POPULARITY
President Trump har strypt stödet till mediekanaler som Voice of America och Radio Free Europe varför? Och vad kan det få för konsekvenser? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I lördags fick 1 300 anställda på bland annat mediekanalerna Radio Free Europe, Radio Liberty och Voice of America veta att de inte längre är välkomna till jobbet. Kanalerna har fungerat som USAs eterröst i världen som ägnat sig åt det som kallas för "soft power , det vill säga att sprida amerikanska värderingar och verksamheten har bland annat riktat sig till publik i diktaturer. Varför har Trump-adminstrationen fattat ett så drastiskt beslut och vad kan det få för betydelse, både på kort och lång sikt? Christian Christensen, professor i journalistik vid Stockholms universitet, kommer till studion.WERNER HERZOG OM SANNINGENS FRAMTIDHur ska vi veta vad som är sant och hur kan vi sträva efter sanning? Filmskaparen, författaren och skådespelaren Werner Herzogs nya bok "Sanningens framtid" har nyligen kommit på svenska och kulturedaktionens Nina Asarnoj har läst en fascinerande text som försöker hitta svaret på vad sanningens väsen egentligen är och handlar om.REPORTAGE: HÖGKONJUNKTUR FÖR SARA STRIDSBERG I FRANKRIKE”De stora gesterna i det jag skriver kanske passar det franska språket och kulturen bättre”, säger författaren och dramatikern Sara Stridsberg till vår Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg. De har träffats i Paris. För att prata om teater. Och om människor som kan se klart och om att röra sig mellan den svenska och den franska kultursfären.ULLA WIGGENS KONST VISAS I VÄSTERÅSNu har den första stora separatutställningen med Ulla Wiggens konst öppnat på Västerås konstmuseum. Hon var en av de första som ägnade sig åt teknikkomponenter och maskinkultur i sin konst och utställningen "Passage" visar Ulla Wiggens produktion från 60-talet och framåt. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén har besökt utställningen och kommer till studion för att berätta om den banbrytande konstnären och hennes unika konst.OBS-ESSÄ: PAUL TENNGART OM POETEN MAJKEN JOHANSSON OCH KÄRLEKEN SOLVEIG BORG”Finns S, så finns Gud. Finns Gud, så finns S.” Så skriver poeten och frälsningssoldaten Majken Johansson i en anteckning. Man kan läsa in mycket i denna konsonant som svävar genom hennes diktning, men det skulle dröja lång tid innan människan bakom bokstaven fick träda fram. I tredje delen av serien ”Muserna skriver tillbaka” berättar Paul Tenngart om när litteraturhistorien fick stifta bekantskap med Solveig Borg.Programledare Johar BendjelloulProducent Maria Götselius
I detta avsnitt pratar Keven om BL-lagens Champions League-vecka. God lyssning! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I dagens avsnitt av Rak höger pratar jag med Jenny Strindlöv, som till vardags är grävreporter på Expressen, och nu aktuell med den uppmärksammade boken Romani kris – parallella rättegångar i Sverige (Mondial 2024) – en granskning som sätter ljuset på rättsordningar som verkar i skuggan av lagstiftningens vanliga ramar. Boken är den första svenska granskningen av ett parallellt system som praktiseras inom vissa romska grupper, med syftet att hantera konflikter utanför det formella rättsväsendet. Strindlöv belyser hur dessa strukturer särskilt drabbar kvinnor och barn – och hur myndigheterna ofta misslyckas med att skydda de mest utsatta.Trots att Romani kris är en granskning av parallella maktstrukturer och deras konsekvenser, har mycket av debatten handlat om bristen på "positiva exempel". Det tycks bekräfta en större princip: Sanningens fiende är inte lögn – det är först längtan efter, sedan kravet på, harmoni. Kan vi verkligen diskutera svåra frågor utan att försköna verkligheten? Sveriges Radios romska redaktion, Radio Romano, har i flera inslag kritiserat att boken inte innehåller fler positiva skildringar av romsk kultur och fokuserat på användningen av z-ordet – trots att det endast förekommer i citat från intervjupersoner. Kritiken antyder att författaren borde ha skrivit en helt annan bok, och kanske att hon som icke-rom är fel person att granska ämnet.Men varför vill Radio Romano och vissa experter flytta fokus från kärnfrågorna till författarens motiv eller ordval? Varför lyfter ingen fram berättelserna om de kvinnor och barn som lever under romani kris, eller de röster som vill bryta tystnaden och som pratat med Jenny Stridlöv? Kan vi i Sverige diskutera svåra ämnen om minoritetskulturer utan att varken romantisera eller demonisera?I detta samtal delar Jenny Strindlöv sina erfarenheter från arbetet med boken, sina tankar om debatten den väckt och varför det är avgörande att hålla fokus på det verkliga problemet.Köp boken här.Prenumerera på eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
Det är dags att ta bladet från munnen och säga det där man inte får säga längre. Banne mig. Mer Johan hittas på www.patreon.com/wanloo
Yngve Stenfelt i Radio Maranata. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Yngve Stenfelt i Radio Maranata. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Gertrud Johansson i Radio Maranata. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Gudstjänst från Kungsholms kyrka, Stockholm med musik av och med Monica Dominique och kammarkören Cantate. "Kyrie - Kärlekens Ymnighetshorn Räcker I EvighetGloria - Glädje Lust Och Renhet I AndenSanctus - Se Alltets Nav Celebrera Tid Utan SlutAgnus Dei - All Gudomlig Nåd, Undren, Synerna, Den Enkla Innerligheten"(Namnen på satserna i Monica Dominiques Missa Brevis)"Under fastetiden följer vi vägen som Jesus går, genom lidandet, döden, mot uppståndelse och nytt liv. På denna vandring finns en djupare förståelse av livet; en rensning bland onödigheter för att ge plats åt Guds sanning. Den sanning vi söker som är som en rustning. Med kärlekens banér i våra händer har vi ett skydd för det ömtåliga människolivet."(Ur Marjut Ervastis predikan)Medverkande:Marjut Ervasti: prästMonica Dominique: pianoTua Dominique : sångsolist Anna Holm: orgelKammarkören CantateKarin Skogberg Ankarmo: dirigentAlexandra Wanngård, Patrik Karlsson : förbönText:Markus 9:14-32Musik:Sv Ps 10: Lov ära och pris (W P Mackay, J Stadling/J J Husband)Kyrie (M Dominique)Gloria (M Dominique)Sv Ps 256 Var inte rädd (Y Eggehorn/L Moberg)Sv Ps 71 Som spridda sädeskornen (A Frostenson/folkmelodi)Sanctus (M Dominique)Agnus Dei (M Dominique)Sv Ps 443 Dig vi lovsjunger, ärar (A Frostenson/C-B Agnestig)Producent Katarina JosephssonTekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylanderliv@sverigesradio.se
Fastighetsbranschen är räntekänslig och det har märkts det senaste året i både deras agerande och på deras värderingar. Men hur ser läget egentligen ut och vad kan vi vänta oss under 2023? Finansinspektionens seniora rådgivare Anders Kvist besöker podden för att diskutera detta viktiga och spännande ämne! Finansinspektionen släppte nyss sin rapport över Sveriges finansiella […]
