Podcasts about josefinas

Klein aber oho? Das sind die Attraktionen in unserem Erlebnis-Resort, die auf den ersten Blick vielleicht nicht ganz so auffallen, es aber faustig hinter den Ohren haben.

Nach Highspeed-Action und einem gewaltigen Drehwurm brauchen Manuel und Lisa nun dringend etwas Entspannung. Daher haben die Beiden dieses Mal zwei Attraktionen getestet, bei denen man so richtig zur Ruhe kommen und sich erholen kann - einfach herrlich!Lisa genießt in Rulantica "Snorri's Saga" und lässt sich durch die leichten Strömungen treiben. Auf der Rundreise um die Wasserwelt erfährt sie nicht nur Einiges über die Geschichte von Rulantica, sondern wird auch mit dem ein oder anderen Spektakel überrascht. Snorri ist natürlich auch mit von der Partie!Währenddessen, im Europa-Park: Manuel schippert bei einer gemütlichen Bootsfahrt in "Josefinas kaiserliche Zauberreise" mit Picknickkorb durch den magischen Schlossgarten. Hierbei kann er neben Josefinas Freunden, den Yomis, auch eine ganze Menge an Wasserspeiern und Fontänen entdecken. Parkleiter Lukas Metzger erklärte ihm bereits im Podcast "Parkgeflüster", wie auf die Tiere und deren Lebensräume geachtet wird. Bei Sonnenschein in Österreich kann man es sich nur gut gehen lassen!Wenn ihr außerdem wissen wollt was Lisa und Manuel so richtig stresst und welche lateinamerikanischen Dancemoves Manuel so drauf hat dann hört jetzt rein in die neue Folge Ride & Slide.Du möchtest keine Folge mehr verpassen? Dann abonniere Parkgeflüster auf deiner Lieblingsplattform aus dem Studio78 im Europa-Park. Außerdem freuen wir uns auf Bewertungen und Feedback.Schreiben kannst du uns unter podcast@europapark.de Alle Infos findest du auf: europapark.de & rulantica.deUnsere weiteren Podcastformate: Parkgeflüster, VIP Talk, The World Beyond und Zeit.Gemeinsam.Erleben. findest du bei VEEJOY veejoy.de/de/podcast und natürlich überall, wo es Podcasts gibt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Let JOY Be Your Compass... Josefinas motto och något hon pratar om i detta SOLO-avsnitt där ni alltså får träffa Spiriturious egen Soulpreneur med otroligt många strängar på sin lyra. Vi kände att SÅKLART när vi har temat Souldpreneur måste Josefina berätta om sin resa från ängslig anställd på advokatbyrå som aldrig någonsin trodde att hon skulle våga starta eget till den soulpreneur hon är idag.Josefina har jobbat som musikjurist i många år, började sin resa på Warner Music som bolagsjurist och startade sedan 2015 sitt eget företag J Law för att representera den kreativa sidan i musikbranschen såsom artister, låtskrivare och producenter. 2019 föddes J Law's syster J Flow när Josefina bestämde sig för att lägga till sin spirituella verksamhet - hon jobbar som yogalärare, sound healer, astrolog och föreläsare. OCH poddare såklart! I veckans avsnitt tar Josefina med er på hennes resa och ni får hennes tankar och funderingar kring vad hon har gjort för att bryta gamla mönster och våga ömsa skinn om och om igen, hur hon vågade bryta sig loss från fast anställning och starta eget - bli entreprenör och dessutom mixa två - till synes - helt olika världar. Välkommen till J'Universe.... Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Maria Cunha é uma mulher que acredita na capacidade de mudança do mundo através dos negócios e do empoderamento feminino. Foi inspirada pela história da sua mãe, que na década de 50 desafiou as normas machistas e foi estudar na universidade, tornando-se a pessoa que ganhava mais dinheiro em casa e tinha poder de decisão sobre as finanças familiares. A mãe da Maria também lhe ensinou a importância dos estudos e a nunca depender de um homem para a sua vida. Maria estudou Gestão e escolheu Anita Roddick, a fundadora da Body Shop, como um exemplo de líder contemporânea que estava a mudar o mundo. No entanto, ela também passou por uma relação abusiva a nível psicológico, onde o seu parceiro a manipulava e ameaçava constantemente. Mesmo sendo uma mulher forte, ela vivia com medo e percebeu a diferença que ainda existe entre homens e mulheres na sociedade. “O mundo precisa de mais mulheres empreendedoras” Os anos decorreram e Maria, com outras duas mulheres, criaram em 2012 uma marca de sapatos de luxo chamada Josefinas, inspirado nas sabrinas das bailarinas, misturadas com o nome da avó de Filipa. Na verdade, a ideia foi da Filipa Júlio, que achava que todas as mulheres deveriam ter sapatos perfeitos para andar em qualquer situação e decidiu inscrever-se num concurso de ideias de negócio. Acabou por ficar entre as 10 finalistas, mas Maria (a única mulher no júri desse concurso) decidiu falar com Filipa e propôs-lhe uma sociedade para lançarem o negócio, investindo cerca de 30 mil euros para lançar a marca. Aqui ficam alguns dos melhores momentos: 0:00 — Intro 1:18 — Porque não temos mais mulheres empreendedoras 3:46 — Batalhão feminino de Israel 5:08 — Perseguidas durante anos 7:55 — Mulheres no Governo 9:27 — “Nunca fiques dependente de um homem” 10:01 — Mais poder às mulheres 13:01 — Tem de ser perfeito 14:00 — Partilhar mais 15:29 — Medo de falhar 17:33 — Como começar uma marca de sapatos? 21:54 — Storytelling is key 24:14 — Mais importante que os influencers 26:22 — Joias & NFTs 31:31 — Valores da Ownever 32:35 — “Start with WHY” 33:37 — Abrir uma loja em Nova Iorque por ego? 35:35 — O que falhou? 38:00 — Maior celebridade a usar as Josefinas? 39:54 — Cópias da China 43:00 — Falsificação de marcas de luxo 45:25 — FRIGIDEIRA 47:50 — Entrar no mundo Web3 53:03 — Donos dos nossos dados 57:08 — Co-criatividade na Web3 1:01:06 — Dicas para empreendedoras Aproveitem para subscrever o nosso canal e ficarem a saber tudo sobre os nossos episódios: [http://youtube.bitalk.pt](http://youtube.bitalk.pt/) Oiçam-nos no Spotify: [http://spotify.bitalk.pt](http://spotify.bitalk.pt/) Oiçam-nos no Apple Podcasts: [http://apple.bitalk.pt](http://apple.bitalk.pt/) E sigam-nos nas redes sociais: • Instagram: [http://instagram.bitalk.podcast](http://instagram.bitalk.podcast/) • TikTok: [https://tiktok.com/@bitalk_podcast](https://tiktok.com/@bitalk_podcast) • Linkedin: [http://linkedin.bitalk.pt](http://linkedin.bitalk.pt/) • Facebook: [http://facebook.bitalk.pt](http://facebook.bitalk.pt/) Uma produção GAFFVisuals [https://gaffvisuals.com/](https://gaffvisuals.com/) --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/bitalk/message

Jaaaa weer een gloednieuwe aflevering en deze keer nemen hosts Marwin en Jaffeth themadeel Oostenrijk onder de loep. Het themadeel heeft een aantal grote attracties waaronder Alpen Enzian Coaster, Josefinas...

