Podcasts about operor

Kritcirkeln ger sig ut på vägarna för en sommaroperaturné till fyra olika sommarscener som alla ligger i olika län och vackert vid varsitt vatten. Dessutom har Cecilia gjort en avstickare till teaterbiennalen i Venedig och sett svenske Markus Öhrns barnförbjudna föreställning "Phobia" där han ihop med den polske konstnären Karol Radziszewski och dennes brutala så kallade "Fag Fighters" tar itu med Polens homofobi med hjälp av konst, queerquiz och basebollträn.    Operorna som avhandlas är i sin tur ett slags kvinnoparad genom historien och myterna: det är ”Orfeus och Eurydike” av Gluck på Vattnäs Konsertlada, ”Alcina” av Händel på Confidencen, Anna Einarssons nyskrivna ”Fotografen” på Vadstena Gamla teater och ”Norma” av Bellini hos Opera på Skäret i Kopparberg. Dessutom har Loretto sett ”Madame Butterfly” av Puccini hos Roslagens sommaropera – Opera på Österbybruk Kritcirkeln är en podcast av kritikerna Loretto Villalobos (frilans SvD) och Cecilia Djurberg (AB) som sedan maj 2024 produceras i samarbete med Aftonbladet Kultur Producent och redigering: Cecilia Djurberg Kreddlistor till verken som avhandlas i detta avsnitt » Phobia av Markus Öhrn & Karol Radziszewski Regi: Markus Öhrn Scenografi och kostym: Markus Öhrn, Karol Radziszewski Kostym design: Saskia Hellmann Konstverk: Karol Radziszewski Musik: Michał Pepol, Bartek Wąsik Masker: Makode Linde Makeup: Monika Kaleta Medverkande: Wojciech Kalarus, Ewelina Pankowska, Piotr Polak, Magdalena Popławska Scen: Nowy Teatr, gästpel på Biennale di Venezia, Venedig _______________________________________ » Orfeus och Eurydike Musik: Christoph Willibald Gluck Översättning: Pers Anna Larsson Regi: Niklas Hjulström Dirigent: Fredrik Burstedt Scenografi & kostym: Fridjon Rafnsson Ljus: Jimmy Svensson Medverkande:  Pers Anna Larsson, Maja Frydén, Göran Eliasson, Vattnäs Festivalkör, Vattnäs Festivalorkester. Scen: Vattnäs Konsertlada. Spelades till 20 juli 2024 _______________________________________ » Alcina Musik: George Friedrich Händel Regi & scenografi: Helena Röhr Dirigent: Peter Spissky Koreografi: Joakim Stephenson Kostym: Anna Kjellsdotter Ljus: Hannele Philipson & Sofia Linde Mask: Cais-Marie Björnlod Medverkande:  Helena Schuback, Kristina Hammarström, Jessica Elevant, Linnea Andreassen, Will Frost Scen: Confidencen, Ulriksdals slottsteater. Spelas till 11 augusti som en del av Confidencen Opera & Music Festival som pågår till 18 augusti _______________________________________ » Fotografen Musik: Anna Einarsson Libretto: Magnus Florin Regi: Patrik Sörling Dirigent: Marie Rosenmir Kostym, mask & peruk: Linda Gonçalves Ljus: Kajsa-Sara Hogenlid Medverkande:  Lovisa Wahlund Ferm, Viktor Rydén, Lotta Bagge, Karin Blom, Emmi Kauppinen, Laura del Sol Oróstica Scen: Vadstena-Akademien på Vadstena Gamla Teater, spelas till och med 10 augusti _______________________________________ » Norma Musik: Vincenzo Bellini Libretto: Felice Romani Regi: Alexander Niclasson Dirigent: Michael Balke Scenografi: Sven Östberg Kostym: Tina Carina Akkaya  Ljus: Maria Ros Mask & peruk: Stephanie Metzner Medverkande:  Sonja Šarić, Vitaliy Kovalchuk, Anna Werle, Petri Lindroos, Mathilda Bryngelsson, Chan Young Kim (solister premiär 27 juli), Opera på Skärets orkester, Opera på Skärets kör, med flera. Scen: Opera på Skäret, Kopparberg. Spelas till och med 25 augusti