Med franska revolutionen skulle förnuftet ta religionens plats. Men för en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre själv. Gabriella Håkansson berättar den märkliga historien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.Klockan fem på morgonen den tjugonde dagen i månaden Prairal, år två i den franska revolutionskalendern, väcktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag väntade.Med mycket kort förvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skräddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, för att passa den unga republikens behov. Dagen till ära hade Robespierre bestämt att man skulle hålla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom bönder, och en minutiös festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens röd-vit-blåa färger och hänga ut vimplar. Därefter skulle de klä sig i samma färger. Kvinnorna skulle bära blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och män skulle hålla en ekkvist i handen, och från vart och en av Paris fyrtioåtta distrikt skulle man välja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan åtta prick avfyrades en skottsalva från Pont Neuf. Det var signalen för att processionerna kunde börja tåga mot stadskärnan.Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse.Själva festen för den nya religionen inleddes i Nationalparken, där alla fyrtioåtta korteger strålade samman i ett jättetåg om flera tusen personer. Utanför nationalkonventet hade man rest en fem meter hög allegorisk staty som föreställde Den förfärliga Ateismen. Robespierre höll ett tal och sedan väntade en överraskning. Med en fackla kallad Sanningens flamma antände han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier maché. Det blev en ohygglig brasa. När flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti Den Förfärliga Ateismen det var en mindre figur, vit och glänsande, som föreställde Visdomen. Robespierre talade åter och sade: Den evigt lyckliga dagen är kommen när det franska folket har vigt sig åt dyrkan till Det Högsta Väsendet. Enligt instruktionerna var det nu dags att applådera och ge uttryck för sin lycka. Militärorkestern satte igång att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operakören stämde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopulära statsateismen som under revolutionens första år ersatt katolicismen. Det var dags för den stora glädjemarschen. Men vad var egentligen Det Högst Väsendet för något och vad innebar den nya kulten?Den frihetsklädda folkmassan tågade nervöst längs festens långa paradagata som löpte förbi den raserade Bastiljen, över Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests på Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av lättnad när man passerade Place de la Revolution och upptäckte att den fruktade giljotinen hade försvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti för alla folkfiender som satt inspärrade i väntan på avrättning? Längs vägen hade man hängt upp banderoller med revolutionsslogans: Att ära Gud och döda kungar är samma sak. Det var Robespierres som författat dem. Han hade tidigt tagit avstånd från den första kulten som revolutionen pådyvlat folket och som gick ut på att man skulle dyrka förnuftet. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen återställd.Robespierre talade till folket och förklarade vem Det Högsta Väsendet var. Av allt att döma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm lättnad för den troende allmogen och medelklassen som hade förlorat rätten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i Deklarationen om människans och -medborgarnas rättigheter som man antagit 1789, men den hade inte efterföljts. Kyrkorna hade totalförstörts, och prästerna, ja, dem hade man slagit ihjäl.Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det Högsta Väsendets Tempel. Och bäst av allt Robespierre hade under ett av sina många festtal pratat om själen. Detta var stort. Under statsateismens mörka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda dödförklarat själen. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransmännen fått tillbaka några av sina gamla trosföreställningar. Festen till Det Högsta Väsendet blev revolutionens mest lyckade. När historikerna på 1980-talet började forska i ämnet fann man att det strömmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen användes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framgången berodde inte bara på att det fanns ett behov av en ny tro, utan också på att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den första tillställning där folket själva fick delta aktivt i firandet.den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn.Inspirerade av författaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern som han menade gjorde människor förställda och onaturliga så hade revolutionsledarna tidigt tagit avstånd från folkliga fester. Istället framhöll man paraden och marschen, där folket deltog passivt och representerade sig själva utan förställning. I Robespierres manual gjordes medborgarna istället till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folksånger så alla kunde sjunga med, och efteråt påbjöds det gatufester i varje stadsdel, där de som ville kunde läsa upp hymner till Det Högsta Väsendet. Det var uppenbart att det franska folket älskade Robespierres tilltag och just därför var det som hände sedan helt obegripligt.Dagen efter festen stormade Robespierre ut från Konventet mitt i en debatt och försvann från offentligheten i en hel månad. Orsaken är höljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen sätta stopp för den nya kulten, eller så var Robespierre utbränd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. Några instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras dök aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva mängder blod som samlades under den hotade att förgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. När Robespierre efter en månad kom tillbaka till konventet höll han sitt berömda Åttonde Thermidor-tal, där han vädjar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen därpå, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han själv offer för dödsmaskinens bila. Robespierres epok är över, och med det också hoppet om en ny religion.Att uppsåtet med festen till Det Högsta Väsendet var att ge den unga republiken en ny moral råder det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar också till en annan tolkning. Idén om den nya guden uppstod bara två dagar efter att Robespierres äldsta revolutionsvänner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats för konspiration och avrättats. Trots att de hade blivit bittra fiender på slutet måste tanken på att aldrig mer få träffa sina vänner ha varit outhärdlig. Robespierre var svårt sjuk, omgiven av fiender och hatad av många. Kanske kände han på sig att slutet närmade sig även för honom och kanske gav helt enkelt tanken på själens odödlighet den tröst han behövde för att orka vidare och gå sitt grymma öde till mötes.Gabriella Håkansson, författare och kritiker LitteraturJonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006Slavoj iek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981.Hilary Mantel: Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Översättare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler förlag (En romantrilogi om den starka vänskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).
Komikern Torbjörn Averås Skorup skojar med politiker. Komikern och radioprofilen Torbjörn Averås Skorup har fick ett närmast omöjligt uppdrag att förklara vad de olika riksdagspartierna tycker i olika frågor på bara en minut. Men det politiska intresset är stort hos komikern som satt i ungdomsfullmäktige i Karlstad och gärna ser Rapport, Aktuellt och Agenda på söndagskvällen. - En gyllene trippel, jag har inget emot en sådan kväll.Torbjörn Averås Skorup, som är aktuell i Sanningens minut och nyss lett Morgonpasset i P3, berättar i podden P4 Extra-gästen också om sitt stora intresse för stadsbyggnad inte minst tunnelbanor.Och så visar det sig att han avskyr taklampor.- Det finns inget värre än taklampor. Det blir ett så platt och tråkigt ljus i ett vardagsrum med taklampa. Nej, man ska ha punktbelysning, säger han och berättar att han 15 lampor i vardagsrummet som han styr med mobilen.
Podden "Sommar i Nere på noll" måste byta namn eftersom Sveriges radio varumärkesskyddat "Sommar", förstagångsväljarna står i fokus i nya humorprogrammet "Sanningens minut" och Shakira riskerar åtta års fängelse för skattebrott.
28 juni. Ledarna för de trettio Natoländerna möts i veckan i Madrid. Hur ska alliansen möta det ryska hotet? Och vad händer med den svenska och finländska ansökan? Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik och Natoexpert och Olof Ehrenkrona diskuterar med Andreas Ericson.
Sista minuten av predikan föll bort pga datorstrul.