I dagens avsnitt får ni träffa Josefinas otroligt kloka och kunniga energy healer Soledad Lecchini. Det blev ett härligt sprudlande, passionerat och intimt samtal med mycket skratt och kraftfull energi mellan Josefina och Soledad om allt ifrån Soledads uppväxt i ett community i Lund, hennes shamanska arv och vikten av att våga höja våra röster - till feminin energi och högkänslighet. Naturligtvis pratar vi också mycket om Soledads arbete som energy worker och hur det kan hjälpa oss högkänsliga att jobba på djupet på energinivå för att släppa på blockeringar och trauman som har satt sig i kroppen.Soledad pratar om jägarna och de högkänsliga och hur vårt maskulint styrda och patriarkala samhälle har påverkat alla högkänsliga och den feminina kraften på ett negativt och destruktivt sätt. Ett ämne som ni ju vet, by now, att vi inte kan få nog av och som går lite som en röd tråd i våra senaste avsnitt. Tiden för den feminina högkänsliga kraften är här och det är viktigare än någonsin att vi pratar om detta och tar tillbaka både vår kraft och vår röst.Soledad delar med sig av hur hon hittade sitt kall och sina förmågor och berättar också om hur energiarbete kan hjälpa särskilt oss högkänsliga.Trauman och blockeringar som sitter i kroppen kan göra att du attraherar lägre frekvenser som negativ stress eller negativa människor och situationer där då ofta den högkänsliga människan kan känna att hen hamnar i underläge, blir utnyttjad, känner rädsla, skam och skuld, blir utbränd och sjuk etc. Soledad arbetar med att frigöra den här typen av energimässiga blockeringar, stagnation och strukturer hos sina klienter för att optimera och höja energin och frekvenserna. Hennes filosofi är att om kroppen ska läka så måste energin först läka. Energiarbetet innefattar arbete med attraktionslagen och identifierar de medvetna och omedvetna energiblockeringarna och det hon gör är att hon omvandlar dessa till det positiva motsatta, för att personen ska kunna attrahera och vara öppen för ett positivt flöde i livet och hela tiden utveckla och uppgradera sin potential. Attrahera situationer, människor etc av hög positiv frekvens.Otroligt spännande tycker vi och Josefina är som sagt klient hos Soledad och har varit med om en otrolig energiresa där blockeringar och rädslor har släppt och frigjort plats för positiva energier, människor och situationer, inspiration och framförallt mod. "Mod att våga vara den jag är fullt ut, utan filter eller programmeringar".Ett otroligt härligt och inspirerande avsnitt tycker vi som vi hoppas ni ska älska lika mycket som vi.Följ gärna oss på @spiriturious. Josefina hittar ni på @jflowsthlm och Emma på spirituous_emma.TACK för att ni lyssnar!Peace & LoveEmma och JosefinaSound: Tex, produktion & musik: Alvin Wetterholm och Eskil Lindh Hedegård, Digital Musikproduktion StorumanArtwork: Mikaela Aare Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkomna till vår allra första Astrologisalong med underbara kvinnan och astrologen Margareta Hedin. Vi är SÅ stolta och lyckliga över att få berätta för er kära lyssnare att från och med idag så kommer ni att få träffa Margareta Hedin en gång i månaden i podden för ett ljuvligt astrologisamtal - en astrologisalong - där vi kommer att djupdyka i aktuell månads mest framträdande astrologihändelser och andra viktiga och spännande astrologiska fenomen och events och hur de påverkar oss personligen och kollektivt.Margareta är som sagt astrolog - en extremt erfaren sådan då hon dagligen har arbetat med astrologi i över 25 år. Hon säger att vi även kan se henne som en "själsguide eller rådgivare". Hon har en fast astrologisida på Damernas Värld och skriver Sveriges största astrologiblogg "Astrobloggen" även den huserar på Damernas Värld och Expressen. Hon tar emot för personliga konsultationer både astrologi och Tarot (hon jobbar även med Tarot och gör kombinerade readings med både horoskop och Tarot) i sin mysiga lokal i Gamla Stan men också över Zoom och ni hittar mer information om henne och hennes läsningar på hemsidan www.margaretahedin.se.I dagens avsnitt tittar vi på september och vad som händer astrologiskt under denna höstens första månad. Vi tar vårt avstamp i nymånen i jungfrun den 27 augusti och tar oss sedan vidare genom en fullmåne i Fiskarna den 10/9 - en mycket andlig sådan kan vi avslöja - den lite sura och laddade Uranus/Saturnuskvadraturen som varit ett återkommande tema under hela 2021 fram till det nu stundande sista mötet den 1 oktober. Och såklart berör vi Merkurius retrograd som infaller just dagen för detta avsnitt 9/9. Vi pratar om retrograder, vad det är och varför vi särskilt pratar så mycket om merkurius retrograd. Vi har mars i tvillingarna som också påverkar septembers humör och vi spånar kring hur alla dessa händelser kan komma att inverka på det val vi har i Sverige mitt under fullmåne och merkurius retrograd. Det är höstdagjämning den 23/9 vilket vi SÅKLART bubblar kring och avslutningsvis rör vi oss till nymånen i Vågen - som står i opposition till ljuvliga Jupiter - vilket ger extra stjärnglans till denna nymåne. Allt detta och mer därtill...Som vi berättar i avsnittet kommer Josefina att gå Margaretas astrologikurs på Kristallrummet hela hösten, så ni får dessutom under våra månatliga Astrologisalonger följa Josefinas resa mot att bli astrolog och följa med i hennes utveckling och samtal mellan lärare och elev kring olika delar i zodiakens mysterier. Det finns fortfarande två platser kvar på astrokursen så vill ni joina Josefina gå in och boka in er härVi är, som ni nog anar, överlyckliga över det här samarbetet och samskapandet med Margareta och ser SÅ mycket fram emot höstens astrologisalonger och vi hoppas att ni är med oss på den här resan!Följ Margareta på Instagram. @margareta.hedin.Följ också gärna oss på @spiriturious. Josefina hittar ni på @jflowsthlm och Emma på spirituous_emma.TACK för att ni lyssnar!Peace & LoveEmma och JosefinaSound: Tex, produktion & musik: Alvin Wetterholm och Eskil Lindh Hedegård, Digital Musikproduktion StorumanArtwork: Mikaela Aare Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jaaaa en daar zijn we weer. Dit keer met het tweede deel van de nieuwsaflevering. In de vorige nieuwaflevering kon je al meer horen over de nieuwste attractie: Josefinas kaiserliche...