Vi frågar oss också hur många körverk det finns som bara innehåller ordet Halleluja? Och vilken svensk kvinnlig tonsättare var egentligen först med att få sin musik publicerad i eget namn? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är sommar och Fråga musikprofessorn är äntligen tillbaka! I det här första sommaravsnittet tittar vi närmare på låtar där det är svårt att avgöra om de går i dur eller moll. Hur kommer det sig att musiker väljer att skriva på ett så diffust sätt? Och så ställer vi oss frågan: vem var egentligen tonsättaren Agnes Campbell?Har du själv en fråga om musik? Skicka den till fragamusikprofessorn@sverigesradio.se.Programledare: Josefin Johansson och Mattias LundbergProducent: Elina PerdahlSlutmix: Peter Jonason.Fråga musikprofessorn görs av Munck Studios för Sveriges Radio.

Vi firar att oktober är slut, kollar vem som vann tävlingen flest sedda föreställningar sen förra avsnittet, och gör en blixtsnabb recension av Jaha Koos gästspel på Dramaten med "The history of Korean Western theatre" sist i programmet -- i en lite stökig krogmiljö (så ursäkta ljudet sista 10 min). Dessutom har Cecilia varit i Berlin (nu igen) och Loretto har varit i Göteborg och Umeå och kollat opera. Lista över verk vi avhandlar i detta avsnitt: Askungen på Folkoperan, regi Nora Nilsson Konstabs Ingmar Bergmans Så som i en spegel på Dramaten Vegetarianen på Dramaten, efter Han Kangs roman, manus Lucas Svensson regi Beata Gårdeler Titta Hamlet på Orionteatern, efter, Barbro Lindgrens och Anna Höglunds pekbok, regi Lars Rudolfsson Dansen på Galeasen, av Ivan Vyrypaev, regi Olof Hanson Filmen Fritt fall, Anatomy of a fall / Anatomie d'une chute regi Justine Triet (med underbara Sandra Hüller!) Tidens larm på Folkoperan, regi Tobias Theorell, med Johan Ulveson som Sjostakovitj Spirit World rising på Konträr, idé och regi Linda Forsell Bühnenbeschimpfung (Liebe ich es nicht mehr oder Liebe ich es zu sehr?)  av Sivan Ben Yishai, regi Sebastian Nübling, Gorki Theater, Berlin High av och med She She Pop, HAU — Hebbel am Ufer, Berlin Heavy as the Heart av och med Josefine Ankarberg, Moment teater Canasta med Hin Håle av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan fyra Perserna och Trojanskorna av Aischylos resp Euripides, båda regi Karl Dunér, Dramaten Mytomania av Paula af Malmborg Ward, libretto Kerstin Perski, regi Clara Svärd The Death of Klinghofer av John Adams, libretto Alice Goodman, regi Verena Stoiber, Norrlandsoperan Melancholia efter Lars von Trier , musik Mikael Karlsson, libretto Royce Vavrek, regi Sláva Daubnerová. på Kungliga Operan Gustav Vasa av Joakim Sten, regi Dennis Sandin, Kompani Ad Hoc Pappas födelsedag av Alejandro Leiva Wenger regi Frida Röhl, Dramaten Le Corsaire av Koreografi: José Martínez, efter Marius Petipa, Kungliga baletten The History of Korean Western theater av och med Jaha Koo Medverkande i avsnittet: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (prod & klipp)

Scarlett Johansson stämmer Disney, Robert Wells om att spela på Dalhalla och ett funkigt sommartips.