Svenska Akademiens högtidssammankomst 1958 inleddes med ett tal av det årets direktör Harry Martinson. Det var ett tal med stark bäring till vår tid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Börssalen 1958 är allt sig likt sedan Svenska Akademiens första högtidssammankomst 1786, noterade radions kommentator Bengt Feldreich. Och allt är sig likt än idag. Enda skillnaden är att nya generationer av högtidsklädda ledamöter, kungligheter och publik intagit platserna.
Svenska Akademiens högtidssammankomst 1958 inleddes med ett tal av det årets direktör Harry Martinson. Det var ett tal med stark bäring till vår tid. I Börssalen 1958 är allt sig likt sedan Svenska Akademiens första högtidssammankomst 1786, noterade radions kommentator Bengt Feldreich. Och allt är sig likt än idag. Enda skillnaden är att nya generationer av högtidsklädda ledamöter, kungligheter och publik intagit platserna.
Jonatan har en take på Kajsa Ekis Ekman-gate som är fruktansvärt dålig men det hade ändå varit fel att sparka honom för den. Ola pratar om trenden med skribenter som klagar på att debatten är för likriktad trots att de själva inte har något intresse av att gå utanför åsiktskorridoren. Han försöker förstå fenomenet med…
Det är inte enbart på den gravida kvinnan att besluta om att föda. Beslutet kan bli lättare om mannen som skapade barnet med henne erkänner att det var dumt att inte skydda sej vid samlag men kan göra en god sak av det hela att visa att han ställer upp som stöd även om han aldrig menade att bli ihop med kvinnan. Allt går så mycket enklare när man har kärlek runt sej som stöd men det betyder inte giftemål alla gånger. Vi alla har gjort våra misstag men vi kan mjuka upp dom misstag med att visa hänsyn, kärlek och att bry sej. Jag var 48 år när jag fick lära känna GUD. Jag har två vuxna barn som är födda utanför äktenskapet men ändå fick jag bli GUDs sändebud här på jorden. Vi är inte perfekta men vi skall försöka att bli perfekta även om vi bara kan bli det i himlen.... Fick igen besök från himlen. Jesus Kristus kom med ett viktigt budskap till någon eller några. Fick även ett besök av ett par som försiktigt hälsade på. Jag fortsätter att berätta om när jag var i kyrkor i USA och predikade där.
Sanningens ögonblick är inne för dom tre vise männen. Nicke har mejslat fram 20 vassa frågor. Perre och Micke sitter beredda med svettpärlor i pannorna: Hur gubbiga har vi blivit? Och - hur gubbig är DU? Ung som gammal kan pröva. Man som kvinna. Det handlar om hur den ungdomligt sköna vigheten fått ge vika för den trista trånga stelheten.Du hittar oss på FB, Acast, Spotify, eller bara, googla fram oss!Och låt oss vet vad du tycker. Sprid vidare om du gillar. Och kom gärna med egna uppslag. Vårt gemensamma forum är facebooksidan: Studio 64Välkommen! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Dagens bibelpodd - 2019. Första Timotheosbrevet 3:14-16, 4:1-5. Christopher Laubscher. Sanningens pelare och grund.
Dagens bibelpodd - 2019. Första Timotheosbrevet 3:14-16, 4:1-5. Christopher Laubscher. Sanningens pelare och grund.
Dagens bibelpodd - 2020. Jeremia 42-43; Johannesevangeliet 16. Nils-Erik Lundberg. Sanningens ande.
31 maj 2021. Mordet på Malin 1996 har fått en ny vändning. Normalt preskriberas inte mord i Sverige, men det finns ett undantag. Allt talade för att DNA-profilen var oanvändbar. En lång juridisk process med överraskande vändningar har däremot gjort fallet aktuellt igen. Hur tungt är bevisläget egentligen? Hasse Aro intervjuar åklagare Mats Svensson om de oväntade och helt avgörande vändningarna i fallet. Lyssna på Fallen jag aldrig glömmer innan alla andra - på Podplay på torsdagar!
I Lukasevangeliet 18:9 berättar Jesus en liknelse om två personer som gick till templet för att be. En självrättfärdig farisé och en trasig tullindrivare. Det är en sylvass text om hur lätt vi sätter oss över andra. På ett annat ställe undrar Jesus varför den med en bjälke i sitt eget öga försöker hjälpa den som har en flisa i sitt öga. Bra fråga och ödmjukande för den delen. Här är berättelsen flyttad till en torggudstjänst, till John och Eriks liv. En spelberoende 30-åring och en livserfaren församlingsledare.
Kurt predikar om Den Helige Ande som sanningens Ande
Anna berättar den enormt sorgliga historien om Ruth Thalía Sayas Sánchez, som försvann efter att hon deltagit i den peruanska upplagan av Sanningens ögonblick – ett TV-program där man avslöjade hemligheter om sig själv för vinstpengar. Karin berättar om den ugandiska sekten The movement for the Restoration of the Ten Commandments of God. Numera släpps Mord Mot Mord bara på Podplay på onsdagar, och på alla andra plattformar på torsdagar. Lyssna på podplay.se eller i appen! Källor, länkar och bilder som är relevanta för dagens avsnitt publiceras i Facebookgruppen Mord Mot Mord Podcast. I Podplay-appen släpps veckans avsnitt redan på tisdagar. Önska fall på Instagram, skriv till @karinlondre eller @sandellanna. Mord Mot Mord är en vanlig snackig podd, fast om mord. Det är lättsamt prat i ett försök att hantera världens värsta ämne.
