vad kan det få för konsekvenser av att inte lyssna på sitt inre?  Hur kan vi börja bli mer sanna mot oss själva och leva efter våra värderingar? 

Okej, låt mig börja med att säga att detta avsnitt är lite som en restfest – ni vet, när man rotar igenom kylskåpet och hittar två små matlådor som inte riktigt passar ihop, men man ändå tänker: "Äh, det här funkar nog tillsammans." Det här avsnittet är nämligen resultatet av två korta avsnitt jag spelade in för länge sedan, men som aldrig fick se dagens ljus. Tills nu! Varför, frågar ni kanske? Jo, jag håller på att byta poddplattform och detta är typ mitt testavsnitt. Men istället för att göra något tråkigt och tekniskt, tänkte jag att ni lika gärna kan få ta del av dessa aldrig tidigare släppta inspelningar om man inte varit Patreon medlem. Ta det här avsnittet med en nypa salt – eller en hel näve – för det är ett test, men jag hoppas ändå att ni får en skön lyssnarupplevelse. Och vem vet, kanske är det här början på en helt ny genre: svensk folklore möter science fiction. Varsågoda och lyssna! Låt mig veta vad ni tycker – och om ni tror att Näcken egentligen är en alien.

Han var intolerant mot faktafel, men kunde konsten att skratta åt perfekta byxor. Jenny Teleman minns en sträng humanist till far och hans sista protest mot en obildad omgivning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Hej.” Det blev det sista ord min pappa sa i livet. Till mig. Det känns som en kafferast sedan. Eller ett halvsekel eller en hösttermin ungefär. Sensommar var det i alla fall. Eller sommar och sommar, sen och sen, ganska oprecist som period betraktat. Min pappa dog i den trettioåttonde årstiden skulle man också kunna säga. Om man använder den japanska mikrokalendern. Och varför skulle man inte göra det? Den delar in året i inte mindre än sjuttiotvå förunderligt pregnanta poetiska årstider på bara ett par dagar vardera.Augusti blir då detta8–12 augusti: Svala vindar blåser.13–17 augusti: Kvällscikadorna sjunger.18–22 augusti: Tät dimma glesnar.Så håller den på. Den är så vacker den där gamla högkoncentrerade naturalmanackan att man skulle kunna läsa hela och bara köra programslutjingeln och alla skulle var lyckliga med det. Men nu skulle det ju handla om ett mer svävande ”Hej”. Så. Har varit väldigt glad hela tiden att jag hann upp till sjuksängen på Karolinska den 17 augusti, i trettioåttonde årstiden, så att jag fick detta, den noggranne ordmannens rosslande glada hej genom ciggpajade lungor. För det kom inget mer sen. Jag var sist in på salen så möjligen hade han rosslat nåt med familjen före dess. Men sista ordet blev bara denna lilla vaga, heta hälsning till mig. Det sista denne bildade sure konstkritiker gjorde däremot, det gjordes en bit in i hans döende förmiddag och var likt honom. Nämligen att höja armen ur sjuksängen i protest. Mot sina åldrande barns och okunniga barnbarns desorientering i svenska historien, ett sista frustrerat vift mot slapp tidsuppfattning.Ty absolut minimum för att överhuvudtaget bli tagen på allvar som människa av denne dryge humanist var nämligen att inte på ett larvigt sätt vingla runt i historieboken, och helt avgörande var att kunna pricka in när Karl XII levde och dog. Detta hängde helt ihop med en nästan fnissig förälskelse i hans likfärd. Nämligen konstnären Gustaf Cederströms dramatiska, detaljdyrkande gråpompafantasi, den från 1884 som hänger på Nationalmuseum. För att stå och titta på den jättemålningen med sina sorgsna jägare och konungen med bandage över pannan och sen inte veta var liket placerade sig i konungalängden, det var precisionslättja enligt honom. En historiestarr som dömde dig halvblind för all konst, överallt, alltid, vilket man borde bli retad hårt och länge och noga för. Vilket man blev. Många var det som föll på ”Karl XII 1682–1718”-testet. Konsekvensen blev att farsan såklart hade noll kompisar. Men det fick det vara värt.En attityd till tid detta som då också kom att prägla hans allra sista handling. Den kom senare än hans allra sista ord. För efter hans rosslande kärlekshej till mig denna sommarmorgon satt vi andra och diskuterade författaren Fredrika Bremer som väl levde nån gång mitten av 1700-talet, in på 1800-talet, eller hängde hon med ända in mot sekelskiftet 1900? Medan han föll i halvkoma bredvid, för vad gör