Om en tid och en plats i världshistorien då två speciella personer möts. Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte gör tre operor tillsammans. Wien under slutet av 1700-talet. Det är en tid då världsordningen ifrågasätts, som till exempel adelns privilegier. Just då, under fyra intensiva år, skriver Mozart de här tre operorna. Några år senare var han död. Den lite äldre äventyraren Lorenzo da Ponte var ständigt på flykt, från Venedig till Wien, och han hamnade slutligen i New York. Författare, retoriker, lärare - påhittig, både som författare och, som ryktena säger, i livet, med sanningen. "Figaros bröllop" var provocerande för sin tid, och pjäsen var förbjuden i Wien för att den ifrågasatte adeln på många sätt. Figaro och Susanna ska gifta sig - han är grevens betjänt och hon är grevinnans kammarjungfru. Det är en berättelse om att få styra sitt eget liv, ungdomlig lust, längtan efter ett drägligt liv. Och om att försöka störta hierarkier. Mozart hittade pjäsen och hade hört talas om Lorenzo da Ponte som en möjlig librettist. Han arbetade på hovteatern i Wien och skrev om pjäsen, tonade ner samhällskritiken och fick den godkänd av kejsar Josef II innan Mozart la till sin fantastiska musik. "Don Giovanni" är också byggd på en pjäs, men mera skissartat. Hela floran av myter om Don Giovanni, alltså Don Juan, kommer från den spanske dramatikern Tirso de Molina som skrev den första texten om förföraren redan tidigt 1600-tal. Den har sedan bearbetats flera gånger, också som opera. Efter dessa framgångar gick de vidare med en helt egen idé. "Così fan tutte" - premiär på Burgtheater i Wien i januari 1790. Ofta bara kallad Così. Den har ett manligt perspektiv och handlar om trohet och om att förklä sig. Två unga par ska prövas innan de ska gifta sig. Männen klär ut sig för att locka kvinnorna till felsteg. Idag går både "Figaros bröllop" och "Don Giovanni" att spela rätt upp och ner, men många regissörer har svårigheter med "Così fan tutte." De här tre da Ponte-operorna ligger ständigt på listan över de femton mest spelade operorna i världen. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se

Om en tid och en plats i världshistorien då två speciella personer möts. Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte gör tre operor tillsammans. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Wien under slutet av 1700-talet. Det är en tid då världsordningen ifrågasätts, som till exempel adelns privilegier. Just då, under fyra intensiva år, skriver Mozart de här tre operorna. Några år senare var han död. Den lite äldre äventyraren Lorenzo da Ponte var ständigt på flykt, från Venedig till Wien, och han hamnade slutligen i New York. Författare, retoriker, lärare - påhittig, både som författare och, som ryktena säger, i livet, med sanningen. "Figaros bröllop" var provocerande för sin tid, och pjäsen var förbjuden i Wien för att den ifrågasatte adeln på många sätt. Figaro och Susanna ska gifta sig - han är grevens betjänt och hon är grevinnans kammarjungfru. Det är en berättelse om att få styra sitt eget liv, ungdomlig lust, längtan efter ett drägligt liv. Och om att försöka störta hierarkier. Mozart hittade pjäsen och hade hört talas om Lorenzo da Ponte som en möjlig librettist. Han arbetade på hovteatern i Wien och skrev om pjäsen, tonade ner samhällskritiken och fick den godkänd av kejsar Josef II innan Mozart la till sin fantastiska musik. "Don Giovanni" är också byggd på en pjäs, men mera skissartat. Hela floran av myter om Don Giovanni, alltså Don Juan, kommer från den spanske dramatikern Tirso de Molina som skrev den första texten om förföraren redan tidigt 1600-tal. Den har sedan bearbetats flera gånger, också som opera. Efter dessa framgångar gick de vidare med en helt egen idé. "Così fan tutte" - premiär på Burgtheater i Wien i januari 1790. Ofta bara kallad Così. Den har ett manligt perspektiv och handlar om trohet och om att förklä sig. Två unga par ska prövas innan de ska gifta sig. Männen klär ut sig för att locka kvinnorna till felsteg. Idag går både "Figaros bröllop" och "Don Giovanni" att spela rätt upp och ner, men många regissörer har svårigheter med "Così fan tutte." De här tre da Ponte-operorna ligger ständigt på listan över de femton mest spelade operorna i världen. Per Feltzinper.feltzin@sverigesradio.se

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Kryssa med P2! Patrik Paulsson bjuder på musik och ledtrådar, du får försöka lösa veckans kryss. Kanske är det du som dras som vinnare på fredag! Skicka in ditt svar senast fredag 19 juli kl 06.00. Observera att du endast kan skicka in ditt svar digitalt om du vill vara med och tävla! Har du problem med krysset? Här finns några vanliga frågor och svar.