José hizo lo que le había mandado el ángel de Señor. Bendición del P. Julio Astete, de la parroquia Nuestra Señora de la Asunción, en Azángaro, Puno, Perú. Intenciones: por la salud y bienestar de los habitantes de Huancabamba y Canchaque, en Piura, Perú; por todos los que llevan el nombre de José: Josés, Marijoses, Josefas y Josefinas, en el día de su santo; por todos los enfermos, por su salud y por el descanso eterno de familiares y amigos.

SKRATT-TÄTT hörni! Vi pratar om Kristoves nya personlighet, Josefinas långa långsinthet och Mickes tänder. Fyff, mastigt!! Gå med i https://www.facebook.com/groups/robinsonpodden och ge oss pengar och få exklusivt material på https://www.patreon.com/robinsonpodden det blir kul!

Do sapato de cristal da Cinderela aos sapatos vermelhos da Dorothy no Feiticeiro de Oz, passando pelos que, no mundo real, nos arrebatam qual amor à primeira vista, no imaginário da Anita e de muitas mulheres mundo fora, há magia num par (ou muitos) de sapatos. A história que aqui nos traz hoje combina sabrinas, … The post Episódio #14 Temporada 4: À conversa com Maria Cunha, CEO das Josefinas appeared first on Anita no Trabalho.

Ena halvan av Alkispodden samtalar med den andra halvans fru – om den andra halvan! Låter det komplicerat? Nja, det är helt enkelt så att Roger får chansen att prata med Josefina om Johan. Hur har det varit för henne? Hur upplevde hon Johan när han drack? Och vad är skillnaden nu när han är nykter? Ett spännande samtal om hur det är att vara i en relation med en alkoholist, både före och efter Johan slutade dricka. Vi får höra om det gulliga fyllot, om ”Ove”, om arbetsnarkomanen Johan, om att inte fatta att ens partner är alkoholist, om att ta ansvar för sig själv, om att träna på kommunikation, om att Josefina också förändrats sen Johan blev nykter, om att inte tycka om att bli full, om att gå ut tillsammans med en nykter alkoholist, om att Johan var värre när han slutade snusa, om att vara vuxen och ta ansvar för sig själv, om att sakna sega söndagsmornar, om skräckfilmer, och om Josefinas lärdomar: att först och främst må bra själv, att stå på sig och sätta gränser, kommunicera bättre, och inte försöka lösa andras problem, utan finnas där som stöd. Ett samtal du inte får missa!

Josefina Gniste är en lovsångsledare och låtskrivare. Hon har många års erfarenhet av lovsång och musik i olika församlingar. I detta avsnitt träffar Marcus & Evelina henne och får bland annat höra Josefinas tankar om det kommande albumet, om vad som har format henne till den hon är och en del inspiration till andra lovsångare.

Vi reser tillbaks i tiden och släpper ett avsnitt som är inspelat före Johan & Josefinas bröllop, vilket ställer till en del problem när vi berättar lite mer om vilka vi är och våra liv. Vi snackar om tacksamhet som en av de viktigaste nycklarna för att hålla oss nyktra. Johan smyger in den klassiska klyschan ”Det är inte hur man har det, det är hur man TAR det”, som mycket väl kan förtjäna Alkispoddens första väggbonad. Vi fastställer också att det går att träna på att välja att vara positiv och tacksam - med konkreta tips på hur vi har gjort. Och Roger får gåshud när Johan pratar om något jätteviktigt; känslomässiga återfall. Farliga grejer för en nykter alkoholist. Därför måste vi vara närvarande här och nu. Ett av våra viktigaste avsnitt hittills! Lyssna gärna!

Vi pratar om Johan & Josefinas vigsel, om att skapa något äkta, hur viktigt det är att sätta nykterheten först. Vi samtalar också om att det är tufft och tungt att vara nykter ibland och att det är superviktigt att kunna känna igen sig i en annan alkoholist för att tro på att det kan funka att sluta dricka. Dessutom efterlyser vi också andra alkisar som vill komma och prata med oss i podden. Alkispodden är Johan & Roger. Vi för ett pågående samtal om hur det är att vara tillfrisknande alkisar. Allt vi säger är våra personliga åsikter och representerar ingen gemenskap eller organisation.