man? Tills han bara lyfte armen, ur sin vita sjukhusskjorta, flaxade orimligt irriterat med kritikerfingrarna i den enda nu fungerande handen i en gest som bara kunde betyda: ”Fredrika Bremer, född 1801, död 1865”. Idioter. Kanske en deciliter syre kvar. Så det blev det sista han gjorde: Fixa lite med epok-yrseln kring Fredrika Bremer. Och då gillade han inte ens Fredrika Bremer. Inte alls som han gillade till exempel Carl Larsson. Eller Cederström. Men han gillade mig. Så kan det bli.Han var inte bara sur dock. Ofta grät han av ren förnöjelse över saker som helt enkelt bara var bättre förr. Så det sista vi gjorde tillsammans var att gråta över extra välgjorda vinterkläder. På den allra sista utställningen vi såg ihop, Nordiska Museets ”Om livet i arktiska områden genom tiderna”. Långt inne i den, i en mjukt upplyst monter med mindre harpuner, hängde ett par enorma handsydda antika isbjörnspälsbyxor. Eller nej, inte byxor – ett hårblankt maktslott till benkläder var de. En skulptur av självförtroende till skrädderi, långt före varje industriell idé om dubbelskiktade termolager. Troligen de varmaste byxor som någonsin gjorts! Efter dessa byxor behövdes inga andra byxor! väste han och skrattgrät som han brukade när nåt verkligt tidlöst dök upp. För det gillade han också. Tidlöst. Onödigt att tidsbestämma på grund av bäst konst helt enkelt. Som till exempel Goyas svartglödande krigsskildringar, eller som här, där vi stod inför början och slutet för alla byxor. Sen grät vi lite av lycka.Det blev alltså det sista vi gjorde mer tillsammans.De sista presenterna blev de som rann ur hans hylla med konstböcker jag tömde sen. Han behövde dom inte längre eftersom han dog i den trettioåttonde årstiden. Ur den rann fotografen Sally Manns numera otänkbara bilder på sina oroande nakna barn. Hennes smutsiga sega barnavilddjur i en oändlig loj, ruttnande amerikansk-södern-sommar ligger nu sked i min hylla med den svenske fotografen Lars Tunbjörks nästan förstummande ångestladdade vinterbilder i fotoboken Vinter. Studera gärna till exempel snögubben på sidan 77 där, halvsmält av tristess, vinglande i januarimörkret, täckt i en kappa av gamla avgaser, blickar den sinnesrubbat vinterlåg, snedflinande in i kameran. Så tidsindelas begreppen sommar och vinter i minneshögen från farsan.Man kan ju tillägga att sådär känns inte alls den pyttekorta period som utgörs av den japanska årstiden ”Vetet gror under snön”, 1–4 januari. Men är ju inte är mindre tidsprecis vinter för det och farsan brydde sig inte om Japan tyvärr. Underst ligger i alla fall svensk affischkonst 1968–1978 där tiden stannat helt i orange och rosa hippiekurbitsbokstävers säkra ”Ned med…!” , ”Bort med …!”, ” Fram med …!” Så tidstypiska att han grät igen av förnöjelse.Fast han tyckte ändå mest om Tunbjörk. Som också är död.Jag vet inte vad som blev hans sista ord – hej bara blev konstkritikerns – men somliga upplysta vill hålla sig exakta ända in i sista. Då kan man skriva en dödögonblicksdikt.Lyriken tillhör en zen-buddistisk tradition med rötter i 800-talet som man kan läsa om i boken Diamantfjellene. Där har poeten Erling Kittelsen översatt till norska de sammanfattande livsrader avancerade munkar läste just innan de dog. Ett sista pregnant adjö.Så här blev Wuzhun Shifans, född 1178, död 1249, slutdikt i svensk hemmagjord översättning:Jag kom med tomma händerfortfarande går jag naken runt.Har du fler frågor svarar jagterrassbergs-stenhuvudet.Älskar det här lite, men man lär sig mer av sin far. Så jag har skrivit ned alltihop:Isbjörnspälsbyxor är konst för att de vann materialkampen för bästa vinterkläder innan den ens börjat, så på det sättet svävar de lite bakom, eventuellt framför historien. Tidlösa. Bra.Fredrika Bremer är däremot inte alls flyttbar, hon levde exakt 1801–1865. Och börjar man jonglera med hennes plats i litteraturhistorien har man snart tappat greppet om Gutenberg och då är steget inte långt till Cederström och då är det över. Ridå. Finito. Historielöst. Inte bra.Möjligen är det också bra, tänker jag, att ändå inte vara för noga med det sista man ska säga. För då missar ju kanske ett älskat särkullsbarn sitt dyrbara, dyrbara slut-hej till just sig. Någon gång på tjugotalet.Jenny Telemanteaterkritiker och medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktion

Går det att skriva brev idag utan att det blir ett iscensättande av brevskrivande? Och varför är ett mail inte ett brev? OBS producent Olof Åkerlund funderar över korrespondensen och självmedvetandet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kära lyssnare,När en människa föds är hon närsynt och ett med världen. I takt med att synfältet vidgas lösgörs den fysiska varelsen, men hon står ännu på lika villkor med sin omgivning. Denna korta period är paradiset. Som vi snabbt glömmer, men sedan ägnar våra liv åt att leta efter. För snart växer det inre jaget fram och föreställningen om detta jag som ett objekt.När en människa är på väg att upphöra ligger hela hennes liv insvept i detta självmedvetande, framför hennes fötter som avstannat i sin baklängesgång in i framtiden.Det händer vid sällsynta tillfällen att jag skriver brev. Och slås då av hur naturligt tonen infinner sig. Trots att jag skriver flera tusen mail om året kan jag där fortfarande leta efter det rätta uttrycket. Jag korrigerar ännu mina hälsningsfraser, klättrar osäkert mellan olika nivåer av formalitet. Brevet däremot tycks ha en form som längtar efter att bli ifylld, där stilen och ärendet ger varandra. Har man väl funnit ett lämpligt papper, valt ut den rätta pennan, så brukar det ge sig. Men inte för alla. “Känslan för behärskad brevkomposition som det tomma papperet en gång inbjöd till tror jag gick förlorad med backstegstangentens tidevarv” skriver Michael Larsson till Ludvig Köhler i boken ”Mejl” som samlar e-postutbytet mellan två litteraturarbetare åren 2022 till 2024. Möjligheten att enkelt korrigera tycks alltså förändra formen i grunden. Jag tror det ligger något i det.För en tid sedan fick jag överta ett helt bibliotek, det var i sista stund innan det nådde lågorna. Det kom fyrtio flyttkartonger böcker till en redan överbelamrad lägenhet. Snart också bokägarens brev från 1940-talet, författade av unga människor som brinner för konsten och livet. De är inte särskilt lyckliga, men brevformen tycks skänka dem ett slags stilens lycka. “Hej, ditt friska äckel!” lyder en kamratlig hälsning från en läroverksgosse som i ett brev till sin sin syster även röjer själens vedermödor: “Inte utan viss häpnad” skriver han “har jag kunnat konstatera en om inte synnerligen tvär så dock rätt markerad omsvängning mot en halvt idealbetonad erotisk skepticism, försatt med en droppe självironisk bitterhet samt en lätt dosis ångestneurotiskt självmedlidande, som i förening med gammal känslokyla och, periodvis, estetiska rysningssymtom utgör en om också något svårsvald så dock inte helt oraffinerad själslig cocktail.”Man kan notera en självmedvetenhet i formuleringsglädjen, den som skriver har lagt sitt inre på dissektionsbordet och noterar vad skalpellen blottlagt. Men själva skrivandet sker inte på några andra villkor än brevets egna. Avsändaren är en artonårig Ingvar Björkeson, han som skulle bli vår störste översättare av antika klassiker. Femtio år senare utkom hans tolkning av “Odysséen”. Men brevet skrevs 1946, samma år som publiceringen av Eyvind Johnsons omtolkning av samma epos: “Strändernas svall – en roman om det närvarande”. Undertiteln kan syfta på berättelsens relevans för sin tid, men den som läser Homeros vet också att där finns en särskild närvaro som hela tiden för läsaren tätt inpå skeendena. Det kan handla om en öm situation bland familjen så väl som ett spjut som penetrerar ljumsken. Tillvaron lyser. Och om man lägger Homeros bredvid Johnson är det svårt att inte känna att den moderna, psykologiska, människan förlorat något i just närvaro. Hon kommer sällan direkt till sin omgivning, det utifrånblickande självmedvetandet skickas ut först som en spejare. Ett slags ständig diaspora från sig själv.Under en tid var jag upptagen av den märkliga idén att självmedvetandet växer av egen kraft genom historien. Att världen på något vis önskar att se sig själv och använder oss som redskap. Och att själva mänskligheten i denna process nu blivit gammal. Slitits loss från omgivningen, stängt dörren till framtiden och ser tillbaka på en historia och en kultur som nu bara erbjuder variationer på kända teman, remakes på remakes. Självmedvetandets expansion handlar om en inre närvaro på bekostnad av en yttre. Och här är brevuppfinningen knappast en oskyldig spelare. Att skicka ett brev – som i antiken dessutom lästes högt – är att bända loss en del av sig själv och sända ut den i världen. Och inte heller Kristendomen, som på grund av Paulus närmast kan liknas vid en brevreligion, är oskyldig. Man kan på ett mycket mycket konkret sätt bevittna förskjutningen från det yttre till det inre mellan den hebreiska bibeln och det Nya testamentet. I andra Mosebok förmanas vi att inte begå äktenskapsbrott, en handling som Jesus enligt Matteus kommenterar: “Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.”En synd som flyttar in i tanken är gödsel för ett självmedvetande på framväxt, som idag förstås gror under helt nya förutsättningar med publiceringsplattformar och spegelvända kameror i varje ficka. Inte konstigt att redan barn numera blir nostalgiska. När Larsson och Köhler skickar rapporter om alla sina göranden och låtanden från 2020-talets Sverige , så är deras korrespondens från första stund betraktad utifrån – av dem själva. Och det har nog med både tiden och formen att göra. Mailar man långt och regelbundet blir det ofrånkomligen som att lajva brevskrivare. Jag läser och tänker att vår epoks mest autentiska form nog är det korta meddelandet, som sällan gör sig i bokform.Men så händer något. Genom ihärdighet och ett syftande till allvar erövrar mailarna formen och finner en stilens lycka. Mot slutet luras jag till och med att tro att de skriver brev.Ludvig Köhler beskriver vid ett tillfälle en svamptripp där han i väldigt konkret mening betraktar sig själv utifrån, får då syn på sin själ och finner försoning. Och det han ser är ett inre som kan bli instängt på grund av brist på självmedvetande. I tv-serier och reels, i relationer som pågår. Och det är förstås så, att det också finns ett utifrånbetraktande som inte objektifierar, som inte syftar till att presentera sitt själv för världen, utan om ett verkligt möte mellan jag och jag.Det är ju den blicken som får oss att mogna, förbättra oss i vår relation till oss själva så väl som till andra. Som förhoppningsvis en dag ska få oss att sluta plundra Troja. Men kan vi bevara närheten till världen samtidigt som vi mognar? Självmedvetandet förvisar oss ur paradiset. Kanske pekar det också på en väg tillbaka, så länge vi inser att nåden alltid måste vara tillfällig. Att lyckan behöver olyckan för att existera. Som Inger Christensen noterar så är paradiso ett anagram på diaspora. Vi är på något vis alltid på flykt i denna värld, in i och ut ur oss själva. Tills vi en dag ser tillbaka på vårt liv och funderar över en avslutning på vårt sista brev till verkligheten som känns helt rätt i ton.Sic Gloria transit mundiTjofadderittan hejsanBästa hälsningarOlof Åkerlundproducent för OBSLitteraturLudvig Köhler och Michael Larsson: Mejl 202201–202405. Ellerströms förlag, 2024.Eyvind Johnson: Strändernas svall. Albert Bonniers förlag, 1946.Homeros: Odysséen. Översättning av Ingvar Björkeson. Natur & kultur, 1995.