Sökandet efter den rena och eviga sanningen leder alltid in i dess motsats. Författaren Mattias Hagberg spårar det irrationellas roll i tänkandets historia. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 7 maj 2020. Tanken är att göra ett kolossalt teaterstycke. Kompromisslöst och sant. [---] Ett teaterstycke som är stort, ärligt och svårt. Orden tillhör dramatikern Caden Cotard, huvudpersonen i Charlie Kaufmans film Synecdoche, New York från 2008. Med pengar från ett mycket fördelaktigt stipendium ska han skapa det totala konstverket, en teateruppsättning som är fullständigt realistisk och därmed rakt igenom sann. Han hyr en väldig hangar i teaterdistriktet i New York och påbörjar repetitionerna, men projektet förlorar alla proportioner (rimlighet). Det stora och kompromisslösa tar sig snabbt megalomaniska proportioner. Ett helt igenom realistiskt verk kräver nämligen inget mindre än att det är en exakt kopia av verkligheten. I hangaren påbörjar Caden Cotard bygget av en fullskalig reproduktion av kvarteren i New York där pjäsen ska utspela sig. Men han inser under arbetet att inte ens detta räcker. Sanningen fordrar att han bygger hela New York i naturlig storlek, ja, kanske hela världen. Caden Cotards ambitioner rör sig obönhörligen mot det absurda sanningen blir ett monster. Charlie Kaufman anspelar så klart på Jorge Luis Borges klassiska kortnovell Om exakthet i vetenskapen, om ett rike där kartritarna uppnått en sådan precision att deras kartor är lika stora som landet de avbildar. I Lars Gustafssons roman En biodlares död finns en science fictionhistoria med ett liknande motiv. På en avlägsen planet existerar en civilisation som befattar sig direkt med verkligheten utan några symboliska mellanled. Varelserna på planeten kan inte föreställa sig att ett tecken på ett papper eller ett ord kan föreställa något annat än sig självt. Ska de kommunicera måste de helt enkelt visa upp det som de menar. Vill de säga en varm sten måste de plocka med sig en varm sten. Vill de berätta om ett särskilt äppelträd måste de visa upp just det äppelträdet. I denna civilisation är lögnen omöjlig men också all vettig kommunikation. Sanningens pris är högt, konstaterar Lars Gustafsson kort. Drömmen om sanningen om ett rationellt och klart språk som klär av verkligheten har länge funnits som en kraftig ström i det västerländska tänkandet, såväl inom konst som vetenskap. Men det helt rationella föder alltid sin motsats det irrationella. Det är denna födelse som Charlie Kaufman och Lars Gustafsson så övertygande gestaltar. Det vill säga, själva övergången från det förnuftiga och logiska till det orimliga och befängda, det där förloppet när logiken faller samman. Det finns många liknande berättelser inom konsten och litteraturen, men frågan är om inte den starkaste ändå återfinns inom idéhistorien. I början av förra seklet satte sig österrikaren Ludwig Wittgenstein ner och påbörjade en brutal rensning av filosofin. Han ville bli av med allt gammalt och nå fram till ett rent och klart tänkande. Han tog avstamp i logiken och naturvetenskapen men landade till slut ändå i det mystiska. Hans Tractatus logico-philosophicus är en tunn skrift med filosofiska postulat som slutar med en dunkel sats som blivit klassisk: Om det man inte kan tala måste man tiga. Wittgensteins Tractatus kan läsas som en slingrande resa mot intellektets mörka hjärta, mot den punkt där det outsägliga bryter in. I boken Irrationality A History of the Dark Side of Reason formulerar idéhistorikern Justin Smith allt detta enkelt och elegant: Det är irrationellt att försöka eliminera det irrationella, såväl i samhället som i vårt personliga tänkande. Eller som litteraturvetaren Steven Connor uttrycker det i boken The Madness of Knowledge: Kunskap är galenskap, eftersom vi aldrig kan veta vad det är vi inte vet. Nåväl, de här insikterna är inte särskilt nya; att sanningen är en sällsam gäst har länge varit en naturlig del av det intellektuella livet, åtminstone sedan Friedrich Nietzsche fattade pennan och började skriva ner sina tankar i slutet av artonhundratalet. Ändå är det som att vi ständigt måste bli påminda om detta. Som om vårt samhälle, med sina gamla drömmar om det rationella, gång på gång faller tillbaka till idén om det sanna, eviga och äkta. Steven Connor talar i The Madness of Knowledge om en sorts patologisk kärlek till den absoluta kunskapen, till den där föreställningen om det sanna och rationella, som i förlängningen alltid bygger på språkets möjlighet att avbilda verkligheten så som den är. Han har till och med uppfunnit ett namn på denna patologi, på denna västerländska folksjukdom. Han kallar den för epistemofili, ungefär sjuklig kunskapskärlek. Denna sjuka grasserar ofta inom konsten, med den återkommande vurmen för det autentiska. Och den infekterar gång på gång det politiska livet med föreställningen om att samhället går att styra rationellt, som en maskin. Det vill säga att politik inte handlar om att bryta olika intressen mot varandra och hitta kompromisser, utan om att komma fram till den rätta lösningen på byråkratiska problem. Finns det då något botemedel mot denna sjuka? Steven Connor knyter an till en pragmatisk tradition inom filosofin och lyfter fram fantasin, alltså vår mänskliga förmåga att skapa, leka och skämta, som en verksam medicin. Enligt honom är det bara med fantasins hjälp vi klarar av att tänka bortom de enkla dikotomierna, bortom begrepp som sant och falskt, rätt och fel, ont och gott, och istället premiera sådant som samtal och dialog. Det är i leken, humorn och i den gestaltande konsten och litteraturen som vi kan omfamna kunskapens begräsningar och inse att det irrationella alltid är en naturlig del av vår verklighet. Eller, för att återvända till Wittgenstein och en tilltalande bild ur hans liv: I ett möte med den så kallade Wienkretsen och dess positivistiska filosofer i början av trettiotalet satte han sig med ryggen åt dem och avbröt deras diskussioner om logikens väg till sanningen genom att läst högt ur en av Knut Hamsuns romaner. På ett ställe skriver Wittgenstein: Vi känner att till och med om alla vetenskapliga frågor blivit besvarade, så har våra livsproblem ännu alls icke blivit berörda. Visserligen finns det då icke längre någon fråga; och just detta är svaret. Det är vackert och mättat. Wittgenstein rörde sig oundvikligen mot den gräns där hans intentioner blev obegripliga, där tanken och språket upplöstes och det irrationella började sippra in, där filosofin själv blev till poesi. Mot slutet av Tractatus skriver han: Mina satser är klargörande på det sättet att den som förstår mig till slut inser att de är nonsens. Ja, kanske är det dit allt detta leder oss, till ett meningslöst struntprat, till ett dravel som är svammel, som är ett bladder och ett pladder. Kanske är det just här, i språkets övergång till nonsens, som vi når en insikt. Vem vet? Gunnar Ekelöf har fångat detta på ett elegant sätt: Det enda som finns är någonting annat! Det enda som finns i detta som finns är någonting annat! Det enda som finns i detta som finns är det som i detta är någonting annat! Hos Ekelöf blir själva språket en lek. Men, kanske är det ändå till slut katten i Alice i Underlandet som uttryckt allt detta bäst: Här är vi galna allihop, sa katten, Jag är galen. Du är galen. Hur vet du att jag är galen, frågade Alice. Det måste du vara, sa katten. Annars hade du inte kommit hit. Mattias Hagberg, författare
Under några gudstjänster i höstas läste vi igenom sju brev som Jesus skickade till några olika församlingar i vår tids Turkiet. Ett av breven var adresserat till den kristna församlingen i staden Efesos. Som lärjungar hade man kämpat och slitit hårt för att hålla Sanningens fana högt och det fick man cred för. Men och det finns ett stort MEN i storyn. Det saknades en sak som överskuggade allt annat. Det fanns en sak som riskerade att sabba precis alltihop. Och det handlade om att man hade övergett kärleken till Jesus. En del av församlingen hade till och med gått så långt att man började ifrågasätta Jesus identitet som Guds son. För i Efesos fanns en grupp som försökte influera och påverka lärjungarna i synen på vem Jesus är och vad han har gjort. Det var inte bara Jesus som skrev brev till lärjungarna i Efesos för texten som vi ska läsa idag som jag har hämtat från Första Johannesbrevet och som skrevs av aposteln Johannes, är till stora delar egentligen en uppgörelse med det som höll på att gå snett i Efesos.