Om en tid och en plats i världshistorien då två speciella personer möts. Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte gör först Figaros bröllop, sedan Don Giovanni och sist Così fan tutte. Wien under slutet av 1700-talet. Det är en tid då världsordningen ifrågasätts, som till exempel adelns privilegier. Just då, under fyra intensiva år, skriver Mozart de här tre operorna. Några år senare var han död. Den lite äldre äventyraren Lorenzo da Ponte föddes i närheten av Venedig men var tvungen att lämna öarna på grund av en rad skandaler. Han hamnade så småningom i Wien där han bodde under många år innan han tvingades att fly igen - då till London och senare till New York där han dog nästan 90 år gammal. Författare, retoriker, lärare - påhittig, både som författare och, som ryktena säger, i livet, med sanningen. Den första av de tre är alltså Figaros bröllop som bygger på en pjäs av Beaumarchais - den skrevs 1786. Det är faktiskt så att Don Giovanni och Figaros bröllop bygger på pjäser som da Ponte arbetat med. I ett förord till Figaros bröllop skriver han att han inte gjort en översättning av pjäsen, utan mera imiterat den, gjort ett utdrag, skurit ner antalet roller, tagit bort en akt. Så måste det vara generellt, man måste korta - det tar alltid längre tid att sjunga orden än att säga dem. Figaros bröllop heter operan och Den galna dagen heter Beaumarchais pjäs. En parentes är att den också är en pjäs i en svit av tre i original. Rossini-opera Barberaren i Sevilla är den första om barberaren Figaro och hans Rosina. Som sagt - en utvikning. Figaros bröllop var provocerande för sin tid och pjäsen var förbjuden i Wien för att den ifrågasatte adeln på många sätt. Figaro och Susanna ska gifta sig - han är grevens betjänt och hon är grevinnans kammarjungfru. Men Susanna är också den kvinna som greven flirtar hejdlöst med. Det blir en berättelse om att få styra sitt eget liv. Men samtidigt berättar Figaros bröllop också om ungdomlig lust, om ett äktenskap som gått i stå och ett kommande äktenskap där mycket ännu är oklart och om pengar och längtan efter ett drägligt liv. Och om att försöka störta hierarkier. Mozart hittade pjäsen och hade hört talas om Lorenzo da Ponte som en möjlig librettist. da Ponte arbetade på hovteatern i Wien då och han skrev om pjäsen, tonade ner samhällskritiken något och fick det godkänt av kejsar Josef II innan Mozart la till sin fantastiska musik. 18 månader efter Figaros bröllop hade Don Giovanni premiär. Den är också byggd på en pjäs, men mera skissartat. Hela den flora av myter om Don Giovanni, alltså Don Juan, kommer från den spanske dramatikern Tirso de Molina som skrev den första författade texten om förföraren redan tidigt 1600-tal. Den har sedan bearbetats flera gånger, också som opera. Det Mozart gjorde var att skapa ett dramma giocoso. Enkelt kan man kalla det en ovanligt brant mix av djupt allvar och fnittrig komedi. Don Giovanni förför kvinnor utan ånger och då och då dör någon i samband med det och hans betjänt Leporello får lappa ihop det efteråt, rädda sin herre, muta dem som måste tystas, medan Don Giovanni själv redan har försvunnit till nästa kvinna. Men tillslut hinner Don Giovannis förflutna upp honom och en förorättad fader stiger upp ur dödsriket för att hämnas. Efter framgångarna med Figaros bröllop och Don Giovanni gick de vidare med en helt egen idé. Così fan tutte - premiär på Burgtheater i Wien i januari 1790. Ofta bara kallad Così. Così har ett manligt perspektiv och handlar om trohet och om att förklä sig. Två unga par ska prövas innan de ska gifta sig. Männen ska se om de unga kvinnor de är kära i verkligen är trogna? På svenska är titeln Så gör de alla, eller skola för älskande. Männen klär ut sig för att locka kvinnorna till felsteg. Ett ofta använt knep som många författare genom historien skrivit om. Vi hittar det hos Ovidius, Boccaccio och Shakespeare. Idag går både Figaros bröllop och Don Giovanni att spelas rätt upp och ner, men många regissörer har svårigheter med Così fan tutte. Är kvinnorna verkligen så lättlurade? Eller luras de också? Vem kommer att lära sig vad av vem? Den gamle vännen som hjälper männen - är han bara en cyniker? För att dagens publik ska acceptera vad som sker på scenen måste regissören vässa sin analys mer med Così än de andra. Den har faktiskt, under århundranden, skrivits om för att tona ner det omoraliska i berättelsen. Hur kan de unga kvinnorna ens tänka sig att lämna sina fästmän, som dessutom själva är utklädda till mustaschprydda albaner. De här tre da Ponte-operorna ligger ständigt på listan över de femton mest spelade operorna i världen. Den enda Mozartopera som spelas mer är hans sista: Trollflöjten. Att de här tre är så populära beror förstås på Mozarts musik som är melodiös utöver det vanliga och orkestrerad så att man medvetet eller omedvetet hör vad som händer. Sen blir dramatiken tydlig med rätt val av tempo för rätt situation. Berättelserna är tidlösa i sak - men da Ponte använde klokt den tidiga operans formaliserade klichéer, ofta från italienska commedia dell'arte där vissa rollfigurer alltid agerade på samma sätt. Han tog alltså den endimensionella typen och gav den kött och blod, både hjärta och hjärna. Tillsammans med Mozarts musik är effekten häpnadsväckande, eftersom vi känner igen personligheten, stilen men plötsligt inser att det står en människa med både kropp och själ framför oss. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se Mozarts musik i inslaget kom från inspelningarna med Musicaeterna ledda av Teodor Currentzis. Under de senaste två åren har Drottningholms Slottsteater spelat Figaros bröllop och Don Giovanni och i sommar (2017) kommer man avsluta med Così fan tutte. Det här fransk-svensk-internationella projektet har dirigenten Marc Minkowski som musikalisk ledare. P2s podd Operaguiden har talat om Figaros bröllop.  