Krama krama dig själv tills du känner dig trygg ❤️❤️❤️

Hier erzählt euch Till von seiner großen Leidenschaft, dem Tanzen.Zu seinem 11. Geburtstag bekam er deshalb einen Aufenthalt im Dancecamp Würzburg.Wie es ihm dort gefallen hat, hört ihr hier.Weitere Infos findet ihr unter: https://www.xn--dancecampwrzburg-szb.de/#breakdance #Till #Dancecamp #Geburtstag

Dieser Podcast braucht kein Vorspiel! Er ist Tills emotionale Landebahn. Er hat das Gefühl, dass er sein Leben gerade in zweifacher Geschwindigkeit lebt und was hilft dagegen? Nur eins: eine Stunde mit 360-Grad-Best-Buddy Moritz Neumeier. Und in dieser Therapiestunde für die Seele kommt alles auf den Tisch: Sex-Erpresser-Briefe, Bestechungen, Umzüge und ein Backofen, der einen frech anlügt. Leute, also einer allein glaubt das gar nicht. „falsch, aber lustig“ mit Alex Stoldt, Till Reiners und Filiz Tasdan: https://youtu.be/ZN1c9PoNdZc Kleiner Lichtblick in dunklen Zeiten: https://rbburl.de/400 Released by rbb media.