”Jag tänker att romaner är kartor. I alla fall för oss som är dåliga på att hitta i verkligheten. Som undrar hur man lever. Oss ger orden hjälp att ta reda på hur världen och vi människor är beskaffade. Kanske är det därför jag läser. Men jag har också alltid läst för själva hantverkets skull. För att komma nära och titta på hur texten är gjord.” Marie Lundström debuterar med Sanningens kalas, här talar hon om sin bok med Björn Linnell, förläggare. Medarrangör Wahlström & Widstrand
Nu är det Maries tur att svara på frågor! För programledaren för Lundströms bokradio i P1 har just debuterat med romanen Sanningens kalas. Och då handlar det om räkna ut vad man måste släppa (ibland kärlek!) och vad man måste bita fast i (också kärlek!). I podden pratar vi om meningslöshet, mammarelationen, svart humor och att ställa sitt bogvisir på vid gavel. Och till kaffet blir det Athena Farrokzhads nya diktsamling I rörelse, presenterad av förläggare Lina Rydén Reynols. Programledare Lisa Tallroth. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Komiker och improvisatörer gästar Lustgas förklädda till påhittade karaktärer. På grund av en hantverkartid lämnar Elias över sin roll i podden åt Pola Kindholm. Pola försöker övertala både Andreas och resten och världen om hur viktigt det är med förlåtelse. Brynja Yngvesson gästar och berättar om sin bok "Kärlek i mossen - min relation med Bockstensmannen". För första gången görs även programpunkten Sanningens Ögonblick. Varning för dumheter och brist på verklighetsförankring. Instagram: @lustgascomedy @fiskfotografen
Här berättar jag mer om halschakrat och varför det är så viktigt.Vad du kan använda I AM orden tillHur du skapar ett kosmiskt flöde genom kroppenKosmiska hjärtatKanaliseringPassande mantra för att stärka röstenVarför det är viktigt att tala sin egen sanningSolkarinas hemsidaSolkarinas portalDistanskurserReikitidningenInstagramFacebookYoutube Support till showen http://supporter.acast.com/sinnligkunskap. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Karin Bastin och Isabelle Monfrini medelålderskrisar. Häng med!
Predikan med Frida Nyberg | Pingstkyrkan i Boden den 3 Maj 2020
1 april. Bibeltankar för barn 2020. Sanningens skor. Karolina Poland och Mimmi Murmeldjur
Professor i global miljövetenskap, forskare, föreläsare, 54 år. Född i Finspång, uppvuxen i Brasilien, Italien och Karlskrona, bosatt på Rindö. Sommarvärd 2015 och Vintervärd 2015. Johan Rockström menar att 2020 är ett sanningens år för klimatet. Det handlar om mina och dina barns och deras barns framtid. Allt över två graders uppvärmning är sannolikt att betrakta som permanent skada för våra möjligheter på jorden. Och just nu rör vi oss längs en väg som tar oss till mellan 3-4 grader om 80 år, säger Johan Rockström. Han menar att planeten befinner sig i ett akutläge. Ska vi ha en chans att klara det här måste de globala utsläppen böja i år, och sedan halveras till 2030, för att sedan halveras igen till 2040 och sedan nå noll 2050. Rockström pekar på att vi nu ser de första offren för den globala uppvärmningen: Arktis som kommer att vara ett öppet hav på sommaren om 30 år vilket påverkar vädret i Norden. Glaciärerna på Västantarktis där flera kan ha korsat en tröskel som innebär att de ofrånkomligen glider ut i havet med global havsytehöjning som följd. Och de tropiska korallreven, där hälften av stora Barriärrevet i Australien redan är förlorat, vilket påverkar fisk och inkomster för ett par hundra miljoner människor. Fönstret för att undvika de stora katastroferna är fortfarande öppet, men bara på glänt Därav ett planetärt nödläge, säger Johan Rockström. Om Johan Rockström Leder ett av världens främsta klimatforskningsinstitut, Potsdaminstitutet i Tyskland. Menar att läget för miljön är akut men tycker inte att man ska känna klimatångest. Global miljöforskare som flitigt debatterar miljö- och klimatfrågor. Har utnämnts till miljömäktigast i Sverige två år i rad. Varit chef både för Stockholm Environment Institute och Stockholm Resilience Centre. Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien och Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Skrivit flera böcker och mängder med akademiska publikationer. Jag välkomnar alla som lyssnar - till Sanningens år 2020. Fem år efter att vi i Paris lovade att lösa klimatkrisen och antog FNs Agenda 2030, rör vi oss fortfarande längs katastrofens väg. Nu har vi nått året då världen måste öka takten, vilket går för lösningarna finns där. Det blir en vetenskaplig resa där jag också biktar mig, utlyser planetärt nödläge och uppmuntrar till revolution. Producent: John Swartling
Dagens bibelpodd - 2019. Första Timotheosbrevet 3:14-16, 4:1-5. Christopher Laubscher. Sanningens pelare och grund.
Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. 16Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 17sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. 18Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. 19Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. 20Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. 21Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.”Joh 14:15-21 (Bibel 2000)
Välkommen till Malmö är tillbaka, än en gång för att återberätta lokalnyheter med ett vänsterperspektiv och mindre journalistisk integritet än vad som kanske är lämpligt. I detta avsnitt pratar Kajsa, Fredrik och Erik om riktigt vidriga fastighetsägare, blåljusfotografering, en liten ölfabrik att bojkotta, ett råd som ska lösa bostadsbristen, finanskapitalism och vad som egentligen är […]
Boken heter "Sanningens ögonblick" och gäst är Annie Lööf, författare och partiledare för Centerpartiet. Se vide från inspelningen här.Det finns beteenden som är manligt respektive kvinnligt kodade, d.v.s. att vi associerar vissa beteenden med män (t.ex. ledarskap, rationalitet och entreprenörsskap) och andra med kvinnor (t.ex. omhändertagande, känsla och sprida bra stämning). Det här gör att vi också bedömer och utvärderar män och kvinnor på olika premisser när vi ser dem i media, och inte minst politiker. En person som befinner sig mitt i detta och som behöver hantera det är Annie Lööf. Som kvinna i politiken får hon andra frågor av journalister än sina manliga kollegor och hon kan bli utvärderad på exempelvis utseende och klädsel i större utsträckning. Om du dessutom har en ledarroll som kvinna så innebär det att du befinner dig på en manligt kodad arena.I programmet pratar vi bl.a. om hur media hanterar kvinnor och män inom politiken olika. Vi pratar om koder och associationer som ligger bakom hur vi uppfattar vad som är manligt och kvinnligt. Och vi ställer oss frågan vad vi kan göra åt detta. Lyssna och få en kortversion av boken! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Efter ett helt yrkesliv med ständiga gåtor att lösa har professorn i kriminologi fått betala sitt pris. Här avslöjar författaren hur vissa brott lämnar särskilda avtryck och ständigt gör sig påminda om nätterna.