Vi hyllar vår vän Ji Nilssons artisteri och person. Ett djupdyk och väldigt mkt fan-girlande kring Josefinas musik och alla otroliga vänskapsreferenser. Ett samtal om stora ämnen, kärlek i gränslandet, lesbiskhet, kär eller kompiskär osv? Heartbreakfreeee yaaaaall!!!! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Artisten och musikproducenten Josefina Ji Nilsson kommer till salongen och får naglar inspirerade av havet. Hon har precis släppt sin första EP och berättar om hur det går till när hon skriver låtar.  Musiken har alltid funnits i Josefinas liv. Låtarna kommer till henne när hon minst anar det och ofta får hon smita undan och spela in melodin eller texten hon just kommit på, med mobilen.Många av låtarna handlar om kärlek och uppbrott.  - Jag blir väldigt lätt kär. Och inte så lätt okär, förklarar hon. Musiken fungerar som en slags terapi för Josefina, ett sätt att bearbeta de tankar som hon annars tränger undan i sin vardag. På salongen är det fredagsstämning. Vickan planerar en middag med rått kött och Celina är bjuden. Dessutom får du en lektion i vad nagelbanden egentligen är till för.Följ Nagelsalongen på Instagram, @p3nagelsalongen

Josefina var förlovad med grannpojken som åkte till Amerika där han skulle tjäna ihop pengar. Men en dag satt den rullstolsburne Karl-Petter hemma i köket och Josefina blev störtförälskad. Under den här säsongen har vi berättat om människor som brutit upp av olika anledningar.Det har handlat om några som flydde från krig och fattigdom, andra som gav sig av för att söka arbete. Det har handlat om en kvinna som lämnade sin våldsamme man och en annan kvinna som lämnade landsbygden för ett nytt liv i stan.Josefina föll för Karl-Petter Josefina Johannesdotter bodde i Långeryds socken på gränsen mellan Småland och Halland och hon lämnade allt för kärlekens skull.Kerstin Digmar i Täby är sondotter till Josefina och den som har skrivit ner allt som hände hennes farmor. Mycket av det Kerstin vet har Josefina själv berättat för Kerstins mamma. Det gjorde hon under andra världskriget då de båda kvinnorna tillsammans hjälptes åt att ordna med mörkläggningsgardiner, och sedan kom att sitta i dunklet och samtala.- Min mamma var pratsam i vanliga fall, men hon sa att när Josefina pratade då ville hon inte avbryta utan bara lyssna.Josefina Johannesdotter var bonddotter från södra Småland, född 1863, och hon var förlovad med en pojke i granngården.- Det var ett praktiskt arrangemang, för genom det giftermålet skulle man kunna slå ihop två gårdar. Och jag har ingen anledning att tro att Josefina hade något emot det hela, säger Kerstin.Josefinas framtid tillsammans med fästmannen verkade ligga utstakad och klar framför henne, även om hon skulle få vänta på att gifta sig. Hennes fästman ville nämligen ordna för deras framtid så han for iväg till Amerika för att tjäna ihop pengar. Problemet var att han aldrig skrev några brev hem. Josefina visste inte hur han hade det eller var han fanns.- Det kanske inte var så konstigt att han inte skrev, det var väl lite skralt med skolgången där på landet, fungerar Kerstin Digmar.Alla Josefinas och hennes fästmans planer kommer att gå omkull. Josefina själv påstod att alltsamman började den där våren 1889 när Josefina var 26 år. Då fick hon och hennes systrar höra att det hade kommit en spågumma till Rydöbruk, vilket var deras närmsta lite större samhälle. De gick dit och till Josefina sa gumman Idag kommer du att möta den man som du ska gifta dig med. Just den där meningen, som spågumman sa, återberättade Josefina när hon blev gammal. Och det var inte så konstigt att hon kom ihåg den, för just den dagen när Josefina kom hem så träffade hon faktiskt sin blivande man hemma i sitt eget kök.- När hon kom hem satt en ung man hemma i köket och sydde på ett par skor. Han såg väldigt bra t med mörkt lockigt hår och stora bruna ögon. Han satt i en rullstol, berättar Kerstin. -Hon fick reda på att detta var Karl-Petter Pettersson, som han var utbildad skomakare och sadelmakare. Han hade haft polio som liten och kunde efter det aldrig gå.Kanske är det sant som Josefina brukade berätta att hon försökte slå bort alla slags närmanden från Karl-Petter, hon var ju ändå förlovad. Men hon brukade också berätta om vad Karl-Petter sa innan han lämnade henne den här första gången de träffades.Det blir du och jag till slut, sanna mina ord.Karl-Petter Pettersson.- Det är klart, det är länge sedan Josefina berättade detta för min mamma, och hon berättade i sin tur för mig  när jag var tonåring, så visst kan orden ha fallit något annorlunda men innebörden var i alla fall att han var säker på att det skulle bli de två, säger Kerstin Digmar.Karl-Petter fortsätter att dyka upp och kärleken mellan dem växer. Till slut bestämmer de sig för att rymma. -Karl-Petter insåg ju genast att hans läge var svårt när han blev kär i Josefina, för om fästmannen kom hem så skulle hon sannolikt gifta sig med honom så som det var bestämt, och om fästmannen inte kom hem så skulle Karl-Petters utsikter att få Josefina ändå vara små eftersom han skulle ha svårt att övertyga hennes familj om att han kunde försörja henne, säger Kerstin. På så sätt blev rymningen en ganska logisk utväg. -Ja, och som jag tror följden av stor kärlek, hon kan väl inte tänka sig ett liv utan Karl-Petter.Det unga paret rymmer hem till hans hemtrakter på Bjärehalvön i norra Skåne, och i slutet av november 1889 gifter de sig. Sex veckor senare föds deras första barn, en liten pojke. Strax därpå flyttar paret tillbaka till Josefinas hemtrakter där Karl-Petter köpt en fastighet där de kan bo och där han kan driva affärsrörelser.