EXPERTENGESPRÄCH | In dieser Episode von The Art of Product taucht Joel Kaczmarek gemeinsam mit seinen Gästen Till Reiter und Björn Wagner tief in die Welt des Product & Engineering Leadership ein. Sie sprechen über aktuelle Trends, Best Practices und ihre persönlichen Erfahrungen in der Führung von Teams. Themen wie der sich wandelnde Führungsstil, das Managen des Hiring-Prozesses, das T-Shape Modell zur Mitarbeiterentwicklung und Best Practices für den Firing-Prozess stehen im Fokus. Außerdem erläutern die Gäste, wie das Tribe-Modell funktioniert und welche typischen Herausforderungen Führungskräfte in diesem Bereich bewältigen müssen. Zum Abschluss geben Till und Björn einen persönlichen Ratschlag, wie man als Leader erfolgreich sein kann. Du erfährst... …wie Führungsstile im Bereich Product & Engineering im Wandel sind …wie du den Hiring-Prozess managen kannst …was es mit dem T-Shape Modell auf sich hat …Best Practice für den Firing Prozess …was das Tribe-Modell ist …typische Herausforderungen als Führungskraft im Bereich Product & Engineering …wie du deinen Mitarbeitern Feedback geben kannst Diese Episode dreht sich schwerpunktmäßig um Product und Technologie: Software und IT sind allgegenwärtig geworden und Joel möchte gerne verstehen, wie man denn eigentlich hervorragende digitale Produkte entwickelt. Deshalb spricht er regelmäßig mit Till Reiter und Björn Wagner, die als VP Product und VP Engineering bei SAP Signavio tätig sind und sich in der Materie bestens auskennen. Regelmäßig werden sie auch von bekannten, kompetenten Akteuren der Technologiewelt besucht und dabei unterstützt, Technologie- und Product-Themen möglichst leicht verständlich und anhand konkreter Praxisbeispiele zu vermitteln. __________________________ ||||| PERSONEN |||||

Mastodonter åt dem för miljontals år sen. En av människans först odlade grödor. Massor av färger, smaker och former. Och kan förvaras under sängen i flera år. Pumpor är speciella. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Gula, gröna eller orangea. Långa, runda eller krokiga. Släta eller knottriga. Pumpor kommer i alla former och smaker. De kan vara söta, nötiga eller till och med lite syrliga. De flesta av oss kommer nog i kontakt med pumpan under Halloween. Den amerikanska, stora, orangea conneticut field-pumpan som man gör soppa eller paj på och kryddar upp med kanel och muskot.Men det finns pumpakulturer över hela världen. Paret Alva Herdevall och Anders Rydell är självhushållare som odlar en massa grönsaker, bär och frukt vid sitt hus utanför Uppsala. En av deras favoritgrödor är just pumpan, som de också skrivit en bok om.– Det är den som finns kvar på hösten, säger Anders Rydell. Och den har fantastiska lagringsegenskaper. Kålen står ute till jul, potatisen ska förvaras i jordkällare och mycket annat måste förädlas. Men pumpan kan stå på köksbordet i ett år och blir bara godare– Pumpan ger också mycket mat. Men man måste lära sig att variera den, hur man kan balansera sötman i pumpan med syra och heta, säger Alva Herdevall, som sedan länge tröttnat på just pumpasoppa.De har experimenterat med pumpa och testat recept från hela världen.– Egentligen är det bara i Skandinavien som vi inte har någon pumpakultur, vi har ingen tradition av att odla pumpa här, säger Alva Herdevall.– Kanske för att den är väldigt frostkänslig, säger Anders Rydell. Vi har en kort säsong och man måste förodla den. Ofta hinner den mogna, men inte alltid. För 100 år sedan var det en stor chansning för bonden att odla pumpa. En tidig frost kunde ta allting, och det var nog ett för högt pris att betala.Pumpan räknas till en av världens äldsta kultiverade grödor. Den samexisterade med megafaunan i Amerika för miljontals år sedan.– Pumpan bredde ut sig på savanner och öppna ytor som betades av mastodonter och jättelika sengångare, säger Anders Rydell. Den hade ett hårt skal för att den inte skulle ätas av små djur, utan bara av de stora. De skulle svälja frukten hel och sedan bajsa ut fröna. När megafauna dog ut, växte de öppna ytorna igen och pumpan höll på att försvinna. Tills människor började odla pumpa. Så den räknas som vår äldsta kultiverade gröda, människor odlade pumpa tusentals år innan de odlare majs.

I veckans podd har Gabriel fått höra sina föräldrars livshistorier.Tobias hjälper Grindr att hitta en ny slogan.Gynnar kändisstöd politiska partier?Tills sist har vi aldrig varit så oense som i veckans lista.Nu åker vi!I säng med Tobias & Gabriel produceras av Poddagency Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Michael Bok drömde om att hitta en sällsynt havsmask med unika ögon, som han bara sett en enda av, för många år sedan. Han hade nästan gett upp, då han plötsligt såg tusentals i ett youtube-klipp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det handlar om en sorts havsborstmaskar, som är så ovanliga att de bara har ett vetenskapligt namn. Men bland synforskare är alciopider intressanta för att de har så stora ögon. Men samtidigt är de sällsynta och ömtåliga och nästan omöjliga att hitta eftersom de är genomskinliga och lever långt ut i havet. Sist någon skrev en vetenskaplig artikel om dem var på 1970-talet.Michael Bok, forskare vid Lunds universitet, hade sett en enda individ, 2015, vid Stora Barriärrevet. Men nästan gett upp hoppet om att hitta fler. Tills ett youtube-klipp med tusentals poppade upp i hans flöde.Lena Nordlundlena.nordlund@sr.se