Med franska revolutionen skulle förnuftet ta religionens plats. Men för en kort tid fanns faktiskt en officiell kult, skapad av Robespierre själv. Gabriella Håkansson berättar den märkliga historien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Klockan fem på morgonen den tjugonde dagen i månaden Prairal, år två i den franska revolutionskalendern, väcktes medborgarna i Paris av smattrande trumvirvlar. Det var dags att stiga upp. En stor dag väntade. Med mycket kort förvarning hade nationalkonventet meddelat att en ny religion skulle instiftas, skräddarsydd av revolutionsledaren Maximilien de Robespierre, för att passa den unga republikens behov. Dagen till ära hade Robespierre bestämt att man skulle hålla en stor nationell fest. Alla skulle vara med, stadsbor liksom bönder, och en minutiös festmanual hade skickats ut. Instruktionerna var tydliga. Samtliga medborgare skulle pryda sina hus med frihetens röd-vit-blåa färger och hänga ut vimplar. Därefter skulle de klä sig i samma färger. Kvinnorna skulle bära blomkorgar, flickorna rosenbuketter. Alla pojkar och män skulle hålla en ekkvist i handen, och från vart och en av Paris fyrtioåtta distrikt skulle man välja ut femtio personer som skulle representera stadsdelen. Klockan åtta prick avfyrades en skottsalva från Pont Neuf. Det var signalen för att processionerna kunde börja tåga mot stadskärnan. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Själva festen för den nya religionen inleddes i Nationalparken, där alla fyrtioåtta korteger strålade samman i ett jättetåg om flera tusen personer. Utanför nationalkonventet hade man rest en fem meter hög allegorisk staty som föreställde Den förfärliga Ateismen. Robespierre höll ett tal och sedan väntade en överraskning. Med en fackla kallad Sanningens flamma antände han den stora statyn, som visade sig vara gjord av papier maché. Det blev en ohygglig brasa. När flammorna falnat uppenbarade sig en annan staty inuti Den Förfärliga Ateismen det var en mindre figur, vit och glänsande, som föreställde Visdomen. Robespierre talade åter och sade: Den evigt lyckliga dagen är kommen när det franska folket har vigt sig åt dyrkan till Det Högsta Väsendet. Enligt instruktionerna var det nu dags att applådera och ge uttryck för sin lycka. Militärorkestern satte igång att spela musik av Francois-Joseph Gossec, och operakören stämde upp i en specialkomponerad en hymn till den nya guden. Symboliskt hade man nu gjort upp med den impopulära statsateismen som under revolutionens första år ersatt katolicismen. Det var dags för den stora glädjemarschen. Men vad var egentligen Det Högst Väsendet för något och vad innebar den nya kulten? Den frihetsklädda folkmassan tågade nervöst längs festens långa paradagata som löpte förbi den raserade Bastiljen, över Seine och fram till det artificiella berg som designats av Jacques-Louis David och rests på Champ de la Reunion. Nervositeten ersattes av lättnad när man passerade Place de la Revolution och upptäckte att den fruktade giljotinen hade försvunnit. Kanske betydde det att Konventet skulle utlysa en amnesti för alla folkfiender som satt inspärrade i väntan på avrättning? Längs vägen hade man hängt upp banderoller med revolutionsslogans: Att ära Gud och döda kungar är samma sak. Det var Robespierres som författat dem. Han hade tidigt tagit avstånd från den första kulten som revolutionen pådyvlat folket och som gick ut på att man skulle dyrka förnuftet. Förnuftet var ett medel för dygd, inte ett mål i sig, menade han ilsket och ateism var en styggelse. Men nu var ordningen återställd. Robespierre talade till folket och förklarade vem Det Högsta Väsendet var. Av allt att döma hade han hade samma funktion och egenskaper som den gamla kristna guden, vilket var en enorm lättnad för den troende allmogen och medelklassen som hade förlorat rätten att praktisera sin kristendom. Visserligen ingick religionsfrihet i Deklarationen om människans och -medborgarnas rättigheter som man antagit 1789, men den hade inte efterföljts. Kyrkorna hade totalförstörts, och prästerna, ja, dem hade man slagit ihjäl. Nu skulle alla vandaliserade helgedomar repareras och bli Det Högsta Väsendets Tempel. Och bäst av allt Robespierre hade under ett av sina många festtal pratat om själen. Detta var stort. Under statsateismens mörka dagar hade man i materialistisk upplysningsanda dödförklarat själen. Endast kroppen fanns, sa man, men med den nya religionen hade fransmännen fått tillbaka några av sina gamla trosföreställningar. Festen till Det Högsta Väsendet blev revolutionens mest lyckade. När historikerna på 1980-talet började forska i ämnet fann man att det strömmat in gratulationer. Det formella revolutionslingot som vanligen användes var ersatt med genuina tacksamhetsbetygelser. Framgången berodde inte bara på att det fanns ett behov av en ny tro, utan också på att festen firades nationellt och inte bara i huvudstaden. Det var dessutom den första tillställning där folket själva fick delta aktivt i firandet. den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit [...] Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. Inspirerade av författaren Jean-Jacques Rousseaus kritik av konstarterna och teatern som han menade gjorde människor förställda och onaturliga så hade revolutionsledarna tidigt tagit avstånd från folkliga fester. Istället framhöll man paraden och marschen, där folket deltog passivt och representerade sig själva utan förställning. I Robespierres manual gjordes medborgarna istället till en del av ceremonierna. Nya texter skrevs till gamla folksånger så alla kunde sjunga med, och efteråt påbjöds det gatufester i varje stadsdel, där de som ville kunde läsa upp hymner till Det Högsta Väsendet. Det var uppenbart att det franska folket älskade Robespierres tilltag och just därför var det som hände sedan helt obegripligt. Dagen efter festen stormade Robespierre ut från Konventet mitt i en debatt och försvann från offentligheten i en hel månad. Orsaken är höljd i dunkel. Kanske lyckades ateistfalangen sätta stopp för den nya kulten, eller så var Robespierre utbränd efter att ha jobbat dygnet runt med festen i trettio dagar. Några instruktioner om hur den nya religionen skulle installeras dök aldrig upp. Och den fruktade giljotinen hade inte alls försvunnit, den hade bara flyttats eftersom de massiva mängder blod som samlades under den hotade att förgifta grundvattnet. Dagarna efter festen slog man rekord i avrättning. 98 folkfiender halshöggs på två dygn. När Robespierre efter en månad kom tillbaka till konventet höll han sitt berömda Åttonde Thermidor-tal, där han vädjar till regeringen att agera mot den konspiration som iscensatts mot honom. Dagen därpå, den 9 Thermidor, arresteras han, och ett dygn senare faller han själv offer för dödsmaskinens bila. Robespierres epok är över, och med det också hoppet om en ny religion. Att uppsåtet med festen till Det Högsta Väsendet var att ge den unga republiken en ny moral råder det inget tvivel om. Men tidpunkten lockar också till en annan tolkning. Idén om den nya guden uppstod bara två dagar efter att Robespierres äldsta revolutionsvänner, paret Camille och Lucile Desmoulins, och Georges Danton, hade anklagats för konspiration och avrättats. Trots att de hade blivit bittra fiender på slutet måste tanken på att aldrig mer få träffa sina vänner ha varit outhärdlig. Robespierre var svårt sjuk, omgiven av fiender och hatad av många. Kanske kände han på sig att slutet närmade sig även för honom och kanske gav helt enkelt tanken på själens odödlighet den tröst han behövde för att orka vidare och gå sitt grymma öde till mötes. Gabriella Håkansson, författare och kritiker Litteratur Jonathan Smyth: Robespierre and the Festival of the Supreme Being, Manchester University Press, 2016 Ruth Scurr: Fatal purity. Robespierre and the French Revolution. Metropolitan Books, 2006 Slavoj iek: Virtue and Terror. Robespierres speeches. Verso, 2007 Jonas Barish: The Anti-theatrical Prejudice. The University of California Press, 1981. Hilary Mantel: Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Översättare: Marianne Mattsson samt Jens Ahlberg. Weyler förlag (En romantrilogi om den starka vänskapen mellan revolutionsledarna Robespierre, Desmoulins och Danton).