- Han blir framgångsrik, berättar Kerstin Digmar. Han startar skomakeri och skoaffär, och han startar också ett åkeri. Allt vad han rör vid blir lyckosamt.Men livet hinner ifatt Josefina och en dag knackar det på dörren i huset i Rydöbruk. Hon står i köket med sin förstfödde på armen när fästmannen plötsligt står i farstun, och säger: Här har du mig Josefina. Fästmannens sista ord innan han tog sitt liv.Han gick därifrån, raka vägen hem och hängde sig på vinden. - Och det blev ju en skuldbörda som Josefina fick bära genom livet, säger Kerstin.Karl-Petters kropp orkade inte så länge. Samma år han skulle fyllt 50 år dog han, och Josefina stod ensam med de sex barn de hade fått. Men Josefina hade ju också kvar den affärsverksamhet som Karl-Petter byggt upp. Hon lämnade snart över det hela till sina söner, men behövde inte bekymra sig om sin försörjning och bodde kvar nästan till slutet i huset i Rydöbruk.- Hon var änka från 1914 till 1942 och såg aldrig åt någon annan man, berättar hennes barnbarn Kerstin. - Det lär ha kommit en änkling som var på friarstråt vid ett tillfälle. Han hade en kofta med sig som present. Min pappa frågade om hon verkligen var intresserad och då svarade Josefin Nännemän, inte var jag det -men det var en bra kofta!.Kerstin Digmar var tonåring när hon fick höra berättelserna om sin farmor och hon tyckte mycket om att lyssna till dem.- Det är klart att det kan finnas fel här och där i min minnesbild, men det gick rakt in i mig. Jag älskade min farmor och jag tyckte att hon var så diskret och tystlåten. Att hon hade haft en så dramatisk och romantisk ungdom, det tyckte jag var så konstigt och samtidigt härligt, slutar Kerstin Digmar.Om bara fästmannen i Amerika hade skrivit brev hem till Josefina hade kanske Josefina varit honom trogen.Kärleksbrev i våra arkivKanske hade Josefinas liv blivit ett helt annat om hennes förste fästman, han som for till Amerika, bara hade skrivit brev hem. Och hon hade säkert nöjt sig med ett alldeles vanligt brev, även om ett kärleksbrev skulle ha förstärkt hans chanser.Kärleksbrev är nog bland det mest intima man kan få tag i bland gamla dokument. Men väldigt få finns bevarade i öppna arkiv. I Luleå på Norrbottens museum finns flera hyllmeter med sparade brev mellan ett för dåtiden känt par som levde långa tider på distans. De hette Birgitta och Knut Lundmark.Jag kysste dig bestämt alldeles för litet så nu får jag ångra det bland andra dumheter. Knut, huru jag saknar dig nu när du är borta! Och låt nu snart höra av dig! Jag vill höra om du kommer ihåg mig och om du är något så när nöjd med påsken, och varför. Stora famnen och kyssar i tusendetal. Evigt din BirgitBirgitta LundmarkDet här var ett av de många kärleksbrev som Birgitta skrev till Knut i början av deras passionerade kärleksförhållande.Birgitta och Knut var båda födda i slutet av 1880-talet. Knut som kom från Älvsbyn i Norrbotten var en studiebegåvad ung man som trots sina enkla uppväxtförhållanden kom att ta studenten, få stipendium till Uppsala universitet och så småningom bli professor i astronomi vid Lunds universitet.Och Birgitta kom även hon från enkla förhållanden. Hon föddes i Jämtland, men flyttade med familjen till Norrbotten där hon med tiden utbildade sig småskollärare.Karin Tjernström som är arkivarie på arkiviet vid Norrbottens museum har plockat fram flera buntar av brev som skrevs mellan kärleksparet.- När man läser de här breven sjunker man in i dem och kan föreställa sig hur Birgitta sitter på sin kammare och är alldeles uppfylld av tankar på den hon älskar. Man känner sig väldigt nära den tiden, nästan som om jag får ett titthål och kan spionera litegrand. Och det känns lite förbjudet, men inte som om jag gör något fel, säger Karin Tjernström, när hon bläddrar bland breven.Knut och Birgitta fick inga barn. Brevsamlingen har donerats av Älvsby Hembygdsförening, men samlingen kommer ursprungligen från Åbo universitet som skänkte samlingen till Älvsbyns gymnasieskola och sen kom den att skänkas vidare till hembygdsföreningen och slutligen till Norrbottens museum. - Jag tycker att personliga arkivalier som brev, dagböcker och vykort, sånt som alla har skrivit och kanske inte tänkt att det inte var något speciellt när de skrevs och är så annorlunda än myndigheternas arkiv där det finns ett syfte och kan idag förefalla ganska torra, berättar Karin Tjernström.På frågan om det finns något brev som sticker ut och som Karin blivit extra förtjust visar Karin ett brev fån Knut där han oroar sig för förhållandet och det låter också som om de båda har haft den här konversationen förut.Birgit kära älskade du! Om du uppmärksamt genomläser mina brev måste du förstå att jag ej älskar dig bara på avstånd. Nog borde du veta att jag hålla av dig på nära håll också. Och du förstår väl att man inte kan bara hålla på och älska varandra bara på avstånd. Det är emot all kärleks natur. Varför skriver du bara Käre vän? Är jag ej ens din käraste vän? Nästa gång blir det väl Docenten Fil. Dr Knut Lundmark. Jag tar ej detta hårt om du snart skriver igen och i kärare tonfall. Det var därför jag frågade för någon tid sedan om du tröttnat på mig då du skrev ett affärsmässigt brevkort; Bäste Knut eller något dylikt. Jag vill ej att du av plikt skall hålla fast vid mig utan det bör nog vara kärlek å ömse hållen.Knut Lundmark- Jag vet inte om jag tolkar det rätt, men jag tycker det verkar som om det har ett väldigt kärleksfullt förhållande. Fast inte utan sina problem. De brev som Karin tittat på från Knut till Birgitta är i en annan fas i deras förhållande. De är skrivna sex år efter giftermålet, och Knut befinner sig i USA.  