Henning Wehland ist ein Rockstar. Der sich Zeit für sich nimmt. Das allerdings erst seit einigen Jahren. Bei uns im Podcast erzählt er ausführlich und beeindruckend über seine Anfangszeit als Sänger der H-Blockx. Das Gespräch führt uns tief in die Musikindustrie hinein, aber auch in die Fußballkultur und den Zwist zwischen Funktionären und Ultras. Vor allem geht es aber um die Frage: was willst du vom Leben? Was will jeder einzelne vom Leben? Was begeistert Henning, wo ist die Leidenschaft und wie geht die Kunst namens „Leben“ weiter. Ein Deeptalk in einem Fußballpodcast - sollte man sich anschauen und anhören! ------ Unseren Podcast findet ihr selbstverständlich überall wo es Podcasts gibt. Hier gibt es alle Infos https://linktr.ee/Gaestekurve ------ Abonniert uns bei Youtube     / @gastekurve-derfuballpodcas4660   Folgt uns bei Instagram    / gaestekurve_podcast   ------ Kommt zu unserem Liveauftritt am 19. September in Kölle https://tickets.190a.de/event/gasteku... ——  Vielen Dank an unseren heutigen Werbepartner Orthomechanik. OrthoMechanik ist so überzeugt von der Qualität ihrer neuen Massagepistole der OrthoGo 2.0, dass sie eine 2-Jahre-Hersteller Garantie und ein 60 tägiges Rückgaberecht anbieten. Solltet Ihr also schon ein günstiges Modell zu Hause haben ist das jetzt die Möglichkeit Euch risikofrei von der OrthoMechanik Qualität zu überzeugen. Das Beste? Mit dem Code 'Gästekurve spart ihr 10 € auf die OrthoGo 2.0 inklusive Case und vier verschiedenen Aufsätzen. Schaut mal vorbei auf orthomechanik.de und sichert euch eure OrthoGo 2.0. High End Massagepistole für unterwegs. ---- Hier geht es zu Tills und Hennings Podcast: https://www.podcast.de/podcast/3471356/musik-ist-trumpf ---- Wir empfehlen außerdem Hennings Gasauftritt bei Andreas Loff https://open.spotify.com/episode/38HJOFtJWusZUCjcFoDWja?si=1732d37341ec41ed Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices

Self serve supermarket tills need scrapping. They promote isolation, protect shoplifters and raise prices. No one likes them. Shops need to put more emphasis on community rather than just the ruthless pursuit of profit and we as customers should demand this. When I said this on social media I had over 3 million impressions. Many agreed but significant members of Generation Z violently disagreed with me. They are part of a wider problem in the modern world. Too many of them are self obsessed narcissists valuing their over priced coffees more than our society. I was called a Boomer as an insult. However it is Boomers who rebuilt society, went to the moon, promoted equal rights for women and gays and created a society where these over pampered, self centred woke jokers can indulge their selfish desires. Listen and tell me if I'm right or wrong!

Sara är 13 år första gången hon möter Yvon. Han är hennes lärare. 45 år, stilig och har ett fint sätt. Han förblir en hemlig dröm i många år. Ålder och äktenskap står i vägen. Tills en dag. Från 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Efter gymnasiet blir Sara lärarvikarie på den skola som hon tidigare själv gått på. Samma skola där hon i smyg varit förälskad i sin lärare i flera år. Utseendemässigt påminner han om Sean Connery tycker Sara. Och han verkar ha ett sånt fint sätt, som en man ska vara tänker hon. Men han är gift och har flera barn. Ouppnåelig. Men så börjar de lära känna varandra, som vuxna. Och en spirande kärlek börjar ta form. Och den växer och förändrar hela deras tillvaro. Programmet är gjort 2021. Reporter: Anna GjöresExecutiv producent: Sofia Kottorp

Välkomna till en ny vecka med Billgren Wood! Sofia har varit i sin nya snälla lägenhet och upptäckt ett mystiskt fönster. Elsa testar att säga ja till det mesta och känner att det är vägen till lycka. Annars är det lite svajigt, så som en kylig juli kan vara. Är det en bra eller dålig sommar? Får man börja fantisera om höstmode? Tills dess vill vi vara den där avspända tjejen på stranden och låta barnen välja vad de vill i mataffären. Det blir en säg ja-sommar och ni hänger med!