Nina Stemme är på hemmaplan och sjunger Notorious just nu på Göteborgsoperan innan hon far vidare ut till världens operascener. Roger Wilson mötte henne i Göteborg. Nina Stemme har uppträtt på Metropolitan i New York, La Scala i Milano, Wiener Staatsoper, operan i München och på operafestivalerna i Bayreuth och Glyndebourne med flera operascener.Och hon har sjungit de flesta stora högdramatiska operarollerna och just nu kan man se och höra Nina Stemme på Göteborgsoperan, i den nyskrivna operan Notorious, som bygger på Hitchcockfilmen med samma namn. 2013 fick Nina Stemme Opera Awards utmärkelse som världens bästa sångerska. 

Ferruccio Busoni var en italiensk kompositör och pianist, i huvudsak verksam i Österrike och Tyskland. Som pianist var han mest intresserad av Bach, Mozart och Liszt, men han hade en stor repertoar - från Rameau till Balakirev. Han var intresserad av många olika sorters musik från gregoriansk sång till nya skalor och mikrotonalitet. Busoni debuterade vid nio års ålder i en konsert av Mozart och blev den som tjänade till brödfödan i familjen. 1894 bosatta han sig i Berlin, där han finansierade konserter med ny musik och aktivt stödde unga tonsättare. Efter en tid i USA och Schweiz återvände Busoni till Berlin 1920 där han undervisade och höll öppet hus för unga musiker i sin egen våning. Mer information på sverigesradio.se/p2