Knut är på ett observatorium där han arbetar mycket och känner sig nog ensam, spekulerar Karin. - Han skriver jättelånga brev med små små bokstäver och är fyllda med längtan men också av oro. Han oroar sig att hon jobbar för hårt. När de träffas är han uttröttad av arbetet och hon uppriven av nervositet och de kan inte riktigt nå fram till varandra. Han försöker intyga sin kärlek till henne samtidigt som han oroar sig att hon inte älskar honom längre, berättar Karin Tjernström.Förlåt om jag i upprördhet använt starka ord. Jag har en så stark känsla av livets korthet nu. Vi får ej slösa med våra dagar. Varje dag ett liv. Vi måste hålla vårt förhållande som makar högt aldrig låta det sjunka ned till trivialitet och likgiltighet.Gud vare tack att tiden går. Jag längtar så efter att få vårt hem ordnat i Uppsala nästa höst. Ett år går lyckligtvis undan det vet jag av erfarenhet. Din KnutKnut Lundmark- Jag tror många har skrivit kärleksbrev och många har sparat dem, men kanske inte velat att någon annan ska läsa dem. Kanske har de till och med sagt till sina barn eller barnbarn att de ska bränna breven, berättar Karin.- Men då glömmer man bort att när man själv är borta och ingen längre minns hur det var, då blir de här breven något annat. De blir ett vittne om en tid som är förgången.Kärleksbrev kan ju vara både intima och ibland lite pinsamma. Men Karin ser att de här kärleksbreven mellan Knut och Birgitta är väldigt fina och kan ibland bli nära inpå, men det är inte så intimt så att man rodnar, berättar Karin.Breven som Birgitta skriver är uttrycksfulla i skrift, det är många understukningar och utropstecken.- Man kan läsa mycket i hur breven är skrivna. I Birgittas brev kan man nästan se hennes ansikte framför sig när hon skriver.Min Knut, min älskade!!! Tack för dina båda brev. Du är kärlig och jag älskar dig så. O, Gud så jag älskar dig, det är så att hjärtat ville ur bröstet. Hur skall dess långa veckor som återstår till sommarn gå? Jag tror att bara vi får komma tillsammans för alltid blir det nog bättre. Vi trivs ju med varandra och har ännu aldrig, tror jag, haft långsamt tillsammans. Åh, Knut. Vi borde få vara hos varandra. Ingen är så lämpad därtill som vi. Men det blir väl till slut ska vi hoppas. Din Birgit.Birgit LundmarkVad kan man då lära sig av de här breven idag? - Att vi alla är lika, men samtidigt unika, oavsett ens station i livet, om vi lever nu eller runt förra sekelskiftet. Problemen är de samma. Man älskar varandra, man oroar sig för att den andra inte älskar en lika mycket och man vill hjälpa varandra, berättar Karin Tjernström.Brevsamlingen innehåller över tusen brev, både av privat karaktär, men också från affärsbekanta och kollegor. Och det sägs att det finns ett brev från Albert Einstein till Knut i samlingen. - Det är inte alls omöjligt eftersom de verksamma samtidigt. Knut arbetade med astronomiska observationer medan Albert Einstein var teoretiker. Och observationerna kunde faktiskt påvisa att The Big Bang var på riktigt. Men vi har inte hittat brevet än, avslutar Karin Tjernström.Hör av er!Nu är säsongen slut. De allra flesta öden vi fått höra om under den här säsongen har kommit till oss från er lyssnare. Ett stort tack till er som skrivit eller hört av er på olika sätt. Alla berättelser har inte fått plats den här vintern, men vi sparar dom.Och vi är ständigt på jakt efter spännande historier från gamla tider. Så hör gärna av er på någon av dessa adresser: slaktband@sverigesradio.se  Släktband Sveriges Radio 906 15 Umeå   Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Lisa Wede och Anders Wikström slaktband@sverigesradio.se

Viktiga män som omnämns i samband med stora händelser i våra historieböcker klarade sig inte på egen hand. I deras närhet fanns det staber av människor, och ju mäktigare män desto fler hjälpande händer. När det gällde de kungliga personerna kunde hjälpen gälla en hel del privata och intima sysslor, som att tvätta sig, klä på sig, amma och till och med fara på friarstråt. James Maule var inblandad i ett kungligt fireri och skickades iväg för att få alla papper i orning inför kronprins Oscars bröllop. James Maule var kammarherre vid hovet i början av 1800 -talet och fick i uppdrag att resa till Tyskland där den 16 åriga prinsessan Josefina av Leuchtenberg fanns. Och eftersom det var under unionstiden med Norge följde också det norska stadsrådet Krogh med på resan. Gullik Dahlstedt är släktforskare och också ättling till James Maule. - Medan James Maule var förste sekreterare vid Kabinettet för utrikes brevväxlingen i Stockholm lbev han utskickad till Berlin som legationssekreterare. Och medan han var i Berlin blev han meddelad att han skulle resa till München i sällskap med statrådet Krogh för att, som det heter, fria för Kronprinsen i Sverige sedemera Kung Oscar I. Och det var statsrådet Krogh som skulle utväxla ratifikationerna och giftermålskontraktet, berättar Gullik Dahlstedt. James Maule har beskrivit resan i "Strödda anteckningar ur min lefnad". När det blef afgjordt att jag skulle åtfölja statsrådet Krogh till München såsom secreterare vid beskickningen dit i det ofvannämnde åndamålet afreste jag ensam, blott åtföljd af min betjent från Berlin för att i Bamberg afvagta statsrådet Kroghs ankomst och sedermera åtfölja honom till München. Jag for från Berlin den 20 december 1822 i en stark köld. På julaftonen på förmiddagen kom jag till Würgau. Detta ställe ligger i en dal omgifvet af ganska höga berg och ser nästan ut som ett röfvarnäste. Och när jag ankom dit och väntade litet där för att förtära något till frukost kom wärdinnan genast ut emot mig på trappan, mycket slät i synen och smilande och ville hjelpa mig att bära in mitt schatull. Detta föreföll mig besynnerligt nog, äfvensom hennes curieusa och misstänkta utseende i allmänhet. Men när jag kom in i vanliga gästrummet, ökades