2008 börjar det komma in anmälningar om våld från krogvakter på två nattklubbar. Polisen lägger ner anmälningarna i samma takt som de kommer in. Tills en poliskommissarie tittar närmare på fallen. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Under två år vittnar fler och fler kroggäster om hur de blir neddragna till ett rum i källaren där de handfängslas och blir misshandlade av nattklubbarnas ordningsvakter.Ordningsvakterna misshandlade kroggäster i GöteborgPatrik får sina ledband i armbågen sönderslitna av vakterna på en krog i Göteborg. Och Axel blir sparkad på när han ligger med handfängsel på det hårda betonggolvet.Trots att det kommer in flera anmälningar i månaden så gör inte polisen någonting- tills kommissarie May Lindgren börjar jobba med krogvåldet och på egen hand lägger ett pussel och ser ett mönster.MedverkandeAxel Svensson, blev misshandlad av vakterna.Patrik, blev misshandlad av vakterna.Johan Wehle, blev misshandlad av vakterna.“Robin”, jobbade som vakt på Push och Nivå delar av tiden.May Lindgren, fd poliskommissarie.Ann-Sofie Prahl, åklagare.En dokumentär av: Malin Marcko.Producent: Tove Palén.Dokumentären är producerad 2024

I veckans avsnitt gästas vi av hjärnforskaren Hedvig Söderlund. Hedvig är professor i psykologi och fick för några år sedan väldigt många varningssignaler på utbrändhet, som hon ignorerade. Tills en dag då bägaren rann över. Vi pratar om utmattningens tre faser, om återhämtning och om ofarlig stress. Om återfall och om hur man vanligtvis svarar på antidepressiva vid utmattning. Om strukturer, även inom forskarvärlden, som leder till att fler kvinnor än män tycks drabbas.Ångestpodden har som mål och syfte att kommunicera vetenskaplig fakta, av folkbildande karaktär samt bedriva ett påverkansarbete kring ökad tillgänglighet av vård och stöttning för alla som lider av psykisk ohälsa. Samtalen handlar om att lära sig saker i förebyggande syfte. Att sänka trösklar och inge en känsla av att inte vara ensam. Det handlar inte om att öka den psykiska hälsan, utan göra ohälsan lite mindre outhärdlig. Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Alex Dahlbäck Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen till Säsongsavslutningen av säsong 16. Ännu en säsong har kommit till sitt slut och TACK för att du lyssnar! I detta avslutande avsnitt är det i vanlig ordning Jenny som tar upp ett viktigt ämne ur den mentala träningen. Den här säsongen har handlat mycket om självförtroende och självkänsla och det blir också temat för detta avsnitt. Inom den mentala träningen kallas detta för Självbildsträning och det är den andra grunden du tränar för att stärka dig mentalt från grunden för att hålla i längden. Jenny går pedagogiskt igenom hur du gör för att stärka din självbild och förklarar vad både självförtroende och självkänsla är, hur du stärker dem och ger dig exempel från både klienter och från egna erfarenheter om hur du i praktiken gör för att landa i ett gott självförtroende och en god självkänsla, grunder för att både må och fungera bra. Jenny hänvisar till några tidigare avsnitt och här kommer de: Säsong 15, avsnitt 131- Stärk din förmåga att sätta gränser Avsnitt 54 - Självbildsträning Avsnitt 53 - Målbildsträning Vi önskar dig nu en fantastisk sommar och det kommer förmodligen några bonusavsnitt under sommaren, men annars startar säsong 17 i september/oktober 2024. Tills dess kan du gärna vara med på Jenny's livestreamade yogapass i Facebookgruppen Stolt, stark och säker (varje onsdag kl. 19.10 och de ligger sedan kvar i en vecka) Du kan också gå in på hennes träningscenter online för att få inspiration och gå hennes onlinekurser. Du hittar den på trainforbalance.newzenler.com. Och följ henne på Instagram @jenny_hagman för uppdaterad information om vad som är på gång i verksamheten. OBS! På måndag 27/5 kl. 19.00 håller Jenny en kostnadsfri föreläsning i Mental träning för golfare. Anmäl dig på www.jennyhagman.com på första sidan. Välkommen! Ta hand om dig och varandra och TACK igen för att du lyssnar! Vi ses/Kram från Jenny och Team Train for Balance

Varje år får tusentals kalvar i Sverige ett brännhjärn mot hjässan man bränner bort deras hornanlag. Nu presenteras ett sätt att bli av med hornanlagen på genteknisk väg istället. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kor har horn. Horn är vassa. Och kor med vassa horn kan vara riktigt farliga både för människor och för andra kor. Därför avhornas en stor del av mjölkkorna i det svenska lantbruket. Det sker främst med hjälp av brännjärn. Ett alternativ skulle kunna vara att klippa bort hornen med en gensax. Men kanske är det ändå avel som gör att kohornen nu är på väg att helt försvinna från de svenska lagårdarna. Vi följer med när djurskötaren Klara Hultgren avhornar kalvar tillsammans med Anders Karlberg på hans mjölkgård i Östergötland. De använder brännjärn. Därför är veterinären Ingeborg Tormalm med och söver, bedövar och ger kalvarna smärtlindring. Annelie Carlsbecker på Gentekniknämnden berättar om hur man kan avhorna kalvar med genteknik istället för brännjärn.Reporter: Gustaf Klaringustaf.klarin@sverigesradio.seProgramledare och producent: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