"Judendomen vågade, i rikets huvudstad, öppet protestera mot en anti-semitisk film. Sanningens ögonblick har kommit när vi säger ”Hit men inte längre!” Det är inte den utländska pressen som styr Tyskland, det gör vi! Vi är ansvariga bara för vårt eget folk. Führern befaller, vi följer!” - Joseph Goebbels, Propagandaminister, Tredje Riket, fjärde augusti 1935 Hemsidan: https://www.aronflam.com/blog-aron/2019/2/8/63-det-finns-ingen-skog-dekonstruktiv-kritiks-det-hr-r-en-svensk-tiger (för länkar och löpande text!) paypal.me/ARONFLAM DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK SWISHA på 0768943737 Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH
Ibland när man läser rubrikerna i kvällspressen känns de som tagna ur en film. Det låter för otroligt för att vara sant. Lennart Lelle Hildebrands försvinnande den 25 januari 1999 är ett sådant fall som kantas av otroliga omständigheter. En portfölj fylld med pengar, avsaknandet av en kropp och en misstänkt gärningsman som dömts för ett trippelmord och nu 20 år senare är på väg att släppas på fri fot. Lelles anhöriga påstår att de aldrig känt att fallet har varit så nära en lösning som det är nu. Därför är det nu som det där avgörande tipset behöver komma in till polisen för att de en gång för alla ska kunna ställa någon till svars för mordet på Lelle. Sanningens tid är nu. Varning: Olösta Fall är en podcast om försvunna människor och olösta mord och är inte för känsliga lyssnare. I detta avsnitt diskuteras brutala mord. Källor till avsnittet: https://olostafall.wordpress.com/2018/10/28/avsnitt-9-sanningens-tid-ar-nu-lennart-lelle-hildebrand Jingle: Olösta Fall - Rachel Seow Sosa.
OBS! VI VILL TYDLIGGÖRA ATT VI INTE VILL UPPMUNTRA NÅGON ATT ANVÄNDA VARKEN DOPINGPREPARAT ELLER SITE ENHANCEMENT OILS, ANVÄNDANDE DOPING ÄR DESSUTOM EMOT SVENSK LAG. Våra lyssnare/tittare har talat, ni är väldigt nyfikna på ämnet och inom svensk idrott är det dessvärre ett stort tabu att ens prata om. Därför istället för att ducka för bollen så fångar vi den och diskuterar ämnet samt diverse övriga frågor som inkommit.
Efter alla tävlingar hörs det från alla vråer, att alla är vinnare. Fenomenet är inte bara förekommande inom bodybuilding & fitness utan inom i stort sett all idrott i Sverige. Frågan är: Vart går gränsen mellan att vara nöjd över sin egen prestation gentemot att ta äran ifrån den som på pappret placerade sig först? Och varför har alla idag så bråttom med att tävla?
Politiker skriver inte bara motioner, de författar böcker också. Men vem håller egentligen högst litterär kvalitet av Annie Lööf och Jimmie Åkesson? I ett special-special-avsnitt av Det politiska spelet startar delar av podden en bokklubb och läser tre partiledarböcker som nyss kommit ut: Annie Lööfs "Sanningens ögonblick", Gustav Fridolins "Det är inte du, det är vi" och Jimmie Åkessons rykande färska "Det moderna folkhemmet". Tillsammans med Expressen-medarbetaren Torbjörn Nilsson diskuterar Ekots politikreporter Maggie Strömberg och programledaren Henrik Torehammar litterär kvalitet, nyckelmeningar och dolda budskap i de tre verken. Programledare: Henrik Torehammar Producent: Björn Barr
Möt en öppen och nyfiken partiledare, samtidigt en ung kvinna som inte är rädd för att ta ställning. Annie Lööf har stått upp mot nazister i Almedalen men är också engagerad i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och unga. Annie Lööf har skrivit boken ”Sanningens ögonblick”. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Teolkursus på Menighedsfakultetet - Moses, Paulus og nutidens pastorer (Det nye Paulus-perspektiv), 11-14/01 2005
En personlig, internationell och underhållande talkshow med tonvikt på ämnen från Mellanöstern. Radiorösten Cecilia Uddén tar klivet fram på Sveriges Radios scen i Almedalen. Robert Malley från International Crisis group och tidigare rådgivare till president Obama, är i Almedalen för att tala om vilka konflikter i världen som vi bör hålla ett öga på. Hur ser han då på den nye presidentens strategi och utrikespolitik? Hur ska public service hantera fake news-fenomenet? Och hur klarar sig Sveriges radio? Hör Sveriges Radios utrikeschef Ginna Lindberg som följt fake news fenomenet i USA. Och så kommer kommunikationsexperten Staffan Dopping till scenen för att säga några sanningens ord om Sveriges Radio. Hur mycket är vi beredda att betala för vanligt vatten i framtiden? Vi ställer frågan till Fredrik Åkesson från GE Water. Slutligen gästas vi av stand up-komikern Marcus Berggren från systerkanalen P3 som är programledare för Tankesmedjan. Han kommer hit och berättar vem han är avundsjuk på. Programledare: Cecilia Uddén Producent: Jalal Lalouni Redaktör och foto: Ronnie Ritterland Programledare: Cecilia Uddén Producent: Jalal Lalouni Redaktör: Ronnie Ritterland
Lyssna till Magnus Tunehag som predikar sjette delen i uppståndelsens glädje. Dagens texter: 1 Kung 19:9-16, Apg 1:12-14, Joh 16:12-15
14. Sanningens Väg by Mike Blixt & Andreas Larsson
Predikan av Linda Andreasson. Undervisning från Skövde Pingst.
Vilka föreställningar och missuppfattningar levandehålls i författarvärlden, vad tjänar en författare egentligen och hur många böcker är det rimligt att sälja? Och vilka frågor får du under inga omständigheter ställa någon som skriver böcker? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
I avsnitt elva pratar CH & Malin om en utav sina favoritregissörer, Mr Tarantino! I det första av Sanningens ”Regi-avsnitt” ska vi gå över Tarantinos filmer och uttryck. Vi pratar om mannen bakom kameran och går till botten med varför vi … Läs mer →
Veckans panel och spaningar: Gabriella Ahlström: Tomhetens skam och triumf. Jessika Gedin: Sanningens ögonblick. Jonas Hallberg: Kommunikation blir allt knepigare. Programledare för Spanarna i P1 är Ingvar Storm. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor.I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Veckans panel och spaningar:Gabriella Ahlström: Tomhetens skam och triumf. Jessika Gedin: Sanningens ögonblick. Jonas Hallberg: Kommunikation blir allt knepigare.
Veckans panel och spaningar: Gabriella Ahlström: Tomhetens skam och triumf. Jessika Gedin: Sanningens ögonblick. Jonas Hallberg: Kommunikation blir allt knepigare. Programledare för Spanarna i P1 är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor.I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Veckans panel och spaningar:Gabriella Ahlström: Tomhetens skam och triumf. Jessika Gedin: Sanningens ögonblick. Jonas Hallberg: Kommunikation blir allt knepigare.