denna känsla ännu mera vid åsynen av fyra stycken sämre karlar af ett högst gement och misstänkt utseende! Riktiga bandit- physionomier! Som med hattarne på hufvudet sutto omkring ett uselt bord och spelade kort. Som detta sällskap ingalunda såg inbjudande ut, brydde jag mig icike om att där äta frukost, utan så snart nya hästar voro förspända för min wagn, afreste jag från detta otäcka ställe. Så snart vi voro på vägen sade min betjent: "Di där karlarna sågo minsann ej för vackra ut! Jag tror mäst att de voro stråtröfvare!" Emedlertid kommo vi lyckliga till den gamla staden Bamberg mot middagen på sjelfva julafton. Och där måste jag vistas i flere dagar för att afvagta Kroghs ankomst. - När de kom fram till München tog de in på ett hotell och fick snart en inbjudan från Hertigen och Hertiginnan av Leuchtenberg att de skulle infinna sig på slottet, berättar Gullik Dahlstedt. - De hade tagit på sig sina uniformer och Krogh som i första hand förde talan hade Hertiginnan till bordet, satt på hennes vänstra sida och min förfader fick sitta på Heritginnans högra sida. Så snart vi ankommit till palaiet och inträdt uti salongen, kommo hertigen, hertiginnan och prinsessan Josephina emot oss, voro mycket artiga, frågade huru Kongl. famillen där hemma befann sig? Huru vi sjelfva mådde ? Om vi haft en lycklig resa? Om det varit mycket kallt? osv. - Ja, och sen var de där några dagar och var inbjudna att komma och äta alla måltider hos hertigfamiljen. Och de kunde komma i sina svarta kläder, de behövde inte komma i uniform. Min förfader beskriver den unga prinsessan Josefina som en mycket vacker och behaglig flicka. Och han beskriver också de andra barnen i familjen, hur väluppfostrade och fina de var, berättar Gullik Dahlstedt. Hon var då innerligt söt och vacker, blott på 16 året. Sedan vi setat där en liten stund, druckit thé samt några andra rafraichissementer, märkte hertiginnan att vi voro litet enrhymerade, hade litet ondt i bröstet af kölden, hvarpå hon genast vinkade åt en af laquayerne samt tillhviskade honom någon befallning. Kort därpå inkom han med tvenne stora glas äggtoddy. Heritginnan sade till oss: "Jag tror att detta ska vara bra för er och göra godt för er rhyme!" Detta var ju ofantligt artigt och älskwärt af en sådan person! Hertigens hus var aldeles som ett annat, förnämt och artigt privat hus. Alla barnen lefde då ännu och voro inne i samma salong som vi öfrige. De mindre prinsessorne sutto omkring ett rundt bord midt i rummet och arbetade jemte deras gouvernante. De bägge prinserne August samt Max gingo fram och tillbaka i rummet med deras gouverneur. Prins Max var blott omkring fem år och en ovanligt söt och vacker liten gosse. Han kom till oss, satt i knäet på oss och lekte med våra hattar och wärjor. Även om James Moule kan verka vara en vanlig svensk man var han en adelsman och hade fått en fullgod utbildning och pratade till exempel franska perfekt som man kan se av det han skrev i sin anteckningar, berättar Gullik Dahlstedt. Wi åto vid ett rundt bord och voro anligen 12 á 14 personer. Hertigens hof samt ett par främmande. Allting var utsökt och gentilt men ej öfverdriven luxe- utan i högsta grad trefligt! En gång frågade hertigen mig: "Est- ce que vous fumer Monsieur?" Men olyckligtvis svarade jag: "Non, Mon Seigneur!" Annars hade jag troligen fått till skänks en pipa af hertigen och på hvilken jag skulle hafva satt ett ofantligt wärde! Men nu gick jag miste härom tyvärr! Kammarherren James Maule och det norska stadsrådet Krogh vistades alltså hos prinsessan Josefina av Leuchtenberg och hennes familj under några dagar i januari 1823. I maj samma år ägde den katolska vigselceremonin rum i München. Men även då fick kronprins Oscar hjälp med det praktiska. Han var faktiskt inte närvarande vid sin egen vigsel utan företräddes av Josefinas morbror. Hemma i Sverige bekräftades den katolska ceremonin lite senare, och då var kronprinsen med. Hur gick det då sen för James Maule? Inte så bra, för han hade oturen att gå in i affärer med vännen Johan Gustav Hierta som var kritisk till kungen och därmed föll James Maule i onåd hos regenten. - För Hierta var en för kungen misshaglig person. Han hade kritiserat kungen som var angelägen om att hålla alla kritiker i schack. Därför blev min förfader tvungen att söka avsked från sina anställningar hos kungen. - Efter något år blev han tillsatt som postmästare i Arboga. Kungen hade några sådana tjänster i landet som han kunde placera avdankade ämbetsmän på, berättar Gullik Dahlstedt. - Men det var ju tråkigt för honom och min farmor tyckte att hennes mormors far inte skött sina affärer bra när han fick ta avsked från kabinettet. Han har i alla fall lämnat de här anteckningarna om sitt liv. - Det finns också kvar en miniatyrmålning som föreställer han själv och hans mor. Han håller armarna om sin mor som är mycket elegant klädd i siden. - Jag brukade se på miniatyrmålningen som barn och tyckte att han måste varit förunderligt lycklig som var så guldlockig och vacker och satt i sin mammas knä så där, avslutar Gullik Dahlstedt.   Kyrkbok på slottet blir tillgänglig för alla Det händer att makten som förr fanns hos samhällets toppar sträcker sig ända in i våra dagar. I höstas blev arbetet med att fotografera och skriva av en av landets privata kyrkoböcker, en som aldrig lämnats in till närmaste landsarkiv, utan är kvar på det slott den tillhör. Det handlar om slottet Torpa stenhus i Västergötland, ett slott med mycket gamla anor. 1699 byggdes ett slottskapell. Nu blev det dit slottets underlydande skulle ta sig för gudstjänster, barndop och vigslar. Allt detta måste givtevis dokumenteras, och så skedde också, i Torpa Kyrkas Memorialbok. Men till skillnad från vanliga kyrkböcker så har den här stannat hos slottets ägarfamilj. Men släktforskarna i trakten har fått lov att låna den för att kunna finna uppgifter som sina anhöriga. Resultatet finns idag i form av en CD, och kommer med tiden att ligga tillgängligt på nätet. Ulla Hökås från Kinds forskarklubb har gjort det digra arbetet med att transkribera, eller skriva av, uppgifterna i boken. Och trots att den tillhör ägarfamiljen på slottet så handlar den mest om det vanliga folket på gården.  