På besök i sitt hemland, 25 år efter flykten, återser berättaren en särskild vän från barndomen. Tiden har gått men minnena finns kvar. Kanske även glaskulorna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Henrik Gustafsson läser vinnarnovellen ”Och kulorna ska jag ta hand om tills vi ses igen”För första gången i vuxen ålder återvänder berättaren till sitt hemland, som han flydde från med sin familj undan militärstyret. När han och barndomsvännen Dyari möts igen på flygplatsen har de inte setts på 25 år.Zhiwar Rashid är född 1988 i Kurdistan och bosatt i Göteborg. Han romandebuterade 2023 med Under mullbärsträdet.Henrik Gustafsson är skådespelare med flertalet roller för scen, film och teve bakom sig. Han har bland annat medverkat i teveserierna Rebecka Martinsson och Leif och Billy, och i pjäsen Jernbanan på Västerbottensteatern.Lyssnarna röstar fram vinnaren av Sveriges Radios Novellpris - 5 noveller har nominerats av en jury som i år bestod av följande bokcirklar: ”Svavel” i Jönköping, ”Astrid” i Umeå, ”Salongen" i Göteborg, "A & E" i Skåne och ” Apropå det” på Gotland. Juryn hade totalt 10 specialskrivna noveller att ta ställning till.Fem lyssnare vann ett novellpaket för sina motiveringar till varför just deras favorit skulle vinna. En av vinnarna var Sara Gren i Oskarström som motiverade sitt val av Zhiwar Rashids novell såhär: ”Jag berördes särskilt av denna novell. Levande beskrivning av ett möte, ett återseende, med både hemlandet och en gammal vän. Minnen väcks till liv, minnen av kärlek och kanske även åtrå. Bilden av floden som ett sår genom staden dröjer kvar i mig.”Av: Zhiwar RashidUppläsning: Henrik GustafssonMusik: ”Life Wish”, Mats Bergström, Georg Riedel, Andreas HellkvistTeknik och slutmix: Calle AnderssonProducent: Mattias Timander

På besök i sitt hemland, 25 år efter flykten, återser berättaren en särskild vän från barndomen. Tiden har gått men minnena finns kvar. Kanske även glaskulorna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Henrik Gustafsson läser Zhiwar Rashids nyskrivna radionovellFör första gången i vuxen ålder återvänder berättaren till sitt hemland, som han flydde med sin familj undan militärstyret. När han och barndomsvännen Dyari möts igen på flygplatsen har de inte setts på 25 år.Zhiwar Rashid är född 1988 i Kurdistan och bosatt i Göteborg. Han romandebuterade 2023 med Under mullbärsträdet.Henrik Gustafsson är skådespelare med flertalet roller för scen, film och teve bakom sig. Han har bland annat medverkat i teveserierna Rebecka Martinsson och Leif och Billy, och i pjäsen Jernbanan på Västerbottensteatern.Rösta fram vinnaren av Sveriges Radios Novellpris! Fem noveller har nominerats av en jury som i år består följande bokcirklar: ”Svavel” i Jönköping, ”Astrid” i Umeå, ”Salongen" i Göteborg, "A & E" i Skåne och ” Apropå det” på Gotland. Juryn hade totalt 10 specialskrivna radionoveller att ta ställning till. Lyssnarna avgör vem som vinner och röstningen pågår till och med 14e april. Vinnaren presenteras i P1 Kultur 17e april.Av: Zhiwar RashidUppläsning: Henrik GustafssonMusik: ”Life Wish”, Mats Bergström, Georg Riedel, Andreas HellkvistTeknik och slutmix: Calle AnderssonProducent: Mattias Timander

Tracie drömde om att jobba i militären, och tog alla steg för att komma dit och det gick alldeles utmärkt. Tills hon hamnade i vägen för en kvinnohatande psykonolla.Tw: sexuellt våld och det vanliga Varje torsdag släpper vi ett Bonusavsnitt! Prenumerera på dem här --> https://plus.acast.com/s/vadblirdetformord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avundsjukan på alla som drar till soliga destinationer dessa månader medans man själv är i mörka Sverige med noll inspiration. Men solen är runt hörnet och vi kan snart komma tillbaka till livet igen. Tills dess har vi mappa Delér hemma i Sverige som är barnens största idol.Klipps av Victor Ganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.