Veckans panel och spaningar: Gabriella Ahlström: Tomhetens skam och triumf. Jessika Gedin: Sanningens ögonblick. Jonas Hallberg: Kommunikation blir allt knepigare. Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.
Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I veckans panel får vi utöver Jessika Gedin och Jonathan Lindström dessutom höra en gästspaning från Åsa Holmström. Programledare är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I programmet och podden Spanarna hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Veckans panel och spaningar 2015-01-16:Åsa Holmström: Sanningens minutJonathan Lindström: Semlan och sanningenJessika Gedin: Slutet är nära - men inte här och nu ...
Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I veckans panel får vi utöver Jessika Gedin och Jonathan Lindström dessutom höra en gästspaning från Åsa Holmström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I programmet och podden Spanarna hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Veckans panel och spaningar 2015-01-16:Åsa Holmström: Sanningens minutJonathan Lindström: Semlan och sanningenJessika Gedin: Slutet är nära - men inte här och nu ...
Spanarna är programmet för dig som gillar samhällsspaning med humor. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.
Utmana en tävlingsinriktad Christerredaktion i radiosveriges svåraste tävling - Sanning eller Bullshit. Fem rätt i rad gör dig till stormästare och vinnare av den populära Sanning eller Bullshitboken. Och så öppnar Relationsrådet upp sin famn för dig med frågor och funderingar om just relationer. Stora som små. Med Hanna Andersson
Fem rätt i rad gör dig till stormästare i Radiosveriges roligaste tävling - Sanning eller Bullshit. Vågar du utmana en tävlingstokig Christerredaktion? Och så kommer Frida Holmqvist och Matilda Sjöberg och hjälper dig med hjärtan som smärtar - det är dags för Relationsråd. Med Morgan Larsson
Skogsrocks bandet Forest families gästade oss och körde även 2 låtar live! bra skit
Utmana en tävlingsinriktad Christerredaktion i Radiosveriges svåraste tävling - Sanning eller Bullshit. Fem rätt i rad gör dig till stormästare och vinnare av den populära Sanning eller Bullshitboken. Och så öppnar Relationsrådet upp sin famn för dig med frågor och funderingar om just relationer. Stora som små. Med Morgan Larsson
Fem rätt i rad gör dig till stormästare i Radiosveriges roligaste tävling - Sanning eller Bullshit. Vågar du utmana en tävlingstokig Christerredaktion? Och så kommer Frida Holmqvist och Matilda Sjöberg och hjälper dig med hjärtan som smärtar - det är dags för Relationsråd. Med Robert Larsson
Lundströms Bokradio blickar tillbaka på litteraturutgivningen 2012 med kritikerna Anneli Dufva, Pia Huss och Nils Schwartz. Var fanns höjdpunkterna, överraskningarna, debatterna? Och vilken textrad i vilken bok är den absolut bästa från året som gått? Dessutom: många romaner med judiskt tema har kommit ut under året. Varför kommer de just nu - och varför fokuserar de flesta på pappor? Författarna Rose Lagercrantz och Leif Zern medverkar. Finlandssvenska poeten Lars Huldén, som fyller 86 i år, läser ur sin senaste diktsamling Inga stjärnor i natt, sir. Ofta handlar det om döden. Bokcirkeln separat! Nu finns alla avsnitt med bokcirklar (Gatsby, Processen...) som fristående avsnitt. Sök efter "Bokcirkeln" i vår app Sveriges Radio Play eller gå till poddflödet med . Tips! Se Maries och kritikernas boktips inför julen, scrolla ner för en lista på böcker som nämns i programmet: klicka på Läs mer... och scrolla nedåt. Böcker som nämns i programmet 15/12: Lars Huldén - Inga stjärnor i natt sir (2012) Rose Lagercrantz - Om man ännu finns (2012) Ricki Neuman - Ni är inte så märkvärdiga som ni tror (2012) Daniel Waluszewski - Med en blick över axeln (2012) Felicia Feldt - Felicia försvann (2012) Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln (2011) E L James - Femtio nyanser av honom (2012) övers: Jimmy Hofsö Kalevala - Finlands nationalepos Marie Lundström väljer: Julie Otsuka - Vi kom över havet, övers: Ulla Roseen Marie berättar: - Jag träffade Julie Otsuka i New York i våras. Hennes "Vi kom över havet" handlar om de över tio tusen japanska kvinnor som i början av 1900-talet giftes bort till amerikaner. Kvinnorna kom med båt från Japan och i USA väntade män de aldrig tidigare träffat. Det är en bok på 174 sidor där allt har täckning, allting bär. (Intervjun sändes i programmet Kosmo 2012-05-19.) Pia Huss väljer: Frida Nilsson - Apstjärnan (2012) Barbro Lindgren - Barbros bästa (2012) Instrument - (pekbok med ljud) (2012) Het (antologi) - Jern, Martin (förf.) / Jägerfeld, Jenny (förf.) / Ohlsson, Sara (förf.) / Olsson, Ingrid (förf.) / Schiefauer, Jessica (förf.) (2012) Shoomannen - Douglas Foley (2012) Ensam mullvad på en scen - Ulf Nilsson (2012) Kejsarens nya kläder - H.C. Andersen, nyillustrerad av Gunna Grähs (2012) Jag blundar och önskar mig något - Moa-Lina Croall (2012) Anneli Dufva väljer: Lars Norén - Filosofins natt (2012) Johannes Anyuru - Det kom en storm från paradiset (2012) Leif Zern - Kaddish på motorcykel (2012) Göran Rosenberg - Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012) Susanna Alakoski - Oktober i Fattigsverige (2012) Monica Lauritzen - Sanningens vägar – om Anne-Charlotte Lefflers liv och dikt (2012) Agneta Pleijel - Litteratur för amatörer (2012) Karolina Ramqvist - Alltings början (2012) Vanja Hermele - In som ett lamm ut som en tigrinna (2012) Katarina Fägerskiöld - Åsen (2012) Marlene van Niekirk - Agaat övers: Niclas Hval (2012) Caitlin Moran - Konsten att vara kvinna Övers: Molle Kanmert Sjölander (2012) Karl Ove Knausgård - Min kamp del 5 Övers: Rebecca Alsberg (2012) Nina Lekander Hästar, män och andra djur (2012) Nils Schwartz väljer: Kristina Sandberg: Sörja för de sina (2012) Eija Hetikivi Olsson: Ingenbarnsland (2012) Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012) Leif Zern: Kaddish på motorcykel (2012) Johannes Anyuru: En storm kom från paradiset (2012)
Nästa vecka inleds det möte världen talat om hela året; Den stora klimatkonferensen i Köpenhamn. Sverige-ledda EU har haft stolta föresatser inför mötet, mål som på sistone alltmer kommit att tonas ner och ifrågasättas. Blir det något bindande avtal i Köpenhamn? Eller blir det stora klimatmötet elefanten som föder en mus? Miljöminister Andreas Carlgren intervjuades av Tomas Ramberg.
Utifrån Ps 24 talar Daniel om Sanningens Konung, och hur evangeliet står i opposition till denna världens ideologier. Men Gud är generös och inbjuder alla människor till gemenskap genom att vi får lägga våra liv i Jesu händer. Det var därför han kom: För att öppna pärleporten.
Johannesevangeliet 16:1-15
Predikan Frida Blomberg