Den är inte i första hand en herrskapsbok betonar hon. -Nej, den är ju inte det. Första delen är från 1699 till 1798 och under den perioden står det ingenting om slottsfamiljen, inte ens när man vet att någon har gift sig. -Jag förstår faktiskt inte riktigt hur de tänkte för det är bara vanliga underlydande som finns antecknade under den perioden. Torpa stenhus i Västergötland hade under århundradena många viktiga ägare. När slottskapellet byggdes 1699 blev det ännu en markör av hur betydelsefulla ägarna till slottet var. -Här bodde ju riktiga storheter. Torpa ägde i stort sett hela Dannicke socken, och troligen det mesta även i Länghem. På Gustav Vasas tid var Torpas ägare släkt med kungen, eftersom han hämtade sin andra hustru härifrån. Senare härskade Magnus Gabriel de la Gardies syster Christina här, och riksamiralen Stenbock finns också i ägarländen, som ändå hållit sig i samma släkts förgreningar genom seklerna ända in i våra dagar. Kyrkoboken i Torpa är delvis annorlunda upplagd än vanliga kyrkböcker. Ulla Hökmark anar att slottsprästerna inte haft tillgång till boken hela året. Men den inleds på samma sätt om de flesta andra, mer vanliga kyrkoböcker med en beskrivning av innehållet. -Det står i början vad den skulle innehålla. Det var barndop, antal gudstjänster, eventuella vigslar, nattvardsgudstjänster och vart kollekten skulle gå, berättar Ulla Hökmark. De första anteckningarna är skrivna av den präst som invigde slottskapellet, Johan Ekendahl. Men han har sannolikt inte haft makten över kyrkoboken. -Det verkar som att han och de senare prästerna får boken vid enstaka tillfällen, för det är sammanfattningar de skriver. ”Under Herrskapets närvaro på Torpa har jag hållit 44 gudstjänster”, kan det stå till exempel. Släktforskarna i trakten, särskilt de som fastnat i sin forskning för att de saknar vissa uppgifter har givetvis  tänkt att alla svar har legat och väntat på dem i just den här boken. -Ja man hoppades ju det, bekräftar Ulla Hökmark. Det står på sina ställen i de vanliga kyrkoböckerna ”döpt på Torpa”, och den sortens anteckningar gjorde ju att de som hade svårt att hitta sina anfäder hoppades på att de skulle finnas där. När kyrkoboken först lämnades över till Släktforskarna för fotografering, så var det Ulla och en kollega till henne som tog emot den. Och kollegan hade tur. -Han var jättenyfiken på en av sina anfäder, som hade vart trädgårdsmästare på Torpa. Han hade letat överallt uppgifter om när den personen hade gift sig och faktum var att han hittade svaret direkt när han slog upp boken, berättar Ulla Hökmark. Hon tycker att hon förstod lite bättre hur livet runt Torpa såg ut förr i världen. -Jag hade inte klart för mig vilken makt de hade över folket här, säger hon. Också hon hade förhoppningar om att hitta namnen på några av sina förfäder. En av slottets gårdsfogdar var hennes förfader. -Jag hoppades att han skulle ha låtit döpa sina tre barn här, men tyvärr, de fanns inte i doplängden.   Den där makten som adelsfamiljen på Torpa hade märks också i kyrkoboken, där familjenamnet hela tiden dyker upp på fadderlistan. Med hjälp av Gustav Elgenstiernas bok  ”Svenska adelns ättartavlor” ett standardverk när det gäller släktforskning inom adelsfamiljer, har Ulla Hökmark klurat ut hur det sannolikt gick till när det skulle bli barndop i slottskyrkan. -När man tittar i kyrkoboken på Torpa så är det många fler faddrar än vid de vanliga dopen i de vanliga kyrkorna. Jag tänkte ”deltog verkligen grevefamiljen i alla dessa dop?”, för de var faddrar till rätt många. Hon gick till Elgenstierna och kunde konstatera att de var herrskapets barn och ungdomar som stod som faddrar. Så fort de blivit ”riktiga” grevar och grevinnor försvinner de ur fadderlistorna- utom i något fall då prästbarn ska döpas.  Efter att fotograferingen blivit klar så har Torpas kyrkobok lämnats tillbaka till ägarfamiljen på slottet, en familj som räknar sina anor till de första ägarfamiljen på slottet. De har varit rädda om boken, som faktiskt åter används av familjen. -Boken är i fantastiskt skick, säger Ulla Hökmark, som berättar att den verkar ha varit bortglömd under en ganska lång tidsperiod. - Mellan 1768-1851 så är det ingen som har skrivit i den, berättar hon. Men efter det verkar den ha hittats igen av familjen, och börjar skriva in ägarfamiljens stora händelser. Det har delvis fortsatt. Den senaste anteckningen är från 2005 och gäller ett dödsfall, berättar Ulla Hökmark. Släktforskarråd från historiker Som släktforskare är det viktigt att hitta de källor som ger liv och märg åt namnen man finner i kyrkobokföringen. Det är något som historikern Dick Harrison poängterar. Lyssna till när: Även Peter Englund har gästat vårt program under den här säsongen. Här berättar han bland annat om konsten att sluta, att förstå när man hittat tillräckligt med fakta. Lyssna till när: Säsongsavslut Och med det är Släktband slut för den här säsongen. Dagens program precis om alla program finns lyssningsbara som mp3 filer. Det går bra att skriva till oss på adressen: slaktband@sr.se  Vanliga brev kommer fram på adressen: Sveriges Radio Släktband 906 15 Umeå Gott avslut på året önskar Gunilla och Elisabeth på Släktband